vildhallonet

En gång om året får jag en alldeles speciell känsla i kroppen.
En förnimmelse som rotar sig i själen och sprider välbehag och lycklig tillfredsställelse ut till min kropp och som får blodet mitt att rusa som en flock vilda hästar.

Idag kom den känslan... 
Det började redan tidigt då jag vaknade av mig själv 20 minuter innan klockan skulle ringa.
VAKNADE AV MIG SJÄLV!?

Det var så många månader sedan jag vaknade utan att vilja brista ut i gråt över dygnets tidiga och fullkomligt kolsvarta timma att jag inte mindes hur det kändes, och det var underbart.
Solen hade börjat leta sig upp över hustaken och jag låg och drog mig lättjefullt mellan lakanen.

När jag sedan lämnade lägenheten (en halvtimma innan jag brukar kasta mig ut i panik för att komma i tid till vagnen) i min lilla jeansklänning och gröna gummistövlar luktade det sådär som det ska ute.
Visst, det var massa minusgrader och några snödrivor som vägrat ge med sig i tidigare dagarnas regniga plusgrader låg slickade längs husfasaderna och det tjocka gruslagret från vår vita vargavinter låg kvar på den smutsiga asfalten men hey, det gjorde ingenting.

Solen sken 07:20 på morgonen, det var välmående i luften och jag kände hur mina rosiga kinder blev härligt krispiga på vägen in i affären där jag köpte en kopp kaffe och en macka.
Det var vår ute...

Ja, i år kom våren till mitt hjärta den 3 mars...