Luntfröken!
Vi trampade ut i skogen med alla barnen runt 10.00 i dag.
Fyra välklädda och hurtiga pedagoger, två dramater, två termosar med kaffe, festisar, mjölk till kaffet, kakor till kaffet, korv, bröd, ketchup, senap, täljknivar, förbandslåda, pinnbrödsdeg, tändstickor, ved och 22 spralliga ungar.
Det var sådär härligt friskt i luften, och det luktade höst.
Jag vet att jag tidigare sagt att det är vinter nu, men idag luktade det höst i skogen.
Det var den där tunga doften av bark, jord och blöta löv som blandas upp med den friska luften. Aaaahhh, härliga frihet...
Vi lufsade hand i hand och dragandes på sprängfyllda dramater genom den plasslande mattan av färgsprakande löv och skämtade hjärtligt med varandra mellan flåsandet.
Det var bannemig inte det lättaste att med ena handen, dra den lilla vagnen genom hala löv och över stock och sten, och med den andra handen halvdra en babblandes unge.
Men som den superfröken jag är, klarade jag det med bravur såklart ;)
Uppe vid grillplatsen fick barnen börja leta efter bra grillpinnar att tälja på, till korvarna och pinnbröden och jag frustar av skratt här vid datorn när jag tänker på de barnen som, stolta som nyblivna föräldrar, kommer med pinnar tjocka som mansarmar och/eller korta som som linjaler.
HUR hade de tänkt trä korven på dem eller ens nå fram till glöden?
Nej, det var ju inga scouter vi hade med oss direkt.
Men tillslut hade de flesta lycktats tälja till bra grillpinnar och vi samlades runt den röda, värmande glöden.
Återigen en fnissande fröken här vid datorn, med tanken på våra små icke-scouter som bredbent står med korven en meter ifrån glöden och högljutt klagar på att den inte grillas.
Vid en pedagogisk förklaring till varför korven inte får någon färg vi den höjden, sänks pinnen några centimeter men gnällandet fortsätter, inte helt oväntat, efter ett par minuter.
En ännu mer utförlig pedagogisk förklaring gör att pinnen sänks ännu några centimeter, men återigen, efter några minuter hörs den gnällande rösten.
Då det inte finns något mer att säga till denna lilla skogsjungfru, var det bara att ta pinnen ur handen på henne och grilla den förbannade korven!
Sedan var det mätta, lekande barn i hela skogen och luntande, kaffedrickande fröknar vid elden.
Man kan ju faktiskt elda nästan allt.
Jag är sedan väldigt nöjd med min planering att ta på mig en Peakjacka för mer än i alla fall tre tusenlappar till våran grilldag.
Den, liksom mössan och den lånade halsduken, luktar nu som en gammal skogsbrand.
Jag hade ju inte blivit förvånad om skolans brandlarm hade gått igång när jag och mina osande kläder, stegade in genom porten!
SMART tjej det här, verkligen!
Men det var en underbar dag och jag jobbar med lätthet några timmar till om det skulle behövas.
Skogsfröken som pyr av luntrök!
Tankar...
Klockan är strax efer 08.00 på morgonen och i morse var första gången på hela terminen som jag inte snoozade när telefonens alarm väckte mig ur min skönhetssömn. I vanliga fall snoozar jag mellan 10 minuter till, i värsta fall, en timma.
Jag har sagt det förr, men jag vill verkligen mestadels bara sätta mig upp och gråta, när det är dags att gå upp på veckodagarna. (På helgerna är det nämligen inga problem alls för min vrickade kropp att vakna tidigt och då vilja gå upp direkt. Själv vill ju bara sova, god damnit).
Men i morse sa jag i alla fall sömndrucket "hej då" till min sambo (som förövrigt lämnar mig ensam i två dagar nu. Känner mig helt vilse), somnade om i en halvtimma och vaknade när telefonen ringde. Och jag var pigg!
Ett halleluliamoment, som Kishti skulle ha sagt...
Drog på mig morgonrocken, gav småfåglarna en ny talgboll och katterna lite knacks, satte på tv 4:s morgonprogram (mogen nog att snacka pension nu), tvättade mig och dök in i garderoben.
Borstade tänderna, smackade på lite rouge, gjorde rent kattlådan och tvättade händerna.
Drog på mig mössa, vantar, halsduk, skor och jacka, sa hejdå till flickorna på golvet nedanför, och gick sedan muntert till jobbet med P3 i lurarna och andedräkten som ett stort ångmoln ur munnen på mig.
Vilken HÄRLIG morgon. Kan det inte vara lov jämt?
Å andra sidan kommer mina arbetsuppgifter ändras efter lovet, vilket ju inte är riktigt lika kul.
Eller lite kanske...Det är åt båda håll där...Mest åt inte, men lite åt lite...
Det är klart att det är lite roligt och spännande med en ny elev att ta sig an. Att få börja om från början med att lära känna, lägga strategier, sätta regler och "uppfostra" så som jag vill ha honom/henne.
Min förra elev har jag jobbat ihop med i två år nu, och framstegen med honom har varit fantastiska. Från att ha varit som en liten, svart, tickande disneybomb med sprakande veke, är han nu som nästan vilken kille som mest.
Visst händer det saker runtom honom, men det är inte i närheten av vad som hände för två år sedan.
Vi har slitit som djur, han och jag, och nu ser vi resultatet av det.
Och då är det dags att gå vidare såklart. Hela mitt yrke går ju ut på att jobba bort mig själv, hela tiden.
Det kommer förmodligen alltid att finnas någon som behöver mig mer.
Men som sagt. Det känns onekligen lite vemodigt att börja på nytt, även om det blir en successiv process.
De växer ju på en, de små liven.
Även om jag på pappret är assistent åt en elev så jobbar jag ju i en klass på 28 underbara ungar, som ser mig som deras fröken (fast det får de aldrig kallla mig. Jag vill att de kallar mig för mitt namn).
Ska jag nu, vecka för vecka, börja byta ut dess fantastiska små människor mot 28 nya, kanske inte alls lika fantastiska små människor? Klart att de nya barnen kommer att vara mysiga, men de jag har nu är ju underbara. Snyft!
Och mina kollegor... Jag vill inte byta ut dem mot tre (i mina ögon) gråa tanter. De är som en enda stor, rörlig, grå massa, de tre. Som barbapappor... Vill inte vara elak, men det känns lite så!
Jag vill ha kvar mina roliga kollegor som har godisschema med mig och som skrattar åt mina kassa skämt... Kan jag inte få ha kvar dem i alla fall, om jag nu måste lämna barnen?
Well, well...
Jag är en människa med en enorm flexebilitet och gott mod, så det här kommer att bli jättebra. Det är bara det att det är skittråkigt ur ett rent egoistiskt perspektiv. Jag har det så himla bra nu, och det kommer förmodligen inte att bli lika bra sedan. Men det är bara att jobba på, kanske göra snabba underverk tillsammans med den nya eleven för att då förflyttas till en ny igen...Kanske kan jag på så vis komma tillbaka till "min" avdelning.
Fast så funkar det ju inte riktigt heller, tyvärr!
Ha en underbar dag allihopa. Nu ska den här elevassistenten brygga
Vi e blåvitt -BÄST I SVERIGE!
VI E BLÅVITT -BÄST I SVERIGE!
Klockan 12.30 står vi vid baren på Rosen Crown, min sambo och jag, (Harrys var fullsatt) och intar den första ölen, invirade i våra blåvita halsdukar och med allsångssjungande killar överallt.
My gaaad, vilken dag vi skulle ha!
Vi går efter den första ölen, över till Diamond Dogs för att möta upp grabbarna och ladda tillsammans med dem inför guldmatchan på Ullevi klockan tre.
Från att inte ha sett så hysteriskt mycket på fotboll tidigare har jag nu, sedan matchen mot Hammarby, lärt mig att börja älska Änglarna!
Jag rådiggar den underbara stämningen som lägger sig över hela Göteborg när det är hemmamatch, alla glada människor som sjunger sina ramsor och den sanna kärlek som supportrarna verkligen känner för sitt blåvita lag.
Jag kanske inte är en äkta supporter än, men jag har helt klart förälskat mig i atmosfären runt änglarna och deras trogna publik och jag kommer att gå på varenda hemmamatch nästa säsong... Jag har ju lagt ribban högt här nu med tanke påatt de två matcherna jag sett har varit de bästa, like EVER!
Matchen i sig var en blöt och blåsig historia, så TACK mr Amazing för att du hade fixat biljetter under tak!
Nästan alla 41471 människor som fyllt Ullevi var på ett strålande humör, (trots vädret) hejarramsorna blev högre och högre ju mer ölen flödade, målen rullade in och guud, vad jag njöt..!
Det var en fantastisk upplevelse att få vara med om en match med så mycket stämning och glada supportrar!
Att få sitta där på den fällbara plaststolen och insupa ren och skär lycka från publikhavet (som ju rätt snabbt misstänkte att guldet var deras) är något jag kan leva på länge och med värme kommer att berätta för mina framtida barn om. 
Efter den fantastiska matchupplevelsen gick vi upprymda, framåtlutade och glada i pissregnet mot Hard Rock, där vi hade beställt bord för middagen.
Det var en underbar middag med lyckliga vänner, god mat, massor av öl, drinkar, champagne (mr Amazing, you so totally rule) vevande armar och vrålande middagsgäster!
Vilken sammanhållning det är mellan alla blåvitklädda medmänniskor. Folk sjunger, skålar, kramas, sjunger, hejar, skålar, klappar händerna, skålar, sjunger... Och jag älskar det, jag älskar det, jag ÄLSKAR det!
Jag är härmed rekryterad!
Jag är en ängel med ett blåvitt hjärta!
Är det patetiskt av mig att falla så snabbt? Vi har ju trots allt bara varit på två riktiga dejter, änglarna och jag, men jag är verkligen tagen med storm här och jag kan inte riktigt rå för alla starka känslor som rusar i mig när jag tänker på gårdagen. ;)
Det var vilda danser hela natten och vi höll låda med äkta glädje inpå bara småtimmarna. Det var en hes, darrande och trött (men dock närvarande) elevassistent som hade studiedag med sina kolleger på jobbet idag.
Men klockan fem i eftermiddags var det så dags igen. Jag och min (förlåt, brorsans) kamera var givetvis på Götaplatsen och tog emot guldhjältarna...
My gaaad, vilket mottagande!
Sedan var det ju en sak till, som jag nog måste berätta... Jag gjorde det igen inatt. Det som jag ju gör bäst...
Jag har tappat bort min fina blåvita halsduk, så om det är någon som hittar en ensam halsduk på Hard Rock, Rosen Crown, Rockbaren eller Orgia så är den förmodligen min.
Tack för en UNDERBAR helg mina fotbollsvänner. You so totally rock duuudes!
Puss
Frihet, skogsdoft och rykande hästbajs.
Det var en sådandär grå morgon då luften, vårt silvriga fordon och vägbanan gick ihop till en tjock, deprimerande, grå massa, och där den enda egentliga färgklicken i den trötta tillvaron var hennes aprikosa tröja.
-Min var nämligen grå.
Men morgonluften var ändå härligt frisk och skogarna otroligt vackra i sina sprakande färger, så humöret steg under färden och när vi svängde in på gårdsplanen i Onsala var det under de vanliga skratten och tjattret, oss i mellan.
