Jag är långt ifrån felfri, men kom igen...
Jag tycker att det är oerhört festligt med alla dessa särskrivningar som dyker upp framför mina ögon så ofta som de ändå gör.
Hur är det ens möjligt att särskriva ord som morgon rock eller snor kråka?
Om man säger ordet i en följd borde det väl vara logiskt att skriva det så med...
Eller?
Jag menar:
- KYCKLING LEVER
- BARN UNDER KLÄDER
- RÖK FRITT
- SLÄNG GUNGAN
- SJUK GYMNAST
- SKUM TOMTE
Eller varför inte massa godis till kidsen mot jul...
Eller ett härlig kalas som pågår i tre år...
Eller två trasiga och förmodligen helt värdelösa apparater...
Så underhållande och festligt!
Skoj
När jag sitter och kissar på mina föräldrars toalett kan jag dingla med benen!
Har de onormalt höga toaletter eller är jag helt plötsligt onormalt olång?
Har de onormalt höga toaletter eller är jag helt plötsligt onormalt olång?
Pling!
Nu vet jag vad jag ska göra för att komma igång med mitt motionerande.
Det krävs inte längre en leende joggare för att jag ska trä på mig springskorna.. Nej, det räcker faktiskt med en hund! (Förmodligen lättare att hitta än en leende joggare).
Medan resten av familjen (japp, familjemiddag idag) sitter uppradade framför tv:n och kollar på MotoGp (Rossi hit och Hayden dit, aptråkigt) tog jag Lingon vid min sida och gick ut på en promenad.
En promenad som, när vi kom in i skogen, blev en härlig joggingtur.
Benen mina förvånade sig själva genom att helt plötsligt sväva fram över stock och sten med ett härligt flyt och, för mig, en imponerande framåtanda.
Vi var nog skogens härligaste ekipage vi två, där jag skuttade fram i mina ballerinaskor, volangkjol, linne och flätor med en glänsande svart dobermann vid min sida.
Och sedan kan man bara inte vara ute och springa i ballerinaskor och volangkjol utan att göra små "svansjönhopp" då och då över en sten eller påhittad vattenpöl, vilket jag, till hundens stora lycka, gjorde.
Med svetten pärlandes på nästippen och med min något tunga andhämtning tog vi vägen ner till Lygnen, där jag trampade av mig skorna och gick ner i det svalkande vattnet tillsammans med min vackra följeslagare.
Hemma i trädgården blev det lek en stund innan mammas oxfilé låg på tallriken och lockade...
Relax med familjen en stund nu innan en kvällsfisketur med Heff och Heff nalkar!
Det krävs inte längre en leende joggare för att jag ska trä på mig springskorna.. Nej, det räcker faktiskt med en hund! (Förmodligen lättare att hitta än en leende joggare).
Medan resten av familjen (japp, familjemiddag idag) sitter uppradade framför tv:n och kollar på MotoGp (Rossi hit och Hayden dit, aptråkigt) tog jag Lingon vid min sida och gick ut på en promenad.
En promenad som, när vi kom in i skogen, blev en härlig joggingtur.
Benen mina förvånade sig själva genom att helt plötsligt sväva fram över stock och sten med ett härligt flyt och, för mig, en imponerande framåtanda.
Vi var nog skogens härligaste ekipage vi två, där jag skuttade fram i mina ballerinaskor, volangkjol, linne och flätor med en glänsande svart dobermann vid min sida.
Och sedan kan man bara inte vara ute och springa i ballerinaskor och volangkjol utan att göra små "svansjönhopp" då och då över en sten eller påhittad vattenpöl, vilket jag, till hundens stora lycka, gjorde.
Med svetten pärlandes på nästippen och med min något tunga andhämtning tog vi vägen ner till Lygnen, där jag trampade av mig skorna och gick ner i det svalkande vattnet tillsammans med min vackra följeslagare.
Hemma i trädgården blev det lek en stund innan mammas oxfilé låg på tallriken och lockade...
Relax med familjen en stund nu innan en kvällsfisketur med Heff och Heff nalkar!
Allt är väl relativt
Idag, på vägen hem från jobbet, tog jag den angenäma vägen förbi apoteket.
Det händer alltid så mycket på apoteket.
Barn pillar på saker, gamla människor haltar i sina svullna ben, mammor ser stressade ut, folk snorar och snörvlar, personaler ler ansträngt, folk suckar tungt över att få vänta så länge på sin medicin, and on, and on, and on.
Idag, när jag klev in på apoteket, slogs jag av en våg av glädje.
Personalen strålade (gissningsvis den årliga kick-offen ikväll), gubbarna skämtade, barnen jollrade och mammorna mös.
Jag fick visserligen vänta redigt länge på mina stuff, men när det väl blev min tur och flickan i vit rock bakom disk sa:
"Då blir det blir 675 kronor"
...Svarade jag (ärligt) till min egen förvåning:
"Oj, vad billigt. Är du säker på att du slog in rätt nu?"
"Jajemen" kvittrade hon "Du har ju kommit till halva priset nu"
Så där lämnade jag apoteket, nöjd med att bara ha spenderat 675 kronor.
Det är 17 öl mina vänner... 17!
Det händer alltid så mycket på apoteket.
Barn pillar på saker, gamla människor haltar i sina svullna ben, mammor ser stressade ut, folk snorar och snörvlar, personaler ler ansträngt, folk suckar tungt över att få vänta så länge på sin medicin, and on, and on, and on.
