vildhallonet

Jag har tappat den...
Undrar om den är borta för alltid eller bara just nu?

Det är väl i och för sig ingen som blir förvånad när jag berättar att jag har tappat något, för att tappa saker är ju (som alla vet vid det här laget) något av det jag gör bäst.
Men det här?

Det borde inte kunna hända... Jag skulle ju ha kvar den för alltid!
Jag har haft den så länge jag kan minnas och jag saknar den enormt mycket nu när den är borta.
F A A A A A N!

Här sitter jag nu, sommarklädd och söt med korkskruvar i håret, långa välsvarvade ögonfransar, nyborstade tänder, lukta gott på halsens solkyssta hud (solen tog fint idag när vi var ute, jag och barnen) och jag VILL INTE GÅ UT!

Jag har tappat min lust att gå ut.... Jag fattar ingenting. Var är den?
Ge mig den tillbaks, tack!
Sambon fick just gå själv till förfesten för jag känner mig helt enkelt mer sugen på en dejt med soffan och tv:n än att mingla runt bland hennes klasskamrater med en Cobra i handen (å jag älskar Cobra)...

Nej, det blir mysisarna på, och förmodligen en kall Cobra till en film tillsammans med terroristerna för mig nu.
I morgon är det nya tag igen och då ska det nog gå bättre.
Nu sparar jag ju några extra kronor som jag kan lägga på utförsäljningen i morgon istället.
Ja, när jag tänker efter så skulle man nästan kunna säga att jag tjänar en klänning eller en jacka nu när jag är hemma idag.


Kolla in torskögonen och fläskläppen på den här självömkande lilla varelsen då! Ha ha