En lugn frukost på landet bestående av kaffe, yoghurt, russin, ägg, ostmacka och juice är ett skitbra sätt att tala om för magen att du är vaken och redo för en ny, spännande dag.
Våra magar blev givetvis glada över dagens första arbetsuppgifter och det var under full matsmältningsprocess som vi glada i hågen bytte om till ridkläder och susade iväg till stallet.
Det ligger ett visst lugn i ett stall som är svårt att hitta någon annanstans.
Vilken sönderstressad stadsbo som helst kan varva ner och känna harmoni med omgivningen när han eller hon kommer till ett litet stall på landet.
Man möts av vänliga frustanden och dova gnäggningar när man öppnar stalldörren samt stora, varma och kloka ögon som nyfiket studerar dig under lugg.
Dessa enorma och vackra djur som står i lugn och ro och tuggar på sitt morgonhö, viftar bort några flugor med svansen och inte verkar ha ett bekymmer i världen.
Vem kan vara stressad i en sådan miljö?
Vem kan känna stress och otålighet när man borrar in händerna i en hästs tjocka man, då den lägger sitt stora huvud på din axel och blåser varm luft i ditt öra, vid utandningen.
Den lena mulen som girigt puffar på dig och hoppas på något gott och mjuka läppar som sedan nöjt men försiktigt mumsar i sig godiset, ur din utsträckta hand.
Jag fullkomligt avgudar dessa underbara djur. Har jag alltid gjort.
Jag kunde förmodligen teckna hästar innan jag kunde gå och jag tjatade enorma hål i mina stackars föräldrars huvud innan jag äntligen fick lov att börja på ridskola.
Jag människo-galopperade vart jag än skulle, och jag hade ridhjälm istället för cykelhjälm.
Jag hade hela flickrummet intapetserat i hästaffischer och jag dagdrömde om hästar under hela låg- och mellanstadiet... -Nåja kanske inte riktigt hela mellanstadiet, men det var nog på god väg!
(De få killar som under den tiden försökte göra mig till deras lyckliga flickvän, gav snabbt upp då de insåg att de inte hade en chans mot fuxen Non Stop eller kolsvarta Excellent).
Min mamma visste alltid vilken som var hennes dotters bänk under föräldramöterna, för det var den med en stor stegrande eller galopperande blyertshäst på bänklocket.
Jag är inte riktigt lika besatt nu på äldre dar, men det blir ändå en speciell känsla i kroppen varje gång jag stiger in i ett stall, än idag.
Det är en behaglig känsla av ro, att på långa tyglar skritta ut i skogen och en fantastisk känsla av frihet att få sätta av i galopp så småstenarna flyger, på en grusväg.
Det är en spännande känsla av makt, att veta att du har ett enormt muskelpaket under dig och ett brutalt uppvaknande till att inse den lilla människan du faktiskt är, när det enorma muskelpaketet inte längre tycker likadant som dig.
Jag är en väldigt lycklig människa som har världens bästa, bästa kompis...
Och ändå inte vilken bästa kompis som helst, utan en bästa kompis som dessutom har två underbara hästar som vi tillsammans kan rida ut på, och göra en grå och halvdöd lördagsmorgon till en fantastisk lördagsmorgon full av frihet, skogsdoft och rykande hästbajs.
Tulo och Beppo i hagen!
What a perfect day!
Packade ner inlinsen på morgonen (observera att det är 25 oktober) och gick glatt till jobbet... Dagen där flöt sedan på ovanligt bra.
Kidsen var sådär härligt härliga (några enstaka samtal bara, men inget allvarligt) och jag fick skrattat massor.
Mest åt mina egna skämt förstås, men det spelar väl ingen roll? Skratt som skratt!
Sedan tog jag 3:an direkt in till stan för att möta upp en sjukt snygg tjej, och vi gjorde en riktig tjejgrej.
Såg varandra vid Arkaden, vinkade tjejigt och kastade oss i varandras armar med små tjut och ett högt: Heeeeeiiij!
Vi skulle köpa hennes livs första inlines och gick med långa kliv mot STADIUM där vi snabbt högg tag i en söt ung kille med dreads och begärde hans fullständiga uppmärksamhet. En uppmärksamhet han mer än gärna verkade vilja ge till oss.
Hon testade skriller och jag låg på golvet och dokumenterade. Sweet!
HÄR ska åkas minsann!
Vi skulle bara till blåvitt-shopen och inhandla lite grejer till söndagens match först..
SEDAN skulle vi ha lektion 1, i inlines!
Efter att ha gått i affären och provat oss fram till en mössa och en tröja till henne och en halsduk och tröja till mig var vi ju jättehungriga...Och törstiga. Det är jobbigt att prova kläder!
Planen för kvällen var ju från början att lektionen ta-fart-och-bromsa-med-dina-inlines på en parkering och sedan ha en intensivkurs i vitaminer och mineraler, där vi skulle börja med den så väldigt viktiga vitamin B.
Våra kurrande magar ledde oss och våra enorma påsar och väskor till Hard Rock istället (var ju tvungna att kolla in menyn inför söndagens middag med fotbollsgrabbarna) och startade där intensivkursen i vitaminer och mineraler med ett rejält intag av vitamin C.
(Faktum är faktiskt att man kan göra mycket större intag av vitmin C än vitamin B, utan att kroppen tar skada).
SEDAN skulle vi åka lite
Vi var förmodligen de jobbigaste kunderna vår söta servitris haft på hela veckan, genom att byta bord två gånger, vara laktos OCH glutenallergiker, vela med menyval, glömma påsar, tappa kompisar för att sedan få nya igen.
Men vi charmade skiten ur henne och hon älskade oss (såklart).
Hon satte sig bredvid och pratade när hon tog beställningarna, hon tipsade om maten på ett väldigt gulligt och personligt sätt, hon skrattade åt våra skämt (vilket ju alltid går hem) och hon gav oss (ja, det är sant) gratisöl.
Förmodligen tyckte hon inte att det räckte med C-vitamin som kursmaterial, så hon la till lite B-vitamin och vi spottade ju inte i glaset direkt!
Jag satt och hade sms-maraton med en het brandman och vi tjejer diskuterade sexigheten med män i uniform!
Varför är det så sexigt?
Efter en ovanligt trevlig efter-jobbet-middag med enormt mycket skratt och sexsnack tog vi vår packning och vandrade ner mot Aveny nr 1.
Åka inlines efter maten... Mmmm, Eller huur!
Av med mössan och in i den lyxiga värmen i stället.
Vilken trevlig bartender vi mötte upp där. God vän till en av damerna i det lilla sällskapet på tre, och han såg genast till att vi hade lite mer vitaminer framför oss... Underbara karl!
Träffade där en vän som jag inte umgås så mycket med längre, men stöter ihop med då och då.
Han var ju lika assnygg som alltid och jag kände mig mest trashy...Typiskt!
Men han tyckte att jag var het i alla fall, så det var ju bra ;)
Sedan maratonlopp till vagnen och hem till min ensamma sambo, tjejsnack i sängen, somna med ett léennde på läpparna och några timmars sömn innan en sjuk kollega ringer och brutalväcker mig mitt i ett härligt hångel.
My gaaaad! Snacka om dålig tajming.
Fast å andra sidan hade jag glömt att sätta på alarmet på telefonen i min brådska att somna och drömma blöta drömmar, så det var nog bra att jag fick stoppa redan vid hånglet.
Annas hade jag jag ju blivit tokigt sen till jobbet...
Observera mitt ben i högra hörnet.
Jag ligger verkligen på golvet inne på STADIUM och fotar min snart inlinesägande vän!
Kramig!
Ville bara säga det... Och att det än så länge är 38889 biljetter sålda till IFK-Trelleborgmatchen på söndag!
Kåtdjur
En kåt siames är ett stycke hona som med lätthet skulle få självaste Don Juan att rygga tillbaka och fundera på om han var man nog åt henne!
Det är svårt att med ord förklara fenomenet kåt siames för någon som aldrig upplevt det, men om man tänker sig Fran Fine ståendes i en stor, tom grotta med en megafon i händerna, vrålandes: LIGG MEEEED MIG, NÅGOOON... NUUUUUU! med sin väldigt speciella röst, så har du en ändå rätt snäll bild av hur det är att bo med en löpandes siameshona.
Att den vrålkåta kattan sedan trycker upp sin kåta lilla siamesrumpa mot precis allt som ger lite motstånd, gör ju inte det hela så mycket trevligare.
Hon trampar med de små bakbenen, trycker hoppfullt upp den håriga lilla rumpan mot ansiktet (i värsta fall) och hoppas på snopp mest hela tiden.
Hon vrålar ut sitt sug till alla inom en area av ca två km (jag väntar än på att hyresvärden ska stå utanför dörren och med bister min säga att vi blivit vräkta på grund av barnmisshandeln som ju tydligen pågår i lägenheten) och hon kråmar sig, rullar runt på mattan och kramar om sina bakben, för att vi runtom henne verkligen ska förstå hur söt och sugen hon är!
Jag vet med säkerhet att jag nu har en vecka utan sömn framför mig, så det var ett nästan löjligt enkelt beslut att ringa veterinären och beställa tid för sterilisering idag, eftersom det tydligen inte kommer springa runt små fluffiga siamesbäbisar här i lägenheten.
Så på det viset har jag det kanske lite lättare än mammorna med kolikbarn.
Jag kan operera mitt högljudda problem för 990 kronor...
Min vackra flicka!
Vinter
Man tycker ju att jag borde ha lärt mig, efter snart 30 levda år i Sverige.
Jag menar, det har ju trots allt varit samma årstider, i samma följd alla de 30 åren, men ändå blir jag nästan lamslagen varje år då jag inser att det faktiskt börjar bli vinter.
Idag var den dagen då jag insåg det... År 2007 blev det, för mig, vinter den 22 oktober.
Jag började halv åtta idag, istället för åtta som jag brukar.
Senast jag började halv åtta var det ljust, solen sken och jag trampade glatt gatan (sen och stressad såklart, men ändå vid gott mod) fram till jobbet med jackan hängandes på armen och P3 i lurarna.
Idag när jag gick, var det becksvart, svinkallt och inte ens fåglarna var vakna.
Det var nog bara jag i hela Göteborg som var ute i mörkret och gick, med nerböjt huvud och för kylan, höjda axlar. (Nåja, det kändes så i alla fall. En och annan cyklist var det väl också...Och kanske nån enstaka bil, men ändå).
Vad hände? När blev det så mörkt och kallt på mornarna? Jag var inte beredd...
Nu, för en stund sedan var jag rastvakt ute på gården och HOLY SHIT, vad kallt det var.
Det var där och då som det slog mig, där jag gick och svor, snorade, muttrade och tyckte oerhört synd om mig själv i kylan och snålblåsten.
Det slog mig att nu, nu är det vinter igen. Skit också, jag är ju inte redo för den än.
För nionde året i rad har jag inte köpt några vinterskor, trots att jag varje vår lovar mig själv att aldrig mer genomlida en vinter till i gympadojer på jobbet.
Att jag inte har tappat några tår än är lite av ett mirakel, när jag tänker på det.
Jag har ingen tuff reflex att hänga i jackfickan och inga varma långkalsonger att ha under jeansen. Men framförallt så är jag helt enkelt inte REDO för vintern än...
