Vad underbart det är med vänner som har leksaker, såsom båt och motorcykel!
Lika snabbt som semestern nu närmar sig sitt slut, lika mycket ångest har jag för att börja jobba igen.
Jag känner mig som en Big Brother deltagare som i direktsänd tv säger:
"Jag tycker att jag ska få stanna kvar här i huset, för jag har så mycket mer att ge!"
Jag tycker att jag ska få ha mer semester, för jag är helt enkelt inte klar med den än!
Å N G E S T
Efter en heldag vid havet igår, samlades ett härligt gäng på vår piskbalkong för att förfesta lite innan vi gick till Nef.
Jag har inte varit på Nefertiti på flera år, så det var väldigt kul, att igår hitta dit igen.
Efter att vi, i vanlig ordning, hjälpt till att släcka, sopa och låsa på stället, tog jag och Heff 2 (som ju har flyttat hem till sin lägenhet igen, så Heff och Heff passar inte riktigt längre. Han är numera Knutten) vårt strålande humör och vandrade bort till Pustervik för att avsluta kvällen på ett regelrätt vis. Det vill säga genom att hänga i den stängda baren och dricka den sista och så vansinnigt onödiga ölen.
Vi tog sedan den minst lika viktiga svängen förbi någonstans att äta... Men äta var stängt.
-Överallt.
Det är fan inte ok!
Det slutade med att vi slank in på 7eleven och köpte en slags varm macka med mozzarella, vitlök och örter, som jag tryckte i mig, barfota, på vägen hem.
Oh, vad gött jag rapade i morse...
Jag nanade över hos Knutten, eftersom det var alldeles för långt att gå barfota hem i mina värkande, och från klipporna och sjötulpanerna, trasiga fötter.
Taxi var visst inte att tänka på.
Vi låg och småpratade lite innan sömnen slog in och jag hör helt plötsligt mig själv, som svar på det han sade, säga:
"Det får inte vara för mycket luft emellan. Det är inte bra för landställen och båtarna!"
"VA?" Säger Knutten bakom mig och börjar asgarva i mörkret.
Jag hade ju hört mig själv säga den underbara meningen, men jag har absolut ingen aning vart orden kom ifrån.
Jag måste verkligen ha varit precis mellan vaken och sovande!
I morse när vi vaknade var det (nattens macka till trots) två hungriga magar som skrek efter frukost och då kommer vi osökt till det där jobbiga.
Trots att det inte var det, så skulle jag ju göra en "Walk Of Shame" av rang på väg till affären, i min svarta lilla klänning och höga klackar.
*Jaha, där har vi någon som hade bortamatch i natt minsann. Och köper frukost till honom gör hon också, det lilla stycket*
För att undvika detta fruktansvärda misstolkande, trär jag på mig ett par av Knuttens jeans, gör om klänningen till en top och knyter, mycket nöjd med mitt verk, på mig skorna.
Wow och O'hoj, vad bra det blev.
Det var defentitivt ingen som såg igenom min förklädnad av ett par för stora (och uppenbarligen inte mina) jeans, omgjord klänning, rufsig fläta och högklackat till.
Jag är ombytlig som en superhjälte! Vissa har glasögon, andra för stora jeans för att dölja sitt riktiga jag!
Vi käkade frukost ute i solen och chillade en stund innan vi bestämde oss för att ta hojen ut och bada i en sjö någonstans.
När vi skulle åka, kunde jag ju bara inte hejda mig, utan drog av mig mina förklädnadsjeans och besteg motorcykeln med hjälm och svart stass...
Väl hemma brassades det pannkakor som vi åt på balkongen, och sedan kom vi faktiskt inte längre.
Vår planerade sjöbadning och framtida glassätande blev istället att surfa TOOL på YouTube, knastra i oss resterna från gårdagens chips, dricka kaffe och hänga i soffanhela dagen.
Vi totalmörkade att solen sken från blå himmel och gömde oss inomhus med oss själva och katterna.
Och vet ni..? Det var supernajs!
Det var så jäkla skönt att inte ha badstress eller känna att vi var tvugna att göra något.
Vi kom fram till attt vi hetsat hela semestern och att vi lätt var värda en lugn mysdag i soffan, trots att solen ville att vi skulle komma ut och leka.
Nu jobbar min vän Knutten hela natten och i morgon åker han tillsammans med Heff 1 (som nu får bli Basisten) till Dalarna för en José Gonzáles-spelning utomhus.
Själv ska jag ska ta med sambon ut till havets svalkande vågor när vi, i morgon, slår upp våra gröna och blå!
Jag känner mig som en Big Brother deltagare som i direktsänd tv säger:
"Jag tycker att jag ska få stanna kvar här i huset, för jag har så mycket mer att ge!"
Jag tycker att jag ska få ha mer semester, för jag är helt enkelt inte klar med den än!
Å N G E S T
Efter en heldag vid havet igår, samlades ett härligt gäng på vår piskbalkong för att förfesta lite innan vi gick till Nef.
Jag har inte varit på Nefertiti på flera år, så det var väldigt kul, att igår hitta dit igen.
Efter att vi, i vanlig ordning, hjälpt till att släcka, sopa och låsa på stället, tog jag och Heff 2 (som ju har flyttat hem till sin lägenhet igen, så Heff och Heff passar inte riktigt längre. Han är numera Knutten) vårt strålande humör och vandrade bort till Pustervik för att avsluta kvällen på ett regelrätt vis. Det vill säga genom att hänga i den stängda baren och dricka den sista och så vansinnigt onödiga ölen.
Vi tog sedan den minst lika viktiga svängen förbi någonstans att äta... Men äta var stängt.
-Överallt.
Det är fan inte ok!
Det slutade med att vi slank in på 7eleven och köpte en slags varm macka med mozzarella, vitlök och örter, som jag tryckte i mig, barfota, på vägen hem.
Oh, vad gött jag rapade i morse...
Jag nanade över hos Knutten, eftersom det var alldeles för långt att gå barfota hem i mina värkande, och från klipporna och sjötulpanerna, trasiga fötter.
Taxi var visst inte att tänka på.
Vi låg och småpratade lite innan sömnen slog in och jag hör helt plötsligt mig själv, som svar på det han sade, säga:
"Det får inte vara för mycket luft emellan. Det är inte bra för landställen och båtarna!"
"VA?" Säger Knutten bakom mig och börjar asgarva i mörkret.
Jag hade ju hört mig själv säga den underbara meningen, men jag har absolut ingen aning vart orden kom ifrån.
Jag måste verkligen ha varit precis mellan vaken och sovande!
I morse när vi vaknade var det (nattens macka till trots) två hungriga magar som skrek efter frukost och då kommer vi osökt till det där jobbiga.
Trots att det inte var det, så skulle jag ju göra en "Walk Of Shame" av rang på väg till affären, i min svarta lilla klänning och höga klackar.
*Jaha, där har vi någon som hade bortamatch i natt minsann. Och köper frukost till honom gör hon också, det lilla stycket*
För att undvika detta fruktansvärda misstolkande, trär jag på mig ett par av Knuttens jeans, gör om klänningen till en top och knyter, mycket nöjd med mitt verk, på mig skorna.
Wow och O'hoj, vad bra det blev.
Det var defentitivt ingen som såg igenom min förklädnad av ett par för stora (och uppenbarligen inte mina) jeans, omgjord klänning, rufsig fläta och högklackat till.
Jag är ombytlig som en superhjälte! Vissa har glasögon, andra för stora jeans för att dölja sitt riktiga jag!
Vi käkade frukost ute i solen och chillade en stund innan vi bestämde oss för att ta hojen ut och bada i en sjö någonstans.
När vi skulle åka, kunde jag ju bara inte hejda mig, utan drog av mig mina förklädnadsjeans och besteg motorcykeln med hjälm och svart stass...
Väl hemma brassades det pannkakor som vi åt på balkongen, och sedan kom vi faktiskt inte längre.
Vår planerade sjöbadning och framtida glassätande blev istället att surfa TOOL på YouTube, knastra i oss resterna från gårdagens chips, dricka kaffe och hänga i soffanhela dagen.
Vi totalmörkade att solen sken från blå himmel och gömde oss inomhus med oss själva och katterna.
Och vet ni..? Det var supernajs!
Det var så jäkla skönt att inte ha badstress eller känna att vi var tvugna att göra något.
Vi kom fram till attt vi hetsat hela semestern och att vi lätt var värda en lugn mysdag i soffan, trots att solen ville att vi skulle komma ut och leka.
Nu jobbar min vän Knutten hela natten och i morgon åker han tillsammans med Heff 1 (som nu får bli Basisten) till Dalarna för en José Gonzáles-spelning utomhus.
Själv ska jag ska ta med sambon ut till havets svalkande vågor när vi, i morgon, slår upp våra gröna och blå!
Oh Hääärrregud! ...
...VILKA dagar!
Jag är verkligen i lyckans heaven!
Visst!
Jag är fortfarande singel. Jag har fortfarande ingen egen lägenhet, jag har fortfarande rätt kass lön och jag är fortfarande på väg att bli gammal (alone), men fuck it!
Jag har, utan tvekan, världens bästa semester.
Det har varit så fantastiska dagar så jag vet knappt inte vart jag ska ta vägen.
Jag har, i boysen, hittat några av världens absolut i världsklass bästa killar. (Detta har jag vetat i nästan 10 år, men det är ändå först nu som det på riktigt visar sig).
De är obeskrivliga och jag älskar dem verkligen av hela mitt hjärta.
Ni som har följt bloggen vet hur fruktansvärt dåligt jag mådde ett tag och hur jävla idiotjobbigt det var, men den här semestern som jag har tillbringat med de här helt otroliga killarna har varit så nästan overkligt upplyftande.
Jag skulle vilja skicka varenda väggkandidat till dem för en helande behandling och jag vet att det skulle bli ett lyckligt slut.
De är så ödmjuka, så givmilda, så älskvärda, så trygga, så säkra och så fruktansvärt jävla underbara!
Jag älskar verkligen mina ladies, det gör jag... Men killarna har gett mig så mycket hopp och så mycket tro på framtiden så det är helt löjligt.
De är precis den medicinen jag behövde...
Ingenting är jobbigt med dem. Det finns inga krav, inga måsten och framför allt, inga "vi måste prata".
Jag kan bara vara jag och det känns helt underbart.
De tycker om mig för den jag är utan att jag måste tänka på att jag måsta vara på ett särskilt sätt som passar andra eller låtsas vara någon/något som jag egentligen inte är.
Jag är godkänd och omtyckt som jag och det är underbart.
Jag vet att mina fantastiska boys inte läser bloggen, så de kommer inte få reda på hur innerligt mycket jag tycker om dem (förutom när jag säger det) men det gör inget.
Nu vet alla andra hur fantastiska de är och hur bra de tar hand om "de sina".
De är alla bröder och hjälper och stöttar alltid varandra.
No matter what, and I love it.. I love them!
Hallon kräktes just på mitt ben.
Det är varmt och vansinnigt äckligt.
HUR ska jag ta mig till duschen utan att få mat-katt-kräks på hela golvet?
Det är fan inte ok Hallon... Och det är fan inte ok att jag fortfarande skriver med kräks på benet..
Luktar illa gör det också...
Jag har njutit av gyda grillningar, Handymans spelningar, Innelåsta nyckar (dvs utelåsta Saror), öppet hav, hotfulla mordtankar på oskyldiga brännmaneter, fantastiska soldedgångar, magiska picnicar, helt overkligt fina människor och jag har känt mig nästan ärligt lycklig för första gången på väldigt länge.
Några kodak moments från de sista dagarna:
"Kan inte du smörja in min rygg?"
"Självklart brorsan..." Två sekunder senare under den intima insmornngen "Vart är det du går och vaxar din rygg?"
Nej, vet ni... Klockan är hur mycket som helst och jag är sjuukt trött efter en heldag på havet (12 pers på en ö utanför Lindås, vi sex som blir kvar fortsätter vid 17:00 till Vinga, äter sedan skaldjurssoppa till middag på Björkön och avslutar med rosé på La Sombrita) och jag ska upp tidigt i morgon för att fortsätta att suga ut det allra göttigaste av min sista semestervecka.
Bilderna får tala.. Jag är ledsen.. Jag hade massor av najsiga moments som jag hade tänkt berätta om, men klockan är över 03:30 och jag orkar helt enkelt inte.
Förlåt mig och håll ut till ångestmåndagen så jag börjar jobba igen. Då lär jag ju får tid!
Men jag är inte bitter...
För er som känner boysen är det ju lite kul med bilder som talar om vad vi har gjort, och för er andra så är det bara att inse att jag har det rätt gött just nu ;)
Jag är verkligen i lyckans heaven!
Visst!
Jag är fortfarande singel. Jag har fortfarande ingen egen lägenhet, jag har fortfarande rätt kass lön och jag är fortfarande på väg att bli gammal (alone), men fuck it!
Jag har, utan tvekan, världens bästa semester.
Det har varit så fantastiska dagar så jag vet knappt inte vart jag ska ta vägen.
Jag har, i boysen, hittat några av världens absolut i världsklass bästa killar. (Detta har jag vetat i nästan 10 år, men det är ändå först nu som det på riktigt visar sig).
De är obeskrivliga och jag älskar dem verkligen av hela mitt hjärta.
