vildhallonet

Shit!
Var det verkligen tre månader sedan Mia?
Hjälp, vad jag inte har koll!

Vilka fina läsare jag har som saknar mig när jag tappar all grepp om tid... Fint för själen må jag säga!

---

Nytt år.

Min kära karl här hemma tror att 2011 är året då vi blir föräldrar och året då vi blir miljonärer, vilket låter som angenäma mål att sträva efter.
Kanske innebär det att vi måste ligga med varandra lite oftare och kanske måste vi utöka de där extrapassen på det lokala barhänget till att köpa en lott eller två.

Hmmm... 2011; Ha mer sex och köp trisslotter!
Ja, det klarar jag!
Det går bra.

Vi jobbade på nyårsafton.
Han i baren med sin vita skjorta och jag på golvet i den lilla svarta och en stor blomma i håret.
Det är ju fantastiskt så bra svart är för trots att jag, vid kvällens slut, var helt nersmetat med ölslattar och fulla människors avsaknad av hyfs så såg jag precis lika piffig ut som när jag började passet.
Mäktigt, vad en färg kan luras. För fräsch och piffig, det var jag inte, I tell you.

Nyårsdagen startade vi (15:00) med en promenad till en engelsk pub där vi frossade Bloody Mary, cola, ribs, pommes, entricote och bearnaise, kaffe och pralin... Och fotboll!
En magisk start på året får jag säga.
När jag satt där i mina baggy jeans och tisha utan bh och mycket okvinnligt vevade in maten i munnen bestämde jag att vår dotter nog borde heta Bea efter bearnaissås.
Jag ÄLSKAR en god bea. Det finns nog fan ingen bättre och härligt flötigare sås i hela världen.

Det jobbiga blir kanske i skolan när barnen pratar om vad de heter, vad namnen betyder och varför de blev döpta till just sitt namn, och min dotter måste säga att hennes mamma döpte efter en av de allra fetaste och energirikaste såserna i hela världen (och som passar särskilt bra till kött).



Nä, kanske får jag gå på något annat jag gillar lika mycket som Bearnaise...
Blommor! Jag älskar blommor.



Hon får heta Lilja...

Lilja Bea