Jag gillar vintern, det är inte det.
Jag älskar att ha tända ljus överallt och vira in mig i gossiga tröjor och halsdukar när jag går ut i vinterkylan.
Jag älskar soliga vinterdagar med gnistrande snö och korvgrillnig (och den självklara bananen med choklad i).
Jag älskar att sitta på hästryggen och se hästarnas varma andedräkt när de pulsar genom snön och jag älskar att komma hem efter den kalla uteturen och ta mig en kopp med varm choklad och en ostmacka.
Jag älskar julen med dess traditioner och jag fullkomligt älskar tanken på den första solgula tussilagon varje vår, när snöslasket ligger som en blöt, värdelös matta i hela stan...
Så jag gillar vintern, det är inte det... Jag är bara, som vanligt, inte beredd på den än!
Visamisär
Så nu jag har firat fredagen och lördagen som en drottning genom att ta ut pengar i olika bankomater och njutit till fullo av min nya frihet att kunna handla när, och var, jag vill.
"Jag kan betala!" Har jag stolt sagt och tagit upp mitt nya skinande kort som jag dessutom lärde mig koden till, direkt.
Så kommer lördagsnatten och jag använder mitt nya kort ett par gånger i baren. Det lyser upp hela Nivå med sin skinande silvertext och spledans nya datachip.
Sent på natten myser vi in på Kebabhouse och även där glider kortet genom kortläsaren som en isprinsessa på nyspolad is.
Jag får tillbaka kortet, lägger det i jackfickan, hämtar bestick och servetter, sätter mig vid bordet och vi äter upp kebaben med mild sås på ungefär 10 sekunder, går ut, vinkar in en taxi, åker hem, ska betala med mitt nya kort... -Som är borta!
DRIVER DU MED MIG?
Vi river ut handväskor och jackfickor, men mitt nya kort är, och förblir borta. Tappat någonstans mellan Kebabhouse och Majorna. Det är fanimig inte sant!
HUR kan det ens hända? Och varför händer det hela tiden mig?
Någonstans därute måste det ju sitta någon som fullkomligt vrider sig av skratt när han/hon/deneller det ser i sin glaskula, eller what ever, på alla mina klantigheter.
Jag kan riktigt se hur han/hon/den eller det ropar på alla sina vänner: "Kom gubbar, Skynda er...Ni måste se det här.... Kolla in den här tjejen. Hon är ju fan inte klok!" Youtube nästa kanske...
Jag hade mitt nya glänsande kort i ett dygn, innan jag lämnade det ensamt och sårbart, förmodligen på gatan, någonstans i Göteborg. My gaaaaad!
Så det var minst sagt, med svansen mellan benen som jag kom hem till mina föräldrar idag och med nedslagen blick berättade vad som hänt, och försökte skämta bort eländet, innan jag mumlade något om att få låna lite pengar till veckans läkarbesök och andra livsnödvändigheter, såsom mat och kattsand.
UNDERBARA pappa som genast sa: "Du får 500 spänn om du tvättar min bil."
Jag tvättar mer än gärna din bil pappa. Jag är bara glad att jag får lov att vara i närheten av den, med tanke på att jag knappt kan vistas i möblerade rum nu för tiden, utan att ha sönder eller tappa bort något.
När jag nu tittar ut genom köksfönstret ser jag två svarta, nypolerade och skinande BMW:s på gårdsplanen (jag tog brorsans med, när jag ändå var i farten) och jag är mycket nöjd med mitt verk. Inte en repa fick de.
Sedan har jag lekt med dobermannen.
Sprungit runt som en blådåre (tror jag sträckte båda lårmusklerna lite när jag rivstartade och lubbade för livet i våran vilda lek. Vältränad tjej, här!) och kastat bollar, utan att krossa rutor eller skvätta grus på bilarna. Det finns kanske hopp för mig ändå!
Nu väntar jag bara på att mammas väldigt väldoftande älggryta ska fylla min tomma matsäck innan vi åker hem igen, min bror och jag.
Hem till min fantastiska sambo och den myskväll vi i morse sa att vi skulle ha.
Så snart, mina vänner, är min dag fullgjord.
Och pappa! Du kommer att få tillbaka alla din 1000 kronor. Jag lovar!
Även om du säger att du inte vill ha dem...
13 timmars sömn
Jag och en kompis hyrde film och köpte på tok för mycket godis för våra små magar. Vi festade till och med till det med en Fanta.
Dricka, är något jag köper oerhört sällan, men om jag nu skulle göra det, som igår, så blir det Fanta.
En barndomsskada, då pappa alltid hade en 2-3 st Fanta i kylen. Nu har han bytt till Sprite, men jag släpper inte den fantastiska Fanta än. Jag kommer nog vara den drickan trogen tills jag ligger nergrävd i jorden eller spridd med vinden någonstans.
I alla fall, så trampade vi hurtigt hem med våra påsar, tände upp lite levande ljus, fyllde den röda skålen med allt färgglatt godis, hällde upp drickan, satte på filmen, bäddade förväntansfulla ner oss i soffan -Och somnade!
Happ! Vi åt inte ens en tredjedel av godiset. Drack inte ens hälften av drickan, och såg inte ens halva filmen innan vi låg som två kringlor och snusade i soffan, invirade i filtar och katter.
När klockan var 22.30 vaknar vi till av någon anledning. Förmodligen en katt som trampat runt lite. Vi tittar sömndrucket på varandra och skrattar. Oups, jag somnade visst! he he!
Hon beställer en taxi hem och jag rådeckar i sängen, och sover sedan som en mätt kattunge ända till 12.00 idag, då sambon ringer och väcker mig.
My gaaad! Jag vet inte om jag någonsin sovit i så många timmar i sträck.
Jag har i och för sig varit väldigt trött och hängig i det sista, så jag behövde det nog.
Så idag har jag tagit mig en rejäl promenad till stan och tillbaka. Lunchat på en vegetarisk restaurang, kollat på skor (UTAN att köpa några) och köpt en Bacardi Melón inför kvällens aktiviteter. Köpte även en vattenmelon så att vi kan göra riktiga sommardrinkar med melonstavar i. Mumma!
Nu ska jag dyka in i garderoben och se vilken parningsdräkt som passar bäst för kvällen, innan jag intar duschen och genomgår min förvandling från träskroll till prinsessa.
Puss
Fredag
Men jag fyller faktiskt 30 år i januari, har jobbat 8-16 i fem dagar på rad, inte tränat sen i julas, fryser och vet i ärlighetens namn inte om jag orkar vara social, snygg och trevlig ikväll.
Frågan är om jag inte bara ska ta mitt rufsiga hår, orakade och ben och i skrivandets stund, rätt goda humör och lägga mig under filten i soffan med en snart inköpt godispåse.
Ha en fredagskväll bara för mig själv. Kanske fixa naglarna och lägga en ansiktsmask. Lyssna på bra musik och ta en öl framför tv:n. Kela med mina katter och tända upp varenda ljus som finns i lägenheten... Vad härligt det låter just nu.
Jag minns bannemig inte när jag var själv en fredag senast. Vilket väl inte är så konstigt då jag är den (eller i alla fall en av dem) mest sällskapliga människa Göteborg någonsin kunnat stoltsera med att ha som invånare.
Tycker ofta att det är jättejobbigt att vara själv, men just nu känns tanken riktigt lockande... Hemmakväll med mig själv får det bli!
Ge mig 10 minuter så har jag hunnit få panik, ringt alla mina vänner och bokat bord på nån trevlig restaurang i stan.
Socker, socker, socker...Underbara jävla socker!
Jag är en tvåbent, svarthårig, studsande sockerschock, hela sockriga jag! Hade jag varit en seriefigur hade jag varit gjord av socker. Socker som gjorde folk glada och pigga, eller feta och bittra.. Och så skulle jag ju smälta bort om det började regna... Trist!
Varför finns det inget preventivmedel mot godis, kakor, bullar och andra sötsaker?
FÖR JAG KAN JU UPPENBARLIGEN INTE LÅTA BLI ATT ÄTA DEN UNDERBARA SKITEN!
Var på bio idag med, och det var ju givetvis den så skitviktiga påsen med M, en liten popcorn och en påse snarr, som dukades upp i mitt och min biodejts knä.
(Nu kan du ju bara fantisera lite lätt om vem som åt mest av det söta lilla smörgåsbordet)!
Sedan blev det ju givetvis inte bättre av att jag faktiskt var jättehungrig, där jag satt och mumsade i mig allt gott, på ungefär 20 sekunder.
Dåliga karaktärsmänniska, som ju aldrig träffat en kalorijävel jag inte tycker om.
Så när vi i alla fall gick ut från bion (Bourne ultimatum, som var rätt bra) hade jag en rund, härligt putande gravidmage -igen! Oh, crap!
Men tack för bion, sockret och sällskapet baby! Lika underbart som alltid att träffa dig... I like U I löööve U
Mmm...ELLER HUUUR, med tanke på godisschemat och lådan med favoritkakor som ligger i skåpet och väntar på mig, lockar på mig, viskar till mig och med flit, drar ner mig i fördärvet, på jobbet!
Fan!
Tack för drinken!
Hade ju inget visakort eftersom jag ju så käckt lade det på backen någonstans i Linköping, men jag hade en sugarmama som tog väldigt fint hand om mig.
Hon hade köpt en gigantisk godispåse som vi obehindrat smarrade i oss under filmen. (Eller mestadels under filmreklamen, eftersom ingen av oss ätit middag och således var vrålhungriga). Och som om inte det var nog, köpte vi en mellanpopcorn och den obligatoriska påsen med M. Man måste köpa en påse M när man går på bio...Eller JAG måste! Värsta tvångshandlingen.
Så efter två timmar av Stardust och magar sprängfyllda av snask, studsade vi léendes och handklappandes mot Avenyn. Det var en riktig må-bra-film och vi var inte alls redo att gå hem. Alla (goda människor, fantasifigurer och stjärnor) i filmen blev så lyckliga, och det var vi ju tvugna att spinna vidare på...
Babar, here we come!
Det var nästan folktomt när vi skred in och beställde oss varsin kall öl samt en ceasarsallad till min sugarmama. (Hon behövde ju mat efter allt snarr, stackarn).
Vi drack halva ölen och pratade om allt viktigt som vi tjejer har att prata om, nämligen kläder, skor och killar.
Efter halva ölen började det.
Det fullkomligt ramlade in små shottar, kaffedrinkar och öl. Vi fattade ingenting.
Jag menar, här klär man upp sig till tänderna en lördagskväll, utan att få ens en blick, i värsta fall...(Händer ju väldigt sällan, men ändå ;))...För att sedan gå på bio direkt efter jobbet en måndag, hamna på en pub i sina jobbkläder, en mössa på huvudet och inte ens mascara på ögonfransarna och bli bjuden från både höger och vänster.
Egentligen ville vi ju bara prata själva, för vi hade faktiskt mycket att prata om (kläder, skor och killar), men efter att snällt ha avvisat en kille, tackat för drinken och vänt oss demonstrativt mot varandra igen, kom det snabbt en ny... Och en ny... Och den första igen osv... Helt sjukt!
Det hade väl varit rätt trevligt om det var snygga, långa hunkar som inte hade något bättre för sig än att uppvakta dessa två singeltjejer i sina jobbkläder och osminkade hy.
