Min bror!
Min bror har, enligt mig, en väldigt fin bil.
Min bror har också, efter en mc-olycka, en bruten rygg och sitter i rullstol.
Som de flesta verkar sig veta så har rullstolsbundna killar och tjejer inte tuffa bilar.
Nej, de har bilar med inbyggda rullstolshissar och handikappknopp på ratten, och de kör runt med beviset på sitt handikapp, alltid synligt i framrutan.
Så är det ju... Eller?
Det slår bannemig aldrig fel, det där med folks förutfattade meningar.
En ung kille i en fräck bil är nio gånger av tio en bortskämd snorunge som lånat pappas ride.
När han dessutom har mage att ställa sig på handikapprutan så blixtrar det i ögonen på folk. Mestadels på de äldre, men även unga som tycker det är fasansfullt och ett jädrans sätt rent ut sagt.
Brorsan är rätt lugn med det, men jag blir helt vansinnig när vi svänger in på en handikappruta och de runt omkring oss börjar blänga surt och ge syrliga kommentarer om min bror och mig till sin partner.
Jag blir självklart också superirriterad när människor utan handikapp ställer sig på en handikappruta. Det förstör ju för de som verkligen behöver den och jag har varit med om det själv med brorsan.
En gång kunde jag inte hålla mig, utan gick ut till en stor man som ställde sig på den sista lediga rutan (precis framför oss) och obehindrat gick ut för att köpa en glass.
Jag skuttade då fram till honom och bad honom byta till en vanlig parkering eftersom min bror inte kunde ställa sig på en sådan med sin rullstol.
Mannen blev alldeles vansinnig och eftersom jag är en idiot som inte fattar när det är dags av sluta en argumentation slutade det hela med att jag blev mordhotat och brorsan och jag satt på polisstationen resten av eftermiddagen.
Idag när vi svängde in mot affären för att handla jordgubbar till mamma gick det ut en ung man, med tillhörande flickvän, precis framför bilen på parkeringen.
"Vafan! Tänker du köra på mig!" säger han tyket genom det öppna sidofönstret, varpå jag genast tänkte:
*Men gå inte ut framför en bil på väg in på en parkeringsplats då, ditt jävla stolpskott*
Brorsan sade ingening utan parkerade klart bilen medan killen, arg som ett bi, stod kvar och tittade på.
"Ja, och handikappad är du säkert också" sa han sedan ironiskt och gick med arga steg därifrån med sin lama flickvän i släptåg.
När de, av någon anledning, gick förbi vår bil igen blängde jag surt på dem bakom mina enorma, ansiktstäckande solglasögon medan de tysta noterade min brors ihopsättande av rullstolen innan han hoppad ur bilen.
Ja, det är nog tur att det är min bror och inte jag som ligger inne med ett handikappsbevis.
Han är lugn som en fulbunke mot alla fördomsfulla medmänniskor medan jag själv hetsar upp mig som en ettrig terrier och gör mig mentalt redo för slagsmål varenda gång jag möter de där blickarna.
Min bror har också, efter en mc-olycka, en bruten rygg och sitter i rullstol.
Som de flesta verkar sig veta så har rullstolsbundna killar och tjejer inte tuffa bilar.
Nej, de har bilar med inbyggda rullstolshissar och handikappknopp på ratten, och de kör runt med beviset på sitt handikapp, alltid synligt i framrutan.
Så är det ju... Eller?
Det slår bannemig aldrig fel, det där med folks förutfattade meningar.
En ung kille i en fräck bil är nio gånger av tio en bortskämd snorunge som lånat pappas ride.
När han dessutom har mage att ställa sig på handikapprutan så blixtrar det i ögonen på folk. Mestadels på de äldre, men även unga som tycker det är fasansfullt och ett jädrans sätt rent ut sagt.
Brorsan är rätt lugn med det, men jag blir helt vansinnig när vi svänger in på en handikappruta och de runt omkring oss börjar blänga surt och ge syrliga kommentarer om min bror och mig till sin partner.
Jag blir självklart också superirriterad när människor utan handikapp ställer sig på en handikappruta. Det förstör ju för de som verkligen behöver den och jag har varit med om det själv med brorsan.
En gång kunde jag inte hålla mig, utan gick ut till en stor man som ställde sig på den sista lediga rutan (precis framför oss) och obehindrat gick ut för att köpa en glass.
Jag skuttade då fram till honom och bad honom byta till en vanlig parkering eftersom min bror inte kunde ställa sig på en sådan med sin rullstol.
Mannen blev alldeles vansinnig och eftersom jag är en idiot som inte fattar när det är dags av sluta en argumentation slutade det hela med att jag blev mordhotat och brorsan och jag satt på polisstationen resten av eftermiddagen.
Idag när vi svängde in mot affären för att handla jordgubbar till mamma gick det ut en ung man, med tillhörande flickvän, precis framför bilen på parkeringen.
"Vafan! Tänker du köra på mig!" säger han tyket genom det öppna sidofönstret, varpå jag genast tänkte:
*Men gå inte ut framför en bil på väg in på en parkeringsplats då, ditt jävla stolpskott*
Brorsan sade ingening utan parkerade klart bilen medan killen, arg som ett bi, stod kvar och tittade på.
"Ja, och handikappad är du säkert också" sa han sedan ironiskt och gick med arga steg därifrån med sin lama flickvän i släptåg.
När de, av någon anledning, gick förbi vår bil igen blängde jag surt på dem bakom mina enorma, ansiktstäckande solglasögon medan de tysta noterade min brors ihopsättande av rullstolen innan han hoppad ur bilen.
Ja, det är nog tur att det är min bror och inte jag som ligger inne med ett handikappsbevis.
Han är lugn som en fulbunke mot alla fördomsfulla medmänniskor medan jag själv hetsar upp mig som en ettrig terrier och gör mig mentalt redo för slagsmål varenda gång jag möter de där blickarna.
Egotripp
Igår var det visst möhippans dag i Göteborg.
Det var färgglada, småberusade och fnittriga tjejgäng var jag än styrde stegen och det fick mig osökt att fundera på mitt eget eventuella bröllop.
Får man ha killar med sig på sin möhippa?
Det var färgglada, småberusade och fnittriga tjejgäng var jag än styrde stegen och det fick mig osökt att fundera på mitt eget eventuella bröllop.
Får man ha killar med sig på sin möhippa?
Jag skrattade lite åt mig själv nu när jag insåg min egen morgoneffektivitet här, innan bästebror kommer och hämtar mig och vi åker till mamma.
En härlig bloggstund med frukosten vid sidan av...
Jag kom till och med av mig från mitt ordinarie inlägg och nu hinner jag nog inte skriva det, men fråga kvarstår.
Är det ok med killkompisarna på möhippan?
Oh, bummer
Att ha små avtagbara diodlampor till Contessa har känts som en grymt innovativ och slipad idé, men de har mindre fräna och uppskattade defekter, de små djävlarna.
Två gånger nu har dioden i framlampan fastnat i JAG LYSER-stadiet och vägrat att låta sig släckas.
Den förra brann tappert i över en vecka innan den slocknade och nu har även framlampa nr 2 bestämt sig för att lysa mig till vansinne.
Hur ofta tror ni att jag går till en cykelaffär som säljer dessa smarta lampor?
Nä, det blir helt enkelt till att nattcykla som bara den för att få ut så mycket som möjligt av min lilla lampa innan den dör.
Två gånger nu har dioden i framlampan fastnat i JAG LYSER-stadiet och vägrat att låta sig släckas.
Den förra brann tappert i över en vecka innan den slocknade och nu har även framlampa nr 2 bestämt sig för att lysa mig till vansinne.
Hur ofta tror ni att jag går till en cykelaffär som säljer dessa smarta lampor?
Nä, det blir helt enkelt till att nattcykla som bara den för att få ut så mycket som möjligt av min lilla lampa innan den dör.
Rosé på golvet och galet 20-årsjubileum.
Jag har inte suttit vid en dator på två dagar nu.
Två dagar! Det är sjukt lång tid, för att vara mig här i 2000-talets teknikera.
Men vilka två dagar jag har haft!
Ute på ett blåsigt (men soligt) Brännö med ungarna, middag och rosé hos en vrålsnygg kollega, 20-årsjubileum på frisörsalongen och utgång av rang, utan pengar.
Visst är hon vacker, min frisör!
Direkt efter Brännölägret stövlade jag igår in på salongen i mitt toviga hår, smusiga leka-med-barnen-kläder, regnjacka, en precis inköpt ge-bort-blomma och min stora ryggsäck.
Låt oss bara säga att jag sänkte fashionstandarden rätt fett där jag stod och minglade mitt på golvet med ett glas champagne i handen, omringad av fräcka (och uppklädda till tänderna) människor i min enkla jobbstass.
Men det var en grymt trevlig (och lång) kväll och nu blir det återhämtning i soffan...
Två dagar! Det är sjukt lång tid, för att vara mig här i 2000-talets teknikera.
Men vilka två dagar jag har haft!
Ute på ett blåsigt (men soligt) Brännö med ungarna, middag och rosé hos en vrålsnygg kollega, 20-årsjubileum på frisörsalongen och utgång av rang, utan pengar.
Visst är hon vacker, min frisör!
Direkt efter Brännölägret stövlade jag igår in på salongen i mitt toviga hår, smusiga leka-med-barnen-kläder, regnjacka, en precis inköpt ge-bort-blomma och min stora ryggsäck.
Låt oss bara säga att jag sänkte fashionstandarden rätt fett där jag stod och minglade mitt på golvet med ett glas champagne i handen, omringad av fräcka (och uppklädda till tänderna) människor i min enkla jobbstass.
Men det var en grymt trevlig (och lång) kväll och nu blir det återhämtning i soffan...
Just rub it in, will you!
Jaha!
Då fick jag ännu ett mail som får mig att känna mig som en lite, lite sämre människa.
Dessa mail talar alltid om vilken underbar människa jag är och hur mycket den som skickade det tycker om mig.
Nu VET jag att människan som skickade detta (och alla andra liknande mail jag får) tycker väldigt mycket om mig (och jag tillbaks) så det säger jag ingenting om, men...
Ok...
Detta (totem tantra) mail från indien innehöll livsinstruktioner du ska följa för att bli en lyckligare och bättre människa.
Punkt 5:
Tro på kärlek vid första ögonkastet...
Why?
Kan jag inte få vara skeptisk och kanske få en glad överraskning?
Punkt 8:
Tala långsamt men tänk snabbt...
Va?
Jag gör ju exakt tvärt om.