Ni som har följt bloggen vet hur fruktansvärt dåligt jag mådde ett tag och hur jävla idiotjobbigt det var, men den här semestern som jag har tillbringat med de här helt otroliga killarna har varit så nästan overkligt upplyftande.
Jag skulle vilja skicka varenda väggkandidat till dem för en helande behandling och jag vet att det skulle bli ett lyckligt slut.
De är så ödmjuka, så givmilda, så älskvärda, så trygga, så säkra och så fruktansvärt jävla underbara!
Jag älskar verkligen mina ladies, det gör jag... Men killarna har gett mig så mycket hopp och så mycket tro på framtiden så det är helt löjligt.
De är precis den medicinen jag behövde...
Ingenting är jobbigt med dem. Det finns inga krav, inga måsten och framför allt, inga "vi måste prata".
Jag kan bara vara jag och det känns helt underbart.
De tycker om mig för den jag är utan att jag måste tänka på att jag måsta vara på ett särskilt sätt som passar andra eller låtsas vara någon/något som jag egentligen inte är.
Jag är godkänd och omtyckt som jag och det är underbart.
Jag vet att mina fantastiska boys inte läser bloggen, så de kommer inte få reda på hur innerligt mycket jag tycker om dem (förutom när jag säger det) men det gör inget.
Nu vet alla andra hur fantastiska de är och hur bra de tar hand om "de sina".
De är alla bröder och hjälper och stöttar alltid varandra.
No matter what, and I love it.. I love them!
Hallon kräktes just på mitt ben.
Det är varmt och vansinnigt äckligt.
HUR ska jag ta mig till duschen utan att få mat-katt-kräks på hela golvet?
Det är fan inte ok Hallon... Och det är fan inte ok att jag fortfarande skriver med kräks på benet..
Luktar illa gör det också...
Jag har njutit av gyda grillningar, Handymans spelningar, Innelåsta nyckar (dvs utelåsta Saror), öppet hav, hotfulla mordtankar på oskyldiga brännmaneter, fantastiska soldedgångar, magiska picnicar, helt overkligt fina människor och jag har känt mig nästan ärligt lycklig för första gången på väldigt länge.
Några kodak moments från de sista dagarna:
"Kan inte du smörja in min rygg?"
"Självklart brorsan..." Två sekunder senare under den intima insmornngen "Vart är det du går och vaxar din rygg?"
Nej, vet ni... Klockan är hur mycket som helst och jag är sjuukt trött efter en heldag på havet (12 pers på en ö utanför Lindås, vi sex som blir kvar fortsätter vid 17:00 till Vinga, äter sedan skaldjurssoppa till middag på Björkön och avslutar med rosé på La Sombrita) och jag ska upp tidigt i morgon för att fortsätta att suga ut det allra göttigaste av min sista semestervecka.
Bilderna får tala.. Jag är ledsen.. Jag hade massor av najsiga moments som jag hade tänkt berätta om, men klockan är över 03:30 och jag orkar helt enkelt inte.
Förlåt mig och håll ut till ångestmåndagen så jag börjar jobba igen. Då lär jag ju får tid!
Men jag är inte bitter...
För er som känner boysen är det ju lite kul med bilder som talar om vad vi har gjort, och för er andra så är det bara att inse att jag har det rätt gött just nu ;)
Pöss
Jag är inte hemma... Jag hinner inte skriva...
snart, snart!
snart, snart!
Aaaahh
Ny dag och nya härligheter.
Jag och sambon var uppe med tuppen och åkte ner till havet innan de flesta ens hade vaknat.
Det är så underbart att komma ner till klipporna när havet är helt stiltje och bara några få människor har orkat upp. Sedan blir det mindre underbart, när alla andra invaderar klipporna och spelar musik, ropar och skvätter vatten när de går förbi en (ungefär så som jag själv gör).
Heff 1, Tunis och Heff 1:s mamma kommer då som räddande änglar och plockar upp mig med båten, varpå vi styr mot Vinga fyr för en eftermiddag full av kärlek till västkusten.
Mamma Heff övningskör och jag blir djupt imponerad av Heff 1:s tålamod när han lär sin kära mor det här med att köra båt, lägga till och till och med bogsera, vilket vi gjorde.
Framme vid Vinga köper vi oss varsin glass och letar upp ett bra kamparställe.
Pojkarna dyker från höga höjder och leker, medan mamma Heff och jag promenerar i och simmar runt lite, som de äkta kärringar vi är. (Jag låg till och med på rygg och flöt lite. Hur kärring är inte det på en skala)?
Vi hittade sedan på en oerhört rolig lek, som innebar att du hade snorkel och cyklop på dig, tog en tung sten och simmade ut mot det djupa. Där slutade man simma och bara lät stenen jobba.
Shit, vad man sjunker. Som en sten faktiskt.
Det var jäkligt roligt att med cyklopet sjunka mot botten i en riktigt häftig hastighet.
En gång fick jag en så tung sten att jag började sjunka medan jag simmade. Gissa synen när min snorkel försvinner mer och mer under vattnet medan jag ovetande simmar på...
Blub, blub, blub... Host, harkel, host!
Grabbarna skrattade så de tjöt när jag efter att ha släppt stenen hostar mig upp till ytan igen och spottar och snorfräser som en riktig karl.
Jag och sambon var uppe med tuppen och åkte ner till havet innan de flesta ens hade vaknat.
Det är så underbart att komma ner till klipporna när havet är helt stiltje och bara några få människor har orkat upp. Sedan blir det mindre underbart, när alla andra invaderar klipporna och spelar musik, ropar och skvätter vatten när de går förbi en (ungefär så som jag själv gör).
Heff 1, Tunis och Heff 1:s mamma kommer då som räddande änglar och plockar upp mig med båten, varpå vi styr mot Vinga fyr för en eftermiddag full av kärlek till västkusten.
Mamma Heff övningskör och jag blir djupt imponerad av Heff 1:s tålamod när han lär sin kära mor det här med att köra båt, lägga till och till och med bogsera, vilket vi gjorde.
Framme vid Vinga köper vi oss varsin glass och letar upp ett bra kamparställe.
Pojkarna dyker från höga höjder och leker, medan mamma Heff och jag promenerar i och simmar runt lite, som de äkta kärringar vi är. (Jag låg till och med på rygg och flöt lite. Hur kärring är inte det på en skala)?
Vi hittade sedan på en oerhört rolig lek, som innebar att du hade snorkel och cyklop på dig, tog en tung sten och simmade ut mot det djupa. Där slutade man simma och bara lät stenen jobba.
Shit, vad man sjunker. Som en sten faktiskt.
Det var jäkligt roligt att med cyklopet sjunka mot botten i en riktigt häftig hastighet.
En gång fick jag en så tung sten att jag började sjunka medan jag simmade. Gissa synen när min snorkel försvinner mer och mer under vattnet medan jag ovetande simmar på...
Blub, blub, blub... Host, harkel, host!
Grabbarna skrattade så de tjöt när jag efter att ha släppt stenen hostar mig upp till ytan igen och spottar och snorfräser som en riktig karl.
Efter kaffe och bulle och otaliga stenar tog killarna och jag en promenad upp till fyren.
Oj, så vackert det är.
Den här tiden på året, och med det här vädret, skulle jag inte byta ut västkusten mot någonting. Jag älskar det verkligen.
Jag hör ju själv hur nördig jag låter, men det är verkligen breathtaking att med underbara vänner och med ro i kroppen, stå på klipporna och blicka ut över horisonten.
Jag vet att man måste ha horisonten horisontellt, men jag fick så bråttom... Det var så fint!
Efter båtturen stannade vi, i vanlig ordning till vid fritidsgården, där det var full ruljans och vi hann, med de som satt utanför, bestämma att vi syns ikväll.. Vilket är nu!
Dags att skölja bikinisar, duscha och ut och umgås vidare.
Pöss alla!
What can I say?
Nu är jag hemkommen igen.
Brunbränd så det krispar sig i kanterna och nöjd som en muslim med 72 oskulder.
Lången kom och hämtade mig och sambon igår, och vi åkte i gemensam trupp och hämtade upp Heff och Heff inför vår resa mot Lysekil.
I bilen mot vår destenation får vi ett telefonsamtal från en vän som sitter ensam i sin pappas stora hus på Tjörn, och vi bestämmer oss för att åka dit istället.
Lysekil finns ju kvar även nästa vecka, och då är Långens föräldrar inte där heller ;).
I Stenungsund stannade vi och köpte massor av underbar och färgglad mat, färsk fisk till grillningen (ifall att vi inte skulle få fångat någon egen) samt mötte upp vår vän och paret som var med honom.
Det var ett härligt gäng på åtta personer som sedan åkte till huset, vilket hade en utsikt tagen ur en sagobok, altaner to die for och en atmosfär av totalt lugn.
Vi lekte med badminton och bollkastning i trädgården en stund, innan vi promenerade ner till havet, där vi låg och drack öl på klipporna, hoppade i det glittrande vattnet och delade handdukar...
Finns det hjärterum finns det stjärterum!
När hungern tog över gick vi tillbaka och dukade upp ett grillbord av sällan skådat slag och satt sedan under parasollet, vid det runda bordet och pratade.
När det började skymma tog Lången och Heff 1 sitt fiskespö och sina öl och gick ner till bryggorna.
Sambon och jag kom efter med nybryggt kaffe och en 10-årig whiskey som vi hade och njöt av på bryggan och det var helt underbart.
Luften var alldeles stilla, vattnet kluckade mot bryggan, en fiskebåt tuffade avlägset och några fåglar seglade skickligt förbi ovanför våra huvuden.
Det var ett kodak moment som jag kommer att bära med mig lång tid framöver.
Vi satt sedan uppe på den ena altanen, med musik i bandaren och diskuterade olika viktigheter hela natten och inpå tidig morgon.
Heff 1 promotade sitt absoluta favoritband -TOOL, med sina fötter, bärandes de rosa flip flopsen med en blomma på, på bordet.
En alldeles underbar kombination och syn, I tell you!
Vid 10:00 idag, var sambon och jag nere vid havet igen och låg där och stekte medan de andra en efter en droppade in, mer eller mindre bakis och någon eller några med en återställare i handen.
Det blev bollekar, bad, frukost vid havet, gemensamma handdukar och totalt njut hela dagen innan vi gick tillbaka till huset och byggde upp ännu ett fantastiskt grillbord.
Nu är jag just klar med en enorm sats (nej, inget snusk nu) pestopasta som skall förtäras i morgon.
Meningen var att jag och Sambon skulle åka till Falkenberg och kolla på när Snygg-Erik spelade beachvolley-SM, men då det var så svårt att hitta någonstans att sova, ändrade vi planerna till att åka ut med Heff 1:s båt och njuta av öppet hav och klippor hela dagen istället.
Ibland är livet bara så bra!
Brunbränd så det krispar sig i kanterna och nöjd som en muslim med 72 oskulder.
Lången kom och hämtade mig och sambon igår, och vi åkte i gemensam trupp och hämtade upp Heff och Heff inför vår resa mot Lysekil.
I bilen mot vår destenation får vi ett telefonsamtal från en vän som sitter ensam i sin pappas stora hus på Tjörn, och vi bestämmer oss för att åka dit istället.
Lysekil finns ju kvar även nästa vecka, och då är Långens föräldrar inte där heller ;).
I Stenungsund stannade vi och köpte massor av underbar och färgglad mat, färsk fisk till grillningen (ifall att vi inte skulle få fångat någon egen) samt mötte upp vår vän och paret som var med honom.
Det var ett härligt gäng på åtta personer som sedan åkte till huset, vilket hade en utsikt tagen ur en sagobok, altaner to die for och en atmosfär av totalt lugn.
Vi lekte med badminton och bollkastning i trädgården en stund, innan vi promenerade ner till havet, där vi låg och drack öl på klipporna, hoppade i det glittrande vattnet och delade handdukar...
Finns det hjärterum finns det stjärterum!
När hungern tog över gick vi tillbaka och dukade upp ett grillbord av sällan skådat slag och satt sedan under parasollet, vid det runda bordet och pratade.
När det började skymma tog Lången och Heff 1 sitt fiskespö och sina öl och gick ner till bryggorna.
Sambon och jag kom efter med nybryggt kaffe och en 10-årig whiskey som vi hade och njöt av på bryggan och det var helt underbart.
Luften var alldeles stilla, vattnet kluckade mot bryggan, en fiskebåt tuffade avlägset och några fåglar seglade skickligt förbi ovanför våra huvuden.
Det var ett kodak moment som jag kommer att bära med mig lång tid framöver.
Vi satt sedan uppe på den ena altanen, med musik i bandaren och diskuterade olika viktigheter hela natten och inpå tidig morgon.
Heff 1 promotade sitt absoluta favoritband -TOOL, med sina fötter, bärandes de rosa flip flopsen med en blomma på, på bordet.
En alldeles underbar kombination och syn, I tell you!
Vid 10:00 idag, var sambon och jag nere vid havet igen och låg där och stekte medan de andra en efter en droppade in, mer eller mindre bakis och någon eller några med en återställare i handen.
Det blev bollekar, bad, frukost vid havet, gemensamma handdukar och totalt njut hela dagen innan vi gick tillbaka till huset och byggde upp ännu ett fantastiskt grillbord.
Nu är jag just klar med en enorm sats (nej, inget snusk nu) pestopasta som skall förtäras i morgon.