Men det var ju riktiga arbetarkarlar på närmare 40, med barn på 8 år, som hoppades på att få gå hem med ett nummer extra i telefonboken, eller kanske till och med en 29-åring hängandes i armen.
Jo, en av dem var 30, men han var en dryg stockholmare som trodde att det räckte att vara dryg stockholmare för att alla tjejer ska vilja ligga med honom en måndagskväll på krogen.
Ledsen killen... -Men tack för drinken!
Det var två väldigt nöjda tjejer som gick ut i oktobermörkret och kramade om varandra.
En av dem sprang sedan för livet mot spårvagnen, missade den och bestämde sig för att gå hem...Eftersom det ju inte fanns några pengar att ta taxi för.
Tack, du underbara du som följde mig hela vägen till dörren genom att tålmodigt prata i telefonen med mig fast du egentligen behövde jobba!
Appreciate it alot!
OJ!
Nu fick vi oväntat besök, min honey och jag... Bäst att sätta på kaffet!
Oups, I did it again!
Allt från mat, dryck och nycklar, till mobiltelefon, plånbok och förnuft! Jag tappar och glömmer, går ifrån och slarvar...
Idag lyckades jag tex tappa mitt visakort under en promenad. Ett kort som nu är spärrat, och här är jag, på besök i Linköping, totalt befriad från pengar.
Igår tappade jag min brors kamera. (Det var i och för sig inte mitt fel, eftersom jag blev puttad av en berusad, och inte ett dugg smidig tjej).
Men det var trots allt jag som höll i kameran när den åkte i backen och det är jag som med skamsen blick måste berätta för brorsan att hans syster gjort precis det, som han förmodligen räknat med att hon skulle göra ändå, så småningom. Fan!
Min mobiltelefon har varit i backen så många gånger att till och med barnen på jobbet har lärt sig att plocka ihop delarna. (Men den fungerar fortfarande bra. Nokia is the shit)! Barnen vet även hur mina nycklar ser ut, eftersom de så många gånger fått hjälpa mig att leta efter dem på eftermiddagarna.
De, av mina vänner, som känner mig riktigt bara ser till att gå bakom mig i matkön eftersom de vet att det finns en stor risk att jag lägger plånboken bredvid mig och går iväg med mina kassar. De brukar även dubbelkolla med mig att jag har med mig allt, om vi ska någonstans eller lämna någonstans, då det lätt kan bli kvar en kofta eller liknande över en stol.
Jag är helt värdelös på att leta efter saker.
Min bästaste vän har fått sig ett gott skratt både en och två gånger då jag ska leta efter tex mjölet i ett skåp, öppnat det och letat noga (eller kanske snarare svept lite snabbt med blicken) och konstaterat att: Nej, det finns inget mjöl.... Bara för att få en skeptiskt blick från henne innan hon med en suck flyttar på sockret eller liknande och plockar fram mjölet.
Det var väldigt frustrerande som barn, när mina föräldrar bett mig hämta något, låt oss säga en borr. Jag letar och kommer, efter noga genomgång, fram till att borren är borta.
Där slog det aldrig fel. Pappa letar på samma ställe och hittar vad jag just sagt, inte fanns. Ibland undrade jag seriöst varför han bad mig från första början...
Så jäkla kass...
Men...
Jag är en jävel på att skratta.
Jag kan laga mat och baka.
Jag gör rent mina katters bajslåda varje dag och jag försöker tänka på att inte svära så mycket.
Jag matar fåglarna på vintern och jag köper Faktum varje månad.
Jag ger bort små presenter och jag ställer upp när någon behöver hjälp.
Jag uppskattar mina vänner och min familj och jag är jätteduktig på att i alla fall fösöka spara pengar.
Jag är nog faktiskt, precis som alla andra, med mina bra och givetvis mindre bra sidor!
Trasigt
Barn som är s.k bråkstakar, som får skit för så mycket och som ingen förstår sig på.
Barn som bara blir klassade som jobbiga och konfliktsökande, fast de egentligen kanske bara är kontaktsökande.
Barn med fruktansvärda familjeförhållanden som människor runtom dem inte vet om, eller ens bryr sig om att ta reda på.
Barn som försöker lära sig den svenska kulturen men hamnar i en jättejobbig sits mellan skolan och sin egen familj. Vad betyder egentligen mångfald? Jag kan inte säga att jag vet, med 100 procent!
Barn med outredda (eller utredda) bokstavskombinationer, som inte kan rå för alla sina handlingar, förstå dem, eller allt skäll de får av de vuxna i deras närhet.
Barn, vars föräldrar ligger i en jobbig skilsmässa.
Alla dessa barn som faktiskt mår dåligt!
Jag har suttit en hel dag och försökt reda ut konflikter och känslor hos barn och det sliter mig itu att veta hur dåligt en del av dem faktiskt mår.
Barn ska inte ha depressioner. Barn ska leka med Pokémon, hoppa hopprep och lira boll.
De ska skrapa sig på knäna, peta näsan,skratta sitt klingande barnskratt och ha pussjage.
De ska leka häst, äta glass, tappa mat på tröjan och gå på barnkalas.
Barn ska få vara BARN, och inte gå runt med en stor, tung klump i bröstet av varierande orsaker.
Nu är det givetvis så att de flesta barn FÅR vara barn, men idag tog bara så hårt på mig och jag önskar att det inte fanns så många barn i min närhet som faktiskt mår skitdåligt!
Jag vill att de ska må bra och jag tänker göra mitt bästa för att få dem dit!
Sedan måste det ju sägar att det finns många smarta barn därute. Barn som vet precis hur de ska manipulera de vuxna i sin omgivning.
Men nu ska jag försöka lämna arbetet för helgen, packa en väska och åka till Linköping med mina ladies!
Så kommer jag med ny energi till de underbara ungarna på måndag igen...
Fin, snygg och cool
Jag har gått till min frisör i lite mer än fyra år och vi har skapat ett underligt kompisförhållande, hon och jag.
Min frisör klipper även min bror och mitt ex och hon vet det mesta om mitt förra samboliv, killar jag har dejtat, situationer på jobbet osv... Och det är väl inte så konstigt, eftersom folk har en egendomlig förmåga att öppna sitt liv för människan som står bakom ryggen på dem med en sax i handen.
Men det fina är, att jag vet lika mycket om min frisörs liv. Hennes förhållande, killar hon dejtat och vad som händer på jobbet, dvs frisörsalongen!
Hon är så fin, min frisör.
Och snygg.
Och cool.
Och så väldigt snäll, eftersom jag alltid får rabatterat pris, eller ibland inte betalar någonting alls när hon bara klipper lite.
Jag brukar ta med mig en flaska vin, blommor eller någon lott när jag kommer till henne, bara för att hon är så himla fin.. Och snygg... Och cool!
Jag försöker få alla mina vänner att gå till henne, och de som gjort det har stannat kvar som kunder, eftersom hon ju är så fin... Och snygg... Och cool... Och givetvis, otroligt duktig på sitt jobb.
På fredagar får man champagne på min salong.
Gissa om det är trevligt att sitta där i stolen, bli ompysslad i håret och skvallra om män och livet, med ett glas bubbel i handen.
Andra dagar, som idag, blir det kaffe och skvaller och det är ju minst lika trevligt en regnig eftermiddag. Kanske ska köpa med lite praliner som vi kan mumsa på.
Har inte varit där på ett tag, så det blir mycket att prata om, då mitt liv ser ut som ett avsnitt ur Sex and the city just nu.
Klockan är 16.00 nu, så det är bara 45 minuter kvar till total avslappning, kaffe, skvaller och snyggare lugg!
Jag tror att jag älskar mitt jobb ändå!
Sov för länge i morse(så än så länge är allt i sin ordning) och fick ta Contessa till jobbet.
Hon är så härligt rosa och snabb, min cykel. Och Contessa betyder grevinna på Italienska, så vi passar så fint ihop, hon och jag...Eller?
Kommer i alla fall fram, lika stressad som alltid, och möts av en vrålande unge som hänger från sin mammas arm, i korridoren.
Ok, på med den pedagogiska kappan och börja jobba helt brutalt, istället för att varva ner med en frukostmacka och kaffe, som jag ju gör varje morgon efter att jag rusat in i klassrummet, skrämmande likt Cramers insladdanden hos Jerry Seinfeld!
Men nu var det bara till att släppa de goda kaffeluktande tankarna och ta reda på var all denna ilska som riktades mot mamman, fönsterrutan och träbänken kom ifrån.
(Arg, skrikande barnröst)
-JAG VILL KRAAAAMAA MAMMA IGEEEN!
(Len, pedagogisk röst)
-Men har du inte redan sagt hej då till mamma?
(Vansinnig, och kan-inte-du-bara-ta-och-gå-härifrån-och-lämna-mig-och-mamma-ifred-barnröst)
-MEN JAG VAR JU INTE FÄÄÄÄRDIG!
(Lätt stressat mammaröst)
-Mamma måste ju gå till jobbet, vet du. Det här har vi pratat om så många gånger. Vi har ju sagt hej då nu och kramats massor. Jag måste verkligen gå! *Bedjande ögon mot den knappt vakna pedagogen*
(Ärtig pedagogröst som tar till det äldsta tricket i boken).
-Men vilken tur att mamma måste gå nu, för jag behöver verkligen din hjälp med en sak. En stark kille som du är precis vad som behövs för det här. *Hoppas hoppas*
(Fullkomligt hysterisk-och trött-på-den-dumma-fröken-barnröst)
-NEEEEEEJ!
*Inte det ,nej!*
Mamman bänder sig loss, flyr fältet och lämnar mig med vrål, tårar, rinnande snor och stampande fötter.
Kaffedoften känns väldigt avlägsen och "samtalet" fortsätter mellan det skitförbannade barnet och den mer och mer, inte så tålmodiga, pedagogen.
(Len, lugn pedagogröst efter ett par minuters lirkande)
-Kom nu, så går vi in till samlingen. Det kommer att hända massor av roliga saker idag som du inte vill missa genom att stå här och vara arg.
-JAG VILL VARA ARG. JAG VILL TILL MAAMMAAAA!
(Bestämd, mellan sammarbitna tänder,lugn vuxenröst)
- Ok, då gör vi såhär! Du får två val. Antingen så torkar du tårarna, följer med mig in till klassrummet och har en trevlig morgonsamling med dina kompisar och pratar om vad vi ska göra för roligt idag, eller så går du in till soffrummet och är hur arg du vill därinne. Här ute kan du inte stå och vråla! Jag räknar till tre, så bestämmer du dig för vad du vill göra...
Det blev soffrummet, och därinne satt han och vägrade komma ut på hela morgonen!
Vi skulle på besök till en bondgård idag, så det var på med de gröna stövlarna och packa ner bröd, förbandslåda spårvagnskort och päron till kidsen som skulle med i min grupp, efter att ha lämnat det arga barnet i soffornas våld!
NU VAR DET BRÅTTOM!
Kände mig som en råstressad bordercollie när jag föste min lilla hjord mot spårvagnen, som skulle ta oss till bussen, som slutligen skulle ta oss til bondgården, i ett rasande tempo!
HÄRLIGA dag, med sol, frisk luft, ivriga barn, ostmacka, yoghurt och kobajs!
