vildhallonet

"Min pappas förra bil var miljövänlig." Säger min pratkvarn där vi vandrar runt på kyrkogården och räknar folks livslängd (Praktisk matte mina vänner... Praktisk matte och väldigt pedagogiskt).
"Den gick på alkohol men han var tvungen att sälja den för han sa att den drack för mycket."

Jag bara tvärvänder och skrattar så jag gråter.
Men behärskar mig snabbt och vänder tillbaka under hulkanden och skyller på att jag fick något i ögat bara och att han gärna fick titta om han såg något.
"Nej, jag ser inget. Du fick nog ut det med tårarna."
Ja, så var det nog."



Efter jobbet kom min kära bror och hämtade upp mig för en tur ut till vår ensamma pappa då mamma är är i US and A i två veckor.

Kan man bli kär i en bil?
Om man kan det.. Alltså om det är möjligt, så har jag nog en liten crush on brorsans bil.



Han har en glänsande svart BMW 335i med lite nytt extrapulver som jag fick känna på idag.
Herre jättejävlar vad den bilen går.
Jag sitter som en lycklig liten sjöstjärna i sätet och vid varje liten retlig minigas svarar bilen ivrigt, som om hon bara väntar på minsta lilla signal att få sticka iväg med oss där hon ligger och smeker vägen likt ett strykjärn över en skjorta.
Själv åker jag ju mest spårvagn, men jag är en sucker för fart. Glänsande vackra bilar med pulver och ljust skinn... Love it, love it, love it!





By the way!
Min pappa äter kalaspuffar. Hur fint är inte det då?

Jag och trevligkille gjorde en tripp till Flamingon, under flera:
"Vi tar bara en kortis. Det blir INTE sent och det blir MAX 2 öl"  till varandra där vi satt i hans soffa och drack Gin & Tonic.
Mmm... Eller huuuur!

Musiken var som vanligt, helt fantastisk, människorna glada, ölen och cidern JÄTTEGODA och stämningen på topp.
För varje öl vi drack upp, tittade vi menande på varandra och beställde i samförstånd två nya, och för varje vagn jag missade sade vi tillsammans, under belåtet nickande att:
"Jag tar nästa."

Så efter att (trots noga planerande) jag fått i mig lite för stor procentsats alkohol och missat sista vagnen hem, satte jag mig i en taxi och tänkte på vad jag skulle göra med min måndagspratkvarn om bara några timmar.

Det blev ju Slottsskogen och soft...

Måndag är ju ensamma dagen med min fina lilla pratkvarn och jag hade planerat en heldagsutflykt till Slottsskogen, dagen till ära.
Nu blev det lite ändrade planer, då min mörkhåriga lilla tjej behövde komma ifrån skolans område lite hon med.
Det var en chansning (som jag övervägde både en och två gånger om jag vågade göra) att ha med de båda (underbara barnen) tillsammans en hel dag men jag kom fram till att det var ett experiment värt att genomföra. Om det skulle gå bra hade det varit en väldig "vinst" för alla parter.

Det var chicken nuggets i bamba idag!

När vi står i kön för att lämna brickorna kommer det en tjej i 240 knyck och sladdar in i kön, så att hennes inte urdruckna mjölkglas ramlar och hon spiller ut allting på stengolvet.
"Hoppsan" säger fröken Babbel käckt!
"Sådär bråttom brukar jag ha till godisaffären på lördagar."
Barnet tittar storögt på mig men säger ingenting.

Jag hjälper henne att torka upp på golvet och pratar på som vanligt.
Barnet förblir tyst!

När hon går ut från bamba och tror att jag inte ser, öppnar hon munnen och fiskar ut en hel chicken nugget som hon tar i handen och belåtet tuggar upp på sin väg över skolgården...

Sambon sitter framför datorn och jag halvligger i soffan nerbäddad i duntäcke och med en siames på magen.
"Du" säger jag med allvarlig röst.
"Den där FUN saften innehåller BARA kemikalier och inga bär, fastän den smakar... Bär!"

Sambon tittar länge på mig och brister sedan ut i asgarv på sin stol vid datorn.
Hon skrattar så magen krampar och hon pekar på mig med tårfyllda ögon.

"Vad? Vad gjorde jag nu", undrar jag oförstående men givetvis också skrattandes eftersom det är så härligt smittsamt.

"Var det ditt söndagsförsök att vara allvarlig?" frågar hon mellan skrattsalvorna.
"Du sitter där, inlindad i duntäcke och med svarta mascararingar under ögonen (ser förmodligen inte klok ut) och pratar om avsaknaden av bär i en saft."

Kontentan av det hela är att vi inte ska köpa FUN saften till vårt hushåll, men inga problem hjärtat. Jag bjuder på det skrattet.
Nu ska jag duscha bort mina tunga mascararingar innan jag åker hem till trevligkille och blir bjuden på en Gin & Tonic innan Flamingon.

Klockan 19:30 började det ramla in folk i lägenheten med klirrande påsar, nyborstade tänder och fina frisyrer.
Al Pacino hänger på vägger och torkar (hann göra några penseldrag precis innan folket kom) tills det är påmålningsdags igen och sambon och jag hann precis med lockarna i håret och skimmret på ögonlocken innan vi tog på oss värdinnorsmilet och gjorde vårt bästa för att våra 19 gäster skulle vara nöjda.



Då vi (it brakes my heart) missade utflyttningsfesten som trevligkille anordnare på Kyrkogatan bestämde vi oss för att ha en gemensam fest, fast över internet.
Vi satte på våra webcams och hade dem på under hela kvällen, vilket var väldigt uppskattat av gästerna (och värdarna) på de båda festerna.

Vi startade vår uteturné på Respekt där det bjöds på härlig house, laser, vilda danser och krämig jordgubbsglass.
Dessvärre höjde vårt gängs ca 30 år medelåldern på stället med 20 år, då de flesta andra dansare och glassätare var 12, så vi drog rätt snabbtvidare mot det mer åldersvänliga (!) Avenyn och entrade råtrånga Pushs dansgolv.





Don't like Push! Vad GÖR jag där egentligen.
Jag höll min jacka över armen (vägrar demonstrativt hänga in den eftersom jag egentligen inte ens vill vara där) och studerade i smyg folket runtomkring mig.
Det är i och för sig väldigt roligt och jag är osedvanligt riktigt skitduktig på det.
Att studera folk alltså.
Min spanarblick är på "on" vart jag än går och mina ögon sveper över alla människor som ett rött laserljus tills de stannar på ett intressant mål.

Målet för min uppmärksamhet kan bestå av en hejdlöst full stackare (som jag i mitt huvud slår vad med mig själv om ska ramla över någon annan på dansgolvet och skapa en dominoeffekt av fallande människor, vilket till min besvikelse ännu inte hänt), en snygg kille (även om männen tillhörande den svenska lantrasen är en av de mest fördelaktiga, utseendemässigt, så är det fortfarande oerhört sällsynt att upptäcka en snygg kille att vila ögonen på när man är ute), någon som ännu inte knäckt dans -och koordinationskoderna (ofta väldigt underhållande), eller min personliga favorit; Alla dessa människor som tycker att de är guds gåva till det motsatta könet.
De är ju så roliga att titta på. 
Så även om jag står stilla vid ett bord eller så och ser uttråkad ut, så är jag oftast supernöjd med underhållningen som Göteborgs kroggäster (oftast) omedvetet bjuder mig på.

Kvällen avslutades med vitlöksbadande kebab innan hemgång och djupt sårad taxichaufför...

---

Lampan i vår hall gick söner för ett tag sedan och som den händiga fixare jag ju är, startar jag genast och ivrigt operation "byta lampan i hallen"!
Jag har ju för länge sedan insett att jag tillhör den kortare delen av befolkningen och hämtar en av köksstolarna, som jag klättrar upp på och sträcker mig mot lampan...
-Skrattretande långt ifrån mitt inte längre lysande mål.
Uppfinnesrik som jag ändå är, trär jag på mig mina skyhöga stilettstövlar och sträcker mig mot taket igen...
Bara för att inse att det fortfarande saknas alleles för många centimertar (decimetrar) för att jag ska kunna utföra bytararbetet.
Slagen av min längd får jag med butter röst be sambon byta lampan när hon kommer hem, varpå hon vigt kliver upp på stolen, plockar av lampskärmen, byter glödlampan, sätter upp skärmen igen och kliver ner från stolen.
Fan!

Paret bakom mig och sambon, under 160 klassen i hoppning, på Scandinavium igår:
"Du Tage... Jag tror faktiskt att det är dags för mig att skaffa glasögon.
Jag kan inte direkt säga att jag ser allt helt klart här uppifrån. Jag menar... Jag ser ju att det är något som rör sig därnere, men..."

Skaffa glasögon? Näää ,TROR du?

Vi hade en alldeles underbar heldag (12 timmar) full med hästtjejer, trängsel, hejarrop, medlidande "Neeeeeej" när någon rev, kaffe, sushi, chokladbollar och sambogemenskap igår.
Tack, världens finaste mamma, för biljetterna.

Det var så många roliga små händelser under dagen igår...
Förutom det just lästa, så står bla den ursöta hallåan nere på arenan, med en stor mick i sin lilla hand, och berättar om vad som kommer att ske.
När hon är klar med sitt uppradande säger hon vidare med käck röst:
"Och för er som inte förstår svenska så har vi en jättebra..."

