Börja inte skriva ned vad du äter under en dag, det är läskigt!
Låt mig få berätta om hur det går med mitt nya liv som ju startade idag.
DET ÄR VÄRRE ÄN NÅNSIN!
På väg hem från jobbet fick jag ett livsfarligt urge för en riktigt slabbig gatukökshamburgare.
Det händer liksom inte!
När jag sedan kommer hem, efter att ha ätit min rå-onyttiga hamburgare med ALLT på lägger jag mig i soffan och stensomnar.
Jag sover i ca tre timmar och vaknar med ett ryck.
Ni vet sådär, så att man sätter sig upp samtidigt som man slår upp ögonen och tar ett enormt andetag... Som om någon gav mig en adrenalinspruta i hjärtat.
Jag kommer ihåg vad jag drömde i och för sig, det kan vara förklaringen, men det är fel forum för det här ;)
DET ÄR VÄRRE ÄN NÅNSIN!
På väg hem från jobbet fick jag ett livsfarligt urge för en riktigt slabbig gatukökshamburgare.
Det händer liksom inte!
När jag sedan kommer hem, efter att ha ätit min rå-onyttiga hamburgare med ALLT på lägger jag mig i soffan och stensomnar.
Jag sover i ca tre timmar och vaknar med ett ryck.
Ni vet sådär, så att man sätter sig upp samtidigt som man slår upp ögonen och tar ett enormt andetag... Som om någon gav mig en adrenalinspruta i hjärtat.
Jag kommer ihåg vad jag drömde i och för sig, det kan vara förklaringen, men det är fel forum för det här ;)
När jag förstår vad klockan är, får jag lite panik över att jag sovit bort hela eftermiddagen och halva kvällen, samtidigt som jag inser att min kropp bara måste ha en glass med noisettesås.
Sådana starka begär är ingenting man bara tänker bort, så jag möter (utan argumentationer) upp min power-walk kollega (ironi, jag vet) och vi strosar till Triumfglass där vi köper oss varsin bägare med kalla kalorier.
Vi fortsätter sedan den strosande promenaden ner mot vattnet och går hamnstråket med våra glassar och pratar män (som vanligt).
Väldigt trevligt att få lite sol på sig, trots blåsten och den halvsena timmen.
Efter att vi sagt hejdå, tar jag på mig lurarna och dönar på Grizzlynallens (Walters) wu ta kla (comp) och benen går äntligen utav bara helvete.
Uj, vad jag trampar...
Att gå snabbt får tydligen kroppen att på något konstigt sätt helt glömma av äckliga hamburgare, mjukglass med noisettesås och en soffliggande (energisnål) eftermiddag, varpå jag helt sonika trampar rakt in i den lilla godisaffären på hörnet.
Innan jag visste ordet av hade jag plockat till mig en liten påse, betalat den och stod ensam ute på gatan igen, med Walther fortfarande rungandes i öronen, redo att mumsa vidare.
Så, låt oss summera:
10:30 -Falafel, spagetti och tomatsås i bamba (faktiskt rätt mycket sallad med) + mjölk
11:00 -Den största muggen vi har på jobbet, upp till kanten fylld med kaffe + två Merci-stänger
12:00 -Fler stänger + kaffe
13:30 -En varm macka till mellanmål + mer kaffe
15:45 -Vidrig hamburgare
20:00 -Mjukglass med noisettesås
21:00 -Godis + vatten
Alltså Sara.. Det här är inte ok!
Jag ser detta som min Grande Finale vad det gäller onyttigheter.
I morgon ÄR det nytt och ny månad. Så fort jag får ett sug kommer jag att ringa någon som får i uppdrag att prata mig ur allt vad sötsaker och fett heter...
Avslutningsvis vill jag ge en tanke, en rad och en varm kram till Freds ägarinna.
Du är en hell of a fighter och jag beundrar dig.
Puss
Oh crap!
Idag började mitt "nya" liv...
-Igen!
Jag skulle inte äta mer mat när jag inte längre var hungrig, jag skulle inte dricka kopiösa mängder kaffe och jag skulle defenitivt inte äta godsaker på jobbet...
När jag då kom till jobbet säger Bridget att hon har med sig de chokladbitar från Merci-asken som hon inte tålde, dvs de godaste med nougatfyllning och nötter.
Oh neeij!
Nu måste vi ju se till att bli av med det problemet också. Det kommer, konstigt nog, nya problem att bli av med hela tiden på min avdelning.
JAG ÄR SÅ DÅÅÅLIG!
Efter lunchen gjorde jag mig en mastodontkopp med kaffe och mumsade i mig två chokladiga problem under salig lycka över de fantastiska smaksensationerna.
Kan inte föräldrarna tänka lite på vad de utsätter oss karaktärslösa fröknar för, när de kommer med dessa enorma och underbara chokladaskar?
Det är fan inte helt ok att tro att vi inte kommer att äta upp dem med en gång och gå upp massor i vikt.
Men man måste ju bli av med problemet!
-Igen!
Jag skulle inte äta mer mat när jag inte längre var hungrig, jag skulle inte dricka kopiösa mängder kaffe och jag skulle defenitivt inte äta godsaker på jobbet...
När jag då kom till jobbet säger Bridget att hon har med sig de chokladbitar från Merci-asken som hon inte tålde, dvs de godaste med nougatfyllning och nötter.
Oh neeij!
Nu måste vi ju se till att bli av med det problemet också. Det kommer, konstigt nog, nya problem att bli av med hela tiden på min avdelning.
JAG ÄR SÅ DÅÅÅLIG!
Efter lunchen gjorde jag mig en mastodontkopp med kaffe och mumsade i mig två chokladiga problem under salig lycka över de fantastiska smaksensationerna.
Kan inte föräldrarna tänka lite på vad de utsätter oss karaktärslösa fröknar för, när de kommer med dessa enorma och underbara chokladaskar?
Det är fan inte helt ok att tro att vi inte kommer att äta upp dem med en gång och gå upp massor i vikt.
Men man måste ju bli av med problemet!
03:11
"EM-final på Pustervik?"
"JAAAAAAA!"
"Cool. Syns där vid 8, halv 9 då."
"JAAAAAAA!"
På Pustervik är det en riktigt skön samling människor som alla hejar på Spanien.
Jag blev givetvis oerhört sugen på att slänga fram att Tyskland var mitt lag för kvällen, men jag insåg ju att det skulle förstöra min kväll rätt fett, så jag höll tyst.
Då vi hade ett gäng från just Spanien i gemenskapen blev det mycket känslor och nervöst tuggande på tröjan under matchen, vilket ju bara förgyllde tillvaron ännu mer.
När matchen är slut och alla är glada och firarsugna, piper vi iväg till Kingshead där vi möter upp några till (vi är nästan 20 pers nu) och dricker en glad öl (cider för mig) innan vi går vidare till Kellys, för en till.
När klockan slår 01:00 beslutar ligan att de ska dra vidare mot Avenyn, men jag och Lången, som ska jobba i morgon väljer att ta något att käka, för att sedan åka hem.
Det blir en härlig promenad, med mycket vuxensnack och insikter, innan vi når 11:s, käkar vår mat och går tillbaka till Järntorget, där han tar en taxi hem till sitt och jag tar Contessa hem till datorn.
"JAAAAAAA!"
"Cool. Syns där vid 8, halv 9 då."
"JAAAAAAA!"
På Pustervik är det en riktigt skön samling människor som alla hejar på Spanien.
Jag blev givetvis oerhört sugen på att slänga fram att Tyskland var mitt lag för kvällen, men jag insåg ju att det skulle förstöra min kväll rätt fett, så jag höll tyst.
Då vi hade ett gäng från just Spanien i gemenskapen blev det mycket känslor och nervöst tuggande på tröjan under matchen, vilket ju bara förgyllde tillvaron ännu mer.
När matchen är slut och alla är glada och firarsugna, piper vi iväg till Kingshead där vi möter upp några till (vi är nästan 20 pers nu) och dricker en glad öl (cider för mig) innan vi går vidare till Kellys, för en till.
När klockan slår 01:00 beslutar ligan att de ska dra vidare mot Avenyn, men jag och Lången, som ska jobba i morgon väljer att ta något att käka, för att sedan åka hem.
Det blir en härlig promenad, med mycket vuxensnack och insikter, innan vi når 11:s, käkar vår mat och går tillbaka till Järntorget, där han tar en taxi hem till sitt och jag tar Contessa hem till datorn.
Dags att sova...
Goda vänners lag
Precis när jag känner mig som mest frustrerad över all min energi och gräsänka-noja får jag frågan om jag vill komma till Pustervik och kolla på EM-finalen.
O...OOM jag vill!
O...OOM jag vill!
Happ
Vilken tur att jag, trots den långa dagen, tog det såpass lugnt igår, som jag gjorde!
Nu sitter jag här med energi som en hundvalp, men ingen att dela den med...
"Alla" är slagna hjältar utan jag!
Det är alldeles tyst här hemma, för att inte väcka den sovande sambon, det regnar ute och jag nästan spricker av tristess.
Jag har diskat och plockat undan, skrubbat handfatet, tvättat och dessutom vikt all tvätt.
Jag har lekt med katterna, försökt läsa en bok och halvkollat på en skitfilm på tv.
Jag har sorterat kort på datorn och slängt in en jordgubb/raberberpaj i ugnen, vilken jag ska avnjuta om en stund när jag fortsätter att göra ingenting resten av söndagskvällen!
Fast det är nog värt det trots allt, när jag tänker tillbaka på vår fantastiska gårdag.
Då var vi i himmelen, sambon och jag!
Puss grynet mitt!
Nu sitter jag här med energi som en hundvalp, men ingen att dela den med...
"Alla" är slagna hjältar utan jag!
Det är alldeles tyst här hemma, för att inte väcka den sovande sambon, det regnar ute och jag nästan spricker av tristess.
Jag har diskat och plockat undan, skrubbat handfatet, tvättat och dessutom vikt all tvätt.
Jag har lekt med katterna, försökt läsa en bok och halvkollat på en skitfilm på tv.
Jag har sorterat kort på datorn och slängt in en jordgubb/raberberpaj i ugnen, vilken jag ska avnjuta om en stund när jag fortsätter att göra ingenting resten av söndagskvällen!
Fast det är nog värt det trots allt, när jag tänker tillbaka på vår fantastiska gårdag.
Då var vi i himmelen, sambon och jag!
Puss grynet mitt!
En perfekt dag i perfekta sällskap
Efter att ha lämnat hemmet (efter en härlig, men irriterande utgång igår) vid 11:00 i förmiddags, kom jag nu hem 06:00 på morgonen igen.
Sicken dag! Jag är helt salig...
Då jag låg i soffan och kollade på absolut ingenting på tv när mina underbara vänner, som ju hälsar på från Hufvudstaden, ringde och ville mötas upp på en fika i förmiddags, kastade jag mig upp så katter och filtar flög, drog på mig en mössa och en collegeklänning (duscha kunde jag ju göra sedan, när jag kom hem igen... Mmmm, eller huuuuur) och lät Contessa ta mig ner till stan.
Vi strosade och fikade, kollade på demonstrationer ang FRA-lagen (någon föreslog i en debatt mot lagen, att alla skulle avsluta alla sina mail med ordet plutonium. Askul sagt, om du frågar mig) och ett tåg av skatarkillar, tittade i affärer och njöt av varandras sällskap i ett soligt och turistvänligt Göteborg.
Nä, jag är verkligen sjuuukt trött... Det här får bli ett utkast nu, så fortsätter jag i morgon!
Tillbaka igen, med en dagen-efter-frukost av rang (kokt ägg, havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk, ostmacka med gurka och en latte) en lermask i ansiktet och nyduschad kropp (finally), redo att fortsätta min berättelse!
Efter att ha vinkat av de fantastiska människorna från Stockholm beslutade jag mig för att möta upp trevligkille, som också var ute på stan, istället för att cykla hem.
Vi mös runt bland alla människor och hamnade framför Storan, där ett skönt gäng beslutat sig för att plocka med sig sitt band och börja spela.
De lirade helt grym musik och vi satte oss i gräset och diggade med foten, klappade händerna och njöt av ögonblicket.
Sicken dag! Jag är helt salig...
Då jag låg i soffan och kollade på absolut ingenting på tv när mina underbara vänner, som ju hälsar på från Hufvudstaden, ringde och ville mötas upp på en fika i förmiddags, kastade jag mig upp så katter och filtar flög, drog på mig en mössa och en collegeklänning (duscha kunde jag ju göra sedan, när jag kom hem igen... Mmmm, eller huuuuur) och lät Contessa ta mig ner till stan.
Vi strosade och fikade, kollade på demonstrationer ang FRA-lagen (någon föreslog i en debatt mot lagen, att alla skulle avsluta alla sina mail med ordet plutonium. Askul sagt, om du frågar mig) och ett tåg av skatarkillar, tittade i affärer och njöt av varandras sällskap i ett soligt och turistvänligt Göteborg.
Nä, jag är verkligen sjuuukt trött... Det här får bli ett utkast nu, så fortsätter jag i morgon!
Tillbaka igen, med en dagen-efter-frukost av rang (kokt ägg, havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk, ostmacka med gurka och en latte) en lermask i ansiktet och nyduschad kropp (finally), redo att fortsätta min berättelse!
Efter att ha vinkat av de fantastiska människorna från Stockholm beslutade jag mig för att möta upp trevligkille, som också var ute på stan, istället för att cykla hem.
Vi mös runt bland alla människor och hamnade framför Storan, där ett skönt gäng beslutat sig för att plocka med sig sitt band och börja spela.
De lirade helt grym musik och vi satte oss i gräset och diggade med foten, klappade händerna och njöt av ögonblicket.
När våra musikanter plockat ihop sina pinaler och trevligkilles mage hade kurrat ett tag styrde vi (med en del omvägar) kosan mot Mañana för att plocka i oss Tapas till en öl och chillmusik.
Grizzlynallen kom och åt med oss, under musik-hörlurar-jobb-skratt-och-musik-prat och vi åt tapas tills magarna putade avslöjande under kläderna.
När vi var klara med Tapasen tog stegen oss till Tranquilo där Rubinen roddade ihop varsin Hallonmojito, som vi surplade i oss på uteserveringen...
Grizzlynallen beslöt sig sedan att åka hem en stund medan jag och trevligkille fortsatte vår kväll på Modesty, där vi blev serverade ett iskallt glas rosé, följt av ljuvligt kaffe och tryffelbitar.
Där satt vi, vid baren, ett tag och spanade (jag spanade) på hockeykillar, samtidigt som vi berättade för varandra hur bra vi ändå hade det.
Då jag tidigare under kvällen fått ett sms som löd:
"Du vet väl att det är krogen ikväll?" från boysen, gick trevligkille och jag och mötte upp dem på Stearin, där det var så sjukt härligt.
Hela ligan var där.
Gamla vänner vi inte sett på flera år, nya bekantskaper, champagne, rosé, öl, snusk, garv och kramar.
Det var verkligen helt fantastiskt, och jag njöt å det allra fullaste av att vara i allas sällskap igen... Och allt var som "förr" på något sätt.
Handyman berättade snuskiga historier ur verkligheten, vår stora björn hade roliga historier om sin dotter, globetrottern planerade utlandsresort, reportern hade anektdoter osv osv... I loved it!
När vi till slut lärt oss allt Stearin hade att lära oss för kvällen gick vi i samlad trupp över till Pustervik, där sambon sedan kom och mötte upp oss.
Killarna lät ölen och shotsen flöda, sambon och jag vältrade oss i manlig uppskattning, kameran klickade som aldrig förr och käken värkte av allt skrattande.
Vi hade helt enkelt en av de absolut bästa kvällarna någonsin och vi dokumenterade den i detalj.
Men vi var inte nöjda där inte...
Nej, vi tog helt enkelt och begav oss till Peacock för att hoppa och leva till riktigt bra house, som det var just igår.
Faik & co dominerade som aldrig förr och vi var helt enkelt i househeaven, nere på golvet.
Snygg-Erik med vän hade mött upp oss och vi var ett absolut makalöst gäng som tumlade runt med våra feta leenden och glittrande blick.
Givetvis var vi tvungna att driva med alla bratarna och gjorde otaliga schtekarn vid baren...
Klockan 04:55 fick vi fullkomligt dra ut sambon från golvet, för att hinna gå innan det stängde och hela havet av folk skulle ut samtidigt.
Att få henne att lämna den underbara stämningen var allt annat än lätt och ett och annat lyft krävdes innan vi slutligen stod ute på Avenyn, där solen hade börjat gå upp och det var ljust ute igen.
Nu kan man ju lätt tro att vi ändå var klara med vår kväll, men så är ju såklart inte fallet.
Grabbarna på Pustervik har ringt ett par gånger och velat ha vårt eminenta sällskap till deras efterfest, så vi åkte, glada i hågen, dit och mös i mörkret med dem en stund.
Men där fick jag ändå nog, grenslade Contessa, som stod parkerad utanför och cyklade hem i det varma regnet.
En, som sagt, helt underbar dag, fylld till bredden av kärlek, skratt, fullt minneskort på kameran, kramar och värme.
Jag var sommarfräsch som aldrig förr och lycklig som ett barn när jag (genomblöt) kom hem och pussade på mina katter innan jag slutligen stöp i säng.
Intressant och härligt weird
Jag fick ett sms i morse som löd såhär:
Hej! Allt bra? Ska du med och luncha på Väla?
Jag svarade att lunch innebär ju mat och mat är något som verkligen går hem hos den här tjejen, men frågade även vem personen som önskade mitt eminenta sällskap var, då jag ju inte hade en aning.
Nu, 11 sms senare vet jag lite mer om denna nyfikna man som råkade skicka lunchförfrågan till fel telefon i morse.
Han trodde ju genast att han kommit till en råhet kvinna (vilket ju i just detta fallet råkade vara sant ;)), men varför är det så?
Varför fantiserar vi om att personen med den sexiga rösten bakom den anonyma telefonenluren är snygg, eller tjejen som svarar trevligt på ett sms?
Varför är alla snowboardkillar asheta under sina goggles och kläder och varför är det så intressant med anonymitet?
Jag kan ju vara en fet, finnig, 12-årig tjej, utan klädsmak på sommarlov och snoawboardkillen kan kan ha långt, stipigt och fett hår, flaskbottenglasögon och gula tänder under mössa, halsduk och goggles...
Det kan ju vara så, men det finns liksom inte i vår värld att så skulle kunna vara fallet, och det gillar jag.
Hej! Allt bra? Ska du med och luncha på Väla?
Jag svarade att lunch innebär ju mat och mat är något som verkligen går hem hos den här tjejen, men frågade även vem personen som önskade mitt eminenta sällskap var, då jag ju inte hade en aning.
Nu, 11 sms senare vet jag lite mer om denna nyfikna man som råkade skicka lunchförfrågan till fel telefon i morse.
Han trodde ju genast att han kommit till en råhet kvinna (vilket ju i just detta fallet råkade vara sant ;)), men varför är det så?
Varför fantiserar vi om att personen med den sexiga rösten bakom den anonyma telefonenluren är snygg, eller tjejen som svarar trevligt på ett sms?
Varför är alla snowboardkillar asheta under sina goggles och kläder och varför är det så intressant med anonymitet?
Jag kan ju vara en fet, finnig, 12-årig tjej, utan klädsmak på sommarlov och snoawboardkillen kan kan ha långt, stipigt och fett hår, flaskbottenglasögon och gula tänder under mössa, halsduk och goggles...
Det kan ju vara så, men det finns liksom inte i vår värld att så skulle kunna vara fallet, och det gillar jag.
Ensam
I morse när min klocka ringde fattade jag ingenting.
Som alltid när min klocka ringer, slänger jag en blick åt sambons håll (ja, vi delar sovrum, nej inte i samma säng) och är hon inte i sin säng så lyssnar jag efter henne och hennes morgonbestyr i lägenheten.
Jag känner mig alltid trygg när jag hör henne smyga runt i garderoberna eller skramla med matlådor i köket.
Det är mysigt på något sätt.
Sedan vet jag att min sambo alltid kommer in till mig i sovrummet och säger hejdå innan hon åker och jag kan sömndrucket svara:
"Ok, kör försiktigt" eller "ha en bra dag, vi hörs sen". (De gånger jag inte fräser "Neej, vad gör du?" förstås".)
I morse när klockan ringde, var det skrämmande tyst i lägenheten.
Hennes säng var bäddad och katterna snusade fridfullt vid min sida. Det var inget skrammel i köket, ingen tandborstning från toan och ingen som letade kläder i garderoberna.
Vart var hon?
Var klockan verkligen gå-upp-dags?
Var det lördag?
Vems är egentligen klockan som ringer?
*Trycker på snooze och flyttar fram problemet*
Seriöst...
Ni med fruar och barn och män och kombos!
Är det verkligen ok att lämna sin sovande sambo/man/mamma/fru/pappa/kompis utan att säga hej då?
Hela dagen blir ju helt konstig. Eller är det bara jag som är känslig?
Jag rusade i alla fall upp (efter ett par snoozningar) och kollade på grafittavlan för att se om hon hade lämnat ett meddelande, men den var inte uppdaterad (från det gamla och väldigt fina meddelandet jag fått av henne) och jag kände mig löjligt ensam där jag stod i hallen med T-shirt och tovigt sovhår..
Baby!
Även om jag snarkar och sover som en björn i ide vill jag ändå att du väcker mig och säger hejdå.
Jag har ett kaxigt och hårt yttre, men är trots allt en bräcklig liten själ som behöver omtanke, trygghet och tydliga ramar i mitt liv.
Gör inte så igen.. Please ;)
Love you lots... And a bit moore!
Som alltid när min klocka ringer, slänger jag en blick åt sambons håll (ja, vi delar sovrum, nej inte i samma säng) och är hon inte i sin säng så lyssnar jag efter henne och hennes morgonbestyr i lägenheten.
Jag känner mig alltid trygg när jag hör henne smyga runt i garderoberna eller skramla med matlådor i köket.
Det är mysigt på något sätt.
Sedan vet jag att min sambo alltid kommer in till mig i sovrummet och säger hejdå innan hon åker och jag kan sömndrucket svara:
"Ok, kör försiktigt" eller "ha en bra dag, vi hörs sen". (De gånger jag inte fräser "Neej, vad gör du?" förstås".)
I morse när klockan ringde, var det skrämmande tyst i lägenheten.
Hennes säng var bäddad och katterna snusade fridfullt vid min sida. Det var inget skrammel i köket, ingen tandborstning från toan och ingen som letade kläder i garderoberna.
Vart var hon?
Var klockan verkligen gå-upp-dags?
Var det lördag?
Vems är egentligen klockan som ringer?
*Trycker på snooze och flyttar fram problemet*
Seriöst...
Ni med fruar och barn och män och kombos!
Är det verkligen ok att lämna sin sovande sambo/man/mamma/fru/pappa/kompis utan att säga hej då?
Hela dagen blir ju helt konstig. Eller är det bara jag som är känslig?
Jag rusade i alla fall upp (efter ett par snoozningar) och kollade på grafittavlan för att se om hon hade lämnat ett meddelande, men den var inte uppdaterad (från det gamla och väldigt fina meddelandet jag fått av henne) och jag kände mig löjligt ensam där jag stod i hallen med T-shirt och tovigt sovhår..
Baby!
Även om jag snarkar och sover som en björn i ide vill jag ändå att du väcker mig och säger hejdå.
Jag har ett kaxigt och hårt yttre, men är trots allt en bräcklig liten själ som behöver omtanke, trygghet och tydliga ramar i mitt liv.
Gör inte så igen.. Please ;)
Love you lots... And a bit moore!
Dyr, men lätt värd det ;)
Äntligen har jag fått ut min uppsydda medeltidsklänning på Blocket.
Denna förhatliga klänning som har hängt i diverse garderober i olika lägenheter och som jag inte ens klarar att titta på utan att få rysningar av obehag längs ryggraden.
Det var igår, efter att jag och Bridget fotade den, som jag visade brösten för henne då jag fullkomligt slet av mig åbäket och både tröjor och BH följde med.
Där stod jag i klassrummet med tuttarna i vädret och tjöt av skratt.... Tur är det väl, att jag inte har några problem med min nakenhhet ändå (och tur är det väl att det bara var jag och Bridget närvarande).
Nu är den ute i alla fall och jag tänker aldrig mer trä den, djävulens påfund, över mina axlar.
Denna förhatliga klänning som har hängt i diverse garderober i olika lägenheter och som jag inte ens klarar att titta på utan att få rysningar av obehag längs ryggraden.
Det var igår, efter att jag och Bridget fotade den, som jag visade brösten för henne då jag fullkomligt slet av mig åbäket och både tröjor och BH följde med.
Där stod jag i klassrummet med tuttarna i vädret och tjöt av skratt.... Tur är det väl, att jag inte har några problem med min nakenhhet ändå (och tur är det väl att det bara var jag och Bridget närvarande).
Nu är den ute i alla fall och jag tänker aldrig mer trä den, djävulens påfund, över mina axlar.
Arbetet går framåt!
Jodå! Så då har jag varit på min första chickflick då. Tror det var min första i alla fall!
Jag hade faktiskt sett fram emot den här kvällen en hel del. Jag skulle dricka Cosmopolitans och vara lite flickig med mina ladies ett par timmar.
Jag menar, jag jobbar ju lite på den här flickigheten och denna kväll var ett stort steg framåt för mig i just det arbetet.
Det låter så fånigt att säga att man jobbar med att hitta sin kvinnlighet, men de som känner mig väl vet vad jag talar om.
