Efterjobbetfika

Jag skulle ju bara ta en fika efter jobbet...

Vid halv fem trampade jag hem till min mammalediga kollega (som jag saknar EXTREMT mycket) för att lämna lite nyinköpta barnbodysar (jag ringde henne i måndags och frågade -rent hypotetiskt- om det var ok att små, små män bar rosa bodysar), minikepsar och annat smått och go... smått.

Vi satt på hennes soldränkta balkong och drack latte (vilket innebär att jag snart måste ha gått upp mina års-11 kilo på snart tre dagar), mumsade kalorier och skvallrade om jobbet.
Eller ok.. JAG skvallrade om jobbet.
Hon bara skrattade med mig och nickade eller sa "men guuuud" där det passade.
Efter en och en halv timma var jag dock tvungen att hämta andan och då passade hon på att flika in att det skulle komma folk på middag, och jag var mer än välkommen att stanna kvar.
"Åh, vad trevligt, men jag vill ju inte vara... Asså, ska ni ha besök borde jag väl gå he..."
"Nej, nej.. Stanna vet ja. Det skulle vara jättetrev.."
"OK!"
Svårövertalad tjej här, verkligen.

Hennes underbara man åkte till systemet (eftersom jag ju blev bjuden på middag passade jag på att, lite finkänsligt, beställa mina älskade Cobra, men de var visst slutsålda) och handlade upp sig med lite godsaker medan vi tjejer satt kvar på balkongen och jag fick haspla ur mig det sista, efter att åter ha fått luft i lungorna.

Att min kära kollega faktiskt har en fyra veckors son i lägenheten är det väldigt svårt att tro, då han tyst och stilla ligger i sängen och sover som en däckad tonåring.
Han ligger invirad i en filt, lite framåtstupa sidoläge (som om han i häxfyllan bara snubblat på sängen, ramlat över den och stensomnat) med ena armen längs sidan och dreglet bubblar vid mungipan när han andas (för det gör han) och är alldeles underbart fin.

Jag tillhör egentligen den sällsynta och förmodligen utrotningshotade delen av den kvinnliga befolkningen som många gånger tycker att bäbisar är väldigt fula, men den här lilla mannen är så fin att jag nästan vill ha en egen.. NU!
Jag hade ju egentligen tänkt vänta lite, men när huvudpersonen för mitt besök vaknar, sträcker lojt på sig och gäspar ljudligt vill jag ha en egen halvmeters liten människa i en rosa body!

Middagen blev sällsynt lyckad, eller som en av gästerna, till min enorma förtjusning sade till värdparet:
"Jag hade faktiskt riktigt roligt ikväll."
Vi andra brister ut i asgarv (eller snarare fortsatte att skratta efter det roliga som sades innan hans underbara kommentar).
"Jag menar att jag hade det inte trevligt ikväll. Jag hade väldigt roligt!"

Och jag kan inte göra annat än att hålla med honom.
Mina mungipor värkte och magen var matt som efter ett träningspass när jag nöjd och fylld till bredden av god mat och dryck vandrade hem i mina flip flops vid 22:30 ikväll.

Tack för en underbar kväll, kära kollega.
I miss you lots!




Kommentarer
Postat av: who

att ha roligt is the shit

2008-05-09 @ 08:38:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0