Det bästaste!

"Föken Babbel, VET du vad som är det bästaste med våran skola?" Frågar min lilla blondin med hela munnen full av saftig klementin.
"Oh, svår fråga. Kaaan det vara våran häftiga klätterställning?"
"Nää, gissa igen..."
Hon mumsar vidare på sin gula klementin och dinglar med benen över bryggkanten, där vi sitter och äter matsäck!
"Oj, jag vet nog inget som slår den där råballa klätterställningen. Fritids kanske?"
"Nej"
  Brett leende... "DU är!"
"Wow! JAG?"
Hon sätter sig i mitt knä och räknar med fingrarna...
"Japp. Först kommer du, sedan kommer min bästa kompis, sedan mamma och pappa... Och så min lillebror såklart!"


På hur många arbetsplatser får man höra att man är det bästaste av precis ALLTING?
Det får ju självklart tas med en nypa salt, men den där villkorslösa kärleken är väldigt trevlig och uppskattad av oss elevassistenter, som ju inte verkar lyckas något vidare i vårat privata kärleksliv ;)
Jag är ju i alla fall alltid uppskattad på jobbet... Ha ha!

Vi var på teater med kidsen idag och jag hade ett blont plåster på mig hela tiden.
I ledet, på båten, unter matsäcksätningen, på teatern, på lussefikat, i ledet igen, på båten igen och i ledet igen. Till och med när hon gick på toan fick jag stå utanför och vakta.
Herrejösses vilken bra fröken jag måste vara.
Hoppas att hon aldrig inser hur väldigt bra de andra tre fröknarna hon har, också är. He he!

image74

Fröken Babbel har gjort storkok på O,boy till alla barn och vuxna medans de var i aulan och tittadepå stämningsfullt luciatåg.
Det blir ju ingen riktig utflykt utan varm choklad. Att sedan få mumsa lussebullar (lussesnopparna fick stanna hemma) till det, gör det ju inte sämre direkt!

image75

Mitt rosaklädda plåster lånade kameran och knäppte av ett dussintals bilder. Det roligaste, där jag med öppen mun och blodtörstiga gaddar attackerar hennes rosa mössa med en brun dödskalle på, kan jag ju tyvärr inte ta med.
Istället blir det detta fantastiska kort där jag med min alldeles för stora mössa (som hela tiden ramlar ner över ögonen. TACK mormor för att du stickade en till, som var mindre. Tog bara fel i morse) kommer ut från toan på teatern, som ju var väl vaktad av rosa galonbyxor och blont hår...

Kommentarer
Postat av: Louise

Haha visst är det underbart att bli favvriserad av dessa små barn. Det uppskattas av oss, och barnen kommer kanske ihåg "den där snälla fröken dem hade när dem var små" jag kommer fortfarande ihåg min facoritvikarie osv.
Ha de så bra!
Kram Louise

2007-12-13 @ 18:41:23
URL: http://louisesa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0