Jag är tjejen som alltid gick i sneakers, baggy byxor, omålat ansikte, lekte med bilbanor och He-Man som barn och har alltid, och då menar jag alltid fungerat bättre i sällskap med killar än med tjejer.
Det är bara så det alltid har varit och jag försöker ändra lite på det.
Det är fortfarande mycket sneakers, baggy och killkompisar, men även ett och annat fodral till skyhöga klackar och ladies.
Jag har dessutom nästan den största sminktrunken av mina väninnor (inte så välanvänd kanske, men den finns där)...
Dock ballade jag ur ikväll, när jag visste att de andra nog skulle klä upp sig lite..
Det blev sneakers, baggy och mössa. (Men jag toppade det med ett par rosa fjäderörhängen. Små indianer kommer väl undan med det mesta, eller)?
Anyhow, så såg jag fram emot ikväll, men redan när jag entrar biografen och ser ALLA DESSA TJEJER med sina festblåsor, klackar, lockar, plymer i håret och fnittriga tjejkompisar kände jag paniken komma krypandes.
Jag försökte dölja det genom att väldigt okvinnligt berätta om alla (två) gånger jag visat brösten offentligt (den lyckliga bartendern på Marstrand och kollegorna) men det gick visst sådär.
Jag hade faktiskt sett fram emot den här kvällen en hel del. Jag skulle dricka Cosmopolitans och vara lite flickig med mina ladies ett par timmar.
Jag menar, jag jobbar ju lite på den här flickigheten och denna kväll var ett stort steg framåt för mig i just det arbetet.
Det låter så fånigt att säga att man jobbar med att hitta sin kvinnlighet, men de som känner mig väl vet vad jag talar om.
Jag är tjejen som alltid gick i sneakers, baggy byxor, omålat ansikte, lekte med bilbanor och He-Man som barn och har alltid, och då menar jag alltid fungerat bättre i sällskap med killar än med tjejer.
Det är bara så det alltid har varit och jag försöker ändra lite på det.
Det är fortfarande mycket sneakers, baggy och killkompisar, men även ett och annat fodral till skyhöga klackar och ladies.
Jag har dessutom nästan den största sminktrunken av mina väninnor (inte så välanvänd kanske, men den finns där)...
Dock ballade jag ur ikväll, när jag visste att de andra nog skulle klä upp sig lite..
Det blev sneakers, baggy och mössa. (Men jag toppade det med ett par rosa fjäderörhängen. Små indianer kommer väl undan med det mesta, eller)?
Anyhow, så såg jag fram emot ikväll, men redan när jag entrar biografen och ser ALLA DESSA TJEJER med sina festblåsor, klackar, lockar, plymer i håret och fnittriga tjejkompisar kände jag paniken komma krypandes.
Jag försökte dölja det genom att väldigt okvinnligt berätta om alla (två) gånger jag visat brösten offentligt (den lyckliga bartendern på Marstrand och kollegorna) men det gick visst sådär.
Jag försökte även tänka på hur gärna jag själv ville se Transformers när den kom, då jag har vackra minnen när jag tänker tillbaka på Sky 1 om mornarna som barn, liksom att jag bara ska se ARKIV X då minnerna från tiden med den serien är minst lika vackra...
Nu handlade det ju om vuxna tjejer och en tv-serie som inte är såå gammal, men jag gissade att känslan ändå var densamma.
Eftersom det visst var rätt uppenbart att jag inte var en big fan, fick jag sitta längst ut i raden av oss 8 tjejer och det var faktiskt rätt skönt. Där kunde jag sitta själv och insupa allt som hände runtom mig i biografen.
Jag skojar inte.. Vi satt i salong 1.. Den är stor och den var till bredden fylld med tjejer. Bara tjejer...
Eller ja, nästan bara tjejer.
Jag räknade nämligern och fick det till fem killar i publiken varpå mitt dömande jag genast tänkte *bögar eller hunsade pojkvänner*, men så behöver ju absolut inte vara fallet.
De kanske helt enkelt hade en crush on Carrie, Charlotte, Miranda och Samantha som de flesta andra i salongen. Eller så tog de helt enkelt tillfället i akt att kanske hitta sin framtida tjej. Gudarna ska veta att de hade att välja mellan och 100 spänn är ju billigare än vilken Spray Dejt som helst.
Jag kände mig verkligen obekväm i hela den här östrogenklumpen och min ena väninna blev inte nådigt sur på mig när jag berättade om mitt obehag.
Faktum är att när hon tände till över att jag alltid ska gnälla och undrade varför jag var med över huvud taget, tände jag tillbaka och tänkte gå, men insåg att jag var ju faktiskt där för att få vara med mina vänner samt att ju öva på hela det här tjejiga.
Och kan det bli mer tjejigt än att gå på en tjejig biofilm?
Jag tror fan inte det.
När filmen börjar tjoar nästan alla 700 brudar, klappar händerna och skriker av förtjusning... Själv ville jag bara dö, vilket min ena väninna givetvis kommenterade!
Filmen i sig finns det inte så mycket att säga om. Inte dålig, inte asbra.. Förmodligen precis vad fansen ville ha och det är ju ett lyckat koncept.
Jag skrattade hjärtligt en gång, och det var givetvis åt ett bajsskämt, vilket jag såklart fann väldigt underhållande.
En bit in i filmen ser jag i ögonvrån hur sambon tittar på mig och viskar något med en av mina ladies.
Jag tänker inte så mycket på det då, men efteråt säger hon att hon tyckte att mina ögon såg lite glansiga ut, och undrade retsamt om jag kanske hade ett soft moment under filmen ändå.
"Hon grät väl för att hon ville härifrån" säger den andra tjejen sarkastisk till svar och jag säger ingenting.
Inte för att jag satt med glansiga ögon under filmen vad jag vet, men jag var faktiskt där av egen vilja.
Visst, det var jobbigt och visst, jag tycker att det är lite dorky men jag hade ju ändå valt att följa med för att jag ville och jag blir fan ledsen när det måste kommenteras hur jag förstör stämningen, eller bara vill därifrån och sådana saker såpass ofta som jag ändå upplever att det görs.
Jag ska tänka på att inte tala om när jag tycker att situationer är jobbiga eller obekväma nästa gång
Givetvis bjöd kvällen på skratt, härliga tramserier och Cosmos (för vissa- själv drack jag cola och vatten) ändå och jag är glad att jag följde med mina underbara vänner på en riktig chickflick.
Nästa gång är det jag som väljer film ;)
En idé någon?
Vad är det här?
På väg hem från jobbet tog jag genvägen förbi solariet och den/det låg på golvet under en stol.
I min iver att fota glömde jag att lägga något bredvid som visade på storleken, men kapsylen var ca 2-2,5 cm lång och rätt fet i omkretsen.
Vad är det egentligen som händer i de där solariebåsen? Jag är rädd...
Voine, voine
Ha ha ha!
Visst är det underbart att få kunna öppna ett inlägg med ett härligt skratt!
Ha ha ha... Ja, så har det låtit från mig de senaste två timmarna.
Vi har varit på minigolfbanan med kidsen, och herregud vilken underhållning.
Det hela började med att vi samlade alla barnen på skolgården och förklarade för dem att det kunde börja regna när som helst igen och att "bra klädsel" var att föredra.
En av killarna rusar genast in för att bättra på sin T-shirtbeklädda kropp -Bara för att komma ut igen med en solhatt på huvudet.
"Jag är redo" säger han nöjt och inställer sig i ledet.Visst är det underbart att få kunna öppna ett inlägg med ett härligt skratt!
Ha ha ha... Ja, så har det låtit från mig de senaste två timmarna.
Vi har varit på minigolfbanan med kidsen, och herregud vilken underhållning.
Det hela började med att vi samlade alla barnen på skolgården och förklarade för dem att det kunde börja regna när som helst igen och att "bra klädsel" var att föredra.
En av killarna rusar genast in för att bättra på sin T-shirtbeklädda kropp -Bara för att komma ut igen med en solhatt på huvudet.
Jag och min kollega frustar av skratt och är rörande överrens om att den här killen har total koll på vilken dresscode som gäller på den svenska minigolfbanan. Han skulle med lätthet smälta in på vilken campingplats som helst i sin rutiga solhatt.
Framme vid banan går vi igenom de enkla reglerna:
*Max sju slag/ person.
*Skriva antal slag på rätt bannummer och under rätt namn.
*Vi är många barn, så banorna behöver inte göras i turordning. Dela upp er över hela banan men spela inte på sista förrän ni är klara med alla andra eftersom den sista banan "tar" bollen..
Ungarna får bollar, protokoll och klubbor och sprider sedan ut sig bland de gröna banorna... Och där börjar komedin!
"Fröken Babbel. Hur många slag fick man slå." (Flickan har slagit 3).
"Max 7. Hur många blev det för dig?"
"10"
"Nej, men så många blev det ju inte. Tänk efter nu. Hur många gånger slog du på bollen med klubban?"
Hon tittar oförstående på mig och hennes blick säger panikartat:
*Herregud, jag fattar ingenting! Vad vill hon att jag ska säga nu?*
"5"
Oh my gaaad, vilken parentes jag bara måste lägga in nu.
Barnen har en gosedjuranka som de kallar för Anko. De har nu målat en bild på Anko som de vill kopiera och kommer in till mig med den, där jag sitter vid datorn.
På teckningen är mycket riktigt Anko, och i en pratbubbla bredvid henne står det med stora bokstäver:
"Anko är fuckungen"
Behöver jag ens tala om att det är samma konstnär som skrev Fuck You på den rosa tröjan?
Jag jobbar tappert med mitt pokeransikte, även om mina ögon asgarvar och jag föreslår att de kan kalkera Anko istället.
"Aaahh", säger konstnärinnan förstående. "Ungefär som manga".
Hmm.. tillbaka till minigolfbanan:
"Men hallå, FRÖÖÖKEEEN BAAABBEEEEL. Nu har ju hon slagit 5 slag. Hur många VAR det egentligen. Hon kan ju fortsätta slå hela dagen om det ska vara såhär."
"Max 7 slag var. Efter det får ni byta"
Jag vänder mig om och möts av en svingande silverklubba och ett vrålande:
"FOOOORRREEE"
Jag hoppar snabbt åt sidan och studerar nyfiket denna lilla golfare som med hjälp av klubbans skaft siktar på var han vill ha bollen, svingar klubban i luften ett par gånger och satsar sedan på slag igen (eftersom han missade och snurrade två varv av bara farten första gången).
Så hör jag min kollega från banan bakom mig:
"Nej, nej, nej. Som jag sa innan. Du kan inte lämna banan förrän din spelpartner har spelat också. Ni måste hålla ihop under alla banorna eftersom ni har protokollet ihop."
Strax därefter, från samma kollega och samma bana:
"Nej, alltså, där bollen hamnar fortsätter du. Man får inte lov att flytta på bollen mellan varje slag. Där ja.. Fortsätt att slå därifrån... Neeeej, man får igivetvis inte fösa bollen med klubban heller. Bara slå... Sååå ja. Braaa!"
Två tjejer (fuck you tjejerna) kommer fram med sitt protokoll under gnälliga:
"Ååååhhh, fröken Babbel. Vi fattar ingenting"
Jag tittar på deras lapp och förstår rätt snabbt deras frustration.
"Ni ska inte skriva era namn vid bannummrerna här, utan antal slag. Kolla här..."
"... Så, vilken bana var ni på nu?"
"12"
"Bra, då ser du första bokstaven i ditt namn i den här raden här, och så skriver du hur många slag du slog bredvid bana nr 12. Hur många slag slog du?"
"12"
Och så höll det på i två timmar. Min kollega och jag skrattade så vi grät åt dessa små golfare som tappert spelade så att fingrarna blödde, trots regn och bångstyriga bollar.
En helt underbar eftermiddag helt enkelt.
Nu ska jag cykla hem och vila en stund innan Sex And The City tar vid...
Utträde från vuxenlivet och vanligt slarv
Jag tror att jag har kommit in i puberteten.
Här har jag gått igenom ett halvt liv utan en enda finne, och vad tror ni händer nu, vid 30+?
Japp... Jag har börjat få finnar, och det är fan inte ok.
Varför fick inte jag gå igenom det när alla andra gjorde det, istället för att få det nu när jag varit stolt över min porslinhy i så många år.
Det är väl inte så många att det stör, men det stör att de ens är där!
Någon hudterapeut därute som kan ge mig adekvata tips och råd om hur jag dödar och utplånar skiten?
Och jo, en sak till...
EFTERLYSNING!
Jag efterlyser en plånbok av märket Animal.
Det är en grön camouflagefärgad plånbok innehållandes coop-kort (för att bevisa att jag trätt in i vuxenlivet, mina finnar till trots), ett 100-kort till spårvagnen med ca 4 kronor kvar, ett Åhlénsklubbkort (för att jag någonstans ändå vägrar bli vuxen), ett inte så gammalt VISAkort (SEB kommer att bli fullkomligt galna på mig om jag nu måste ringa och be om ännu ett nytt kort), min lycko-tioöring jag fick för många år sedan, ca 500 spänn i kontanter (sjuukt stolt över dem, då kontanter inte tillhör vanligheterna i min plånbok), några kvitton som pinsamt väl talar om vart mina pengar har gått den senaste tiden samt stor avsaknad av personliga familjekort, körkort eller annan ID-handling och andra viktiga plastkort!
Plånboken sågs senast i tisdags, då vi (plånboken och jag) handlade ingredienser till köttbullsrullningen.
Alla uppgifter angående den försvunna plånboken tas tacksamt emot här i bloggen och hittelön utlovas till den som kan ge tips eller ledtrådar som leder till ett, av ägarinnan, uppskattande upphittande.
Här har jag gått igenom ett halvt liv utan en enda finne, och vad tror ni händer nu, vid 30+?
Japp... Jag har börjat få finnar, och det är fan inte ok.
Varför fick inte jag gå igenom det när alla andra gjorde det, istället för att få det nu när jag varit stolt över min porslinhy i så många år.
Det är väl inte så många att det stör, men det stör att de ens är där!
Någon hudterapeut därute som kan ge mig adekvata tips och råd om hur jag dödar och utplånar skiten?
Och jo, en sak till...
EFTERLYSNING!
Jag efterlyser en plånbok av märket Animal.
Det är en grön camouflagefärgad plånbok innehållandes coop-kort (för att bevisa att jag trätt in i vuxenlivet, mina finnar till trots), ett 100-kort till spårvagnen med ca 4 kronor kvar, ett Åhlénsklubbkort (för att jag någonstans ändå vägrar bli vuxen), ett inte så gammalt VISAkort (SEB kommer att bli fullkomligt galna på mig om jag nu måste ringa och be om ännu ett nytt kort), min lycko-tioöring jag fick för många år sedan, ca 500 spänn i kontanter (sjuukt stolt över dem, då kontanter inte tillhör vanligheterna i min plånbok), några kvitton som pinsamt väl talar om vart mina pengar har gått den senaste tiden samt stor avsaknad av personliga familjekort, körkort eller annan ID-handling och andra viktiga plastkort!
Plånboken sågs senast i tisdags, då vi (plånboken och jag) handlade ingredienser till köttbullsrullningen.
Alla uppgifter angående den försvunna plånboken tas tacksamt emot här i bloggen och hittelön utlovas till den som kan ge tips eller ledtrådar som leder till ett, av ägarinnan, uppskattande upphittande.
Herr Anonym börjar bli mindre och mindre anonym
Jaha, mina vänner. Då var jag hemma igen efter min amerikanska teenagerdejt.
Och tro mig... Jag har varit på DEJT!
My gaaaad, vilken gentleman han var.. Är!
Jag måste i ärlighetens namn säga att det är något jag inte är så van vid hos de killar jag har träffat och till och med varit tillsammans med innan.
Han blev nästan lite sur på mig när jag ringde från cykeln och sa att jag var på väg ner mot stan, eftersom han hade tänkt komma och hämta mig.
Han höll upp dörrarna och han hade köpt blommor. Blommor... Det har jag inte fått av en kille på... Låt se... Väldigt lång tid. Det var nog han jag bodde ihop med sist, och det är ju 1,5 år sedan (vi gjorde slut. Blommorna var ju inte direkt i slutskedet av förhållandet).
Eftersom stackarn fått läsa i bloggen att jag skulle vara hemma 23:00 var han lite stressad när jag mötte upp honom, och det märktes att det störde hans tidsschema över kvällen lite.
Men jag stod på mig och sa att jag minsann tänkte stå i hallen och blåsa min nyktra andedräkt i sambons ansikte absolut senast 23:00.
Jag hade ju lovat!
Vi valde därför en film på ungefär 30 sekunder (What Happens In Vegas) och såg den direkt.
Efter det stoppade vi in Contessa i bilen för att fortsätta dejten i bilen. Jag kom då på att jag hade glömt den utlovade reflexen, varpå vi kilade in på Statoil för att köpa en.
Jag kan då tala om att Statoil har väldigt många olika kondomer (safety first), men inte en enda reflex, och det var en besviken tjej som tog ett förstrött varv på Statoil... Och ramlade rakt in i en gul reflexväst.
Nu är det så, att jag lyckats med det som bara jag gör... Inga trasiga kameror, mobiltelefoner eller så, utan det där andra som jag ideligen gör.
Hrm... Jag hade nämligen cyklat hemifrån utan min combatgröna plånbok (mitt dumma jävla helvete) och var nu på dejt utan ett enda öre på fickan. Bra Sara, verkligen!
Men min gentleman till dejt hade ju läst alla blogginlägg och diskussionen runtom, så han köpte den gula västen till mig under uppmaningen om att jag var tvungen att ta på mig den med en gång.
Eftersom jag ju lovat att kvällen skulle innehålla reflexer gjorde jag som han sa och lät mig skrattandes bli fotad med denna horribla väst över jackan. (Men ALDRIG mer att den träs över mina axlar).
Nåååå, Kotten?
Stolt över mig nu? Jag är nämligen rätt nöjd själv.
Skämt åsido...
Utan att avslöja mer av min väldigt trevliga dejt måste jag nu ge min kavaljer en eloge för sitt enorma tålamod och respekt över bloggläsarnas och sambons önskemål och krav.
Han betalade för hela kvällen (nu hade han i och för sig inget val eftersom han var ute med stans största slarver, men jag har en känsla av att jag inte hade fått betala något i alla fall) köpte reflexväst och lämnade av mig, trygg och hel utanför dörren 23:00, trots att jag vet att han hade annat i tankarna.
Sicken man!
Mr Amazing och Sambon. Se, hur vuxen jag var och lyssnade på er och era demands. Trodde ni inte va?
Och tro mig... Jag har varit på DEJT!
My gaaaad, vilken gentleman han var.. Är!
Jag måste i ärlighetens namn säga att det är något jag inte är så van vid hos de killar jag har träffat och till och med varit tillsammans med innan.
Han blev nästan lite sur på mig när jag ringde från cykeln och sa att jag var på väg ner mot stan, eftersom han hade tänkt komma och hämta mig.
Han höll upp dörrarna och han hade köpt blommor. Blommor... Det har jag inte fått av en kille på... Låt se... Väldigt lång tid. Det var nog han jag bodde ihop med sist, och det är ju 1,5 år sedan (vi gjorde slut. Blommorna var ju inte direkt i slutskedet av förhållandet).
Eftersom stackarn fått läsa i bloggen att jag skulle vara hemma 23:00 var han lite stressad när jag mötte upp honom, och det märktes att det störde hans tidsschema över kvällen lite.
Men jag stod på mig och sa att jag minsann tänkte stå i hallen och blåsa min nyktra andedräkt i sambons ansikte absolut senast 23:00.
Jag hade ju lovat!
Vi valde därför en film på ungefär 30 sekunder (What Happens In Vegas) och såg den direkt.
Efter det stoppade vi in Contessa i bilen för att fortsätta dejten i bilen. Jag kom då på att jag hade glömt den utlovade reflexen, varpå vi kilade in på Statoil för att köpa en.
Jag kan då tala om att Statoil har väldigt många olika kondomer (safety first), men inte en enda reflex, och det var en besviken tjej som tog ett förstrött varv på Statoil... Och ramlade rakt in i en gul reflexväst.
Nu är det så, att jag lyckats med det som bara jag gör... Inga trasiga kameror, mobiltelefoner eller så, utan det där andra som jag ideligen gör.
Hrm... Jag hade nämligen cyklat hemifrån utan min combatgröna plånbok (mitt dumma jävla helvete) och var nu på dejt utan ett enda öre på fickan. Bra Sara, verkligen!
Men min gentleman till dejt hade ju läst alla blogginlägg och diskussionen runtom, så han köpte den gula västen till mig under uppmaningen om att jag var tvungen att ta på mig den med en gång.
Eftersom jag ju lovat att kvällen skulle innehålla reflexer gjorde jag som han sa och lät mig skrattandes bli fotad med denna horribla väst över jackan. (Men ALDRIG mer att den träs över mina axlar).
Nåååå, Kotten?
Stolt över mig nu? Jag är nämligen rätt nöjd själv.
Skämt åsido...
Utan att avslöja mer av min väldigt trevliga dejt måste jag nu ge min kavaljer en eloge för sitt enorma tålamod och respekt över bloggläsarnas och sambons önskemål och krav.
Han betalade för hela kvällen (nu hade han i och för sig inget val eftersom han var ute med stans största slarver, men jag har en känsla av att jag inte hade fått betala något i alla fall) köpte reflexväst och lämnade av mig, trygg och hel utanför dörren 23:00, trots att jag vet att han hade annat i tankarna.
Sicken man!
Mr Amazing och Sambon. Se, hur vuxen jag var och lyssnade på er och era demands. Trodde ni inte va?
Tack för en underhållande och intressant kväll goding!
Det var ett sant nöje att få bli uppvaktad av någon som gör capoeirahopp på gräsmattan för en puss, hoppar över de artiga frågorna och går rätt in på djupet, samt fick mig att känna mig som en rätt bra människa, trots mina fel och brister.
Honey! I'm hooome
Hej Kotten!
Hemma nu... Har pratat med sambon, men sätter mig och skriver nu. Ville bara tala om att jag är hemma, och du kommer att bli mäkta stolt över mig när du ser vad min dejt köpte till mig förut...
Hemma nu... Har pratat med sambon, men sätter mig och skriver nu. Ville bara tala om att jag är hemma, och du kommer att bli mäkta stolt över mig när du ser vad min dejt köpte till mig förut...
Då var det dags
Då var jag här igen... Nyduschad, med tandborsten i munnen, lyssnar på Ian Pooley och gör mig mentalt redo för tonårsdejt på amerikanskt vis!
För att alla ska känna sig trygga med att jag kommer hem helskinnad ikväll lovar jag dyrt och heligt att äta mina popcorn ett och ett, samt tugga ordentligt. Minst 10 gånger på varje innan jag sväljer.
Jag kommer att ha en reflex liggandes i väskan och som jag sedan nålar fast i jackan när jag går från bion till cykeln och självklart lamporna på, när jag sedan cyklar hem.
Vad det något mer?
Jo, givetvis kommer jag att lägga in ett inlägg prick klockan 23:00, då jag ju är hemma igen... -Nykter!
(23:30 blir det kanske. Måste ju hinna skriva det med).
Hoppas nu att mannen ikväll inte blir skrämd av sin vältuggande, reflexbärande, babblande biodam som måste vara hemma 23:00.
Vill han träffa mig igen efter det här måste jag vara en alldeles underbar liten dejt ändå ;)
För att alla ska känna sig trygga med att jag kommer hem helskinnad ikväll lovar jag dyrt och heligt att äta mina popcorn ett och ett, samt tugga ordentligt. Minst 10 gånger på varje innan jag sväljer.
Jag kommer att ha en reflex liggandes i väskan och som jag sedan nålar fast i jackan när jag går från bion till cykeln och självklart lamporna på, när jag sedan cyklar hem.
Vad det något mer?
Jo, givetvis kommer jag att lägga in ett inlägg prick klockan 23:00, då jag ju är hemma igen... -Nykter!
(23:30 blir det kanske. Måste ju hinna skriva det med).
Hoppas nu att mannen ikväll inte blir skrämd av sin vältuggande, reflexbärande, babblande biodam som måste vara hemma 23:00.
Vill han träffa mig igen efter det här måste jag vara en alldeles underbar liten dejt ändå ;)
Vad är det med klockorna här på jobbet? Har de stannat allihop?
Jag har så tråååkigt!
Det är nu jag vill att det ska vara som i drömmarna. Att tiden bara ska försvinna i en massa händelser... Men så är det givetvis inte!
Jag är ensam vuxen kvar på våra två avdelningar.
Barnen leker och vill inte alls veta av mitt sällskap och jag sitter vid datorn och ser hemskt opedagogisk och oengagerad ut.
Jag är hungrig och obeskrivligt uttråkad.
Suck
Det är nu jag vill att det ska vara som i drömmarna. Att tiden bara ska försvinna i en massa händelser... Men så är det givetvis inte!
Jag är ensam vuxen kvar på våra två avdelningar.
Barnen leker och vill inte alls veta av mitt sällskap och jag sitter vid datorn och ser hemskt opedagogisk och oengagerad ut.
Jag är hungrig och obeskrivligt uttråkad.
Suck
Tre handymen, och jag missade dem alla
När jag kom till jobbet idag blev jag direkt påhoppad av expeditionsdamen.
"Fröken Babbel. Jag ringde efter dig förut. Var har du varit?"
"Oj, oj! Vad har jag gjort nu?" Frågar jag smiliandes från min mattallrik i bamba.
"Du har varit du nu igen."
Det visade sig att det varit tre unga byggkillar i personalrummet, som sett korten på mig därinne, och velat träffa skönheten som skrattade glatt från väggarna.