Meningen var att jag och Sambon skulle åka till Falkenberg och kolla på när Snygg-Erik spelade beachvolley-SM, men då det var så svårt att hitta någonstans att sova, ändrade vi planerna till att åka ut med Heff 1:s båt och njuta av öppet hav och klippor hela dagen istället.
Ibland är livet bara så bra!
Timeless
Vi var på bio igår, sambon och jag.
Över halva semestern har gått och vi har knappt sett varandra, så igår gjorde vi parsysslan; Bio!
Vi träffade två ladies över en kaffe innan och hann med en del smarrigt skvaller innan vi skildes åt och gick på varsina bios. Sambon och jag såg Hancock, som var helt ok.
Dagen igår innebar sol och klippor, samt ett besök på fritidsgården (Båtsmans pizza) och dagen idag har hittills inneburit storstäd här hemma.
Men den har också inneburid väskpackande, för nu drar vi till Långens land i Lysekil, tillsammans med Heff och Heff och ska njuta av fiske, grillning och sol, tänkte vi.
Det blir en full bil och härliga dagar...
Över halva semestern har gått och vi har knappt sett varandra, så igår gjorde vi parsysslan; Bio!
Vi träffade två ladies över en kaffe innan och hann med en del smarrigt skvaller innan vi skildes åt och gick på varsina bios. Sambon och jag såg Hancock, som var helt ok.
Dagen igår innebar sol och klippor, samt ett besök på fritidsgården (Båtsmans pizza) och dagen idag har hittills inneburit storstäd här hemma.
Men den har också inneburid väskpackande, för nu drar vi till Långens land i Lysekil, tillsammans med Heff och Heff och ska njuta av fiske, grillning och sol, tänkte vi.
Det blir en full bil och härliga dagar...
Busy bee
Igår var det sol. Jag gillar sol!
Sambon skulle jobba så jag tog skjuts av henne till Ganlet, där jag låg och lapade sol i min ensamhet, tills det kom en underbar knutte med TVÅ mc-hjälmar i handen gåendes över bergen och gjorde mig sällskap.
Vi åt frukost vid havet och deckade på klippan ett par timmar, innan molnen kom ikapp oss.
Vi tog då hojen och åkte till Askim, och Båtsmans pizza.
Sedan Handyman öppnade den pizzan, har det blivit lite av en fritidsgård för oss ungdomar.
Det finns alltid folk man känner som sitter vid bordet (eller hänger inne i pizzabåset) med en halväten pizza, cigarettpaket och en dricka framför sig, när man kommer dit.
Och igår var inget undantag.
Det både kom och gick folk under de timmarna vi chillade med housemusik och goda vänner, utanför pizzan.
Precis som när man var kid och "hängde" på olika ställen med mopparna parkerade i närheten.
Sambon skulle jobba så jag tog skjuts av henne till Ganlet, där jag låg och lapade sol i min ensamhet, tills det kom en underbar knutte med TVÅ mc-hjälmar i handen gåendes över bergen och gjorde mig sällskap.
Vi åt frukost vid havet och deckade på klippan ett par timmar, innan molnen kom ikapp oss.
Vi tog då hojen och åkte till Askim, och Båtsmans pizza.
Sedan Handyman öppnade den pizzan, har det blivit lite av en fritidsgård för oss ungdomar.
Det finns alltid folk man känner som sitter vid bordet (eller hänger inne i pizzabåset) med en halväten pizza, cigarettpaket och en dricka framför sig, när man kommer dit.
Och igår var inget undantag.
Det både kom och gick folk under de timmarna vi chillade med housemusik och goda vänner, utanför pizzan.
Precis som när man var kid och "hängde" på olika ställen med mopparna parkerade i närheten.
Men det var tack vare att det var en sådan ruljans på folk, som vi med lätthet planerade ihop en grillfest hemma hos knutten, senare på kvällen.
Det är så härligt med människor
Hade inte jag just den sjukaste av taxiresor, så säg?
Jag har haft ännu en underbar filmdönarkväll hemma hos Heff och Heff med tacos, godis, chips, morötter, dip och cola, men insåg när jag hela tiden dåsade till i soffan, att det nog var dags att åka hem och sova.
När jag först kommer ut till taxin och ser genom den nervevade rutan (i spöregnet) att chauffören är (med risk för att bli tjatig) 12 tänkte jag lite panikartat att; Herregud. Killen fick ju körkort för en kvart sedan.
En snabb, svepande blick på bilen och omgivningen talade om för mig att han varken hade en övningskörningsskylt eller en handledarbil i närheten så han hade nog ett eget körkort i alla fall.
"Jaha... Mönndal då." Säger han hurtigt och gasar iväg när jag stängt dörren, varpå jag snabbt som blixten fipplar på mig säkerhetsbältet och dubbelkollar hans förarbricka.
"Va.. Nää, Majorna." Svarar jag, där jag sitter som en sjöstjärna mot ryggstödet, trots att vi nog borde köra i 50.
Han dubbelkollar adressen och jag verifierar med ena handen mot dörren och andra på stolsdynan för att inte åka mot honom i svängen.
"Mönndal. Ja sa ju de!"
"Jag är rätt säker på att jag bodde i Majorna när jag lämnade hemmet tidigare idag och jag skulle bli sjukt besviken om jag i fortsättningen skulle behöva åka till Mölndal varje gång jag ska hem."
Han ger mig en genomträngande blick och säger muntert:
"Du visa vägen."
Efter en liten bit bromsar han plötsligt till mitt i vägen, mellan husen och fräser:.
"Polisen! Helvete"
*Tack gode gud*
Glad röst "Neej, de e ju inte polisen. De e en kollega"
Han bromsar in för att prata med taxikollegan, som verkar väldigt ointresserad av hans sällskap, varpå vår resa förtsätter efter en liten stunds lönlöst kontaktsökande.
Min chaufför tar då internradion och kallar på den andra bilen.
"Fan, mannen. Vilka feta lampor du har. Jag trodde du var snuten fan!"
Sprakande och: "vad menar du?" i andra änden.
"De lös så starkt i ögonen vettu. Det kändes inte bra."
Samtalet förtsätter en liten meningslös stund och jag tittar ut genom rutan och låtsas att jag inte hör ett ord.
*pip piiiiip*
Han sliter upp sin telefon från byxfickan, visar mig den lysande displayen och säger glatt:
"Sms"
*Nähä!*
Sedan knappar han in ett sms tillbaka till avsändaren samtidigt som vi kastar oss ner för en brant och kurvig backe.
Jag tittar ut genom rutan och funderar på om jag ska skratta eller gråta.
Jag vet inte riktigt...
"Varför har du mössa på dig..? Måste fråga vettu"
"Öh.. Nej.. Det är bara skönt. Vi har haft en slappardag och det är skönt att bara gömma sig under en mössa."
"Jag tror att du e mycke sötare utan mössa. Får jag se ditt hår?"
"Nej"
"Håret gör tjejen vettu. Inte gömma de på de här viset. Visa nu."
"Nej"
Han stannar bilen och tittar på mig, där jag sitter och försökte trycka mig ur den solida och mycket stängda bildörren.
"Jag kör inte en meter till innan jag får se ditt hår"
"Då är körningen slut här" svarar jag bestämt och lägger händerna tungt på huvudet för att försäkra att han inte drar av mig min vita lilla mössa.
Han skrattar glatt och gasar vidare, varpå den lilla bilen gör ett litet Kalle Ankahopp innan den med full asfaltskontakt arbetar sig hem mot mitt hus igen.
Vad han pratade om sista biten hem kommer jag inte ihåg, men hela körningen slutade med endast 10 kronor dricks och ett glatt:
"Ha en underbar natt vackra flicka"
"Ha en underbar fortsatt körningsnatt, tokiga taxichaufför."
Han vinkar åt mig efter att jag stängt dörren och vrålar iväg på nya körningar...
Vad fan hände?
Borde jag hindra honom från att köra andra, eller borde jag skratta åt hans unga galenskap?
Han var ju trots allt väldigt glad hela tiden och inte alls hotfull, även om han kanske inte var den mest exemplariska av taxichaufförer.
Fast, å andra sidan... Om han nu fick sitt körkort för en kvart sedan, så borde han ju vara rätt ny på jobbet, och då är det ju inte alltid så lätt.
Jag väljer nog att skratta ändå!
Jag har haft ännu en underbar filmdönarkväll hemma hos Heff och Heff med tacos, godis, chips, morötter, dip och cola, men insåg när jag hela tiden dåsade till i soffan, att det nog var dags att åka hem och sova.
När jag först kommer ut till taxin och ser genom den nervevade rutan (i spöregnet) att chauffören är (med risk för att bli tjatig) 12 tänkte jag lite panikartat att; Herregud. Killen fick ju körkort för en kvart sedan.
En snabb, svepande blick på bilen och omgivningen talade om för mig att han varken hade en övningskörningsskylt eller en handledarbil i närheten så han hade nog ett eget körkort i alla fall.
"Jaha... Mönndal då." Säger han hurtigt och gasar iväg när jag stängt dörren, varpå jag snabbt som blixten fipplar på mig säkerhetsbältet och dubbelkollar hans förarbricka.
"Va.. Nää, Majorna." Svarar jag, där jag sitter som en sjöstjärna mot ryggstödet, trots att vi nog borde köra i 50.
Han dubbelkollar adressen och jag verifierar med ena handen mot dörren och andra på stolsdynan för att inte åka mot honom i svängen.
"Mönndal. Ja sa ju de!"
"Jag är rätt säker på att jag bodde i Majorna när jag lämnade hemmet tidigare idag och jag skulle bli sjukt besviken om jag i fortsättningen skulle behöva åka till Mölndal varje gång jag ska hem."
Han ger mig en genomträngande blick och säger muntert:
"Du visa vägen."
Efter en liten bit bromsar han plötsligt till mitt i vägen, mellan husen och fräser:.
"Polisen! Helvete"
*Tack gode gud*
Glad röst "Neej, de e ju inte polisen. De e en kollega"
Han bromsar in för att prata med taxikollegan, som verkar väldigt ointresserad av hans sällskap, varpå vår resa förtsätter efter en liten stunds lönlöst kontaktsökande.
Min chaufför tar då internradion och kallar på den andra bilen.
"Fan, mannen. Vilka feta lampor du har. Jag trodde du var snuten fan!"
Sprakande och: "vad menar du?" i andra änden.
"De lös så starkt i ögonen vettu. Det kändes inte bra."
Samtalet förtsätter en liten meningslös stund och jag tittar ut genom rutan och låtsas att jag inte hör ett ord.
*pip piiiiip*
Han sliter upp sin telefon från byxfickan, visar mig den lysande displayen och säger glatt:
"Sms"
*Nähä!*
Sedan knappar han in ett sms tillbaka till avsändaren samtidigt som vi kastar oss ner för en brant och kurvig backe.
Jag tittar ut genom rutan och funderar på om jag ska skratta eller gråta.
Jag vet inte riktigt...
"Varför har du mössa på dig..? Måste fråga vettu"
"Öh.. Nej.. Det är bara skönt. Vi har haft en slappardag och det är skönt att bara gömma sig under en mössa."
"Jag tror att du e mycke sötare utan mössa. Får jag se ditt hår?"
"Nej"
"Håret gör tjejen vettu. Inte gömma de på de här viset. Visa nu."
"Nej"
Han stannar bilen och tittar på mig, där jag sitter och försökte trycka mig ur den solida och mycket stängda bildörren.
"Jag kör inte en meter till innan jag får se ditt hår"
"Då är körningen slut här" svarar jag bestämt och lägger händerna tungt på huvudet för att försäkra att han inte drar av mig min vita lilla mössa.
Han skrattar glatt och gasar vidare, varpå den lilla bilen gör ett litet Kalle Ankahopp innan den med full asfaltskontakt arbetar sig hem mot mitt hus igen.
Vad han pratade om sista biten hem kommer jag inte ihåg, men hela körningen slutade med endast 10 kronor dricks och ett glatt:
"Ha en underbar natt vackra flicka"
"Ha en underbar fortsatt körningsnatt, tokiga taxichaufför."
Han vinkar åt mig efter att jag stängt dörren och vrålar iväg på nya körningar...
Vad fan hände?
Borde jag hindra honom från att köra andra, eller borde jag skratta åt hans unga galenskap?
Han var ju trots allt väldigt glad hela tiden och inte alls hotfull, även om han kanske inte var den mest exemplariska av taxichaufförer.
Fast, å andra sidan... Om han nu fick sitt körkort för en kvart sedan, så borde han ju vara rätt ny på jobbet, och då är det ju inte alltid så lätt.
Jag väljer nog att skratta ändå!
Sönderskålade drinkar och överviktiga vakter
Kväll med tjejerna. Jo, jag tackar ja!
What a night ladies....
Min framtida träningskompis gjorde ett tappert försök att hänga med, men den sega förkylningen tog ut sin rätt på henne vilket lämnade mig och sambon till The Attic och Michael Feiners (tror jag att det var) våld.
Tanken var att vi skulle gått till Etage' först, men kön där var lång i regnet, plus att den skrek TOOLV, så vi klapprade direkt till Peacock istället.
Efter en lugn start och bortfall av en väninna kom Peacock igång och det blev kalas utan dess like... -Igen!
Jag och sambon jobbar väldigt bra på där.
Under en bra Peacock-kväll finns det inget som slår oss och vi studsade, igår, runt som två lyckliga Piff och Puff med en cider i handen och rockade med klickande kamera till Live saxofon och dunkande house!