Idag, när jag klev in på apoteket, slogs jag av en våg av glädje.
Personalen strålade (gissningsvis den årliga kick-offen ikväll), gubbarna skämtade, barnen jollrade och mammorna mös.
Jag fick visserligen vänta redigt länge på mina stuff, men när det väl blev min tur och flickan i vit rock bakom disk sa:
"Då blir det blir 675 kronor"
...Svarade jag (ärligt) till min egen förvåning:
"Oj, vad billigt. Är du säker på att du slog in rätt nu?"
"Jajemen" kvittrade hon "Du har ju kommit till halva priset nu"
Så där lämnade jag apoteket, nöjd med att bara ha spenderat 675 kronor.
Det är 17 öl mina vänner... 17!
Det ska startas i tid!
Min lilla blondig, glatt hoppandes vid min sida, på väg mot ängen där vi ska ha vår gympalektion:
"Jag vet vad jag vill nu"
"Jaså?! Och vad kan det vara?"
"Jag ska tävla i OS..."
"Oj, vad spännande. Vilken gren ska du tävla i då?"
"OS i guld!"
I killarnas omklädningsrum efter gympan, där de leker att de är tjejer med handdukarna som kjolar:
"Hahaha, Vilken liiiten snopp du har" vrålar en av grabbarna när den andra flashar av sig sin handduk och gör helikoptern!
Precis när jag ska ingripa svarar han med snoppen i vädret, glatt:
"Ja visst.. Och vet du hur liten jag kan få den? Kolla här..." Han sätter sig ner och måttar med fingrarna (och ja, det var litet)!
"Wooow. DET är litet.. Vet du hur stor min pappas snopp är?"
"Den är säker bautastor"
"Det är den. Super-mega-bauta-stor"
Båda killarna sitter på bänken under en kort tystnad och sen säger den första:
"Min pappas snopp är mycket större än din!"
Ett rop på hjälp...
Ibland spelar det ingen roll vad man har på sig eller hur piggt sminkad man är. Det är helt oviktigt om man sovit gott hela natten eller ätit ordentligt ett tag (vilket jag inte har gjort)...
Ibland känner man sig bara eländig, tjock och ful, ÄVEN om vänner och kollegor säger annorlunda!
VAR FAN ÄR MIN KARAKTÄR?
Sluta bjud mig på godsaker, ta med mig ut på promenader, snälla börja träna på gym med mig, tvinga mig att laga mat istället för att äta mackor, uppmuntra mig när jag tar fruktdrinkar och kokar broccoli...
Hjälp mig att komma i fas igen.
Jag tror inte att jag klarar det ensam...
Fint serrö!
Kolla in värsta superhemmafrusambon som gör en rabarber-hallonpaj samtidigt som hon rensar svampen, som i skrivandets stund smörsteks i köket...
Det är en liten kokosflinga som åker in i munnen, och jag tvättade handen efteråt.
I promise.
Det är en liten kokosflinga som åker in i munnen, och jag tvättade handen efteråt.
I promise.
Ni ANAR inte hur glada ni är att JAG är här idag!
Den svenska lantrasen har en del festliga saker för sig.
En av dem (jag tror i alla fall att det inte bara är jag i det här fallet) är att nästan alltid sätta sig själv i första hand.
Mamman till sin tonårsdotter:
"Vilka var det som var med på festen då?"
"Jo, det var JAG och..."
*Nähä!*
Sara till sin vän på cafét, när de pratar om vilka som ska bjudas till nästa fredags fest:
"Då blir det du och JAG och..."
*Nähä!*
En av dem (jag tror i alla fall att det inte bara är jag i det här fallet) är att nästan alltid sätta sig själv i första hand.
Mamman till sin tonårsdotter:
"Vilka var det som var med på festen då?"
"Jo, det var JAG och..."
*Nähä!*
Sara till sin vän på cafét, när de pratar om vilka som ska bjudas till nästa fredags fest:
"Då blir det du och JAG och..."
*Nähä!*
Hjälp!
Jag kunde inte rilkigt låta bli, utan gick in på drömtydningssidor och kollade upp nyckelord från gårdagens hemska dröm.
Baaad idea!
Jag har bara elende framför och bakom mig om jag ska tro på vad det står på internet.
Jag tror att jag bestämmer mig för att inte tro på internet!
Kolla här:
Gevär: Drömmar om gevär är dåliga omen. Det du kan vänta efter en sådan dröm är gräl, handlingar som du kanske kommer att ångra och faror.
Vapen: Varnar för att du blir orättvist behandlad!
Att bli skjuten eller slagen i drömmen betyder olika saker beroende på sammanhanget.
Är det en strid på lika villkor betyder det att en känd konflikt har blossat upp.
Är du försvarslös känner du dig utsatt och att andra har en starkt avvikande bild av dig än vad du själv har.
Rädsla: Står för inre oro och stress, men förebådar också glädjande händelser.
Docka: representerar dig själv när du var en baby, eller åtminstone dina känslor som ung.
Många drömmar inklusive en docka visar på brutal misshandel, skador eller hur sårad du kände i din egen barndom, eller kanske betyder det att du är arg och behöver ett mål som inte kommer att drabbas tillbaka.
Moln: Om du i drömmen ser hur moln skymmer solen kan du vänta dig förseningar eller problem. Ser du många, gråa moln varslar drömmen om gräl.
Mörka och hotande moln: du fruktar att din älskade ska svika dig
Fly : En dröm om flykt betyder svåra motgångar och inre stress. Lyckas du fly i drömmen så kommer du klara av att möta motgångarna.
