vildhallonet

Vara hemma och göra ingenting i min ensamhet?
Bah!

Efter andra sms:et och påtryckande samtal kapitulerade jag och mötte upp tjejerna i natten, trots min nöjdhet över att faktiskt vara hemma.
De var i perfekt fas och det blev en trevlig (men rätt nykter) kväll där lägenhetens goa soffa fick sin andra övenattare sedan inflytt.

Igår gjorde jag något så smart så jag att knappt tror det själv.
När jag handlade ingredienserna till brödet och kakan gick jag av en händelse förbi Nescafé-hyllan och stannade till.
Hmmm... Min kaffemaskin verkar ju ha fått fötter där borta på laga-kaffemaskin-fabriken och i någon kaffekokare har jag ju inte investerat.
JAG BEHÖVER MITT KAFFE!

Jag köpte helt enkelt en burk av det där förhatliga bara-att-röra-i-vattnet-kaffet och gick hem till min orkanskadade lägenhet. (vilken jag ju inte fick städat).

Gissa lyckan, när jag nu äter min frukost och har en rykande kopp med kaffe i min hand.
Inte det godaste jag druckit, men det både luktar och smakar kaffe och jag är sååå lycklig.
Varför har jag inte tänkt på det innan?

En annan grej som slog mig nu, under min fina frukost!

Nils Karlsson Pyssling är på i bakgrunden och jag slänger ett öga mot tv:n då och då, mellan tangentknapprandet.
Plötsligt ser jag den lille pojken Bertil liggandes i sin säng, iförd Stay Ups...
WTF?


Snabbt som vinden upp med telefonen och dokumentera...

Nu hade Bertil mitt fulla intresse och jag följde honom till mötet med Nils Karlsson Pyssling...

Är Nils Karlsson Pyssling bög?
Det verkar onekligen så...
Blickarna, orden, kroppsspråket. Allt visar på hur han bara vill ha Bertil och jag sitter som i chock.
Det måste vara Stay Up:sen som gör det.

Fast var inte Mio Min Mio också väldigt kärleksfull, när jag tänker efter?
Den där Astrid alltså.

Fantastiska filmer dock!

Nu MÅSTE jag stada. Fan vad tråkigt...
Jag vill ju ut i solen...