Nej, nej... Stopp! Vänta lite nu... Rätta mig om jag har fel, men riktade sig inte den sista meningen till dem som INTE förstod svenska?
Kanske skulle hon ha sagt den på engelska eller nåt? Men hey, vad vet jag...

Det var en tjej där igår som målade en hästtransport med airbrush och hon var så sjuuukt jävla grym.
Jag brukar vara rätt kritisk mot "andra" målare/tecknare, men hon var helt otroligt duktig och jag var oerhört imponerad av hennes teckningar och målningar.
Att stå där och bläddra bland hennes verk gjorde att jag succesivt fick tillbaka min så efterlängtade inspiration till att måla.
Jag har inte haft den på flera år och verkligen saknat att få sitta hela nätterna och teckna (för det gör jag ju bättre än att måla) till bra musik.
DET är terapi, mina vänner. Att få sitta i sin ensamhet, med ett papper/duk, en penna/pensel, en stark ljuskälla, musik och annars totalt mörker och tystnad.


En av transportsidorna...

Idag när jag vaknade (efter en kort sväng på stan igår kväll) plockade jag genast fram mina oljefärger och började måla.
Jag är som sagt en tecknare, men nu ska här produceras tavlor minsann...
Måste ju träna på oljan med, eller hur!



Tavlan är absolut inte klar, men defenitivt på god väg... Hand och mun ska göras om helt och sedan lite andra justeringar när det har torkat.
Ska hämtas hem stafflit från exet också. Såhär kan jag ju inte ha det.

Lite mer målande på schemat nu innan det är dags att städa inför kvällens förfest med besöket från Helsingborg!

Är på ett lite lågt humör och tänker då rakt inte berätta varför, men här kommer en snabb resumé:

Satt hos min underbara frisör, som än en gång gjorde mig EXTREMT snygg, i tre timmar, gick hem till gårdagens värdpar på Linné, kollade lite på Dr Snuggles på youtube, drog till invigningen på Prickig Katt, (SJUUUKT mycket godis, hallonsoda, prickigkorvmackor, bakelser, musik och hysteriskt färgglada människor) gick till Uppåt/framåt, vidare till Lokal och till sist till BersoBar där det snackades en hel del bland tjejerna medan jag nog satt rätt tyst med rosét i hand innan jag tog vagnen hem...

Där jag nu har ett glas rött i handen istället!

Ja jisses, vilken kväll jag hade igår.
Efter jobbet tog jag mig en promenad och båttur ut till Hisingen island där jag, på ett soligt men blåsigt Lindholmen, mötte upp trevligkille och tog en kaffe/öl med honom.

Efter den angenäma fikan bestämde jag mig för att åka hem och färga håret inför dagens frisörbesök, då jag planerar att bli extremt snygg i håret, utan att betala extra för en färgning.
På båten hem ringer jag några oerhört viktiga telefonsamtal och bestämmer att ev träffa upp några vänner på lite vin senare på kvällen, efter färgning och välbehövd dusch!

Men när jag flåsande, efter språngmarch från båten och fyra trappor, kommer fram till ytterdörren inser jag med fasa att jag är utelåst.
FUUUUUUUUUUUUCK!

Ingen idé att hänga läpp här inte, utan jag studsar ner till spårvagnen och åker hem till mina vindrickande vänner i Linné, där jag genast möts av ett glas rosé på balkongen.
Där satt vi hela kvällen och lyssnade på musik, smuttade ljusrosa vin och skvallrade om allt och inget under filtar, kuddar och kärleksfull trängsel.
Killarna bestämmer sig sedan för att gå ut och göra stan, medan jag och värdinnan stannar kvar och pratar om livets stora gåtor...
-Ändra fram till klockan 02:30 då jag inser att jag kanske borde ringa efter en taxi, då jag ju ska jobba (idag) och dessutom ju måste hinna färga håret innan jobbet.

Så här sitter jag nu (tappade förresten telefonen i taxin för er som vill gotta er lite i min sällsynta klantighet. Den ligger välbehållen vid min sida nu, men det kunde ha gått riktigt illa) med håret inpackat i folie och väntar ut klockan innan dusch och raketgång till min älskade arbetsplats, efter tre timmars fantastisk sömn.

Jag går istället ut till bögen i församlingen och låter barnen ta nya miljöombudskort med mobilen.
Nu har vi en hel hög med bilder att sätta upp runt skolan, så att INGEN glömmer av vilka det är som är skolans miljöministrar!

När vi gick upp i morse, sambon och jag, och satte på vår antika köksradio var det Tommy Nilssons -Öppna din dörr som skrålade ut genom de raspiga högtalarna.
Kan man, i det läget, göra annat än att med hög och falsk morgonstämma, (med den oskalade bananen som mick i handen) sjunga med i Tommys hoppfulla ord?
Med den starten kan det ju inte bli annat än en bra dag, eller hur!

Nu sitter jag och min mörkhåriga tjej framför datorerna, snackar om, och tittar på leguaner och har en trevlig morgonstund under skolans första lektion.

Hopprepsdag at work today!
Alla ungar hoppar livligt och tappert hopprep till dånande musik på skolgården och de äldre eleverna har en imponerande trampetsuppvisning.
Det bjuds på vätska och banan och alla är glada i solskenet.

Fröken Babbel är lite av en jäkel på just hopprep och briljerar stolt med inveckade och tekniska "luftisar" till barnens imponerade:
"Oooohhh" och "Woooow."

Efter att sedan ha (till ungarnas stormförtjusning) dansat och goofat omkring med bögen i församlingen till den engelska (och givetvis oerhört sugiga) versionen av Boten Anna sitter fröken Babbel, varm och sollapande, på en bänk och studerar, med klappande händer och pushande hejarop, aktiviteterna på skolgården med ett belåtet flin på läpparna.

Efter hopprep, pizza i bamba och jage i klätterställningen går jag och måndag-tisdagsgrabben till skolans baksida och möter upp en grupp elever, där de sedan leker cirkus med rockringar och låter oss pedagogiska pedagoger sitta och sola oss under ohämnat skvallrande.
Ännu en dag med solande, lekande, skrattande och dansande... -Med full (men ändå rätt kass) betalning!

Visst är det en härlig bild av en skoldag i Göteborg år 2008...



På väg hem från jobbet fick jag ett telefonsamtal:

Jag: Heeeeeiiij beejbi!

Amazing: Hur mår du?

Jag: Bara fint.

Amazing: Är det riktigt säkert?

Jag: Absolut. Jag är på väg hem från jobbet nu. Lite trött, men annars är allt bra. Hur är det med dig?

Amazing: Har det varit mycket på jobbet idag?

Jag: Ja, jo... Det har faktiskt varit fullt upp.

Amazing (något dämpad): Jag har märkt det...

Jag: VA?

Amazing: DET HAR JU INTE VARIT EN ENDA BLOGG PÅ HEEEELA DAGEN!!!

Jag: Oj, nej... Förlåt... Jag har inte suttit vid datorn så mycket.

Amazing: Vi gillar ju att få små uppdateringar om vad du gör, under tiden du gör det, så vi kan tänka lite på det...(Han är inte en stalker egentligen, jag lovar)

Jag ska defenitivt tänka på att skriva lite fler små rapporter under kommande dagar :)

---

Efter att ha suttit och PIM:at lite vid datorn hemma går jag ner till spårvagnshållplatsen och möter upp trevligkille och sätter mig på ett fik med honom.
Vi kommer (som de flesta andra) fram till, där vi sitter med vårt kaffe i den värmande kvällssolen, att såhär ska man ha det när man har det som sämst.
-Och bestämmer oss sedan för att köpa två öl, lite naturgodis och ta en promenad ner till havet för att avnjuta vårt nyköpta kaloripaket... Så som sig bör när man har det som sämst!
En promenad till havet som blir ett löfte om balkongen, som sedan blir ett löfte om soffan eftersom det var för sent för att solen skulle orka vara kvar tillräckligt högt för balkongen.

Men, vilket besök i soffan.
Vi sitter tätt intill varandra, som ett litet kärlekspar, med varsin belåtet kurrande katt i knät, varsin öl i handen och en naturgodispåse mellan oss och kollar på Simpsons.
Kan det bli bättre? Tror knappt det...



Vi ser faktiskt rätt bra ut egentligen, jag lovar!

Måndagskillen är an ENORM talare... Han pratar oavbrutet och eftersom vi är själva med varandra hela måndagen (08:00-ca 16:30) och sedan hela tisdagens skoldag, är jag helt urblåst och tung iskallen när jag kommer hem på kvällarna.
Men hey,  det är ju bara härligt.

Nu har han, under en halvtimma, avverkat sin onda armbåge, utrotningshotade djur, att han har Amanda Jensen i sin msn-kompislista, alla resor han ska göra inom en femårsperiod, berättat om sina tre hemliga kojor, sjungit de första raderna i Frondas- Rullar fram (Jag börjar ju lite försiktigt med att få honom att lämna smörsångarna), men direkt efter kommit in på Amy Diamond, Europe, och Sanna Nielsens förbannade Emty Room med den genomtänkta frågan till sin bloggskrivande fröken:

"Vem tycker du bäst om? Marie Picasso eller Daniel?"
Tilläggas kan ju, att han vet precis vad jag tycker om dessa smörsjungande skitartister.

