Cykeltanke

Jag har, i ett par dagars tid, noterat en vit cykel utan däck på min korta väg till spårvagnen.
Denna cykel har legat på gräset och sett alldeles eländig ut, med sina vita däcklösa hjul och ogästvänliga sadel. 
Samtidigt som jag har tänkt att det var konstigt att den fått ligga kvar där såpåss länge och skräpa, har jag varit sugen på att ta mig an den själv, för det är en fin cykel.
Lite kärlek och den skulle blomstra igen.

Idag när jag kom traskandes stod den upp, lutad mot stolpen, och jag log lite inombords. Någon hade brytt sig om den tappra cykeln och rest den upp.
Det var fint.

Då noterade jag skylten som även den var lutad mot stolpen...
Wohooooo!
Vet inte om det var oerhört fånigt av mig, men jag rös i hela kroppen när jag satte mig på huk och läste den.

Cykeln har jag ju noterat, tänkt lite på och till och med övervägt att ta med mig hem.
Skylten hade jag inte ens sett innan.
Var den ens där?





Jag tycker att det är fint med folk som tänker.
Människor som känner att det är värt att ändå försöka nå ut till oss andra.
Människor med vilja och styrka så stor att de, förhoppningsvis, faktiskt kan lyckas förändra...

Ja, det tycker jag är fint!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0