"Var de snygga?" frågade jag genast, men det kunde hon inte riktigt svara på och hur hade de då tänkt att jag skulle kunna välja mellad tre handymen, som alla ville ha mig? ;)
Alldeles nyss körde min kära chef fram till mig i sin bil, vevade ner rutan och berättade samma sak om de tre unga herrarna i personalrummet.
"Var de snygga?" frågade jag igen.
Min kära chef, som trots allt vet vad jag uppskattar hos en man (nämligen självförtroende, stil- kan vara skatare eller kostymnisse, bara han själv är och står för sin stil- och humor), svarar direkt:
"Nej, inte särskilt, men de hade stil ska du veta."
Hon blinkar skämtsamt åt mig och sladdar leendes iväg i sin lilla bil.
I morgon ska trion jobba på en grannskola och mina kollegor tänkte hitta på en uppgift som tvingade mig att gå till just den skolan...
"Fröken Babbel. Jag ringde efter dig förut. Var har du varit?"
"Oj, oj! Vad har jag gjort nu?" Frågar jag smiliandes från min mattallrik i bamba.
"Du har varit du nu igen."
Det visade sig att det varit tre unga byggkillar i personalrummet, som sett korten på mig därinne, och velat träffa skönheten som skrattade glatt från väggarna.
"Var de snygga?" frågade jag genast, men det kunde hon inte riktigt svara på och hur hade de då tänkt att jag skulle kunna välja mellad tre handymen, som alla ville ha mig? ;)
Alldeles nyss körde min kära chef fram till mig i sin bil, vevade ner rutan och berättade samma sak om de tre unga herrarna i personalrummet.
"Var de snygga?" frågade jag igen.
Min kära chef, som trots allt vet vad jag uppskattar hos en man (nämligen självförtroende, stil- kan vara skatare eller kostymnisse, bara han själv är och står för sin stil- och humor), svarar direkt:
"Nej, inte särskilt, men de hade stil ska du veta."
Hon blinkar skämtsamt åt mig och sladdar leendes iväg i sin lilla bil.
I morgon ska trion jobba på en grannskola och mina kollegor tänkte hitta på en uppgift som tvingade mig att gå till just den skolan...
Morgonstund
Mmmmm.... Törnrosa har slagit upp ögonen och sitter just nu med tandborsten i den löddrande munnen, lyssnar på Blue Founation och njuter av sin första sovmorgon på... På... På evigheter!
Jag vaknade först (exakt, jag kollade) 08:54 och beslutade snabbt att jag skulle sova mer då jag fortfarande var väldigt, väldigt trött..
I dag behövde jag ju inte gå upp mitt i natten och det tänkte jag ju då rakt inte göra heller. Jag somnade nog om med en gång och kommer ihåg att jag drömde någonting om kostymer och cyklar.
När jag vaknar igen känner jag mig väldigt utvilad och tänker att klockan nog är närmare 10:30. Härliga sovmorgon!
Jag sträcker mig belåtet i sängen (till katternas stora irritation, då de låg vid mina böjda ben) och slänger en blick på telefonen.
09:01! VA? What the fu.. Jag har sovit i sju minuter. SJU minuter... Alla kostymer och alla cyklar då? De var ju där jättelänge och hur kunde jag gå från zombietrött till prinsesspigg på sju minuter?
Det här är fan inte ok... Jag vänder mig demonstrativt om i sängen och lyckas pressa fram 35 minuter sömn till.
Hjärnverksamheten äv verkligen helt fantastisk. Tänk att hinna drömma om någonting som känns som flera timmar, när det i realtid handlar om sju minuter. Det är verkligen ascoolt och jag önskar att det kommer att vara så i eftermiddag, då jag är själv på jobbet och jag veeet hur tråkigt jag kommer att ha.
Sambon!
Det som hände i morse, när jag vaknar av att du står lutad över mig för att hämta något och jag säger:
"Neej, vad gör du?" eftersom jag inte alls gillade vad du gjorde, var ett sådant ögonblick där man inte är riktigt vaken och den fortfarande halvsovande hjärnan inte ger klara besked om vad som egentligen händer, vad som är viktigt samt vad som är helt ovesäntligt.
När jag vaknade igen och kände mig prinsessig spelades den incidenten upp i mitt huvud (inklusive diskussionen som följde) och jag insåg skamset hur illa det måste ha låtit.
Självklart får du hämta därifrån baby! Alltså verkligen, SJÄLVKLART!
Jag vaknade först (exakt, jag kollade) 08:54 och beslutade snabbt att jag skulle sova mer då jag fortfarande var väldigt, väldigt trött..
I dag behövde jag ju inte gå upp mitt i natten och det tänkte jag ju då rakt inte göra heller. Jag somnade nog om med en gång och kommer ihåg att jag drömde någonting om kostymer och cyklar.
När jag vaknar igen känner jag mig väldigt utvilad och tänker att klockan nog är närmare 10:30. Härliga sovmorgon!
Jag sträcker mig belåtet i sängen (till katternas stora irritation, då de låg vid mina böjda ben) och slänger en blick på telefonen.
09:01! VA? What the fu.. Jag har sovit i sju minuter. SJU minuter... Alla kostymer och alla cyklar då? De var ju där jättelänge och hur kunde jag gå från zombietrött till prinsesspigg på sju minuter?
Det här är fan inte ok... Jag vänder mig demonstrativt om i sängen och lyckas pressa fram 35 minuter sömn till.
Hjärnverksamheten äv verkligen helt fantastisk. Tänk att hinna drömma om någonting som känns som flera timmar, när det i realtid handlar om sju minuter. Det är verkligen ascoolt och jag önskar att det kommer att vara så i eftermiddag, då jag är själv på jobbet och jag veeet hur tråkigt jag kommer att ha.
Sambon!
Det som hände i morse, när jag vaknar av att du står lutad över mig för att hämta något och jag säger:
"Neej, vad gör du?" eftersom jag inte alls gillade vad du gjorde, var ett sådant ögonblick där man inte är riktigt vaken och den fortfarande halvsovande hjärnan inte ger klara besked om vad som egentligen händer, vad som är viktigt samt vad som är helt ovesäntligt.
När jag vaknade igen och kände mig prinsessig spelades den incidenten upp i mitt huvud (inklusive diskussionen som följde) och jag insåg skamset hur illa det måste ha låtit.
Självklart får du hämta därifrån baby! Alltså verkligen, SJÄLVKLART!
Oh aj aj aj aj buff...
Det suckas och stönas här hemma i lägenheten.
Sambon och jag har en tycka-synd-om-oss-själva-kväll av RANG och vi går runt som osaliga andar och suckar medan det viks tvätt, dammsugs, skakas filtar och diskuteras livets ironi.
Vi hade tänkt ta vin till de nyrullade köttbullarna (nej, de rullades inte i brygga. Jag känner mig inte så bendable just nu) med då jag ju lovat mig själv att det inte ska bli någon alkohol på ett par dagar blev det vatten.
Och tur är väl det, med tanke på humöret.
Vi hade förmodligen hängt från balkongen vid det här laget om rödvinet fått slå sina tunga klor i oss.
Alldeles nyss pratade sambon med Müsli och det lät nästan lite kvittrande, varpå jag muttrade ogillande:
"Nu tycker jag att du förstör stämningen lite här hemma. Låt inte så jävla glad"
"Oj," svarade hon snabbt och slog handen för munnen. "Men lyssna på det här då."
Hon ställer in dammsugaren i tvättskrubben, tar ett djuuuupt andetag och släpper sedan ut kvällens tyngsta och absolut mest bedrövliga suck.
"Mycket bättre" svarar jag nöjt och knyter morgonrocken runt midjan, då jag just stått i duschen och låtit vattnet rinna över mina sänkta axlar...
Nu ska vi bädda ner oss i soffan och kolla på bedrövliga filmer med chokladasken jag fick av en förälder idag. En stor Merci-låda som "tack för allt", som föräldern sa.
Det var fint!
Värsta bästa vänner!
Wieeeeh... Nu fick vi hit Mr Amazing att sucka i soffan med oss... Skynda dig... Skynda skynda!
Vi har så mycket att sucka över, tillsammans.
Och baby. Vi pockar pockorn till dig, men då måste du sitta stilla i soffan och äta dem.
Om man hoppar i soffan samtidigt som man äter popcorn kan man nämligen få den i LUNGAN!
Sambon och jag har en tycka-synd-om-oss-själva-kväll av RANG och vi går runt som osaliga andar och suckar medan det viks tvätt, dammsugs, skakas filtar och diskuteras livets ironi.
Vi hade tänkt ta vin till de nyrullade köttbullarna (nej, de rullades inte i brygga. Jag känner mig inte så bendable just nu) med då jag ju lovat mig själv att det inte ska bli någon alkohol på ett par dagar blev det vatten.
Och tur är väl det, med tanke på humöret.
Vi hade förmodligen hängt från balkongen vid det här laget om rödvinet fått slå sina tunga klor i oss.
Alldeles nyss pratade sambon med Müsli och det lät nästan lite kvittrande, varpå jag muttrade ogillande:
"Nu tycker jag att du förstör stämningen lite här hemma. Låt inte så jävla glad"
"Oj," svarade hon snabbt och slog handen för munnen. "Men lyssna på det här då."
Hon ställer in dammsugaren i tvättskrubben, tar ett djuuuupt andetag och släpper sedan ut kvällens tyngsta och absolut mest bedrövliga suck.
"Mycket bättre" svarar jag nöjt och knyter morgonrocken runt midjan, då jag just stått i duschen och låtit vattnet rinna över mina sänkta axlar...
Nu ska vi bädda ner oss i soffan och kolla på bedrövliga filmer med chokladasken jag fick av en förälder idag. En stor Merci-låda som "tack för allt", som föräldern sa.
Det var fint!
Värsta bästa vänner!
Wieeeeh... Nu fick vi hit Mr Amazing att sucka i soffan med oss... Skynda dig... Skynda skynda!
Vi har så mycket att sucka över, tillsammans.
Och baby. Vi pockar pockorn till dig, men då måste du sitta stilla i soffan och äta dem.
Om man hoppar i soffan samtidigt som man äter popcorn kan man nämligen få den i LUNGAN!
Je suis un festis
Jag tror att jag kanske ska på dejt i morgon.
Tror, som i jag vet inte vad jag ska kalla det.
När jag tänker efter så har jag faktiskt inte varit på en "riktig" dejt sedan jag träffade den där blonda skönheten jag sedan blev tillsammans med 1999.
Då var det sådär på riktigt, att han kom och hämtade mig i sin bil, bjöd mig på öl (han drack lättöl) och ställde artiga frågor innan bion vi såg (Det femte elementet).
När kvällen sedan var slut körde han hem mig igen och vi satt i hans bil och hånglade under lampskenet vid statoil.
Hur trevligt som helst och det var väl klart att jag ville hångla med honom fler gånger. Att han dessutom är riktigt snygg gjorde det ju inte heller mindre intressant.
Japp, det var det sista i dejtväg jag fick vara med om.
Nu, nio år och ett X antal män senare ska jag kanske få gå på dejt igen.
Eller kan man kalla det dejt om man känner killen i fråga?
Vi har ju träffats ett par gånger innan och jag tror att han börjar förstå vilken komlicerad liten människa han har gett sig in på att lära känna, så en massa artiga frågor kommer det kanske inte att bli.
Då jag nu har lovat mig själv att ta det lite försiktigt med alkoholen (var ju ute och rumlade igår igen, min lilla sommaralkis) till i alla fall på torsdag, då det blir Cosmopolitans med tjejerna innan Sex And The City, blir det inga öl inblandade i det här dejtandet.
Ok.. Inga öl och inga artiga frågor...
En påse M, smöriga popcorn och tystnad under en film är vad som står på schemat och det är kanske inte vad som i folkmun kallas för dejt.
Kanske ska man snarare kalla det för ett trevligt initiativ från hans sida.
Att faktiskt hitta på något tillsammans som inte har med alkohol att göra, då det har varit i just det forumet vi träffats innan.
Hmmm... Dejt eller trevligt initiativ? Jag vet inte, och egentligen spelar det kanske ingen roll.
Det hade nog bara känts lite sweet att få säga högt, att jag ska minsann gå på dejt eftersom jag ju aldrig får göra det annars.
Tror, som i jag vet inte vad jag ska kalla det.
När jag tänker efter så har jag faktiskt inte varit på en "riktig" dejt sedan jag träffade den där blonda skönheten jag sedan blev tillsammans med 1999.
Då var det sådär på riktigt, att han kom och hämtade mig i sin bil, bjöd mig på öl (han drack lättöl) och ställde artiga frågor innan bion vi såg (Det femte elementet).
När kvällen sedan var slut körde han hem mig igen och vi satt i hans bil och hånglade under lampskenet vid statoil.
Hur trevligt som helst och det var väl klart att jag ville hångla med honom fler gånger. Att han dessutom är riktigt snygg gjorde det ju inte heller mindre intressant.
Japp, det var det sista i dejtväg jag fick vara med om.
Nu, nio år och ett X antal män senare ska jag kanske få gå på dejt igen.
Eller kan man kalla det dejt om man känner killen i fråga?
Vi har ju träffats ett par gånger innan och jag tror att han börjar förstå vilken komlicerad liten människa han har gett sig in på att lära känna, så en massa artiga frågor kommer det kanske inte att bli.
Då jag nu har lovat mig själv att ta det lite försiktigt med alkoholen (var ju ute och rumlade igår igen, min lilla sommaralkis) till i alla fall på torsdag, då det blir Cosmopolitans med tjejerna innan Sex And The City, blir det inga öl inblandade i det här dejtandet.
Ok.. Inga öl och inga artiga frågor...
En påse M, smöriga popcorn och tystnad under en film är vad som står på schemat och det är kanske inte vad som i folkmun kallas för dejt.
Kanske ska man snarare kalla det för ett trevligt initiativ från hans sida.
Att faktiskt hitta på något tillsammans som inte har med alkohol att göra, då det har varit i just det forumet vi träffats innan.
Hmmm... Dejt eller trevligt initiativ? Jag vet inte, och egentligen spelar det kanske ingen roll.
Det hade nog bara känts lite sweet att få säga högt, att jag ska minsann gå på dejt eftersom jag ju aldrig får göra det annars.
Dubbelvikt fröken Babbel
Bridget ringer tygaffären för att kolla om gåstavarna hon glömde där igår, finns kvar...
"Gåstavar?" säger vår kollega som står bredvid, skeptiskt.
"Har du problem med att hålla balansen eller?"
"Gåstavar?" säger vår kollega som står bredvid, skeptiskt.
"Har du problem med att hålla balansen eller?"
Fröken Babbel goes trash
Jag var på toaletten alldeles nyss och råkade då se mig själv i spegeln (något jag uppenbarligen ännu inte gjort idag).
Åh, herregud, vad är det för något?
En uteliggare? Bohem? Elevassistent?
Jag ställde mig och asgarvade, i min ensamhet på toan, och smygtittade roat på mig själv medan jag tvättade händerna. Vilken fantastisk syn jag är.
Digga tröjan (fick låna den av en kollega då jag frös så in i norden) och mössans lika färgskala, skornas oknutna skosnören, mascarans (som inte syns här) mörka nyans under ögonen.
Sååååå sommarfräsch tjej!
Att jag lägger upp bildbevis, på vad jag själv aldrig skulle lämna mina barn till, betyder att jag :
1. är helt dum i huvudet
2. har fantastisk humor
3. är säker i min kvinnlighet
Jag går på alternativ nr 2
Åh, herregud, vad är det för något?
En uteliggare? Bohem? Elevassistent?
Jag ställde mig och asgarvade, i min ensamhet på toan, och smygtittade roat på mig själv medan jag tvättade händerna. Vilken fantastisk syn jag är.
Digga tröjan (fick låna den av en kollega då jag frös så in i norden) och mössans lika färgskala, skornas oknutna skosnören, mascarans (som inte syns här) mörka nyans under ögonen.
Sååååå sommarfräsch tjej!
Att jag lägger upp bildbevis, på vad jag själv aldrig skulle lämna mina barn till, betyder att jag :
1. är helt dum i huvudet
2. har fantastisk humor
3. är säker i min kvinnlighet
Jag går på alternativ nr 2
upprepning, mina vänner.... Upprepning is the key
"OJ, vad mycket pommes du tog på din tallrik nu... Den här gången vill jag att du verkligen äter upp allting du tar åt dig!"
Min kollega sitter länge och uppmanar barnet att tänka på hur mycket mat hon tar.
Barnet bara äter sina pommes och ser inte ett dugg intresserad ut att höra vad min kollega säger (maler om).
När min kollega har pratat fördigt sätter hon sig och äter sin mat igen. Jag tittar nyfiket på barnet och säger sedan:
"Kan inte du upprepa vad min kollega just sade är du snäll."
Barnet tittar upp från tallriken med sina älskade pomftipps "Nej"
"Jag misstänkte nästan det. Hörde du vad hon sa?"
"Nej, jag lyssnade inte!"
MOAHAAHHAAAHAAAAHA
Min kollega sitter länge och uppmanar barnet att tänka på hur mycket mat hon tar.
Barnet bara äter sina pommes och ser inte ett dugg intresserad ut att höra vad min kollega säger (maler om).
När min kollega har pratat fördigt sätter hon sig och äter sin mat igen. Jag tittar nyfiket på barnet och säger sedan:
"Kan inte du upprepa vad min kollega just sade är du snäll."
Barnet tittar upp från tallriken med sina älskade pomftipps "Nej"
"Jag misstänkte nästan det. Hörde du vad hon sa?"
"Nej, jag lyssnade inte!"
MOAHAAHHAAAHAAAAHA
Världsbästa idén
Jag fich höra en gång, att det finns ett företag som skriver ut folks bloggar till en bok.
Det vill jag göra.
Tänk att en gång om året, få sin blogg i bokformat, att gömma under sängen och sedan ta fram vid behövliga tillfällen...
Nu har jag snart bloggat i ett år och vill defenitivt ha det året i händerna...
Att visa för framtida eventuella barn (ifall de nu skulle fundera över hurdan morsan egentligen var i sina ungdomens dagar)... Eller att ha om jag nu slutar i den där stugan med de där 20 katterna, så kan jag läsa mina böcker och förundras över hur tokigt det kunde gå ;)
Någon som vet vilket företag jag talar om?
Någon som kan tänka sig att ge mig adressen?
Själv tänker jag ge mig ut på en seriös googling i ämnet.
Det vill jag göra.
Tänk att en gång om året, få sin blogg i bokformat, att gömma under sängen och sedan ta fram vid behövliga tillfällen...
Nu har jag snart bloggat i ett år och vill defenitivt ha det året i händerna...
Att visa för framtida eventuella barn (ifall de nu skulle fundera över hurdan morsan egentligen var i sina ungdomens dagar)... Eller att ha om jag nu slutar i den där stugan med de där 20 katterna, så kan jag läsa mina böcker och förundras över hur tokigt det kunde gå ;)
Någon som vet vilket företag jag talar om?
Någon som kan tänka sig att ge mig adressen?
Själv tänker jag ge mig ut på en seriös googling i ämnet.
Kan ju inte låta bli
Jag var ju givetvis också tvungen att göra Personlighetstestet...
Här har ni mig:
Din personlighetstyp:
Du är en tystlåten, idealistisk tänkare som vill tjäna mänskligheten.
Du strävar efter att leva upp till dina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta.
Du är extremt lojal samt flexibel och avslappnade så länge du inte upplever att någon av dina grundläggande värderingar hotas.
Du är en begåvad skribent och kvicktänkt, med förmåga att se nya möjligheter.
Du vill förstå och hjälpa andra.
Kärriärer som skulle kunna passa dig:
Skribent, artist, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präst, psykolog forskare, fritidspolitiker, redaktörer, SYO-konsulent, journalist, religionslärare.
Den lägger ju av för bövelen!
Om du har en Sony Ericssontelefon, och vill snooza i mer än en timma...
-GÖR inte det!
Den läxan lärde jag mig hårt och brutalt idag.
Men håll till godo jobbet, jag kommer snart!
-GÖR inte det!
Den läxan lärde jag mig hårt och brutalt idag.
Men håll till godo jobbet, jag kommer snart!
En hyllning
Kom hem från Onsala för ca en timma sedan.
Tanken var ju att jag och terroristerna skulle åka med sambon och vår snygga väninna och lämna badtunnan, åka till stallet osv.
Men eftersom det skulle bli för lång tid för mina små flickor att ligga i buren fick jag åka med vår coola skatarkille som ju spenderade gårdagskvällen med oss.
Det var skatarkillens allra första tjejkväll och jag tror faktiskt att han njöt av att få sitta och ha tjejsnack, kolla på filmer, dricka cola och möla snask tillsammans med oss istället för att vara skrytigt manlig, dricka Captain Morgan och gå ut och döna på stan, som hans vänner ville att han skulle göra. (Jag vet att det låter helt osannolikt, men jag ljuger inte).
Då jag ju älskar att åka bil (särskilt på kvällen) och lyssna på musik, tog vi en liten sightseeing, han och jag, runt området och njöt av bil, musik och solnedgång efter att vi hyrt den andra filmen för kvällen... Härligt!
Och så körde han hem mig och miniflickorna idag.
Tack som fan vännen min!
Jag hinner inte mer än komma hem och sätta på datorn förrän UNDERBARA Grizzlynallen uppdaterar vår gemensamma mapp med massor av ny, fantastisk housemusik!
Jag har fått så sjukt mycket bra musik av denna fina människa och vad har han fått av mig?
Kramar och tacksamhet kommer jag kanske en liten bit på, men jag vill ju känna att jag inte bara tar och tar och tar hela tiden utan kanske även ger då och då.
Just nu spelar jag Steve Lawler - 21st Century Ketchup ashögt och det är så bra... My gaaaad, vad jag blir på bra humör av den här musiken.
Nu känns det genast mycket lättare att ta hand om tvätt och städ, som ju står på min to-do list just nu...
Tack fina, fina Grizzlynallen för att du hjälper mig att må så här bra.
Jag längtar till när jag får höra dig dominera bakom skivspelarna igen.
Puss
Tanken var ju att jag och terroristerna skulle åka med sambon och vår snygga väninna och lämna badtunnan, åka till stallet osv.
Men eftersom det skulle bli för lång tid för mina små flickor att ligga i buren fick jag åka med vår coola skatarkille som ju spenderade gårdagskvällen med oss.
Det var skatarkillens allra första tjejkväll och jag tror faktiskt att han njöt av att få sitta och ha tjejsnack, kolla på filmer, dricka cola och möla snask tillsammans med oss istället för att vara skrytigt manlig, dricka Captain Morgan och gå ut och döna på stan, som hans vänner ville att han skulle göra. (Jag vet att det låter helt osannolikt, men jag ljuger inte).
Då jag ju älskar att åka bil (särskilt på kvällen) och lyssna på musik, tog vi en liten sightseeing, han och jag, runt området och njöt av bil, musik och solnedgång efter att vi hyrt den andra filmen för kvällen... Härligt!
Och så körde han hem mig och miniflickorna idag.
Tack som fan vännen min!
Jag hinner inte mer än komma hem och sätta på datorn förrän UNDERBARA Grizzlynallen uppdaterar vår gemensamma mapp med massor av ny, fantastisk housemusik!
Jag har fått så sjukt mycket bra musik av denna fina människa och vad har han fått av mig?
Kramar och tacksamhet kommer jag kanske en liten bit på, men jag vill ju känna att jag inte bara tar och tar och tar hela tiden utan kanske även ger då och då.
Just nu spelar jag Steve Lawler - 21st Century Ketchup ashögt och det är så bra... My gaaaad, vad jag blir på bra humör av den här musiken.
Nu känns det genast mycket lättare att ta hand om tvätt och städ, som ju står på min to-do list just nu...
Tack fina, fina Grizzlynallen för att du hjälper mig att må så här bra.
Jag längtar till när jag får höra dig dominera bakom skivspelarna igen.
Puss
Lantliv
Hallon ligger under duntäcket på övervåningen, sambon snusar under en orange filt i vardagsrummet, Müsli jagar flugor i köket och min snygga väninna och jag sitter i kökssoffan med varsin tallrik halvsmält vaniljglass och jordgubbar och blickar ut över de solbadande åkrarna.
Korna betar fridfullt i ena hagen och hästarna busar i den andra. Ladusvalorna visar sin flygskicklighet och midsommarstången med en, från gårdagens vildhet, förlorad ring svajar långsamt i vinden.
Lugnet efter stormen vilar över oss och huset som igår och i morse var fullt av liv och rörelse är nu alldeles tyst, bortsett från flugornas surrande flykt undan den bestaliska katten.
Gårdagen bjöd på det mesta som jag tycker att en traditionell Svensk midsommarfest ska bjuda på.
Vi hade sol och regn, sill och nubbe, blommor och långbord, parbildning och dans runt stången, gråt och hångel, lekar och allsång, bad med kläderna på och hobbytrubadurer, sovande människor på madsasser och liggunderlag överallt samt givetvis, de som bara vägrar att sova och inse att festen till slut är över.
Nu har alla 42 gästerna dock lämnat oss med det sista som är kvar av disk och småplock och det är med en belåten trötthet som vi går runt, i tysthet, och gör dessa småsysslor innan kvällen tar vid och det blir fylla och fest igen.
Nej fy, vad jag ljög nu...
Kvällen blir film, 4 kilo godis, nytt vatten samt bad i tunnan, soffliggande katter och tjejer och eventuellt återbesök från några av gårdagens gäster.