Min måndagselev sitter i vårt arbetsrum och skriver om älgar till sin naturbok.
Plötsligt reser han sig upp och ojar sig över sin armbåge.
"ojdå" säger jag medlidsamt. "ramlade du med skateboarden i helgen?"
"Ja, och jag slog mig någonstans?"
Han vänder och vrir på sin smala arm för att försöka se sin egen armbåge.
"Jag slog mig någonstans och det gör skiiitont."

Efter den magiska dagen på trevligkilles unika balkong bestämde jag, på spårvagnen hem, dejt med Snygg-Erik och hans beachvolleybollkillar till kvällen.
Vi bestämde oss för att fortsätta njuta av den underbara dagen genom att grilla uppe på vår piskbalkong.

Grabbarna hade spelat i bara badshorts ute i sanden hela dagen och var härligt solkyssta när de kom innanför dörren.
Visst hade jag det underbart och alldeles jättefantastiskt uppe på Kyrkogatans härliga balkong bland hustaken, men de här beachvolleykillarna i bara shortsen går ju inte av för hackor.
Herregud... Tänk om man kunde klona ändå.
Då hade ju den ena av mig lätt suttit och grävt ner tårna i sanden och med hungriga ögon fluktat på vältränade män i badbyxor.

Men jag är lika nöjd med vältränade killar i skjorta, i min lägenhet, så jag klagar då rakt inte.
Dessa underbara män hade med sig hur mycket mat som helst och satte genast igång med hackande, skivande, vispande och blandande.
Själv skötte jag grillarna, som stod och glödde varmt med tända ljus runtom, uppe på den nyrenoverade bakongen och vi fixade gemensamt fram alldels gudomliga grillspett, en enorm salladskål, gyllende potatiskroketter och två olika såser till.

Men så kom till sist det där ögonblicket då det var dags att bege sig ut på bygden...
Jag har under kvällen suttit som en liten sessa bland killarna (som heroiskt hjälpt mig med ljudet till både datorn och surroundsystemet) och njutit av det fina sällskapet och mina kalla Cobra.
Jag har haft det hur trevligt som helst och borde verkligen vilja fortsätta denna braiga kväll ute på stan, men nej då!
Någonting tar emot, och jag bestämmer mig än en gång för att stanna hemma.
Jag ger de fina männen varsin kram och skickar sedan ner dem ensamma till taxin som väntar på utsidan...

Idag är det Grizzlynallens födelsedag och jag SKA till Flamingon och fira den med honom.
Fast först ska jag avnjuta ännu en strålande solig dag i Göteborg.

Åh, herre jättejävlar vilken underbar dag jag har idag.

Klockan 09:40 kommer bögen i församlingen och hämtar mig i sin blåa lilla bil och vi åker glada i hågen, med solbrillerna på, till Magasingatan där det är en härlig märkesklädesutförsäljning.



Jag fyndar två klänningar, en grymt cool tröja och ett par jeans för under 500 lappen.
Min chaufför köpte ett hårspray på H&M innan vi satte oss i solen och tog en alldeles fantastisk kopp fika. Han lite bitter och jag själv, mycket nöjd med mina inköp.

Eftersom bögen i församlingen är en ordentlig herre som gör bra och ordentliga saker (till skillnad från oss lite yngre soldyrkare), så bestämde han sig för att åka hem och putsa fönstren mitt i vårt sollapande.
Men som den förutseende kvinna jag är, har jag givetvis redan ringt och väckt trevligkille som efter en stund kommer och tar bögen i församlingens plats, mittemot mig på uteserveringen.



Vi sitter där en stund, innan vi bestämmer oss för att gå och handla lite smått och gott som vi kan ha och njuta av på hans alldeles fantastiska balkong...
Sagt och gjort.

Arm i arm går vi mot affären och handlar på oss en magiskt gudomlig buffé (vacker som en saga, I tell you) som vi dukar upp i den varma solen, bland kuddar och madrasser på balkongen.

Efter en stund droppar det in lite nytt folk till vår balkongpicknick och vi sitter tillslut fem personer och äter ananas, dricker iskall öl och mumsar brie, parmaskinka och jordgubbar.





När solen börjat förflytta sig över hustaken börjar vi se oss om efter nya äventyr och ser med nya utforskande ögon på de röda taken runt den lilla balkongen...
Vi hoppar över det skyddande balkongräcket och klättrar nyfiket upp bland hustaken, där vi spanar ut över stan med domkykan i bakgrunden.











Oh! What a glorious day my friends...
Snart är det hemfärd, dusch och en röd liten sommarklänning på tillsammans med mina Cobra som står och väntar i kylen... Idag ska det gå bättre med utgången. Jag känner det på mig!

En stor puss till trevligkille och hans helt fantastiska balkong, som han ju snart tyvärr lämnar.
Vi får nog göra en repris på dagen, till morgondagens bakfylla.

Jag har tappat den...
Undrar om den är borta för alltid eller bara just nu?

Det är väl i och för sig ingen som blir förvånad när jag berättar att jag har tappat något, för att tappa saker är ju (som alla vet vid det här laget) något av det jag gör bäst.
Men det här?

Det borde inte kunna hända... Jag skulle ju ha kvar den för alltid!
Jag har haft den så länge jag kan minnas och jag saknar den enormt mycket nu när den är borta.
F A A A A A N!

Här sitter jag nu, sommarklädd och söt med korkskruvar i håret, långa välsvarvade ögonfransar, nyborstade tänder, lukta gott på halsens solkyssta hud (solen tog fint idag när vi var ute, jag och barnen) och jag VILL INTE GÅ UT!

Jag har tappat min lust att gå ut.... Jag fattar ingenting. Var är den?
Ge mig den tillbaks, tack!
Sambon fick just gå själv till förfesten för jag känner mig helt enkelt mer sugen på en dejt med soffan och tv:n än att mingla runt bland hennes klasskamrater med en Cobra i handen (å jag älskar Cobra)...

Nej, det blir mysisarna på, och förmodligen en kall Cobra till en film tillsammans med terroristerna för mig nu.
I morgon är det nya tag igen och då ska det nog gå bättre.
Nu sparar jag ju några extra kronor som jag kan lägga på utförsäljningen i morgon istället.
Ja, när jag tänker efter så skulle man nästan kunna säga att jag tjänar en klänning eller en jacka nu när jag är hemma idag.


Kolla in torskögonen och fläskläppen på den här självömkande lilla varelsen då! Ha ha

Även om det på mornarna är väldigt behagligt och lämpligt att bo nära jobbet så kan det vara väldigt mycket mindre behagligt och lämpligt vid så många andra tillfällen.

Ponera att du är åtta år gammal och ska gå hem från fritids en fredag eftermiddag.
Du kramar om din urtrevliga och absolut fantastiska 30-åriga fröken men lägger med skakande huvud en extra blick på hennes okammade svarta hår, mascaralösa ögonfransar samt byxorna som nästan ramlar av höfterna och tänker medlidande att:
"Stackars fröken. Du måste nog börja tänka lite mer på ditt yttre om du ska få en man att befrukta dig någon gång."

Tänk sedan att du är på väg hem från middagen hos dina föräldrars vänner. Du är trött och håller din mamma tryggt i handen.
Gåendes mot dig kommer två unga tjejer klapprandes på sina höga klackar.
De är glada och kommer flamsandes och skrattandes närmare och du funderar lite i hemlighet över om den där kjolen som knappt når nedanför höftbenen på den ena tjejen verkligen är en kjol, eller om den stackars flickan faktiskt har tagit på sig ett skärp och sedan glömt byxorna...
Tjejerna ska precis klappra förbi, när mamma helt plötsligt stannar till och hälsar på den icke existerande kjolen.
Du tittar nyfiket upp... -FRÖKEN!?

*HELVETE!* Tänker din fröken (med all säkerhet) bakom det breda leendet och drar lite nervöst i den svinkorta kjolen, som ju ändå kändes helt rätt uppe i hallspegeln.
Hon klipper besvärat med de, av mascaran, vråltunga ögonfransarna som i hallspegeln var pricken över i:t till den supersotiga sminkningen, men är ändå väldigt nöjd över att de generade kinderna förmodligen inte avslöjas under rouget.
Det besvärande samtalet avslutas med ett... -Vi syns på måndag!

En annan inte så behaglig och lämplig situation är när fröken på fredagseftermiddagen har varit på systembolaget och handlat upp sig inför helgens oändliga partajande.
Fröken kämpar sig, med blossande kinder, ut genom portarna med fyra rosa, proppfulla och klirrande påsar när du kommer gåendes med din mamma, som ska köpa en flaska vin som hon och pappa ska dela på till familjens fredagsmiddag.
Din annars så ståtliga fröken hejar kutryggigt, av flaskornas tyngd, på dig och din mamma innan hon snabbt (eller, så snabbt hon kan med alla påsarna kring benen) piper iväg under ett pinsamt klirrande och ett snabbt -Vi syns på måndag, över axeln...

Då jag själv är en nästan nykter och polotröja-klädd frökenmedborgare har inga av dessa scenarion någonsin hänt mig.
Nej, nej... Jag kämpar mer med att, under granskande ögon, tvingas ta lättmajonnäs istället för den eftertraktade äkta majonnäsen när jag möter barn och föräldrar i affären.

Japp. Så är det!

"Fröken Babbel, jag måste erkänna en sak för dig!"

