Lycklig i blicken men osäker i själen.

Tankar!

Så underbara.
Så makalöst fria och ohämmade.

Tankar inrättar sig helt oberoende av varandra och de blottar frågor som inte innan fanns.
De leker med mitt sinne och de oroar min bräckliga själ.

Tankar kan vara ack så lömska och missvisande samtidigt som de kan vara vackert ljusa och fulla av tillit och hopp.

Hur är det möjligt?
Hur kan en enda tanke sprida sig som en sjukdomsframkallande mikroorganism i mitt inre och skapa detta totala kaos av förvirrade funderingar och föreställningar?

Är jag knäpp?
Har jag tappat det helt? För varför är jag inte genuint lycklig?
Jag borde väl vara det... Eller?

Tankar!
Förrädiska och sluga som Judas själv men ändå oumbärliga och livsviktiga för min egen livliga existens och mitt sjuka välmående.

Här ligger jag, sömnlös med hela kroppen full av fladdrande funderingar (ljusa som mörka), med regnet smattrande mot rutan och katterna, i en trasslig hög av ben och morrhår, vid min sida.

Vågar jag släppa lite på min solida försvarsanläggning?
Har jag mod nog att vända på mitt defensiva tanke/levnadssätt och faktiskt ge någon tillträde till vem jag är?
Gör någon det på riktigt?

Så glad och enkel på utsidan, men så tilltrasslad, osäker och (kanske mest för mig själv) svårförstådd i (den ändå väldigt trivsamma) själen.


Japp!
Den glada förvirringen är jag...
Det är rörigt, men det är min röra och jag gillar den!

Kommentarer
Postat av: Mia

Klart att du vågar!! ;-) Pöss

2009-07-21 @ 11:12:02
URL: http://thesweetest.blogg.se/
Postat av: Kusin Sandris

Jadu Sara - Om jag inte visste bättre kunde jag nästan tro att vi är av samma kött och blod. Creeeeepy!!



Kram och PÖSS på dig!

2009-07-22 @ 00:18:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0