Aaaahh

Ny dag och nya härligheter.
Jag och sambon var uppe med tuppen och åkte ner till havet innan de flesta ens hade vaknat.
Det är så underbart att komma ner till klipporna när havet är helt stiltje och bara några få människor har orkat upp. Sedan blir det mindre underbart, när alla andra invaderar klipporna och spelar musik, ropar och skvätter vatten när de går förbi en (ungefär så som jag själv gör).

Heff 1, Tunis och Heff 1:s mamma kommer då som räddande änglar och plockar upp mig med båten, varpå vi styr mot Vinga fyr för en eftermiddag full av kärlek till västkusten.
Mamma Heff övningskör och jag blir djupt imponerad av Heff 1:s tålamod när han lär sin kära mor det här med att köra båt, lägga till och till och med bogsera, vilket vi gjorde.

Framme vid Vinga köper vi oss varsin glass och letar upp ett bra kamparställe.
Pojkarna dyker från höga höjder och leker, medan mamma Heff och jag promenerar i och simmar runt lite, som de äkta kärringar vi är. (Jag låg till och med på rygg och flöt lite. Hur kärring är inte det på en skala)?

Vi hittade sedan på en oerhört rolig lek, som innebar att du hade snorkel och cyklop på dig, tog en tung sten och simmade ut mot det djupa. Där slutade man simma och bara lät stenen jobba.
Shit, vad man sjunker. Som en sten faktiskt.
Det var jäkligt roligt att med cyklopet sjunka mot botten i en riktigt häftig hastighet.
En gång fick jag en så tung sten att jag började sjunka medan jag simmade. Gissa synen när min snorkel försvinner mer och mer under vattnet medan jag ovetande simmar på...
Blub, blub, blub... Host, harkel, host!
Grabbarna skrattade så de tjöt när jag efter att ha släppt stenen hostar mig upp till ytan igen och spottar och snorfräser som en riktig karl.

Efter kaffe och bulle och otaliga stenar tog killarna och jag en promenad upp till fyren.
Oj, så vackert det är.
Den här tiden på året, och med det här vädret, skulle jag inte byta ut västkusten mot någonting. Jag älskar det verkligen.
Jag hör ju själv hur nördig jag låter, men det är verkligen breathtaking att med underbara vänner och med ro i kroppen, stå på klipporna och blicka ut över horisonten.







Jag vet att man måste ha horisonten horisontellt, men jag fick så bråttom... Det var så fint!


Efter båtturen stannade vi, i vanlig ordning till vid fritidsgården, där det var full ruljans och vi hann, med de som satt utanför, bestämma att vi syns ikväll.. Vilket är nu!
Dags att skölja bikinisar, duscha och ut och umgås vidare.
Pöss alla!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0