Väl tillbaka i klassrummet var det dags att värma pizzorna vi fått från bamba, och det var en energisk fröken som sprang mellan ugnarna med hela famnen full av ugnsformar, för att fylla de hungriga små magarna som satt och väntade.
Efter att ha mättat deras magar (och givetvis smugit ner en pizzabit i min egen mage) diskat och gnällt lite över barnens högljudda röster, fick jag äntligen mitt kaffe, en kaka och känslan av att sitta ner en stund, innan jag tog Contessa hem igen.
Nu ska här tvättas och donas lite innan klockan ringer i morgon igen å jag sätter mig upp i sängen och gråter, eftersom jag är så trött, innan jag inser att det inte hjälper, går upp, tar på mig, borstar tänderna, tömmer kattlådan, småspringer till jobbet och gör en Cramer in i klassrummet.
Undrar hur dagen blir i morgon?
DU MÅSTE SKÄMTA MED MIG
DU MÅSTE SKÄMTA MED MIG!!!
So, hello facebook, msn, Aftonbladet och andra www... Here I come!
Meningslös
Snoozade en hel timma i morse eftersom jag hade tänkt att jag skulle möta upp en kollega och ta en morgonpromenad. Mmm AS IF det hände...Och fick sedan, givetvis lubba som fan till jobbet för att inte bli alltför sen.
Kommer fram svettig, frustande och eländig och får höra att "min kille" är sjuk. Vilken tur att jag sressade så!
Sitter vid datorn och slösurfar. Kokar kaffe. Går och handlar lite mera kaffe, margarin och hallonsylt. Skriver ut lite barncitat att ha på personaltoan. (Min ena kollega skrattar så hon gråter när hon läser dem. Alltid kul att kunna förgylla någons dag på det viset). Går till bamba utan att det är min dag att göra det. Slösurfar lite till...Nej, fortfarande inget nytt på facebook!
Men nu ska jag äntligen få göra lite nytta och hjälpa till på en annan avdelning. Hoppas ungarna är riktigt käkliga för jag blir gaaaalen av att inte göra något.
Så jag tar min potta och går dit en stund!
ULLAREEED TJA LA LA LA LA
-För att åka till Ullared med två av mina ladies! (Får man verkligen göra så)?
Godingen som inte redan bodde med oss andra två studsade in i lägenheten, förväntansfull och fullpackad med kanelbullar, redan på torsdagskvällen, så vi kunde ladda ordentligt inför fredagens utflykt.
Bullarna smarrade vi i oss utan hämningar (eh, kalorier, vadå) innan vi med spänd förväntan och fyllda av iver gick och lade oss, tre tjejer i två sängar, och diskuterade morgondagens späckade schema.
Vi bestämmer oss bla för att klä oss i rött, så vi syns tydligt om vi skulle tappa bort varandra.
Mobiltelefonen är en fiffig uppfinning annars...
Klockan 07.00 ringer klockan, varpå jag sladdar in i duschen medan tjejerna fixar en näringsrik frukost, så vi är riktigt redo för stressade mammor och ilskna pensionärer.
Vi tar med de två, för dagen, brända skivorna och rusar in i bilen under förtjusta rop och högljutt sjungande på refrängerna i låtarna som...-Inte kommer eftersom bilstereon inte vill spela skivorna!!!
VA FAAN!!!
Besvikelsen är obeskrivlig och det råder total begravningsstämning i bilen de första fem minutrarna, innan vi tar oss i kragen och börjar sjunga med i låtarna på radion istället. Det går ju faktiskt precis lika bra...
Det blir en härlig bilresa med sång, fotande, kanelbulleätande, kaffedrickande och massor av skratt och det är en bil med tre enorma léenden som rullar in på GeKås parkering ca 1 timme efter avfärd.
Innanför dörrarna minns jag helt plötsligt varför jag inte varit på GeKås på så länge. Men nu var det för sent att vända, så vi vinklar armbågarna i en farlig vinkel och styr med bestämdhet våra tomma kundvagnar rakt in i havet av stressade familjer, borttappade barn, kuttrande par och snåla pensionärer.
När rundan är klar (efter ca 4 timmar) är mina ladies vagnar överfulla av pinaler, medan det i min vagn ligger:
en tandborste
ett par hängslen
tamponger
magnetlist till knivarna
folie
gladpack
handkräm
skrubbvantar
stearin och värmeljus och..Nej just det. Där var det slut!
De andra två fick nästan ha en egen kassa för sina välpackade vagnar medan jag fick ta emot skeptiska blickar från mammorna, barnens pekade och pensionärernas fnysningar när jag gick förbi med mina10 små varor i den jättestora vagnen.
Nu lär det väl ta ca ett år eller så innan jag ännu en gång glömt av varför jag så sällan är på GeKås, tar ledigt från jobbet och åker på en roadtrip till Ullared med mina honeys.
Hos mor och far
Det är så jäkla grymt att komma hem till mamma och pappa nu när man inte bor här längre.
Det första jag gör varje gång jag kommer hit, är att kliva in i det enorma och alltid lika välfyllda kylskåpet. Älskar mammas kylskåp...
Idag bjöd hon mig på en väldigt smarrig smoothie innan jag med vana händer letade fram hennes ostkaka och försåg mig själv med en bit.
Varför har föräldrar alltid så välfyllda kylskåp?
Hade de det när man bodde hemma? Jag tror inte det...
Likadant är det i skåpen. Alltid lika fulla med godsaker som snabbt hamnar i min tacksamma mage.
Sedan har mina föräldrar alltid skålar med godis eller ostbågar på bordet på övervåningen, och jag kan inte hjälpa det, men på något sätt hamnar jag alltid där.
Det är tur att jag inte bor hemma. Anna Skipper hade blivit vansinnig på mig och min pinsamt dåliga karaktär...
Kanske är förklaringen till att det känns som att kyskåpet inte var lika välfyllt när jag bodde hemma, när jag tänker efter.
Jag åt väl upp allt!
Rosa änglar 071002
Vi startade kvällen med att ladda upp med den som-vi-fick-lära-oss obligatoriska innan-matchen-ölen på Harrys, där vi mötte upp fotbollsgrabbarna som lurat med oss på det här fantastiska äventyret.
Innan vi kom så långt som till Harrys var vi ju som yra höns här hemma då vi sprang om, och på varandra i panik efter jobbet, för att hinna äta resterna av gårdagens bakfyllepizza, bättra på rougen lite, byta om till en rosa tröja (IFK hade ju sin stödja-bröstcancer-fonden-match och som den hängivna supporter jag är vill jag ju stödja dem i sitt stödjande) och kuta upp på vinden för att hämta mössan och vantarna...För vi vill ju inte frysa.
He he, När vi var tonåringar och körde ciao var vi alltid de, av våra vänner, som hade mest kläder på, på vintrarna när vi var ute och "hängde" som de balla tjejer vi ju är.
Vi snackar ett par långkalsonger, jeans, termobyxor, ett gäng tröjor, halsduk och snusnäsduk över ansiktet (där andedräkten alltid frös, där vi susade fram på mopparna) feta vantar, enorma jackor och mössa under hjälmen.
Nej, vi var inte assnygga direkt, men vi frös sällan!
Vi hade till och med rumpvärmare på moppesadeln...
Så nog såg vi till att inte frysa när våra änglar spelar match alltid, och det var på håret att vi hann till vagnen som tog våra förväntansfulla små rumpor till ett av Harrys öl -och killfyllda bord.
Stämningen var på topp med blåvita halsdukar och mössor överallt men vi såg till att höja den det lilla extra med våra enorma förväntningar över matchen. Det var ju trots allt våran första!
Och vilken match! Vi tjöt! Vi hoppade! Vi skrattade! Vi pratade (dock inte i närheten lika mycket som fjortisbrudarna bakom oss, som vrålade "PASSA HYSÉÉÉN" hela tiden, vare sig det var läge att passa Hysén eller inte. ) Vi diskuterade spelstrategier! Vi sjöng med hejarklacken! Vi fotade! Vi stog i milslång kissekö och vi drack gott kaffe...My gaaad!
Sedan var det ju sjuuukt spännande när Hammarbyklacken hade jätteolagliga lysraketer och gjorde så att det brann lite nere på plan...;)
Det var två MYCKET nöjda fotbollssupportrar som följde folkmassorna ut och minglade bland polishästar och glada människor, efter vinsten mot Hammarby med 3-0...
LÄTT att vi köper oss biljetter till nästa, och vad jag tror, sista hemmamatchen och hejar fram våra änglar till svenska mästare!
Hung over sunday... Again 070916
Vaknade efter en drömlös natt med ett dunkande huvud och sminket bara halvt borttvättat i morse.
Drog på mig mysbyxorna och den rosa mössan, grävde fram pengarna som låg hopknycklade i väskan efter gårdagen, och lommade ner till affären! Köpte förskpressade hallon, ost och frallor, gick hem, satte på kaffet och dukade fram en präktig frulle i vardagsrummet.
Det hörs ett gnyende från sovrummet, vilket innebär att min bästaste bästa vän har vaknat alldeles lagom till frukost.
Vi drog på oss parningsdräkterna och gick ut på jakt igår.
Hade ju tänkt att det bara skulle bli en girls night out, fylld med hungrigt spanande och vilda danser, men så träffade vi en gammal klasskamrat från gymnasiet och vi blev två tjejer och en kille HELA kvällen!
My good...Han fyllde oss till brädden med färgglada drinkar och var vår ständiga kavaljer på dansgolvet. Han fixade in oss på ställen och såg till att vi var väl underhållna hela natten lång. Han gick Avenyn fram som en stolt tupp, med en glad höna i vardera arm.
Han gav oss en allnighter och vi somnade som två bäbisar när vi väl kom hem, efter att han säkert lämnat av oss vid spårvagnen.
Så här är vi nu, med våra dunkande huvuden, nerbäddade i soffan under våra rosa filtar och med varsin katt i armhålan. Har kollat på The number 23 (rätt bra faktiskt) och lär väl hinna med ett gäng filmer till innan den här dan är över.
Två really really ridiculously good looking people kommer förbi om några timmar och sällskapar oss i soffan...
Och vem vet... Kanske blir det lite fulchatt framför datorn ikväll ;)
Its gonna be a lovely hung over day my friends!
Dumma, fula, omoderna, äckliga tygstycke 070830
Vad är det med skolfoton och den hemska grå -eller ibland lilamelerade bakgrunden som alltid hänger där och retas med mig? Why, Why är den så melerad och ful?
Vi tog skolkatalogfoto med kidsen häromdagen och minsann... Precis som under hela min skolgång och sedan alla år med jobb i skolans värld var den där. Den fruktansvärda duken bakom gymnastikbänkarna, som vi så fint ska sitta eller stå på med kropparna vridna efter varann (förutom personen i mitten, som får lov att sitta eller stå rakt fram). Det enda jag kan tänka på, där jag sitter (för eftersom jag är en sån liten, vuxen människa, får jag alltid sitta på de här fotona) och ler fånigt mot kameran med händerna i knät, är den fula bakgrunden.
Är det samma duk varje år eller sitter det någon och syr upp nya? Är det någon som väljer ut tygen?
Någon som tänker:
"Oh, det här gråmelerade tyget var snyggt. Det tar vi till alla barnen i Göteborgs stad."
BYT UT BAKGRUNDSDUKEN NÅGON!
Den är verkligen horribel, omodern, hemsk och vansinnigt, vansinnigt ful!