Punkt 9:
Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället:
"Varför vill du veta det?"
Jävlar, vad nyfiken jag hade blivit om någon svarade mig med ett falskt léende och den meningen.
Jag hade förmodligen ALDRIG släppt det.
Punkt 16:
Kom ihåg att tystnad ibland är bästa svaret...
Är det?
Punkt 20:
Dela med dig av allt du vet...
Det är ett sätt att uppnå odödlighet...
Odödlig?
Aldrig! Jag vill dö som alla andra... Här hålls det hemligheter vill jag lova!
...För att nämna några punkter som just talade om för mig att jag är lite, lite sämre än andra!
Hmm, det kanske förklarar varför min telefon varit så tyst ikväll!
Då fick jag ännu ett mail som får mig att känna mig som en lite, lite sämre människa.
Dessa mail talar alltid om vilken underbar människa jag är och hur mycket den som skickade det tycker om mig.
Nu VET jag att människan som skickade detta (och alla andra liknande mail jag får) tycker väldigt mycket om mig (och jag tillbaks) så det säger jag ingenting om, men...
Ok...
Detta (totem tantra) mail från indien innehöll livsinstruktioner du ska följa för att bli en lyckligare och bättre människa.
Punkt 5:
Tro på kärlek vid första ögonkastet...
Why?
Kan jag inte få vara skeptisk och kanske få en glad överraskning?
Punkt 8:
Tala långsamt men tänk snabbt...
Va?
Jag gör ju exakt tvärt om.
Punkt 9:
Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället:
"Varför vill du veta det?"
Jävlar, vad nyfiken jag hade blivit om någon svarade mig med ett falskt léende och den meningen.
Jag hade förmodligen ALDRIG släppt det.
Punkt 16:
Kom ihåg att tystnad ibland är bästa svaret...
Är det?
Punkt 20:
Dela med dig av allt du vet...
Det är ett sätt att uppnå odödlighet...
Odödlig?
Aldrig! Jag vill dö som alla andra... Här hålls det hemligheter vill jag lova!
...För att nämna några punkter som just talade om för mig att jag är lite, lite sämre än andra!
Hmm, det kanske förklarar varför min telefon varit så tyst ikväll!
*#"A#&**=H&%*@#"*#?
"... Men jag har inga pengar med mig!"
"Har du inga pengar med dig? Jag är ledsen, men jag kan inte betala det för dig."
"Det gjorde alltid min förra."
*MEN JAG ÄR INTE HON!!!*
"Har du inga pengar med dig? Jag är ledsen, men jag kan inte betala det för dig."
"Det gjorde alltid min förra."
*MEN JAG ÄR INTE HON!!!*
Folksam vs Länsförsäkringar
Efter brorsans mc-olycka ökade jag på min olycksfallsförsäkring hos Folksam till ännu en olycksfall -och sjukförsäkring i Länsförsäkringar för att vara tipp topp-försäkrad om olyckan skulle vara framme även för mig.
Sedan har bara jag låtit pengarna gå, utan att veta hur många basbelopp jag har eller vilken försäkring som faktiskt täcker vad.
Häromdagen fick jag ett brev från LF om att de nu höjer min årspremie med 4% och jag bestämde mig då för att säga upp min försäkring hos dem (eftersom jag varit kund hos Folksam länge och kände mig trogen dem).
Att ha två kändes plötsligt väldigt onödigt.
Jag ringde så till Folksam idag, för att reda ut vad jag egentligen har för försäkringar hos dem, och fick prata med alldeles bedårande Barbro.
Jag pratade med nyfunna vän, Babsan, i nästan 20 minuter och hon lärde okunniga mig massor om vikten av bra och täckande försäkringar och när jag kom till mitt ärende om att säga upp LF:s tjänster för att spara in lite utbrast hon:
"Nej Sara, nej! Ska du säga upp någon försäkring är det på Folksam... Trots att jag jobbar här."
Tydligen är det svårt och vansinnesdyrt att öppna en sjukförsäkring idag (och för att göra det måste man ju vara frisk), och jag skulle (enligt Babsan) förmodligen ångra mig längre fram i livet om jag sade upp den eftersom det är så vanligt med sjukdomar av alla de slag idag (det hade hon själv erfarenhet av).
Babsans råd var därför att antingen ha kvar båda (men ändå höja basbeloppen som visst bara är 16 och 10 i olycksfall) eller säga upp Folksam och höja rejält i LF.
Hmm...
Det slutade med att jag inte gjorde någodera, men det tål ju ändå att tänkas på.
Det är jobbigt att betraktas som vuxen och jag känner mig fullkomligt okompetent på området.
Sedan har bara jag låtit pengarna gå, utan att veta hur många basbelopp jag har eller vilken försäkring som faktiskt täcker vad.
Häromdagen fick jag ett brev från LF om att de nu höjer min årspremie med 4% och jag bestämde mig då för att säga upp min försäkring hos dem (eftersom jag varit kund hos Folksam länge och kände mig trogen dem).
Att ha två kändes plötsligt väldigt onödigt.
Jag ringde så till Folksam idag, för att reda ut vad jag egentligen har för försäkringar hos dem, och fick prata med alldeles bedårande Barbro.
Jag pratade med nyfunna vän, Babsan, i nästan 20 minuter och hon lärde okunniga mig massor om vikten av bra och täckande försäkringar och när jag kom till mitt ärende om att säga upp LF:s tjänster för att spara in lite utbrast hon:
"Nej Sara, nej! Ska du säga upp någon försäkring är det på Folksam... Trots att jag jobbar här."
Tydligen är det svårt och vansinnesdyrt att öppna en sjukförsäkring idag (och för att göra det måste man ju vara frisk), och jag skulle (enligt Babsan) förmodligen ångra mig längre fram i livet om jag sade upp den eftersom det är så vanligt med sjukdomar av alla de slag idag (det hade hon själv erfarenhet av).
Babsans råd var därför att antingen ha kvar båda (men ändå höja basbeloppen som visst bara är 16 och 10 i olycksfall) eller säga upp Folksam och höja rejält i LF.
Hmm...
Det slutade med att jag inte gjorde någodera, men det tål ju ändå att tänkas på.
Det är jobbigt att betraktas som vuxen och jag känner mig fullkomligt okompetent på området.
Måndag är det nya fredag!
JÄVLAR, vilken liten fighter jag är!
Japp, här har ni en vinnare.
Benen bär mig knappt efter de två tidigare vansinnesfärderna genom stan, ett nytt maratontramp till gymet, sparka utav bara helvetet på säcken och sedan, som med döden i hasorna, trampa hem igen...
Men oooh, vad nöjd jag är!
När jag kom till boxpassert idag var jag ensam och blev då ihop-parad med en något större, något starkare och något farligare kille än den väna (men ack så full av jävlar anamma) power walk-kollega jag är så van att strida mot säcken med.
Gulp!
Men så bestämde jag mig för hur hårt han än körde, så skulle jag köra ännu hårdare.
Och tro mig, det gjorde jag...
Jag boxade, jag sparkade, jag svettades och jag kämpade som aldrig förr, och det var med blodsmak i munnen som jag (med högt skrikande och dödskrampande magmuskler) envisade mig kvar i den elaka avslutningsplankan innan passet tog slut.
"Sara vinner för svettigast tröja idag!" Hojtade min fina favvoinstruktör efteråt och jag brann av stolthet.
Jag vann!
Hörde ni?
JAG vann!
Men visst hade han rätt.
Mitt svett svettades och sved i ögonen, tröjan klibbade okvinnligt mot den blöta huden och håret låg som en nybadad afghanhund runt ansiktet, men det gjorde ingenting.
Jag gav allt och jag vann!
Kanske inte den mest glamorösa av vinster, men ändå.
Jag längtar redan till nästa måndag då jag får utagera mig mot den svarta 25-kilossäcken igen.
Det ÄR så obegripligt roligt och snart kanske det till och med finns lite muskler under all hud när jag spänner...
Japp, här har ni en vinnare.
Benen bär mig knappt efter de två tidigare vansinnesfärderna genom stan, ett nytt maratontramp till gymet, sparka utav bara helvetet på säcken och sedan, som med döden i hasorna, trampa hem igen...
Men oooh, vad nöjd jag är!
När jag kom till boxpassert idag var jag ensam och blev då ihop-parad med en något större, något starkare och något farligare kille än den väna (men ack så full av jävlar anamma) power walk-kollega jag är så van att strida mot säcken med.
Gulp!
Men så bestämde jag mig för hur hårt han än körde, så skulle jag köra ännu hårdare.
Och tro mig, det gjorde jag...
Jag boxade, jag sparkade, jag svettades och jag kämpade som aldrig förr, och det var med blodsmak i munnen som jag (med högt skrikande och dödskrampande magmuskler) envisade mig kvar i den elaka avslutningsplankan innan passet tog slut.
"Sara vinner för svettigast tröja idag!" Hojtade min fina favvoinstruktör efteråt och jag brann av stolthet.
Jag vann!
Hörde ni?
JAG vann!
Men visst hade han rätt.
Mitt svett svettades och sved i ögonen, tröjan klibbade okvinnligt mot den blöta huden och håret låg som en nybadad afghanhund runt ansiktet, men det gjorde ingenting.
Jag gav allt och jag vann!
Kanske inte den mest glamorösa av vinster, men ändå.
Jag längtar redan till nästa måndag då jag får utagera mig mot den svarta 25-kilossäcken igen.
Det ÄR så obegripligt roligt och snart kanske det till och med finns lite muskler under all hud när jag spänner...
... nu har jag ändå torkat lite!
Fartskadad!
Enklaste sättet att ta livet av Sara:
-Låt henne cykla till jobbet!
Eftersom finansieringen av månadskortet hädanefter är strypt bar jag i morse ner Contessa för trapporna och satte sikte mot jobbet, med musiken vrålande i lurarna.
Att ta spårvagnen till mitt jobb tar ca 25 minuter från hållplats till hållplats.
Att ta Contessa till mitt jobb tar 22 minuter från dörr till dörr.
Som en frisläppt vildhäst kastade hon sig fram när rödljusen slog om och med orkanstyrka sicksackade hon sig förbi andra cyklister och gångare på vägen.
Efter 22 minuters vansinnesfäd sladdade vi in på skolgården och jag gick med darrande mjölksyreben och svettblankt ansikte in till barnen.
"Men Sara! Vad har du gjort?" Litet mörkt huvud tittar på mig med stora ögon.