Till och med på toaletten flashade det av vår kamerablixt...
Fem i fem på morgonen lämnar vi boysen och entrar Kebab och Burgerhouse.
Den väldigt viktiga vakten sätter där sin handflata mot mitt bröst och mullrar:
"Du var här igår va?"
"Nopes"
(Handen kvar) "Jo, jag känner igen dig minsann."
"Jag brukar ha den effekten på folk", *blink blink* "men jag kan lova dig att jag var verkligen inte här igår."
Han tar bort handen men tittar skeptiskt på mig.
"Jag känner igen dig ska du veta.
Jag hade inte velat munhuggas med en vrålhungrig 30-årig singeltjej i skyhöga klackar och kebab i sikte klockan fem på morgonen och jag funderar lite på vem han trodde att jag var,men jag tog tyst ett kliv över hans viktiga jag och ställde mig i kön.
"Jag vill ha en kebabtallrik med EXTRA pommes och EXTRA EXTRA sallad, vitlökssås och en Fanta tack!"
Japp! tjejen är hungrig.
Killarna bakom disken började lassa mat, och lassa mat, och lassa mat. (Och såvitt jag vet så lassar de än idag, typ).
När de sedan gav tallriken till killen som skulle lägga på vitlökssåsen sa de båda i kör:
"De ska va mycke sås. Tjejen vill ha mycke av allt."
Jag fick till slut hejda honom i såshällandet och bar sedan den absolut största kebabtallriken jag någonsin skådat förbi avunsjuka blickar och fram till sambon som satt vid ett bord och väntade.
Det var till och med så mycket mat att vi inte orkade äta upp allt, och det händer nog aldrig annars.
Särskilt inte efter en utekväll. Då kan vi möla i oss nästan vad, och hur mycket som helst.
När vi kom hem beslöt vi gemensamt att strunta i sminkavtvättning och tandborstning innan vi stöp i säng.
Det beslutet var jag väldigt nöjd med i morse när jag vaknade och vitlökssåsen hade förvandlats till något som dödar andra, och sminket fick mig att se ut som en misslyckad pandabjörn.
That's it for today...
Natten med tjejerna närmar sig, så tavlor får vänta tills i morgon...
Jag är tillbaaaaks
Jag fick en tavelram av en vänlig själ, för att få tillbaka gnistan att måla.
I eftermiddags när jag kom hem sög det i teckningstarmen, varpå jag fullkomligt slet av det bruna pappret (som nu ligger i en prasslig hög på golvet) om ramen och började skissa.
Det är ju fortfarande bara en skiss och långt ifrån färdig, men nu jävlar...
Nu kommer jag tillbaka...
Motivet såg jag på en bar och blev lite kär. Jag kopycatar, men det gör väl inget? Det är ju fortfarande jag som tecknar även om jag härmas lite...
I eftermiddags när jag kom hem sög det i teckningstarmen, varpå jag fullkomligt slet av det bruna pappret (som nu ligger i en prasslig hög på golvet) om ramen och började skissa.
Det är ju fortfarande bara en skiss och långt ifrån färdig, men nu jävlar...
Nu kommer jag tillbaka...
Motivet såg jag på en bar och blev lite kär. Jag kopycatar, men det gör väl inget? Det är ju fortfarande jag som tecknar även om jag härmas lite...
Slagen hjälte
Oj!
Runt 13:30 satte jag mig idag, med en hemmagjord västkustsalladmacka, ett kokt ägg, en nektarin och morotsjuicen som jag blev så sugen på, där den stod i Brämhultshyllan.
Har jag druckit morotsjuice innan? -Nej!
Fick jag nästan kväljningar efter tre stora klunkar? -Ja!
Kommer jag att sluta vara äventyrlig och hålla mig till min säkra och älskade hallonjuice? -Definitivt!
Där satt jag i alla fall med mitt lilla lunchbord och kollade på Renegade med terroristerna tätt intill.
Sedan minns jag ingenting, förrän jag nu, 18:00 slår upp ögonen och möts av två par ogillande blå kattögon då jag, trots att de ju fortfarande sov, sätter mig upp i soffan.
Där har vi legat, alla tre och skedat i fyra timmar... Vad hände?
Det sjuka är att jag hade med lätthet kunnat lägga mig och sova i lika många timmar till. Ja, jag skulle nog till och med kunna sova ända till i morgon, utan att det skulle innebära några större problem.
Gårdagens rosézippande hos Heff och Heff bjöd på många överraskningar, både skrivbara och inte skrivbara.
Jag, och mina ibland närvarande ladies, brukar stå för östrogenet när vi är med boysen, men igår var det en kille (jag inte kände sedan innan) som hade med sig två tjejkompisar i minimala rosa och blått.
Dessa tjejer var visserligen supertrevliga och väldigt socialt kompetenta, men de kändes lite unga. När den minimala blå och jag sitter och pratar om arbete med barn kan jag inte låta bli, utan frågar hur gammal hon är.
"Jag är 18 år och minimala rosa ska snart fylla 19 år."
18 år... ARTON ÅR!!!
Jag blev helt plötsligt hundra år. Hundra år på en tiondels sekund. Attans!
Jag brukar skoja om att unga människor är 12, men de här tjejerna ÄR ju 12. De är födda på 90-talet för sjutton. Herregud!
När det sedan blev min tur att berätta ålder skrattade de mig rått i ansiktet och sa (efter att de torkat tårarna):
"Nej, men på riktigt. Hur gammal är du?"
Bittert... "Fortfarande 30."
Det slutade med inblandning och intygelse från en av boysen för att övertyga tjejerna om att jag faktiskt var så lastgammal som jag påstod.
Varför skulle jag hitta på en sådan sak? Jag hade väl lätt sagt 22 (vilket ju i och för sig är vad jag har fyllt i åtta år nu) om det hade varit hela sanningen.
18 år... Shit!
Kopplet av människor gick sedan till Bliss, där Grizzlynallen, Faik och Ante spelade. Det var en väldigt lyckad kväll och det var en väldigt glad Sara som hoppade runt och kramade på folk...
Nu ska vi se hur det blir med den tänkta städdagen som jag ju så lämpligt började med att sova bort. Jag har fått utgång-på-Razzia-förfrågningar och någon slags bloggfest-invitation. Jag kanske bara ska tacka nej till allt och vara hemma för en gång skull.
Låt mig suga på den karamellen ett par timmar.
Min vän fyrhjulingen, sambon och jag
Igår när vi kom hem från arbetandet på landet hade jag feber, ont i huvudet ont i halsen och ont i kroppen och var inte helt säker på om jag ens skulle överleva natten.
Det dödliga virus jag bar på utplånade jag dock, bestämt och brutalt med honung utspätt med te, en mastodontalvedon och sömn.
Jag har nämligen inte alls tid att bli sjuk då jag är very busy and important på min egen semester.
I morse (förmiddags) när jag vaknade (efter 13 timmars sömn och klubbad av alvedonen) var jag fit for fight igen och drog, tillsammans med sambon, åter på mig arbetarkläderna för den andra och sista (för den här gången) arbetsdagen hos mina föräldrar.
Det är tur att de har sådana här arbetsdagar åt mig, för annars så träffas vi ju typ inte. Jag vet inte hur det är för andra, men jag träffar mina päron alldeles för sällan.
Sambon och jag gjorde dödsrycket och röjde ut hela gästhuset (vilket inte var lite, believe me).
De saker som skulle slängas i containern tog vi på fyrhjulingen och körde upp.
Inte så mycket för att det behövdes, utan snarare för att det är ett väldigt mycket roligare sätt att slänga skräp på.
Efter att röjet var klart och gästhuset var rent igen, tog vi en tur ut i skogen på den fantastiska maskinen.
Herregud, vilken leksak!
Hade det inte varit för att vi är lite bokade ikväll hade vi ju lätt åkt in på timmervägarna och börnat loss lite.
Det är verkligen sjukt kul att köra fyrhjuling.
Räkna med besök snart igen pappa. Visst är det underbart att träffa dig och mamma, men min nya vän fyrhjulingen ville defenitivt ha mitt sällskap snarast igen.
Nu, middag med väldens bästa vän och sedan rosé hemma hos Heff och Heff.
En fin avslutning på en produktiv dag.
Det dödliga virus jag bar på utplånade jag dock, bestämt och brutalt med honung utspätt med te, en mastodontalvedon och sömn.
Jag har nämligen inte alls tid att bli sjuk då jag är very busy and important på min egen semester.
I morse (förmiddags) när jag vaknade (efter 13 timmars sömn och klubbad av alvedonen) var jag fit for fight igen och drog, tillsammans med sambon, åter på mig arbetarkläderna för den andra och sista (för den här gången) arbetsdagen hos mina föräldrar.
Det är tur att de har sådana här arbetsdagar åt mig, för annars så träffas vi ju typ inte. Jag vet inte hur det är för andra, men jag träffar mina päron alldeles för sällan.
Sambon och jag gjorde dödsrycket och röjde ut hela gästhuset (vilket inte var lite, believe me).
De saker som skulle slängas i containern tog vi på fyrhjulingen och körde upp.
Inte så mycket för att det behövdes, utan snarare för att det är ett väldigt mycket roligare sätt att slänga skräp på.
Efter att röjet var klart och gästhuset var rent igen, tog vi en tur ut i skogen på den fantastiska maskinen.
Herregud, vilken leksak!
Hade det inte varit för att vi är lite bokade ikväll hade vi ju lätt åkt in på timmervägarna och börnat loss lite.
Det är verkligen sjukt kul att köra fyrhjuling.
Räkna med besök snart igen pappa. Visst är det underbart att träffa dig och mamma, men min nya vän fyrhjulingen ville defenitivt ha mitt sällskap snarast igen.
Nu, middag med väldens bästa vän och sedan rosé hemma hos Heff och Heff.
En fin avslutning på en produktiv dag.
Skojar du Hans?!
Jag sitter här framför datorn, inbäddad i min rosa filt, och slösurfar i min dödliga feberfrossa. (Om jag inte överlever natten vill jag ha liljor på min begravning. Jag ÄLSKAR liljor).
Jag läser igenom alla missade inlägg i Kottebys underbara blogg och hittar till min förtjusning ett inlägg om 118100.
I midsomras skickade vi frågan om döda människor kunde bli solbrända och fick rätt snart ett väldigt faktaberikat svar.
Självklart var jag nu tvungen att skriva "Vad/Vem är vildhallonet" som den lilla härmapa jag är.
Svaret kom efter exakt tre minuter och lyder såhär:
Vildhallonet är en 30-årig tjej från Göteborg som tycker om att festa, ha roligt och skriva. Hon är väldigt snygg och mycket trevlig.
MVH 118100
Don't you just love it?
Jag läser igenom alla missade inlägg i Kottebys underbara blogg och hittar till min förtjusning ett inlägg om 118100.
I midsomras skickade vi frågan om döda människor kunde bli solbrända och fick rätt snart ett väldigt faktaberikat svar.
Självklart var jag nu tvungen att skriva "Vad/Vem är vildhallonet" som den lilla härmapa jag är.
Svaret kom efter exakt tre minuter och lyder såhär:
Vildhallonet är en 30-årig tjej från Göteborg som tycker om att festa, ha roligt och skriva. Hon är väldigt snygg och mycket trevlig.
MVH 118100
Don't you just love it?
Helt slut
Efter en lunch på stan och drömmande blickar på BMW åkte sambon och jag hem till Heff och Heff igår för att utveckla våra filmkunskaper lite till.
Vi gick sedan ner till systemet och köpte en väldigt fin rosa låda som vi lade i frysen medan Heff 1 lagade mat och Heff 2 fixade fler filmer.
Vi satt/låg där i soffan, kollade på Håll käften igen (så sjuuukt rolig film) zippade rosé, lyssnade på häftig musik och hade helt enkelt ännu en helt fantastiskt trevlig kväll hemma hos Heff och Heff.
Vi åkte sedan ner till Smaka, där vi mötte upp Heff 1:s kompisar och två killar från Luger.
Heff har ett helt enormt beundransvärt kontaktnät och är kompis med kändisar som "vi andra" skulle bli lyckliga om vi bara såg på stan.
Att han sedan är en av de mest givmilda och ödmjuka människorna som jag har någonsin haft äran att känna gör ju inte at man gillar honom mindre direkt.
Han är verkligen underbar! (Kolla in hans band: Blofly)
Han är till och med så underbar att han fixade så att en av killarna från Luger kontaktade mig efter att jag och sambon åkt hem, bara för att berätta att han fixar biljetter åt oss till Way Out West.
Jag lovade att visa min tacksamhet genom hemmagjorda köttbullar och västerbottenpaj till killarna.
I dag var det meningen att sambon och jag skulle hem till mina föräldrar för att bygga på semesterkassan lite genom städ och röj.
Men när vi slår upp prinsessögonen skiner solen från blå himmel, och som de soltörstiga semestertjejer vi är fick jag genast ringa och avboka med mamma.
Här skulle solas minsann.
Vi kokade kaffe och gjorde ostmackor i rekordfart, hämtade upp min framtida träningskompis och styrde bilen mot Ganlet.
-Där det var skitkallt.
Vi tjejer satt invirade i handdukar och scarfsar när Heff 2 kom ner i full mc mundering och hoppades på att bli mottagen av tre bikinitjejer.