Mina snygga vänner och jag i Sthlm 070826
Jag hade två val inför den gångna helgen. Antingen ligga hemma i soffan, plöja filmer och spara de sista pengarna som jag inte har, eller åka till Stockholm, träffa vänner, parta och med lätthet spendera de sista pengarna jag inte har.
Valet var ju alldeles för enkelt, så klockan 13.00 i fredags eftermiddag stod det en glänsande svart BMW E92 335i utanför mitt jobb och väntade på att få ta mig till huvudstaden!
Härlig bil det där. Den ligger som ett strykjärn mot asfalten och jag sitter klistrad som en lycklig sjöstjärna mot bilstolsryggen i omkörningarna.
Som sagt. 13.00 ramlar jag ut från jobbet med min enorma väska, som jag packat i panik på morgonen (lika välplanerad som alltid), och möter givetvis chefen där jag smiter tre timmar tidigare. Men som den härliga chef hon är verkade hon inte ägna en tanke på att jag var på väg bort, utan stoppar in huvudet i bilen och hälsar glatt på den stiliga föraren i det glänsande fordonet.
Efter att ha stuvat in mig och min väska i bilen tar jag av mig skorna, viker ihop mig i passagerarsätet, sätter på Timbaland och...-Somnar!
Vilken tur min bror hade, som fick så inspirerande sällskap på sin körning till tennisen i Stockholm! Han hade väl hoppats på trevligt prat under den långa, trista körningen men fick istället fick en dreglandes syster hängandes mot sin axel. Systern sov dock inte HELA vägen så lite sällskap fick han ju mellan snarkningarna.
Framme vid slutmålet blev det grillat, snask och Buzz inpå bara småtimmarna och lördagen gick sedan åt till att kolla in värdinnans klädaffär, promenera hundar, powernappa och softa i den varma solen innan det var dags att göra sig snygg inför kvällens aktiviteter.
Väl uppklädda till tänderna åkte vi till en kompis på söder där vi hade en riktig tjejförfest (förutom de två killarna som kom senare och som jag råkat bjuda in utan att jag riktigt visste om det) med vitt vin, cider, killsnack, hög musik och skratt som säkert hördes till utkanterna av Göteborg.
Vi startade vår uteturné på Chinateatern där vi med lite charm och rätta kontakter fått plats på listan och på höga klackar skrider förbi den milslånga kön. Där var vi ett tag, skålade vilt med våra ölflaskor och dansade till fantastisk house innan vi tvärt tröttnade, ville ha hip hop/r n?b och lämnade stället samt de två killar jag råkat bjuda till förfesten.
Vi vandrade runt ett tag och hamnade till sist lite otippat på Obaren som ligger helt gömt bakom/inne i en restaurang. Oh, my gooood vilket härligt ställe. Vi skålade, dansade, klappade händerna, fotade, asgarvade och höll låda ända tills de stängde och vakterna fullkomligt fick dra ut oss från lokalen.
Väl ute på asfalten stod vi lite handfallna och ville inte alls gå hem. Vi var ju på gång! Vad gör tre partytjejer då, i Stockholm klockan 03 på natten? Tja, vi var ju ändå på Stureplan och kunde väl lika gärna gå förbi och se hur det såg ut vid Spybar.
Sagt och gjort. Vi klapprar iväg med armarna om varandra under härliga "Åh, vad jag är glad att du är här!" "Fan, vad jag gillar er tjejer!" osv. Härligt salongsberusade och lyckliga kompisar som inte setts på ett tag. Saken är nu den att vi inte riktigt hittade Spybar utan stod och hängde utanför ett ställe med en enorm kö och funderade på vad vi nu skulle ta vägen.
"Hon, hon och hon" Säger plötsligt en kille innanför de röda banden och pekar på de tre lyckliga kompisarna vid sidan av kön.
"Absolut!" svarar vakten och plockar bort en del av avspärrningen och föser in de tre helt oförstående tjejerna framför ögonen på de bystiga blondinerna och backslickpojkarna med guldkort...
160 kronor senare står vi i en trappa och jag frågar lite generat en kille där, vart vi var någonstans.
Han tittar på mig som om jag vore helt jävla blåst i huvudet och säger med en ljudlig suck "Spybar!"
Vi skålade med lite mera öl, fotade varandra, dansade tills svetten pärlades, skrattade så vi grät... Och svor sedan resten av kvällen åt alla idioter som trodde att de kunde få vad de ville, när de ville och hur de ville bara för att de var inne på Spybar. Vilka nötter!!!
Jag tänker inte tala om för någon annan hur de ska göra för att få med sig någon hem för en kväll, men jag kan ju ge lite tips till er killar på vad ni INTE ska göra:
- Skryt inte med att du varit inne i vip-rummet eller att du spelar i ett skithäftigt band.
- Tryck inte upp ditt Platinakort i ansiktet på tjejen du vill charma.
- Skryt inte om vilken häftig bil du har. Låt det istället bli en trevlig överraskning till tjejen om tillfället skulle komma att du får köra henne i den.
- Försök inte få henne till sexiga, näragångna danser om hon med tydliga medel visar att hon inte är intresserad av det. Vi ska aldrig behöva ta till den löjliga och utnötta frasen att vi är lesbiska och börja tafsa på väninnan bredvid.
- Sista och viktigaste punkten idag: Be a man och TA ETT NEJ!
Nej! Spybar impade inte särskilt mycket på mig. Det är kul att ha varit där, men jag kommer inte att söka mig dit igen. Opretentiösa ställen som Obaren lockar mig då mycket mer med sina härliga och glada gäster, fantastiska dj, underbara atmosfär och goda öl!
05.30 dundrar vi i alla fall in i lägenheten med vår medköpta nattamat, ålar av oss kläderna och ramlar ner i sängen, helt slutkörda. Vi somnar på studs och vaknar i exakt samma ställning fyra timmar senare. Frasen "packade som sillar" har nu för alltid fått en ny bild i mitt huvud då alla vi tre tjejer låg sked med varandra + två katter slickandes längs sidorna med ett överkast som täcke och vågade knappt andas för att inte putta ut någon över kanten.
Nu är jag tillbaka i Göteborg med en röst som avslöjar en skitrolig helg i hufvudstaden. Jag låter som att jag druckit whiskey och kedjerökt cigarr i två dygn, och det är precis så jag låter när jag haft riktigt roligt en kväll med mina vänner. Pengarna är vansinnigt borta, men Fuck it! Det är ju löning i morgon
Hoppas det blir tennis i Stockholm snart igen Jared Leto! Då får du chansen att ge Meadow Soprano en tur i din fina bil...
De tre lyckliga kompisarna på Spybars dansgolv.
Höstterminen -07 070823
I dag var det upprop i skolan!
Barnen hade på sig lite finare kläder (liksom vår nya fröken som hade en fin blommig klänning och klappskor dagen till ära). Föräldrarna stod uppradade längs klassrumsväggarna och ungarnas ögon tindrade av förtjusning där de satt, i en ring, på golvet!
Själv jobbade jag på att hålla ögonen öppna i mina helt alldagliga kläder, gympadojer och osminkade hy, då jag sover som en kratta nu för tiden och därför värderar varenda tiondels sekund av sömn på mornarna.
Bra intryck du ger de nya barnen och deras föräldrar tjejen!
Vi vuxna som jobbar på avdelningen skulle göra ett litet collage där vi presenterade oss själva. (vilket jag givetvis inte gjort i tid, eftersom jag alltid är den personen som får springa till tåget istället för att vara på plats i god tid, varpå jag satt med panik i blick och glitter överallt i morse, två timmar innan alla barn och föräldrar ramlade in). Mina kollegor hade såklart gjort jättefina och genomtänkta collage med riktiga kort (fatta lyxen) medan mitt var med svartvita pappersfoton utskrivna på jobbets helt värdelösa skrivare, massa glitter på otorkat lim (som jag desperat försökt få torrt i torkskåpet) och inte alls lika genomtänkt och proffsigt som de andras.
Det är tur att jag är lite konstnärligt lagd så jag fick en hyfsad layout i alla fall.
En förälder kom fram lite senare och sa:
-Ja, man kan ju göra så också. Det är ju faktiskt rätt fint med svartvitt. Och så har du ju målat med tusch på för att få lite färg på dem. Det var ju fiffigt!
Hmm..Tack! Tror jag. Eller var det bara hennes fina sätt att påpeka att jag nog borde planera lite bättre nästa gång? Barnen och föräldrarna fick i alla fall till läxa att ta med kort till i morgon för att göra egna, personliga collage. Får se hur bra de blir, med så short notice...
Vår nya fröken, a k a min nya kollega verkar vara en riktig toppentjej faktiskt.
Jag jobbade med en helt fantastisk dinosaurie på 64 år innan, och vi hade sjukt kul ihop, så det ska ju erkännas att det varit lite nervigt att byta ut min trygga, färgglada och vackra fossil mot en tjej som är ett år yngre än mig själv, gift och med, säkert, minst fyra olika pensionssparanden att pendla mellan. Men som sagt, hon verkar bra och jag fick henne full på första AW:n med jobbet, så här finns potential minsann!
Jag har två kollegor till i mitt arbetslag då vi är fyra på avdelningen. De andra två går regelbundet och pratar med psykolog... På arbetstid. Det vill jag med göra! Jag sätter min högra arm (vänsterhänt ju) på att den ena av dem lägger ner mycket av sin tid i den mjuka fotöljen med att prata om den där jäkla elevassistenten hon tvingas jobba med. Vi har våsa issues hon och jag, men det är bara att vara proffessionell och få det att funka!
Bara tänk förra året, då vi var en slutkörd pensionär, två psykfall och en heartbroken elevassistent i arbetslaget. Herregud, vilken komedi det var!
Men så kom ju sommarlovet och den fantastiska semester som jag har haft! Det har pissregnat, blåst och fan och hans mormor, men det gör ju inget, för jag har haft så roligt! Jag har träffat så många nya fantastiska människor, byggt bo tillsammans med min bästaste bästa vän, festat, tagit små roadtrips och...
-Ja, man skulle kunna säga att jag har haft ett riktigt sommarlov!
Så den här tjejen är råladdad för en ny termin med terapisamtal, skrapade knän, flygande lampor, barnskratt, högläsning, vilda argumentationer, mörka & kalla mornar, klassråd, bambamat, fulla torkskåp, borttappade vantar, lösa mjölktände, dräpande kommentarer, fredagsfika, julpyssel, tårar, KAFFE, och den fantastiska villkorslösa kärleken som bara djur och barn kan ge!
Höstterminen -07 HERE I COME!
Ett av korten i min presentation, målad med rosa tusch!
Go sms, go 070815
Är man olika sms typer? Har man olika relation till sms:ens betydelse?
För mig är det som julafton varje gång min telefon piper till, och alla som känner mig vet mycket väl hur mycket jag värdesätter att få, samt ge paket och presenter. Jag älskar det.
Det finns inget bättre än att få, eller ge bort en liten present när man som minst förtjänar, anar eller räknar med det.
En av de finaste presenter jag någonsin fått var en gul gummianka som låg under min huvudkudde, inbakad i tidningspapper, när jag kom hem från en sällsynt jobbig dag på jobbet. Dåvarande sambon hade städat, putsat fönstrerna och lagt ankan (senare döpt till Doris) under min kudde. Herregud vad lycklig jag var.
