Pilutta...
HA!
Jag tror att jag fick 1500 spänn av ett känt elektronikföretag idag.
Ka'tjiiing!
Jag skulle hämta ut en ny kamera (Ja, jag har blivit av med den andra... IGEN. Sluta skratta Erik, jag hör dig ända hit) från försäkringen.
Det trista med att få en ny kamera var ju att jag, enligt den trevliga försäkringstjejen -som förövrigt berömde mig för alla mina extraförsäkringsåtgärder och sa att med mina grejer kunde ju vad som helst hända (ja, hon skulle ju bara veta),- skulle betala 1500 kronor i kassan när jag fick min nya kamera.
Efter att ha skällt lite på stackars Gabriel ute på golvet, på det här kända elektronikföretaget, över att min fina kamera gått ner så mycket i pris och sedan försökt tjata till mig en annan kamera som faktiskt var värd summan som stod på mitt försäkringspappar (något som tråkGabriel inte alls gick med på), tecknade jag ännu en försäkring som täckte ALLT...
Tro mig, jag förhörde stackars Gabbe (vi blev ju rätt tajta) på alla tänkbara ,och mindre tänkabara ,olika hemska scenarier där min kamera kunde skada sig, och Gabbe nickade stolt att hans försäkring täckte allt... Allt utom stöld då!
I kassan står sedan en ung tjej redan redo med kamerakartongen (då min vän Gabbe redan ringt och förberett henne på att jag skulle komma) och tar emot mitt försäkringsbrev.
Hon tar betalt för försäkringen, ger mig mina papper och kameran och säger hej då!
Wtf?
Glömde hon verkligen att ta de 1500 kronorna som självrisken var?
Jag tror att jag älskar henne. På riktigt... Jag gör det!
Jag tror att jag fick 1500 spänn av ett känt elektronikföretag idag.
Ka'tjiiing!
Jag skulle hämta ut en ny kamera (Ja, jag har blivit av med den andra... IGEN. Sluta skratta Erik, jag hör dig ända hit) från försäkringen.
Det trista med att få en ny kamera var ju att jag, enligt den trevliga försäkringstjejen -som förövrigt berömde mig för alla mina extraförsäkringsåtgärder och sa att med mina grejer kunde ju vad som helst hända (ja, hon skulle ju bara veta),- skulle betala 1500 kronor i kassan när jag fick min nya kamera.
Efter att ha skällt lite på stackars Gabriel ute på golvet, på det här kända elektronikföretaget, över att min fina kamera gått ner så mycket i pris och sedan försökt tjata till mig en annan kamera som faktiskt var värd summan som stod på mitt försäkringspappar (något som tråkGabriel inte alls gick med på), tecknade jag ännu en försäkring som täckte ALLT...
Tro mig, jag förhörde stackars Gabbe (vi blev ju rätt tajta) på alla tänkbara ,och mindre tänkabara ,olika hemska scenarier där min kamera kunde skada sig, och Gabbe nickade stolt att hans försäkring täckte allt... Allt utom stöld då!
I kassan står sedan en ung tjej redan redo med kamerakartongen (då min vän Gabbe redan ringt och förberett henne på att jag skulle komma) och tar emot mitt försäkringsbrev.
Hon tar betalt för försäkringen, ger mig mina papper och kameran och säger hej då!
Wtf?
Glömde hon verkligen att ta de 1500 kronorna som självrisken var?
Jag tror att jag älskar henne. På riktigt... Jag gör det!
Kommentarer
Postat av: Warlock
Ingen ger mig pengar.... snyft :)
Postat av: Erik
Jag ger den nya kameran 3 månader i livet.... ;)
Trackback
