vildhallonet

Lika snabbt som semestern nu närmar sig sitt slut, lika mycket ångest har jag för att börja jobba igen.
Jag känner mig som en Big Brother deltagare som i direktsänd tv säger:
"Jag tycker att jag ska få stanna kvar här i huset, för jag har så mycket mer att ge!"
 
Jag tycker att jag ska få ha mer semester, för jag är helt enkelt inte klar med den än!
Å N G E S T

Efter en heldag vid havet igår, samlades ett härligt gäng på vår piskbalkong för att förfesta lite innan vi gick till Nef.
Jag har inte varit på Nefertiti på flera år, så det var väldigt kul, att igår hitta dit igen.
Efter att vi, i vanlig ordning, hjälpt till att släcka, sopa och låsa på stället, tog jag och Heff 2 (som ju har flyttat hem till sin lägenhet igen, så Heff och Heff passar inte riktigt längre. Han är numera Knutten) vårt strålande humör och vandrade bort till Pustervik för att avsluta kvällen på ett regelrätt vis. Det vill säga genom att hänga i den stängda baren och dricka den sista och så vansinnigt onödiga ölen.



Vi tog sedan den minst lika viktiga svängen förbi någonstans att äta... Men äta var stängt.
-Överallt.
Det är fan inte ok!
Det slutade med att vi slank in på 7eleven och köpte en slags varm macka med mozzarella, vitlök och örter, som jag tryckte i mig, barfota, på vägen hem.
Oh, vad gött jag rapade i morse...

Jag nanade över hos Knutten, eftersom det var alldeles för långt att gå barfota hem i mina värkande, och från klipporna och sjötulpanerna, trasiga fötter.
Taxi var visst inte att tänka på.

Vi låg och småpratade lite innan sömnen slog in och jag hör helt plötsligt mig själv, som svar på det han sade, säga:
"Det får inte vara för mycket luft emellan. Det är inte bra för landställen och båtarna!"
"VA?" Säger Knutten bakom mig och börjar asgarva i mörkret.
Jag hade ju hört mig själv säga den underbara meningen, men jag har absolut ingen aning vart orden kom ifrån.
Jag måste verkligen ha varit precis mellan vaken och sovande!

I morse när vi vaknade var det (nattens macka till trots) två hungriga magar som skrek efter frukost och då kommer vi osökt till det där jobbiga.
Trots att det inte var det, så skulle jag ju göra en "Walk Of Shame" av rang på väg till affären, i min svarta lilla klänning och höga klackar.
*Jaha, där har vi någon som hade bortamatch i natt minsann. Och köper frukost till honom gör hon också, det lilla stycket*

För att undvika detta fruktansvärda misstolkande, trär jag på mig ett par av Knuttens jeans, gör om klänningen till en top och knyter, mycket nöjd med mitt verk, på mig skorna.
Wow och O'hoj, vad bra det blev.
Det var defentitivt ingen som såg igenom min förklädnad av ett par för stora (och uppenbarligen inte mina) jeans, omgjord klänning, rufsig fläta och högklackat till.
Jag är ombytlig som en superhjälte! Vissa har glasögon, andra för stora jeans för att dölja sitt riktiga jag!

Vi käkade frukost ute i solen och chillade en stund innan vi bestämde oss för att ta hojen ut och bada i en sjö någonstans.
När vi skulle åka, kunde jag ju bara inte hejda mig, utan drog av mig mina förklädnadsjeans och besteg motorcykeln med hjälm och svart stass...

Väl hemma brassades det pannkakor som vi åt på balkongen, och sedan kom vi faktiskt inte längre.
Vår planerade sjöbadning och framtida glassätande blev istället att surfa TOOL på YouTube, knastra i oss resterna från gårdagens chips, dricka kaffe och hänga i soffanhela dagen.
Vi totalmörkade att solen sken från blå himmel och gömde oss inomhus med oss själva och katterna.
Och vet ni..? Det var supernajs!
Det var så jäkla skönt att inte ha badstress eller känna att vi var tvugna att göra något.
Vi kom fram till attt vi hetsat hela semestern och att vi lätt var värda en lugn mysdag i soffan, trots att solen ville att vi skulle komma ut och leka.

Nu jobbar min vän Knutten hela natten och i morgon åker han tillsammans med Heff 1 (som nu får bli Basisten) till Dalarna för en José Gonzáles-spelning utomhus.
Själv ska jag ska ta med sambon ut till havets svalkande vågor när vi, i morgon, slår upp våra gröna och blå!