Vi höll hårt i våra varma kaffekoppar men fick till slut se oss besegrade av moln och den alldeles för orättvist kalla vinden, och åka hem igen.
Det första mamma säger i bakgrunden, när pappa svarat, då jag ringde dem var:
"Ha ha, regnar det i Göteborg eller?"
"Ja," svarar jag buttert "solen gjorde slut med oss"
Precis när vi är på väg hem till dem ringer Heff 2 som inte får igång sin bil (som han ska fixa inför besikting... =humor) och vi svänger förbi honom med startkablar och löften om grillning ikväll...
Hos föräldrarna blir det obligatorisk lek med Dobermannen innan vi sätter igång med det pengainbringade röjet.
De är så härliga, mina föräldrar.
De är väl pinsamt medvetna om att deras dotter är en pengaspridare av rang och det här är deras fina sätt att se till att jag inte går igenom livet helt barskrapad ;)
Det finns alltid något att göra hos dem och de ringer ibland och frågar om inte jag kan hjälpa dem att göra de här sakerna.
När det sedan är gjort sticker pappa en peng i fickan på mig, och så har det nog alltid varit.
Självklart säger jag ju till dem att jag mer än gärna hjälper dem utan att ta deras pengar för det (jag är ju väluppfostrad), men jag skulle ju ljuga om jag påstod att jag inte uppskattade gesten.
Jag är härligt bortskämd på det sättet och jag gillar faktiskt det faktum att de ser till att jag får jobba för de pengarna jag får.
Sedan vinner ju mina föräldrar på dealen också, eftersom de slipper göra det där trista som ju jag, och i detta fallet sambon, gör..
Den där grillningen som utlovades tidigare idag är numera mörkad.
Jag är helt slut.
Har ont i huvudet, ont i halsen och ont i kroppen...
I morgon ska vi fortsätta vårt arbete på landet (såvida inte solen skiner. Då väljer vi den framför pengarna en stund) och jag måste verkligen vila om jag ska orka med det.
Jag har inte legat i min egen soffa på hela semestern, men det tänker jag göra ikväll. Förmodligen kommer jag att somna som ett litet barn bara jag tittar på den.
Pöss
Vi gick sedan ner till systemet och köpte en väldigt fin rosa låda som vi lade i frysen medan Heff 1 lagade mat och Heff 2 fixade fler filmer.
Vi satt/låg där i soffan, kollade på Håll käften igen (så sjuuukt rolig film) zippade rosé, lyssnade på häftig musik och hade helt enkelt ännu en helt fantastiskt trevlig kväll hemma hos Heff och Heff.
Vi åkte sedan ner till Smaka, där vi mötte upp Heff 1:s kompisar och två killar från Luger.
Heff har ett helt enormt beundransvärt kontaktnät och är kompis med kändisar som "vi andra" skulle bli lyckliga om vi bara såg på stan.
Att han sedan är en av de mest givmilda och ödmjuka människorna som jag har någonsin haft äran att känna gör ju inte at man gillar honom mindre direkt.
Han är verkligen underbar! (Kolla in hans band: Blofly)
Han är till och med så underbar att han fixade så att en av killarna från Luger kontaktade mig efter att jag och sambon åkt hem, bara för att berätta att han fixar biljetter åt oss till Way Out West.
Jag lovade att visa min tacksamhet genom hemmagjorda köttbullar och västerbottenpaj till killarna.
I dag var det meningen att sambon och jag skulle hem till mina föräldrar för att bygga på semesterkassan lite genom städ och röj.
Men när vi slår upp prinsessögonen skiner solen från blå himmel, och som de soltörstiga semestertjejer vi är fick jag genast ringa och avboka med mamma.
Här skulle solas minsann.
Vi kokade kaffe och gjorde ostmackor i rekordfart, hämtade upp min framtida träningskompis och styrde bilen mot Ganlet.
-Där det var skitkallt.
Vi tjejer satt invirade i handdukar och scarfsar när Heff 2 kom ner i full mc mundering och hoppades på att bli mottagen av tre bikinitjejer.
Vi höll hårt i våra varma kaffekoppar men fick till slut se oss besegrade av moln och den alldeles för orättvist kalla vinden, och åka hem igen.
Det första mamma säger i bakgrunden, när pappa svarat, då jag ringde dem var:
"Ha ha, regnar det i Göteborg eller?"
"Ja," svarar jag buttert "solen gjorde slut med oss"
Precis när vi är på väg hem till dem ringer Heff 2 som inte får igång sin bil (som han ska fixa inför besikting... =humor) och vi svänger förbi honom med startkablar och löften om grillning ikväll...
Hos föräldrarna blir det obligatorisk lek med Dobermannen innan vi sätter igång med det pengainbringade röjet.
De är så härliga, mina föräldrar.
De är väl pinsamt medvetna om att deras dotter är en pengaspridare av rang och det här är deras fina sätt att se till att jag inte går igenom livet helt barskrapad ;)
Det finns alltid något att göra hos dem och de ringer ibland och frågar om inte jag kan hjälpa dem att göra de här sakerna.
När det sedan är gjort sticker pappa en peng i fickan på mig, och så har det nog alltid varit.
Självklart säger jag ju till dem att jag mer än gärna hjälper dem utan att ta deras pengar för det (jag är ju väluppfostrad), men jag skulle ju ljuga om jag påstod att jag inte uppskattade gesten.
Jag är härligt bortskämd på det sättet och jag gillar faktiskt det faktum att de ser till att jag får jobba för de pengarna jag får.
Sedan vinner ju mina föräldrar på dealen också, eftersom de slipper göra det där trista som ju jag, och i detta fallet sambon, gör..
Den där grillningen som utlovades tidigare idag är numera mörkad.
Jag är helt slut.
Har ont i huvudet, ont i halsen och ont i kroppen...
I morgon ska vi fortsätta vårt arbete på landet (såvida inte solen skiner. Då väljer vi den framför pengarna en stund) och jag måste verkligen vila om jag ska orka med det.
Jag har inte legat i min egen soffa på hela semestern, men det tänker jag göra ikväll. Förmodligen kommer jag att somna som ett litet barn bara jag tittar på den.
Pöss
Helt underbart, men vill ändå ha sol nu
Jag har just slagit rekord... Filmmaratonrekord!
Igår morse mötte jag upp en nyss tillfrisknad Grizzlynalle på en kaffe i Linné och vi fick snart sällskap av två, inte ett dugg kaxiga killar.
Vår lördagsnatt hade tagit hårt på dem och de satt och ville nog helst gömma sig från solen medan jag njöt och lapade för kung och fosterland.
Efter någon timma gick vi i alla fall hem till Heff och Heff och beslutade att mörka, genom att kolla på film.
Vi köpte med oss crêpes, hyrde två filmer och bäddade ner oss i den stora soffan.
Efter de två filmerna fanns det sedan ingen hejd. Jag har, sedan ca 15:00 i söndags till ca 01:00 igår, sett:
Håll käft
Gridlock'd
Dogma
The Crow
Gone Baby Gone
The Matrix
The Invisible
The Brave One
Amores Perros
Fargo
Jag har säkert glömt någon också, för det har varit galet mycket film men det har varit helt underbart.
Efter en vecka med alldeles för mycket alkohol har det varit som en lycklig barnsaga att få ligga bland kuddar och filtar i Heff och Heffs soffa, bli serverad middagar, frukostar och mellanmål utan att knappt lyfta på rumpan, sovit och kollat på film om vartannat och fått en och annan klapp på kinden.
Aaahh, vad mysigt!
Igår morse mötte jag upp en nyss tillfrisknad Grizzlynalle på en kaffe i Linné och vi fick snart sällskap av två, inte ett dugg kaxiga killar.
Vår lördagsnatt hade tagit hårt på dem och de satt och ville nog helst gömma sig från solen medan jag njöt och lapade för kung och fosterland.
Efter någon timma gick vi i alla fall hem till Heff och Heff och beslutade att mörka, genom att kolla på film.
Vi köpte med oss crêpes, hyrde två filmer och bäddade ner oss i den stora soffan.
Efter de två filmerna fanns det sedan ingen hejd. Jag har, sedan ca 15:00 i söndags till ca 01:00 igår, sett:
Håll käft
Gridlock'd
Dogma
The Crow
Gone Baby Gone
The Matrix
The Invisible
The Brave One
Amores Perros
Fargo
Jag har säkert glömt någon också, för det har varit galet mycket film men det har varit helt underbart.
Efter en vecka med alldeles för mycket alkohol har det varit som en lycklig barnsaga att få ligga bland kuddar och filtar i Heff och Heffs soffa, bli serverad middagar, frukostar och mellanmål utan att knappt lyfta på rumpan, sovit och kollat på film om vartannat och fått en och annan klapp på kinden.
Aaahh, vad mysigt!
Ny dag, nya äventyr... Vi får se vad som händer.
Sambon är lite törstig på mitt sällskap så det blir kanske inte mer film hos Heff och Heff just idag...
Lycklig
"Tänk på att packa lätt. Det finns inte så mycket plats på motorcykeln" säger han när vi pratar i telefonen innan fredagens avfärd.
"Inga problem" svarar jag käckt och packar... -Ingenting!
Jag fick med mig hudvårdsprodukter och en tandborste. Inte ens en strumpa åkte med i påsen. "Inga problem" svarar jag käckt och packar... -Ingenting!
Han sa ju packa lätt...
Herregud vad underbart det var.
Vi tog småvägarna till Varberg, där vi stannade på kaffe -och glasspause på fästningen och när vi kom till Falkenberg började det smådugga lite, varpå vi bestämde oss för att käka på Oceans, och tro mig. Det var en middag av rang!
Vi beställde in skaldjurstallriken och frossade som rockstars i kräftor, räkor, musslor, ett äckligt ostron och diverse tillbehör.
Mätta och belåtna fortsätter vi sedan på strandvägen till Halmstad i underbart solljus och vackert landskap.
Att få sitta på en motorcykel och se håret fladdra i backspegeln, vägen försvinna under hjulen och låta tankarna vandra fritt är lätt något av det mest fantastiska jag har varit med om.
Jag kan verkligen se bilden där jag blir en bikerbrud. Love it!
I Halmstad fixade vi hotelrum och gick sedan direkt och satte oss med en flaska rosé mellan oss, på en mysig innergård.
Vi hade det så bra så det var löjligt och det var två mycket nöjda kompisar som på lördagsmorgonen gick och handlade underkläder och endagslinser (han hade packat lika lätt som jag) och tog cykeln till Tylösand.
Jag bytte om till bikinin på toan och det var nog en underbar syn när jag kommer gåendes i en bikini, med ryggskyddet på ryggen, hjälm och jacka i famnen, ett fett leende och travar ner på stranden för att sola lite.
På vägen hem öppnade sig himlen och det fullkomligt vräkte ner regn på oss. Men det fina är, att det gjorde ingenting. Jag var blöt inpå bara skinnet men satt ändå där bak på hojen och bara njöt.
Hemma möttes vi av sambons underbara lilla systerdotter. Detta mästerverk till barn får mig alltid att bli så glad. Hon är verkligen helt gudomlig. Som en blond liten saga.
Min lilla mc knutte ligger utslagen i soffan medan sambon, systerdottern och jag dansar runt till fet house och gungande hip hop på vardagsrumsgolvet.
Vid 00:00 snåret lämnade jag sambon på spårvagnen för att möta upp boysen i Linné. Hela ligan var samlade och det var än en gång jag och en hel hög underbara killar. Vi tog en repa på Pustervik och Stearin innan vi mötte upp sambon och de andra tjejerna på Nivå för att sedan i vanlig ordning avsluta kvällen på Orgia.
Vilka dagar jag har haft. Det är verkligen helt sinnes och även om det har varit fruktansvärt dyrt, så är det lätt värt att inte ha några pengar kvar när semestern är slut.
Nu blir det kaffe på stan och förhoppningsvis en hemmakväll i soffan, för det har jag inte haft på flera veckor.
I morgon bitti åker vi till iväg och börnar vattenskotrar på Björkön!
Lovely...
Så här ska man ha det när man har det som sämst!
Det händer verkligen saker hela tiden och jag har inte en suck att hinna sitta ner och berätta om det. Nu har jag en liten håltimma fram till 15:00 så jag knapprar snabbt för det är mycket som ska hinnas med till dess...
När jag (igår) kommer innanför dörren till killarnas lägenhet möts jag av Heff och Heff i hallen.
Killarna ger mig varma kramar iförda fluffiga morgonrockar och nyss vakna kuddfrisyrer. Kan en tjej få ett finare bemötande?
Känns nästan inte så.
Vi startar vår dag med att åka till Askim, där Handyman roddar ihop två frukostpizzor som vi trycker i oss, innan vi tar båten ut på det blåa havet.
Underbara blåa, vilda, vågiga hav. Jag älskar det!
Jag älskar lukten av tång och att känna håret piska i vinden. Jag älskar att kisa med ögonen mot solljus och vattenstänk och jag älskar den känslan av frihet som jag får i kroppen när jag är på havet.
Vi gassar på klippor och tar en öl på Styrsö innan det bär tillbaka till Askims hamn och pitstop vid pizzerian igen.
Det visar sig då att de båda bagarna har haft lite tråkigt och jag skrattar så jag gråter när kärleksparet med stressad blick ska åka hem och ser sin bil helt invirad i gladpack.
Humpor av rang om du frågar mig!