Min lilla blondin skuttar glatt vid min sida och rycker omedvetet i min arm vid varje språng, på vår väg mot återvinningsstationen.
"Ojdå... Vad spännande. Vad är det du ska erkänna?"
Jag ser framför mig hur erkännandet om att ha tagit med sig favoritgosehunden under jackan kommer.

"Jag avskyr utflykter!"
"VA?" Uppenbart chockad "Varför då?"
"Man måste gå, man blir varm, det blåser, man får tårar i ögonen, man måste äta något, man fryser för det är alltid så himla kallt när vi gårt nånstans. Nåja, inte nu kanske men ALLTD annars... Och så måste man gå."

"Kära nån! Det kan inte vara lätt att gå i vår klass då, eftersom vi åker på utflykt rätt så ofta ändå."
"Nej verkligen inte. Du förstår nog inte hur jobbigt det här har varit för mig." 

 Jag håller tillbaka ett:
"Hrmpf och hallå där, unga dam... Vem är det egentligen som hoppar runt som en nyfödd fölunge när det är dags att åka iväg på olika utflykter och som sedan gräver sig ner i matsäcksryggan först av alla vid utflyktsmålet" 
...Utan går bara där, bredvid hennes hoppande sida, och låter henne tycka så vansinnigt synd om sig själv...

Efter att ha slängt allt vårt skräp på återvinningsstationen (och att Bridget och fröken Babbel fånat sig i vanlig ordning) går hela klassen på ett led tillbaka till skolan under glada hoppsasteg ett gemensamt:
"I allt som rör sig, lyser eller låter finns ett batteri som ska lämnas åter" på repeat till hela områdets förmodliga förtvivlan!

Fick en länk av kotteby till en reklamfilm med Eminem som jag inte kunde låta bli att ta med här.
Tack för den mannen... Alltid kul med egna initiativ av kommentatorerna ;)

www.youtube.com/watch?v=iKUDppX2Kuo

Den här fredagen vaknade jag med mitt strålande humör på sitt absolut bästa humör.
Jag slog upp ögonen och klippte piggt med ögonfransarna innan (jo, det är sant) Chris Martin's mjuka Coldplay-stämma ljöd i rummet.
Med viga och luftiga svanhopp virvlade jag med mina allra spänstigaste balettben in i duschen där jag luddrande och skrubbande sjöng, med toner som en pupertetspojke, på Tjorvens "Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en lärka nyss och det var våren som kom..."

Solen fullkomligt kastade sig in i lägenheten och katterna vräkte sig nöjt sig i dess värmande strålar på soffkanten.
Jag gav en snabb tanke åt om jag kanske borde täcka för datorskärmen och tv:n nu när solen attackerade dem så förargligt varje morgon, men den tanken glömde jag snabbt när jag började smörja in min glada hud med fruktig och knallrosa lotion.

På med kjol, vita leggins och tröja och sedan ut i solen med housemusikens underbara dunkande i takt med mina morgonpigga mot-jobbet-kliv!

"Har du kjol på dig idag, fröken Babbel?" är det första barnen möter mig med när jag kommer.
"Jajemen! Nu är det vår... Och då måste jag ta vara på den för snart är sommaren över!"
"Du är så knäpp..."

I bamba:
"Nämen! Kjol.... Det är inte ofta vi ser dig med det. Vad härligt!!!"

Chefen i korridoren tillsammans med någon kommunsnubbe (snubba, det var en kvinna):
"Men hallå där, lilla du! Har du bytt kläder sedan i morse."
Jag tittar ner på mig själv med frågande blick "Näää!"
"Menar du att du hade kjol på dig på fikan och att jag missade det?"

Jag börjar genast låtsasgråta och slår dramatiskt ut med armarna:
"Min chef seer mig inte... Buaahhaaaa aaa"

Är det någon som behöver lite enerig och glatt humör idag, så kan ni komma till mig... Jag har det i massor och delar mer än gärna med mig.
Kanske är det till och med så att jag ska följa med ut ikväll och lämna mina vita helger som ett underbart minne blott...

Det finns många fina saker med mitt jobb och en av dem är att jag kan bestämma rätt mycket själv över vad jag gör under dagarna.
Just nu har jag dragit på mig de blåa skurhandskarna, vridit upp P3 Dans (underbar webkanal) på datorns maxvolym och virvlar runt på på kontoret i full städyra!
Här ska bli fint minsann! Bort med damm, pärmar, utklädningskläder, trasiga paraplyn och stora kartonger... Bort, bort, bort!

För att jag ska känna att jag fortfarande gör mitt jobb på ett utmärkt sätt har jag min mörkhåriga flicka, arbetandes, här inne med mig.
Hon behöver komma från klassrummet lite och jag behöver känna mig lite behövande, så det är en win win situation!

Nej, på med de underbara handskarna igen och dansa vidare med musik och städ!

TJO HOOoOoo 

VILKEN HÄRLIG DAG, BAA BA BA BAA...  MAN BLIR HÄRLIGT GLAD, BAA BA BA BAA
SOLSKEN HELA DAN.



Det har varit en alldeles underbar dag, från början och till nu.
Jag och min lilla mörka flicka  tog en myssväng i solen och mumsade på donuts och naturgodis (gissa vem som åt vad). Tänk vad solen och socker kan göra med en nästan exploderande flicka på 9 år. (Hon sitter och ritar siameser nu. Eller Hallon rättare sagt. Duktiga flicka. hehe)

Sedan nu vid mellis har vi haft ett bara alldeles underbart samtal om 50 cent:
"...Asså, fatta det stället han bor på liksom... Typ Detroit eller nåt. Livsfarligt."
"Men du vet.. Killen har ju fått 9 skott i huvudet. Och då snackar jag inte fotboll."
"Suuure! Ofta man överlever det eller."
"50 äger fett."

Från 50 cent kommer vi in på en kompis storebror:
"...Så nu har han hamnat i heeelt fel sällskap och så. Han är ute och typ festar hela tiden. Du vet, på nattklubbar och så.
Det är inte alls bra för honom..."

Låter som en viss fröken Babbel som jag känner!

Jag undrar en sak!
Är jag en fruktansvärd människa som inte tände ett ljus för Engla igår?

Jag tycker att det som drabbade henne och hennes familj är jättehemskt och sådana tragedier ska bara inte få hända någon... Men de gör det.
Det händer fler än man tror och det händer fler än Englas familj.
Det är fruktansvärt, det är vidrigt, det är ofattbart och jag kan nog aldrig förstå det riktigt, då jag själv inte råkat ut för något så hemskt.

Däremot har jag har vänner i min närhet som har råkat ut för liknande.
Vänner vars tragedier inte alls fått samma medieuppbåd och vars familjer inte alls fick "folkets medlidande" genom ett tänt ljus.

Jag tycker det är fint att vi tänker på andra och att det tänds ljus för dem, men det är så många fler därute som har varit med om samma eller liknande händelser som inte får det fina ljuset, så därför tände jag inget igår.

Det betyder inte alls att jag tycker att det som hände Engla och hennes familj är mindre fruktansvärt eller att hon inte skulle vara värd alla dessa ljus för tanken är fortfarande väldigt vacker.
Men det borde tändas ljus varje dag.
Ljus för alla andra som också råkat ut för sådant som bara inte ska få hända (men händer) och inte får medias uppmärksamhet...

Tisdag morgon, strålande sol, gott humör, en banan, en elev, upptinat bröd, studsig fröken Babbel och en upphittad fotboll.
Jag och min måndag-tisdag elev bestämde oss redan klockan 08:00 för att gå till slottsskogen och leta efter bajs till vår djur -och naturbok som vi håller på med.
Vi hittade en fotboll som vi sparkade och trixade med i morgondaggen och vi fånade oss genom att göra olika skuggkreationer. Den ena roligare än den andra (tyckte vi själva).


Hands up!

Vi lekte runt på gräsmattan en stund innan vi gick upp genom skogen (letade ju bajs) och till fågeldammen för att mata fåglarna med vårt medtagna bröd.
Det var helt löjligt härligt.
Det var inte en kotte mer än oss två i hela slottsskogen och vi gick och småpratade, skojade och mös med alla nyfödda djurbäbisar som skuttade runt på vingliga ben.



Nu ligger blommorna i press, bajspluttarna på tork och fjädrarna på plats.
Det kommer att bli en grym naturbok när den är klar. (Om nu min kära grabb slutar prata och börjar jobba någon gång. Han pratar oavbrutet).

I kväll är det föräldramöte och mina underbara kollegor bestämde sig för att lämna Bridget ensam på det eftersom de:
"inte visste om det i tid" 
"måste planera"
"ändå inte ska vara här till hösten"
"har en halvdag idag"
och det bästa av allt...
"Jag fick ju ta hand om barnen igår när ni andra fick planera hösten, så då tänker jag inte ställa upp på att vara med på föräldramötet. Det känns ändå som att jag blir bortprioriterad."

"Men snälla du" kan jag bara inte låta bli att säga.
"Tar du inte i lite nu? Det är ju inte du som person som ska stå här ikväll. Det är ju dina arbetsuppgifter.
Det är ju som fritidspedagog du ska ta emot de nya föräldrarna och berätta om vad en fritidspedagog gör i arbetslaget.
Sedan om det blir du eller en annan fritidspedagog till hösten är ju egentligen helt ovesäntligt och du kan ju inte jämföra det med att du fick ta hand om barnen igår när vi andra planerade hösten eftersom du ju faktiskt inte kommer att vara här då.
Dessutom är det väl mycket trevligare att vara med barnen än att sitta på möten hela dagen? 
Att både läraren och fritidspedagogen lämnar förskolläraren ensam på ett sådant här möte för att ni inte är här till hösten eller inte tycker er ha tid är inte schyst och ni har vetat om det här mötet länge, oavsett vad ni säger."
 
