Pink love

Ibland undrar jag om jag är värd alla mina fina kompisar...

Efter stranden idag insåg jag att jag inte hade NÅGRA som helst ok kläder att ta på mig inför kvällen, och var faktiskt nära på att stanna hemma.
Men trevligkille intygade mig på sitt eget fina sätt att jag var precis lika fin i bara en handduk, och som den lättköpta tjej jag är så gick jag på det och åkte hem till honom, trots att jag kände mig som en lortig och vårtig padda.
(Den känslan blev ju inte bättre av att vi tog massor av kort med hans kamera och jag såg alldeles förskräcklig ut på dem. Ingenting jag bara säger för att få höra motsatsen. Fråga honom själv. Det var fruktansvärt)...

Vi startade sedan vår underbara kväll med en promenad på Avenyn, där vi köpte varsin kaffe och gick upp till Götaplatsen där vi satte oss på trappan till Konstmuséet och blickade ner över Poseidon och Avenyn.

image323

Efter att ha avnjutit kaffet, insett hur fint  och faktiskt ganska perfekt lilla Göteborg är och lovat Handyman att komma till Flamingon, gick vi och handlade lite indisk mat som skulle passa väldigt väntat bra till våra kalla Cobror som låg och väntade på att bli uppdruckna i trevligkilles kylskåp.

Utanför Flamingon mötte vi, vid 22:30, upp vår snygga väninna som hade sin premiär på rosa fåglar för kvällen och vi försåg oss snabbt med varsin cider efter ett härligt kramkalas med Handyman, Rubinen och Grizzlynalle som ju håller i de rosa härligheterna.

image325

image326

image327

Vi tjejer, och trevligkille, fånade oss som aldrig förr med kameran medan Handyman och Grizzlynallen (nyss hemkommen från NY) spelade för oss med all sin kärlek och lusta.
Det blev många alldeles fantastiskt underbara kort (som tyvärr inte är rumsrena nog för en liten blogg som denna) och trots att det var tråkigt lite folk ikväll så rockade vi fett med kameran, drack billigt i baren och var mer än nöjda med vår flamingokväll när vi till slut gav upp och vandrade hemåt i den varma majnatten.

Trevligkille bjöd mig på glass och följde mig ända till Järntorget där jag springande tog vagnen två hållplatser, innan jag hoppade av, ringde skatarproffset och promenerade sista biten hem medan jag fick höra hur bra livet kan vara...
Fint det!

image328

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0