Det ska bli såååå skönt att få fortsätta min helg på landet. Här finns det ingen stress, inga klampande grannar, inga sirener eller spårvagnar, ingen vad-ska-jag-göra-ikväll-ångest eller faktiskt, något av allt det som staden med all sin tillgänglighet och närhet erbjuder.
Här finns bara åkrar, stillhet, tystnad, fridfullhet och helande atmosfär.
Till och med katterna, som ju aldrig har varit här innan, vräker sig njutfullt i kökssoffan med lugn och harmoni istället för att smyga runt med den oroliga och vakande blick som jag trodde att de skulle göra.
Landet har en lugnande effekt även på dem och vi njuter å det allra vildaste av att vara här nu, innan vi packar zigenarbilen och styr mot staden i morgon igen...
Korna betar fridfullt i ena hagen och hästarna busar i den andra. Ladusvalorna visar sin flygskicklighet och midsommarstången med en, från gårdagens vildhet, förlorad ring svajar långsamt i vinden.
Lugnet efter stormen vilar över oss och huset som igår och i morse var fullt av liv och rörelse är nu alldeles tyst, bortsett från flugornas surrande flykt undan den bestaliska katten.
Gårdagen bjöd på det mesta som jag tycker att en traditionell Svensk midsommarfest ska bjuda på.
Vi hade sol och regn, sill och nubbe, blommor och långbord, parbildning och dans runt stången, gråt och hångel, lekar och allsång, bad med kläderna på och hobbytrubadurer, sovande människor på madsasser och liggunderlag överallt samt givetvis, de som bara vägrar att sova och inse att festen till slut är över.
Nu har alla 42 gästerna dock lämnat oss med det sista som är kvar av disk och småplock och det är med en belåten trötthet som vi går runt, i tysthet, och gör dessa småsysslor innan kvällen tar vid och det blir fylla och fest igen.
Nej fy, vad jag ljög nu...
Kvällen blir film, 4 kilo godis, nytt vatten samt bad i tunnan, soffliggande katter och tjejer och eventuellt återbesök från några av gårdagens gäster.
Det ska bli såååå skönt att få fortsätta min helg på landet. Här finns det ingen stress, inga klampande grannar, inga sirener eller spårvagnar, ingen vad-ska-jag-göra-ikväll-ångest eller faktiskt, något av allt det som staden med all sin tillgänglighet och närhet erbjuder.
Här finns bara åkrar, stillhet, tystnad, fridfullhet och helande atmosfär.
Till och med katterna, som ju aldrig har varit här innan, vräker sig njutfullt i kökssoffan med lugn och harmoni istället för att smyga runt med den oroliga och vakande blick som jag trodde att de skulle göra.
Landet har en lugnande effekt även på dem och vi njuter å det allra vildaste av att vara här nu, innan vi packar zigenarbilen och styr mot staden i morgon igen...
Snabbt
Igår när vi skulle kolla ljusen i storladan hade jordfelsbrytaren gått och det var helt svart, där vi ju skulle ha hundratals mysiga smålampor.
När vi berättade för vår snygga väninna att vi inte hade någon ström tittade hon på oss som om att:
"Ja ha... Vadåda?"
När sambon sedan berättade att det innebar att vi inte kunde elda i pannan, varpå vi inte kunde få varmvatten, varpå hon inte kunde duscha, blev det liv i stadstösen vill jag lova.
"VA? Men herregud. Det måste vi ju fixa med en gång."
Som tur är har vi en elektriker till granne så han fixade biffen och lamporna lyser, vår snygga väninna duschar och allt är frid och fröjd här på landet.
Klockan 09:00 i morse satte vi igång med dagens arbete.
Vi började med att hämta potatis i landet, handlade det sista, sågade ner björkris till midsommarstång och kransar, hämtade en gasolvärmare, körde bort bröte med trucken, skurade badtunnan, skruvade upp borden, fixade grillarna och förberedde snacksbord och bål.
Det märks tydligt och på ett väldigt charmigt sätt att jag och sambon är bonnatöser medan vår snygga väninna är stadsbo. Hon är bara för fin, den där väninnan. You just gotta love her!
Nu är det bara till att stressa vidare med resten innan alla 42 gästerna kommer vid 15:00-tiden...
So long så länge
När vi berättade för vår snygga väninna att vi inte hade någon ström tittade hon på oss som om att:
"Ja ha... Vadåda?"
När sambon sedan berättade att det innebar att vi inte kunde elda i pannan, varpå vi inte kunde få varmvatten, varpå hon inte kunde duscha, blev det liv i stadstösen vill jag lova.
"VA? Men herregud. Det måste vi ju fixa med en gång."
Som tur är har vi en elektriker till granne så han fixade biffen och lamporna lyser, vår snygga väninna duschar och allt är frid och fröjd här på landet.
Klockan 09:00 i morse satte vi igång med dagens arbete.
Vi började med att hämta potatis i landet, handlade det sista, sågade ner björkris till midsommarstång och kransar, hämtade en gasolvärmare, körde bort bröte med trucken, skurade badtunnan, skruvade upp borden, fixade grillarna och förberedde snacksbord och bål.
Det märks tydligt och på ett väldigt charmigt sätt att jag och sambon är bonnatöser medan vår snygga väninna är stadsbo. Hon är bara för fin, den där väninnan. You just gotta love her!
Nu är det bara till att stressa vidare med resten innan alla 42 gästerna kommer vid 15:00-tiden...
So long så länge
Äntligen framme
Jag mötte min lilla sambo vid jobbet med hela famnen full av brännbollsträn, röda koner, bollar, pumptermosar, tillfällig kattlåda, hopprep och trötta ögon.
Vi susade direkt hem, där jag laddade ner musik på MP3:n medan hon hämtade ner grillen och packade det sista i papperspåsar.
Sist av allt stuvade vi in katterna i deras resbox och sedan kånkade vi i full stress ner för trapporna. (Halvvägs nere vid bilen fick jag släppa katter, väska och kaffekokare vind för våg då jag kom på att den livsviktiga telefonen låg kvar på hallbordet och skrek efter mig).
Med en bil fullknökad av grillar, jordgubbsflak, kaffekokare, brännbollsracket, bagar med kläder, terrorister, ölflak och nubbar, klackeskor, kastruller, termosar, stolar, koner, ljusslingor, terroristtillbehör, kol och tändvätska, pappersdukar och två tjejer styrde vi kosan för att hämta upp vår snygga väninna, för en flygvärdinna/hälsopedagog/massös var precis vad den här lilla roadtripen behövde.
När hon och hennes saker var inpackade styrde vi vår tajkonbil mot Kungälv där vi skulle hämta upp den stora badtunnan som vi ska ha på morgondagens midsommarfest.
Vi hade inte kommit många meter förrän Müsli började mucka med Hallon.
Först lade hon sig på sidan och tryckte alla fyra benen mot stackars Hallon som stod som klistrad mot burväggen. Sedan när hon inte fick någon reaktion från det, högg hon henne i huvudet ett par gånger.
Eftersom jag vet att Hallon tar Müslis retande ett tag innan hon får nog och det slutar med att Müsli får sår och hugg (som det alltid gör när de "syskonbråkar") bestämde jag mig för att vi skulle få en trevligare resa om jag särade på dem.
Jag tog ut en tacksam Hallon och lade henne i mitt knä medan Müsli demonstrativt vräkte ut sig i hela buren.
Jag förespråkar verkligen inte att ha katter lösa i bilen när man är ute och åker med tanke på vad som kan hända vid olyckor osv, men lilla Hallebrall ligger som en liten snäcka i knät och bara njuter av utsikt och klappande, så hon är rätt lugn.
Att vi sedan (tack vare badtunnan) körde i mellan 30-60 km/tim gjorde också att det kändes ok.
Efter fyra timmar i bilen är vi nu äntligen framme vid helgens fest -och bodestination. Tunnan är avhängd från bilen och katterna är installerade i det nya huset.
Något som gått med förvånandsvärd lätthet. De tog ett snabbt luktvarv och var sedan igång med att leka på de stora utrymmena som ju inte finns hemma.
Vi susade direkt hem, där jag laddade ner musik på MP3:n medan hon hämtade ner grillen och packade det sista i papperspåsar.
Sist av allt stuvade vi in katterna i deras resbox och sedan kånkade vi i full stress ner för trapporna. (Halvvägs nere vid bilen fick jag släppa katter, väska och kaffekokare vind för våg då jag kom på att den livsviktiga telefonen låg kvar på hallbordet och skrek efter mig).
Med en bil fullknökad av grillar, jordgubbsflak, kaffekokare, brännbollsracket, bagar med kläder, terrorister, ölflak och nubbar, klackeskor, kastruller, termosar, stolar, koner, ljusslingor, terroristtillbehör, kol och tändvätska, pappersdukar och två tjejer styrde vi kosan för att hämta upp vår snygga väninna, för en flygvärdinna/hälsopedagog/massös var precis vad den här lilla roadtripen behövde.
När hon och hennes saker var inpackade styrde vi vår tajkonbil mot Kungälv där vi skulle hämta upp den stora badtunnan som vi ska ha på morgondagens midsommarfest.
Vi hade inte kommit många meter förrän Müsli började mucka med Hallon.
Först lade hon sig på sidan och tryckte alla fyra benen mot stackars Hallon som stod som klistrad mot burväggen. Sedan när hon inte fick någon reaktion från det, högg hon henne i huvudet ett par gånger.
Eftersom jag vet att Hallon tar Müslis retande ett tag innan hon får nog och det slutar med att Müsli får sår och hugg (som det alltid gör när de "syskonbråkar") bestämde jag mig för att vi skulle få en trevligare resa om jag särade på dem.
Jag tog ut en tacksam Hallon och lade henne i mitt knä medan Müsli demonstrativt vräkte ut sig i hela buren.
Jag förespråkar verkligen inte att ha katter lösa i bilen när man är ute och åker med tanke på vad som kan hända vid olyckor osv, men lilla Hallebrall ligger som en liten snäcka i knät och bara njuter av utsikt och klappande, så hon är rätt lugn.
Att vi sedan (tack vare badtunnan) körde i mellan 30-60 km/tim gjorde också att det kändes ok.
Efter fyra timmar i bilen är vi nu äntligen framme vid helgens fest -och bodestination. Tunnan är avhängd från bilen och katterna är installerade i det nya huset.
Något som gått med förvånandsvärd lätthet. De tog ett snabbt luktvarv och var sedan igång med att leka på de stora utrymmena som ju inte finns hemma.
Nu ska jag umgås med mina vackra väninnor och mina underbara djur några timmar innan sängen nalkar och morgondagen tar vid.
Kläm
Underbara Bridget
Det har varit en osedvanligt underhållande och skrattfylld dag på mitt jobb hittills.
Digitalboxarna som jag hämtade var inte helt enkla att installera och igår eftermiddag fick jag bara in vissa kanaler. Dock inte 1:an som ju har Hej hej sommar.
I morse när jag kom, gick jag upp och skvallrade lite med kuratorn innan jag satte igång med dagens bestyr.
Då jag kom ner till avdelningen igen står mina kollegor med ett färskt och underbart flin på läpparna.
Det visade sig då att skolans allra finaste fossil hade varit nere för att "fixa" tv:n för oss. Hon hade vaggat in i klassrummet med alla sina 100 år och sagt att sådana här doningar hade de minsann på landet, så det kunde hon nog bättre än oss "ungdomar".
Hon berättade stolt hur hon hade en liten lapp upptejpad på fjärrkontrollerna på landet, som talade om vilken kontroll som hör till vilken apparat.
Ett hett tips till oss att använda oss av.
Efter att ha stått en stund och mixtrat med tv och digitalboxar under ideliga:
"Så här ska det vara förstår ni. Så är det på landet" får även hon till slut se sig besegrad, och mina kollegor nästan dog av skratt när jag kom tillbaka och de berättade om sitt underbara guldkorns-ögonblick för mig.
Givetvis fick de sig en arg utskällning av mig för att de inte ringt ner mig med en gång...
När den lilla elevassistenten sedan satte sig med sin envishet och vägran att bli slagen av en digitalbox, löste hon givetvis problemet och vi kan hädanefter låta barnen få se Hej hej sommar på mornarna.
Efter att ha varit i bamba fick ungarna glass och film (Spirit -hästen från vildmarken) och vi vuxna kaffe och muffins.
Bridget berättar hur hon inte riktigt klarar av att ha på sig "små" trosor och att de boxertrosor hon har köpt (för ca 9,90 på H&M) bara åker in i baken.
"Jag måste testa de som du alltid har fröken Babbel" säger hon mitt i sin mening.
"Ja, Björn Borgs boxertrosor är jättebra. Bekväma och bra kvalitet" svarar jag lojt, där jag halvligger på stolen, och tar en klunk kaffe.
"Just nu har jag ett par Sloggy Control" säger hon stolt och drar upp kanten på de enorma trosorna ovanför jeanslinningen.
Jag fullkomligt bryter ihop med hela munnen full av kaffe, och får resa mig upp för att inte sprutlackera mina kollegor runt bordet.
Med huvudet nertryckt i vasken står jag sedan och hoppar av ett hjärtligt och levnadsförlängande skratt.
Digitalboxarna som jag hämtade var inte helt enkla att installera och igår eftermiddag fick jag bara in vissa kanaler. Dock inte 1:an som ju har Hej hej sommar.
I morse när jag kom, gick jag upp och skvallrade lite med kuratorn innan jag satte igång med dagens bestyr.
Då jag kom ner till avdelningen igen står mina kollegor med ett färskt och underbart flin på läpparna.
Det visade sig då att skolans allra finaste fossil hade varit nere för att "fixa" tv:n för oss. Hon hade vaggat in i klassrummet med alla sina 100 år och sagt att sådana här doningar hade de minsann på landet, så det kunde hon nog bättre än oss "ungdomar".
Hon berättade stolt hur hon hade en liten lapp upptejpad på fjärrkontrollerna på landet, som talade om vilken kontroll som hör till vilken apparat.
Ett hett tips till oss att använda oss av.
Efter att ha stått en stund och mixtrat med tv och digitalboxar under ideliga:
"Så här ska det vara förstår ni. Så är det på landet" får även hon till slut se sig besegrad, och mina kollegor nästan dog av skratt när jag kom tillbaka och de berättade om sitt underbara guldkorns-ögonblick för mig.
Givetvis fick de sig en arg utskällning av mig för att de inte ringt ner mig med en gång...
När den lilla elevassistenten sedan satte sig med sin envishet och vägran att bli slagen av en digitalbox, löste hon givetvis problemet och vi kan hädanefter låta barnen få se Hej hej sommar på mornarna.
Efter att ha varit i bamba fick ungarna glass och film (Spirit -hästen från vildmarken) och vi vuxna kaffe och muffins.
Bridget berättar hur hon inte riktigt klarar av att ha på sig "små" trosor och att de boxertrosor hon har köpt (för ca 9,90 på H&M) bara åker in i baken.
"Jag måste testa de som du alltid har fröken Babbel" säger hon mitt i sin mening.
"Ja, Björn Borgs boxertrosor är jättebra. Bekväma och bra kvalitet" svarar jag lojt, där jag halvligger på stolen, och tar en klunk kaffe.
"Just nu har jag ett par Sloggy Control" säger hon stolt och drar upp kanten på de enorma trosorna ovanför jeanslinningen.
Jag fullkomligt bryter ihop med hela munnen full av kaffe, och får resa mig upp för att inte sprutlackera mina kollegor runt bordet.
Med huvudet nertryckt i vasken står jag sedan och hoppar av ett hjärtligt och levnadsförlängande skratt.
Vi är så många pedagogiska pedagoger på den här skolan
Barnen sitter i en stor klump vid datorn och tittar på olika synvillor (här).
När de kommer till bilden som ska bli Jesus får de dock problem och min kollega försöker förklara för dem hur de ska göra. (Kolla på bilden i ca 30 sekunder, flytta sedan blicken mot en vägg eller dyligt. Vad ser du)?
Ungarna förstår inte riktigt och min kollega utbrister lite frustrerat:
"Men bara blunda och titta på bilden... -I hjärnan!"
När de kommer till bilden som ska bli Jesus får de dock problem och min kollega försöker förklara för dem hur de ska göra. (Kolla på bilden i ca 30 sekunder, flytta sedan blicken mot en vägg eller dyligt. Vad ser du)?
Ungarna förstår inte riktigt och min kollega utbrister lite frustrerat:
"Men bara blunda och titta på bilden... -I hjärnan!"
Ojdå
När jag nu står och bryskt tvättar mitt ansikte på morgonen tycker jag att det smakar så konstigt i munnen. Järn liksom, som om jag blödde nästan.
Jag funderar lite på det, men tar ändå och tvålar in (inte med tvål, min snygga hälsopedagog, utan med rengöring från Rosenserien såklart) ansiktet och fortsätter att brutaltvätta, sådär så att det blir vatten i hela badrummet.
När jag är klar slår jag upp ögonen, klipper trött med mina vattendroppande ögonfransar och ser till min chock att jag är helt röd i ansiktet.
Jag råblöder ju!
Näsblodet har kommit till min mun både bakvägen och framvägen, därav järnsmaken, och jag ser verkligen inte klok ut.
Hur kan man bara börja blöda näsblod på det viset?
Jag har inte snytit mig någonting, inte slagit mig och inte gjort något annat som skulle kunna framkalla ett sådant blodanfall.
Nu sitter jag här med papperstussar i näsan och känner mig lite ynklig ändå.
Jag blödde massor... Verkligen!
Jag funderar lite på det, men tar ändå och tvålar in (inte med tvål, min snygga hälsopedagog, utan med rengöring från Rosenserien såklart) ansiktet och fortsätter att brutaltvätta, sådär så att det blir vatten i hela badrummet.
När jag är klar slår jag upp ögonen, klipper trött med mina vattendroppande ögonfransar och ser till min chock att jag är helt röd i ansiktet.
Jag råblöder ju!
Näsblodet har kommit till min mun både bakvägen och framvägen, därav järnsmaken, och jag ser verkligen inte klok ut.
Hur kan man bara börja blöda näsblod på det viset?
Jag har inte snytit mig någonting, inte slagit mig och inte gjort något annat som skulle kunna framkalla ett sådant blodanfall.
Nu sitter jag här med papperstussar i näsan och känner mig lite ynklig ändå.
Jag blödde massor... Verkligen!
Slutsignal för den här dagen!
Petra och Maud!
Klart att jag cyklade in till stan och kollade på fotboll... Jag är ju så LÄTT!
När jag slår mig ner vid vårt abonnerade bord (efter att dörrvakten med bred hand stoppade mig och med mörk aktoritär pondusröst frågade hur gammal tösen egentligen var. När tösen pep att hon var 30 år mullrade ingången så att dörrkarmarna hotade att lossna, av hans plötsliga skratt. Precis när tösen skulle plocka fram passet och bevisa allting säger han: "Nej, nej. In med dig bara. Du är så välbevarad att jag faktiskt tror dig. Keep up the good work" varpå jag neg i tack och pinnade in) och matchen precis ska till att börja, säger min snygga väninna ivrigt:
"Det här är en förbannat viktig match"
Bara för att i nästa andetag informera mig om att:
"Jag köpte ett par nya skor idag!"
Hon sade det givetvis med glimten i ögat men jag skulle inte bli ett smack förvånad om det visade sig att hon faktiskt hade köpt ett par nya skor.
Något jag, då startsignalen gick, inte heller frågade om ;)
Anledningen till att vi var på Dubliners av alla ställen var för att min älskade sambo jobbade där ikväll. Hon skulle gå runt bland borden och sälja Newcastle Brown och vilka var min snygga väninna och jag, att inte köpa.
Och ensamna var vi inte heller...
Det är så underhållande och samtidigt jäkligt irreterande att kolla på fotboll när det är flickvänner och andra kvinnliga vänner till de manliga supportrarna, medverkande i rummet.
No offence, men det finns ingen som gapar så mycket som en tjej som låtsas att hon kan.
"KOM IGEN SLATAN" När Slatan inte ens är i närheten, är inget ovanligt.
Eller när det är en målchans som går åt helvete är det just de tjejerna som neeeejar högst.
Min favorit kom efter 2-0 målet då en av tjejerna vid bordet mittemot muttrar högljutt:
"Varför kan de inte tänka själva? Man kanske ska kolla killen som kommer bakifrån. Herreguuuud vad trött jag blir"
Då jag själv inte är den största av fotbollsfans har jag, i vanlig ordning, stenkoll på alla andra i lokalen och det var två ynglingar (som med säkerhet hade lurat dörrvakten med falskleg, påhittad basröst och smilande leenden) som slet sitt hår under matchen.
De var skrämmande lika matadoren i Ferdinand när de svenska spelarna tabbade sig och redan innan matchen började satt de som på nålar och svettades ymnigt av nervositet.
SÖTA söta dem!
När matchen väl var över satt folk och gnällde på de svenska spelarna och alla var givetvis proffstränare och talade, med förbannad röst, om vad de skulle ha gjort annorlunda.
Själv vill jag tro att de självklart gjorde sitt bästa.
Inte sjutton har de den lönen de har, tv-kameror överallt, fans på plats och värsta pressen på sig hemifrån, bara för att med flit göra en halvdan match och skita i utgången.
Nej, de vill ju givetvis vinna lika mycket som alla andra med blågula tröjor.. Om inte mer, så sluta gnäll och uppmuntra dem istället.
Min cykeltur hem var en vacker upplevelse då jag precis vid start får slutet av en rätt hård houselåt. Den dunkar på under den korta resan över Avenyn bara för att vid allén bytas ut av Curly Sue.
Åh, kvällen är ljummen, vinden blåser i mitt hår och Curley Sue är i öronen. Det är fan kärlek.. Porr nästan!
Efter Takida blev det house igen varpå jag trampade utav bara helvete och var hemma på rekordtid.
Precis när jag sladdar in vid porten och funderar på hur jag ska göra imorgon (ta ett glas vin med förra årets sommarflirt eller åka till onsala med sambon) kommer South parks -Uncle fucka och jag skrattar högt när jag ställer in cykeln för natten.
Härliga tokblandade telefon.
Det blir Onsala i morgon helt enkelt. He he!
Klart att jag cyklade in till stan och kollade på fotboll... Jag är ju så LÄTT!
När jag slår mig ner vid vårt abonnerade bord (efter att dörrvakten med bred hand stoppade mig och med mörk aktoritär pondusröst frågade hur gammal tösen egentligen var. När tösen pep att hon var 30 år mullrade ingången så att dörrkarmarna hotade att lossna, av hans plötsliga skratt. Precis när tösen skulle plocka fram passet och bevisa allting säger han: "Nej, nej. In med dig bara. Du är så välbevarad att jag faktiskt tror dig. Keep up the good work" varpå jag neg i tack och pinnade in) och matchen precis ska till att börja, säger min snygga väninna ivrigt:
"Det här är en förbannat viktig match"
Bara för att i nästa andetag informera mig om att:
"Jag köpte ett par nya skor idag!"
Hon sade det givetvis med glimten i ögat men jag skulle inte bli ett smack förvånad om det visade sig att hon faktiskt hade köpt ett par nya skor.
Något jag, då startsignalen gick, inte heller frågade om ;)
Anledningen till att vi var på Dubliners av alla ställen var för att min älskade sambo jobbade där ikväll. Hon skulle gå runt bland borden och sälja Newcastle Brown och vilka var min snygga väninna och jag, att inte köpa.
Och ensamna var vi inte heller...
Det är så underhållande och samtidigt jäkligt irreterande att kolla på fotboll när det är flickvänner och andra kvinnliga vänner till de manliga supportrarna, medverkande i rummet.
No offence, men det finns ingen som gapar så mycket som en tjej som låtsas att hon kan.
"KOM IGEN SLATAN" När Slatan inte ens är i närheten, är inget ovanligt.
Eller när det är en målchans som går åt helvete är det just de tjejerna som neeeejar högst.
Min favorit kom efter 2-0 målet då en av tjejerna vid bordet mittemot muttrar högljutt:
"Varför kan de inte tänka själva? Man kanske ska kolla killen som kommer bakifrån. Herreguuuud vad trött jag blir"
Då jag själv inte är den största av fotbollsfans har jag, i vanlig ordning, stenkoll på alla andra i lokalen och det var två ynglingar (som med säkerhet hade lurat dörrvakten med falskleg, påhittad basröst och smilande leenden) som slet sitt hår under matchen.
De var skrämmande lika matadoren i Ferdinand när de svenska spelarna tabbade sig och redan innan matchen började satt de som på nålar och svettades ymnigt av nervositet.
SÖTA söta dem!
När matchen väl var över satt folk och gnällde på de svenska spelarna och alla var givetvis proffstränare och talade, med förbannad röst, om vad de skulle ha gjort annorlunda.
Själv vill jag tro att de självklart gjorde sitt bästa.
Inte sjutton har de den lönen de har, tv-kameror överallt, fans på plats och värsta pressen på sig hemifrån, bara för att med flit göra en halvdan match och skita i utgången.
Nej, de vill ju givetvis vinna lika mycket som alla andra med blågula tröjor.. Om inte mer, så sluta gnäll och uppmuntra dem istället.
Min cykeltur hem var en vacker upplevelse då jag precis vid start får slutet av en rätt hård houselåt. Den dunkar på under den korta resan över Avenyn bara för att vid allén bytas ut av Curly Sue.
Åh, kvällen är ljummen, vinden blåser i mitt hår och Curley Sue är i öronen. Det är fan kärlek.. Porr nästan!
Efter Takida blev det house igen varpå jag trampade utav bara helvete och var hemma på rekordtid.