*Shit! Jag måste se ut som skräcken själv med håret i vindtovor, hysteriska fartögon, svetten pärlandes i ansiktet och rosslande andetag.*
"Jag... cyklade... till.. jobbet idag bara. Ingen... fara... Ge.. mig ...ett par minuter så.... varvar... jag ner. "
-Låt henne cykla till jobbet!
Eftersom finansieringen av månadskortet hädanefter är strypt bar jag i morse ner Contessa för trapporna och satte sikte mot jobbet, med musiken vrålande i lurarna.
Att ta spårvagnen till mitt jobb tar ca 25 minuter från hållplats till hållplats.
Att ta Contessa till mitt jobb tar 22 minuter från dörr till dörr.
Som en frisläppt vildhäst kastade hon sig fram när rödljusen slog om och med orkanstyrka sicksackade hon sig förbi andra cyklister och gångare på vägen.
Efter 22 minuters vansinnesfäd sladdade vi in på skolgården och jag gick med darrande mjölksyreben och svettblankt ansikte in till barnen.
"Men Sara! Vad har du gjort?" Litet mörkt huvud tittar på mig med stora ögon.
*Shit! Jag måste se ut som skräcken själv med håret i vindtovor, hysteriska fartögon, svetten pärlandes i ansiktet och rosslande andetag.*
"Jag... cyklade... till.. jobbet idag bara. Ingen... fara... Ge.. mig ...ett par minuter så.... varvar... jag ner. "
När jag låste upp cykeln för att ta mig hem idag tänkte jag att jag nu skulle njuta av min cykeltur i det fina vädret och ta en lugn färd längs kajen.
Ungefär åtta tramptag senare låg jag (med äkta sporthoj-knäskrap) i en kurva och svor inombords haranger åt damcykeln som lojt skumpade framför mig.
Jag trampade åter igen som om det gällde livet och Contessa fullkomligt flög fram över asfalten medan jag med hackande andhämtning planerade mina omkörningar och växlade ner vid rödljusen, för att komma iväg så snabbt och effektivt som möjligt när det sedan slog om.
Och liksom i morse, kom jag nu fram som ett ursketet päron efter min tur med Contessa.
Jag kan inte cykla långsamt (läs normalt).
Jag trampar på som värsta cykeltjuven och jag blir irriterad på alla andra stackars cyklister som råkar komma i min väg.
Jag och Contessa borde fan vara en åkattraktion på Liseberg!
Det är farten...
Det är något med vinden slitandes i håret som tilltalar mig.
Motorbåt, mc, ridning, berg -och dalbana, Contessa...
You name it
Jag förstår inte.
Vad är det med alla dessa bonde/ensam mamma/fd BB-deltagare/miljonär-söker-partner-program som gör att så många vill se dem?
För det måste ju vara (dock för mig obegripligt) höga tittarsiffror eftersom det kommer nya konstellationer i ämnet hela tiden.
Och dessutom flera säsonger i vissa av dem.
Nu var det just reklam/information inför en ny omgång av det oerhört populära svensson-programmet Ensam mamma söker och jag satt med en halvirriterad armbåge på bordet och den andra handen grävandes i godisskålen.
Vadå?
Jag skiter väl i vilka de 6 mammorna dejtar!
HUR kan deras brist på män i sitt liv vara en anledning till att ta upp tid från så många människor som det ändå krävs för att följa dem den här perioden?
Det måste väl finnas mer intressanta saker för dem att göra än att få höra om en ensam kvinnas önskan om en man som gillar friluftsliv, vin och mys framför brasan, barn och djur.
Eller, kan det så att det är de människorna som, enligt samhällets regler, har det lite svårare att träffa en livspartner som får ett tv-program till att hjälpa dem på traven?
Linda Rosing, bönder och ensamma mammor till exempel.
Den tanken är ju fin i så fall.
Tv-teamet får jobb och lön, den svenska lantrasbefolkningen får underhållning och mammorna får ligga.
En så kallad win win.
Men vad hände i så fall med alla desperata singlar som drar på sig parningsdräkten och går ut på jakt varenda helg?
Var är deras tv-prigram, för det går ju uppenbarligen inte så bra för dem heller.
I och med att jag aldrig jagar ser jag inte mig själv tillhöra den där kaotiskt sökande kategorin, men jag tillhör med all säkerhet den delen som har svårt för att hitta (rätt) bland utbudet av män.
Inte fan är jag då intresserad av att se på när en kvinna som uppenbarligen tidigare har hittat en man (eller flera), fått barn och kanske till och med gift sig, får hjälp av skattade pengar att hitta en (eller flera) till.
Oj, vilken bitterfitta jag blev!
Självklart unnar jag alla som vill titta på dessa ensamma mammors jakt efter lyckan, att göra det.
Jag behöver ju fortfarande inte.
Nä, jag tänker se mer program om snöleoparder, valar och bengaliska tigrar...
För det måste ju vara (dock för mig obegripligt) höga tittarsiffror eftersom det kommer nya konstellationer i ämnet hela tiden.
Och dessutom flera säsonger i vissa av dem.
Nu var det just reklam/information inför en ny omgång av det oerhört populära svensson-programmet Ensam mamma söker och jag satt med en halvirriterad armbåge på bordet och den andra handen grävandes i godisskålen.
Vadå?
Jag skiter väl i vilka de 6 mammorna dejtar!
HUR kan deras brist på män i sitt liv vara en anledning till att ta upp tid från så många människor som det ändå krävs för att följa dem den här perioden?
Det måste väl finnas mer intressanta saker för dem att göra än att få höra om en ensam kvinnas önskan om en man som gillar friluftsliv, vin och mys framför brasan, barn och djur.
Eller, kan det så att det är de människorna som, enligt samhällets regler, har det lite svårare att träffa en livspartner som får ett tv-program till att hjälpa dem på traven?
Linda Rosing, bönder och ensamma mammor till exempel.
Den tanken är ju fin i så fall.
Tv-teamet får jobb och lön, den svenska lantrasbefolkningen får underhållning och mammorna får ligga.
En så kallad win win.
Men vad hände i så fall med alla desperata singlar som drar på sig parningsdräkten och går ut på jakt varenda helg?
Var är deras tv-prigram, för det går ju uppenbarligen inte så bra för dem heller.
I och med att jag aldrig jagar ser jag inte mig själv tillhöra den där kaotiskt sökande kategorin, men jag tillhör med all säkerhet den delen som har svårt för att hitta (rätt) bland utbudet av män.
Inte fan är jag då intresserad av att se på när en kvinna som uppenbarligen tidigare har hittat en man (eller flera), fått barn och kanske till och med gift sig, får hjälp av skattade pengar att hitta en (eller flera) till.
Oj, vilken bitterfitta jag blev!
Självklart unnar jag alla som vill titta på dessa ensamma mammors jakt efter lyckan, att göra det.
Jag behöver ju fortfarande inte.
Nä, jag tänker se mer program om snöleoparder, valar och bengaliska tigrar...
Blomfrossa och pizzasug
Efter att ha städat upp förfesten från igår, träffade jag idag upp en vän och tog en fika i solen.
Vi kom in på ämnet blommor och jag berättade om min passion för färska/snittblommor.
Jag älskar dem!
Jag älskar mest liljor och liljekonvaljer men andra blommor går också bra.
Jag gillar blommor som doftar mycket och jag gillar blommor med vackra färger.
Jag tror att jag gillar blommor med karaktär.
Jag berättade för henne hur jag saknade att inte ha ett liljekonvaljfält där jag kan göra vårtjut och plocka hem några av de fantastiska klockorna till mitt hem.
Och gissa vad!?
Hon visste ett liljekonvaljfält!
Och nu vet jag det med.
Oh joy!!!
Vi gick på blomexpedition och jag plockade lyckligt med mig en blygsam liten bukett innan vi gick hem till mig med våra små godispåsar och kollade på film...
... Sedan, när jag insåg att jag nu har färska blommor i alla rum, skenade jag fullkomligt i min enorma blomlycka!
Kan ni tänka er?
Vackra, färgglada, underbara, vilda och väldoftande blommor i alla rum.
I love it!
Vardagsrummet...
Sovrummet...
Och toaletten...
I köket står det en kruka med färsk basilika och det får väl räknas med.
Det luktar ju gott i alla fall.
Nä, nu ska jag beställa pizza och vältra mig i soffan tillsammans med mina små flickor.'
Må väl!
Vi kom in på ämnet blommor och jag berättade om min passion för färska/snittblommor.
Jag älskar dem!
Jag älskar mest liljor och liljekonvaljer men andra blommor går också bra.
Jag gillar blommor som doftar mycket och jag gillar blommor med vackra färger.
Jag tror att jag gillar blommor med karaktär.
Jag berättade för henne hur jag saknade att inte ha ett liljekonvaljfält där jag kan göra vårtjut och plocka hem några av de fantastiska klockorna till mitt hem.
Och gissa vad!?
Hon visste ett liljekonvaljfält!
Och nu vet jag det med.
Oh joy!!!
Vi gick på blomexpedition och jag plockade lyckligt med mig en blygsam liten bukett innan vi gick hem till mig med våra små godispåsar och kollade på film...
... Sedan, när jag insåg att jag nu har färska blommor i alla rum, skenade jag fullkomligt i min enorma blomlycka!
Kan ni tänka er?
Vackra, färgglada, underbara, vilda och väldoftande blommor i alla rum.
I love it!
Vardagsrummet...
Sovrummet...
Och toaletten...
I köket står det en kruka med färsk basilika och det får väl räknas med.
Det luktar ju gott i alla fall.
Nä, nu ska jag beställa pizza och vältra mig i soffan tillsammans med mina små flickor.'
Må väl!
Men, lilla vän...
Det var ett farligt liv på den lilla Hallonkatten när jag kom hem från jobbet idag.
Min lilla humla, alldeles till sig av sällskaplighet.
Tanken var att jag skulle hem, byta om och sticka till gymet direkt, men det var bara till att lägga ifrån mig väskan och låta henne få sin efterlängtade närhet.
Utan att tveka hoppade hon, så fort jag satte mig i soffan, upp på mina axlar och lade sig kurrande till rätta.
Så för mig blev det ett mycket intressant program om snöleoparder på Viasat Nature och lite kvalitetstid med mina djur, innan jag till slut cyklade till gymet och satte mina triceps i arbete (och fick en stång i huvudet, till de andra gymdeltagarnas förtjusning)...
Min lilla humla, alldeles till sig av sällskaplighet.
Tanken var att jag skulle hem, byta om och sticka till gymet direkt, men det var bara till att lägga ifrån mig väskan och låta henne få sin efterlängtade närhet.
