vildhallonet

... Var vi på Göteborgs konserthus och inkasserade en julklapp.
På scen stod Malena Erman och Göteborgs Symfoniker.

Det for många tankar i mitt huvud när Malena stod där uppe och dånade brevid dirigenten som viftade så att kinderna dallrade.
Vilken lungkapacitet den kvinnan har... Wow alltså!
Undrar hur länge hon kan hålla andan under vattnet?

Trots att jag till min lycka lyckades uppfatta vissa ord såsom Je Suis och Morte (det var mycket morte) så kunde jag inte låta bli att tycka att hela hennes framträdande mest påminde om valspråket i Hitta Nemo.
Jaaaaaag bliieeeev trrrööööt påååååå diieeet tiiiill sleeeuuuuut...

Och dirigenten sen!
Vilken energi... Hoho.
Men det kan aldrig vara bra för axlar och nacke att veva runt sådär. Hur är det med ergonomiläran på dirigenthögskolan egentligen?
Min massör hade blivit jätteupprörd om han såg det där. Han blir ju helt chockerad bara han ser mig ställa upp en pärm i hyllan, med rak arm.
Det får man nämligen inte!

Undrar hur länge en dirigent håller? Blir arbetsskadorna för svåra efter ett par år (eller uppsättningar) tro?

Hela den yrkesrollen är egentligen ett frågetecken för mig.
Visst, han är den som tolkar och sätter ihop ett stycke och bestämmer stämningen.
Och han står där på sin pult och har förmodligen absolut gehör, vilket är sjukt imponerande, men ändå.
Han står där i mitten och stångas under en hel konsert medan musikerna värdigt sitter, med  blicken fastnaglad på sina notstäl,l runtom och spelar så att strängar och tagel flyger...

Dirigenten är (trots fantastiskt skickliga musiker) ändå den som  tar/får all cred men det känns så fånigt att ingen av musikerna ens ger honom så mycket som en blick!
Nada, zip!

Vem vevar han för då?
Får han alla dessa  (som jag tror att han får) nack -och axelproblem till absolut ingen nytta?
Vet han om att ingen tittar på hans pinne under en konsert?
Stackars karl!

Å andra sidan igen, så är det jävligt coolt att han har koll på allas toner och takt, medan musikerna själva bara behöver tänka på sitt...
Det kanske är just det han vill visa oss i publiken. Hur duktig han har varit som har sammanställt allting som vi nu får lyssna på?

Då kan han få det.
Det är otroligt pampigt och häftigt, och det är något som får tankarna att vandra från ledsamheter till roligheter, i takt med musiken.
Mycket imponerande!