vildhallonet

Min bror har, enligt mig, en väldigt fin bil.
Min bror har också, efter en mc-olycka, en bruten rygg och sitter i rullstol.

Som de flesta verkar sig veta så har rullstolsbundna killar och tjejer inte tuffa bilar.
Nej, de har bilar med inbyggda rullstolshissar och handikappknopp på ratten, och de kör runt med beviset på sitt handikapp, alltid synligt i framrutan.
Så är det ju... Eller?

Det slår bannemig aldrig fel, det där med folks förutfattade meningar.
En ung kille i en fräck bil är nio gånger av tio en bortskämd snorunge som lånat pappas ride.
När han dessutom har mage att ställa sig på handikapprutan så blixtrar det i ögonen på folk. Mestadels på de äldre, men även unga som tycker det är fasansfullt och ett jädrans sätt rent ut sagt.

Brorsan är rätt lugn med det, men jag blir helt vansinnig när vi svänger in på en handikappruta och de runt omkring oss börjar blänga surt och ge syrliga kommentarer om min bror och mig till sin partner.

Jag blir självklart också superirriterad när människor utan handikapp ställer sig på en handikappruta. Det förstör ju för de som verkligen behöver den och jag har varit med om det själv med brorsan.

En gång kunde jag inte hålla mig, utan gick ut till en stor man som ställde sig på den sista lediga rutan (precis framför oss) och obehindrat gick ut för att köpa en glass.
Jag skuttade då fram till honom och bad honom byta till en vanlig parkering eftersom min bror inte kunde ställa sig på en sådan med sin rullstol.
Mannen blev alldeles vansinnig och eftersom jag är en idiot som inte fattar när det är dags av sluta en argumentation slutade det hela med att jag blev mordhotat och brorsan och jag satt på polisstationen resten av eftermiddagen.

Idag när vi svängde in mot affären för att handla jordgubbar till mamma gick det ut en ung man, med tillhörande flickvän, precis framför bilen på parkeringen.
"Vafan! Tänker du köra på mig!"  säger han tyket genom det öppna sidofönstret, varpå jag genast tänkte:
*Men gå inte ut framför en bil på väg in på en parkeringsplats då, ditt jävla stolpskott*

Brorsan sade ingening utan parkerade klart bilen medan killen, arg som ett bi, stod kvar och tittade på.
"Ja, och handikappad är du säkert också" sa han sedan ironiskt och gick med arga steg därifrån med sin lama flickvän i släptåg.
När de, av någon anledning, gick förbi vår bil igen blängde jag surt på dem bakom mina enorma, ansiktstäckande solglasögon medan de tysta noterade min brors ihopsättande av rullstolen innan han hoppad ur bilen.

Ja, det är nog tur att det är min bror och inte jag som ligger inne med ett handikappsbevis.
Han är lugn som en fulbunke mot alla fördomsfulla medmänniskor medan jag själv hetsar upp mig som en ettrig terrier och gör mig mentalt redo för slagsmål varenda gång jag möter de där blickarna.