Utan att tveka hoppade hon, så fort jag satte mig i soffan, upp på mina axlar och lade sig kurrande till rätta.
Så för mig blev det ett mycket intressant program om snöleoparder på Viasat Nature och lite kvalitetstid med mina djur, innan jag till slut cyklade till gymet och satte mina triceps i arbete (och fick en stång i huvudet, till de andra gymdeltagarnas förtjusning)...
Nu blir det soffa, vänner och vin!
Fint
Jag säger då det...
Det var ju det här med Partille-Johnny
Det är som ett elakt virus där killarnas gummibandsbeklädda Evisujeans, vax-överdoserade huvuden, pikétröjor och färgglada collagetröjor-organismer muterar med tjejernas äckliga och alldeles för mörka foundation, extremt tjock-kladdade smink, bandanas i de taskiga extensionerna och ja just det, gummibandsbeklädda jeans.
Jag vågar inte ens tänka på vad alla vuxna sade om oss när vi vi var unga och kände oss ascoola och häftigt grunge i två t-shirts och tre uppknäppta skjortor fritt fladdrande..
Eller några år tidigare, när alla hade Acqua Limone, Chevingon Togs Unlimited och Palladium...
Eller vänta!
Snusnäsduk-kilen i jeansen, vågluggen och det permanentade håret måste ju vara en vinnare ändå.
Jag kan med lite hemlig stolthet säga att jag faktiskt bara lurades med i lager-på-lager modet då vi lyssnade på Nirvana, Alice In Chains och Pearl Jam, då jag var trevligt kär i trevligkille och gick på högstadiet.
Men visst fan ville jag också ha Palladium, Togs Unlimited, permanentat hår och fräna snusnäsdukar insydda i jeansen.
Alla hade det utan töntiga jag!
Det är som ett elakt virus där killarnas gummibandsbeklädda Evisujeans, vax-överdoserade huvuden, pikétröjor och färgglada collagetröjor-organismer muterar med tjejernas äckliga och alldeles för mörka foundation, extremt tjock-kladdade smink, bandanas i de taskiga extensionerna och ja just det, gummibandsbeklädda jeans.
Jag vågar inte ens tänka på vad alla vuxna sade om oss när vi vi var unga och kände oss ascoola och häftigt grunge i två t-shirts och tre uppknäppta skjortor fritt fladdrande..
Eller några år tidigare, när alla hade Acqua Limone, Chevingon Togs Unlimited och Palladium...
Eller vänta!
Snusnäsduk-kilen i jeansen, vågluggen och det permanentade håret måste ju vara en vinnare ändå.
Jag kan med lite hemlig stolthet säga att jag faktiskt bara lurades med i lager-på-lager modet då vi lyssnade på Nirvana, Alice In Chains och Pearl Jam, då jag var trevligt kär i trevligkille och gick på högstadiet.
Men visst fan ville jag också ha Palladium, Togs Unlimited, permanentat hår och fräna snusnäsdukar insydda i jeansen.
Alla hade det utan töntiga jag!
Nä, jag får nog låta invasionen av Partille-Johnny dö ut av sig själv och hoppas att kidsens nästa modefluga passar mig bättre i smaken!
Stulen bild...
En fråga...
Är man skrämmande medveten om sin egen klumpighet om man upptäcker att man, utan att tänka på det, har tagit på sig ett förkläde innan man pressar apelsinerna, dricker kaffet och bortstar tänderna?
Ja, vissa kan ju med...
När jag flyttade in till min nuvarande lägenhet spottade jag vansinnig och vältuggad fradga över den tidigare hyresgästens odugliga flyttstädning.
Eller faktiskt den totala avsaknaden av ämnet!
Jag bestämde mig då för att ta en helg då jag skurade med tandborste, från golv till tak, för att det verkligen skulle kännas fräscht...
En helg som, inte helt överraskande, ännu inte kommit!
Visst har jag städat, men den där tandborstnogrannheten har bara kommit så långt som till spis, badkar och toalettstol.
I dag när jag stod i duschen, efter ett fantastiskt boxpass med min favvoinstruktör, tyckte jag mig se tidigare osedda ränder på det vita kaklet och kunde inte släppa det, tiden till trots.
På med morgonrock och fram med Cillit Bang.
Ett sprut, en diskborstskrubb och en snabb avsköljning visade med brutal sanning mina värsta farhågor.
Väggen var hur skitig som helst.
Jag tänkte ta ett kort på den avskyvärda nyansskillnaden, men var för äcklad för att sluta skrubba, om ens för bara en minut.
Badkar, väggar, handfat, toalett, golv, rör, kranar... Inget i badrummet klarade sig undan min sprayflaska, diskborste och maniska skrubbande.
Och man kan säga mycket om dålig reklam, men Cillit Bang ÄR sjukt effektivt på skit.
Nu sitter jag här vid datorn, med en latte vid min sida, godisskålen från igår i knät, Pretty Woman på i bakgrunden och skriver medan badrummet torkar upp.
Jag är nöjd!
Jag är mer än nöjd. Jag är glad...
Jag har visserligen gjort slut på en hel sprayflaska av rosa Cillit Bang, men jag har ett skinande rent badrum och det kommer att kännas fullkomligt ljuvligt att gå in blande det gnistrande kaklet i morgon bitti.
Som i min egen lilla reklamfilm...
Eller faktiskt den totala avsaknaden av ämnet!
Jag bestämde mig då för att ta en helg då jag skurade med tandborste, från golv till tak, för att det verkligen skulle kännas fräscht...
En helg som, inte helt överraskande, ännu inte kommit!
Visst har jag städat, men den där tandborstnogrannheten har bara kommit så långt som till spis, badkar och toalettstol.
I dag när jag stod i duschen, efter ett fantastiskt boxpass med min favvoinstruktör, tyckte jag mig se tidigare osedda ränder på det vita kaklet och kunde inte släppa det, tiden till trots.
På med morgonrock och fram med Cillit Bang.
Ett sprut, en diskborstskrubb och en snabb avsköljning visade med brutal sanning mina värsta farhågor.
Väggen var hur skitig som helst.
Jag tänkte ta ett kort på den avskyvärda nyansskillnaden, men var för äcklad för att sluta skrubba, om ens för bara en minut.
Badkar, väggar, handfat, toalett, golv, rör, kranar... Inget i badrummet klarade sig undan min sprayflaska, diskborste och maniska skrubbande.
Och man kan säga mycket om dålig reklam, men Cillit Bang ÄR sjukt effektivt på skit.
Nu sitter jag här vid datorn, med en latte vid min sida, godisskålen från igår i knät, Pretty Woman på i bakgrunden och skriver medan badrummet torkar upp.
Jag är nöjd!
Jag är mer än nöjd. Jag är glad...
Jag har visserligen gjort slut på en hel sprayflaska av rosa Cillit Bang, men jag har ett skinande rent badrum och det kommer att kännas fullkomligt ljuvligt att gå in blande det gnistrande kaklet i morgon bitti.
Som i min egen lilla reklamfilm...
Där ser man!
Jag kom på en sak med mig själv idag, som jag inte riktigt tänkt på innan... Eller faktiskt så var det två saker.
När jag satte mig på morgonvagnen så tog jag, i vanlig ordning, en Metro och började läsa.
Jag har så länge jag kan minnas läst tidningar bakifrån, med sista sidan först (inte serietidningar såklart, men de flesta andra sorter) och så även idag.
Men under mitt obligatoriska horoskopläsande bestämde jag mig för att läsa tidningen så som den är tänkt att läsaren ska uppleva den och började om på sida 1.
Gud, vad konstigt det kändes.
Helt fel till och med!
Jag åker snowboard goofy
Jag skriver med vänster hand, men klipper med höger.
Jag ställer väckarklockan tidigare än jag måste så att jag får snooza lite.
Jag pratar med mig själv och jag läser tidningen bakifrån.
Så är det, och så kommer det förbli!
Den andra stora upptäckten kom när jag gick av vagnen och telefonen ringde.
Min telefon ligger alltid i byxans eller jackans vänsta ficka.
Så är det, och så även idag.
Till saken hör att jag hade vänsterhanden full, varpå jag tråcklade upp telefonen med höger hand, drog ut höger Ipodlur, lade telefonen mot höger öra och tog emot samtalet.
Höger öra -HELT fel!
Det gick nästan inte att höra vad personen i andra änden sade. Det var som ett eko.
Som om han pratade i en syltburk, vilket är mycket märkligt eftersom jag vet att jag har en excellent hörsel...
Bara att hålla högerhanden mot örat kändes fel, så det var bara att stanna upp och byta allt bylte från vänster till höger sida så att jag kunde hålla telefonen så som jag visst alltid gör.
Så, jag hade därmed två personliga upptäckter på mindre än en halvtimma idag.
Jag läser tidningen bakifrån och jag är vänsterörad!
När jag satte mig på morgonvagnen så tog jag, i vanlig ordning, en Metro och började läsa.
Jag har så länge jag kan minnas läst tidningar bakifrån, med sista sidan först (inte serietidningar såklart, men de flesta andra sorter) och så även idag.
Men under mitt obligatoriska horoskopläsande bestämde jag mig för att läsa tidningen så som den är tänkt att läsaren ska uppleva den och började om på sida 1.
Gud, vad konstigt det kändes.
Helt fel till och med!
Jag åker snowboard goofy
Jag skriver med vänster hand, men klipper med höger.
Jag ställer väckarklockan tidigare än jag måste så att jag får snooza lite.
Jag pratar med mig själv och jag läser tidningen bakifrån.
Så är det, och så kommer det förbli!
Den andra stora upptäckten kom när jag gick av vagnen och telefonen ringde.
Min telefon ligger alltid i byxans eller jackans vänsta ficka.
Så är det, och så även idag.
Till saken hör att jag hade vänsterhanden full, varpå jag tråcklade upp telefonen med höger hand, drog ut höger Ipodlur, lade telefonen mot höger öra och tog emot samtalet.
Höger öra -HELT fel!
Det gick nästan inte att höra vad personen i andra änden sade. Det var som ett eko.
Som om han pratade i en syltburk, vilket är mycket märkligt eftersom jag vet att jag har en excellent hörsel...
Bara att hålla högerhanden mot örat kändes fel, så det var bara att stanna upp och byta allt bylte från vänster till höger sida så att jag kunde hålla telefonen så som jag visst alltid gör.
Så, jag hade därmed två personliga upptäckter på mindre än en halvtimma idag.
Jag läser tidningen bakifrån och jag är vänsterörad!