Jag var så superirreterad att jag nästan inte kunde vara trevlig.
Det hela slutade i alla fall med att jag sa att jag (den i höstens arbetslag inte tillhörande elevassistenten) kommer istället eftersom de båda vägrar.
Är det inte underbart hur man ser på sina arbetsuppgifter på jobbet?

Efter enorma och återkommande påtryckningar från en stor del av den kvinnliga läsarskaran om att lägga in fler bilder på Snygg-Erik kommer här en liten idolblogg på denna helt fantastiska och underbara (singel)man.

För att ingen ska tro att de kan komma och bara ta vår fina Snygg-Erik ifrån oss, väljer jag med omsorg bilder där jag och sambon är med (all over him) för att med största tydlighet visa vilka som är hans tjejer ;).
Men alla ni tjejer som nu messat, msn:at och tagit upp det på Fejan... Här har ni.
Titta och njut!

Efter en dag proppfylld med spårplaneringar och PIM-utbildningar på jobbet samt kompostpåsebeställningar tillsammans med bögen i församlingen kom jag, helt utmattad, hem till min vid köksbordet studerande sambo.
Jag var hungrig som en hel tigerflock och satte i mig hela skålen med nöt -och fruktblandningen som jag köpt för att ha när jag blir godissugen (så som jag ju allt för ofta blir).

Jag och sambon tog sedan en härlig power walk på en och en halv timma... Där vi givetvis fånade oss så som bara vi två gör.

Hemma igen, efter en tre och en halv timmas promenad i solen.
Det var väl inte riktigt meningen att vi skulle gå så långt, men Änggårdens stigar förde de två pladdrande gångarna ända till Mölndals asfalt och därifrån stegade vi mot Sahlgrenska, ner via Linné, upp mot Majorna och här sitter jag nu, tre och en halv timma och åtaliga kilometer senare.
Sjuukt nöjd är jag också...
Lätt att jag är värd lite soffa och film nu, trots det fina vädret, innan Flamingon.


Två hurtiga damer varav den ena faktiskt har bröst under sin sportbh...

Oh, what a glorious sunday morning!

Efter en lovely frulle och Ratatouille på dvd:n drog jag på mig lite kläder och gick ut i solen.
Måsarna skrek, barnen lekte, tanterna var ute med sina rullatorer och jag var på väg mot... Hmmm, solariet!

Det är något alldeles särskilt med de första soldagarna på våren.
Jag vet ingen som älskar måsarnas skri och sopa-gatorna-sopbilens brummande så mycket som jag gör. Verkligen love it!
Det betyder ju att jag kan plocka fram inlinsen och ge mig själv äkta sommarknän, ta ner bikinisarna och picknickfilten från vinden och se fram emot härligt saltig och soldoftande hud efter en dag vid havet.

Det luktar vårvärme ute och alla liksom blommar just de här första dagarna.
Oh joy!



Efter solariet gick jag till grönsakskillen och köpte frukt för 150 spänn. Det är ju löjligt dyrt för lite bananer...
Sedan råkade jag ju plocka till mig en påse med naturgodis också.
Vet liksom inte hur det går till hela tiden. Jag tänker att jag bara ska ha frukt, men kommer alltid ut med en påse naturgodis i handen. Mycket märkligt!

Det godiset mumsade jag i mig på vägen hem, så den power walken jag ska ta med min kollega exakt, precis nu kommer gå åt till att bränna underbara nötter doppade i fantastisk choklad och yoghurt...

Dags att gå!

Jag har en vän som vill tussa ihop mig på en blind date med en av sina killkompisar.
Jag är egentligen inte så mycket för blind dates eller andra ihoptussar-affärer men när hon berättade det och jag var på väg att säga:
"Njaaa, jag vet inte riktigt" som jag brukar, kom jag osökt att tänka på häromdagen då jag och sambon var på stan. Inte igår, med Mr Amazing utan tidigare i veckan.

Jag och sambon är inne på Åhléns och jag lägger fram ett:
"Oh, HELLOOO How you doin'?"  i bästa Joey Tribbiani anda,  kråmar mig flickigt med kroppen och viftar med ögonbrynen åt en kille som stod där och log åt mig i sin snygga frisyr, vältränade kropp och väldigt coola kläder.

Killen bara fortsätter titta på mig med sitt stela leende och han blinkar inte ens åt mig när jag besviket går förbi honom med en skrattandes sambo vid min sida.
"Nu har det gått långt," frustar hon och lägger armen om mig. "När du stöter på skyltdockor inne på Åhléns!"
"Men han var ju skitsnygg" säger jag till mitt försvar och ger honom en drömmande blick över axeln... "Skitsnygg!"

Men det är väl som hon säger ändå, att det inte är helt ok att ge sig på en stackars skyltdocka ute på stan, så en blind date kanske skulle få mig on track again.

Men tro inte en sekund att jag köper grisen i säcken.
Nej, nej. Jag är en very busy and important tjej som har massor av bättre saker för mig än att sitta på en dejt med en kille som inte är godis för mina ögon vid första ögonkastet ;)
Bilder tack, bilder!

Åh, jag har fått hem min snygga väninna för en helg!
Hon befinner sig annars i Stockholm på air stewardess- boot camp nu för tiden.
Min vackra lilla väninna rökdyker, släcker brinnande dockor, livräddar i havet, hoppar slide från flygplan och klarar  väldigt svåra tentor borta i vår hufvudstad...

Men nu sitter hon här, i min och sambons soffa, dricker en tetrafestis med jordgubbssmak i mina enorma gråa mysbyxor och inbäddad i rosa filtar, fladdrar med sina 75 kilos ögonfransar och ringer viktiga företags-jobbrelaterade telefonsamtal.
Hon är så söt och jag är så glad att jag får ha henne nära en liten stund innan hon åker tillbaka till sitt boot camp i stockholm och blir till den mest fantastiska lilla flygvärdinna...

Nästa vecka ska hon lära sig att förlösa barn och gå en sminkkurs.
Är olyckan framme när du är ute och flyger vill du ju ha en snygg leende flygvärdinna med en sminkdosa  i handen som ser till att du går med stil... Eller?


Min snygga väninna efter vårt vilda besök på Ge-Kås förra året!

Efter att ha somnat som en mätt kattunge framför filmen vi lånade av brorsan igår (Vantage Point) så vaknade jag i morse utvilad och redo för dagens roliga upptåg.
Vi startade dagen med att åka in till stan, där vi mötte upp Mr Amazing (eller Mr Amazing Suck Up som Snygg-Erik sa när han ringde och undrade vad vi gjorde) och kollade lite på kläder tillsammans med honom.
Mr Amazing frågade  hoppfullt, där vi sprang runt och ryckte i kläder, skärp och jackor, om vi inte skulle prova några bikinisar idag. Men det skulle vi, till hans besvikelse, inte.
Efter en stunds klädletande mötte vi tre även upp Trevligkille och tog en välbehövd fika tillsammans med honom på vårt favvo-fik.
Det var en lyckad dag med många färgglada och trevliga fynd. Särskilt för min kära sambo, som lyckades lura till sig två jackor för 400 spänn.


Tjejerna och Mr Amazing Suck Up ;) efter att han köpt sig en skitsnygg skinnjacka och innan fika med Trevligkille.

Efter ett par härliga timmar på stan åkte vi hem med våra kassar och på vägen mot vårt gula hus (som det ser ut som att någon har tappat mitt i vägen) kommer det en bil bakifrån och tutar på oss.
Who ho! Det var Snygg-Erik som bestämt sig för att ge oss ett besök och han följde med oss upp och fick hela modevisningen serverad för sig.





Vi tre tog sedan hans blåa lilla bil till Partille där det vankades semifinal-handbollsmatch (Önnered HK vs IK Sävehof).
Tjejerna (Önnered) förlorade tyvärr och jag var farligt nära att hoppa ner på plan för att med min allra argaste blick sänka den överbelåtna målvakten i Sävehof. Hon mallade sig på ett absolut inte ok sätt...
Men jag stålsatte mig och lät istället alla andra få höra och se min enorma irritation (jag härmade henne jättebra nämligen) när vi lamnade hallen och gick mot bilarna.


Vi ser ut som ett riktigt kärlekspar. Ha ha ha!

Kvällen kommer närmast att bjuda på middag och film.

Nu har jag haft tre lugna helger på raken (känner knappt igen mig själv) och för att inte tappa det helt blir det åka av nästa helg, och ännu mer helgen därpå!

Flamingon i morgon kommer i och för sig ge mig lite smak på det goda utelivet.

Mat nu.

I dag när jag kom hem till brorsan efter jobbet hade han fått sin nya tennisstol.
Det är något visst med oss gående personer och rullstolar. De liksom kallar på oss på ett mycket mystiskt men fantastiskt sätt.

(Gissa synen av mig, mamma, pappa och brorsan i fullt rullstolsrace i Sahlgrenskas undre katakombrer då bror låg inne efter olyckan.
Brorsan hade ju en riktig stol, men vi andra hade fått tag på varsin antik besöksstol, som man egentligen bara skulle putta fram lite försiktigt, vilka vi med vilt vevande armar fick upp i rätt bra hastighet.
Stolarnas däck var helt slitna och skeva och styrde sig själva kors och tvärs i korridorerna, med oss ovana rullstolsförare i, så vi var ju en mindre livsfara för både andra och oss själva där vi for fram. Men roligt var det).