Hon är tyvärr kvar i vår gamla lägenhet, men jag tänker på den kvällen ibland. Gissa om mitt ex fick ligga den natten.
Men för att återgå till sms:en. Jag blir ju som sagt lycklig som ett barn på Liseberg när det piper till och jag kan nästan inte kolla fort nog vad det står i meddelandet. Då blir jag ju vansinnig när det är ett reklam-sms från Telia, eller Webaid som talar om att de lagt på min stående donation på telefonräkningen. Det skiter väl jag i. Jag vill ha roliga sms från mina vänner. Sms som frågar om jag vill ta en fika (för det vill jag ju) eller varför inte de helt vardagliga sms:en som bara berättar läget. De gillar jag. Gillar att få och gillar att skicka...
Tre sms från min telefon just nu:
"Hej snygg! Hur lever livet med dig? Mitt lever ironiskt med mig. Men glad är jag trots allt. Fika i dagarna? Puss"
"Hello Sugarpie! Inget här heller. Fuck it
Vi får ta lite rödvin på balkongen i mån. Det hjälper. Puss puss"
"Hej bönan! Hoppas du haft en bra helg å att du fått vila ditt huvud lite. Kändes skönt att vi pratade, du ska inte hålla så mycket inom dig baby, de e inte bra. Skickar me en underbar bild på oss. We totally rock dude. Pöss å kram"
Mms är ju en fantastiskt uppfinning. Tänk att få ett sms OCH en bild. Det måste ju ändå vara höjdpunkten.
Och eftersom jag själv tycker det är så urtrevligt att få, skickar jag det gärna till andra, som ju kanske inte alls uppskattar det lika mycket som jag gör.
Över huvud taget skickar jag mycket sms eftersom jag själv blir så glad när jag får ett.
Bäst är nästan Godnatt och Godmorgon sms:en. Det är så himla mysigt att få ett Godnatt sms precis när man lagt sig för att sova. Då somnar jag som en mätt kattunge, med ett leende på läpparna.
Fint är också att vakna och se att någon skickat ett sms medan jag sov. När jag vaknar ensam i sängen, som jag ju oftast görnu för tiden, så är det en underbar start på dagen att få läsa ett sms. (Och då helst ett från någon som jag uppskattar lite mer än Telia).
Sedan är det språket! Jag själv skriver (nästan) alltid i hela ord och korrekt svenska, men många har ju det lite mer moderna sms språket, som jag ibland får nippran på.
Ett förkortat ex ur telefonen
"Kan ja göa ngt fö dig. ja e ej rätt pers te dä just nu å du vil säkrt inte dä hellr. Du sk veta at ja tänkr på dig å tyckr om dig"... osv.
Visst får man mer sagt på mindre plats men guuud vad jobbigt att läsa!
Sms är verkligen en fantastisk sak. Om en väninna gått hem med någon het karl vill man ju inte ringa och störa dem på morgonen, men ett sms kan ju alltid slängas iväg:
Från skickade sms på min telefon:
"Hey you dirty bitch! How?s your poon-nani departement status this morning?"
Men lika fantastiskt som det kan vara, lika förödande är fylle-sms:en. Har vi inte alla någon gång vaknat med ett dunkande huvud, andats in ångesten som ligger tjock i luften och med darrande fingrar börjat gå igenom nattens skickade sms med ett "Helvetes jävla skit" rullndes bakom pannbenet? Jag har det i alla fall och det är ingen rolig uppevelse.
Man skulle ha ett fylle-sms-lås som kände av när du absolut inte var kapabel till att skicka vettiga sms.
En gång skickade jag till min mamma och frågade om inte hon ville ligga lite med mig. Hon började på samma bokstav som mannen i mina tankar den natten...
Men trots allt så är jag en sms tjej som älskar när det piper till i telefonen twentyfourseven.
Go sms, go!
Pensionat Happy And Gay 070812
Den här helgen blev en av de mest annorlunda helger jag någonsin haft.
Jag har en kollega, som är gay, och han skulle ner till en svensk sommaridyll i södra Sverige för att hälsa på sina vänner. Han frågade om jag ville följa med och jag hade ju faktiskt inga planer, varpå jag packar min väska med rekordfart och vi åkte ner.
På motorvägen var det enorma köer och därmed ett ypperligt tillfälle att ragga karlar, enligt min kollega.
Så varje gång det åkte förbi snygga killar, vevade han ner rutorna, höjde musiken och rufsade till håret för att se sådär härligt sexig ut. Jag försökte ett tag förklara för honom att de flesta söta killar nog trodde att vi var ett par och därför inte gav oss så lite som en blick, men det örat ville han inte alls lyssna på...
Så till slut jag gav med mig, putade med läpparna, rättade till tuttarna och rufsade till håret. Det gjorde ju trots allt bilkön lite mindre tråkig!
Efter en lång men rolig biltur kom vi ändå fram till middagen och möttes där av ett långbord med högljudda bögar och två glada tjejer. Jag gillar inte att namnge personerna jag skriver om här, men rätt manliga Fru Berg och enormt stora Pippi Maria Persson måste ändå nämnas.
Det var en helt galen kväll med botox, viftande handleder, MYCKET och grovt sexsnack (det är sällan sexprat får mig att rodna, men...), 90-40 drinkar, mullrande skratt, skönhetsopererade karlar, och det härliga sättet som så många gaykillar pratar på. De drar liksom ut på orden. "Han bara mååååste vara gaaay" "Hans taaajming är peeeerfeekt alltsåååå" Jag skrattade så jag grät, flera gånger...Det blandades vilt med drickat också, och jag hade ett väldigt sjå med att på ett snyggt sätt dela ut alla glas med alkohol som hela tiden ställdes framför mig, till de andra. Jag lyckades nog rätt bra, där jag satt och smuttade på mitt rosé, min Bacardi och min lakrisshot som jag till slut gick med på att ha framför mig, för de andra blev berusade över alla gränser.
Till slut bestämde vi oss för att gå ner till utestället och jag har under kvällen sett hur två av killarna har tittat länge på mig och pratat. Med tanke på hur onyktra de är så var smidigheten för länge sedan förbi. Det visar sig nu att de två tjejerna på festen har lurat i de andra killarna att jag var min kollegas nya dejt, och att jag dessutom var transvestit. De två stirrande killarna har under kvällen suttit och diskuterat min till synes väldigt lyckade operation och kommer nu fram och berömmer mig. "Det är ju fantaaaastiskt att du har blivit såå mjuuuk och feeeeminin".
De två tjejerna fulkomligt vrålar av skratt och jag spelar självklart med och tackar för komplimangen.
Väl vid utestället blir jag stoppad av hobbyvakten som står där och känner sig skitviktig i sin kevlarväst och grova hanskar. "Det är 20-årsgräns här!" Jag hade ju inget leg med mig och fick nu ett ypperligt tillfälle att briljera med mina sociala egenskaper, och minsann...Efter ett tags fladdrande med ögonfransarna och gediget övertalande var jag inne och viftade med mitt Visakort i baren.
Där blev det svettiga och vilda danser hela natten.
Bögarna var i toppform och slängde av sig skjortorna, alla 25-åringar på stället rycktes med av vår vilda fart och vakten limmade som ett plåster mot ett barnknä när han insåg att jag faktiskt var så gammal som jag sa.
Han skulle bara vetat att jag var transa ...Vilken fest!!!
Men allt roligt har ett slut och det var dags att vingla hem. Jag själv, gick väldigt rakt och stadigt men det var en del andra som hade fått i sig en 3-4 liter för mycket. Det blev enorma hål i nyponbuskar, kräks, tårar, sexuellt umgänge, deeptalk och trasiga cyklar innan alla äntligen blivit tryggt nerbäddade i sina sängar.
Lördagen gick i stort sett åt till att ligga på stranden och skratta åt alla galenskaper (såsom att sätta sig i fel bil när man ska ta taxin hem, eller att gå in bakom baren och stjäla öl och dela ut till alla ut till alla), som hände under fredagskvällen. Jag har nog aldrig varit med om liknande, och på lördagskvällen var jag helt slut. Så intensiiiivt och påååfrestande umgänge trodde jag inte existerade. Killarna ville gå på stor gayfest vid Halmstads universitet, men det blev godis och film för den här tjejen innan hon stensomnade i sin lilla friggebod som hon fick ha för sig själv, medan de stora killarna delade säng i boningshuset.
Tack för en urrolig helg kära kollega. Nu måste jag samla massa ny kraft innan nästa sammandrabbning!
070812
Underbara mormor 070802
Jag var och hälsade på min mormor idag!
Denna späda, underbara, fantastiska lilla kvinna.
Min mormor pratar när hon kör bil: "Jasså, du tänker svänga här. Ja, ja..Jamen, då kör jag nu då." Eller..."Men hur tänker du nu då lilla vän, när du går över vägen fast det inte är något övergångsställe här? Men visst. Då stannar jag. Det är lika bra. Onödigt med olyckor." Jag sitter bara bredvid, småler och låter henne tjattra.
Min mormor och hennes väninnor sitter på sina uteplatser och skvallrar som tonårstjejer. En gång bjöds jag på den här underbara konversationen när det stapplade förbi en väldigt skröplig tant med rullator och stora permanentade lockar i sitt kritvita hår: "Titta, där kommer Bertils nya. Asså, jag fattar inte vad han ska med henne till. Hon är en riktig slampa!!!"
Att inte jag ramlade av den snirkliga, vita lilla stolen med min söta, blommiga kaffekopp med guldkant, i handen. Slampa? Tanten var ju minst 100 år!
Min mormor var med sina väninnor på Den tatuerade änkan varpå denna underbara kvinna till mormor genast gick hem för att kolla dödsannonserna efter tänkabara attraktiva änkemän... Gissa hennes besvikelse när det ju visade sig att varenda fruntimmer i dagens Sverige (liksom min mormor) överlever sina män!
Min mormor har dock hittat kärleken på äldre dar. -Och beter sig precis som vi andra, yngre tjejer... "Vad menade han när han sa så? Betyder det att han inte tycker om mig längre?" Eller..."Nu har jag ringt två gånger i rad. Det är faktiskt HANS tur att ta upp luren om han vill att det här ska fungera" Eller varför inte: "Jag såg honom på rödakorset-mötet igår, med en MYCKET yngre tjej. Hon är säkert bara 65 år och jobbar fortfarande, det lilla stycket!."
Mormor har inte haft det lätt med den här mannen, men gud vad hon är kär i honom...Hoppas att det löser sig för henne!
Min mormor har precis skaffat sig en dator. En rätt fin dator med plattskärm och allt, som hon nu ska lära sig. Med tanke på hur hennes sms ser ut från mobilen ska det bli väldigt intressant att se om hon lyckas knappra iväg några mail från sin nya dator. Vi satt idag och tittade lite på det och hon är verkligen eld och lågor över denna nya tekniska apparat som hon har installerat i sitt blåa sovrum.
Bäst var när hon sa:-Men det här www då, när ska jag använda det?
Så efter en intensiv dag med min fantastiska mormor var det bara att sätta sig på bussen hem med ett löjligt ryckande leende i mungiporna. Som alltid när jag varit hos henne har jag med mig ett trepack makrill i tomatsås och lite grejer som hon har stickat. Idag var det en halsduk och en mössa. -Jättefina och varma!