Det är klart man hänger med!
Efter att ha suttit och slösurfat utan att ha fått upp värmen ordentligt efter mc-turen, unnade jag mig nyss en ångande het dusch.
En dusch i vilken jag bestämde mig för att hänga med i vårt multifunktionella samhälle genom att borsta tänderna samtidigt.
Är det någon som har borstat tänderna i en jävligt varm dusch innan?
Jag tror inte att jag har gjort det... Eller, det hade jag nog kommit ihåg.
Värmen från vattnet gjorde i alla fall så att det blev en slags kemisk reaktion med tandkrämen.
Det blev som en elak tandkrämsånga och den tandkrämsångan sved som fan i ögonen.
Det var ren ondska och jag stod där, naken i duschen, med tandborsten i munnen och grät.
Tårarna som bildades av den stickande tandkrämsångan blandade sig med duschstrålarna och jag undrade i mitt stilla sinne vad det var som gav mig denna briljanta idén att borsta tänderna samtidigt som jag duschade.
Jag hade ju inte bråttom någonstans direkt.
Nu sitter jag här, invirad i morgonrock och handduk, fullkomligt återhämtad fråm tandkrämsånga-attacken men med en notering till mig själv:
Att aldrig borsta tänderna i duschen igen... ALDRIG!
"Sensodyne - Som specialist mot känsliga tänder och tandhalsar har även Sensodyne Gentle Whitening en låg sliphalt som gör den skonsam för en känslig mun..."
Konstigt, det står ingenting om känsliga ögon på deras hemsida!
En dusch i vilken jag bestämde mig för att hänga med i vårt multifunktionella samhälle genom att borsta tänderna samtidigt.
Är det någon som har borstat tänderna i en jävligt varm dusch innan?
Jag tror inte att jag har gjort det... Eller, det hade jag nog kommit ihåg.
Värmen från vattnet gjorde i alla fall så att det blev en slags kemisk reaktion med tandkrämen.
Det blev som en elak tandkrämsånga och den tandkrämsångan sved som fan i ögonen.
Det var ren ondska och jag stod där, naken i duschen, med tandborsten i munnen och grät.
Tårarna som bildades av den stickande tandkrämsångan blandade sig med duschstrålarna och jag undrade i mitt stilla sinne vad det var som gav mig denna briljanta idén att borsta tänderna samtidigt som jag duschade.
Jag hade ju inte bråttom någonstans direkt.
Nu sitter jag här, invirad i morgonrock och handduk, fullkomligt återhämtad fråm tandkrämsånga-attacken men med en notering till mig själv:
Att aldrig borsta tänderna i duschen igen... ALDRIG!
"Sensodyne - Som specialist mot känsliga tänder och tandhalsar har även Sensodyne Gentle Whitening en låg sliphalt som gör den skonsam för en känslig mun..."
Konstigt, det står ingenting om känsliga ögon på deras hemsida!
Så här ska man ha det...
... När man har det som sämst!
Idag, efter jobbet, mötte jag upp exsambon och hennes bedårande systerdotter hemma hos mig.
Vi tre gick sedan hand i hand och handlade sushi och glass, vilket vi smarrade i oss hemma i min soffa med Keno på tv:n.
"Ååååååh" utbrast systerdottern lyckligt när hon såg vad det var på tv. "Bollar! Det här blir roligt."
Efter fantastisk sushi och pannkakor med glass och vildhallonsylt (jodå! Visst har jag handlat vildhallonsylt... Fin skit, det där) och Kenos efterföljare, Wipeout, frågade Hef, via sms, om jag var redo att lufta min hjälm lite.
OM jag var!
På med skinnbrallorna och skinnjackan. Här skulle åkas hoj minsann!
Och vilken tur vi tog...
Landvettersjön, halv special på Partilles bästaste korvmoj, Hisingen, Kungälv, kaffe på Marstrand, och slutligen en klunk öl på La Sombrita med de andra (som inte hade fått en underbar mc-tur) innan vi åkte hem till vårt.
Underbara, fantastiska och gudomliga Sverige på våren.
När vi körde över skären mot Marstrand lyste himlen och vattnet starkt av knallande rosa i den pågående solnedgången och i det glittriga vattnet guppade små dunbollar efter sina mödrar.
Det luktade svagt av tång och hav och jag kände mig helt fri...
Det var breathtaking vackert och jag passade på att njuta allt vad jag kunde, där bak på hojen, med flätan piskande mot hjälmen och händerna ingrävda i Hefs jacka.
Trots att det fortfarande är lite kallt att åka så fort solen försvinner, var min kväll ett riktigt kodak moment och jag kommer att sova som en prinsessa nu.
Idag, efter jobbet, mötte jag upp exsambon och hennes bedårande systerdotter hemma hos mig.
Vi tre gick sedan hand i hand och handlade sushi och glass, vilket vi smarrade i oss hemma i min soffa med Keno på tv:n.
"Ååååååh" utbrast systerdottern lyckligt när hon såg vad det var på tv. "Bollar! Det här blir roligt."
Efter fantastisk sushi och pannkakor med glass och vildhallonsylt (jodå! Visst har jag handlat vildhallonsylt... Fin skit, det där) och Kenos efterföljare, Wipeout, frågade Hef, via sms, om jag var redo att lufta min hjälm lite.
OM jag var!
På med skinnbrallorna och skinnjackan. Här skulle åkas hoj minsann!
Och vilken tur vi tog...
Landvettersjön, halv special på Partilles bästaste korvmoj, Hisingen, Kungälv, kaffe på Marstrand, och slutligen en klunk öl på La Sombrita med de andra (som inte hade fått en underbar mc-tur) innan vi åkte hem till vårt.
Underbara, fantastiska och gudomliga Sverige på våren.
När vi körde över skären mot Marstrand lyste himlen och vattnet starkt av knallande rosa i den pågående solnedgången och i det glittriga vattnet guppade små dunbollar efter sina mödrar.
Det luktade svagt av tång och hav och jag kände mig helt fri...
Det var breathtaking vackert och jag passade på att njuta allt vad jag kunde, där bak på hojen, med flätan piskande mot hjälmen och händerna ingrävda i Hefs jacka.
Trots att det fortfarande är lite kallt att åka så fort solen försvinner, var min kväll ett riktigt kodak moment och jag kommer att sova som en prinsessa nu.
Suck!
Ibland är jag verkligen så (dum) snäll att man borde kunna peta in en skorpa i rumpan på mig!
Varför var det aldrig någon som lärde mig konsten att kunna säga nej?
Ända sedan jag började vara kontaktperson känns det som att jag ligger ute med -och blir av med- pengar. Visst känns det att jag gör något bra och att jag är behövd, men va fan.
JAG behöver de pengarna.
Nu sist ville hon gå på Beyonce, och jag använde (i sista stund) all min viljestyrka för att inte säga ja till detta genom att faktiskt säga sanningen.
Att jag tyvärr har råd att ligga ute med de pengarna just nu.
Det går bara inte.
Men för att kompensera detta svek lovade jag att vi kunde gå på Liseberg istället, vilket vi gjorde igår.
I mitt naiva huvud skulle jag då köpa ett Lilla Åkpasset och komma undan hyfsat billigt ändå, men ack nej!
"Åkpass? Är du dum eller? Då får vi ju knappt åka någonting... Vi ska väl vara här till de stänger eller???"
En snabb titt på klockan avslöjade att jag hade fyra timmars åkning framför mig... Voine voine!
Då jag redan svikit henne med Beyonce bet jag ihop och köpte det jävla åkpasset med tanken på att det ju kunde bli rätt kul att få åka lite ändå, och såg mig själv förtjust tjutandes i SpinRock, Balder, Kanonen och Hanghai.
För att göra en u t d r a g e n historia kort så spenderade jag dessa timmar i Kaffekopparna, Jukebox, Radiobilarna, Virvelvinden, MaXima och Burger King.
Så i stort sett betalade jag 300 kronor för att åka Farfars Bilar i fyra timmar...
-Med tillägg för maten och hjulen hon tjatade till sig mina spel på, då också. (TACK, fantastiska fd hyresvärd för Lisebergskortet som jag fick på posten. Du gjorde det här besöket 100 kr billigare and I love you for it).
Dvs nästan exakt samma pengar som jag inte hade råd att gå på konsert för.
Fan!
En annan situation jag ofta hamnar i är dubbelbokningen.
Idag talade min mormor om för mig hur dålig jag är eftersom jag aldrig hör av mig eller håller vad jag säger.
Tydligen hade jag lovat att komma hem till henne i helgen.
Ett löfte jag är rätt säker på att jag inte gett, men mycket möjligt kan ha gjort eftersom jag, varje gång vi pratar, säger att; Ja, det ska jag titta på. Det går säkert bra... Och sedan blir bokad på annat.
Nu kan jag inte komma hem till henne i helgen då jag lovat bort mig till min mamma, vilken också har väntat tålmodigt på mitt eminenta sällskap och henne sviker jag inte (igen).
Mormor fick nytt löfte om besök nästa vecka...
Så här är det ju hela tiden för mig.
Jag köper svindyra blommor för att inte göra butiksägaren besviken.
Jag går på Liseberg fastän plånboken ligger i botten på väskan som en tunn skinnfläck och kippar efter liv, bara för att försöka kompensera.
Jag lovar att hälsa på för att göra någon glad, trots att jag egentligen vet att det kommer bli svårt för mig att lösa och därmed sviker denne.
Som sagt... En skorpa i rumpan ska jag ha.
Den smärtan borde lära mig att säga nej... Eller i alla fall tänka efter lite.. Före!
Varför var det aldrig någon som lärde mig konsten att kunna säga nej?
Ända sedan jag började vara kontaktperson känns det som att jag ligger ute med -och blir av med- pengar. Visst känns det att jag gör något bra och att jag är behövd, men va fan.
JAG behöver de pengarna.
Nu sist ville hon gå på Beyonce, och jag använde (i sista stund) all min viljestyrka för att inte säga ja till detta genom att faktiskt säga sanningen.
Att jag tyvärr har råd att ligga ute med de pengarna just nu.
Det går bara inte.
Men för att kompensera detta svek lovade jag att vi kunde gå på Liseberg istället, vilket vi gjorde igår.
I mitt naiva huvud skulle jag då köpa ett Lilla Åkpasset och komma undan hyfsat billigt ändå, men ack nej!
"Åkpass? Är du dum eller? Då får vi ju knappt åka någonting... Vi ska väl vara här till de stänger eller???"
