Jag förstår inte.
Vad är det med alla dessa bonde/ensam mamma/fd BB-deltagare/miljonär-söker-partner-program som gör att så många vill se dem?
För det måste ju vara (dock för mig obegripligt) höga tittarsiffror eftersom det kommer nya konstellationer i ämnet hela tiden.
Och dessutom flera säsonger i vissa av dem.
Nu var det just reklam/information inför en ny omgång av det oerhört populära svensson-programmet Ensam mamma söker och jag satt med en halvirriterad armbåge på bordet och den andra handen grävandes i godisskålen.
Vadå?
Jag skiter väl i vilka de 6 mammorna dejtar!
HUR kan deras brist på män i sitt liv vara en anledning till att ta upp tid från så många människor som det ändå krävs för att följa dem den här perioden?
Det måste väl finnas mer intressanta saker för dem att göra än att få höra om en ensam kvinnas önskan om en man som gillar friluftsliv, vin och mys framför brasan, barn och djur.
Eller, kan det så att det är de människorna som, enligt samhällets regler, har det lite svårare att träffa en livspartner som får ett tv-program till att hjälpa dem på traven?
Linda Rosing, bönder och ensamma mammor till exempel.
Den tanken är ju fin i så fall.
Tv-teamet får jobb och lön, den svenska lantrasbefolkningen får underhållning och mammorna får ligga.
En så kallad win win.
Men vad hände i så fall med alla desperata singlar som drar på sig parningsdräkten och går ut på jakt varenda helg?
Var är deras tv-prigram, för det går ju uppenbarligen inte så bra för dem heller.
I och med att jag aldrig jagar ser jag inte mig själv tillhöra den där kaotiskt sökande kategorin, men jag tillhör med all säkerhet den delen som har svårt för att hitta (rätt) bland utbudet av män.
Inte fan är jag då intresserad av att se på när en kvinna som uppenbarligen tidigare har hittat en man (eller flera), fått barn och kanske till och med gift sig, får hjälp av skattade pengar att hitta en (eller flera) till.
Oj, vilken bitterfitta jag blev!
Självklart unnar jag alla som vill titta på dessa ensamma mammors jakt efter lyckan, att göra det.
Jag behöver ju fortfarande inte.
Nä, jag tänker se mer program om snöleoparder, valar och bengaliska tigrar...
För det måste ju vara (dock för mig obegripligt) höga tittarsiffror eftersom det kommer nya konstellationer i ämnet hela tiden.
Och dessutom flera säsonger i vissa av dem.
Nu var det just reklam/information inför en ny omgång av det oerhört populära svensson-programmet Ensam mamma söker och jag satt med en halvirriterad armbåge på bordet och den andra handen grävandes i godisskålen.
Vadå?
Jag skiter väl i vilka de 6 mammorna dejtar!
HUR kan deras brist på män i sitt liv vara en anledning till att ta upp tid från så många människor som det ändå krävs för att följa dem den här perioden?
Det måste väl finnas mer intressanta saker för dem att göra än att få höra om en ensam kvinnas önskan om en man som gillar friluftsliv, vin och mys framför brasan, barn och djur.
Eller, kan det så att det är de människorna som, enligt samhällets regler, har det lite svårare att träffa en livspartner som får ett tv-program till att hjälpa dem på traven?
Linda Rosing, bönder och ensamma mammor till exempel.
Den tanken är ju fin i så fall.
Tv-teamet får jobb och lön, den svenska lantrasbefolkningen får underhållning och mammorna får ligga.
En så kallad win win.
Men vad hände i så fall med alla desperata singlar som drar på sig parningsdräkten och går ut på jakt varenda helg?
Var är deras tv-prigram, för det går ju uppenbarligen inte så bra för dem heller.
I och med att jag aldrig jagar ser jag inte mig själv tillhöra den där kaotiskt sökande kategorin, men jag tillhör med all säkerhet den delen som har svårt för att hitta (rätt) bland utbudet av män.
Inte fan är jag då intresserad av att se på när en kvinna som uppenbarligen tidigare har hittat en man (eller flera), fått barn och kanske till och med gift sig, får hjälp av skattade pengar att hitta en (eller flera) till.
Oj, vilken bitterfitta jag blev!
Självklart unnar jag alla som vill titta på dessa ensamma mammors jakt efter lyckan, att göra det.
Jag behöver ju fortfarande inte.
Nä, jag tänker se mer program om snöleoparder, valar och bengaliska tigrar...
Kommentarer
Trackback