Precis när jag sladdar in vid porten och funderar på hur jag ska göra imorgon (ta ett glas vin med förra årets sommarflirt eller åka till onsala med sambon) kommer South parks -Uncle fucka och jag skrattar högt när jag ställer in cykeln för natten.
Härliga tokblandade telefon.
Det blir Onsala i morgon helt enkelt. He he!
Lyssna på kroppen eller hjärtat?
Nu har jag varit hemma i ca en timma och hunnit ta mig en power nap i soffan, tillsammans med två mammiga och håriga små kringlor, med Katie Meluas mjuka röst mysandes i vardagsrummet och Hells Kitchen på mute på tv:n.
Tanken är nu att färga håret och ta mig ner till Dubliners, där sambon jobbar ikväll, för att kolla på matchen där...
Men orkar jag det?
Jag har på senare tid insett, att jag är ju aldrig hemma.
Jag har inte sett på tv på evigheter och mina djur får alldeles för lite kärlek och ompyssling.
Jag är ju egentligen vansinnigt trött, men ger mig aldrig tid att varva ner tillräckligt mycket för att märka det. Nu när jag slog upp ögonen efter min tupplur känner jag mig helt vimmelkantig av trötthet.
Så då är frågan... Ska jag fortsätta att slappa hemma och skita i allt vad vänner, fotboll, idiotmycket folk samt panikpackning inför den stressiga morgondagen innebär eller ska jag sätta på lite rivig musik, färga håret, packa medan färgen sitter i och sedan cykla ner till mina vänner som väntar på mig?
I just don't know what to do with myself!
Tanken är nu att färga håret och ta mig ner till Dubliners, där sambon jobbar ikväll, för att kolla på matchen där...
Men orkar jag det?
Jag har på senare tid insett, att jag är ju aldrig hemma.
Jag har inte sett på tv på evigheter och mina djur får alldeles för lite kärlek och ompyssling.
Jag är ju egentligen vansinnigt trött, men ger mig aldrig tid att varva ner tillräckligt mycket för att märka det. Nu när jag slog upp ögonen efter min tupplur känner jag mig helt vimmelkantig av trötthet.
Så då är frågan... Ska jag fortsätta att slappa hemma och skita i allt vad vänner, fotboll, idiotmycket folk samt panikpackning inför den stressiga morgondagen innebär eller ska jag sätta på lite rivig musik, färga håret, packa medan färgen sitter i och sedan cykla ner till mina vänner som väntar på mig?
I just don't know what to do with myself!
Min lilla blondin
På väg ner från expeditionen (kom ju på vad det var jag skulle hämta där; Digitalboxarna jag hade beställt) ser jag några barn som spelar bowling i korridoren.
Min lilla blondin står med djup koncentration och laddar med sitt mjuka klot och jag blir sådär full i faan som en fröken inte ska bli.
Jag smyger tyst och på tå upp bakom henne, och precis när hon ska veva iväg sitt klot smäller jag av ett vansinnes-vrål vid hennes öra.
"FRÖKEN BABBEL!" ryter hon när hon återigen landat efter luftfärden som skedde vid mitt vrål.
"Gör ALDRIG om det där igen. Jag älskar dig men nu blev jag skiträdd för dig. Gör ALDRIG om det igen."
Jag ger henne ett löfte om att i alla fall försöka att inte göra så igen och tummar på det.
"Hrm.. Tummen ljuger" mumlar jag tyst och otydligt efter vår tumning.
"Vaaa SAA du" frågar min lilla blondin med ett leende. "Du är så busig jämt."
Hon hoppar upp i min famn och jag bär in henne till klassrummet där det ändå var dags för mellis.
Vid mellanmålet sitter hon sedan och gungar på sin stol och rasar givetvis ner på golvet efter en stund.
Hon inspekterar noggrant sin islagna armbåge och säger förtvivlat och i jakt på medömkan:
"Titta fröken Babbel. Det är en bula där."
"Ja, titta! Det kallas armbåge och du har två!" Svarar hon som vägrar ömka någon som inte lyssnar på att man inte ska gunga på stolen.
Hon inspekterar den andra också och säger förvånat:
"Ja, men titta. De ser ju likadana ut. Det har jag inte sett innan. Men visst är den ena lite rödare." Hon vänder och vrider på sina armbågar för att jag ska kunna se dem ordentligt.
"Jo, det är den faktiskt" svarar jag mjukt när hon ger mig den där snälla-tyck-synd-om-mig-jag-behöver-det-blicken.
Hon blir nöjd med det svaret och fortsätter, stilla på sin stol, att knapra på sin knäckemacka som är dränkt och begravd under flera lager av prickekorv.
Min lilla blondin står med djup koncentration och laddar med sitt mjuka klot och jag blir sådär full i faan som en fröken inte ska bli.
Jag smyger tyst och på tå upp bakom henne, och precis när hon ska veva iväg sitt klot smäller jag av ett vansinnes-vrål vid hennes öra.
"FRÖKEN BABBEL!" ryter hon när hon återigen landat efter luftfärden som skedde vid mitt vrål.
"Gör ALDRIG om det där igen. Jag älskar dig men nu blev jag skiträdd för dig. Gör ALDRIG om det igen."
Jag ger henne ett löfte om att i alla fall försöka att inte göra så igen och tummar på det.
"Hrm.. Tummen ljuger" mumlar jag tyst och otydligt efter vår tumning.
"Vaaa SAA du" frågar min lilla blondin med ett leende. "Du är så busig jämt."
Hon hoppar upp i min famn och jag bär in henne till klassrummet där det ändå var dags för mellis.
Vid mellanmålet sitter hon sedan och gungar på sin stol och rasar givetvis ner på golvet efter en stund.
Hon inspekterar noggrant sin islagna armbåge och säger förtvivlat och i jakt på medömkan:
"Titta fröken Babbel. Det är en bula där."
"Ja, titta! Det kallas armbåge och du har två!" Svarar hon som vägrar ömka någon som inte lyssnar på att man inte ska gunga på stolen.
Hon inspekterar den andra också och säger förvånat:
"Ja, men titta. De ser ju likadana ut. Det har jag inte sett innan. Men visst är den ena lite rödare." Hon vänder och vrider på sina armbågar för att jag ska kunna se dem ordentligt.
"Jo, det är den faktiskt" svarar jag mjukt när hon ger mig den där snälla-tyck-synd-om-mig-jag-behöver-det-blicken.
Hon blir nöjd med det svaret och fortsätter, stilla på sin stol, att knapra på sin knäckemacka som är dränkt och begravd under flera lager av prickekorv.
JOBBA nu människa!
Ack, se denna arbetssamma dagen!
Efter att ha rivit upp klassrummet för att möblera om lite, kom jag på att det var något vid expeditionen som jag behövde. Vad det var kom jag dock inte ihåg, men gick ändå upp i hopp om att komma på mitt viktiga ärende på vägen.
Istället för att hitta ett viktigt ärende ramlade jag in på kuratorns rum, där hon och likabehandlingsgruppens överhuvud satt och diskuterade män.
Då jag tycker att män är mycket roligare än arbete, slog jag mig ner, kände mig som hemma och blandade in mig i diskussionen.
Det är så fantastiskt och underbart med kollegor som man kan prata slidmynningar, penisar, one night stands, psykmän som inte fattar ett nej-tack-jag-vill-inte-ha-något-mer-med-dig-att-göra och jaktens alla konstiga regler med utan att det känns krystat.
Vi flabbade och pratade dessa ämnen med öppen dörr och stor hjärtlighet. Haha!
Lbg-gruppens underbara överhuvud hade igår, gått runt med mannen hon hade i sina tankar, på ett papper fastspänt på gylfen på byxorna.
TÄNK om hon hade glömt att han hängde där med ett stort leende när hon lämnade jobbet och åkte till affären eller något.
Så OERHÖRT roligt!
Jag är väldigt sugen på att sätta upp en liten pappersbit på framsidan av mig själv, med en bild på en snygg kille jag har i mina tankar.
Tänk om det skulle bli olika killar olika dagar. Hur skulle det se ut och vad skulle de andra tänka om mig?
Hade det inte varit festligt om alla på jobbet gjorde likadant?
Och tänk om man skulle få se sig själv på någons jeansbeklädda kön. Oj, vilken härlig idé!
Kanske borde lägga som förslag att införa det på ett APT till hösten?!
Efter att ha rivit upp klassrummet för att möblera om lite, kom jag på att det var något vid expeditionen som jag behövde. Vad det var kom jag dock inte ihåg, men gick ändå upp i hopp om att komma på mitt viktiga ärende på vägen.
Istället för att hitta ett viktigt ärende ramlade jag in på kuratorns rum, där hon och likabehandlingsgruppens överhuvud satt och diskuterade män.
Då jag tycker att män är mycket roligare än arbete, slog jag mig ner, kände mig som hemma och blandade in mig i diskussionen.
Det är så fantastiskt och underbart med kollegor som man kan prata slidmynningar, penisar, one night stands, psykmän som inte fattar ett nej-tack-jag-vill-inte-ha-något-mer-med-dig-att-göra och jaktens alla konstiga regler med utan att det känns krystat.
Vi flabbade och pratade dessa ämnen med öppen dörr och stor hjärtlighet. Haha!
Lbg-gruppens underbara överhuvud hade igår, gått runt med mannen hon hade i sina tankar, på ett papper fastspänt på gylfen på byxorna.
TÄNK om hon hade glömt att han hängde där med ett stort leende när hon lämnade jobbet och åkte till affären eller något.
Så OERHÖRT roligt!
Jag är väldigt sugen på att sätta upp en liten pappersbit på framsidan av mig själv, med en bild på en snygg kille jag har i mina tankar.
Tänk om det skulle bli olika killar olika dagar. Hur skulle det se ut och vad skulle de andra tänka om mig?
Hade det inte varit festligt om alla på jobbet gjorde likadant?
Och tänk om man skulle få se sig själv på någons jeansbeklädda kön. Oj, vilken härlig idé!
Kanske borde lägga som förslag att införa det på ett APT till hösten?!
Are you impressed? I'm impressed
Jo, det glömde jag säga!
Jag slogs av en enorm fascination när jag satt i Sesammottagningens väntrum och fördrev tiden med att titta på folk, gissa vad de hade för yrken, underkläder, förhållanden osv.
Det satt då en förkyld negress ett par stolar bort från mig och snöt sig i en medhavd näsduk. (Det trodde jag tex att bara äldre människor hade, så redan där är jag lite imponerad.)
Hon snyter sig för tredje gången på väldigt kort tid och tar sedan pekfingrarna i näsduken och trycker upp dem i varsin väntande näsborre.
Väl inne med fingrar och näsduk kör hon runt fingrarna och gör rent inne i näsan.
"WOW! Antingen har hon en helt enorm näsa eller pygmésmå fingrar", tänkte jag imponerat och kunde inte för mitt liv slita blicken från skådespelet framför mig.
Det är väl klart att jag med har gjort rent näsan från enentuella bobbar, men bannemig bara med en liten del av mig själv inne i näsborrarna.
Den här tjejen fick in hela fingret, plus näsduken då.
Fast å andra sidan så har jag en väldigt petit liten näsa och som sambon så kärleksfullt säger: Kåldockefingrar!
Det satt då en förkyld negress ett par stolar bort från mig och snöt sig i en medhavd näsduk. (Det trodde jag tex att bara äldre människor hade, så redan där är jag lite imponerad.)
Hon snyter sig för tredje gången på väldigt kort tid och tar sedan pekfingrarna i näsduken och trycker upp dem i varsin väntande näsborre.
Väl inne med fingrar och näsduk kör hon runt fingrarna och gör rent inne i näsan.
"WOW! Antingen har hon en helt enorm näsa eller pygmésmå fingrar", tänkte jag imponerat och kunde inte för mitt liv slita blicken från skådespelet framför mig.
Det är väl klart att jag med har gjort rent näsan från enentuella bobbar, men bannemig bara med en liten del av mig själv inne i näsborrarna.
Den här tjejen fick in hela fingret, plus näsduken då.
Fast å andra sidan så har jag en väldigt petit liten näsa och som sambon så kärleksfullt säger: Kåldockefingrar!
Ren!
NU har jag håvat in poäng vill jag lova.
HUR ansvarsfull och mogen som helst. Nästan så att jag får nypa mig i armen och kolla om det verkligen är den där slarvern jag känner så väl, som sitter här och skriver!
Häromdagen ringde jag ett av mina försäkringsbolag (eftersom jag känner på mig att jag kommer sluta genom att bli tillplattad av en spårvagn har jag flera försäkringsbolag, för att verkligen suga pengar, men jag ringde hemförsäkringsdelen) för att teckna en drulleförsäkring.
Ni som känner mig väl, suckar nu tungt och tänker i djupaste förvåning:
"HUR kan någon så otursförföljd och godtrogen och underbar och fantastisk och rolig och söt och så fruktansvärt slarvig gå igenom sina dagar utan en drulleföräkring? Är det ens lagligt?"
Nej, det är nog inte lagligt, men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och fixat det.
Det första damen i andra änden frågade när jag tillkännagav mitt ärende var:
"Har det hänt något?"
"Nej, absolut inte" svarade jag (lite för) snabbt.
*Inte just nu i denna minut i alla fall. Fråga mig om en timma så får vi se.*
Så, idag fortsatte jag min poängjakt och gick upp i ottan för att cykla till Sesammottagningen.
Ni som tycker att det är alldeles för intimt att läsa om gynundersökningar kan sluta läsa nu. Jag har nämligen inga problem med att skriva om det ;)
Det är så lustigt med gynundersökningar tycker jag.
Jag minns med ett leende min första för många herrans år sedan.
Där kommer lilla jag, pissnervös inför att fläka ut mig framför en främmande kvinna, som riktar en stor lampa mot mitt underliv och dessutom ska trycka in kalla stål -och plastföremål i mig.
"Brukar du vara spänd och ha problem med att slappna av när du har sex?" Frågar min gynekolog med pedagogisk och lugn röst efter en liten stund.
"Öh, nej... Det tror jag inte" piper nervös flicka i stolen.
"Du är väldigt spänd nu nämligen. Försök att slappna av lite."
Slappna av!?
Där ligger jag, tonår gammal med benen som ett jävla V i vädret och funderar på vad hon gör där nedanför min mage, samtidigt som jag ideligen tänker på hur jävla normal den här situationen är... Det tror fan att jag är spänd!
Ursäkta min franska!
Idag var också ett lite roligt besök.
Jag är inte längre nervös och jag tycker inte att det är särskilt obehagligt, utan snarare ett nödvändigt ont som måste göras då och då, för att ständigt ha nulägeskontroll. Men idag log jag ändå lite extra då jag än en gång låg där med benen i vädret.
"Så kommer du fram med rumpan mot mig" (försök att närma dig någon med rumpan när benen dina ligger i en 90 graders vinkel ovanför dig. Det är en fasligt vickande ska jag säga).
"Sååå ja. Där blir bra. Och så lägger du all din tyngd mot stolen."
Vänta nu!
HUR ska jag lägga all min tyngd mot stolen i den här ställningen. Är det ens möjligt?
Jag kan inte göra annat än att titta i taket och skratta hjärtligt åt mina egna, inte ett dugg avslappnade, försök att lägga all tyngd mot stolen (som jag ju knappt längre hade kontakt med där jag hängde i luften efter att ha vickat iväg rumpan).
"Såååå ja. Det är bra."
*Tack!*
"Nu kommer jag att ta prover från ditt urinrör och det kan kännas lite obehagligt."
Du stoppar in något i mitt urinrör och ser till att få med prover från hela vägen runt. Jo, det är lite obehagligt...
Jag bara ler!
Sist men inte minst läser jag, efter provtagningar och vuxenprat (som mellan mor och dotter när det är dags att ha the talk. Jag känner mig alltid så liten när det är de där samtalen. Så många intima frågor och ibland lite dömande blick från den superpedagogiska och oftast jättetrevliga gynekologen), min journal när jag väntar på att få komma in och ta blodprovet.
Under behandling står det: Vulva-råd!
Änvänds ordet vulva fortfarande?
Vulva-råd är ju ett helt underbart och samtidigt väldigt skrämmande ord.
Att det sedan innebär vanlig rengöring, att inte tvätta sig med tvål och allt det där, plus att det är något jag vet att de säger till alla tjejer som sitter framför dem spelar ingen roll.
I mina papper står det Vulva-råd och jag måste le lite till.
HUR ansvarsfull och mogen som helst. Nästan så att jag får nypa mig i armen och kolla om det verkligen är den där slarvern jag känner så väl, som sitter här och skriver!
Häromdagen ringde jag ett av mina försäkringsbolag (eftersom jag känner på mig att jag kommer sluta genom att bli tillplattad av en spårvagn har jag flera försäkringsbolag, för att verkligen suga pengar, men jag ringde hemförsäkringsdelen) för att teckna en drulleförsäkring.
Ni som känner mig väl, suckar nu tungt och tänker i djupaste förvåning:
"HUR kan någon så otursförföljd och godtrogen och underbar och fantastisk och rolig och söt och så fruktansvärt slarvig gå igenom sina dagar utan en drulleföräkring? Är det ens lagligt?"
Nej, det är nog inte lagligt, men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och fixat det.
Det första damen i andra änden frågade när jag tillkännagav mitt ärende var:
"Har det hänt något?"
"Nej, absolut inte" svarade jag (lite för) snabbt.
*Inte just nu i denna minut i alla fall. Fråga mig om en timma så får vi se.*
Så, idag fortsatte jag min poängjakt och gick upp i ottan för att cykla till Sesammottagningen.
Ni som tycker att det är alldeles för intimt att läsa om gynundersökningar kan sluta läsa nu. Jag har nämligen inga problem med att skriva om det ;)
Det är så lustigt med gynundersökningar tycker jag.
Jag minns med ett leende min första för många herrans år sedan.
Där kommer lilla jag, pissnervös inför att fläka ut mig framför en främmande kvinna, som riktar en stor lampa mot mitt underliv och dessutom ska trycka in kalla stål -och plastföremål i mig.
"Brukar du vara spänd och ha problem med att slappna av när du har sex?" Frågar min gynekolog med pedagogisk och lugn röst efter en liten stund.
"Öh, nej... Det tror jag inte" piper nervös flicka i stolen.
"Du är väldigt spänd nu nämligen. Försök att slappna av lite."
Slappna av!?
Där ligger jag, tonår gammal med benen som ett jävla V i vädret och funderar på vad hon gör där nedanför min mage, samtidigt som jag ideligen tänker på hur jävla normal den här situationen är... Det tror fan att jag är spänd!
Ursäkta min franska!
Idag var också ett lite roligt besök.
Jag är inte längre nervös och jag tycker inte att det är särskilt obehagligt, utan snarare ett nödvändigt ont som måste göras då och då, för att ständigt ha nulägeskontroll. Men idag log jag ändå lite extra då jag än en gång låg där med benen i vädret.
"Så kommer du fram med rumpan mot mig" (försök att närma dig någon med rumpan när benen dina ligger i en 90 graders vinkel ovanför dig. Det är en fasligt vickande ska jag säga).
"Sååå ja. Där blir bra. Och så lägger du all din tyngd mot stolen."
Vänta nu!
HUR ska jag lägga all min tyngd mot stolen i den här ställningen. Är det ens möjligt?
Jag kan inte göra annat än att titta i taket och skratta hjärtligt åt mina egna, inte ett dugg avslappnade, försök att lägga all tyngd mot stolen (som jag ju knappt längre hade kontakt med där jag hängde i luften efter att ha vickat iväg rumpan).
"Såååå ja. Det är bra."
*Tack!*
"Nu kommer jag att ta prover från ditt urinrör och det kan kännas lite obehagligt."
Du stoppar in något i mitt urinrör och ser till att få med prover från hela vägen runt. Jo, det är lite obehagligt...
Jag bara ler!
Sist men inte minst läser jag, efter provtagningar och vuxenprat (som mellan mor och dotter när det är dags att ha the talk. Jag känner mig alltid så liten när det är de där samtalen. Så många intima frågor och ibland lite dömande blick från den superpedagogiska och oftast jättetrevliga gynekologen), min journal när jag väntar på att få komma in och ta blodprovet.
Under behandling står det: Vulva-råd!
Änvänds ordet vulva fortfarande?
Vulva-råd är ju ett helt underbart och samtidigt väldigt skrämmande ord.
Att det sedan innebär vanlig rengöring, att inte tvätta sig med tvål och allt det där, plus att det är något jag vet att de säger till alla tjejer som sitter framför dem spelar ingen roll.
I mina papper står det Vulva-råd och jag måste le lite till.
Det gäller bara att hitta rätt!
Efter vår helt magiska sushimiddag fick vi ett mindre städryck, sambon och jag.
Hon drog på sig diskhandskarna och jag sorterade skor, hårfön, plattång, kattleksaker, shoppingkassar och hårband i hallen.
"Sätt på någon musik baby" säger sambon från köket.
"Självklart honey", svarar jag. "Vad vill du ha?"
"Eh, något poppigt kanske!"
Jag skrollar mig genom musikmappen för att hitta den rätta artisten, och där... DÄR var hon.
Tjejen som vandrat in i våra hjärtan och fått oss att kunna sjunga med i de flesta av låtarna (trots att så få egentligen gillar henne eller vågar erkänna att så är fallet).
Jag dönar på musiken och rusar ut till köket, eftersom jag vet exakt hur sambon kommer att suga tag i diskborsten och sjunga med vår tjej, när hon hör vem det är.
Slälv grabbar jag tag i närmsta hårborste, ställer mig med ena benet framför det andra, vrider huvudet snett mot sambon och sjunger för kung och fosterland.
Det är med gungande axlar, vickande höfter, dramatik och mycket tungverksamhet som sambon och jag sedan hjälper Britney Spears i hennes skönsång...
Go Brittan, go!
Hon drog på sig diskhandskarna och jag sorterade skor, hårfön, plattång, kattleksaker, shoppingkassar och hårband i hallen.
"Sätt på någon musik baby" säger sambon från köket.
"Självklart honey", svarar jag. "Vad vill du ha?"
"Eh, något poppigt kanske!"
Jag skrollar mig genom musikmappen för att hitta den rätta artisten, och där... DÄR var hon.
Tjejen som vandrat in i våra hjärtan och fått oss att kunna sjunga med i de flesta av låtarna (trots att så få egentligen gillar henne eller vågar erkänna att så är fallet).
Jag dönar på musiken och rusar ut till köket, eftersom jag vet exakt hur sambon kommer att suga tag i diskborsten och sjunga med vår tjej, när hon hör vem det är.
Slälv grabbar jag tag i närmsta hårborste, ställer mig med ena benet framför det andra, vrider huvudet snett mot sambon och sjunger för kung och fosterland.
Det är med gungande axlar, vickande höfter, dramatik och mycket tungverksamhet som sambon och jag sedan hjälper Britney Spears i hennes skönsång...
Go Brittan, go!
Genombrott i huvudet mitt
Människor med tics kan med hjälp av enorm viljestyrka och tålamod få sina tics att fösvinna.
Många gånger är det dock så att ticsen försvinner en tid, för att sedan återkomma, ibland i ny skepnad.
Ibland återkommer samma tics som tidigare, men lika ofta får personen helt nya och annorlunda tics.
Många gånger är det dock så att ticsen försvinner en tid, för att sedan återkomma, ibland i ny skepnad.
Ibland återkommer samma tics som tidigare, men lika ofta får personen helt nya och annorlunda tics.
Ticsen varierar också från person till person och över tid.
Vissa perioder kan personen ha tics nästan hela tiden, för att i andra perioder i stort sett inte ha några alls...
Det går att i viss utsträckning tränga undan sina tics, men det är bättre att få utlopp för dem.
Förutsättningarna för att hålla tillbaka ticsen skiftar också från en tidpunkt till en annan.
Stress och avslappning, kyla och värme, uttröttning, uttråkning och infektioner kan försämra tics.
Byt nu ut tics mot godissug...
Människor kan med hjälp av enorm viljestyrka och tålamod få sitt godissug att fösvinna.
Många gånger är det dock så att suget försvinner en tid, för att sedan återkomma, ibland i ny skepnad.
Ibland återkommer samma godissug som tidigare, men lika ofta får personen helt nya och annorlunda sug.
Godissuget varierar också från person till person och över tid.
Vissa perioder kan personen ha godissug nästan hela tiden, för att i andra perioder i stort sett inte ha några alls...
Det går att i viss utsträckning tränga undan sitt godissug, men det är bättre att få utlopp för det.
Förutsättningarna för att hålla tillbaka godissuget skiftar också från en tidpunkt till en annan.
Stress och avslappning, kyla och värme, uttröttning, uttråkning och infektioner kan förvärra godissuget.
Idag slog det mig nämligen att jag, med mitt godisätande, är som en liten Tourette-unge med sina tics.
Nu har jag lyckats tränga bort naturgodiset nästan helt men har istället fått ett helt djävulskt sug efter mjukglass och noisettesås.
GIVE ME A BREAK, WILL YOU!
Jag har haft svåra perioder med smågodis, vackra men dyra perioder av Belgisk choklad, en lång, utdragen och ännu inte färdig tvist med naturgodiset.
Jag har haft perioder med massor av efterrätter och jag äter bullar eller kakor nästan (eller varje) dag på jobbet.
Delicato och jag står varandra väldigt nära, men den som ändå har stått bredvid mig, genom vått och torrt, kämpat tappert vid min sida mot alla mina olika begär och aldrig lämnat mig, ens vid mina värsta svek, är hallonet.
Jag ÄLSKAR och kommer alltid att älska hallon!