Gammal Kvinna: Otur, men talar du med henne kommer du snart att resa bort. (*Undrar om det gäller även om man bara ber henne att väck en, utan att hon svarar verbalt*).
Baaad idea!
Jag har bara elende framför och bakom mig om jag ska tro på vad det står på internet.
Jag tror att jag bestämmer mig för att inte tro på internet!
Kolla här:
Gevär: Drömmar om gevär är dåliga omen. Det du kan vänta efter en sådan dröm är gräl, handlingar som du kanske kommer att ångra och faror.
Vapen: Varnar för att du blir orättvist behandlad!
Att bli skjuten eller slagen i drömmen betyder olika saker beroende på sammanhanget.
Är det en strid på lika villkor betyder det att en känd konflikt har blossat upp.
Är du försvarslös känner du dig utsatt och att andra har en starkt avvikande bild av dig än vad du själv har.
Rädsla: Står för inre oro och stress, men förebådar också glädjande händelser.
Docka: representerar dig själv när du var en baby, eller åtminstone dina känslor som ung.
Många drömmar inklusive en docka visar på brutal misshandel, skador eller hur sårad du kände i din egen barndom, eller kanske betyder det att du är arg och behöver ett mål som inte kommer att drabbas tillbaka.
Moln: Om du i drömmen ser hur moln skymmer solen kan du vänta dig förseningar eller problem. Ser du många, gråa moln varslar drömmen om gräl.
Mörka och hotande moln: du fruktar att din älskade ska svika dig
Fly : En dröm om flykt betyder svåra motgångar och inre stress. Lyckas du fly i drömmen så kommer du klara av att möta motgångarna.
Gammal Kvinna: Otur, men talar du med henne kommer du snart att resa bort. (*Undrar om det gäller även om man bara ber henne att väck en, utan att hon svarar verbalt*).
Plötsligt händer det!
Jag är ju, som alla redan vet, en helt oduglig människa när det kommer till att hålla ordning på mina saker, och jag är ju helt värdelös på att sedan se till att de är hela och funktionella.
Jag vågade inte riktigt tala om för bloggetern att jag tappade ännu ett örhänge, på jobbet, i tisdags.
Det händer liksom lite för ofta och jag kunde inte skoja bort det på ett snyggt sätt.
Jag är ju bara helt oduglig...
Jag visade i alla fall det andra hänget för mina blodhundar till barn, (som genast sa: "Men, föken Babbel.. Du tappar ju jämt dina örhängen" Just rub it in, will ya') som ju är så supergulliga att de faktiskt kollade över skolgård och i bamba efter slarvbabbels örhänge, dock utan ett lyckat resultat.
Nu till det sjuka.
Är det någon som minns mina spikar som jämt dök upp på de mest bisarra ställen, några dagar efter tappningen?
Spiralerna ligger ju i samma påse som spikarrna, så det tror fan om de inte gaddat ihop sig på något sätt, bara för att jävlas med mig.
Idag när jag ska ta på mig jackan, hemma i hallen, glimmar det till i spegeln (ja, jag beundrade mig själv samtidigt, vad e det mä dig) och jag vände på jackärmen.
Dra mig baklänges... Där sitter han ju, i jackan!
Jag är helt hundra på att någon bara retas med mig och försöker fucka upp mig ännu mer.
ÄR jag inte redan fucked up enough?
Jag vågade inte riktigt tala om för bloggetern att jag tappade ännu ett örhänge, på jobbet, i tisdags.
Det händer liksom lite för ofta och jag kunde inte skoja bort det på ett snyggt sätt.
Jag är ju bara helt oduglig...
Jag visade i alla fall det andra hänget för mina blodhundar till barn, (som genast sa: "Men, föken Babbel.. Du tappar ju jämt dina örhängen" Just rub it in, will ya') som ju är så supergulliga att de faktiskt kollade över skolgård och i bamba efter slarvbabbels örhänge, dock utan ett lyckat resultat.
Nu till det sjuka.
Är det någon som minns mina spikar som jämt dök upp på de mest bisarra ställen, några dagar efter tappningen?
Spiralerna ligger ju i samma påse som spikarrna, så det tror fan om de inte gaddat ihop sig på något sätt, bara för att jävlas med mig.
Idag när jag ska ta på mig jackan, hemma i hallen, glimmar det till i spegeln (ja, jag beundrade mig själv samtidigt, vad e det mä dig) och jag vände på jackärmen.
Dra mig baklänges... Där sitter han ju, i jackan!
Jag är helt hundra på att någon bara retas med mig och försöker fucka upp mig ännu mer.
ÄR jag inte redan fucked up enough?
Tänk om alla hade det så bra som jag
Jag är så lyckligt lottad... Jag är verkligen det!
Det är till och med så att jag får dåligt samvete för att jag satt här och gnällde så förut...
Vid mellanmålet idag kom en kollega till mig, med en skvallertidning och en påse med godis.
UNDERBARA, fantastiska och helt unika människa!
Hon hade läst i bloggen och vetat exakt vad jag behövde.
Så nu sitter jag här, med lite dåligt samvete över mitt gnällande, men med varmt hjärta över mina helt outstanding och absolut one of a kind underbara kollegor.
TACK fina du, för att du gav mig precis vad jag behövde, när jag behövde det och tack fina du för att du tog dig tiden och gick till affären för att spendera dina pengar på mig!
Det känns mycket bättre nu och i morgon kommer jag med nya och gladare krafter.
