Uppenbarelse
Jag har ett beroende som jag har märkt har en farlig makt och ett mycket större inflytande på mig än jag egentligen vill låta det ha.
Mitt beroende styr mina känslor, mitt humör och ibland, hela min dag.
Jag klarar mig inte en dag utan den men jag har ändå inga planer på avvänjning.
Tvärtom. Jag vill bara ha mer.
Jag har inte tänkt på att det är ett beroende och jag har inte direkt reflekterat över hur starkt det påverkar mig heller, förrän idag.
På spårvagnen hem från jobbet satt jag nämligen och tittade ut genom fönstret med en skum känsla av ledsenhet blandat med välmående i kroppen.
Jag hade en tung klump som grodde i magen men samtidigt njöt jag av någonting som var oförklarligt för mig.
I mitt huvud sjöng jag med i musiken jag lyssnade på och mina tankar cirklade sig runt saker som hänt mig det senaste.
Var jag glad? Var jag ledsen? Var jag ensam? Var jag lycklig? Jag grubblade verkligen, med blicken mot Göteborg utanför fönstret, på mina egna gåtfulla känslor när det slog mig...
Fink...
Det är ju Fink som får mig att må så obegripligt som jag gör.
När jag kopplade mina känslor till musiken i mina öron tänkte jag granskande vidare på det.
För vad är det egentligen som alltid kan få mig pigg fast jag är trött, glad fast jag är ledsen eller ledsen fast jag är glad?
Vad kan få mig att faktiskt vilja städa, tycka att det kan vara underbart (trots min dampiga personlighet) att bara ligga i soffan med blicken i taket eller hjälpa mig att göra mig redo för en härjande utekväll när jag i hemlighet vill vara hemma?
Vad kan få mig att utan förklaring vilja lämna ett rum/lokal, bli grinig utan till synes anledning eller att tänka och må såhär helt mystiskt?
Det är ju musik!
Musiken styr mig och jag låter den göra det.
Jag lyssnar på musik så fort jag får möjlighet och jag väljer ofta omsorgsfullt vad jag vill ha för stunden (eller vad som vill ha mig).
Fink har just nu sina tänder om mitt hjärta och han kan med ett enkelt huvudkast slita det ur min sköra kropp.
Men han gör det liksom inte. Han bara har greppet där och lämnar mig med en öppen bröstkorg, i ett matt upplösningstillstånd men samtidigt droglikt välmående.
Musik!
Vem skulle jag vara utan den?
Mitt beroende styr mina känslor, mitt humör och ibland, hela min dag.
Jag klarar mig inte en dag utan den men jag har ändå inga planer på avvänjning.
Tvärtom. Jag vill bara ha mer.
Jag har inte tänkt på att det är ett beroende och jag har inte direkt reflekterat över hur starkt det påverkar mig heller, förrän idag.
På spårvagnen hem från jobbet satt jag nämligen och tittade ut genom fönstret med en skum känsla av ledsenhet blandat med välmående i kroppen.
Jag hade en tung klump som grodde i magen men samtidigt njöt jag av någonting som var oförklarligt för mig.
I mitt huvud sjöng jag med i musiken jag lyssnade på och mina tankar cirklade sig runt saker som hänt mig det senaste.
Var jag glad? Var jag ledsen? Var jag ensam? Var jag lycklig? Jag grubblade verkligen, med blicken mot Göteborg utanför fönstret, på mina egna gåtfulla känslor när det slog mig...
Fink...
Det är ju Fink som får mig att må så obegripligt som jag gör.
När jag kopplade mina känslor till musiken i mina öron tänkte jag granskande vidare på det.
För vad är det egentligen som alltid kan få mig pigg fast jag är trött, glad fast jag är ledsen eller ledsen fast jag är glad?
Vad kan få mig att faktiskt vilja städa, tycka att det kan vara underbart (trots min dampiga personlighet) att bara ligga i soffan med blicken i taket eller hjälpa mig att göra mig redo för en härjande utekväll när jag i hemlighet vill vara hemma?
Vad kan få mig att utan förklaring vilja lämna ett rum/lokal, bli grinig utan till synes anledning eller att tänka och må såhär helt mystiskt?
Det är ju musik!
Musiken styr mig och jag låter den göra det.
Jag lyssnar på musik så fort jag får möjlighet och jag väljer ofta omsorgsfullt vad jag vill ha för stunden (eller vad som vill ha mig).
Fink har just nu sina tänder om mitt hjärta och han kan med ett enkelt huvudkast slita det ur min sköra kropp.
Men han gör det liksom inte. Han bara har greppet där och lämnar mig med en öppen bröstkorg, i ett matt upplösningstillstånd men samtidigt droglikt välmående.
Musik!
Vem skulle jag vara utan den?
Kommentarer
Postat av: Adde
Musik är fantastiskt.. nu måste jag lyssna på Fink..
Hittade honom på Spotify, någon låt som rekomenderas extra varmt?
Kram!
Postat av: jojo
utan musik skulle mitt helvete i huvudet ta över.
=)
Trackback
