Jag, jag och jag!
Det här med att vinna verkar vara något som ligger skrämmande högt på livslistan för både mig och min Hef.
Jag kommer på mig själv, ibland, med att ha en inre tävling gentemot honom och gårdagens simning var tyvärr inget undantag.
Under de sista 100 metrarna av vår standardkilometer brukar vi ta i lite extra för att få upp flåset ordentligt och ta ut oss sådär härligt, innan vi med stolthet går hem och äter något gott.
Hef brukar vara den som tar i lite mer av oss två och kommer till bassängkanten först, men igår slog den lilla djävulen på min högra axel ner ängeln på den vänstra och jag vägrade låta honom vinna.
Åh, herre jättejävlar vad jag simmade.
Jag klöv vattnet som en annan isbrytare och motionssimmarna flög som bowlingkäglor när jag med hysteriska ögon och fullkomligt obehärskade simtag arbetade mig förbi min konkurrent.
När jag sedan (efter att ha kämpat tillbaka luft i systemet då jag under den viktiga tävlingen helt glömde bort att andas) mallade mig över att ha simmat om honom, som den ödmjuka vinnare jag är, svarade han vänligt men lite för snabbt:
"Ja, jag fick ju två söndagssimmare framför mig där mot slutet så jag kunde inte ta i riktigt!"
*Mmmm, såklart du fick baby!*
Jättekul! =0D
Vad söta ni är!