Puss hjärtat
Det är till och med så att jag får dåligt samvete för att jag satt här och gnällde så förut...
Vid mellanmålet idag kom en kollega till mig, med en skvallertidning och en påse med godis.
UNDERBARA, fantastiska och helt unika människa!
Hon hade läst i bloggen och vetat exakt vad jag behövde.
Så nu sitter jag här, med lite dåligt samvete över mitt gnällande, men med varmt hjärta över mina helt outstanding och absolut one of a kind underbara kollegor.
TACK fina du, för att du gav mig precis vad jag behövde, när jag behövde det och tack fina du för att du tog dig tiden och gick till affären för att spendera dina pengar på mig!
Det känns mycket bättre nu och i morgon kommer jag med nya och gladare krafter.
Puss hjärtat
HUR kan man vara på dåligt humör när man jobbar med barn? Jag måste vara galen!
Min lilla blondin kommer fram och kastar sig i min famn när skolan slutar.
Vi virvlar runt på mattan tills vi båda blir alldeles yra och landar på rumpan...
"Detta var första gången jag kramade dig i dag, fröken Babbel!"
"VA? Var det?"
Hon tittar på mig med bestämda ögon och hopknipt mun.
"Jag försökte krama dig i morse, men du såg mig inte. Så det är faktiskt ditt eget fel att du fått vänta hela dagen på det här viset."
"Oj, ja det var ju inte meningen att missa dig förstås. Jag får minsann skylla mig själv."
Hon pillar mig i håret och flackar med blicken mot bildalfabetet som är fastklistrad på en bänk.
"Aaaaaaa.... Som i APA!"
Vi virvlar runt på mattan tills vi båda blir alldeles yra och landar på rumpan...
"Detta var första gången jag kramade dig i dag, fröken Babbel!"
"VA? Var det?"
Hon tittar på mig med bestämda ögon och hopknipt mun.
"Jag försökte krama dig i morse, men du såg mig inte. Så det är faktiskt ditt eget fel att du fått vänta hela dagen på det här viset."
"Oj, ja det var ju inte meningen att missa dig förstås. Jag får minsann skylla mig själv."
Hon pillar mig i håret och flackar med blicken mot bildalfabetet som är fastklistrad på en bänk.
"Aaaaaaa.... Som i APA!"
Oh Crap!
Jag är på ett sådant obetalbart dåligt humör!
Jag vill spotta och fräsa och ryta och... Fan... Slåss!
Varför finns det inte en boxarsäck eller något som jag kan få utagera mig på och få känna att jag nästan gör någon lite illa? (Jag vill inte göra någon illa, det bara känns så).
Jag har ett jobb där jag inte kan visa hur jävla förbannad jag känner mig och jag har inga direkta belägg för att vara det heller, varpå jag inte kan gnälla om någonting... Vilket ju gör det hela ännu mer frustrerande.
AAARRRRGGGGHHHG!
Jag vill spotta och fräsa och ryta och... Fan... Slåss!
Varför finns det inte en boxarsäck eller något som jag kan få utagera mig på och få känna att jag nästan gör någon lite illa? (Jag vill inte göra någon illa, det bara känns så).
Jag har ett jobb där jag inte kan visa hur jävla förbannad jag känner mig och jag har inga direkta belägg för att vara det heller, varpå jag inte kan gnälla om någonting... Vilket ju gör det hela ännu mer frustrerande.
AAARRRRGGGGHHHG!
That's me!
Rädd
Jag drömmer aldrig (mycket sällan) mardrömmar, men inatt drog jag verkligen igenom hela registret.
Jag satt i fängelse, blev skjuten (många skott) och fick sedan munnen fullknökad av krut, när jag inte dog.
Jag blev nertryckt i sängen av en docka och kunde självklart inte skrika, trots åtskilliga försök.
Ett moln full av ondska dansade ner från taket och tryckte sig in i mitt ansikte och dockjäveln tryckte in sina äckliga fingrar i min paralyserade kropp.
När jag till slut lyckades fly hittade jag en äldre kvinna i genomskinlig klänning (bara det var hur läbbigt som helst) som jag bad väcka mig ur den här skiten... Vilket hon gjorde!
Sedan låg jag vaken hur länge som helst och vågade inte blunda igen.
Jag var faktiskt rädd på riktigt och kramade om stackars Hallon, så det enda som syntes av henne var fyra ben som stack ut från min krampaktiga famn.
Jag vill aldrig mer drömma en mardröm. Det var ju hur läskigt som helst!
Jag satt i fängelse, blev skjuten (många skott) och fick sedan munnen fullknökad av krut, när jag inte dog.
Jag blev nertryckt i sängen av en docka och kunde självklart inte skrika, trots åtskilliga försök.
Ett moln full av ondska dansade ner från taket och tryckte sig in i mitt ansikte och dockjäveln tryckte in sina äckliga fingrar i min paralyserade kropp.
När jag till slut lyckades fly hittade jag en äldre kvinna i genomskinlig klänning (bara det var hur läbbigt som helst) som jag bad väcka mig ur den här skiten... Vilket hon gjorde!
Sedan låg jag vaken hur länge som helst och vågade inte blunda igen.
Jag var faktiskt rädd på riktigt och kramade om stackars Hallon, så det enda som syntes av henne var fyra ben som stack ut från min krampaktiga famn.
Jag vill aldrig mer drömma en mardröm. Det var ju hur läskigt som helst!