Ha ha ha
"Bridget Jones... Hon säger att jag har fula tänder!"
Bridget:
"Du har ju inga tänder!"
Bridget:
"Du har ju inga tänder!"
Påhittighet
"... Så kan jag mörda dig sen."
"Men vi får ju inte leka att vi dödar varandra."
Tyst viskning i tron om att jag inte hör:
"Jag vet vad vi gör. Vi leker att vi är japaner. I det landet får man visst döda utan att det händer något."
Ett väsande "JAAAAA!" och leken fortsätter i samurajanda.
"Men vänta nu. Det är något som fattas ändå."
"Ja, jag känner också det."
"Vi måste nog prata Japanspråket."
"Men vi kan ju inte Japanspråket"
"Klart vi kan... HALLLAOUU!"
"Men vi får ju inte leka att vi dödar varandra."
Tyst viskning i tron om att jag inte hör:
"Jag vet vad vi gör. Vi leker att vi är japaner. I det landet får man visst döda utan att det händer något."
Ett väsande "JAAAAA!" och leken fortsätter i samurajanda.
"Men vänta nu. Det är något som fattas ändå."
"Ja, jag känner också det."
"Vi måste nog prata Japanspråket."
"Men vi kan ju inte Japanspråket"
"Klart vi kan... HALLLAOUU!"
Oförskämt fräsch... Och inte ens sommarfräsch
Jag är en oansvarlig liten människa.
En oansvarlig och karaktärslös liten människa utan någon som helst självdisciplin eller förmåga att stoppa i tid..
Det skulle ju bara vara en snabb öl efter jobbet igår... EN snabb öl.
En öl som med lätthet blev två, och sedan tre, för att raskt gå vidare mot fyra, för att slutligen något sluddrande, sluta vid sju.
SJU öl, Sara... På en måndag.
Välplanerat och genomtänkt, verkligen! (One step a head... ALL the time).
Men det var sju väldigt trevliga öl i sällskap av först en och sedan två härliga killar.
Herr Anonym och trevligkille vet minsann hur man underhåller en lady(?!) på bästa sätt.
Att ladyn sedan höll samma fart som dem i ölhävartävlingen vi tydligen deltog i, var väl inte så lämpligt med tanke på att ladyn är lite mindre, men oj, vad gott det var.
I morse ringde jag jobbet och talade om att jag nog blir lite sen.
Var liksom tvungen att ta en lååång kall dusch och bälja i mig fyra liter vatten innan jag vinglade iväg på Contessa.
Jag köpte med mig förskt bröd, ost och grönsaker, ringde och beordrade kollegorna att sätta på enorma mängder kaffe och dukade sedan upp ett magnefikt frukostbord medan kidsen kollade Hej hej sommar!
Nu känner jag mig härligt sprakande av koffeinet, ren av duschen och omtyckt av barnen, samt av min fantastiska chef som tidigare talade om att hon bara älskade mig, då vi satt i personalrummet och jag körde mitt vanliga skämtsamma race med damerna där.
Nu härliga jobb, är det dags att ta kidsen till bamba.
En oansvarlig och karaktärslös liten människa utan någon som helst självdisciplin eller förmåga att stoppa i tid..
Det skulle ju bara vara en snabb öl efter jobbet igår... EN snabb öl.
En öl som med lätthet blev två, och sedan tre, för att raskt gå vidare mot fyra, för att slutligen något sluddrande, sluta vid sju.
SJU öl, Sara... På en måndag.
Välplanerat och genomtänkt, verkligen! (One step a head... ALL the time).
Men det var sju väldigt trevliga öl i sällskap av först en och sedan två härliga killar.
Herr Anonym och trevligkille vet minsann hur man underhåller en lady(?!) på bästa sätt.
Att ladyn sedan höll samma fart som dem i ölhävartävlingen vi tydligen deltog i, var väl inte så lämpligt med tanke på att ladyn är lite mindre, men oj, vad gott det var.
I morse ringde jag jobbet och talade om att jag nog blir lite sen.
Var liksom tvungen att ta en lååång kall dusch och bälja i mig fyra liter vatten innan jag vinglade iväg på Contessa.
Jag köpte med mig förskt bröd, ost och grönsaker, ringde och beordrade kollegorna att sätta på enorma mängder kaffe och dukade sedan upp ett magnefikt frukostbord medan kidsen kollade Hej hej sommar!
Nu känner jag mig härligt sprakande av koffeinet, ren av duschen och omtyckt av barnen, samt av min fantastiska chef som tidigare talade om att hon bara älskade mig, då vi satt i personalrummet och jag körde mitt vanliga skämtsamma race med damerna där.
Nu härliga jobb, är det dags att ta kidsen till bamba.
Så härligt!
"Ska du inte ta lite mer marmelad på din macka?"
Stora barnögon tittar tyst på mig.
"Ta du lite till. Det får säkert plats om du försöker."
Litet blont barnhuvud ruskar häftigt på huvudet.
"INTE? Varför?"
Nedslagna ögon och låg röst:
"Jag fattar ju att jag tog för mycket...."
När killen bredvid lägger marmelad på sin smörgås kan jag inte göra annat än att skratta, säga till barnen att lägga mackorna på bordet och föreviga ögonblicket...
Stora barnögon tittar tyst på mig.
"Ta du lite till. Det får säkert plats om du försöker."
Litet blont barnhuvud ruskar häftigt på huvudet.
"INTE? Varför?"
Nedslagna ögon och låg röst:
"Jag fattar ju att jag tog för mycket...."
När killen bredvid lägger marmelad på sin smörgås kan jag inte göra annat än att skratta, säga till barnen att lägga mackorna på bordet och föreviga ögonblicket...
Så pedagogisk...
"Fröken Babbel. Kan man vara kär i någon som inte är kär tillbaka?"
"Ja, absolut. Det kan man ju inte bestämma."
"Men kan man vara tillsammans med någon fast man inte är kär?"
"Jo, det är klart att man kan, men det är ju lite dumt. Det är mycket mysigare att vara tillsammans med någon som man verkligen är kär i."
"Men kan två som tycker om varandra men inte är kära i varandra, vara med varandra?"
"Javisst, det kallas för KK."
"VA?"
"Nej, jag skojade bara. Det är klart att de kan, men fortfarande så är det mysigare om båda är kära i varandra."
"Ja, absolut. Det kan man ju inte bestämma."
"Men kan man vara tillsammans med någon fast man inte är kär?"
"Jo, det är klart att man kan, men det är ju lite dumt. Det är mycket mysigare att vara tillsammans med någon som man verkligen är kär i."
"Men kan två som tycker om varandra men inte är kära i varandra, vara med varandra?"
"Javisst, det kallas för KK."
"VA?"
"Nej, jag skojade bara. Det är klart att de kan, men fortfarande så är det mysigare om båda är kära i varandra."
Det var ju inte riktigt så jag menade
Vid det runda bordet i bamba:
"Men sluuuuuta gör så. Det är äckligt. Man fååår inte äta med öppen mun, eller hur fröken Babbel."
"Nej, försök ha munnen stängd när du tuggar. Det ser trevligare ut."
"Där ser du."
En minisekund senare:
"Amen hallå. Du kan inte hämta en knäckemacka till innan du har ätit upp din mat. Eller hur Fröken Babbel?"
"Men hallå. Det kan ju inte DU bestämmna. Eller hur fröken Babbel."
"Det kan jag visst. Visst måste man äta upp det andra först fröken Babbel."
"Kan ni inte bara sluta vara minipoliser hela tiden. Det räcker med de vuxna vi har här på avdelningen. Jag lovar att vi har allt under kontroll."
Några menande blickar flickorna emellan och sedan:
"Men sitt upp när vi äter. Man får inte hålla på sådär."
"Ska du säga med din löjliga ramsa. Den var dålig."
"Men du fattar ju ingenting. Det är en ramsa. Det är ju inte på riktigt."
"Snälla ni. Jag är verkligen supertrött på erat gnällande nu. Nu får ni faktiskt ge er. Sitt tysta och ät eller prata om vettigare saker."
Fem par ögon tittar på mig under kort tystnad.
"Där ser du. Nu blev till och med fröken Babbel sur på dig"
"Men det var ju du som började."
"Amen ååååhhh, jag blir så trött. Du fattar verkligen ingenting."
"Men du äter äckligt."
"Det gör jag INTE..."
"NEJ, NU RÄCKER DET. SLUTA GNÄLL HELA TIDEN... JAG BLIR GALEN AV ATT SITTA HÄR BREDVID ER."
Tystnad och en liten barnhand smeker min kind.
"Du är så rar när du blir arg fröken Babbel..."
"Men sluuuuuta gör så. Det är äckligt. Man fååår inte äta med öppen mun, eller hur fröken Babbel."
"Nej, försök ha munnen stängd när du tuggar. Det ser trevligare ut."
"Där ser du."
En minisekund senare:
"Amen hallå. Du kan inte hämta en knäckemacka till innan du har ätit upp din mat. Eller hur Fröken Babbel?"
"Men hallå. Det kan ju inte DU bestämmna. Eller hur fröken Babbel."
"Det kan jag visst. Visst måste man äta upp det andra först fröken Babbel."
"Kan ni inte bara sluta vara minipoliser hela tiden. Det räcker med de vuxna vi har här på avdelningen. Jag lovar att vi har allt under kontroll."
Några menande blickar flickorna emellan och sedan:
"Men sitt upp när vi äter. Man får inte hålla på sådär."
"Ska du säga med din löjliga ramsa. Den var dålig."
"Men du fattar ju ingenting. Det är en ramsa. Det är ju inte på riktigt."
"Snälla ni. Jag är verkligen supertrött på erat gnällande nu. Nu får ni faktiskt ge er. Sitt tysta och ät eller prata om vettigare saker."
Fem par ögon tittar på mig under kort tystnad.
"Där ser du. Nu blev till och med fröken Babbel sur på dig"
"Men det var ju du som började."
"Amen ååååhhh, jag blir så trött. Du fattar verkligen ingenting."
"Men du äter äckligt."
"Det gör jag INTE..."
"NEJ, NU RÄCKER DET. SLUTA GNÄLL HELA TIDEN... JAG BLIR GALEN AV ATT SITTA HÄR BREDVID ER."
Tystnad och en liten barnhand smeker min kind.
"Du är så rar när du blir arg fröken Babbel..."
Morgonbestyr
Efter att med stor frustration, försökt få skolans ena tv att fungera till innan Hej hej sommar börjar, kommer vi med blossande kinder på att det ju inte längre finns någon marksändning.
Vi har alltså ringt vaktmästaren och efterlyst en ny antennkabel, hämtat den stenåldriga antennen som man sätter på tv:n och spretar ut efter mottagning, druckigt enorma mängder kaffe för att lugna de rusande nerverna och gjort otaliga kanalsökningar när ljuset gick upp... Fan... Digital sändning.
Ring a bell?
Jakten efter kanalerna gick vidare genom att ringa intendenten och be om lov att få köpa digitalbox.
Herregud! En skola med 450 elever, utan tillgång till tv. Vi är som ett stort museum.
Hur ska vi nu kunna följa friidrotts-vm, fotbollen och annat viktigt, såsom Hej hej sommer tex?
Visst fick jag med min silkeslena fjäskröst och löften om kaffe, lov att köpa digitalboxar till skolan, men först måste jag luska ut med vilken affär vi har avtal.
Nu har jag engagerat rektorer, expeditionspersonal, vaktmästare och intendenter i min vilda jakt på tv-mottagning och det verkar gå vägen.
Väntar i skrivandets stund på ett samtal som talar om att jag har en rekvisition och kan åka och handla inom en förhoppningsvis väldigt snar framtid.
Vi har alltså ringt vaktmästaren och efterlyst en ny antennkabel, hämtat den stenåldriga antennen som man sätter på tv:n och spretar ut efter mottagning, druckigt enorma mängder kaffe för att lugna de rusande nerverna och gjort otaliga kanalsökningar när ljuset gick upp... Fan... Digital sändning.
Ring a bell?
Jakten efter kanalerna gick vidare genom att ringa intendenten och be om lov att få köpa digitalbox.
Herregud! En skola med 450 elever, utan tillgång till tv. Vi är som ett stort museum.
Hur ska vi nu kunna följa friidrotts-vm, fotbollen och annat viktigt, såsom Hej hej sommer tex?
Visst fick jag med min silkeslena fjäskröst och löften om kaffe, lov att köpa digitalboxar till skolan, men först måste jag luska ut med vilken affär vi har avtal.
Nu har jag engagerat rektorer, expeditionspersonal, vaktmästare och intendenter i min vilda jakt på tv-mottagning och det verkar gå vägen.
Väntar i skrivandets stund på ett samtal som talar om att jag har en rekvisition och kan åka och handla inom en förhoppningsvis väldigt snar framtid.
En upptagen dag
Efter att bara ha varit hemma och kollat på film igår, var det två pigga kompisar som slog upp ögonen i morse.
Dagen hade roddning inför midsommar på schemat och vi startade i Sisjön där vi drog alla billighetsaffärer. Vad sägs om Rusta, Ö&B och Willys?
Go girls, go!
Efter att ha gjort Willys i Kungsbacka svänger vi in på Kungsmässan för att köpa en klocka till mig med hjälp tillgodokvittot jag har sedan min födelsedag.
Jag hade en klar bild i huvudet av vad jag ville ha, men det fanns givetvis ingen sådan klocka under 2000 kronor.
Efter att ha vandrat runt och provat några fina klockor, utan framgång, så var jag dum nog att trä på en liten ck sak som givetvis satt som gjuten runt min lilla handled.
Fan, det här har jag ju inte råd med, men den lilla klockan lade sig nöjt tillrätta och ville defentitivt följa med mig hem...
När jag står i kassan och expediten ska sätta på mig klockan igen (vilket går sådär) säger hon med ett leende:
"Det är ju givetvis mycket lättare när man pillar på sig själv. När man pillar på andra är man ju rädd för att klämma skinnet och så, så då tar man det extra försiktigt. Det kommer att bli mycket lättare när du gör det själv. Då kommer du rätt på liksom."
*Mycket lättare att pilla på sig själv... Rädd för att klämma skinn... Rätt på...*
Kom igen. Det där är det inte bara jag som associerar till snusk.. Snälla!
Men nu sitter det i alla fall en väldigt fin liten damsak på min handled och det känns väldigt bra att ha en klocka igen, efter typ 10 år.
Vi fortsätter sedan till midsommarfestens location för att fixa lite ljus och så. Fram med hammare, spik, fantasi och kamera.. Här ska roddas!
Dagen avslutas sedan på Båtsmans pizza, döpt efter Handymans framtida yngsta son. Handyman själv står och bakar pizzor till rytmisk housemusik och kusinen hans tar betalt av kunderna.
De har startat en urcharmig liten pizzeria på Askims kamping och det kommer ideligen kunder till den lilla luckan med handskrivna skyltar.
Jag måste säga att det var fantastiskt goda pizzor killar... Verkligen!
Dagen hade roddning inför midsommar på schemat och vi startade i Sisjön där vi drog alla billighetsaffärer. Vad sägs om Rusta, Ö&B och Willys?
Go girls, go!
Efter att ha gjort Willys i Kungsbacka svänger vi in på Kungsmässan för att köpa en klocka till mig med hjälp tillgodokvittot jag har sedan min födelsedag.
Jag hade en klar bild i huvudet av vad jag ville ha, men det fanns givetvis ingen sådan klocka under 2000 kronor.
Efter att ha vandrat runt och provat några fina klockor, utan framgång, så var jag dum nog att trä på en liten ck sak som givetvis satt som gjuten runt min lilla handled.
Fan, det här har jag ju inte råd med, men den lilla klockan lade sig nöjt tillrätta och ville defentitivt följa med mig hem...
När jag står i kassan och expediten ska sätta på mig klockan igen (vilket går sådär) säger hon med ett leende:
"Det är ju givetvis mycket lättare när man pillar på sig själv. När man pillar på andra är man ju rädd för att klämma skinnet och så, så då tar man det extra försiktigt. Det kommer att bli mycket lättare när du gör det själv. Då kommer du rätt på liksom."
*Mycket lättare att pilla på sig själv... Rädd för att klämma skinn... Rätt på...*
Kom igen. Det där är det inte bara jag som associerar till snusk.. Snälla!
Men nu sitter det i alla fall en väldigt fin liten damsak på min handled och det känns väldigt bra att ha en klocka igen, efter typ 10 år.
Vi fortsätter sedan till midsommarfestens location för att fixa lite ljus och så. Fram med hammare, spik, fantasi och kamera.. Här ska roddas!
Dagen avslutas sedan på Båtsmans pizza, döpt efter Handymans framtida yngsta son. Handyman själv står och bakar pizzor till rytmisk housemusik och kusinen hans tar betalt av kunderna.
De har startat en urcharmig liten pizzeria på Askims kamping och det kommer ideligen kunder till den lilla luckan med handskrivna skyltar.
Jag måste säga att det var fantastiskt goda pizzor killar... Verkligen!
Woah
Pris för gårdagens bästa kommentar går till mannen med den välskötta skäggstubben, som med en blick på sin dansande välrakande fotografkollega (tror de är kollegor i alla fall, men vad vet jag) säger:
"JAG är manipulativ, men när han dansar är han fan utvecklingsstörd!"
"JAG är manipulativ, men när han dansar är han fan utvecklingsstörd!"
16:00 lämnar jag och två av mina fantastiska kollegor jobbet, på varsin cykel, för att ta en AW på Mañana.
Efter att ha suttit och haft planeringsdag hela dagen (inga barn, bara trökmöten) rann ölen och cidern ner med skrämmande lätthet och rundorna med ny dricka ramlade in med rasande fart.
Efter en stund kom vår rara chef och joinade bordet med de nu sex högljudda damerna och det diskuterades jobb, karlar, karriärer, sex och drömmar under skålande och höga skratt.
Efter Mañana tog vi cyklarna till Tranquilo, där jag fick ett oväntat men väldigt roligt telefonsamtal.
Underbara Petra var i stan och ville mötas upp.
Yey! Morsan på stan!
Det blev några drinks på Tranquilo också innan det lilla sällskapet, som nu var på två, promenerade upp till Park, där vi skulle kolla in de små rumporna på FHM tjejerna.
Det var en underbar syn när de nätta små kropparna gick över golvet i sina minimala hotpants, med ett koppel av dreglande pojkar efter sig.
Petra kom och mötte upp oss med sitt fantastiska leende och vi skålade vidare med dunder och galej.
Hon ville ju se stan och önskade att vi gick till Nivå.
*Nej, nej, nej* tänkte jag panikslaget.
"Självklart gör vi det om du vill" svarade jag och tog henne till ett nästan tomt och stendött Nivå.
Jag tvingade med mig den stackars mannen som skålat med oss under kvällen och han stod ut förvånansvärt bra tycker jag.
Den stenhårda kvällen avslutades sedan, enligt tradition, på Orgia innan vi satte vår underbara mamma i en taxi och vandrade hem i soluppgången.
Det var en magiskt trött tjej som vandrade runt på Media Markt och kollade på externa hårddiskar, nya datorer och kamerafodral med bästebror idag.
Det var sedan en magiskt trött tjej som somnade i bästebrors säng medan han fixade det trötta datorn och det är en magiskt trött tjej som nu ska kolla på film i soffan med favoritsambon.
Tack för en fantastisk fredagskväll/natt alla ni som var med mig och förgyllde min tillvaro och tack bästebror för att du alltid hjälper din slarviga syster.
Puss alla ni
17:45-22:38
Cykla fort, cykla långsamt, bli varm och ta av sig jackan, skratta rått men i hemlighet åt kyrkliga entusiaster, pilla bort saltet från de salta pinnarna med tänderna, dricka hallonläsk med fryst jordgubbe, äta gudomlig medelhavslasagne, skratta åt sina egna skämt, dricka vinet lika fort och lätt som hallonläsken, ta en portion lasagne till -trots mätt mage, mer vin, trycka ner hemmagjord jordgubbsglass med färska jordgubbar till, dricka latte, flytta sin nu rätt tunga hydda till soffan, mer vin, prata jobb, äta av godiset som kallar på dig, mer vin, spana efter de skygga katterna, mer... jobbprat, nog med vin, krama värdinnan, på med jackan, cykla hem, kissa och borsta tänderna, gurgla flour, blogga, av med kläderna, välja ut en bok från bokhyllan, lägga sig i sängen, sätta klockan på 07:00 men veta att man går upp 07:40 med panik i blick, läsa några sidor i boken, somna...
En rätt ok eftermiddag och kväll måste jag ändå säga.
Hörs i morgon vänner och inte vänner :)
Bekännelser
Alla har vi våra talanger och otalanger.
När sambon vill skryta om mig inför andra och berättar om vad jag är bra på brukar hon säga att jag gör fantastiska köttbullar och att jag kan gå ner i brygga från stående.
Talanger? Nja, jag vet inte. Hade väl hellre velat vara en stjärnfotograf eller surfarproffs eller något annat coolt, men kanske kan jag någon gång bjuda någon på en paradmiddag bestående av köttbullar rullande från brygga...
En talang, eller otalang, jag har är att jag varken kan gå eller cykla långsamt.
Det går utav bara helvetet varje gång jag sätter mig på Contessa eller på fötter, trampar iväg någonstans.
Många gånger tänker jag att: Nu ska jag ta det lugnt. Det är ju inte så att jag har bråttom någonstans.
Men det slutar ändå alltid med att jag kommer fram till målet med tovigt (av vinden) hår, rosiga kinder, andan i halsen och svettpärlor på näsan... Suck!
När jag går på stan får jag fullkomlig panik på folk som i lugnan ro strosar i sicksack framför mig och hindrar mina snabba och bestämda steg.
Eller när jag cyklar i allén... Då får jag krupp på folk som med guppande rumpor vinglar över gatan och myser i långsam takt när jag och Contessa kommer farande i 240 och vill köra om.
När jag då måste bromsa för att det är en (oftast) tjock rumpa i vägen vill jag bara stoppa en pinne i hjulet på den andra cyklisten och snabbt bli av med problemet som hindrar min underbara fart.
Det är ju som att tala om för en galopphäst att han bara får småtrava banan runt, när allt han vill är att få sträcka ut och i full jävla vrålgalopp känna hur manen fladdrar i vinden och luften trycks undan, under hans dånande hovar.
Sån är jag.. Fartgalen!
Vad det har med köttbullar och brygga att göra kan jag dock inte svara på.
Nu ska jag iväg och bli bjuden på medelhavslasagne... Ska se om jag kommer fram tovig eller välkammad. Kanske borde göra en fläta ;)
När sambon vill skryta om mig inför andra och berättar om vad jag är bra på brukar hon säga att jag gör fantastiska köttbullar och att jag kan gå ner i brygga från stående.
Talanger? Nja, jag vet inte. Hade väl hellre velat vara en stjärnfotograf eller surfarproffs eller något annat coolt, men kanske kan jag någon gång bjuda någon på en paradmiddag bestående av köttbullar rullande från brygga...
En talang, eller otalang, jag har är att jag varken kan gå eller cykla långsamt.
Det går utav bara helvetet varje gång jag sätter mig på Contessa eller på fötter, trampar iväg någonstans.
Många gånger tänker jag att: Nu ska jag ta det lugnt. Det är ju inte så att jag har bråttom någonstans.
Men det slutar ändå alltid med att jag kommer fram till målet med tovigt (av vinden) hår, rosiga kinder, andan i halsen och svettpärlor på näsan... Suck!
När jag går på stan får jag fullkomlig panik på folk som i lugnan ro strosar i sicksack framför mig och hindrar mina snabba och bestämda steg.
Eller när jag cyklar i allén... Då får jag krupp på folk som med guppande rumpor vinglar över gatan och myser i långsam takt när jag och Contessa kommer farande i 240 och vill köra om.
När jag då måste bromsa för att det är en (oftast) tjock rumpa i vägen vill jag bara stoppa en pinne i hjulet på den andra cyklisten och snabbt bli av med problemet som hindrar min underbara fart.
Det är ju som att tala om för en galopphäst att han bara får småtrava banan runt, när allt han vill är att få sträcka ut och i full jävla vrålgalopp känna hur manen fladdrar i vinden och luften trycks undan, under hans dånande hovar.
Sån är jag.. Fartgalen!
Vad det har med köttbullar och brygga att göra kan jag dock inte svara på.
Nu ska jag iväg och bli bjuden på medelhavslasagne... Ska se om jag kommer fram tovig eller välkammad. Kanske borde göra en fläta ;)
Förlåt
Vissa dagar finns det tålamod och lugn som räcker till att, på en kvart, uppfostra en hel kull med 8 veckors envisa Afghanvalpar.
Andra dagar, som idag, räcker det att barnen nyser för att jag med riktig tantvarning ska tänka att : Guud, vad de väsnas idag!
(Ha ha ha! Gav, as we speak, killarna som hoppade runt och gapade i bild & formen en "nu bannemig, så skärper ni er-blick" varpå de gjorde en hockeybromsning och tittade på mig under ett gemensamt och lågmält -förlåt)!
De känner mig väl vid det här laget, mina barn. En blick och de lugnar sig. He he!
De vet att de åker ut på gården annars, när jag inte har tålamodet till de där Afghanvalparna.
Arma barn... Lite kladdkaka på det här så blir det nog bra!
Andra dagar, som idag, räcker det att barnen nyser för att jag med riktig tantvarning ska tänka att : Guud, vad de väsnas idag!
(Ha ha ha! Gav, as we speak, killarna som hoppade runt och gapade i bild & formen en "nu bannemig, så skärper ni er-blick" varpå de gjorde en hockeybromsning och tittade på mig under ett gemensamt och lågmält -förlåt)!
