Konstigt...
Vet ni?!
Offentliga bänkar, spårvagnssäten, föreläsningsstolar o.dyl är inte ergonomiskt korrekt konstruerade för oss människor under 165 cm.
När jag sitter på tex föreläsningar måste jag alltid ha benen i kors, eller ena foten (lite manligt) uppslängd på det motsatta knät.
Eftersom stolen i stort sett alltid är såpass hög att mina knäveck inte hamnar i en bekväm 90 gradersvinkel utan hänger snäppet under stolskanten trycks mina lår hårt ner mot sätet och jag får snabbt en lätt kramp av blodbristen.
Att byta ben att korsa hjälper för stunden, men efter ett tag slutar det alltid med att jag glider ner, med raka ben, och hänger på stolen som en motstridig högstadieelev.
På spårvagnarna kan jag, som ett barn, sitta och dingla med benen vilket inte alls känns passande för en mogen kvinna på 31 jordsnurr.
Jag söker mig därför alltid till fönsterplatserna där jag kan lägga upp fötterna på kanten nedanför fönstret och därmed sitta lika bekvämt som de personer över de magiska 165 cm.
Är mina 163 cm ovanligt små eller är det så att man bör vara 165 cm för att få nyttja offentlighetens sittplatser?
vet precis hur du känner det. fast jag har upplevt det i 50 jordsnurr.OCH är ännu kortare...:-)
Det är män som konstruerat dessa. För vi kan inte sitta i kors med benen utan att få pungvärk. Så det är vårat sätt att hämnas på kvinnorna. Nu är detta inte bevisat, utan bara min tes kring oergonomiska stolsmöbler.
Kotteby: Kan ni män cykla i oändliga mil utan att gnälla över klämpungen borde ni väl kunna sitta med benen i korts på en stol en timma eller två?
Är det här en fråga till diskrimeneringsombudsmannen tro?
För det finns väl en diskrimeniringsombudsman?
men du måste ju hitta någon som du kan sitta på!
Du borde komma till Polen. T-banesätena och spårvagnssätena är monterade ca 30 cm över golvet. Är man under 165 här så är det nog standar enligt dessa sätena, jag men mina 172 cm får dubbelvika benen och rulla in dem under sätet..
