Jag kommer LÄTT att göra om det igen... Om en timma eller så
Jag vet inte riktigt... Är jag extremt smart eller helt enkelt vansinnigt dum?
Hela den här terminen har jag blandat till mig det förhatliga pulverkaffet en tre-fyra gånger om dagen. Pulverkaffe-Schmulverkaffe!
Det är äckligt, okaffigt och äckligt.
Det är bara på fredagar som jag med hoppsasteg studsar in i personalrummet med min kaffekopp glatt hoppandes i min hand.
På fredagar är det nämligen fredagsfika och vet ni? Då BJUDER skolan på kaffe.
Riktigt kaffe... Bryggkaffe. Mitt älsklingskaffe (i alla fall om jag jämför med mitt vedervärdiga pulver).
För visst har vi en kaffebryggare. Jodå, en stor maskin som snabbt fyller upp en kommunaltermos med svart kärlek. En stor maskin som jag aldrig tidigare har kommit på tanken att använda själv (alla andra dagar än bjudfredagar).
Men så i morse när jag, så förfärligt trött, famlade i min låda efter morgonens första pulverdos kom jag på;
"Ha! Föräldrarna lämnade kvar bryggkaffe från festen förra veckan. Tänk om jag skulle ta och brygga mig en egokopp ändå."
Tänk... En endaste liten kopp kaffe. Klarar det här monstret till kaffemaskin det?
Upp till bevis.
Jag tog fram det enorma melittafiltret och täckte botten på det med ett tunt lager kaffe.
Jag fyllde sedan på tanken med ca två dl vatten och tryckte på timern (måste man ha i kommunen vet ni) och väntade spänt på resultatet.
Maskinen hostade till och spottade sedan ut exakt en kopp med mitt efterlängtade morgonkaffe.
JAAAAAA! 
Sara vs Kommunen 1-0
Låter lite som att ladda ett ficklampsbatteri med hjälp av Barsebäck. :-)
ÅH nu såg jag att du har en länk till min blogg!
Det tycker jag är jätte smickrande.
tack
