vildhallonet

... Ett väldigt omhändertagande träningspass, min power walk-kollega och jag, idag.

Då vi inte har jobbat ordentligt på gymet på över en månad slogs vi idag av hur läskigt snabbt muskler förtvinar.  Vi stod och trälade tappert med vårt bröst och axelpass när en riktig köttbit kom fram med ett leende.

"Vad fint det ser ut!"
Mallig power walk-kollega:
"Oh tack."
"Men..."  *såklart*
"Om ni gör så här i stället kommer ni åt muskeln mycket bättre."

Han ändrar om höjden, tar bort vikter och visar.
"Så! Kör nu!"

Happ... 
Vi fortsätter att frusta på det nya sättet och känner oss mycket nöjda med vårt arbete.
Men precis när vi upplever oss klara med bröst kommer köttbiten fram igen:
"Bra tjejer, och så tar ni underifrån nu med. Det är viktigt vet ni."
*Buhuuu, det är jobbigt nu*

Vi ändrar dock om och börjar svettas med en fjärde bröstövning när köttbitens biffkompis (senare presenterad som kusin... Och vidare förklarad som morbroderns son) kommer fram och justerar.
"Gör så här istället tjejer."

Han sätter sig ner på golvet och visar spenstigt övningen, med våra späda vikter.

Ja, men det såg ju lätt ut. Jag sätter mig på golvet, tar tag i handtagen, laddar och... fastnar!
Wtf? Jag orkade inte!
Jag tror att jag måste ha tappat mina undre bröstmuskler, för de fanns nämligen inga där.

Men jag ger inte upp så lätt. Av med alla vikter och på't igen. När jag så sitter där och gnyr över tyngden kommer en tredje kille fram med en blå matta.
"Här. Lägg den under knäna så gör du dig inte illa."
Generad Sara:
"Oh, men tack. Vad söt du är."
"Njae, jag tänkte bara på dina knän."
Han gick bort till sina enorma tyngder och fortsatte med sitt.

Jag hade väl kunnat hämta en matta själv. Jag orkade bara inte.
Pinigt!

När våra bröst med besked sagt STOPP började vi med våra axelövningar (även de bland högen av testosteron) och det tog inte lång tid förrän vår nya personliga tränare kom fram och tipsade.
Kusinen (dvs morbroderns son) sa till honom att vi gjorde en jättebra övning och vi kunde inte göra annat än att bara titta på bjässarnas kamp innan vi fortsatte med vårt...

Brösten var möra som välkokt älgkött och axlarna värkte av bara faan, när vi kom på något som  fick oss att, mitt i samlingen av överdrivna muskler, bryta ut i ett hjärtligt asflabb.
När de riktigt stora bjässarna inte längre orkar en övning, vrålar de som farliga lejonhannar, för att liksom tömma sig på alla krafter, innan de till slut bara släpper ner vikterna med en enorm duns i golvet.

Idag, när våra krafter tog slut, brölade vi som brunstiga kor och släppte våra vikter i golvet med ett... Pling!
Inget KABOOM, inget BOING NG NG, inget BAMM.
Bara pling...

Oj, vad vi skrattade åt oss själva då!