Vem tjänar pengar på viktväktarna och Aftonbladet plus?
Varför är snabbmat och sk skräpmat billigare än nyttig mat?
Idag fick jag fullkomligt nog av mig själv och köpte upp mig på nyttigheter hos frukt -och grönt -och nötsnubben vid affären.
Herrejösses vad dyrt det blev!
HUR kan odlad sallad, gurka, tomater, melon etc vara så mycket dyrare än dessa äckliga färdigförpackade, och av någon annan redan halvlagade, skiträtter som "folk" köper på sig när de storhandlar till sina stressade familjer?
VARFÖR är de nyttiga och goda nötterna så vansinnigt mycket dyrare än det nästan lika goda men ohälsosamma godiset?
Och varför finns det så många sjuka regler och få bidrag att svenska bönder inte har råd att vara bönder... Eller i alla fall ekologiska bönder?
ÄR det så enkelt att det beror på ökat oljepris och att Asien är så jävla många?
Eller har jag bara fel?
Idag fick jag fullkomligt nog av mig själv och köpte upp mig på nyttigheter hos frukt -och grönt -och nötsnubben vid affären.
Herrejösses vad dyrt det blev!
HUR kan odlad sallad, gurka, tomater, melon etc vara så mycket dyrare än dessa äckliga färdigförpackade, och av någon annan redan halvlagade, skiträtter som "folk" köper på sig när de storhandlar till sina stressade familjer?
VARFÖR är de nyttiga och goda nötterna så vansinnigt mycket dyrare än det nästan lika goda men ohälsosamma godiset?
Och varför finns det så många sjuka regler och få bidrag att svenska bönder inte har råd att vara bönder... Eller i alla fall ekologiska bönder?
ÄR det så enkelt att det beror på ökat oljepris och att Asien är så jävla många?
Eller har jag bara fel?
Bara vanligt vatten
Ute på skolgården vid kortrasten njuter jag som ett barn av att gå i varenda vattenpöl som kommer i min väg.
Och tro nu inte att jag försiktigt trampar igenom dem... Nej, nej...
Jag klampar hårt på vattenytan och drar fötterna igenom pölen så att det skvätter sådär superhärligt runtom mig.
Jag har stövlar på mig!
Jag får.
Och tro nu inte att jag försiktigt trampar igenom dem... Nej, nej...
Jag klampar hårt på vattenytan och drar fötterna igenom pölen så att det skvätter sådär superhärligt runtom mig.
Jag har stövlar på mig!
Jag får.
Vi kommer för alltid att vara tillsammans...
Choklad, nötter och kola...
Seriöst!
Vem kan vara så briljant?
Ååååh, denna ljuvliga candy bar som just nu smälter i min mun...
Seriöst!
Vem kan vara så briljant?
Ååååh, denna ljuvliga candy bar som just nu smälter i min mun...
Väldsbästaste idén ju!
Tidigare på jobbet:
Power walk kollega: "Ska vi promenera idag?"
Jag: "JAAAAA"
Jag: "Ska vi gå till en Sushi?"
Power walk kollega: "JAAAAA, vi går till den på Lindholmen."
Jag: "JAAAAA, och så tar vi med cyklarna, ifall vi inte orkar gå hem sen."
Power walk kollega: "JAAAAA"
Vi möttes upp och gick i ca fem minuter...
Jag: "Det är jobbigt att gå idag."
Power walk kollega med slug blick: "Ska vi cykla?"
Jag: "JAAAAA"
Att cykla över bron och fram till Sushin tog oss inte mer än 10 minuter och vi hade nog lite dåligt samvete när vi väl satt och doppade dessa helt fantastiska små rullar i sojan.
Men då det här med att promenera till en sushi har blivit ett, för oss, vinnande koncept beslöt vi idag att vi skulle power walka till alla möjliga olika sushis runtom i stan och sedan betygsätta dem här i bloggen.
De kommer att betygasättas i hallon, från 1-5 och jag vill ha hjälp av min lilla skara på (snart) 60 fantastiska läsare att hitta sushisar att besöka.
Skriv ner din sushibar så ska jag göra en lista på när vi besöker just DIN sushi och sätta "hallon" på den.
Yey!
Power walk kollega: "Ska vi promenera idag?"
Jag: "JAAAAA"
Jag: "Ska vi gå till en Sushi?"
Power walk kollega: "JAAAAA, vi går till den på Lindholmen."
Jag: "JAAAAA, och så tar vi med cyklarna, ifall vi inte orkar gå hem sen."
Power walk kollega: "JAAAAA"
Vi möttes upp och gick i ca fem minuter...
Jag: "Det är jobbigt att gå idag."
Power walk kollega med slug blick: "Ska vi cykla?"
Jag: "JAAAAA"
Att cykla över bron och fram till Sushin tog oss inte mer än 10 minuter och vi hade nog lite dåligt samvete när vi väl satt och doppade dessa helt fantastiska små rullar i sojan.
Men då det här med att promenera till en sushi har blivit ett, för oss, vinnande koncept beslöt vi idag att vi skulle power walka till alla möjliga olika sushis runtom i stan och sedan betygsätta dem här i bloggen.
De kommer att betygasättas i hallon, från 1-5 och jag vill ha hjälp av min lilla skara på (snart) 60 fantastiska läsare att hitta sushisar att besöka.
Skriv ner din sushibar så ska jag göra en lista på när vi besöker just DIN sushi och sätta "hallon" på den.
Yey!
Kom nu alla barn så går vi ut!