En snabb titt på klockan avslöjade att jag hade fyra timmars åkning framför mig... Voine voine!
Då jag redan svikit henne med Beyonce bet jag ihop och köpte det jävla åkpasset med tanken på att det ju kunde bli rätt kul att få åka lite ändå, och såg mig själv förtjust tjutandes i SpinRock, Balder, Kanonen och Hanghai.
För att göra en u t d r a g e n historia kort så spenderade jag dessa timmar i Kaffekopparna, Jukebox, Radiobilarna, Virvelvinden, MaXima och Burger King.
Så i stort sett betalade jag 300 kronor för att åka Farfars Bilar i fyra timmar...
-Med tillägg för maten och hjulen hon tjatade till sig mina spel på, då också. (TACK, fantastiska fd hyresvärd för Lisebergskortet som jag fick på posten. Du gjorde det här besöket 100 kr billigare and I love you for it).
Dvs nästan exakt samma pengar som jag inte hade råd att gå på konsert för.
Fan!
En annan situation jag ofta hamnar i är dubbelbokningen.
Idag talade min mormor om för mig hur dålig jag är eftersom jag aldrig hör av mig eller håller vad jag säger.
Tydligen hade jag lovat att komma hem till henne i helgen.
Ett löfte jag är rätt säker på att jag inte gett, men mycket möjligt kan ha gjort eftersom jag, varje gång vi pratar, säger att; Ja, det ska jag titta på. Det går säkert bra... Och sedan blir bokad på annat.
Nu kan jag inte komma hem till henne i helgen då jag lovat bort mig till min mamma, vilken också har väntat tålmodigt på mitt eminenta sällskap och henne sviker jag inte (igen).
Mormor fick nytt löfte om besök nästa vecka...
Så här är det ju hela tiden för mig.
Jag köper svindyra blommor för att inte göra butiksägaren besviken.
Jag går på Liseberg fastän plånboken ligger i botten på väskan som en tunn skinnfläck och kippar efter liv, bara för att försöka kompensera.
Jag lovar att hälsa på för att göra någon glad, trots att jag egentligen vet att det kommer bli svårt för mig att lösa och därmed sviker denne.
Som sagt... En skorpa i rumpan ska jag ha.
Den smärtan borde lära mig att säga nej... Eller i alla fall tänka efter lite.. Före!
Som i en saga
Hmmm...
Vad heter affären?
Vad heter affären?
Ja, det går bra!
Det var en vanlig spårvagn som plockade upp mig idag.
Inte en av de nya flashiga (och fruktansvärt jobbigt högljudda) som glider fram över spåren, utan en av de äldre modellerna som vi göteborgare så väl känner igen.
Men när jag kom på och skulle blippa mitt (vuxna) månadskort var det något som inte stämde.
Den vanliga, hederliga spårvagnen hade möblerats om.
Vad nu?
För att blippa kortet fick jag smyga in i ett litet bås av stolpar och när jag sedan skulle sätta mig ner stod inte sätena som de skulle!
Någon hade vänt den högra sidans stolar, så att de vette ut mot fönstren istället.
Hur hade det här gått till?
Var det personalfest förra helgen?
Blev GL:s personalstyrka kreativ ?
"Fan gubbar! Borde vi inte göra något åt de äldre spårvagnarna ändå? Istället för att bara titta på varandras tysta nackar borde resenärerna få se vår vackra stad!"
"Jaaaaaaa! Och bli åksjuka och kräkas!"
Inte en av de nya flashiga (och fruktansvärt jobbigt högljudda) som glider fram över spåren, utan en av de äldre modellerna som vi göteborgare så väl känner igen.
Men när jag kom på och skulle blippa mitt (vuxna) månadskort var det något som inte stämde.
Den vanliga, hederliga spårvagnen hade möblerats om.
Vad nu?
För att blippa kortet fick jag smyga in i ett litet bås av stolpar och när jag sedan skulle sätta mig ner stod inte sätena som de skulle!
Någon hade vänt den högra sidans stolar, så att de vette ut mot fönstren istället.
Hur hade det här gått till?
Var det personalfest förra helgen?
Blev GL:s personalstyrka kreativ ?
"Fan gubbar! Borde vi inte göra något åt de äldre spårvagnarna ändå? Istället för att bara titta på varandras tysta nackar borde resenärerna få se vår vackra stad!"
"Jaaaaaaa! Och bli åksjuka och kräkas!"
Jag gillar det!
Det är färre säten per m2 och det är trängre i mittengången.. Men jag gillar det!
Det är ett jättehärligt initiativ och jag kan verkligen föreställa mig hur folk sitter där och blickar ut över staden (och kräks).
Underbara, flexibla och nytänkande Göteborg!
Cykeltanke
Jag har, i ett par dagars tid, noterat en vit cykel utan däck på min korta väg till spårvagnen.
Denna cykel har legat på gräset och sett alldeles eländig ut, med sina vita däcklösa hjul och ogästvänliga sadel.
Samtidigt som jag har tänkt att det var konstigt att den fått ligga kvar där såpåss länge och skräpa, har jag varit sugen på att ta mig an den själv, för det är en fin cykel.
Lite kärlek och den skulle blomstra igen.
Idag när jag kom traskandes stod den upp, lutad mot stolpen, och jag log lite inombords. Någon hade brytt sig om den tappra cykeln och rest den upp.
Det var fint.
Då noterade jag skylten som även den var lutad mot stolpen...
Wohooooo!
Vet inte om det var oerhört fånigt av mig, men jag rös i hela kroppen när jag satte mig på huk och läste den.
Cykeln har jag ju noterat, tänkt lite på och till och med övervägt att ta med mig hem.
Skylten hade jag inte ens sett innan.
Var den ens där?
Denna cykel har legat på gräset och sett alldeles eländig ut, med sina vita däcklösa hjul och ogästvänliga sadel.
Samtidigt som jag har tänkt att det var konstigt att den fått ligga kvar där såpåss länge och skräpa, har jag varit sugen på att ta mig an den själv, för det är en fin cykel.
Lite kärlek och den skulle blomstra igen.
Idag när jag kom traskandes stod den upp, lutad mot stolpen, och jag log lite inombords. Någon hade brytt sig om den tappra cykeln och rest den upp.
Det var fint.
Då noterade jag skylten som även den var lutad mot stolpen...
Wohooooo!
Vet inte om det var oerhört fånigt av mig, men jag rös i hela kroppen när jag satte mig på huk och läste den.
Cykeln har jag ju noterat, tänkt lite på och till och med övervägt att ta med mig hem.
Skylten hade jag inte ens sett innan.
Var den ens där?
Jag tycker att det är fint med folk som tänker.
Människor som känner att det är värt att ändå försöka nå ut till oss andra.
Människor med vilja och styrka så stor att de, förhoppningsvis, faktiskt kan lyckas förändra...
Ja, det tycker jag är fint!
Igår...
... Var det sol.
Det var Slottsskogen och Fritidshemmens dag.
Det var skattjakt för ungarna, där vi pedagoger var jagande bovar (som vi är varje år, denna dag).
Det var barn som lade sig i knät och småpratade.
Det var härligt!
Det var Slottsskogen och Fritidshemmens dag.
Det var skattjakt för ungarna, där vi pedagoger var jagande bovar (som vi är varje år, denna dag).
Det var barn som lade sig i knät och småpratade.
Det var härligt!
Beteende
När jag åker spårvagn beräknar jag avstånd och tid.
Jag planerar in vilken av spårvagnens vagnar jag går på, beroende från vilket håll den fram kommer till sluthållplatsen, och sedan tar jag den som gör att jag, när jag väl har kommit av, får kortast avstånd att gå till mitt mål.
Jag åker därmed oerhört sällan i mittenvagnen.
Nej, mig hittar du i bakre eller främre vagnen, efter noggrant planerande och avståndsbedömande...
Är det normalt?
Jag planerar in vilken av spårvagnens vagnar jag går på, beroende från vilket håll den fram kommer till sluthållplatsen, och sedan tar jag den som gör att jag, när jag väl har kommit av, får kortast avstånd att gå till mitt mål.
Jag åker därmed oerhört sällan i mittenvagnen.
Nej, mig hittar du i bakre eller främre vagnen, efter noggrant planerande och avståndsbedömande...
Är det normalt?
Sådär som jag är!
Jaha ja, fröken jag-kan-göra-bort-mig-i-alla-situationer!
Måndag innebär box impact med vår härliga instruktör (som jag i största hemlighet flirtar lite med) och jag var, efter fika med trevligkille och snabbt besök hos frisören, i mycket god tid till vårt pass.
Jag satte mig utanför salen och väntade in tiden (då jag absolut inte tänkte slösa livsviktig energi på bandet eller liknande) och roade mig med att kolla in killarna som pumpade i gymet.
När jag sitter där i min bästaste spanarposition, på golvet bakom en av maskinerna, kommer denne söta instruktör och tar mig på bar gärning.
"Jaså, här sitter du och... Ja, alldeles ensam!"
"Hrmm.. Ja, här sitter jag minsann!" *Shit*
Han sträcker fram handen mot mig och jag tänkte snabbt att; "Oj, vilken gentleman" innan jag tar hans hand och väntar mig att han ska dra upp mig.
Men istället för att få upp mig på fötter håller han kvar handen och tittar konstigt på mig.
"Vill du..?"
"Jag tänkte..."
(Ansträngt) "Haha..."
"Jag trodde..."
(Fortfarande hand i hand) "Jag tänkte bara ta lappen till passet"
*FUUUUUUUUUCK!*
Han ler brett och drar äntligen upp mig på mina ostadiga fötter.
*Säg något Sara. Vad som helst!*
"Så hur var helgen då? Var den lika blöt som min?"
*Blöt? BLÖT?? Seriöst... Vad är det för fel på dig kvinna?*
Han fattade dock att jag inte menade... Ja...
"Jo, det kan man lugnt säga. Jag var på ett bröllop i London och..."
Efter det kom äntligen de andra och jag flydde in i salen för att bära fram säcken och förbereda innan min power walk-kollega kom och passet kunde börja...
Braaaaaa Sara.
Braaaaaa där!
Måndag innebär box impact med vår härliga instruktör (som jag i största hemlighet flirtar lite med) och jag var, efter fika med trevligkille och snabbt besök hos frisören, i mycket god tid till vårt pass.
Jag satte mig utanför salen och väntade in tiden (då jag absolut inte tänkte slösa livsviktig energi på bandet eller liknande) och roade mig med att kolla in killarna som pumpade i gymet.