De känner mig väl vid det här laget, mina barn. En blick och de lugnar sig. He he!
De vet att de åker ut på gården annars, när jag inte har tålamodet till de där Afghanvalparna.
Arma barn... Lite kladdkaka på det här så blir det nog bra!
Desperete på femman nu... -Eller var det sista förra gången?
En sak jag insåg, när jag vandrade runt på Biopalatset idag (Bergakungen har ju bara handikappplatser längst fram. Varför är det så?) är att det finns stor potential för att det här mycket möjligt kan bli min biosommar.
Jag menar:
Jag tror att det har varit tanternas egna speciella lilla dag idag.
I förmiddags, när bögen i församlingen och jag var iväg och köpte en ram till bambatjejernas diplom, stapplade en tant med en krycka mot sin väninna på andra sidan gatan.
Precis när vi gått om henne säger hon till sin permanentade, väntande vän:
"Det var då själva fa'an vad det blåser.
Jag och min kollega tittar på varandra och brister ut i skratt.
Så, så, gamla dam. Få inte en stroke nu!
På eftermiddagen, då jag blivit hämtad från jobbet av finbilen, ser jag en äldre dam (70-80 ca) som går med sin rullator och ett par splitter nya Nike på fötterna. Underbara människa... Man vill ju ha bra promenadskor ändå!
På restaurangen där jag och Bästebror till slut hamnade (jag ville äta på Tranquilo och han ville ha hamburgare, gissa konflikten) satt det två fina väninnor med varsitt glas vitt.
Jag hade väl inte funderat så mycket på vad de kunde ha beställt, men blev ändå riktigt chockad när servitrisen kom in med två enorma hamburgetallrikar som fullkomligt dröp av ost och aioli... Vilka de två, till synes, fina damerna mordiskt attackerade med gaffel och köttkniv som två hungriga Orcher.
Själv tuggade jag lydigt på min lax och försökte att inte snegla för mycket på de hungriga pensionärerna vid bordet bredvid.
Jag menar:
THE INCREDIBLE HULK
Tim Roth, Edward Norton m.fl.
SEX AND THE CITY
Cynthia Nixon, Sarah Jessica Parker m.fl.
WANTED
Morgan Freeman, James McAvoy, Angelina Jolie m.fl.
BATMAN THE DARK KNIGHT
Gary Oldman, Christian Bale, Heath Ledger m.fl.
...För att bara nämna några av de filmer som fångade mitt intresse där jag spatserade runt och spanade.
Filmen jag var där för att se (Indiana Jones) är jag fortfarande lite skeptisk till.
Trots det så gillar jag hela den här vi-måste-låta-templet-rasa-i-slutet-menataliteten, för hade templet stått kvar hade det inte varit en riktig Indiekänsla.
Men det fanns ändå rätt mycket som jag ifrågasatte i filmen. -Trist som jag förmodligen är.
Sedan är det en sak jag har tänkt lite på när det kommer till "dagens filmer".
Det läggs så enormt mycket energi på att det ska göras snyggt i 3D och vara så vrålhäftiga effekter åt alla håll och kanter, att manuset ibland kommer i andra hand... Fast det kanske inte alls är så egentligen.
Jag kanske är ensam om att ens ha tänkt på det.
Jag tyckte ju faktiskt att Transformers var en väldigt trevlig effekt -och 3D full film, så min teori kanske inte alls stämmer.
Jag tror att det har varit tanternas egna speciella lilla dag idag.
I förmiddags, när bögen i församlingen och jag var iväg och köpte en ram till bambatjejernas diplom, stapplade en tant med en krycka mot sin väninna på andra sidan gatan.
Precis när vi gått om henne säger hon till sin permanentade, väntande vän:
"Det var då själva fa'an vad det blåser.
Jag och min kollega tittar på varandra och brister ut i skratt.
Så, så, gamla dam. Få inte en stroke nu!
På eftermiddagen, då jag blivit hämtad från jobbet av finbilen, ser jag en äldre dam (70-80 ca) som går med sin rullator och ett par splitter nya Nike på fötterna. Underbara människa... Man vill ju ha bra promenadskor ändå!
På restaurangen där jag och Bästebror till slut hamnade (jag ville äta på Tranquilo och han ville ha hamburgare, gissa konflikten) satt det två fina väninnor med varsitt glas vitt.
Jag hade väl inte funderat så mycket på vad de kunde ha beställt, men blev ändå riktigt chockad när servitrisen kom in med två enorma hamburgetallrikar som fullkomligt dröp av ost och aioli... Vilka de två, till synes, fina damerna mordiskt attackerade med gaffel och köttkniv som två hungriga Orcher.
Själv tuggade jag lydigt på min lax och försökte att inte snegla för mycket på de hungriga pensionärerna vid bordet bredvid.
Barn lär barn
Två killar stormar in till bild & formen, från klassrummet.
De går med bestämda steg fram till Bridget, där den ena ställer sig med händerna i sidorna och säger hätskt:
"Visst måste man inte alls knulla för att få barn?"
"Jooo" svarar Bridget lugnt.
"Det måste man ju... Om man inte adopterar eller så förstås."
"Men..." fortsätter pojken. "Man kan visst få barn utan att knulla"
"Hur ska det gå till, tänker du?" Frågar Bridget.
Han är tyst en stund och säger sedan:
"Men mannen har en hustru och sedan kommer det ett barn bara. Inget knulla!"
"Fast kvinnans ägg måste blandas med mannens spermie för att det ska kunna bildas ett barn. De kommer inte av sig självt. Man måste blanda för att de ska bildas ett barn i kvinnans mage." Fortsätter bridget och pojken tittar allvarligt på henne med sina mörkbruna ögon.
"Ok"
De båda vänder tillbaka till klassrummet och den andra pojken som under tiden stått tyst bredvid säger stolt:
"Jag sa ju det!"
De går med bestämda steg fram till Bridget, där den ena ställer sig med händerna i sidorna och säger hätskt:
"Visst måste man inte alls knulla för att få barn?"
"Jooo" svarar Bridget lugnt.
"Det måste man ju... Om man inte adopterar eller så förstås."
"Men..." fortsätter pojken. "Man kan visst få barn utan att knulla"
"Hur ska det gå till, tänker du?" Frågar Bridget.
Han är tyst en stund och säger sedan:
"Men mannen har en hustru och sedan kommer det ett barn bara. Inget knulla!"
"Fast kvinnans ägg måste blandas med mannens spermie för att det ska kunna bildas ett barn. De kommer inte av sig självt. Man måste blanda för att de ska bildas ett barn i kvinnans mage." Fortsätter bridget och pojken tittar allvarligt på henne med sina mörkbruna ögon.
"Ok"
De båda vänder tillbaka till klassrummet och den andra pojken som under tiden stått tyst bredvid säger stolt:
"Jag sa ju det!"
Fotbollsyra
Herregud, herregud, herregud.... HERREGUUUD, vad kall jag är...
Jag menar, Oh my gaaaaaaad! Verkligen!
Det var en alldeles underbar stämning på Avenyn ikväll.
Människor precis överallt, ihopramlade bord efter vilda danser, 12-åriga flickor i på tok för korta kjolar till sitt falskleg, blå/gula tröjor, mössor, halsdukar, kinder och skor, öl i överflöd och, faktiskt, en och annan het kille i rätt ålder.
Efter att ha varit kvar på jobbet till 19:00 och kämpat (under svordomar, desperation och lösningens glädje) med kortbränningen tillsammans med skolans underbara IT-samordnare tyckte vi att vi var värda en kväll fylld med fotboll och hejarrop på stan, varpå vi tog oss in och njöööt av stämningen med varsin kaffe mellan de kupade händerna.
Dock märkte jag ju snabbt att jag är lite för kort för sådana här aktiviteter, då jag bara såg en tredjedel av de ENORMA skärmarna trots flera platsbyten och att jag faktiskt hoppade på stället av ren köld.
Vi hittade till slut ett litet smultronställe där jag kunde studsa upp på staketet och få en fin överblick på målen som ramlade in just då...
Men trots att jag älskar sådana här jippon så vann köld och vind över mig, och jag var dessväre tvungen att ta mig till spårvagnen medan jag fortfarande hade levande ben och fötter att gå på.
Vad är väl en klättring bland höga och kända berg mot en underklädd kväll på Avenyn i Göteborg?
På vagnen hem lyssnade jag på P3 HIP HOP som ikväll är magiskt bra.
Jag sitter fortfarande med lurarna i öronen och lyssnar genom telefonen när jag sitter här och skriver.
Så sjuuukt härliga beat och mitt huvud gungar lätt hela tiden, vilket försvårar skrivandet lite men det får ta den tid det tar. Vill inte lämna P3 nu...
På lördag kör vi igen och då blir det lite mer kläder på den här tjejen!
Jag menar, Oh my gaaaaaaad! Verkligen!
Det var en alldeles underbar stämning på Avenyn ikväll.
Människor precis överallt, ihopramlade bord efter vilda danser, 12-åriga flickor i på tok för korta kjolar till sitt falskleg, blå/gula tröjor, mössor, halsdukar, kinder och skor, öl i överflöd och, faktiskt, en och annan het kille i rätt ålder.
Efter att ha varit kvar på jobbet till 19:00 och kämpat (under svordomar, desperation och lösningens glädje) med kortbränningen tillsammans med skolans underbara IT-samordnare tyckte vi att vi var värda en kväll fylld med fotboll och hejarrop på stan, varpå vi tog oss in och njöööt av stämningen med varsin kaffe mellan de kupade händerna.
Dock märkte jag ju snabbt att jag är lite för kort för sådana här aktiviteter, då jag bara såg en tredjedel av de ENORMA skärmarna trots flera platsbyten och att jag faktiskt hoppade på stället av ren köld.
Vi hittade till slut ett litet smultronställe där jag kunde studsa upp på staketet och få en fin överblick på målen som ramlade in just då...
Men trots att jag älskar sådana här jippon så vann köld och vind över mig, och jag var dessväre tvungen att ta mig till spårvagnen medan jag fortfarande hade levande ben och fötter att gå på.
Vad är väl en klättring bland höga och kända berg mot en underklädd kväll på Avenyn i Göteborg?
På vagnen hem lyssnade jag på P3 HIP HOP som ikväll är magiskt bra.
Jag sitter fortfarande med lurarna i öronen och lyssnar genom telefonen när jag sitter här och skriver.
Så sjuuukt härliga beat och mitt huvud gungar lätt hela tiden, vilket försvårar skrivandet lite men det får ta den tid det tar. Vill inte lämna P3 nu...
På lördag kör vi igen och då blir det lite mer kläder på den här tjejen!
Msn...
Jag säger:
Jag spelar Coldplay (Viva La Vida or Death And All His Friends) nu.
naaaaajs
Bäste bror säger:
Jag ser det...
Jag säger:
Du har ju sagt att du inte kan se msn-kontaktraden på Macen.
Bäste bror säger:
Jag sitter vid tvn nu. Där kör jag Windows ju!
Du ser väl att jag OCKSÅ har sådant där personligt meddelande
Jag säger:
Jaha... Jo, det är ju sant.... Jag hade otur när jag tänkte bara
Bäste bror säger:
Jäkla hobbyblondin
Happ!
Nej, inget mer MSN nu. Det är dags att ta sig ner till Avenyn och kolla fotbollen med resten av Göteborg... På återseende!
Love it
Idag när jag skulle tömma frysen och låta barnen äta upp allt inför sommaren (de äter korvbrtöd som bröd och ska få frossa i glass sedan) hittade jag en stor snöklump.
Någon hade, i julas, gjort en enorm snöboll som denne sedan lagt i två plastpåsar och fryst in tillsammans med pinnar och mossa.
Gissa min förvåning när jag tror att jag ska hitta bröd och bara finner smutsig snö. Ha ha!
Någon har även limmat fast locket på burken med kulor så att vi nu måste såga oss igenom den för att få ut glaskulorna.
Jag måste ju säga, att barnen på min avdelning har ett fantastiskt sinne för humor.
Jobbskoj
"I have been naughty in the black pricked bowl!"
Bridget står på en stol och ler busigt mot mig när vi, tillsammans med barnen, städar avdelningen inför morgondagens skolavslutning.
"Oh, you lovely nauthy you!"
Jag sätter genast på kaffe och plockar fram den godisfyllda prickiga skålen, så fort ungarna gått ut på rast....
Bridget står på en stol och ler busigt mot mig när vi, tillsammans med barnen, städar avdelningen inför morgondagens skolavslutning.
"Oh, you lovely nauthy you!"
Jag sätter genast på kaffe och plockar fram den godisfyllda prickiga skålen, så fort ungarna gått ut på rast....
Ruinerad
Vi går och kollar i affärer på Allum, sambon, Madde och jag, när jag får den där specifika känslan om att jag kan ha gjort det igen.
En snabb titt på mina händer bekräftar brutalt mina oroväckande misstankar...
Visst vet du! Jag har lämnat en av shoppingpåsarna på ett, förmodligen väldigt bra, ställe någonstans bland skor, accesoarer eller klänningar.
"Jag är fanemig inte för sanning" muttrar jag med sur munterhet när jag med raska steg och hoppande flätor trampar tillbaka samma väg som vi kommit.
Påsen med det nya linnet hittar jag orörd, och fortfarande min, mellan benen på en mullig 9-åring bland reaskorna på Bianco.
Jag har ångest över alla pengar jag måste lägga ut nu när mina älskade parfymer börjar ta slut -samtidigt, men ändå köpte jag idag hårprodukter för 800 kronor.
Hur F***N kan det kosta så mycket pengar för balsam, inpackning, solskydd och hårfärg? Det är ren och skär galenskap, och då var vi ju ändå på Bellbox som är billigare än andra ställen (frisörer).
Trots det hemska rånet från Bellbox sida så fick en hängslekjol och det korallrosa linnet (med turkosa liljor på... Pure love at first sight) också följa med hem och fylla på i garderoben.
Sambon har, hela kvällen, tjatat om hur sugen hon är på sushi, och som den sushiälskande lilla människa jag är så hängde jag snabbt på middagsförslaget på sockrigt ris och rå lax.
Tjugo minuter över åtta sladdar vi därför in framför Sushistället där vi bor, bara för att se hur ägaren vrider om nyckeln och låser för natten.
Neeeeeeej!
*Tänk om, tänk om.*
Vi kommer båda med olika förslag på vad som kan ätas och tittar med hoppfull skeptism på de olika pizzeriorna som vi glider förbi.
"Det var ju sushi jag ville ha" mumlar min fantastiska vän besviket när jag gav förslag på Thaien runt hörnet.
Vi åker i hungrig tysthet hemåt och funderar förmodligen lika mycket, båda två, på vad vi skulle kunna rodda ihop med hjälp av absolut så lite arbete som möjligt.
Nästan hemma ser jag något som aldrig fått mig att ens tänka tanken innan.
"KINAMAT hjärtat... DET var längesedan."
"Jaaaa, DET kan jag tänka mig" svarar hon glatt, tvärbromsar bilen och backar snabbt för att svänga in på parkeringen som vi just kört förbi.
Efter åtskilliga minuters dividerande om huruvida vi borde köpa en rätt med friterade räkor och en med kyckling i sötsur sås eller blandat, eller en att dela på eller... Ja, nej, det är bannemig inte lätt att beställa mat när båda vet att de kommer att äta av den andras mat.
Då är det ju faktiskt vansinnigt viktigt att båda beställer vad båda gillar.
Det slutade med kockens nya fyra små rätter... Ha ha.. Kockens nya fyra små rätter.. Love it!
Mätt och belåten tänker jag nu försöka somna i tid, för en gång skull, då jag är mer död än levande på mornarna när klockan ringer.
I dag fick jag på mig en jättefin röd bikinitopp istället för BH under min rätt genomskinliga vita T-shirt.
(Men det var i alla fall något Snygg-Erik... Något)!
En snabb titt på mina händer bekräftar brutalt mina oroväckande misstankar...
Visst vet du! Jag har lämnat en av shoppingpåsarna på ett, förmodligen väldigt bra, ställe någonstans bland skor, accesoarer eller klänningar.
"Jag är fanemig inte för sanning" muttrar jag med sur munterhet när jag med raska steg och hoppande flätor trampar tillbaka samma väg som vi kommit.
Påsen med det nya linnet hittar jag orörd, och fortfarande min, mellan benen på en mullig 9-åring bland reaskorna på Bianco.
Jag har ångest över alla pengar jag måste lägga ut nu när mina älskade parfymer börjar ta slut -samtidigt, men ändå köpte jag idag hårprodukter för 800 kronor.
Hur F***N kan det kosta så mycket pengar för balsam, inpackning, solskydd och hårfärg? Det är ren och skär galenskap, och då var vi ju ändå på Bellbox som är billigare än andra ställen (frisörer).
Trots det hemska rånet från Bellbox sida så fick en hängslekjol och det korallrosa linnet (med turkosa liljor på... Pure love at first sight) också följa med hem och fylla på i garderoben.
Sambon har, hela kvällen, tjatat om hur sugen hon är på sushi, och som den sushiälskande lilla människa jag är så hängde jag snabbt på middagsförslaget på sockrigt ris och rå lax.
Tjugo minuter över åtta sladdar vi därför in framför Sushistället där vi bor, bara för att se hur ägaren vrider om nyckeln och låser för natten.
Neeeeeeej!
*Tänk om, tänk om.*
Vi kommer båda med olika förslag på vad som kan ätas och tittar med hoppfull skeptism på de olika pizzeriorna som vi glider förbi.
"Det var ju sushi jag ville ha" mumlar min fantastiska vän besviket när jag gav förslag på Thaien runt hörnet.
Vi åker i hungrig tysthet hemåt och funderar förmodligen lika mycket, båda två, på vad vi skulle kunna rodda ihop med hjälp av absolut så lite arbete som möjligt.
Nästan hemma ser jag något som aldrig fått mig att ens tänka tanken innan.
"KINAMAT hjärtat... DET var längesedan."
"Jaaaa, DET kan jag tänka mig" svarar hon glatt, tvärbromsar bilen och backar snabbt för att svänga in på parkeringen som vi just kört förbi.
Efter åtskilliga minuters dividerande om huruvida vi borde köpa en rätt med friterade räkor och en med kyckling i sötsur sås eller blandat, eller en att dela på eller... Ja, nej, det är bannemig inte lätt att beställa mat när båda vet att de kommer att äta av den andras mat.
Då är det ju faktiskt vansinnigt viktigt att båda beställer vad båda gillar.
Det slutade med kockens nya fyra små rätter... Ha ha.. Kockens nya fyra små rätter.. Love it!
Mätt och belåten tänker jag nu försöka somna i tid, för en gång skull, då jag är mer död än levande på mornarna när klockan ringer.
I dag fick jag på mig en jättefin röd bikinitopp istället för BH under min rätt genomskinliga vita T-shirt.
(Men det var i alla fall något Snygg-Erik... Något)!
Perspektiv
Klockan 08:02:
"Åh, fröken Babbel... Det är så jobbigt. Jag har haft ont i magen heeeeela da'n och nu är jag faktiskt skittrött på det"
"Åh, fröken Babbel... Det är så jobbigt. Jag har haft ont i magen heeeeela da'n och nu är jag faktiskt skittrött på det"
UNDERBARA helg...
Jag har ingen man i mitt liv, inga barn, inget jobb som kräver min uppmärksamhet 24/7 och ändå har jag häcken full. Det går i ett och jag hinner knappt med i svängarna ibland.
Igår, efter beachvolleyn, hann jag blogga snabbt innan jag for in i duschen och svidade om till sköna fiskarbyxor och najsiga gympaskor inför en förfest hos ljuvliga tjejer, tillsammans med sambon.
Vi snackade livet och jag blev än en gång medveten om hur gammal jag börjar bli.
Tjejerna var 22-25 år gamla och hade handbollsklubbskontrakt, familj och hus, fasta förhållanden, karriärsmål och livet utstakat för sig...
Där satt jag, 30 år gammal (trots att de inte trodde på mig när jag sade det), jobbar som elevassistent (ett jobb som jag älskar men som aldrig kommer att ge mig några pengar), delar en lägenhet, utan kontrakt, med min bästa vän (fantastiskt och underbart, men den är ju inte min), har ingen het man som pussar mig godnatt på kvällen (inget jag lider av egentligen, men hey, åren går) och kände mig rätt kass en liten stund.
Men den stunden gick rätt snabbt över. Herregud... Jag är ju bara 30!
Jag gav mig istället hän åt roliga kortlekar, killskvaller och härligt umgänge med de mysiga tjejerna.
Vår värdinna hade den skönaste av cowboyhattar, och ser jag en hatt är det bara frågan om sekunder innan den sitter stadigt på mitt huvud. Igår, efter beachvolleyn, hann jag blogga snabbt innan jag for in i duschen och svidade om till sköna fiskarbyxor och najsiga gympaskor inför en förfest hos ljuvliga tjejer, tillsammans med sambon.
Vi snackade livet och jag blev än en gång medveten om hur gammal jag börjar bli.
Tjejerna var 22-25 år gamla och hade handbollsklubbskontrakt, familj och hus, fasta förhållanden, karriärsmål och livet utstakat för sig...
Där satt jag, 30 år gammal (trots att de inte trodde på mig när jag sade det), jobbar som elevassistent (ett jobb som jag älskar men som aldrig kommer att ge mig några pengar), delar en lägenhet, utan kontrakt, med min bästa vän (fantastiskt och underbart, men den är ju inte min), har ingen het man som pussar mig godnatt på kvällen (inget jag lider av egentligen, men hey, åren går) och kände mig rätt kass en liten stund.
Men den stunden gick rätt snabbt över. Herregud... Jag är ju bara 30!
Jag gav mig istället hän åt roliga kortlekar, killskvaller och härligt umgänge med de mysiga tjejerna.
Jag bara älskar hattar!
Vi landade på Lounge(s) där sambon och jag dansade runt en stund innan vi insåg att morgondagens sol och bad lockade mer än en cider till i baren, så vi gick bestämt och piggt till kebaben, där trevligkille kom och mötte upp oss för en nattlig kebab och några kramar innan vi skildes åt och vi tjejer tog en taxi hem.
Trots att vi inte kom i säng förran vid 03:30 inatt var vi uppe och fixade strandmatsäck vid 09:30 i morse innan vi styrde bilen mot Ganlet, där vi låg och lyssnade på P3 hela dagen.
Jag hade, by the way, två moment under min dag vid havet.
Det första var vid den andra kaffefikan då jag per automatik doppar handen i naturgodispåsen, men inser till min förvåning att jag nog inte är så sugen trots allt.
Jag tar istället upp påsen och tittar ner på innehållet för att se om jag blev mer sugen vid synen av de ljuvliga chokladnötterna, men nej... Jag gjorde då något jag nog aldrig gjort förut. Jag ställde tillbaka påsen på handduken, utan att ha tagit något, och tog en klunk kaffe.
Ett fint ögonblick i mitt liv!
Mitt andra moment för dagen talar för att jag är nu är 30+ och närmar mig pensionen med stormsteg.
Jag sitter med armarna om knäna och blickar ut över havet när jag plötsligt slås av hur vackert och fridfullt det är.
Solen blänker på havsytan och skapar ett fridfullt glitter, en liten fågelfamilj simmar förbi och de små dunbollarna till ungar paddlar tappert i de mjuka vågorna, mellan sina vakande föräldrar, barn skrattar och leker borta vid stranden, segelbåtar glider tyst förbi och där sitter jag kramandes mina egna ben och ser allt detta med, för mig själv, förvånandsvärt vuxna och mogna ögon.
Vacker som en saga, I tell you!
Hemma i lägenheten igen tar vi oss ett nödvändigt städryck (lägenheten såg verkligen för bedrövlig ut) innan jag möter upp trevligkille vid affären för att handla inför kvällens grillning på piskbalkongen.
OJ, vad vi handlade.
Trevligkille var "lite" sliten från gårdagens grabbkväll och hade, vid fem när vi träffades, ännu inte ätit något varpå det handlades mat för en hel armé.
Det blev en alldeles fantastisk grillbuffé med svartpepprad ananas, kyckling och kött, champinjoner, halloumi, sparris, tomater, hela vitlökar och färsklökar, baguette och härlig hemmagjord vitlökssås.
Efter det enorma kalaset och jag var matgravid -igen, gick vi ner till soffan där det vankades Gott & Blandat, Marilyn, naturgodis och chips till filmen (There Will Be Blood) som trevligkille och jag såg, deckade i soffan.
Nu, 00:22 är det defenitivt dags för den lilla elevassistenten att sova sina skönhetstimmar, för morgondagen kommer att bli tuff.
Kollegor kommer att bli sura på mig och barn kommer att bli besvikna. Men nu gäller det faktiskt bara att hålla det flytande de två sista dagarna på terminen, så det kan inte göras på något annat sätt.
Sov gott
Långgrunt och volleybollar
En av de bättre stranddagarna har just kommit till sitt slut.
Klockan 09:00 i morse åkte den silvriga mercan från parkeringsplatsen mot Skrea strand i Falkenberg där det vankades beachvolleybolltävlingar helaste långa dagen.
Klockan 09:00 i morse åkte den silvriga mercan från parkeringsplatsen mot Skrea strand i Falkenberg där det vankades beachvolleybolltävlingar helaste långa dagen.
När vi kommit fram och gått förbi strandhotellet ställer jag mig bredbent med handen mot pannan, som skydd mot solen, och spanar rutinerat ut över den långa sandstranden.
"Men... Här är ju inga beachvolleyplaner. Vad konstigt!"