Aaahh... Så mycket bättre det blev bara av att komma ut lite!
TACK, för att jag har ett jobb där flexibiliteten är ett regerande och alldeles underbart inslag under dagen!
TACK, för att jag har ett jobb där flexibiliteten är ett regerande och alldeles underbart inslag under dagen!
Odiladi odiladi...
... Hoppsan vilken dag!
Det är bara att skratta åt det, än så länge!
Klockan 06:30 tar jag upp telefonen, beredd att ringa chefen och ge henne min uppsägning, men tar mig (efter att ha torkat tårarna) trots allt i kragen och går upp.
Vem var det som kom på den briljanta idén att jag skulle börja 07:30 (mitt i natten) på en måndag?
Och om det är jobbigt att komma upp nu, när solen skiner... Hur ska det inte bli till vintern då?
Herregud!
Det är bara att skratta åt det, än så länge!
Klockan 06:30 tar jag upp telefonen, beredd att ringa chefen och ge henne min uppsägning, men tar mig (efter att ha torkat tårarna) trots allt i kragen och går upp.
Vem var det som kom på den briljanta idén att jag skulle börja 07:30 (mitt i natten) på en måndag?
Och om det är jobbigt att komma upp nu, när solen skiner... Hur ska det inte bli till vintern då?
Herregud!
Men till jobbet kommer jag i alla fall, faktiskt nyduschad och pigg.
Jag sätter muntert på morgonpasset på radion och gnolar glatt igång kaffekokaren med morgonens viktiga kaffe.
Barnen droppar in och vi pratar om helgens bravader (nåja. Jag undviker mina, och låter barnen stå för berättandet ) och har det mysigt.
En förälder kommer med nycklar som ska in i skåpet och jag ställer i från mig min kopp med lattefärgad kärlek för att hjälpa henne.
Då händer det!
Som i slow motion ser jag hur mappen med tiderna faller från översta hyllan, med sikte på min gröna Fröken Babbel-kopp...
"Åh herregud" hör jag mig själv flämta, samtidigt som jag kastar mig fram för att rädda kaffet.
Men det var försent!
Muggen klarar inte smällen, utan faller raklång på bänken och allt kaffe smiter ut i en kaskad av brun vätska...
*Neeeeeej!*
Och sådan har dagen varit sedan dess!
Ungarna är helt upp-och-ner, knäckemackan i bamba hoppade rakt på mig, med smörsidan mot min mage.
Blomkrukan vid läsningen landade i två pojkars huvud -samtidigt, samtidigt som jag pratade i telefon med en viktig dam och samtidigt som det kommer tre gråtande flickor som hade bråkat -igen!
Schemat som skulle till chefen stämde inte, utan måste åter tittas över, flicktrion bråkar igen och springer in på dagis och utanför skolgränserna, min underbara Bridget har nästan feber och är lite svag, en pappa är bekymrad över vissa elever och jag, jag är på förvånandsvärt gott humör.
Nästa lektion går vi ut och leker av oss allt bröt!
Jag är störd!
Jag kom just på mig själv med en rätt rolig grej.
Efter att ha varit nere på stan med sambon och min snygga väninna satte (halvlade) jag mig i soffan och gluttade på Gossip Girl.
Sambon dunade ner sig med täcke och somnade medan jag satt och såg på tv:n utan att egentligen ta in vad som hände.
"Gud vad skönt att blunda" tänkte jag och slöt ögonen, där jag halvlåg i soffan med två siameser i rad på magen och bröstet.
Nu till det roliga...
Utan att själv inse vad jag har gjort, kommer jag plötsligt på mig själv med att ligga och tjuvkika på tv:n.
Jag har ena ögat stängt och det andra kisande, som ett litet barn som ska räkna i jage och tittar genom fingrarna medan de andra springer och gömmer sig.
När jag kom på vad jag faktiskt gjorde knep jag beslutsamt ihop ögonen och blundade, bara för att efter en stund komma på mig själv med att ligga och smygtitta igen.
Efter att ha varit nere på stan med sambon och min snygga väninna satte (halvlade) jag mig i soffan och gluttade på Gossip Girl.
Sambon dunade ner sig med täcke och somnade medan jag satt och såg på tv:n utan att egentligen ta in vad som hände.
"Gud vad skönt att blunda" tänkte jag och slöt ögonen, där jag halvlåg i soffan med två siameser i rad på magen och bröstet.
Nu till det roliga...
Utan att själv inse vad jag har gjort, kommer jag plötsligt på mig själv med att ligga och tjuvkika på tv:n.
Jag har ena ögat stängt och det andra kisande, som ett litet barn som ska räkna i jage och tittar genom fingrarna medan de andra springer och gömmer sig.
När jag kom på vad jag faktiskt gjorde knep jag beslutsamt ihop ögonen och blundade, bara för att efter en stund komma på mig själv med att ligga och smygtitta igen.
Jag har ingen aning om vad avsnittet handlade om, men någon ro att blunda hade jag visst inte!
Nu kommer jag snart kära mamma.
Det kommer en finbil och hämtar mig om 10 minuter!
Vatten...
Jag hade verkligen en riktig ensamdag igår.
Efter bion med trevligkille (sjuk besvikelse btw) lämnade han mig för en hamburgare och sömn medan jag ledde Contessa över Avenyns hysteri och ringde några samtal...
Där gick jag, nykter och proper och sicksackade Contessa mellan alla odugliga människor som stod och hängde utanför dessa odugliga ställen med sina odugliga cigaretter, odugliga flickvänner, odugliga kläder och odugliga manners!
