vildhallonet

Oh, my...
Vilka dagar jag har haft den här veckan. Och vad är det för dag i dag? Hmm.. Tisdag.
Monday-Funday
Tuesday-Twoday
Wednesday-when, when, when... Eller nåt!

Flamingon i söndags var helt otroligt bra och jag mådde som en sessa (trots en väldigt omtumlande helg) där jag stod bredvid trevligkille med min cider och hoppade med ett brett leende på läpparna.
Handyman och Axloh lirade plattor som aldrig förr och jag NJÖÖÖÖÖT!
En väldigt rolig detalj var att de hade sänkt lasertaket, vilket gjorde att långa människor fick den rakt i ögonen, eller ännu bättre, mitt på ansiktet som på långstånken nedanför.

Ha ha ha! Han såg ovanför lasern hela kvällen. Som ett flygplan ovan molnen.
Väldigt roligt för oss kortisar som stod under lasertaket och bara såg en stubbig manshaka.



Måndagen på jobbet var sådär härligt seg och jag var BARA med barnen hela dagen.
Fuck alla vuxna för ett tag. Jag flyr med barnen...
Jag och ungarna roade oss kungligt med att måla enorma asfaltsmålningar, göra labyrinter, sola oss på bänkarna och leka i sandlådans klätterställning.







Efter en härlig dag med alla barn åkte jag hem till trevligkille, där det bjöds på tacos och rödtjut. Mycket uppskattat vill jag lova!

Tisdagen började väldigt lovande under härliga solstrålar och lyx med vardagsläsning medan mina grabbar sysselsatte sig med rockringar, blåa bollar, frökens mobilkamera och livsfarlig trädklättring.





Den härliga eftermiddagen slutade dock i totalt tomult på golvet i klassrummet där lilla fröken Babbel med en vild elev i famnen blev skuren med sten och pungkterad av nålar.
Men tro inte en sekund att lite smärta stoppar mig i sådana duster.
Nej, nej... Jag vinner alltid och det är något mina elever får lära sig den hårda skolan (oftast hårdast för mig innan de lärt sig, i och för sig) och likaså den här gången.
Efter ca 20 svettiga brottningsminuter (med en cool-lugn men fasthållande Babbel) satt han lugnt, först i mitt knä och sedan vid min sida, och vi kunde prata om vad som hänt... Arma barn!

Nu är det Takida på vrålhög volym och klädvikning som gäller innan de desperata hemmafruarna.

Pöss

Ps. Jag vill inte höra ett ord om mina FRUKTANSVÄRDA jobbtofflor... Hör ni det? Inte ett ord