Två timmars samtal...
Det känns som att jag ska kräkas och jag måste få berätta...
Idag öppnade sig ett av barnen för mig och berättade om sin ångest.
Hon berättade saker för mig som hon sade att ingen annan visste.
Fruktansvärda saker!
Tunga saker!
Saker som är hemska för mig att bära.
Mitt jobb är att få barnen att känna sig trygga.
Att de ska känna att de kan komma till mig med allt och inget.
Att de ska veta att jag finns där för dem.
Att jag bryr mig.
Det känns fint i allt det jobbiga och jag är glad att hon bestämde sig för att berätta för mig, då det visar på att jag lyckats med mina mål.
Jag ska göra allt i min makt att hjälpa henne, utan att svika det förtroendet hon gav mig...
Men fan vad jobbigt det är!
FAN!
Har hänt mig också! Tänk på att du kanske kan få hjälp av skolan kurator för att orka hantera det du vet...
Hmmm...jag är inte avundsjuk. Ibland måste man vara större och starkare åt någon annan, trots att man bara vill skrika.
Hoppas du har haft en härlig måndag :)
Kolla gärna in min fotoblogg.
Har just nu en foto tävling där alla kan vara med.
http://fotofix.blogg.se/tavlingar/
great blogg! :)
Psykologer går också till psykologer och lättar sina hjärtan...
Du ska så klart inte svika förtroendet du fick men vissa saker kan man inte bära på ensam och du kanske behöver hjälp för att kunna hjälpa.
Du har gjort ett bra jobb och hon valde rätt person att berätta för tror jag.
Du klara det här!
Bamsekjamisar
Tack goa ni.
självklart berättade jag för min chef och skolans kurator i går kväll.
Processen är igång, psykolog på tapeten och jag ska återkoppla till barnet idag.
Allt blir bra.
Ååh finaste Saran! Vilken tur ändå, att det finns vuxna som du i skolan! Hoppas allt ordnar sig till det bästa nu. Kram!
Jag vet hur det är.
Att få något stort av ett barn.
Förtroendet.
Jag har fem som berättar varje dag...
och det är därför jag Håller fast vid att du är en av de underbaraste fröknar man kan få.
Behöver du prata av dig så finns jag!!!
Kramis