När jag sitter där i min bästaste spanarposition, på golvet bakom en av maskinerna, kommer denne söta instruktör och tar mig på bar gärning.
"Jaså, här sitter du och... Ja, alldeles ensam!"
"Hrmm.. Ja, här sitter jag minsann!" *Shit*
Han sträcker fram handen mot mig och jag tänkte snabbt att; "Oj, vilken gentleman" innan jag tar hans hand och väntar mig att han ska dra upp mig.
Men istället för att få upp mig på fötter håller han kvar handen och tittar konstigt på mig.
"Vill du..?"
"Jag tänkte..."
(Ansträngt) "Haha..."
"Jag trodde..."
(Fortfarande hand i hand) "Jag tänkte bara ta lappen till passet"
*FUUUUUUUUUCK!*
Han ler brett och drar äntligen upp mig på mina ostadiga fötter.
*Säg något Sara. Vad som helst!*
"Så hur var helgen då? Var den lika blöt som min?"
*Blöt? BLÖT?? Seriöst... Vad är det för fel på dig kvinna?*
Han fattade dock att jag inte menade... Ja...
"Jo, det kan man lugnt säga. Jag var på ett bröllop i London och..."
Efter det kom äntligen de andra och jag flydde in i salen för att bära fram säcken och förbereda innan min power walk-kollega kom och passet kunde börja...
Braaaaaa Sara.
Braaaaaa där!
En bra start
Jajjemen!
Såhär såg det ut på vardagsrumsbordet hemma hos tjejerna i stan, 06:05 i morse.
Jodå, visst är brödet hembakat och absolut, apelsinjuicen är färskpressad av två fina exemplar.
När tv 4:as nyhetsmorgon hade reklam kollade jag på Viasat Nature och lärde mig massor om havet, mumsandes på min uppiggande frukost.
Jag har visserligen inte slaktat kalkonen, plockat kaffebönorna, mjölkat kossan, plockat ägget under hönan eller odlat gurkan, men det kändes ändå som en ypperligt bra frukost och jag är, trots att ha sovit helt värdelöst efter en händelserik helg, mer än redo för veckan som kommer.
Chip!
Såhär såg det ut på vardagsrumsbordet hemma hos tjejerna i stan, 06:05 i morse.
Jodå, visst är brödet hembakat och absolut, apelsinjuicen är färskpressad av två fina exemplar.
När tv 4:as nyhetsmorgon hade reklam kollade jag på Viasat Nature och lärde mig massor om havet, mumsandes på min uppiggande frukost.
Jag har visserligen inte slaktat kalkonen, plockat kaffebönorna, mjölkat kossan, plockat ägget under hönan eller odlat gurkan, men det kändes ändå som en ypperligt bra frukost och jag är, trots att ha sovit helt värdelöst efter en händelserik helg, mer än redo för veckan som kommer.
Chip!
Så poetiskt och underbart!
Tre av barnen har hämtat upp korv med bröd från bamba och sitter nu i en hemmagjord kiosk och delar ut korvar till sina klasskamrater.
En av tjejerna klagar på att ketchupen blir så kladdig vid locket, och när min kollega pedagogiskt (medan hon torkar av toppen på flaskan) berättar att det blir så för att de håller ketchupflaskan för nära korven när de sprutar på, tittar flickan meningsfullt på henne och säger:
En av tjejerna klagar på att ketchupen blir så kladdig vid locket, och när min kollega pedagogiskt (medan hon torkar av toppen på flaskan) berättar att det blir så för att de håller ketchupflaskan för nära korven när de sprutar på, tittar flickan meningsfullt på henne och säger:
"Men Bridget. Vi är ju bara barn!"
Moses
Det rullar tysta tårar längs mina kinder.
Jag är trött, vill sova men tankarna kommer tillbaka till samma sak hela tiden... Konstigt ändå!
Det finaste jag har ligger på mitt bröst och spinner mjukt under mina smekande händer och jag trodde nog inte att jag skulle bry mig så mycket.
Jag minns när han kom.
Ensam, övergiven och så liten, så liten.
Det är många år sedan nu och han blev stor med de åren.
Väldigt stor.
Stor och tung.
En riktig man.
Vi tyckte om varandra han och jag.
Var han ute på kvällen såg jag till att han kom hem innan jag lade mig eftersom jag hatade att inte veta vart han var under natten.
Vi sov nästan alltid ihop.
Åren gick och jag flyttade.
Han stannade kvar.
Vi gled isär.
När jag var på besök letade jag upp honom och hälsade, men sedan lämnade jag honom alltid och åkte hem till mitt.
Inget konstigt med det i och för sig, men det känns sorgligt nu.
Varför blev jag så ledsen?
Varför tog det så hårt?
Varför finns han inte kvar?
Min Pissunge... Borta. Begravd. Kall.
Vissa är bara väldigt speciella för en. Mer speciella än andra.
Han var vild som en tiger men ändå ödmjuk som en lilja.
En tigerlilja.
Jag vill att min bäbis ska vila...
... Under en Tigerlilja
Jag är trött, vill sova men tankarna kommer tillbaka till samma sak hela tiden... Konstigt ändå!
Det finaste jag har ligger på mitt bröst och spinner mjukt under mina smekande händer och jag trodde nog inte att jag skulle bry mig så mycket.
Jag minns när han kom.
Ensam, övergiven och så liten, så liten.
Det är många år sedan nu och han blev stor med de åren.
Väldigt stor.
Stor och tung.
En riktig man.
Vi tyckte om varandra han och jag.
Var han ute på kvällen såg jag till att han kom hem innan jag lade mig eftersom jag hatade att inte veta vart han var under natten.
Vi sov nästan alltid ihop.
Åren gick och jag flyttade.
Han stannade kvar.
Vi gled isär.
När jag var på besök letade jag upp honom och hälsade, men sedan lämnade jag honom alltid och åkte hem till mitt.
Inget konstigt med det i och för sig, men det känns sorgligt nu.
Varför blev jag så ledsen?
Varför tog det så hårt?
Varför finns han inte kvar?
Min Pissunge... Borta. Begravd. Kall.
Vissa är bara väldigt speciella för en. Mer speciella än andra.
Han var vild som en tiger men ändå ödmjuk som en lilja.
En tigerlilja.
Jag vill att min bäbis ska vila...
... Under en Tigerlilja
Vadåda? Nå fel på de elle?
I bland ifrågasätter jag min egen intelligens.
På riktigt!
Idag är ett sådant tillfälle.
I morse var jag i vanlig ordning sen och sprang ner mot spårvagnen med öronsnäckorna fladdrande från handen och ryggan dunsande mot min rygg.
När jag flåsande anlände kom 6:an och jag slogs av den briljanta idén att ta den till Brunnsparken och byta där istället för att ta min vanliga färd.
Sagt och gjort!
Med Metro i famnen och fullt upptagen med att skriva sms åkte jag iväg mot Brunnsparken.
Gissa min förtvivlan när jag två sms och en artikel senare tittar ut genom rutan -och upptäcker att jag är halvägs ut mot Härlanda.
*Helvete!*
Jag rasslar ihop mina saker, rusar av och kommer 10 minuter försent till 3-4:ornas gymnastiklektion som jag hade på morgonen.
Men ok.
Det var ett misstag som kan hända vem som helst. Be om ursäkt till barnen och fortsätt dagen bara. ingen skada skedd...
På väg hem från jobbet bestämmer Hef och jag att vi ska lyxa med skaldjur ikväll, varpå jag med eld i baken åker hem för att hämta presentkortet på Feskar Bröderna.
Tjugo i sex lämnar jag lägenheten och klockan sex stänger de butiken, så nu jävlar är det bråttom.
För andra gången idag rusar jag så med andan i halsen ner mot hållplatsen med öronsnäckorna och ryggan hoppande i vädret.
Och DÄR kommer 6:an... Perfekt!
Jag hoppar på och hämtar andan på sätet. Tittar ut genom fönstret och... FUUUUUUUCK!
6:an går fortfarande inte till Brunnsparken från detta hållet!
Jag slänger mig av vid Svingeln och springer hela vägen till Nordstan.
Två minuter i sex svettas jag in på Feskar Bröderna och köper mina skaldjur av en väldigt charmerande herre innan jag (mycket nöjd med min maratoninsats) handlar baguette och citron till vår festliga kväll.
Nu ska här unnas vill jag lova!
På riktigt!
Idag är ett sådant tillfälle.
I morse var jag i vanlig ordning sen och sprang ner mot spårvagnen med öronsnäckorna fladdrande från handen och ryggan dunsande mot min rygg.
När jag flåsande anlände kom 6:an och jag slogs av den briljanta idén att ta den till Brunnsparken och byta där istället för att ta min vanliga färd.
Sagt och gjort!
Med Metro i famnen och fullt upptagen med att skriva sms åkte jag iväg mot Brunnsparken.
Gissa min förtvivlan när jag två sms och en artikel senare tittar ut genom rutan -och upptäcker att jag är halvägs ut mot Härlanda.
*Helvete!*
Jag rasslar ihop mina saker, rusar av och kommer 10 minuter försent till 3-4:ornas gymnastiklektion som jag hade på morgonen.
Men ok.
Det var ett misstag som kan hända vem som helst. Be om ursäkt till barnen och fortsätt dagen bara. ingen skada skedd...
På väg hem från jobbet bestämmer Hef och jag att vi ska lyxa med skaldjur ikväll, varpå jag med eld i baken åker hem för att hämta presentkortet på Feskar Bröderna.
Tjugo i sex lämnar jag lägenheten och klockan sex stänger de butiken, så nu jävlar är det bråttom.
För andra gången idag rusar jag så med andan i halsen ner mot hållplatsen med öronsnäckorna och ryggan hoppande i vädret.
Och DÄR kommer 6:an... Perfekt!
Jag hoppar på och hämtar andan på sätet. Tittar ut genom fönstret och... FUUUUUUUCK!
6:an går fortfarande inte till Brunnsparken från detta hållet!
Jag slänger mig av vid Svingeln och springer hela vägen till Nordstan.
Två minuter i sex svettas jag in på Feskar Bröderna och köper mina skaldjur av en väldigt charmerande herre innan jag (mycket nöjd med min maratoninsats) handlar baguette och citron till vår festliga kväll.
Nu ska här unnas vill jag lova!
Ibland vänder det
Titta!
Min baby har kommit hem...
Äntligen, efter över fem veckor kan jag brygga mig en latte, eller åtta, närhelst jag vill.
Åh, min fina, fina maskin!
Och kolla mer vem som beslöt sig för att komma tillbaka till familjen.
