Finally!
"Du Tage... Jag tror faktiskt att det är dags för mig att skaffa glasögon.
Jag kan inte direkt säga att jag ser allt helt klart här uppifrån. Jag menar... Jag ser ju att det är något som rör sig därnere, men..."
Skaffa glasögon? Näää ,TROR du?
Vi hade en alldeles underbar heldag (12 timmar) full med hästtjejer, trängsel, hejarrop, medlidande "Neeeeeej" när någon rev, kaffe, sushi, chokladbollar och sambogemenskap igår.
Tack, världens finaste mamma, för biljetterna.
Det var så många roliga små händelser under dagen igår...
Förutom det just lästa, så står bla den ursöta hallåan nere på arenan, med en stor mick i sin lilla hand, och berättar om vad som kommer att ske.
När hon är klar med sitt uppradande säger hon vidare med käck röst:
"Och för er som inte förstår svenska så har vi en jättebra..."
Nej, nej... Stopp! Vänta lite nu... Rätta mig om jag har fel, men riktade sig inte den sista meningen till dem som INTE förstod svenska?
Kanske skulle hon ha sagt den på engelska eller nåt? Men hey, vad vet jag...
Det var en tjej där igår som målade en hästtransport med airbrush och hon var så sjuuukt jävla grym.
Jag brukar vara rätt kritisk mot "andra" målare/tecknare, men hon var helt otroligt duktig och jag var oerhört imponerad av hennes teckningar och målningar.
Att stå där och bläddra bland hennes verk gjorde att jag succesivt fick tillbaka min så efterlängtade inspiration till att måla.
Jag har inte haft den på flera år och verkligen saknat att få sitta hela nätterna och teckna (för det gör jag ju bättre än att måla) till bra musik.
DET är terapi, mina vänner. Att få sitta i sin ensamhet, med ett papper/duk, en penna/pensel, en stark ljuskälla, musik och annars totalt mörker och tystnad.
En av transportsidorna...
Idag när jag vaknade (efter en kort sväng på stan igår kväll) plockade jag genast fram mina oljefärger och började måla.
Jag är som sagt en tecknare, men nu ska här produceras tavlor minsann...
Måste ju träna på oljan med, eller hur!
Tavlan är absolut inte klar, men defenitivt på god väg... Hand och mun ska göras om helt och sedan lite andra justeringar när det har torkat.
Ska hämtas hem stafflit från exet också. Såhär kan jag ju inte ha det.
Lite mer målande på schemat nu innan det är dags att städa inför kvällens förfest med besöket från Helsingborg!
Snacka om att du kan din grej med att måla, tjejen! Jag skulle behöva lite hjälp med ett klädval. Skulle inte du kunna vara bussig o kika in i min blogg o säga vad du tycker att jag ska göra?
Ha en bra helg! :=)
Sara du e´grym!! Säljer du dina alster??
Apropå hängslebyxor och konst:
Du är lite som en sen 80-talsfilm. Du bor i din atelje där du gör konst av gammalt skrot som du svetsar ihop. Din ytterdörr leder rakt ut i ett hisschakt och är egentligen bara en stor plåtdörr som du reglar igen och låser med ett stort hänglås. Alla dina vänner kör porsche och jobbar på börsen och din bästa vän är en homosexuell konstvetare som bönar och ber dig om att få ställa ut dina alster i det allra creddigaste galleriet i hela staden, men du går din egen väg och jobbar passionerat med din svetskonst som du säger att du bara gör för din egen skull, men innerst inne brinner det en önskan eller snarare nyfikenhet om att bli upptäckt och accepterad inom konsteliten och en dag så kommer det en förmögen man och köper all din konst för hur mycket pengar som helst. I allt sus och dus som kommer med populäriteten och pengarna så glömmer du bort vem du är sviker dina vänner i förmån för att få frottera med konsteliten och hamnar sedan på samhällets botten efter att identitetskrisat och tappat all din ursprungliga konstnärsglöd. Men så en dag så dyker en vän från ditt förflutna upp och sträcker ut en hand och hjälper dig tilbaka till lusten och konsten och allt som livet eg. handlar om och du öppnar ett eget galleri där du ställer ut din nya konst som är härligt anti det som eliten står för. Du går återigen din egen väg och när den förmögne mannen än en gång kommer tillbaka för att köpa din konst för en helt fantastiskt absurd summa pengar så säger du att - Det är inte prislappen på verket som avgör dess värde, det är hur man känner med verket och historien bakom det som gör det värt något och att det inte är personen som väljer verket utan tvärt om. Den rike mannen fnyser och kallar dig för toka, men det rör dig inte i ryggen, för nu har du dina vänner igen och du gör svetskonsten för dig själv, precis som du eg. alltid har gjort. Och så blir du med barn som du ev delar med tre män. (Tom Selleck, Steve guttenberg och Ted Danson).
Hängslebyxor och konst alltså.
Vad roligt Pärla att du målar igen, du är ju sååå duktig!
Aber, världsklass! =0D
