Förlåt

Vissa dagar finns det tålamod och lugn som räcker till att, på en kvart, uppfostra en hel kull med 8 veckors envisa Afghanvalpar.
Andra dagar, som idag, räcker det att barnen nyser för att jag med riktig tantvarning ska tänka att : Guud, vad de väsnas idag!

(Ha ha ha! Gav, as we speak, killarna som hoppade runt och gapade i bild & formen en "nu bannemig, så skärper ni er-blick" varpå de gjorde en hockeybromsning och tittade på mig under ett gemensamt och lågmält -förlåt)!

De känner mig väl vid det här laget, mina barn. En blick och de lugnar sig. He he!
De vet att de åker ut på gården annars, när jag inte har tålamodet till de där Afghanvalparna.

Arma barn... Lite kladdkaka på det här så blir det nog bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0