Hon HADE ju kunnat cykla mitt i gatan också

Jag blev påcyklad idag.
Jag gick på trottoaren, minding my own business, lyssnade på Club Therapy - Peace Division (GRYMT bra låt) och tänkte på saker jag inte alls borde tänka på när jag helt plötsligt får, som ett hårt slag bakifrån.
Jag snubblar framåt några steg och vänder mig sedan förvånat om, med musiken dunkandes i öronen, och stirrar rakt in i en skrynklig tant med illgrön flanellrock och yviga vita lockar.

Hennes helt hysteriska blick är fäst vid någonting mycket längre fram (förbi mig) och hon trampar fortfarande på sin cykel, trots att hon måste ha tappat balansen när hon körde in i mig.
Jag tar ett steg åt sidan och hon sveper förbi med rocken fladdrandes bakom henne och ingen av oss sa ett ord.

Ärligt talat så undrar jag om hon ens såg mig.
Det enda hon hade i sikte var nog att klara att cykla hela uppförsbacken utan att få en hjärtattack och dö...
Eller så var det precis det hon ville, och inga svarthåriga tjejer i världen kunde stoppa henne från att göra just det!

Kommentarer
Postat av: Petra

Nä, det är ju det jag säger. Man kan inte känna sig trygg nånstans nu för tiden! Jeeeez!!

2008-02-25 @ 21:09:17
URL: http://iconfess.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0