vildhallonet

I morse var jag på ekonomiskt rådgivningsmöte på banken och det var ju en intressant upplevelse.
Att jag är lite av en vandrande ekonomiskt katastrof visste jag ju själv och efter att ha fått blickar och skrattande kommentarer, från damen som ville omplacera allt jag äger, är det nu ett vedertaget faktum.

Hon vallade snyggt och nästan omärkligt in mig på kapitalförsäkring och fondplaceringstjänster medan jag satt där som ett fån och bara nickade.
När vi kom till riskbarometern i mina fonder och hon frågade hur jag ville ha det skojade jag till det med att jag minsann ville gambla, ha stor risktolerans och sa bestämt:
"Jag vill ha 100% såklart"

Hon tittade snabbt upp från sina papper och spände sina små osminkade ögon i mig.
"100%? Är du säker på det?"
"Neeeej, jag skojade bara. Jag har inga pengar att spela med så jag vill placera med låg risk. 30% kanske."

När hon så går in och kollar bland mina nuvarande fonder (som fullkomligt rasat i värde) skrattar hon till lite och tittar sådär hårt på mig igen med de där små ögonen.
"Du har redan 100% här."

Happ! Inte så konstigt att mina få besparingar sinat så snabbt i och med börsraset nu då kanske...

Vidare frågar hon om jag vill ha ett mastercard, varpå jag bara garvade rakt ut i luften
"Ja, eller huuuuur!"
"Nej inte det" mumlade hon och klickade i NEJ-rutan på skärmen.

I en och en halv timma satt hon och pratade siffror, procent och risker och till slut jag såg jag inget annat än ettor och nollor fladdra förbi hennes glasögon medan hennes mun malde på och jag gäspade utan att egentligen förstå ett smack av vad hennes rörliga läppar sa...

Jag är en ekonomisk katastrof, och lägger allt mitt hopp till SEB hädanefter.