Innan jag ens hade registrerat att min bror låg i sin säng och sagt "Hej" till honom ordentligt (d.v.s utöver det indianvrål jag avfyrade när jag öppnade dörren till hans lägenhet) satt jag i den nya stolen och testade vändbarheten.
Whoa, vilka vändningar man kunde göra. Och vad bra den snurrade.. Herregud, man bara tog fart, så snurrade den på stället.
UNDERBARA stol.

Men det bästa av allt var ju att den inte kunde tippa.
Jag menar, hur många gånger har jag inte lattjat runt i brorsans nätta lilla stol och låtsas att jag kan trixa som honom, hört någon prassla med godispapper eller öppna kylskåpsdörren och tappat koncentrationene en tiondels sekund, varpå stolen genast sett sin chans och lagt sig bakåt med en tjutandes storasysters flaxande armar och ben i sätet.

Jag gjorde det i morse igen... Det där, som jag verkar göra så väldigt mycket oftare än alla andra tjejer jag känner.
Jag glömde att ta på mig bh:n!

Nog för att jag har små tuttar, men de är ju för jössenamn inte obefintliga.
Det borde ju vara, för mig som för alla andra, en ren reflex att kränga på mig en bh innan jag tar på mig linne och tröja..
But noooo, inte jag inte. Jag tar glatt på mig linne och tröja över de nakna brösten och fortsätter obehindrat med mina morgonsysslor...

I går kväll KUNDE jag inte sova...
Jag vände och vred på min stackars frusna kropp (raggsockar på och allt).
Katterna tröttnade till slut på mitt vridande så de hoppade över till sambons säng och lade sig som två kringlor vid hennes sida... Där de tre sedan låg och snusade i takt.
Eller, inte Hallon.. Hon snarkar som en hel karlakarl!

I mitt huvud snurrade diverse tankar och.. -Det här är så roligt... Thomas Di Leva's Regnbågsklara diamant.
Tänk själv. Du är astrött, men kan inte sova, och som en textremsa, på repeat, i huvudet går:
"Regn, regn, regnbågsklara. Regnbågsklara diamant!"

I morse när jag vaknade (vilket betyder att jag ju somnade till slut) var jag på ett strålande humör och skuttade in i duschen vid första larmsignalen. (Bytte Kentas underbara dag mot Coldplays What if igår. Kanske kan bero på det)?

Nu sitter de och konspirerar i klassrummet...
Tissel, tassel, smussel, hemlis... Ändra schema och få fördelaktiga dagar...

Jag håller mig utanför.
Kom inte med ett stelt och fånigt leende och fråga mig en enda fråga till om mellanmålet.
FIXA det själv när jag inte är där. My gaaaad, hur svårt kan det va?

Ny smilande personal, gammal smilande personal... BLÄ!
Kvar är jag och Bridget i alla fall.

Jag? Bitter? Nääää!

I klassrummet sitter min grabb och läser en bok om humlor och bin (vi ska göra en naturbok  tillsammans och han vill förbereda sig väl) fast han egentligen ska skriva en saga tillsammans med en av tjejerna.
Bredvid honom ligger en bok om växter, som han tidigare läst (fladdrat igenom) i sina förberedelser inför naturboken.

"Fröken Babbel. Vi vet inte vad sagan ska handla om... Det är så svårt!" säger flickan och himlar med ögonen mot min grabb som sitter med näsan tryckt i humlor -och biboken.

Jag känner mig på mitt allra fyndigaste humör och säger käckt:
"Kan ni inte skriva om blommor och bin? Det är ju kul!"

Jag möts av en trött-på-fröken-blick och flickan vänder sig demonstrativt om för att diskutera saken vidare med någon som förstod sig på hennes problem bättre än vad jag tydligen gjorde.
Själv gick jag fnissandes och väldigt nöjd med mig själv därifrån för att fortsätta med mitt kaffe, som jag tillåtit mig att dricka nu...

Vi sitter i ett litet arbetsrum, min måndagskille och jag.
Han målar trolldegsgrönsaker och jag kollar på olika lektionstips på datorn.
Han frågar mig vilken låt som var bäst på melodifestivalen.
"Jag tyckte nog inte att någon var bäst. Jag gillar inte sån musik så mycket."
"Sanna Nielsen?" frågar han lite trött, som om han egentligen inte brydde sig.
"Nej, absolut inte" frustar superpedagogiska jag.
"Men vilken var bäst då? Även om allt är dåligt är något alltid bäst" Han tittar på mig och nickar menande när jag vänder mig om och ger honom en skeptisk blick.
"I så fall gillade jag nog Fronda bäst" svarade jag under press...

"Vilken låt tyckte du bäst om?" Frågar jag efter att vi lyssnat på några låtar på youtube (grönsaksmålningen hamnade på is en stund).
"Sanna Nielsen" svarar denna kille som hela tiden vill vara coolast, tuffast och häftigast.

Vi lyssnar på Sanna och han målar vidare medan jag tänker på hur bra hans skateboardåkning går med sån här musik i lurarna... 

Vid spårvagnshållplatsen, efter kvällens Pink Flamingo:
"Duu.. Jag vet inte om jag är helt nöjd med att bli kallad Blondinen på Kyrkogatan."
"Vadå? Va? Why? Du är ju blond. -Och du bor på kyrkogatan"
"Jo, men det låter så jävla tjejigt... På killar heter det mer något i stil med sandré..."

Vi diskuterar gemensamt fram ett nytt namn, under spårvagnshållplatstaket, denna regniga göteborgsnatt och är rörande överrens (efter ett jublande JAAA) om att trevligkille blir det nya namnet på min underbara blonda vän på Kyrkogatan.
Trevlig kille av fler anledningar än att han är just en trevlig kille, men det får ni kanske reda på senare.

Klockan 22:00 lämnade jag min årfyllande sambo i soffan och åkte hem till trevligkille för att chilla en stund innan vi gick mot Tranquilos rosalysande ingång och Grizzlynallens fantastiska musik...
Och herregud, vad han spelade!
Man KAN bli hög på musik. Det är inte bara ett talesätt utan i högsta grad sanning.

Jag fick en fantastisk alkoholfri drink av den underbara rubinen (som även är med nallen och handyman och driver fram flamingon) och trevligkille fick sin goda vän öl i handen.
De har hängt ihop länge nu, trevligkille och öl. Vi pratade en del roliga minnen vid vårt bord nere i Tranquilos källare, bland lasrar och unga människor, och öl var minsann med i de flesta av dem.
De kommer förmodligen att hänga ihop tills döden skiljer dem åt de två; trevligkille och öl...

Vi stod där vid vårt bord och pratade, diggade, hejade på kända ansikten, njöt och mös till denna fantastiska musik och vi kom fram till att just i detta ögonblick, just nu är livet perfektion och vi har det så himlans bra.
Vadå jobba i morgon? Det är ju NU vi lever...

Efter min andra alkoholfria drink och massa härligt dansande tar rubinen och hårdrockarkillen (honom har jag inte tagit upp innan men han är en av Tranquilos delägare, kock där och alldeles, alldeles underbar) av sig på överkroppen och lirar som två skolpojkar på fotbollsläger.
trevlig kille hetsar mig att gå fram till rubinen, ta på hans muskler och be om det allra starkaste han har, vilket jag ju givetvis gör då Rubinen är en väldigt fin kille som jag ju råkar känna, vilket gör det helt ok att ta lite på honom. Eller hur!

Rubinen tittar mig djupt i ögonen där jag står med mina små händer på hans nakna överkropp, han lägger sina händer på mina axlar och frågar ömt:
"Med eller utan alkohol?"
"Utan tack. Jag är ju nykter idag"
Jag fyrar av ett leende och han skakar på huvudet...
"Inte länge till."
Han ger mig en blinkning och börjar sedan blanda till två drinkar samtidigt som det spelas upp en liten film i mitt huvud om frukt, grönsaker, vatten och nötter...

Jag står i en källare på en klubb klockan 01:00 på natten, lasrarna skjuter ovarför mitt huvud, musiken vrålar i blodet och jag ber om en alkoholfri drink... Nej, det rimmar inte och jag hade ju redan syndat lite under kvällens middag. Det spelar väl ingen roll om jag syndar bara liiite till.
"Ok, men gör den liten." Jag visar mellan tummen och pekfingret hur väldigt lite alkohol jag vill att min drink ska innehålla.
"Mmm. Inga problem" säger han glatt och shakar vätskorna väl innan han fyller glasen med is och häller upp två färgglada drinkar som han toppar med sugrör.

Lite alkohol, my ass.
Han gjorde en rejäl 90/40 drink och jag såg hans vansinnigt nöjda min när jag höll på att sätta i halsen efter första klunken.
Men drinken smakade ändå ljuvligt och den passade väldigt bra till stämningen, så vi drack lydigt upp och tackade sedan Rubinen och Grizzlynallen för en fantastisk kväll innan vi gick ut i regnet och närmade oss varsin säng...
-Sängar som fortfarande är tomma, då vi (trevligkille och jag) nu sitter vid våra datorer klockan 03:00 på natten och pratar vidare mellan blogg och annat trams.