När jag (igår) kommer innanför dörren till killarnas lägenhet möts jag av Heff och Heff i hallen.
Killarna ger mig varma kramar iförda fluffiga morgonrockar och nyss vakna kuddfrisyrer. Kan en tjej få ett finare bemötande?
Känns nästan inte så.
Vi startar vår dag med att åka till Askim, där Handyman roddar ihop två frukostpizzor som vi trycker i oss, innan vi tar båten ut på det blåa havet.
Underbara blåa, vilda, vågiga hav. Jag älskar det!
Jag älskar lukten av tång och att känna håret piska i vinden. Jag älskar att kisa med ögonen mot solljus och vattenstänk och jag älskar den känslan av frihet som jag får i kroppen när jag är på havet.
Vi gassar på klippor och tar en öl på Styrsö innan det bär tillbaka till Askims hamn och pitstop vid pizzerian igen.
Det visar sig då att de båda bagarna har haft lite tråkigt och jag skrattar så jag gråter när kärleksparet med stressad blick ska åka hem och ser sin bil helt invirad i gladpack.
Humpor av rang om du frågar mig!
Kvällen bjöd på grillning och tända ljus innan utgång med hela ligan.
Nu ska jag upp på vinden och hämta skinnbyxorna för här ska åkas motorcykel minsann. Jag och en cool kille med mc-kort ska glida ner till Halmstad och se vart vinden tar oss tills i morgon.
Det ska bli asnajs och han har lovat att köra väldigt försiktigt mamma.
Sommarpuss
Tack
Jo, men det här gick ju bra.
Inget kaffe, ingen utelunch och inget shoppande slutade i medköpt sushi på en bänk under ett stort träd, en kaffe och morotskaka, nya teckningsprylar och en apelsinjuice...
Nu var det i och för sig så att personen som jag önskade att ta en fika med i stan, köpte oss den väldigt goda sushin och min apelsinjuice, som den gentleman han hela tiden är. Så där höll jag (han) väl mitt löfte till mig själv ändå.
Personen jag ju spenderade dagen med är däremot skyldig till att jag använde massa icke existerande pengar på nya akvarellpapper, akrylfärger och skrivbordslampa... Men det är jag bara glad för.
Han får mig att tänka på ett sätt som jag annars inte gör och det fascinerar mig.
Jag har inte haft motivation eller lust till att teckna på flera år (och det är ändå något som jag älskar att göra och som är jag, så en bit av mig har liksom dött i samband med inspirationsförlusten) men idag när han på ett skickligt sätt fick mig att be honom följa med mig till IN-EX kände jag hur tecknarpassionen satte sina klor i mig och jag hade ju inte en chans.
Åh, vad jag ville teckna.
Jag såg hur pampiga blåsvarta hingstar och nakna kvinnokroppar uppenbarade sig på det tomma pappret framför mig och jag kände hur min hand gjorde penseldragen som får blyertsen att bli som akvarell.
Där, i affären kände jag känslan av den totala tillfredsställelse och det själsliga lugn som jag har när jag sitter och tecknar.
En känsla som jag har glömt av att jag besitter och som jag där och då upptäckte att jag verkligen har saknat.
Idag, när denna djupt grävande man som jag skulle ta en kaffe med, frågade vad jag hade för passion i livet blev jag helt paralyserad.
Jag var tyst och tänkte i panik att; Herregud, jag har verkligen tappat mig själv helt. Jag har inga passioner kvar! Jag är så ytlig som folk säger. Hjälp!
På den frågan har jag alltid svarat teckning och musik innan, men jag kan ju inte det längre då jag inte tecknar. Det blev i stället musik och klyschiga film, vilket jag ju tycker väldigt mycket om.
Men min eldiga passion. Det jag brinner för och vill utveckla mig inom, är inte film och det upptäckte jag till min lättnad idag. Det är fortfarande teckningen som talar om för mig vem jag är och vad jag är duktig på. Och det är teckningen jag ska försöka hitta tillbaka till igen.
Tack för att du inte låter mig sitta och tro att jag är passions -och mållös i livet. Det är jag ju såklart inte. Jag har bara tappat dem lite, som med så mycket annat jag tycker om men tar för givet...
Ikväll har jag annat på schemat och i morgon har de lovat sol, men målet är att innan denna veckan är över, ha tecknat min första akvarellblyertsteckning på över fem år...
Inget kaffe, ingen utelunch och inget shoppande slutade i medköpt sushi på en bänk under ett stort träd, en kaffe och morotskaka, nya teckningsprylar och en apelsinjuice...
Nu var det i och för sig så att personen som jag önskade att ta en fika med i stan, köpte oss den väldigt goda sushin och min apelsinjuice, som den gentleman han hela tiden är. Så där höll jag (han) väl mitt löfte till mig själv ändå.
Personen jag ju spenderade dagen med är däremot skyldig till att jag använde massa icke existerande pengar på nya akvarellpapper, akrylfärger och skrivbordslampa... Men det är jag bara glad för.
Han får mig att tänka på ett sätt som jag annars inte gör och det fascinerar mig.
Jag har inte haft motivation eller lust till att teckna på flera år (och det är ändå något som jag älskar att göra och som är jag, så en bit av mig har liksom dött i samband med inspirationsförlusten) men idag när han på ett skickligt sätt fick mig att be honom följa med mig till IN-EX kände jag hur tecknarpassionen satte sina klor i mig och jag hade ju inte en chans.
Åh, vad jag ville teckna.
Jag såg hur pampiga blåsvarta hingstar och nakna kvinnokroppar uppenbarade sig på det tomma pappret framför mig och jag kände hur min hand gjorde penseldragen som får blyertsen att bli som akvarell.
Där, i affären kände jag känslan av den totala tillfredsställelse och det själsliga lugn som jag har när jag sitter och tecknar.
En känsla som jag har glömt av att jag besitter och som jag där och då upptäckte att jag verkligen har saknat.
Idag, när denna djupt grävande man som jag skulle ta en kaffe med, frågade vad jag hade för passion i livet blev jag helt paralyserad.
Jag var tyst och tänkte i panik att; Herregud, jag har verkligen tappat mig själv helt. Jag har inga passioner kvar! Jag är så ytlig som folk säger. Hjälp!
På den frågan har jag alltid svarat teckning och musik innan, men jag kan ju inte det längre då jag inte tecknar. Det blev i stället musik och klyschiga film, vilket jag ju tycker väldigt mycket om.
Men min eldiga passion. Det jag brinner för och vill utveckla mig inom, är inte film och det upptäckte jag till min lättnad idag. Det är fortfarande teckningen som talar om för mig vem jag är och vad jag är duktig på. Och det är teckningen jag ska försöka hitta tillbaka till igen.
Tack för att du inte låter mig sitta och tro att jag är passions -och mållös i livet. Det är jag ju såklart inte. Jag har bara tappat dem lite, som med så mycket annat jag tycker om men tar för givet...
Ikväll har jag annat på schemat och i morgon har de lovat sol, men målet är att innan denna veckan är över, ha tecknat min första akvarellblyertsteckning på över fem år...
Jag älskar mina vänner!
De två första dagarna på min efterlängtade semester har varit minst sagt DYYYRA!
Nu blir det inget mer vandrande i stan, ingen frukost i Haga, inga goda luncher ute, inga kaffestop på vägen, inga systembolagetbesök och inga mera kläder på ett par dagar... Herregud! Vart tar pengarna vägen egentligen? Jag fattar ingenting...
Gårdagen skulle innebära en frukost ute tillsammans med Snygg-Erik och min framtida träningspartner
(en ny bekantskap) och en lätt promenad i stan innan hem. Mmmm... Eller huuuuur!
Det blev en heldag, likt måndagen, med ett par nya jeans, massa kaffe, rosé och trevligheter.
Jag, Snygg-Erik och min framtida träningspartner strosade runt i stan och fånade oss i olika affärer och när hon sedan lämnat oss gick vi andra två vidare till Ted Bernardz där vi spenderade minst en timma bland jeans och omklädningsrum, innan vi gick vidare mot Linné för att möta upp min snygga väninna som var i krokarna.
Vi stötte då på en av boysen och bestämde att möta upp honom på en kaffe inom kort.
Snygg-Erik och jag slurpar i oss en smoothie och går skilda vägar då han ska träna. Jag hämtar upp min snygga väninna och möter upp två av boysen på en kaffebar.
Nu blir det inget mer vandrande i stan, ingen frukost i Haga, inga goda luncher ute, inga kaffestop på vägen, inga systembolagetbesök och inga mera kläder på ett par dagar... Herregud! Vart tar pengarna vägen egentligen? Jag fattar ingenting...
Gårdagen skulle innebära en frukost ute tillsammans med Snygg-Erik och min framtida träningspartner
(en ny bekantskap) och en lätt promenad i stan innan hem. Mmmm... Eller huuuuur!
Det blev en heldag, likt måndagen, med ett par nya jeans, massa kaffe, rosé och trevligheter.
Jag, Snygg-Erik och min framtida träningspartner strosade runt i stan och fånade oss i olika affärer och när hon sedan lämnat oss gick vi andra två vidare till Ted Bernardz där vi spenderade minst en timma bland jeans och omklädningsrum, innan vi gick vidare mot Linné för att möta upp min snygga väninna som var i krokarna.
Vi stötte då på en av boysen och bestämde att möta upp honom på en kaffe inom kort.
Snygg-Erik och jag slurpar i oss en smoothie och går skilda vägar då han ska träna. Jag hämtar upp min snygga väninna och möter upp två av boysen på en kaffebar.
Efter kaffe, bröstprat och låga skämt går min snygga väninna hem för att sova en stund medan vi andra går hem till Ralle och kollar på film som tre deghögar i soffan.
Efter film roddar grabbarna ihop en underbar middag, som vi äter med god aptit innan de andra börjar droppa in.
Vi blir till slut ett glatt gäng på åtta personer som sitter i köket och umgås, skrattar och har en helt fantastisk tisdag kväll tillsammans.
Tanken var att vi skulle gå ut, men vi hade det så trevligt, så vi stannade kvar hemma med våra helt sjuka samtalsämnen, dansmattor, XBOX 360, rosévin och egendomligt olika sällskap.
Gårdagens citat går till Ralle som med största allvar säger:
"Hellre en snygg kille än en ful tjej" under en av våra diskussioner.
Klockan 04:20 går jag ut på gatan för att möta upp min taxi (just det... Inga mer taxiresor på ett tag heller) som var på väg. Göteborg ligger då helt tyst och öde, med undantag från en och annan duva som spatserar på gatan.
Det är alldeles knäpptyst, vindstilla och grått och det är vackert som en saga...
Får se vad den här dagen har att komma med nu. Uj, så spännande!
Tjejerna goes Dressman
Asså, seriöst!
Jag och sambon har diskuterat saken, och kommit fram till att:
Man skulle haft sig en av de där Dressman-männen. De är alltid så snygga i sina bländande leenden, vågiga frisyrer och strukna kläder, och de är så vansinnigt nöjda med livet.
De verkar ju bli glada för ingenting!
Glada män
Jag och sambon har diskuterat saken, och kommit fram till att:
Man skulle haft sig en av de där Dressman-männen. De är alltid så snygga i sina bländande leenden, vågiga frisyrer och strukna kläder, och de är så vansinnigt nöjda med livet.
De verkar ju bli glada för ingenting!
Glada män
Mjukglass och ljugarbänk
Första dagen på semestern har snart gått förbi mig och jag är två par skor, en jacka, en pennkjol, nya kaffebönor och en impregneringsspray rikare.
Min snygga väninna, jag och Snygg-Erik har ätit glass, druckit kaffe, tittat på när andra dricker öl (jag vägrar idag) spanat på folk och myst på stan hela dagen.
Snygg-Erik och jag åkte sedan och handlade ingredienser till de enchiladas som nu ligger och frodas i min mage.
Mr Amazing är på ingång och kvällen kommer att handla om vänner och mys i vår vita soffa...Min snygga väninna, jag och Snygg-Erik har ätit glass, druckit kaffe, tittat på när andra dricker öl (jag vägrar idag) spanat på folk och myst på stan hela dagen.
Snygg-Erik och jag åkte sedan och handlade ingredienser till de enchiladas som nu ligger och frodas i min mage.
The Boss
Jag pratade just med min mammi-dear i telefonen och kollade av hur deras Bruceupplevelse i fredags hade varit.
Jag har nog aldrig hört min mamma så begeistrad och rent av salig över någonting innan.
Det var så underbart att lyssna på hennes eldiga och ivriga röst när hon berättade om denna legends framträdande, hur han satte klorna i publiken och sög in dem till sin hand, bandets enorma energi och publikens snabba gensvar.
Min lilla mamma stod nästan längst fram, bland vevande armar och kärleksfulla fans och såg absolut ingenting, men det spelade ingen roll för den där Bruce Springsteen är, vad jag har förstått, one of a kind.
Mamma kommer att leva länge på att bara ha fått vara där och insupa atmosfären tillsammans med bandet och fansen och jag kan ärligt säga att när hon berättade om sin fredag blev jag lite kär i Bruce Springsteen.
Till och med så att jag bytte housen mot Bruce Springsteen här hemma nu. The River, I'm on fire och Born to run på HÖG volym medan sambon fixar och jag gör en fet Bruce-playlist...
Mysigt!
Jag har nog aldrig hört min mamma så begeistrad och rent av salig över någonting innan.