Tack mormor, för att du finns i mitt liv. Du är underbar och jag älskar dig!
En hyllning till min bästaste bästa vän 070718
Vi har ett fantastiskt förhållande, min sambo och jag! Verkligen unikt när jag tänker på det!
Vi har varit bästa vänner sedan 9 års ålder (i början lekte hon i och för sig bara med mig när det var brist på andra lekkamrater, den jäkla subban) och vi har, med mindre uppehåll, varit som ler och långhalm sedan dess.
Varje morgon när vi vaknar (för det gör vi oftast samtidigt nu under semestern) frågar jag henne vad det är för väder, och idag var inget undantag. Det var lite molnigt men även lite blå himmel, så vi skuttade i våra små bikinisar och startade sedan dagen med att slå på datorn för att sätta på musik, vilket vi ju gör varje morgon.
Efter frukostkaffet blev det önskemusik och hon bad mig gissa vad hon satte på medan vi borstade tänderna. Eftersom jag känner henne så väldigt väl gissade jag givetvis rätt (50, Justin och Timbaland-she wants it) varpå tjejerna hoppar runt i lägenheten som om vi fick betalt för det, med tandkrämen luddrandes runt munnen och kamerans öga som förevigar oss i de mest bisarra tandborstarposer.
Med mätta magar och rena tänder packar vi ihop våra strandraggarväskor och går ner till... Hmm, parken nedanför lägenheten! Solen hälsar nu glatt på oss när vi breder ut vår filt och kränger av oss klänningarna. Där ligger vi och småpratar och fotar (för det gör vi sjukt mycket) när vi kommer på att vi tog med oss "Solos lilla syndiga" ner...
Så där ligger vi, sida vid sida, och läser erotiska noveller för varandra och delger våra bästa sexminnen. Killar tror jämt att tjejer verkligen berättar ALLT för varandra, men det gör vi faktiskt inte...Förutom sådana dagar som vi hade idag, då det mesta kan exploateras. Fast de dagarna är mycket få och sällsynta. Sedan måste det ju medges att det rasslar till lite i äggstockarna när man ligger i solen och läser och pratar om sex. Var är männen då? Inte i parken i alla fall...Och tur är väl det när jag tänker efter;) Fast vi hade ju varsin het och sexig man som vi hade önskat låg bredvid oss förstås!
Klockan närmar sig tre, vilket innebär tvättid för tjejerna varpå vi packar ihop oss och går in och laddar för tvätten...SOM VAR IGÅR!!!
Här kommer den egentliga anledningen till dagens blogg... Vi står där, mitt ibland de stora tvätthögarna och tittar på varandra.
I min famn har jag tvätten som jag varit nere med när jag upptäckte vårt misstag, när hon med en nästan obetydlig fingerrörelse sätter på Scissors sister-I don?t feel like dancing.
Våra axlar börjar röra sig, först långsamt och sedan snabbare till musiken. Likadant och samtidigt. (Väldigt likt bröderna Butabi i A night at the Roxbury).
-Fuck it! Säger jag, slänger ner lakanen och vi börjar dansa bland tvätthögarna...
Gud vad jag älskar min sambo! Tänk vad tråkigt mitt liv skulle vara utan henne!
Pöss på dig honey!!!
Sommarsamlingarna
RÖD SKJORTA OCH URSEXIG SKÄGGSTUBB 070731
Jag känner mig så ledsen idag. Ledsen och ensam.
Det är så mycket som går runt i huvudet på mig och jag vet inte riktigt var jag ska göra av alla tankar som kretsar där.
Uppbråttet med pojkvännen var ju en smärtsam och alldeles för utdragen historia med enorma mängder tårar, lögner och ett krossat hjärta...Mitt krossade hjärta. Oj, vad jag kämpade där.
Jag gav så mycket till honom att jag förlorade allt vad stolthet och värdighet är och jag antar att jag till slut kom till en gräns där det bara inte gick att ge honom mer, eller ta mer av hans skit.
Det fina, eller kanske lustiga, är att precis när jag kom till den gränsen där jag till slut gav upp och sa till mig själv: "Fuck it! Han har förlorat dig nu. Han har fått så många chanser, men nu är det slut på riktigt. Nu blir det inget mer..." Precis då ramlar det in en ny kille i mitt liv.
Helt otippat och oplanerat var han framför mig där på Excet med sin röda skjorta och ursexiga skäggstubb.
Han var en MAN och oj, vad jag behövde en man. En man som kunde hålla om mig och få mig att känna mig som en liten flicka genom att bara lagga handen mot min rygg, eller trycka sin mun mot min panna. Jag smälter... Hur självständiga och kaxiga vi än är, vi tjejer, så är det en väldigt viktig och speciell känsla att få känna sig trygg och omhändertagen av en man. Att ibland få känna sig som en flicka. Absolut inte alltid, men som sagt, ibland.
Det är väldigt få killar som besitter den fina och fantastiska kunskapen att få en tjej att känna så, men det gör den här och han gav det till mig precis när jag behövde det som mest.
Mitt hjärta har börjat läka och jag ser en ljus framtid, trots att det såg så mörkt ut för bara några månader sedan.
Jag har så mycket att tacka honom för. Mannen med röd skjorta och ursexig skäggstubb.
Och jag saknar honom när jag inte är med honom. Det kanske är lite därför jag känner mig som jag gör idag. Ledsen och ensam i min lägenhet med en katt i mitt knä och Kristofer Åström i högtalarna... Jag vet inte!
Jag vet inte vad som kommer att hända, eller inte hända, mellan oss men om du med röd skjorta och ursexig skäggstubb läser detta så vill jag att du ska veta en sak.
Du är inte något slags substitut eller någon jag använder mig av för att komma över någon annan. Du är killen som var på helt rätt plats vid helt rätt tidpunkt och jag vet inte om jag har sagt det till dig ordentligt, men jag tycker verkligen, verkligen om dig!
Puss!
070731
LITE TIPSY IGÅR! 070722
Ser ut som en trollunge i håret, har en bultande bula i pannan, ögonen är förfärligt torra och...Ja, jag tror att någon kröp in i min mun och avled i natt.
Jag gjorde det igen igår...Det där som jag intalar mig själv efter varje helg att jag inte ska göra mer, men som jag likt förbannat gör om.. Och om.. Och om... Och om igen. Varför kan jag inte bara säga "Nej tack, jag ska inte ha mer nu" eller "en isvatten, tack" istället för att med ett brett léende slänga mig över bardisken, vifta till mig bartendern och hojta något om en fyra Bacardi razz eller en öl till mig och min vapendragare?
Behövde jag verkligen de fem sista ölen igår? Nej, det är klart att jag inte gjorde. Men ändå står jag där vid baren och viftar med visakortet...Dumma, dumma dåliga karaktärsbrud!
Men det var en bra kväll igår. Riktigt rolig faktiskt. Den började med den längsta spårvagnsfärd jag har tagit. Som den centrumunge jag är har jag ju aldrig tidigare åkt till Munkebäck, men det gjorde vi igår och hamnade hos ett gäng väldigt roliga och trevliga killar. Killar som satt med mickar tryckta mot munnen och sjöng så det skångrade i väggarna. (Singstar heter det visst).
Själv skulle jag inte ta i micken för pengar men det var väldigt underhållande att se dessa vuxna män sjunga med sådan inlevelse och tindrande ögon medan de fyllde luften med darrande tävlingsnerver.
Sedan drog jag, sambon och vår favvo toyboy till Världskulturmuséet där det var en fest utan dess like. Väldens holabalou vill jag lova! Vi höll låda där ett tag, tills vi tjejer tog våra skyhöga klackar och klapprade bort till Excet för att möta upp killarna från förfesten.
Där var vi ett tag och pratade och skrattade och drack ännu mer av dessa så väldigt onödiga men ack så goda alkoholhaltiga drycker, innan vi återigen dundrade in på kebabhouse och slevade i oss en kebab. Så vitt jag vet har jag inte börjat gilla kebab än, men som nattamat är det ju fantastiskt gott. Varför har ingen sagt det tidigare?
Idag är det söndag och vi har redan börjat planera vad vi ska ha på oss på onsdagens Soultrain, sambon och jag!
Ta det lugnt med alkoholen då stumpan ;)
In action 070722
SOOOOOOL 070716
Slår upp ögonen efter min underbara prinsessömn, och...JAAAAA!!!!
Det ÄR så soligt som de lovade på vädret. Yey!
Jag och sambon jobbade hårt hela kvällen igår. Det packades väskor, stektes kyckling och laddades med kaffe, så att ALLT var förberett för dagens stora soldyrkardag!
09.05 trampar vi sommarklädda, fullpackade och förväntansfulla mot spårvagnen som ska ta oss mot Ganlets ljuvliga klippor...
-10.30 är vi framme!
EN OCH EN HALV TIMMA SENARE!
Men inga sura miner här inte. Det är semester och vi kom ju fram till slut, varpå vi fullkomligt slet av oss kläderna för att få känna solens efterlängtade strålar mot den hungriga huden...YES baby!
Denna underbara känsla av värme och ömhet som (nästan) bara solen kan ge.
Efter en stunds dyrkande fick jag ett sms från en kille som visade sig vara en helt annan kille än den killen jag först trodde att han var...En kille som lite senare kom till klipporna och gjorde oss tjejer sällskap.
Och då tog det inte lång stund, till att även vår lilla favvo toyboy kom och mös med oss andra tre i solen.
Vi var ett fantastiskt gäng, med snygga människor, bullar, kaffe, vattenglittrande kroppar, skratt, kameran och massa snuskigt prat!
Dagen hade allt som en riktig soldyrkardag ska ha...Snälla, låt det komma fler!
070716
EN VANLIG TORSDAG PÅ SEMESTERN 070712
Sitter och msn:ar med tre samtidigt ( har pinsamt svårt att hålla isär de olika dialogrutorna) medan jag jobbar hårt på att lägga in korten från gårdagens vilda danser på Nivå, samtidigt som jag bäljar i mig vatten och spottar hårbollar, eftersom katterna SKA ligga och sova vid ansiktet.
Till saken hör den, att vi var så trötta när vi kom hem, min sambo och jag, att vi inte orkade bädda båda sängarna (tvättade på dagen) så vi bäddade bara en av dem och sov sedan i samma.
Vem som helst förstår ju nu att några katter absolut inte får plats...Men det fattade inte våra två ladies, och därav hårbollarna!
Vi ramlade hem alldeles för sent igår, min kära sambo och jag.
Jag satt och drev med den stackars taxichauffören hela vägen hem och jag slevade i mig en kebabtallrik på kebabhouse, utan några som helst hämningar. Jag äter ju inte kebab. Har aldrig gjort...Det är ju inte ens gott för sjutton!
Vad hände där efter det tredje glaset rött?
Jag gick från en sofistikerad barhängare till ett dansant vilddjur på rekordkort tid, där min andra hälft matade mig med den ena kalla drycken efter den andra samtidigt som jag briljerade med mina enorma hiphop-moves.
Har du ingen självbevarelsedrift människa??
Svaret är nej, jag är en människa med fruktansvärt dålig karaktär, hemskt omdöme och total avsaknad av självbevarelsedrift...
Varpå jag sitter här bakis och sliten ...och bubblar av skratt när jag tänker på gårdagen!
070712