Trevligkille och helt hysteriska jag under valv och lasrar denna underbara söndag.
Nu MÅSTE jag sova.

Nana dodis vännen min.

Så här fint hade jag det på blondinen på Kyrkogatans underbara balkong igår, med min nymixade fruktdrink i handen.
Synd att han måste byta bort sin fantastiska lägenhet. Snart blir det Blondinen på Chalmersgatan istället, men det blir nog precis lika bra det!

Nu har sambons lilla familj lämnat oss och vet vad... Jag har syndat!
Jag har ätit mat. -RIKTIG mat och det var alldeles, alldeles underbart... I morgon fortsätter frukten att dominera min matsedel igen, och jag ångrar INGET av dagens synder.

Nej, ska göra mig lite söt och åka hem till min favoritblondin innan vi hälsar på Grizzlynallen på Trankan och lyssnar på lite feta beats innan sängen tar vid igen.

He he!
Låt mig berätta om min gårdag!

Efter att ha spenderat ännu en underbar dag tillsammans med blondinen på Kyrkogatan åkte jag hem till en pizzaluktande lägenhet där tjejerna börjat göra sig i ordning inför kvällen, varpå jag satte mig och spelade vrålhög house som en annan proffsdj och funderade på vad jag själv skulle göra.
Jag hade nog bestämt mig för att vara hemma ändå när jag i mitt lilla medley satte på Hey Boy Hey Girl med The Chemichal Brothers och någonting fullkomligt brast i mig.

Jag flög upp från min datorstol och dansade ut till tjejerna som satt i ett moln av hårspray och en hög av lock -och plattänger i hallen och försökte föra en normal diskussion (vilken ju brutalt dränktes av min musik) sippandes på sina Xcider.
Jag virvlade vidare in till sovrummet, dansade av mig myskläderna, ålade ner mig i en klänning och satte en mössa på huvudet.
Duscha hade jag då rakt inte tid och ork med.




Snirklade in tofsarena i en locktång, bättrade på makeupen och voila: Jag var fullkomligt redo för en kväll på stan, sommarfräsch och oerhört nöjd med mig själv.

Vi startade på Inferno där Grizzlynallen stod i baren och dominerade.
Jag vill nu bara föra in att jag inte drack någon alkohol, det stod tjejerna för. Jag surplade istället i mig färgglada juicer och njöt av nykterhetens enorma makt.

En lite mer alkoholpoverkad ung man ställde sig bredvid mig och bad Grizzlynallen att göra en Caipirinha.
När isen skulle i, tar killen drinken varpå nallen lugnt men bestämt tar tillbaka den för att fylla på med den faktiskt skitviktiga isen.
"Ne ne ne" schluddrar killen och tar tillbaka sitt glas.
"Vill du inte ha någon is?" frågar nallen och fortsätter sedan.
"Det är precis lika mycket alkohol i ändå, det förstår du va?"
"Ingen isch, jag får sån schnefylla då."
Han tar sin (förmodligen skitäckliga drink) i tre klunkar och vinglar bort till sitt bord.

Vi lovar varandra att ha lite koll på den här killen under kvällen, för han kunde nog bli lite rolig. En kvart senare kommer han och ber om ett stort glas kaffe -svart!

En väldigt rolig överraskning var när otippade Mr Amazing, hans tvillingbror och deras Peter kom till oss vid baren och kramades.
Åh, vad jag gillar Mr Amazing och hans crew. Gillar, gillar, gillar... I massor, massor, massor!
Vi sex lämnade efter ett tag nallen i baren och gick till Nivå där killarna, under kramkalas och löften om att ses snart, lämnade oss för McDonalds gyllende burgare.

När vi ställer oss i kön ser jag att Nivå nu gjort efter Push och har inget vanligt kösystem längre, utan bara en stor klump framför repen och även de hade nu en skylt med ordningsregler.
"Fånigt", tänte jag och började knappra iväg ett sms på telefonen.
Eller, va fan. Jag måste vara ärlig... Det är bara fånigt ända tills en av vakterna vinkar fram mig och mina ladies och låter oss under ett: "Välkomna tjejer" gå före hela klumpen av människor som står och trycker likt ett stim med sillar.

Därinne dånar housemusiken och det spritter glatt i mina nyktra spiror när jag hänger av mig jackan i garderoben. Och spratt gjorde det sedan hela kvällen. Oj, vad jag studsade och oj, vad jag njöt.
Jag stod på ett och samma ställe och dansade i stort sett hela kvällen och jag var på Nivå! Jag var nykter på Nivå och jag hade jätteroligt. What's up with that?

Killarna kom fram i omgångar och testade sin lycka men jag behövde inte ens komma till min line (här något förkortad, men sluttampen är ju ändå det viktiga):
"... Hem till mig, så kan ju du BEFRUKTA mig sen!"  (tro mig, det skrämmer iväg de flesta oönskade kavaljerer).
Nej, igår jobbade jag på total ignorering och det fungerade precis lika bra. Lite bitchigt kanske, men hey, såg jag ut att bry mig?

En av kavaljererna kom fram, tog tag i bordskanten och dansade sig klumpigt ner i brygga.
OM jag ville ha honom efter det...

En annan stod bredvid mig och morrade som en lejonhane i mitt öra medan han dansade ikapp med mig.
Japp, honom ville jag också väldigt gärna ha!

Vår kära hyresvärd köpte en flaska Moët till oss alla (eftersom sambon fyllde år) och han jobbade hårt på att jag skulle sluta med mina nyktra barnsligheter, men jag stod på mig och blev istället första flaskhållare.
Det såg väldigt bra ut, där jag gick runt med min alkoholfria drink i ena handen och en champagneflaska i den andra, I tell you!







När klockan var 03:30 gav vi upp och satte osss i en taxi hem... (Efter att sambon gett mitt nummer till en kille som jobbat hårt hela kvällen, och som hon inte tyckte att det var ok att jag nobbade. Fast han var faktiskt rätt fin, så det är ok ändå).

Jag hade en alldeles underbar kväll. Jag dansade, pratade, skrattade, fick mängder av komplimanger, njöt av att vara nykter och kände mig helt obesegrat glad!

Nu ska här städas och handlas innan sambons familj kommer och firar sin nu 29-åriga dotter, syster och moster innan vi ikväll tar oss till flamingons skyddande vingar och Grizzlynallens underbara musik!

Undrar just om mina 30+ börjar komma ikapp mig nu...

Vi har en blond skönhet på besök från Linköping i helgen och det är klart att man tar med sina vänner ut när de är på besök i stan.. eller?
Sambon är en bra värdinna. Hon tog med den blonda skönheten på förfest och galej, men  jag, vad gjorde jag?

Jo, jag satt invirad i tjocka tröjor, raggsockar, filtar, varma vetekuddar och rosa tekoppar framför datorn innan jag hasade mig till soffan och bäddade ner mig med katterna, somnade till Tom Cruses samuraivrål, öppnade ett ögonlock när filmen var slut och kröp in till sovrummet där jag somnade som en bäbis tillsammans med mina mjuka små terrorister.

Sambon och vår blonda skönhet kom hemsmygandes sent på natten och tisslade och tasslade som två små tomtenissar i köket med sina rostade mackor.
"De verkar ha haft en bra kväll" tänkte jag och somnade om.

Nu är klockan 09:52 och jag har varit klarvaken i en och en halv timma. Dagen står öppen för mig och jag ska nu planera hur jag kan utnyttja den på bästa sätt.

På återseende mina vänner (och er jag inte känner).

Några killar leker på mattan och småpratar och jag står vid disken.
"Fröken Babbel. Idag kan inte min pappa hämta mig?" Han går runt i en cirkel och äter på ett päron.
"Jaså? Varför inte det?"
"Han är nämligen i Thailand och äter gräshoppor."

"MÅSTE man äta gräshoppor?" frågar en av killarna från golvet snabbt med ett ansikte förvridet av avsmak.
"Nä, man kan äta stekta gräshoppor också. Och fiskögasoppa." svarar den rödhåriga lilla 6-åringen viktigt, där han går med sitt päron i sin cirkel.
"Finns det vatten där?" säger han på golvet hoppfullt.
"Jaaa, i massor. Och kokosnötter! Fast man ska inte äta de som ligger på golvet för de smakar nog inte så gott."

Killen på golvet kan inte riktigt släppa gräshopporna.
"Har din pappa verkligen ätit gräshoppor? Har han berättat det för dig?"
"Näää, asså, vi har inte riktigt hunnit prata om det ännu men vi ska göra det snart. Han kanske ringer mig ikväll och då berättar han allt om det."

Jag går ut hit och barnen fortsätter prata om exotiska länder. Några sittandes på golvet och en gåendes i en cirkel med ett uppätet päron i handen.

Det blir ingen skåneresa då bilen pajade...
Vad ska jag nu göra hela helgen när jag inte får dricka alkohol och äta god mat med alla andra?
Ska jag ha ännu en sitta-hemma-själv-helg?
TROR INTE DET!!!

Det måste väl finnas alkohol -och matfria lekar man kan sysselsätta sig med på helgen.

Eller?

