vildhallonet

Jaha ja, fröken jag-kan-göra-bort-mig-i-alla-situationer!

Måndag innebär box impact med vår härliga instruktör (som jag i största hemlighet flirtar lite med) och jag var, efter fika med trevligkille och snabbt besök hos frisören, i mycket god tid till vårt pass.

Jag satte mig utanför salen och väntade in tiden (då jag absolut inte tänkte slösa livsviktig energi på bandet eller liknande) och roade mig med att kolla in killarna som pumpade i gymet.
När jag sitter där i min bästaste spanarposition, på golvet bakom en av maskinerna, kommer denne söta instruktör och tar mig på bar gärning.

"Jaså, här sitter du och... Ja, alldeles ensam!"
"Hrmm.. Ja, här sitter jag minsann!" *Shit*

Han sträcker fram handen mot mig och jag tänkte snabbt att; "Oj, vilken gentleman" innan jag tar hans hand och väntar mig att han ska dra upp mig.
Men istället för att få upp mig på fötter håller han kvar handen och tittar konstigt på mig.

"Vill du..?"
"Jag tänkte..."
(Ansträngt) "Haha..."
"Jag trodde..."

(Fortfarande hand i hand) "Jag tänkte bara ta lappen till passet" 
*FUUUUUUUUUCK!*
Han ler brett och drar äntligen upp mig på mina ostadiga fötter.

*Säg något Sara. Vad som helst!*
"Så hur var helgen då? Var den lika blöt som min?"

*Blöt? BLÖT?? Seriöst... Vad är det för fel på dig kvinna?*

Han fattade dock att jag inte menade... Ja...
"Jo, det kan man lugnt säga. Jag var på ett bröllop i London och..."

Efter det kom äntligen de andra och jag flydde in i salen för att bära fram säcken och förbereda innan min power walk-kollega kom och passet kunde börja...

Braaaaaa Sara.
Braaaaaa där!