vildhallonet

I min telefon står det: Svara INTE! när radiotjänst ringer och när det ringer någon på dörren som jag inte känner igen öppnar jag aldrig.
Jag är en (i mångt och mycket) hederlig människa, men tv-licensen har jag ingen som helst lust att betala.
Hey, jag tittar ju knappt på tv!

Idag när jag låg i min soffa, och red ut det sista av helgens huvudvärk och fanskap, ringde det på dörren och jag slutade  omärkligt att andas samtidigt som jag, på spänstiga tår, smög fram till dörrens kikhål.
Utanför stod en liten man och pratade i telefon.
Han hade blont hår, lila/vit-randig t-shirt och såg ut som vilken oskyldig granne som helst.

Men eftersom jag ju inte kände honom följde jag min egen regel och vände på klacken för att tassa tillbaka till soffan, utan någon som helst tanke på att hälsa på min granne.
Då ringer han igen... Och igen!
Och sedan knackar han på dörren -Hårt!
Och knackar igen!

Vafan!
Begöver han hjälp?
Herregud, jag måste nog öppna...

---

"Hej, mitt namn är (whatever) och jag kommer från Radiotjänst..."
*FUUUUUUUUUUUUUUUUCK*

Den jäveln överlistade mig.
Han låtsades prata i telefonen och han hade lutat sin pärm och sina papper mot väggen så att jag inte såg dem från mitt hål i dörren.

Har de gått på kurs, radiotjänstmänniskorna?
En mänsklighetskurs?

Nästa steg kommer bli att de raggar upp dig på krogen, nickar nöjt åt sig själva när de ser tv:n i din lägenhet innan de ligger med dig för att sedan, morgonen efter, trycka upp tv-licenslappen i ditt morgonomtöckna ansikte.
Fy fan, vad lågt!