vildhallonet

Det kanske inte är så dumt det här med snökaos ändå...
För första gången sedan mitt eget mannaminne är det nu på något sätt ok att komma försent till jobbet.

I morse när min bytesspårvagn bestämt sig för att inte komma över huvud taget köpte jag mig en kaffe på Pressbyrån och lade vandrandes hållplatsens karga snölandskap bakom mig.

Igår berömde jag Göteborgs Stad över att de minsann plogade gångbanorna lika bra som vägarna, men idag fick jag på ett väldigt pulsande sätt inse att det nog bara var inne i den centralaste kärnan av stan som det var så.

Kaffet skvalpade ut sin tillstängda mugg, halsen sved av den 15 gradiga minusluften och svetten rann längs ryggraden där jag, med höga knän, stånkade och stönade mig fram genom eviga drivor av snö.

Med andhämtning som en färdigtävlad travhäst kom jag och min iskalla näsa till slut fram till jobbet, 30 opedagogiska minuter försent.
-Men ingen kommenterade det.
Nej, det enda som mötte mig var beklagandet över snön och problemen den bidrog till.

Jag höll ju med alla förstås, men inom mig kände jag mig som en riktig Vasaloppsvinnare.
Jag hade ju fått en alldeles förträfflig morgonträning och sluppit 30 minuters arbete.
Och inte nog med det, jag hade dessutom fått betalt för det...

Hoppas att vagnen är inställd i morgon med!