Torsdagstrevligheter
Tjejgruppen i tvåan har det lite turbulent på mitt jobb.
Turbulent på ett sådant sätt som det väl alltid blir, mer eller mindre, bland tjejer i en grupp.
Det är verkligen helt fantastiskt att den kvinnliga sidan av mänskligheten inte kan umgås flera utan att det blir tjafs och bråk.
Hur gjorde grottkvinnorna när männen var ute och jagade? Survival of the fittest?
I alla fall så har det varit väldigt mycket tårar och fula ord bland tjejerna i det sista och idag snodde jag åt mig tillfället att gå iväg och göra något mysigt med dem.
Vi gick till konditorit och köpte fikabröd och sedan gick vi hem till mig.
Jag hade under ett svagt ögonblick lovat en av tjejerna (när hon gick i sexårsverksamheten, dvs två år sedan) att hon skulle få komma hem och hälsa på mina katter och idag var perfekt för just det.
Vi satt här hemma och drack te, mumsade bullar och tjejerna lekte och gosade med katterna.
Hallon var ju inte svårflirtad direkt utan charmade in sig på studs och lät sig nöjt konkas runt på, från famn till famn, under ett konstant kurrande.
Müsli lät sig däremot inte luras så lätt utan var mer än lovligt misstänksam mot de fyra minimänniskorna som under ivrigt pratande och ljudligt tesurplande klampade in på hennes revir, utan någon som helst skam i kroppen.
Hon tittade surt på Hallon, som vältrade sig i uppmärksamheten under klappande händer, från sitt gömställe vid klätterträdet och man kunde riktigt se hur hon bakom sina knipande ögon tänkte: TRAITOOOR när hon blängde på sin superbelåtna kompis.
Men nyfikenheten och svartsjukan vann till slut över hennes misstankar om eventuella siamesmördare och hon kom fram efter ett tag och lät sig försiktigt hälsas på.
Barnen var jätteduktiga och lät henna bestämma själv när hon ville bli klappad.
De hade i och för sig Hallon som krävde uppmärksamhet från alla fyra samtidigt och hoppade från knä till knä för att ingen skulle glömma av att hon fanns där...
När vi var tvugna att gå var det fyra tjejer som skulle hem och säga till sina föräldrar att de ville ha en siameskatt.
Gissa om jag kommer bli poppis bland föräldrarna efter det här lilla hembesöket...
Nooot!
Turbulent på ett sådant sätt som det väl alltid blir, mer eller mindre, bland tjejer i en grupp.
Det är verkligen helt fantastiskt att den kvinnliga sidan av mänskligheten inte kan umgås flera utan att det blir tjafs och bråk.
Hur gjorde grottkvinnorna när männen var ute och jagade? Survival of the fittest?
I alla fall så har det varit väldigt mycket tårar och fula ord bland tjejerna i det sista och idag snodde jag åt mig tillfället att gå iväg och göra något mysigt med dem.
Vi gick till konditorit och köpte fikabröd och sedan gick vi hem till mig.
Jag hade under ett svagt ögonblick lovat en av tjejerna (när hon gick i sexårsverksamheten, dvs två år sedan) att hon skulle få komma hem och hälsa på mina katter och idag var perfekt för just det.
Vi satt här hemma och drack te, mumsade bullar och tjejerna lekte och gosade med katterna.
Hallon var ju inte svårflirtad direkt utan charmade in sig på studs och lät sig nöjt konkas runt på, från famn till famn, under ett konstant kurrande.
Müsli lät sig däremot inte luras så lätt utan var mer än lovligt misstänksam mot de fyra minimänniskorna som under ivrigt pratande och ljudligt tesurplande klampade in på hennes revir, utan någon som helst skam i kroppen.
Hon tittade surt på Hallon, som vältrade sig i uppmärksamheten under klappande händer, från sitt gömställe vid klätterträdet och man kunde riktigt se hur hon bakom sina knipande ögon tänkte: TRAITOOOR när hon blängde på sin superbelåtna kompis.
Men nyfikenheten och svartsjukan vann till slut över hennes misstankar om eventuella siamesmördare och hon kom fram efter ett tag och lät sig försiktigt hälsas på.
Barnen var jätteduktiga och lät henna bestämma själv när hon ville bli klappad.
De hade i och för sig Hallon som krävde uppmärksamhet från alla fyra samtidigt och hoppade från knä till knä för att ingen skulle glömma av att hon fanns där...
När vi var tvugna att gå var det fyra tjejer som skulle hem och säga till sina föräldrar att de ville ha en siameskatt.
Gissa om jag kommer bli poppis bland föräldrarna efter det här lilla hembesöket...
Nooot!
Kommentarer
Trackback