Det var så underbart att lyssna på hennes eldiga och ivriga röst när hon berättade om denna legends framträdande, hur han satte klorna i publiken och sög in dem till sin hand, bandets enorma energi och publikens snabba gensvar.
Min lilla mamma stod nästan längst fram, bland vevande armar och kärleksfulla fans och såg absolut ingenting, men det spelade ingen roll för den där Bruce Springsteen är, vad jag har förstått, one of a kind.
Mamma kommer att leva länge på att bara ha fått vara där och insupa atmosfären tillsammans med bandet och fansen och jag kan ärligt säga att när hon berättade om sin fredag blev jag lite kär i Bruce Springsteen.
Till och med så att jag bytte housen mot Bruce Springsteen här hemma nu. The River, I'm on fire och Born to run på HÖG volym medan sambon fixar och jag gör en fet Bruce-playlist...
Mysigt!
Gråter lite
En mindre katastof drabbade mig idag.
Jag tappade bort mitt älskade läderarmband på havet. Fasen!
Det har suttit på min handled i fyra år och jag köpte det på Mallis, så det blir svårt att hitta ett liknande.
Mina olika läderband runt armbåge och handled är en del av vem jag är, så det var en bit av Sara som försvann idag.
Å andra sidan har armbandet varit anledningen till att jag inte använt min svindyra (inte lika dyr som familjens olika Breitlings, men i mina mått mätt väldigt dyr) klocka som jag köpte mig. Kanske kan den bli en ny liten del av mig. Tiden får avgöra.
Men jag kommer att leta efter ett nytt armband att ersätta det gamla, underbara som förr beklädde mig så bra...
Visst har vi fantastiska hållningar, sambon och jag, efter en dag vid havet?
Jodå, så atte...
Semester, semester, SEMEEESTEEEERR!
Fröken Babbel har semester och sitter nu i bara bikinin framför datorn, lyssnar på Blue Foundation -As I Moved On -run jeremy band mix feat trentemoller and buda (Fantastisk bit), sneglar på mina nyköpta underbara skor, tänker på att möta upp boysen ikväll och njuuuter av semestern som har börjat.
När jag tackat för mig idag åkte jag och lämnade av helvetesklänningen hos en tjej som faktiskt var villig att köpa skiten. Jag fick visserligen gå ner till 1300 spänn, men det var det lätt värt för att bli av med den.
Efter det åkte jag hem, och då var det en vansinnigt snygg väninna i lägenheten och roddade för några timmar vid havet.
Vi åkte till Saltholmen där jag låg blundandes på klippan och lyssnade till hennes mjuka röst när hon läste högt ur en bok om tankarnas makt över oss. Det var sjuukt mysigt och jag halvslumrade nöjt och semestrande i solen.
SEEMEESTEEERRRR!!!
Fröken Babbel har semester och sitter nu i bara bikinin framför datorn, lyssnar på Blue Foundation -As I Moved On -run jeremy band mix feat trentemoller and buda (Fantastisk bit), sneglar på mina nyköpta underbara skor, tänker på att möta upp boysen ikväll och njuuuter av semestern som har börjat.
När jag tackat för mig idag åkte jag och lämnade av helvetesklänningen hos en tjej som faktiskt var villig att köpa skiten. Jag fick visserligen gå ner till 1300 spänn, men det var det lätt värt för att bli av med den.
Efter det åkte jag hem, och då var det en vansinnigt snygg väninna i lägenheten och roddade för några timmar vid havet.
Vi åkte till Saltholmen där jag låg blundandes på klippan och lyssnade till hennes mjuka röst när hon läste högt ur en bok om tankarnas makt över oss. Det var sjuukt mysigt och jag halvslumrade nöjt och semestrande i solen.
SEEMEESTEEERRRR!!!
Rosiga kinder
När jag står ute på gården och studsar lite basket med ungarna hör jag ett väldigt manligt mullrande nedåt gatan.
"Kommer bästebror redan?" tänkte jag, för finbilens dova med ändå aggressiva muller känner jag igen direkt.
Han kommer inrullandes på skolgården (i sin stol, inte bilen) och japp, även idag har han på sig en tröja som inte alls är lämpad för små oskyldiga barnögon.
Förra gången hade han en tröja med coma sutra; alltså olika ställningar att sätta på en medvetslös på, i en sjukhusmiljö.
Barnen tittade väldigt intresserat på honom då vill jag lova. Av sin syster ficka han blicken: "Wow! Bra tröjval, verkligen"
Idag kommer han rullandes med ett motiv av Kalle och Hobbe på bröstet.
Eftersom jag fullkomligt dyrkar dessa två figurer kollade jag extra på tröjan och fick mig en mindre chock när jag ser en nerblodad Hobbe som sliter i stackars Kalles tarmar.
Som den vuxna och oerhört mogna kvinna jag är, så drar jag ju lite (skrattar högt och osmidigt) på smilbanden av den typen av skämt, men ett sjuårigt barn har inte samma fantastiska sinne för humor som mig alla gånger...
Tänk, bästebror, på vad du har på dig nästa gång du kommer till mitt jobb :)
"Kommer bästebror redan?" tänkte jag, för finbilens dova med ändå aggressiva muller känner jag igen direkt.
Han kommer inrullandes på skolgården (i sin stol, inte bilen) och japp, även idag har han på sig en tröja som inte alls är lämpad för små oskyldiga barnögon.
Förra gången hade han en tröja med coma sutra; alltså olika ställningar att sätta på en medvetslös på, i en sjukhusmiljö.
Barnen tittade väldigt intresserat på honom då vill jag lova. Av sin syster ficka han blicken: "Wow! Bra tröjval, verkligen"
Idag kommer han rullandes med ett motiv av Kalle och Hobbe på bröstet.
Eftersom jag fullkomligt dyrkar dessa två figurer kollade jag extra på tröjan och fick mig en mindre chock när jag ser en nerblodad Hobbe som sliter i stackars Kalles tarmar.
Som den vuxna och oerhört mogna kvinna jag är, så drar jag ju lite (skrattar högt och osmidigt) på smilbanden av den typen av skämt, men ett sjuårigt barn har inte samma fantastiska sinne för humor som mig alla gånger...
Tänk, bästebror, på vad du har på dig nästa gång du kommer till mitt jobb :)
Liseberg bjöd på god buffé, blöta ungdomar, äckliga toaletter, skrikande ljud och glada chokladhjulsvinnare (jag spelade inte ens, med tanke på den enorma risken att vinna massor av problem att behöva bli av med. Sjukt stolt över min starka karaktär).
Jag vill/ska/måste ha en heldag på Liseberg snart.
Alltså en dag där jag får åka precis sådär mycket som jag vill. Jag vill åka allt och hela tiden. Balder 43 gånger om det är så.
Kan vi inte ha en sån dag snart kompisarna? Kan vi inte det?Jag vill det!
Jättemycket vill jag det... Typ, på söndag... Till exempel!
Nu har de stannat igen! Konstigt
Det är nästan komiskt, vilket litet flockdjur jag är.
Jag sitter ensam på jobbet nu, har gjort det sedan 14:00 (dvs en halvtimma) och ska göra det fram till (senast) 17:00.
Tre timmar, helt själv.
Den halvtimman som har gått, har jag spenderat framför datorn, tagit ett varv genom rummen och kollat av de fem barn jag har (de leker och vill inte alls veta av sällskapssjuka mig), datorn igen, nytt varv, dator...
Och så kommer det att vara i minst två timmar till.
Jag hade en träff bestämd för kvällen, men han dumpade mig för en tydligen redan lovad men bortglömd golfrunda och sambon har ju lämnat mig ensam ännu en natt.
Så redan klockan 12, när jag kom till jobbet, började jag planera vad jag skulle göra ikväll. För ensam hemma, det vill jag ju inte vara.
Räddningen kom i bästebror som ringde och ville ta en runda samt käka på Liseberg ( vi kommer ju in gratis i och med hans rullstol, så det är ju hur fiffigt som helst).
"JAAAAAAAA" utbrister uttråkad syster och fortsätter räkna ner klockorna på jobbet inför middag, chokladspel och kanske en Balder på Liseberg.
14:43... Knappt vå timmar kvar
Jag sitter ensam på jobbet nu, har gjort det sedan 14:00 (dvs en halvtimma) och ska göra det fram till (senast) 17:00.
Tre timmar, helt själv.
Den halvtimman som har gått, har jag spenderat framför datorn, tagit ett varv genom rummen och kollat av de fem barn jag har (de leker och vill inte alls veta av sällskapssjuka mig), datorn igen, nytt varv, dator...
Och så kommer det att vara i minst två timmar till.
Jag hade en träff bestämd för kvällen, men han dumpade mig för en tydligen redan lovad men bortglömd golfrunda och sambon har ju lämnat mig ensam ännu en natt.
Så redan klockan 12, när jag kom till jobbet, började jag planera vad jag skulle göra ikväll. För ensam hemma, det vill jag ju inte vara.
Räddningen kom i bästebror som ringde och ville ta en runda samt käka på Liseberg ( vi kommer ju in gratis i och med hans rullstol, så det är ju hur fiffigt som helst).
"JAAAAAAAA" utbrister uttråkad syster och fortsätter räkna ner klockorna på jobbet inför middag, chokladspel och kanske en Balder på Liseberg.
14:43... Knappt vå timmar kvar
Sommaren ÄR inte över trots allt
Igår var hon i sitt esse, min snygga väninna.
Vi hade ju bestämt att sitta på piskbalkongen och zippa rosé. Min snygga väninna hade då, dagen innan suttit och msn:at med olika killar, och bjudit in dem till vår rosékväll.
Hon hade även gett dessa underbara karlar tron om att de alla skulle vara ensamma tillsammans med henne, mig och sambon.
Tänk om fem killar hade dykt upp här hos oss och upptäckt varandra i trappuppgången? Det hade blivit något tumultartat om du frågar mig.
Men det kom ändå två härliga boys. Snygg-Erik och trevligkille tackar ju inte nej till en kväll med oss tjejer (ledsen Mr Amazing, men du KOM ju inte.. Oj, hehe) och vi satt på balkongen och mös med folkisar, rosé, musik, chips, gott & blandat, torkade bananer, och oss själva såklart.
Då ringer Handyman och frågar om vi inte skulle vara sugna på att fortsätta vår trevliga kväll tillsammans med dem, i båten nere vid Lilla Bommen, vilket vi såklart ville...
Vi packar därför ner hela picknick-kittet och tar en taxi ner till Operan.
Min snygga väninna gör då det som alla förmodligen förväntade sig att jag kunde göra någon dag (men givetvis aldrig skulle göra).
Hon gör sig redo att hoppa från kajen, ner på flytbryggan, där vi andra redan står för att ta emot henne.
Som i slow motion ser vi plötsligt hur hennes mobiltelefon sliter sig ifrån henne och tar ett vågat hopp ut mot bryggan. Telefonen kastar sig ut i den knäpptysta luften i en stilig båge och vi ser på den med paralyserade ögon.
Tiden står stilla och det enda som rör sig är min snygga väninnas mobil, som gör ett modigt hopp mot sin död.
I samma sekund som telefonen sedan klyver vattenytan och sjunker mot botten under ett bubblande följe sätts tiden på igen och vi alla kastar oss mot springan där telefonen trillat i.
Min snygga väninna står kvar på kajen och skriker:
"Neeeej, det där hände inte. Snälla, säg att det inte hände."
Vi tittar upp på henne, och sedan ner bland bubblorna som bevisar telefonens framfart, och till sist upp mot henne igen.
"Sorry..."
I båten spelas det soft house och dricks finsk sangria (rosé och fanta) i den varma kvällssolen. Det är en helt underbar kväll och vi gjorde helt rätt som lämnade balkongen och tog oss till vattnet. (Fråga min snygga väninna).
Den rosa boxen med ljusrosa vin, som jag tidigare under dagen köpt för att ha i kylen, tog slut förvånandsvärt snabbt då alla var redigt törstiga efter den första varma dagen på länge.
Kameran flashade och skämten haglade. Min snygga väninnas nya fb-profilbilder blev saboterade och trevligkille stog för den coolaste drickaposen.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och jag hoppas att det blir många fler i samma anda, innan sommaren tackar för sig igen.
Vi hade ju bestämt att sitta på piskbalkongen och zippa rosé. Min snygga väninna hade då, dagen innan suttit och msn:at med olika killar, och bjudit in dem till vår rosékväll.
Hon hade även gett dessa underbara karlar tron om att de alla skulle vara ensamma tillsammans med henne, mig och sambon.
Tänk om fem killar hade dykt upp här hos oss och upptäckt varandra i trappuppgången? Det hade blivit något tumultartat om du frågar mig.
Men det kom ändå två härliga boys. Snygg-Erik och trevligkille tackar ju inte nej till en kväll med oss tjejer (ledsen Mr Amazing, men du KOM ju inte.. Oj, hehe) och vi satt på balkongen och mös med folkisar, rosé, musik, chips, gott & blandat, torkade bananer, och oss själva såklart.
Då ringer Handyman och frågar om vi inte skulle vara sugna på att fortsätta vår trevliga kväll tillsammans med dem, i båten nere vid Lilla Bommen, vilket vi såklart ville...
Vi packar därför ner hela picknick-kittet och tar en taxi ner till Operan.
Min snygga väninna gör då det som alla förmodligen förväntade sig att jag kunde göra någon dag (men givetvis aldrig skulle göra).