Tänk!
Där stod de och blev arga på mig för att jag kom gåendes på trottoaren mellan dem (där de så tydligt stod och var viktiga) med en cykel i handen.
Borde det inte vara jag som blir irriterad på dem, som bara står där och är odugliga mitt på trottoaren?
Trots att jag till slut bestämde mig (efter ca fem telefonsamtal) för att åka hem blir jag ändå på något sätt övertalad att åka vägen förbi bögen i församlingen och säga hej (det här med att säga n e j, går sådär).
Där var det, i vanlig ordning, heeelt galet och jag möts av fäktande armar, ivriga händer, skratt, dans, gap och framför allt, alkohol!
Madness, I tell you...
Trots min längtan att åka hem, följde jag ändå med ner till stan, där vi mötte upp Grizzlynallen (som dagen till ära hade en väldigt stilig kostym på sig) och gjorde som alla andra odugliga människor; hängde en stund utanför Lounge(s) innan vi fick bestämt vart vi skulle gå.
Till min enorma lycka blev det Excet och vi gick i samlad trupp (jag och Contessa, med flit, rakt igenom alla klumpar av hängande människor) mot ett av det absolut sämsta ställerna i Göteborg.
Jag var en väldigt nykter tjej, bland väldigt inte nyktra kompisar och andra ännu mer inte nyktra gäster på Excet.
När jag, uppe på rn'b-dansgolvet, blev runtvispad som en flipperkula bland alla dansande egotrippar kände jag att det fick vara nog.
Jag kramade om mina lyckliga kompisar och tog Contessa till 11:ans där jag, bland överförfriskade ungdomar, införskaffade en falafelrulle, vilken jag mumsade i mig när jag i lugnt tempo cyklade hem i den ljumna natten.
Som sagt, en ensam dag och natt.
Men oj, en sån härlig ensam dag och natt...
Efter bion med trevligkille (sjuk besvikelse btw) lämnade han mig för en hamburgare och sömn medan jag ledde Contessa över Avenyns hysteri och ringde några samtal...
Där gick jag, nykter och proper och sicksackade Contessa mellan alla odugliga människor som stod och hängde utanför dessa odugliga ställen med sina odugliga cigaretter, odugliga flickvänner, odugliga kläder och odugliga manners!
Tänk!
Där stod de och blev arga på mig för att jag kom gåendes på trottoaren mellan dem (där de så tydligt stod och var viktiga) med en cykel i handen.
Borde det inte vara jag som blir irriterad på dem, som bara står där och är odugliga mitt på trottoaren?
Trots att jag till slut bestämde mig (efter ca fem telefonsamtal) för att åka hem blir jag ändå på något sätt övertalad att åka vägen förbi bögen i församlingen och säga hej (det här med att säga n e j, går sådär).
Där var det, i vanlig ordning, heeelt galet och jag möts av fäktande armar, ivriga händer, skratt, dans, gap och framför allt, alkohol!
Madness, I tell you...
Trots min längtan att åka hem, följde jag ändå med ner till stan, där vi mötte upp Grizzlynallen (som dagen till ära hade en väldigt stilig kostym på sig) och gjorde som alla andra odugliga människor; hängde en stund utanför Lounge(s) innan vi fick bestämt vart vi skulle gå.
Till min enorma lycka blev det Excet och vi gick i samlad trupp (jag och Contessa, med flit, rakt igenom alla klumpar av hängande människor) mot ett av det absolut sämsta ställerna i Göteborg.
Jag var en väldigt nykter tjej, bland väldigt inte nyktra kompisar och andra ännu mer inte nyktra gäster på Excet.
När jag, uppe på rn'b-dansgolvet, blev runtvispad som en flipperkula bland alla dansande egotrippar kände jag att det fick vara nog.
Jag kramade om mina lyckliga kompisar och tog Contessa till 11:ans där jag, bland överförfriskade ungdomar, införskaffade en falafelrulle, vilken jag mumsade i mig när jag i lugnt tempo cyklade hem i den ljumna natten.
Som sagt, en ensam dag och natt.
Men oj, en sån härlig ensam dag och natt...
Jag KAN vara ensam och tyst!
Gissa vad?
Idag har jag bara varit hemma... Och gissa vad?
Det har varit underbart!
I morse, vid 08:00, när jag vaknade låg jag på rygg med en liten snusande kattkringla i vardera armhåla.
Det var så trevligt att inse att jag inte skulle upp och jobba att jag, trots att jag var rätt pigg, somnade om och sov till 11:30. Så många timmar har jag inte sovit på väldigt länge (då jag var hemma redan vid 01:00 igår).
Upp, fixa frukost, färga ögonbryn och fransar, fila naglarna, blogga, spraya på brun-utan-sol (ska ju bli försiktigare med solariesolandet), vika kläder (som på något konstigt sätt alltid hamar på sängen), kolla tv i soffan, måla naglarna, laga middag, lyssna på A Perfect Circle och samtidigt titta på genialiska Family Guy...
Jag har varken pratat eller gjort något vettigt idag och det har varit jättehärligt!
Men nu räcker det!
In i duschen med dig kvinna, så att du blir redo för bio (Arkiv X med trevligkille) och vänner på stan efter det.
Idag har jag bara varit hemma... Och gissa vad?
Det har varit underbart!
I morse, vid 08:00, när jag vaknade låg jag på rygg med en liten snusande kattkringla i vardera armhåla.