Mitt borttappade iPodfodral!
Han låg ihopknycklad (men nytvättad) i ett par shorts som jag inte använt på ett tag.
Så nu har jar jag 7 fodral :)
Oh joy
Min baby har kommit hem...
Äntligen, efter över fem veckor kan jag brygga mig en latte, eller åtta, närhelst jag vill.
Åh, min fina, fina maskin!
Och kolla mer vem som beslöt sig för att komma tillbaka till familjen.
Mitt borttappade iPodfodral!
Han låg ihopknycklad (men nytvättad) i ett par shorts som jag inte använt på ett tag.
Så nu har jar jag 7 fodral :)
Oh joy
Få förunnat!
Gud vilka underbara kollegor jag har.
Jag startade min dag igår med att kolla om jag inte kunde få gå lite tidigare från jobbet eftersom jag hade dessa abnormt stora högarna med tvätt som jag var tvungen att få rena innan boximpact-passet.
Det kunde jag givetvis!
Men istället för att lämna skolan mellan 15-15:30 kom jag ju därifrån efter 18:00 och tankarna om tvätt hade jag lämnat för längesedan.
Läraren i mitt arbetslag säger då att jag kan stanna hemma och tvätta på morgonen (som idag) om det finns tid och att det inte är någon brådska.
Hon tar hand om barnen som jag har på morgonen också, och här är jag... Hemma och tvättar under arbetstid (givetvis har jag redan ringt henne två gånger angående elever till kurator och lektionsanvisningar... Jag är verkligen helt värdelös på att bara släppa taget).
Och alldeles nyss ringde vår absolut underbara kurator och kollade av hur jag mådde och för att berätta vad som hade blivit gjort sedan igår och jag kände hur ett behagligt lugn lade sig över mig.
Jag har så bra kollegor!
Lyllo mig!
Jag startade min dag igår med att kolla om jag inte kunde få gå lite tidigare från jobbet eftersom jag hade dessa abnormt stora högarna med tvätt som jag var tvungen att få rena innan boximpact-passet.
Det kunde jag givetvis!
Men istället för att lämna skolan mellan 15-15:30 kom jag ju därifrån efter 18:00 och tankarna om tvätt hade jag lämnat för längesedan.
Läraren i mitt arbetslag säger då att jag kan stanna hemma och tvätta på morgonen (som idag) om det finns tid och att det inte är någon brådska.
Hon tar hand om barnen som jag har på morgonen också, och här är jag... Hemma och tvättar under arbetstid (givetvis har jag redan ringt henne två gånger angående elever till kurator och lektionsanvisningar... Jag är verkligen helt värdelös på att bara släppa taget).
Och alldeles nyss ringde vår absolut underbara kurator och kollade av hur jag mådde och för att berätta vad som hade blivit gjort sedan igår och jag kände hur ett behagligt lugn lade sig över mig.
Jag har så bra kollegor!
Lyllo mig!
Två timmars samtal...
Jag har darriga ben, en klump i magen och en fruktansvärd känsla av hjälplöshet i kroppen.
Det känns som att jag ska kräkas och jag måste få berätta...
Idag öppnade sig ett av barnen för mig och berättade om sin ångest.
Hon berättade saker för mig som hon sade att ingen annan visste.
Fruktansvärda saker!
Tunga saker!
Saker som är hemska för mig att bära.
Mitt jobb är att få barnen att känna sig trygga.
Att de ska känna att de kan komma till mig med allt och inget.
Att de ska veta att jag finns där för dem.
Att jag bryr mig.
Det känns fint i allt det jobbiga och jag är glad att hon bestämde sig för att berätta för mig, då det visar på att jag lyckats med mina mål.
Jag ska göra allt i min makt att hjälpa henne, utan att svika det förtroendet hon gav mig...
Men fan vad jobbigt det är!
FAN!
Det känns som att jag ska kräkas och jag måste få berätta...
Idag öppnade sig ett av barnen för mig och berättade om sin ångest.
Hon berättade saker för mig som hon sade att ingen annan visste.
Fruktansvärda saker!
Tunga saker!
Saker som är hemska för mig att bära.
Mitt jobb är att få barnen att känna sig trygga.
Att de ska känna att de kan komma till mig med allt och inget.
Att de ska veta att jag finns där för dem.
Att jag bryr mig.
Det känns fint i allt det jobbiga och jag är glad att hon bestämde sig för att berätta för mig, då det visar på att jag lyckats med mina mål.
Jag ska göra allt i min makt att hjälpa henne, utan att svika det förtroendet hon gav mig...
Men fan vad jobbigt det är!
FAN!
Vinner tid
Det är sannerligen med ett litet leende som jag sätter mig här och skriver nu.
Bara någon minut efter att jag avslutat förra inlägget, i vilket jag skröt om att städa, hör Hef av sig och frågar om jag vill följa med ut med båten.
OM jag vill... Städa-Schmäda!
Jag släpper allt jag har för händerna och packar mig en liten båtväska innan jag lubbar ner till spårvagnen
-som har ändhållplats vid Sahlgrenska på grund av demonstrationer!
Va fan!
Jag ska ju ut på havet.
Vilket demonstrationståg och vilken sak kan vara viktigare än det?
Ut kom vi i alla fall och underbart var det.
Efter båtturen råddade vi ihop en fantastisk grillning och invigde den nalkande sommaren.
Vad är väl ett rent hem mot en solbadande båttur och grillkväll med goda vänner?
Nej, jag väljer Handyman, boll, Hef och Hef framför alla mina rena hem...
Nattinatt...
Bara någon minut efter att jag avslutat förra inlägget, i vilket jag skröt om att städa, hör Hef av sig och frågar om jag vill följa med ut med båten.
OM jag vill... Städa-Schmäda!
Jag släpper allt jag har för händerna och packar mig en liten båtväska innan jag lubbar ner till spårvagnen
-som har ändhållplats vid Sahlgrenska på grund av demonstrationer!
Va fan!
Jag ska ju ut på havet.
Vilket demonstrationståg och vilken sak kan vara viktigare än det?
Ut kom vi i alla fall och underbart var det.
Efter båtturen råddade vi ihop en fantastisk grillning och invigde den nalkande sommaren.
Vad är väl ett rent hem mot en solbadande båttur och grillkväll med goda vänner?
Nej, jag väljer Handyman, boll, Hef och Hef framför alla mina rena hem...
Nattinatt...
Förvånad
Vara hemma och göra ingenting i min ensamhet?
Bah!
Efter andra sms:et och påtryckande samtal kapitulerade jag och mötte upp tjejerna i natten, trots min nöjdhet över att faktiskt vara hemma.
De var i perfekt fas och det blev en trevlig (men rätt nykter) kväll där lägenhetens goa soffa fick sin andra övenattare sedan inflytt.
Bah!
Efter andra sms:et och påtryckande samtal kapitulerade jag och mötte upp tjejerna i natten, trots min nöjdhet över att faktiskt vara hemma.
De var i perfekt fas och det blev en trevlig (men rätt nykter) kväll där lägenhetens goa soffa fick sin andra övenattare sedan inflytt.
Igår gjorde jag något så smart så jag att knappt tror det själv.
När jag handlade ingredienserna till brödet och kakan gick jag av en händelse förbi Nescafé-hyllan och stannade till.
Hmmm... Min kaffemaskin verkar ju ha fått fötter där borta på laga-kaffemaskin-fabriken och i någon kaffekokare har jag ju inte investerat.
JAG BEHÖVER MITT KAFFE!
Jag köpte helt enkelt en burk av det där förhatliga bara-att-röra-i-vattnet-kaffet och gick hem till min orkanskadade lägenhet. (vilken jag ju inte fick städat).
Gissa lyckan, när jag nu äter min frukost och har en rykande kopp med kaffe i min hand.
Inte det godaste jag druckit, men det både luktar och smakar kaffe och jag är sååå lycklig.
Varför har jag inte tänkt på det innan?
När jag handlade ingredienserna till brödet och kakan gick jag av en händelse förbi Nescafé-hyllan och stannade till.
Hmmm... Min kaffemaskin verkar ju ha fått fötter där borta på laga-kaffemaskin-fabriken och i någon kaffekokare har jag ju inte investerat.
JAG BEHÖVER MITT KAFFE!
Jag köpte helt enkelt en burk av det där förhatliga bara-att-röra-i-vattnet-kaffet och gick hem till min orkanskadade lägenhet. (vilken jag ju inte fick städat).
Gissa lyckan, när jag nu äter min frukost och har en rykande kopp med kaffe i min hand.
Inte det godaste jag druckit, men det både luktar och smakar kaffe och jag är sååå lycklig.
Varför har jag inte tänkt på det innan?
En annan grej som slog mig nu, under min fina frukost!
Nils Karlsson Pyssling är på i bakgrunden och jag slänger ett öga mot tv:n då och då, mellan tangentknapprandet.
Plötsligt ser jag den lille pojken Bertil liggandes i sin säng, iförd Stay Ups...
WTF?
Snabbt som vinden upp med telefonen och dokumentera...
Nu hade Bertil mitt fulla intresse och jag följde honom till mötet med Nils Karlsson Pyssling...
Är Nils Karlsson Pyssling bög?
Det verkar onekligen så...
Blickarna, orden, kroppsspråket. Allt visar på hur han bara vill ha Bertil och jag sitter som i chock.
Det måste vara Stay Up:sen som gör det.
Fast var inte Mio Min Mio också väldigt kärleksfull, när jag tänker efter?
Den där Astrid alltså.
Fantastiska filmer dock!
Nu MÅSTE jag stada. Fan vad tråkigt...
Jag vill ju ut i solen...
Nils Karlsson Pyssling är på i bakgrunden och jag slänger ett öga mot tv:n då och då, mellan tangentknapprandet.
Plötsligt ser jag den lille pojken Bertil liggandes i sin säng, iförd Stay Ups...
WTF?
Snabbt som vinden upp med telefonen och dokumentera...
Nu hade Bertil mitt fulla intresse och jag följde honom till mötet med Nils Karlsson Pyssling...
Är Nils Karlsson Pyssling bög?
Det verkar onekligen så...
Blickarna, orden, kroppsspråket. Allt visar på hur han bara vill ha Bertil och jag sitter som i chock.
Det måste vara Stay Up:sen som gör det.
Fast var inte Mio Min Mio också väldigt kärleksfull, när jag tänker efter?
Den där Astrid alltså.
Fantastiska filmer dock!
Nu MÅSTE jag stada. Fan vad tråkigt...
Jag vill ju ut i solen...