Hon gör sig redo att hoppa från kajen, ner på flytbryggan, där vi andra redan står för att ta emot henne.
Som i slow motion ser vi plötsligt hur hennes mobiltelefon sliter sig ifrån henne och tar ett vågat hopp ut mot bryggan. Telefonen kastar sig ut i den knäpptysta luften i en stilig båge och vi ser på den med paralyserade ögon.
Tiden står stilla och det enda som rör sig är min snygga väninnas mobil, som gör ett modigt hopp mot sin död.
I samma sekund som telefonen sedan klyver vattenytan och sjunker mot botten under ett bubblande följe sätts tiden på igen och vi alla kastar oss mot springan där telefonen trillat i.
Min snygga väninna står kvar på kajen och skriker:
"Neeeej, det där hände inte. Snälla, säg att det inte hände."
Vi tittar upp på henne, och sedan ner bland bubblorna som bevisar telefonens framfart, och till sist upp mot henne igen.
"Sorry..."
I båten spelas det soft house och dricks finsk sangria (rosé och fanta) i den varma kvällssolen. Det är en helt underbar kväll och vi gjorde helt rätt som lämnade balkongen och tog oss till vattnet. (Fråga min snygga väninna).
Den rosa boxen med ljusrosa vin, som jag tidigare under dagen köpt för att ha i kylen, tog slut förvånandsvärt snabbt då alla var redigt törstiga efter den första varma dagen på länge.
Kameran flashade och skämten haglade. Min snygga väninnas nya fb-profilbilder blev saboterade och trevligkille stog för den coolaste drickaposen.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och jag hoppas att det blir många fler i samma anda, innan sommaren tackar för sig igen.
Give me five!! .....too slow!!
Nu du Mr Amazingly Slow, nu hängde du inte alls med i svängarna. Sånt straffar sig direkt!!
Det är jag, Snygg-Erik (Mr A´s worst nightmare) som tagit över tjejernas lägenhet... MED DOM I !!!!!!! Nu ligger du i lä... igen!! Vi sitter och zippar rosé (OK..OK... det är halvmanligt, men det skiiiiter jag i, hahaha) på deras balkong..
Kvällen är ung, vem vet var den för oss vackra och gudaskapade singel-"ungdomar".
Ha det så bra med vad du nu än gör... eftersom du inte "kunde" komma. Eller blev du kanske inte bjuden.... vad vet jag =P
Mr A..
Give me five!!!
*drar bort handen*
..too (Mr Amazingly) SLOW!!! muahahahaha
/Snygg-Erik
Det är jag, Snygg-Erik (Mr A´s worst nightmare) som tagit över tjejernas lägenhet... MED DOM I !!!!!!! Nu ligger du i lä... igen!! Vi sitter och zippar rosé (OK..OK... det är halvmanligt, men det skiiiiter jag i, hahaha) på deras balkong..
Kvällen är ung, vem vet var den för oss vackra och gudaskapade singel-"ungdomar".
Ha det så bra med vad du nu än gör... eftersom du inte "kunde" komma. Eller blev du kanske inte bjuden.... vad vet jag =P
Mr A..
Give me five!!!
*drar bort handen*
..too (Mr Amazingly) SLOW!!! muahahahaha
/Snygg-Erik
En eftermiddag i hälsans tecken
13:00 lämnade jag jobbet, cyklade hem och bytte Contessa mot mina inlines för att möta upp min snygga väninna på en åktur i solen, som ju bestämt sig för att hälsa på oss igen.
Det är en fantastisk upplevelse att ha en eftermiddag med min hälsopedagog.
Hon är one of a kind den tjejen, I tell you.
Vi börjar vår lilla lektion och jag är på henne med att försöka att inte åka så bredbent.
"Herregud! Här har jag särat på benen i 15 år. Hur fan tror du att jag ska kunna lära mig att korsa dem på en kvart?" (oskuld såklart).
Jag skrattar så jag kiknar, där jag åker bakom henne.
Vid första uppförsbacken tar min trötta, men fortfarande farligt snygga väninna tag i mig och kvider:
"Oooh, kan du inte dra upp mig?"
Hade jag varit en riktig fena på att åka inlines hade jag mycket väl kunnat göra det, men nu fick hon bannemig kämpa själv, och det gjorde hon.
Jag är stolt över henne och hon gav sig inte, trots livsfarliga nedförsbackar och bitvis, riktigt dålig asfalt.
Då jag var hungrig och ville ha lite mat, åkte vi till Konstkafét nere vid Röda Sten, där jag beställde mig en Ceasarsallad och ett stort glas vatten medan min hälsopedagog tog en härligt bubblande cola (vilken jag givetvis var tvungen att smaka på).
Efter maten bestämmer vi trots allt att köpa oss varsin glass och kollar ett tag på menytavlan. Jag smygletar efter en mjukglassmaskin, men icke... Istället kollar jag halvintresserat på sorbetsmakerna (som ju är liite nyttigare).
De har dessvärre dessa jordgubb -och chokladdrömmar som ser helt fantastiska ut, men eftersom jag ändå bestämt mig för att ta det lite försiktigt med godsakerna föreslår jag att vi ska dela på en glass.
"DELA?!" utbrister min glassugna väninna bestört. "Här delas ingen glass. Jag köper en choklad och en jordgubb, så delar vi på det."
Vid glassarna står en tjej före oss i kön och fullkomligt råstirrar på mig och när min snygga väninna och jag tittar på henne fyrar hon av ett bländande leende mot oss.
Jag tar ett stort steg närmare min trygga väninna och borrar generat ner huvudet i hennes axel.
"Stötte hon på dig?"
"Vet inte" svarar jag vettskrämt med huvudet mot hennes axel, varpå min bisexuella väninna skrattar rått samtidigt som hon skämtsamt puttar bort mig och utbrister med spelad förskräckelse:
"Ah, din jävla homofobjävel."
Homofob? Moi? Nähä du... ;)
Vi mumsar på våra glassar och pratar om kvällen, som ska tillbringas på den kvällssoliga piskbalkongen.
"Jag måste fan ta det lugnt nu" säger jag, när rosévinet kommer upp. "Morsan tror ju att jag är typ alkis."
"Men åååhh, varför dricker du med alla utan mig. Du gör ju bara det när inte jag är med. Ikväll får du faktiskt supa för min skull."
Japp, så säger en sann hälsopedagog!
På samma sätt som en sann hälsopedagog utbrister:
"Åh, vatten är så trååkigt" när jag insisterar på att vi ska ta varsitt glas till i värmen och efter åkandet.
Jag älskar verkligen min snygga-hälsopedagog-väninna. Hon förgyller de mest triviala situationer och får med lätthet en ölhävarkväll, till att bli en praktisk kurs i den viktiga B-vitaminens egenskaper.
Det är en fantastisk upplevelse att ha en eftermiddag med min hälsopedagog.
Hon är one of a kind den tjejen, I tell you.
Vi börjar vår lilla lektion och jag är på henne med att försöka att inte åka så bredbent.
"Herregud! Här har jag särat på benen i 15 år. Hur fan tror du att jag ska kunna lära mig att korsa dem på en kvart?" (oskuld såklart).
Jag skrattar så jag kiknar, där jag åker bakom henne.
Vid första uppförsbacken tar min trötta, men fortfarande farligt snygga väninna tag i mig och kvider:
"Oooh, kan du inte dra upp mig?"
Hade jag varit en riktig fena på att åka inlines hade jag mycket väl kunnat göra det, men nu fick hon bannemig kämpa själv, och det gjorde hon.
Jag är stolt över henne och hon gav sig inte, trots livsfarliga nedförsbackar och bitvis, riktigt dålig asfalt.
Då jag var hungrig och ville ha lite mat, åkte vi till Konstkafét nere vid Röda Sten, där jag beställde mig en Ceasarsallad och ett stort glas vatten medan min hälsopedagog tog en härligt bubblande cola (vilken jag givetvis var tvungen att smaka på).
Efter maten bestämmer vi trots allt att köpa oss varsin glass och kollar ett tag på menytavlan. Jag smygletar efter en mjukglassmaskin, men icke... Istället kollar jag halvintresserat på sorbetsmakerna (som ju är liite nyttigare).
De har dessvärre dessa jordgubb -och chokladdrömmar som ser helt fantastiska ut, men eftersom jag ändå bestämt mig för att ta det lite försiktigt med godsakerna föreslår jag att vi ska dela på en glass.
"DELA?!" utbrister min glassugna väninna bestört. "Här delas ingen glass. Jag köper en choklad och en jordgubb, så delar vi på det."
Vid glassarna står en tjej före oss i kön och fullkomligt råstirrar på mig och när min snygga väninna och jag tittar på henne fyrar hon av ett bländande leende mot oss.
Jag tar ett stort steg närmare min trygga väninna och borrar generat ner huvudet i hennes axel.
"Stötte hon på dig?"
"Vet inte" svarar jag vettskrämt med huvudet mot hennes axel, varpå min bisexuella väninna skrattar rått samtidigt som hon skämtsamt puttar bort mig och utbrister med spelad förskräckelse:
"Ah, din jävla homofobjävel."
Homofob? Moi? Nähä du... ;)
Vi mumsar på våra glassar och pratar om kvällen, som ska tillbringas på den kvällssoliga piskbalkongen.
"Jag måste fan ta det lugnt nu" säger jag, när rosévinet kommer upp. "Morsan tror ju att jag är typ alkis."
"Men åååhh, varför dricker du med alla utan mig. Du gör ju bara det när inte jag är med. Ikväll får du faktiskt supa för min skull."
Japp, så säger en sann hälsopedagog!
På samma sätt som en sann hälsopedagog utbrister:
"Åh, vatten är så trååkigt" när jag insisterar på att vi ska ta varsitt glas till i värmen och efter åkandet.
Jag älskar verkligen min snygga-hälsopedagog-väninna. Hon förgyller de mest triviala situationer och får med lätthet en ölhävarkväll, till att bli en praktisk kurs i den viktiga B-vitaminens egenskaper.
Hitta...
Har just pratat i telefon i exakt 1 timma, 29 minuter och 25 sekunder.
Det har nog inte hänt mig sedan jag typ bodde hemma och mamma och pappa var halvt vansinniga för att hela vår telefonräkning (enligt dem..INTE mig) gick åt till mina samtal med trevligkille.
Vi pratade i timmar, han och jag, och vi ringde varandra varannan gång.
Jag minns med ett leende hur jag nästan alltid satt hopkrupen på golvet, med ryggen mot elementet i mitt rum och hakan vilandes mot knäna, när jag pratade med honom, som tonåring.
Idag när jag pratar med trevligkille i telefon handlar det mest om att bestämma tid och plats att träffas. Det har nog inte hänt mig sedan jag typ bodde hemma och mamma och pappa var halvt vansinniga för att hela vår telefonräkning (enligt dem..INTE mig) gick åt till mina samtal med trevligkille.
Vi pratade i timmar, han och jag, och vi ringde varandra varannan gång.
Jag minns med ett leende hur jag nästan alltid satt hopkrupen på golvet, med ryggen mot elementet i mitt rum och hakan vilandes mot knäna, när jag pratade med honom, som tonåring.
Men det slog mig just nu, idag, hur sällan jag faktiskt pratar i telefon.
Sambon insisterar på att vi ska ha fast telefon hemma, vilket jag inte alls kan förstå.
Ingen av mina vänner vet att jag ens har en hemtelefon. Mitt jobb har inte numret till den och jag själv kollar aldrig på den när det ringer, eftersom jag vet att det inte är till mig.
Men det var ändå någonting som slog mig idag när jag hade mitt långa telefonsamtal.
Visserligen i mobilen, så den fasta telefonen är fortfarande oanvänd, men ändå...
Jag satt på datorstolen, med fötterna på datorbordet, ihopkrupen i sittandes fosterställning. Hakan vilade på knäna, vänster hand hållandes i headsetet och den högra frustrerande snurrandes i en hårslinga eller långsamt tryckandes på tangenterna.
Jag pratar inte i telefon längre... Jag har slutat med något som jag tidigare älskade att göra.
Jag pratade i timmar... Jag pratade film, musik, relationer, skolan, lärare.. You name it!
Men nu... Jag sms:ar lätt och undviker i största möjliga mån att prata i telefon mer än absolut nödvändigt.
Jag pratar faktiskt inte alls längre. Why?
Är det som mina vänner säger om mig?
Är jag rädd för att prata? Är jag rädd för vad som kan komma fram om jag gör det...
Jag vet ju egentligen ingen som pratar så mycket som jag gör, men vad är det egentligen jag pratar om?
Aldrig (sällan) "tunga" ämnen, som idag, eller seriösa ämnen som politik, världens religioner och dödsstraff.
Nej, jag pratar om sådant som är lätt. Sådant som man kan skoja bort eller ignorera allvaret bakom. Sådant som kan tas över msn eller en enkel fika.
Jag ryggar när någon tar upp mina egna brister (och det är ju ett gäng) och jag vill inte alls prata känslor med andra än mitt eget tysta sinne.
Jag blir skraj när någon ger mig komplimanger och jag kan inte på något vis hantera andras ömhet, på ett bra sätt.
Va fan!
Är det så här att vara 30 år och singel?
Är jag helt skadad av tidigare, dåliga erfarenheter eller har jag helt enkelt bara fegat ur på äldre dar?
Det här är fan inte ok...
