vildhallonet

Två killar stormar in till bild & formen, från klassrummet.
De går med bestämda steg fram till Bridget, där den ena ställer sig med händerna i sidorna och säger hätskt:
"Visst måste man inte alls knulla för att få barn?"
"Jooo" svarar  Bridget lugnt.
"Det måste man ju... Om man inte adopterar eller så förstås."
"Men..." fortsätter pojken. "Man kan visst få barn utan att knulla"
"Hur ska det gå till, tänker du?"  Frågar Bridget.

Han är tyst en stund och säger sedan:
"Men mannen har en hustru och sedan kommer det ett barn bara. Inget knulla!"

"Fast kvinnans ägg måste blandas med mannens spermie för att det ska kunna bildas ett barn. De kommer inte av sig självt. Man måste blanda för att de ska bildas ett barn i kvinnans mage." Fortsätter bridget och pojken tittar allvarligt på henne med sina mörkbruna ögon.
"Ok"

De båda vänder tillbaka till klassrummet och den andra pojken som under tiden stått tyst bredvid säger stolt:
"Jag sa ju det!"

Jag kan ju börja med det här, som var väldigt roligt och som hände tidigare idag.

Det är långrast, planering för oss vuxna och ett fasligt kackel, tjoande, skrattande och donande ute i korridoren.
Efter ett tags fnittrande och grejande där ute, och barnen fortfarande inte kommit ut på rast öppnar jag dörren för att fråga vad de håller på med, och möts då till min förtjusning av så glada ansikten att jag nästan trodde leenderna skulle spräcka de små huvudena, och de säger lyckligt:

"Titta fröken Babbel! Vi kan inte gå ut, för vi har så himla korta ben."

Barnen börjar vingligt vicka fram som små pingviner över golvet, under gapskratt, samtidigt som de stöttar varandra med händerna för att inte ramla.
Jag kan inte göra annat än att skratta med dem en stund, innan jag (som en äkta tråkfröken) måste be dem att ta på sig skorna på riktigt och hoppa ut på rast.

Idag är det fritidshemmets dag och det firar vi, varje år, på vår skola med en lustfylld skattjakt i slottsskogen.
Sheriffen (rektorn) berättar i megafonen hur ett stort gäng tjuvar (vi, fritidspersonal) har tagit hela Göteborgs guldskatt som ju ligger gömd runtom i katakomberna under oss.

Guldet är gjort av mängder av stenar som vi sprayat med guldfärg och sedan spritt ut i skogen.
Barnen rusar med galna ögon in i skogen och hämtar stenar till sheriffen och vi bovar jagar dem högljytt för att få tillbaka vårat ärligt tjuvade guld.
Det är ett årligt jippo med mycket skratt och gräsbrottning.
Även i år vann barnen kampen mot tjuvarna och fick flest guldklimpar i sin hög.

Efter att det lugnat dig lite och jag står med glittrande varm panna och skådar ut över barnhavet kommer min lilla blondin fram till mig med tindrande ögon och hemlighetsfull min.
"Vill du ha en guldklimp till fröken Babbel?"
"VAAAAA?"  vrålar jag girigt.
"Finns det guld kvar? Ge mig mitt guld... GE MIG MITT GUUULD"

Jag börjar med fäktande armar jaga det fnittriga barnet över gräsmattan och brottar brutalt ner henne med ett indianvrål.
Hon tjuter av skratt när jag kittlar henne på magen för att få guldklimpen och hon pressar skrattande fram:
"Det är ju jaaaag fröken Babbel... Jag är en guldklimp! Du ska ju få miiiiig!"




Partners in crime!

I klassrummet sitter min grabb och läser en bok om humlor och bin (vi ska göra en naturbok  tillsammans och han vill förbereda sig väl) fast han egentligen ska skriva en saga tillsammans med en av tjejerna.
Bredvid honom ligger en bok om växter, som han tidigare läst (fladdrat igenom) i sina förberedelser inför naturboken.

"Fröken Babbel. Vi vet inte vad sagan ska handla om... Det är så svårt!" säger flickan och himlar med ögonen mot min grabb som sitter med näsan tryckt i humlor -och biboken.

Jag känner mig på mitt allra fyndigaste humör och säger käckt:
"Kan ni inte skriva om blommor och bin? Det är ju kul!"

Jag möts av en trött-på-fröken-blick och flickan vänder sig demonstrativt om för att diskutera saken vidare med någon som förstod sig på hennes problem bättre än vad jag tydligen gjorde.
Själv gick jag fnissandes och väldigt nöjd med mig själv därifrån för att fortsätta med mitt kaffe, som jag tillåtit mig att dricka nu...

I gymnastiksalen när vi ska välja ut två som jagar...

Min blondin är oerhört sugen på att jaga sina kamrater med ett rött band runt halsen:
"JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL! Hon hoppar på stället av iver och trycker upp den viftande handen i ansiktet på min kollega som ska välja.

Flickan bredvid vill också jaga, men sitter tyst med sin hand stilla i luften. Efter en stund säger hon vuxet till den hoppande flickan bredvid:
"Har du inte lärt dig ännu att den som låter mycket, gnäller eller hoppar aldrig blir tagen av våra fröknar? "

Den glada och ivriga blondinen landar blixtsnabbt på sin rumpa och sträcker upp handen så långt hon bara kan i luften och söker tyst men intensivt min kollegas ögonkontakt.