Kom hem nu, och sitter nyduschad, efter att ha gått en riktigt rask promenad på en och en halv timma och jag är så sjukt nöjd med mig själv.
I tre dagar har jag med ett leende (ibland något ansträngt, men ändå där) stått emot kaffe, fikabröd, varma mackor, godis, lagad mat och annat syndigt gott. (Eller jo, jag hade en liten,liten,liten tumnagelstor svaghet i tisdags, men den gills knappt).
Bridget köpte chokladbollar -my favourit- i går. Men jag tog ingen... Oh nej, jag var stark minsann.
(Att jag sedan tvingade henna att frysa in dem för framtida frossning är ju inte ett dugg viktigt i den här historien).

Vi bjöd barnen på riktig rymdglass. Alltså riktig frystorkad glass, som killarna har på riktigt i rymden när de blir på riktigt glassugna.
Glass vi fått av självaste Christer Fuglesang och som jag aldrig kommer få chansen att få testa igen..
Men jag åt minsann ingen och den verkade i ärlighetens namn inte vara så god  ialla fall, så det gjorde nog inget.

"Oh, det hade varit jättegott, men nej tack," har blivit det nya jag och det känns skitskumt!
"Oh JAAAA tack, vad gott" är mer den fröken Babbel jag känner men som sagt, det här med morgonmixad frukt, grönsaker, ångkokat och nötter fungerar jättebra just nu. (Frågar någon Anna Skipper så äter jag förmodligen alldeles för mycket nötter. Men kom igen... De är osaltade och vad begär hon av mig egentligen? Jag dricker ju vatten och äter jordgubbar till).

I morgon åker vi till skåne, där tjejerna ska dricka rödtjut och mumsa ostbricka och laga underbara middagar och frukostar och fikakorgar och luncher och mellanmål och kvällsfika.
I just freaking love rödtjut och ostbricka och underbara middagar och frukostar och fikakorgar och luncher och mellanmål och kvällsfika..
Men det blir bananer, apelsiner och kiwisar för min del.
Kanske ska jag krydda till mina fruktdrinkar med ett citronmelissblad eller två, för att få känslan av det lilla extra innan jag stoppar i mitt rosa sugrör.
För det tänker jag ta med mig ska du veta. Ska tjejerna få rödvin ska jag få sugrör. Så är det bara!

Vi kommer förmodligen inte att ha något internet i vår röda stuga på österlen, men håll till godo. I will tell you all about it later on!

Det verkar ha blivit lite av en grej, det här med kryptiska namn och anonymiteter, i min rosa lilla blogg.
Det startade med "Anonym" som bara råkade glömma skriva vem han var i ett inlägg (varpå jag gick igång på alla 100 och skällde) men som faktiskt varit tyst ett tag nu.
Svarade jag så bra på fågelfrågan *Min läxa från anonym (läs "Till anonym") att han tappade talförmågan helt eller var jag helt enkelt så kass att han aldrig mer vill veta av att det finns ett vildhallon.blogg.se?

Strax därefter kom "Kanske" som jag faktiskt tror känner mig rätt bra (till skillnad från vad jag tror om "Anonym"). Eller gjorde, för ett tag sedan, om jag läser rätt mellan raderna.
Jag låter mig tro att "Kanske" är av de motsatta könet eftersom tjejer inte brukar hävda att andra tjejer är sexiga. Särskilt inte efter att ha ramlat med cykeln på fyllan. Haha!

"Who" är en kommentator som inte tycker mycket mer än att "It's the shit" och det är vansinnigt roligt...

Men... MEN, jag blir så förbannat nyfiken och framför allt frustrerad över att inte veta vilka det är.
JAG VILL JU VETA ALLT!
Jag vill ha kontroll och överblick. Jag vill sitta här vid min dator och se vem som läst, tänkt till och skrivit något till mig och jag vill.. Jag vill... JAG VILL BARA VETA! OK!!?
Hjälper det att fladdra med ögonfransarna och bjuda på en påse smågodis? Får man fjäskat till sig en ledtråd eller två då?
Kanske är det så, att får jag en ledtråd om vem ni är, kanske jag ger en ledtråd om exet för 10 år sedan (varför det nu är så intressant... Det var ju för 10 år sedan) eller något annat intressant och smaskigt som andra vill veta om mig... Kanske!

För det är fasen inte juste!
Jag ÄR, av naturen, den mest nyfikna lilla själ jag själv känner och... Och jag bearbetar det här alldeles för mycket märker jag.

Det är ju som "Kanske" säger. Det hade väl trots allt inte varit lika roligt om jag visste vilka de var, precis som det inte ÄR lika roligt att i förväg veta vad man får  i julklapp...

Eller JO! Det är PRECIS lika roligt!!!!

Jag går runt och gnäller hela dagarna för att jag fryser så förbannat på jobbet. Jag har mina handledsvärmare (äger tre olika par nu) och jag virar halsdukar runt halsen för att spara värme.
Men när jag huttrande ser mig själv i spegeln så glipar det oroväckande mellan jeansen och tröjan.
Varför är alla tröjor så korta? Eller är byxorna för låga? Eller är min överkropp för lång? Eller är jag oplanerad när jag tar på mig på morgonen?
Borde jag kanske köpa mig en ny garderob med lite längre kläder?

Klockan 14:00 kom en flådig BMW och hämtade mig från jobbet för att börna till Varberg och hjälpa mamma med att packa varor till GE-KÅ:s, eller vart de nu skulle den här gången.
Kändes verkligen jättekul och inspirerande att slita ihop lite komptimmar, som sedan tas ut i ett kallt och lortigt lager i Varberg...
Men vad gör man inte för sin älskade mamma. Puss! Du är ju ändå den enda mamman jag har så det är bäst att jag håller kvar vid dig. ;)

Efter att jag och brorsan fånat och råsnuskat oss med de stackars pipdjuren (mamma har ett företag som säljer hund-och kattsaker) som två 8-åringar lämnade vi av mamma hemma hos henne och åkte till Allum för att köpa hårprodukter och för att testa MAX fresh delight chicken (eller vad den nu kan heta) som fått en enorm man i USA att gå ner hur många kilon som helst på 60 dagar.
Eller rättare sagt, brorsan fick testa. Själv mumsade jag på en fruktsallad... -Antecknade du?
Jag har under alla timmar vi umgåtts, sedan han hämtade mig, klagat på min onda handled och fortsatte nu inne på MAX med att framför hans näsa demonstrera i vilken rörelse hanleden låser sig och tala om för honom, väldigt tydligt, hur ont det gör.

När det är dags att gå tar jag på mig min jacka och ska just slänga väskan över axeln, när handleden låser sig
"Woah... Kolla! Kolla här. Det är precis så jag menar. Så jäkla jobbigt..."
Bror tittar på mig och säger:
"Vänta. Jag ska resa mig upp och se om jag kan hjälpa dig på något sätt"
Han tar tag för att resa sig upp, och fortsätter:
"Nej, just det ja. Jag är ju F Ö R L A M A D!"

Fan, att dessa rullstolsbundna alltid ska vinna!

Idag började jag mitt nya liv!
Jag haft på känn ett tag att jag nog gått upp lite i vikt, men avsaknaden av våg i vårt lilla hushåll har fått mig att lämligt förtränga det hela.
I helgen satt jag och kollade på kort från i somras och jämförde med kort från nu... Japp! Den här tjejen har minsann lagt på sig lite runt kinder och midja. Och det går inte an. Nej nej!

I morse mixade jag en härlig morgondrink med apelsin, banan och bär och där började min detoxvecka!

Min planering är verkligen underbar eftersom min höggravida kollega aka kaffe-och-bullkompis har sin sista vecka innan hon går på mammaledighet och sambon fyller år och ska ha kalas med massa god mat...
Ja, just det. Vi ska ju till skåne i helgen också och där var det ju gourmet som låg på planeringen.

Men det blir inget med det. Här ska rensas ut och börjas på nytt.
Målet är minus 2-3 kilo så blir det nog bra igen.

Äntligen får jag skriva igen.
Herregud! det har ju hänt massor av spännande saker nu som jag inte kunnat berätta om.
Jag har varit milimeter från att få benen avklippta av en gul taxi, jag har krockat med en gångare vid en husknut (väldigt roligt) jag har suttit en hel eftermiddag på Axessakuten med en elev och jag har fått en ny kollega, som jag har en känsla av, kommer dyka upp här då och då...

Men nu till dagen!
MOAHAHAHAH

Det är ju första april idag och jag och min höggravida kollega kokade ihop ett litet lur till ungarna.
Efter bamba idag samlade vi dem vi bänkarna och berättade att vi fått ett meddelande från skolsköterskan om att det är alldeles för många elever på skolan som har fotvårtor och att vi nu måste få ett stopp på spridningen. (Jag var tidigare uppe och pratade med vår skolsyster, så hon var med på det).

Vi sade därför till barnen att att alla skulle ta av sig strumporna och lägga upp fötterna på bänkarna, så att skolsyster kunde komma och titta på allas fötter.
Ungarna tog lydigt av sig strumporna och lade upp dem under livligt prat om vårtor på händerna, mammas våstplåster och andra vidriga vårthistorier.
Skolsyster kom ner när alla satt där med fötterna i vädret och berömde dem för att de hade förberett sig så bra.
Hon gick runt och tittade på deras fötter en stund och innan jag sa:
"Men hörrni... Vad fåniga ni ser ut när ni sitter där med fötterna på bordet."
"Ja, verkligen" fortsätter min kollega "Ni ser jätteroliga ut."

Ungarna började skruva lite på sig och vi tjöööt:
"APRIL ,APRIL!"

Herregud, vad roligt man kan ha på svå försvarslösa barns bekostnad!