Jag tittar frågande på sambon som ger mig en klapp på axeln och säger:
"Sedan kan man ju titta åt andra hållet också lilla hjärtat."
Jag vrider huvudet åt höger, och sedär ja... Ett helt fält av planer att entra.
Vi hade ju kommit för att med röd-vita pom poms och höga rop heja fram Snygg-Erik och Snygg-Johan i deras challengerturnering och vi fann snabbt våra huvudpersoner pratandes med andra spelare i sina ursöta gröna Frank Dandyshorts.
"Ursäkta mig..." säger jag när vi kommit fram till dem.
Fyra huvuden vänder sig om och tittar på mig.
"The word on the street är att det är två vrålheta killar från Göteborg som ska spela här idag. Vet ni möjligen var jag kan hitta dem?"
Det blir ett underbart, hudnära och varmt kramkalas och vi har kommit precis i tid till deras första match -som de såklart vann med en så här fin liten hejarklack.
När vi, mellan matcherna, ligger och myser i solen slogs jag plötsligt av en sak.
"Men herregud. Vet du vad jag nog har gjort?" Utbrister jag skrattfullt mot sambon.
"Jag tror att jag skrev Kizzorkestern med S och inte med Z, i bloggen."
"Näää, gjorde du" Svarar hon och skrattar åt min förtvivlade min.
"Jaa, jag gjorde nog det. Ha ha.. Nu blev ju den historien om möjligt ännu roligare!"
(Jag har faktiskt inte kollat än om jag verkligen gjorde det eller inte, men det är ju fruktansvärt kul om det vore så).
När killarna har en liten pause från spelandet piper vi iväg och köper en glass, som vi slickar i oss i värmen.
Jag fotar på som vanligt till, under och från glassätandet som värsta paparazzin.
Då jag tidigare, mycket myndigt, talade om för sambon hur viktigt det var att den här nya kameran inte hamnade i sanden, på marken eller någon annanstans där den kunde få minsta lilla skada kan man ju tro att jag hade koll på grejerna, men lugn bara lugn... Det hade jag ju såklart inte.
Väl tillbaka bland planerna upptäcker jag att jag än en gång gjort en sk "Sara" då jag inte kan hitta kamerafodralet någonstans.
Efter att (under svordomar och djupa suckar) ha hällt ut hela väskans innehåll och gått tillbaka till glasskiosken utan att hitta mitt fina combatfodral tänker jag i panik på hur i hela världen jag ska kunna ha en kamera, på en vindig sandstrand, utan att ha sönder den.
Det blev till att vira in den i en scarf och lägga den längst ner i väskan mellan varje fotosession och den är faktiskt både med hem, och vid liv.
Trots att våra killar var väldigt duktiga och spelade en kvick och teknisk semifinalmatch (tror att det var det i alla fall) så åkte de tyvärr ut mot en onödigt dryg 20(12)-åring och hans partner och det var två mycket besvikna killar som lommade upp mot våra handdukar.
"Jag går och badar" muttrar Snygg-Johan surt och kastar sina glasögen bredvid mig.
Han går sedan och sparkar i vattnet som en sur skolpojke medan Snygg-Erik sitter i sin brassestol och blickar tyst ut över de andra spelarna.
Det är så gulligt med grabbar som är dåliga förlorare.
Charmigt som attan faktiskt när de surnar till och behöver en stund för sig själva, innan de återhämtar sig och kan fortsätta dagen tillsammans med oss andra.
En dag som ju var helt fantastisk.
Människor i badkläder (en tjej hade en bikinitrosa med texten DIG IT på. Tanken var väl att man skulle gilla vad som fanns under det rosa tyget, men det var inte den bilden jag fick i mitt fantasifyllda lilla huvud), kaffe, fransk potatissallad, jordgubbar, bad, blöta kramar, hejarrop, besvikna svordomar, snygga människor (även om sambon och jag dejtade de två absolut snyggaste killarna på stranden) och bara underbarheter helaste dagen lång.
Till vår bilfärd hem lyckades vi få med Snygg-Johan och Josef i dagens vinnarlag vilket, som vi själva tyckte, var ett väldigt bra kap på vår första beachvolleytävlingsdag.
Tack Johan och Erik för idag. Vi kommer mer än gärna och hejar på er igen. Puss
Pripps blå och Onsala halvö
Halv fyra sticker jag ifrån jobbet, kvart i fyra står jag i duschen, halv fem möter vi upp skatarkillen från onsdagens sex-flaskor-rosé-i-slottskogen-och-sedan-linnéterassen och ger honom bilnyckeln som han så fint hade lagt i min väska.
Klockan fem rusar vi in på plantagen för att köpa äppleträdet som skulle bli present, halv sex hämtar vi upp cykelstället till bilen, tio i sex går cykelstället sönder och vi får bli utan cyklar, två minuter över sex kommer vi fram till slutdestinationen där vi var beordrade att vara klockan 18:00 SHARP!
GOTT om tid...
(När vi stressar ut från Plantagen och jag har ett träd i handen säger trevligkille lugnt bakom mig: -Förresten, jag tog med mig din plånbok och telefon som du lade där inne... *Oups*! )
Det var ett alldeles fantastiskt 30-årskalas i (på) soliga Onsala(halvön).
Jag är inte en tjej som uppskattar lekar på fest, men att skjuta pilbåge, paddla kanot, frolfa och ha dragkamp är helt i linje med vad jag gillar att göra i high heels och klänning. UNDERBART roligt!
Det vinnande laget (mycket tack vare mina fantastiska kunskaper inom frolfandet såklart)!
Det bjöds, efter lek och stoj, på superb mat (systern till födelsedagsbarnet har tidigare varit restaurangchef på Nivå så länge tillbaka jag kan minnas och hon hade lagat allt själv) som faktiskt överträffade det mesta i matväg jag någonsin ätit, och tro mig... JAG har ätit mycket mat!
Att jag sedan var djuriskt hungrig gjorde det ju inte mindre sagoligt att entra buffébordet och plocka av de underbara färgerna.
Att äta när man är hungrig är ju i och för sig inga problem.
Nej, utmaningen kommer ju vid den andra omgången mat när jag egentligen är väldigt mätt och belåten men bara ska ha lite till för att det är så förbenat gott.
Jag satt sedan på min stol som en höggravid kvinna och njöt av rosé, som det goda föredöme jag är, resten av kvällen.
Det bjöds lite traditionsenligt på spritfylld melon som gick ett par varv runt bordet, lika traditionsfyllda fyllelekar, hobbytrubadurer med gitarr (nu var det faktiskt "äkta" trubadurer/coverband med också -usch, vad jag inte gillar det ordet- men de höll inte lika mycket i gitarren), massor av dricka, garv och mys under filtar.
Och jo.. Det bjöds på jävligt mycket mygg också. Det var massmord på riktigt läskig nivå när vi började döda de små blodsugande satdjuren.
De äter upp mig, de slynglarna!
Trots att kalaset var som taget ur en Pripps blå reklam och trots att vi hade vansinnigt trevligt under våra filtar så valde sambon och jag att tacka ja till skjutsen, till hennes föräldrars hus, som gick klockan 02:30.
På vägen hem mötte vi två älgar som i lugnan ro lunkade på vägen.
De gick bredvid oss som om vår röda lilla bil inte fanns och vi hängde ut ur rutorna som turister/jägare på savannen vid "the big five" och försökte fota.
Något som dick sådär, varav jag inte lägger ut några bildbevis på äventyret.
Innan vi var hemma hann vi, efter älgarna, se ett platt djur på vägen, ett rådjur, en svullen grävling och en hungrig hare.
Värsta nattliga djurupplevelsen på landet!
Grattis på födelsedagen min coola pilot och puss på dig, trevligkille. Du var en excellent bordskavaljer.
När vi slog upp ögonen idag, sambon och jag, bäddade vi hennes föräldrars säng, packade en snabb frukostmatsäck och susade till havet där vi mötte upp några andra för lite soldyrkande innan vi återvände till staden igen.
Ikväll blir det middag på balkongen för två (sambon och jag) innan en eventuell kort tur till Avenyn nr 1 där det är lite trevlig klubbpremiär.
Men då det vankas beachvolleytävlingar och heta män (bla Snygg-Erik) i badbyxor på Skrea strand tidigt i morgon blir det en väldigt lugn kväll.
Klockan fem rusar vi in på plantagen för att köpa äppleträdet som skulle bli present, halv sex hämtar vi upp cykelstället till bilen, tio i sex går cykelstället sönder och vi får bli utan cyklar, två minuter över sex kommer vi fram till slutdestinationen där vi var beordrade att vara klockan 18:00 SHARP!
GOTT om tid...
(När vi stressar ut från Plantagen och jag har ett träd i handen säger trevligkille lugnt bakom mig: -Förresten, jag tog med mig din plånbok och telefon som du lade där inne... *Oups*! )
Det var ett alldeles fantastiskt 30-årskalas i (på) soliga Onsala(halvön).
Jag är inte en tjej som uppskattar lekar på fest, men att skjuta pilbåge, paddla kanot, frolfa och ha dragkamp är helt i linje med vad jag gillar att göra i high heels och klänning. UNDERBART roligt!
Det vinnande laget (mycket tack vare mina fantastiska kunskaper inom frolfandet såklart)!
Det bjöds, efter lek och stoj, på superb mat (systern till födelsedagsbarnet har tidigare varit restaurangchef på Nivå så länge tillbaka jag kan minnas och hon hade lagat allt själv) som faktiskt överträffade det mesta i matväg jag någonsin ätit, och tro mig... JAG har ätit mycket mat!
Att jag sedan var djuriskt hungrig gjorde det ju inte mindre sagoligt att entra buffébordet och plocka av de underbara färgerna.
Att äta när man är hungrig är ju i och för sig inga problem.
Nej, utmaningen kommer ju vid den andra omgången mat när jag egentligen är väldigt mätt och belåten men bara ska ha lite till för att det är så förbenat gott.
Jag satt sedan på min stol som en höggravid kvinna och njöt av rosé, som det goda föredöme jag är, resten av kvällen.
Det bjöds lite traditionsenligt på spritfylld melon som gick ett par varv runt bordet, lika traditionsfyllda fyllelekar, hobbytrubadurer med gitarr (nu var det faktiskt "äkta" trubadurer/coverband med också -usch, vad jag inte gillar det ordet- men de höll inte lika mycket i gitarren), massor av dricka, garv och mys under filtar.
Och jo.. Det bjöds på jävligt mycket mygg också. Det var massmord på riktigt läskig nivå när vi började döda de små blodsugande satdjuren.
De äter upp mig, de slynglarna!
Trots att kalaset var som taget ur en Pripps blå reklam och trots att vi hade vansinnigt trevligt under våra filtar så valde sambon och jag att tacka ja till skjutsen, till hennes föräldrars hus, som gick klockan 02:30.
På vägen hem mötte vi två älgar som i lugnan ro lunkade på vägen.
De gick bredvid oss som om vår röda lilla bil inte fanns och vi hängde ut ur rutorna som turister/jägare på savannen vid "the big five" och försökte fota.
Något som dick sådär, varav jag inte lägger ut några bildbevis på äventyret.
Innan vi var hemma hann vi, efter älgarna, se ett platt djur på vägen, ett rådjur, en svullen grävling och en hungrig hare.
Värsta nattliga djurupplevelsen på landet!
Grattis på födelsedagen min coola pilot och puss på dig, trevligkille. Du var en excellent bordskavaljer.
När vi slog upp ögonen idag, sambon och jag, bäddade vi hennes föräldrars säng, packade en snabb frukostmatsäck och susade till havet där vi mötte upp några andra för lite soldyrkande innan vi återvände till staden igen.
Ikväll blir det middag på balkongen för två (sambon och jag) innan en eventuell kort tur till Avenyn nr 1 där det är lite trevlig klubbpremiär.
Men då det vankas beachvolleytävlingar och heta män (bla Snygg-Erik) i badbyxor på Skrea strand tidigt i morgon blir det en väldigt lugn kväll.
We can do it!
Min lilla sambo, du är fin och nödvändig och vacker och snäll och söt och rolig och cute and tall and funny och min bästaste bästa vän och alldeles alldeles underbar.
Puss
Puss
Marängsviss och cykelhjälmar
Vi har varit på cykeltur med tvåorna nu på morgonen.
Bridget cyklade först med rak rygg och övervakande blick på sin fina "tantcykel". Efter henne följde ett litet koppel av svamphjälmade barn och till sist kom jag och Contessa. (Jag hade faktiskt planerat att hämta ner hjälmen från vinden och vara en god fröken och ha hjälm som alla andra, men efter gårdagens rosé, cider och shotchock övervägde jag inte ens att ta vindstrapporna under mina fötter).
Det är så festligt att vara ute och cykla med barn.
De vinglar lätt, pratar hela tiden och benen går som trumpinnar på tramporna.
De ser så vansinnigt roligt ut när de får upp farten på sina cyklar och envisas med att fortfarande ha en lätt växel.
Att de små tändsticksbenen ens kan röra sig så fort är för mig ett under.
Själv hade jag fullkomligt rasat av tramporna och slått i ankelknölarna när det inte blir något som helst mottryck i trampandet, men inte barnen.
Nej, de vägrar med bestämdhet att växla varpå de trampar luft som om det gällde livet.
Bridget cyklade först med rak rygg och övervakande blick på sin fina "tantcykel". Efter henne följde ett litet koppel av svamphjälmade barn och till sist kom jag och Contessa. (Jag hade faktiskt planerat att hämta ner hjälmen från vinden och vara en god fröken och ha hjälm som alla andra, men efter gårdagens rosé, cider och shotchock övervägde jag inte ens att ta vindstrapporna under mina fötter).
Det är så festligt att vara ute och cykla med barn.
De vinglar lätt, pratar hela tiden och benen går som trumpinnar på tramporna.
De ser så vansinnigt roligt ut när de får upp farten på sina cyklar och envisas med att fortfarande ha en lätt växel.
Att de små tändsticksbenen ens kan röra sig så fort är för mig ett under.
Själv hade jag fullkomligt rasat av tramporna och slått i ankelknölarna när det inte blir något som helst mottryck i trampandet, men inte barnen.
Nej, de vägrar med bestämdhet att växla varpå de trampar luft som om det gällde livet.
Självgod
Jag står och pratar med min miljöministerkollega om lappen vi ska smacka upp över hela skolan om att det är världsmiljödagen idag.
Jag tycker att vi borde ha en bild på eftersom det drar till sig mer uppmärksamhet.
När min kollega gått och jag sätter mig för att fixa bilden frågar min lilla blondin:
"Hur ska bilden se ut fröken Babbel?"
"Ungefär såhär..." Jag pekar övertydligt på mig själv och flinar brett med pekfingrarna mot min stolta bringa.
"Ja DET borde ju dra åt sig uppmärksamheten så det räcker."
Eller huuuuur ;)
Nu sitter vi på olika ställen över hela skolan och ler!
Jag tycker att vi borde ha en bild på eftersom det drar till sig mer uppmärksamhet.
När min kollega gått och jag sätter mig för att fixa bilden frågar min lilla blondin:
"Hur ska bilden se ut fröken Babbel?"
"Ungefär såhär..." Jag pekar övertydligt på mig själv och flinar brett med pekfingrarna mot min stolta bringa.
"Ja DET borde ju dra åt sig uppmärksamheten så det räcker."
Eller huuuuur ;)
Nu sitter vi på olika ställen över hela skolan och ler!
I just love kids
"Fröken Babbel, fröken Babbel...."
En hysterisk blick och ett ben upp i vädret.
"Lugn, oj, oj.. Vad är det som har hänt?"
"Jag har.. Jag.. Jag har skär.. Skuri.. Jag har skart... sker... Skärt.. -Ååhhh.. Skit också.. Jag har typ rivit mig på benet"
En hysterisk blick och ett ben upp i vädret.
"Lugn, oj, oj.. Vad är det som har hänt?"
"Jag har.. Jag.. Jag har skär.. Skuri.. Jag har skart... sker... Skärt.. -Ååhhh.. Skit också.. Jag har typ rivit mig på benet"
Hör min frustration
Jag är den typen av människa som lägger märke till detaljerna runt om mig.
Har någon klippt sig eller lagt in slingor ser jag det direkt. Roliga detaljer i tavlor och inredningar finner jag väldigt underhållande och ja.. Jag är nog mycket av en betraktare och tänkare.
Vad jag nu har lagt märke till är något som fler och fler använder sig av.
Det började med att en av mina chefer använde sig av det väldigt ofta. Sedan upptäckte jag hur bästaste bror hade anammat det.
Detta återkom sedan vid olika möten och konferanser, bland höga chefer och små barn.
Nu har jag, till min förskräckelse, insett att detta är ett elakartat virus.
En cancersvulst som bara växer och jag blir alldeles tokig.
Nu när jag verkligen har lagt märke till den här lilla detaljen hör jag den överallt och hela tiden... På viktiga möten, hemma, bland barnen, på stan, på spårvagnen och, och, och... Aaaaarrgghh, jag BLIR GALEN!
Kan inte folk bara sluta säga "så att säga" all the time?
Har någon klippt sig eller lagt in slingor ser jag det direkt. Roliga detaljer i tavlor och inredningar finner jag väldigt underhållande och ja.. Jag är nog mycket av en betraktare och tänkare.
Vad jag nu har lagt märke till är något som fler och fler använder sig av.
Det började med att en av mina chefer använde sig av det väldigt ofta. Sedan upptäckte jag hur bästaste bror hade anammat det.
Detta återkom sedan vid olika möten och konferanser, bland höga chefer och små barn.
Nu har jag, till min förskräckelse, insett att detta är ett elakartat virus.
En cancersvulst som bara växer och jag blir alldeles tokig.
Nu när jag verkligen har lagt märke till den här lilla detaljen hör jag den överallt och hela tiden... På viktiga möten, hemma, bland barnen, på stan, på spårvagnen och, och, och... Aaaaarrgghh, jag BLIR GALEN!
Kan inte folk bara sluta säga "så att säga" all the time?
Jag har lite av ett Kodak moment just nu.
När jag packade till min Stockholmsresa gjorde jag ju det på rekordfart, vilket innebär att hela sminktrunken åkte med i väskan, viket i sin tur innebär att den flög, vilket innebär att en del gick sönder och spred en tjock hinna av rouge och ögonskugga i hela sminklådan, vilket innebär att det måste torkas av, vilket jag har dragit mig för.
Idag tog jag mig i kragen och dukade upp ett göra-rent-sminklådan-bord på balkongen.
Fram med diskmedel och trasa, musik och hela sminkskiten...
Hallon är med mig och Kurtis Mayfiels sjunger härligt och glatt. Solen steker och jag njuter av ensamheten och min duktighet...
Ville bara delge innan jag nu fortsätter torka!
Idag tog jag mig i kragen och dukade upp ett göra-rent-sminklådan-bord på balkongen.
Fram med diskmedel och trasa, musik och hela sminkskiten...
Hallon är med mig och Kurtis Mayfiels sjunger härligt och glatt. Solen steker och jag njuter av ensamheten och min duktighet...
Ville bara delge innan jag nu fortsätter torka!
Kändismöte
Klockan är 17:30 och ännu en hård arbetsdag är avverkad :).
Första rasten var en mental prövning då jag fick agera vaktmästare/husväggsklättrare i jakten på en frisbee. En jakt där jag, till barnens (och min egen) stora förtvivlan och besvikelse, fick se mig själv besegrad av den gula frisbeen.
Efter att ha samlat in alla miljötävlingslappar och haft en het promenad till kyrkogården med min pratkvarn var det sedan dags för ett studiebesök, för alla oss miljösnubbar, på Ester Mosessons gymnasium på Lindholmen.
Jag och Bögen i församlingen är lite tidiga och sätter oss med varsin capuccino på bryggan och tittar på folk.
"Oh, kära nån! titta!!! Han känner jag" utbrister min kollega plötsligt och sätter nästan kaffet i halsen.
"Undrar om det är filminspelning på gång. Han jobbar ju som stylist för SVT. Herregud vad spännande! Fast tycker du inte att han är lite tjock för att vara bög?"
Första rasten var en mental prövning då jag fick agera vaktmästare/husväggsklättrare i jakten på en frisbee. En jakt där jag, till barnens (och min egen) stora förtvivlan och besvikelse, fick se mig själv besegrad av den gula frisbeen.
Efter att ha samlat in alla miljötävlingslappar och haft en het promenad till kyrkogården med min pratkvarn var det sedan dags för ett studiebesök, för alla oss miljösnubbar, på Ester Mosessons gymnasium på Lindholmen.
Jag och Bögen i församlingen är lite tidiga och sätter oss med varsin capuccino på bryggan och tittar på folk.
"Oh, kära nån! titta!!! Han känner jag" utbrister min kollega plötsligt och sätter nästan kaffet i halsen.
"Undrar om det är filminspelning på gång. Han jobbar ju som stylist för SVT. Herregud vad spännande! Fast tycker du inte att han är lite tjock för att vara bög?"
Vi sitter där och spanar på SVT bilar och kameramän som rullar in och vi misstänker skarp en inspelning av Andra Avenyn (som jag aldrig sett så jag har egentligen ingen aning). Min kollega är lite bekymrad över att det är så många bilar, som den miljöminister han ju är.
"Är SVT medvetna om det höga bensinpriset verkligen. Inte undra på att vi får betala så mycket i skatt och tv-licens. Herregud, kan inte folk gå längre?"
"TITTA" utbrister han sedan ivrigt när en ung blond kvinna graciöst kliver ur en av bilarna.
"Där kommer hon! Grön klänning och allt. OJ, vad spännande"
"Vem är det?" Frågar jag som ju inte kan nåt om serien.
"Vet inte, men hon är säkert känd. Sånt ser man ju." (Det visade sig sedan vara Petra Hultren som är med i serien).
"Minsann.. Kolla, nu sprejar bögen i ordning hennes hår. Oj, oj, oj.. Snart förstår du, snart kommer kändisarna."
Min underbara, inte ett dugg straighta, kollega är helt i extas över detta happening och vet knappt vart han ska ta vägen med all sin iver. Helst av allt skulle han nog vilja krypa upp i knät på regissören för att inte missa något eller någon, men jag höll honom kvar på bryggan, för allas trevnad.
Det blir ett par omtagningar (typ 30) av den lilla scenen och min kollega är med teamet, från vår position på bryggan.
"Mmm, nej det var hon inte nöjd med. Det får hon allt göra om."
"Så, så.. Gå nu då. Nu får du skynda dig till båten så du inte missar den."
"Herregud, vad spännande. Nu krockar de där serdu"
"Ja, det är nog bäst att du fixar till håret lite där. Sådär kan det inte flyga omkring."
Vi har, från bryggan, listat ut hela avsnittets handling och att just detta nämligen är en nyckelscen där de här två människorna träffas och så småningom blir tokkära i varandra.
Det bästa av allt är ju förstås att jag och Bögen i församlingen nog är med på ett litet hörn och bidrar till ett alldeles fantastiskt avsnitt av Andra Avenyn.
Först den oskyldiga lilla krocken där de träffas och sedan Petras ensamma gång till båtens brygga. Gud, vad spännande!
En man kom och ställde sig precis i vår spanaröppning och min vän utbrister förnärmat.
"Men herregud karl. Vi är ju mitt inne i en filminspelning här. Där kan du ju inte stå förstår du väl. Hrmpf!"
Är det någon som har varit bland kändisar med en gay-kille innan?
Det är en underbar sak som verkligen bör upplevas.
För några år sedan hade vi en föreläsning på Radisson SAS, där även alla deltagarna i det årets melodifestival-deltävling bodde.
Bara gissa vad som hände när Carola, Günter och de andra kommer nerskridandes från trappan med sina bländande leenden?
Min kollega nästan svimmade av lycka och drog med stackars förlägna, och inte alls lika kändiskåta, jag genom havet av människor och stod längst fram och hoppade som ett glatt barn när kändisarna gick förbi.
Några år innan dess var vi på besök i Skara och råkade äta lunch på samma restaurang som självaste Bert Karlsson. I personalrummet hänger det nu ett förevigande kort av den händelsen, där min stolta kollega med ett brett leende står och håller armen om den hungriga Bert.
Han är verkligen underbar, min favoritbög och man har minsann aldrig tråkigt i hans sällskap!
Lite kort
Oj, oj, oj sicket kalas han bjöd på, Bögen i församlingen.
Vi drack färgglada 90/40 drinkar, lyssnade glatt till hemsk schlager, grabbade sugrör och sjöng med för full hals i Curley Sue (undrar vad Takida gjorde igår) och roade oss kungligt i vänners goda sällskap!
Vi drack färgglada 90/40 drinkar, lyssnade glatt till hemsk schlager, grabbade sugrör och sjöng med för full hals i Curley Sue (undrar vad Takida gjorde igår) och roade oss kungligt i vänners goda sällskap!
Vi fyllde sedan en taxi till bredden med skrattande tjejer och styrde kosan mot Aveny nr 1 där det satt ett gäng och sippade rosé vid ett långbord.
Mycket trevligt, mycket trevligt... Men grabbarna som hade svensexa på Lounge(s) lockade lite extra och vi klapprade över dit för att kramas med dem efter ett tag.
Det blev ett hejdundrandes kramkalas med killar vi inte träffat på flera år och killar (trevlikille) som vi träffar nästan varje dag.
Det var vilda danser, hallonmojitos, kameralekar, pussar och kramar hela natten lång.
Efter att ha lämnat de andra på Lounge(s) gick jag till Tranquilos glada församling för att sedan avsluta kvällen på Orgia.
Hey mr Dj, turn the music on...
