I mörkret är du aldrig ensam
Det är bråttom som aldrig förr och jag far fram i lägenheten med orkanstyrka för att inte bli sen till jobbet.
Kläder på -check
Tänderna borstade -check
Väska -check
Jag kastar mig ut i trappuppgången, låser dörren och slänger in nyckarna genom brevinkastet, hivar mig klapprande ner för trappan och ut på gården.
*Telefonen!*
Fuck
Rusar upp för alla trapporna igen och ringer på dörren
"Förlåt mig, jag glömde telefonen."
Ner för de satans trapporna i rekordfart med håret som en mantel efter och springer i full karriär mot spårvagnen, som jag ser komma bortifrån backen.
Upp med plånboken och spårvagnskor... *Plånboken!*
Fuuuuuuuuuuuuck!
Upp med telefonen för att skriva ett sms till Hef angående ett möte för att få plånboken, går knappandes på vagnen och finner mig genast näsa mot näsa med en uniformklädd kontrollant.
Det är ju inte sant!
Kopplar på charmen och lyckas, mirakulöst nog, att snacka mig ur bötern på 1200 kronor innan jag med andan i halsen ramlar in på jobbet...
Det var början på min helvetesdag igår.
Allt gick fel och jag ville bara gå och lägga mig, för att sedan sova i ett par veckor.
Gärna till våren!
Men som vi säger.
ALLT blir bra och så även det här!