Det var så trevligt att inse att jag inte skulle upp och jobba att jag, trots att jag var rätt pigg, somnade om och sov till 11:30. Så många timmar har jag inte sovit på väldigt länge (då jag var hemma redan vid 01:00 igår).
Upp, fixa frukost, färga ögonbryn och fransar, fila naglarna, blogga, spraya på brun-utan-sol (ska ju bli försiktigare med solariesolandet), vika kläder (som på något konstigt sätt alltid hamar på sängen), kolla tv i soffan, måla naglarna, laga middag, lyssna på A Perfect Circle och samtidigt titta på genialiska Family Guy...
Jag har varken pratat eller gjort något vettigt idag och det har varit jättehärligt!
Men nu räcker det!
In i duschen med dig kvinna, så att du blir redo för bio (Arkiv X med trevligkille) och vänner på stan efter det.
Latbloggaren
Efter en väldigt sen (men rolig) kväll med boysen på Pustervik i torsdags, och en rysligt trött Fröken Babbel på jobbet i går, fanns det enbart tankar på att ta det lugnt i soffan när klockan närmade sig fem på eftermiddagen och jobbdagen därmed närmade sig sitt slut.
Mmmmm... Eller huuur!
Jag stänger till på avdelningen och går bort för att säga hej då till min power walk kollega!
Hej då, my ass...
Vi tar cyklarna in till Magasinsgatan, där vi äter varsin fantastisk sallad på Da Matteo, tätt följt av en öl på Bliss...
Grizzly kommer och möter upp oss och vi går sedan och möter upp A och M och tar med dem till Tranquilo, där vi korkar upp två flaskor Cava, för att sedan följa med killarna till Inferno, där de skulle jobba.
Det blev ju inte så lite flams i alla fall... ;)
Under kvällen har mitt öra krånglat lite.
Jag vill varna känsliga läsare då det nu kan komma att bli lätt disgusting.
Krånglat på det sättet att det har gjort ont i örhängeshålet och jag tog flera gånger ur örhänget och kontrollerade att det inte var någon skit på.
Då jag ju har snäppet större hål än "tha average" och jag igår hade ringar med vanlig storlek tänkte jag att det kanske kunde ha kommit in lite skit...
Men jag såg inget utan lät örhänget vara, trots att jag kände hur det liksom skavde och, lite, varade sig.
När jag kom hem tog jag en titt i spegeln.. Och vad i hela världen?
Det är ju ett hårstrå som har letat sig igenom mitt hål i örat och legat där och skavt tillsammans med metallen i hänget. Mysigt!
Inte så konstigt att jag är helt uppskavd och varig...
Mmmmm... Eller huuur!
Jag stänger till på avdelningen och går bort för att säga hej då till min power walk kollega!
Hej då, my ass...
Vi tar cyklarna in till Magasinsgatan, där vi äter varsin fantastisk sallad på Da Matteo, tätt följt av en öl på Bliss...
Grizzly kommer och möter upp oss och vi går sedan och möter upp A och M och tar med dem till Tranquilo, där vi korkar upp två flaskor Cava, för att sedan följa med killarna till Inferno, där de skulle jobba.
Det blev ju inte så lite flams i alla fall... ;)
Under kvällen har mitt öra krånglat lite.
Jag vill varna känsliga läsare då det nu kan komma att bli lätt disgusting.
Krånglat på det sättet att det har gjort ont i örhängeshålet och jag tog flera gånger ur örhänget och kontrollerade att det inte var någon skit på.
Då jag ju har snäppet större hål än "tha average" och jag igår hade ringar med vanlig storlek tänkte jag att det kanske kunde ha kommit in lite skit...
Men jag såg inget utan lät örhänget vara, trots att jag kände hur det liksom skavde och, lite, varade sig.
När jag kom hem tog jag en titt i spegeln.. Och vad i hela världen?
Det är ju ett hårstrå som har letat sig igenom mitt hål i örat och legat där och skavt tillsammans med metallen i hänget. Mysigt!
Inte så konstigt att jag är helt uppskavd och varig...
Solkysst!
Jag kompade ut min jobbtorsdag idag!
Anledningen var ett fyratimmars besök hos frisören.
Min underbara och fantastiska och vackra lilla frisör. Hon är så fin...
Efter att hon filat på mig, berättat det senaste och jag betalat henne med de sista av katternas pengar (de har varit vänliga och generösa nog att försörja mig hela denna månaden) möter jag upp Grizzlynallen över en kopp fika på Da Matteo.
Vi myser i solvärmen med varsin latte, innan vi fortsätter ner mot en blåsig hamnpromenad där vi kollar på de vackra kranarna.
Denna underbara människa till Grizzlynalle, ska ta mig på ett kransafari längs hela norra älvstranden (ända från Lundby till Scandiahamnen -där de STORA pojkarna är) snart.
Ett safari som jag med stor spänning och hoppande iver, ser fram emot.
Ryktet säger att det till och med skulle kunna avslutas med bubbel... Wich I LIKE!
Oj, vad jag kommer att dokumentera!
Det är den fasliga vinden som har tagit tag i huden under min haka och fladdrar fram den där dubbelhakan...
Väl hemma blev det gårdagens magiska lasagne och äpplekaka, msn och musikspelning med Grizzly och snart Pustervik med boysen!
Härliga lediga torsdag!
Puss Grizzly, och tack för idag. Du är en underbar vän!
Anledningen var ett fyratimmars besök hos frisören.
Min underbara och fantastiska och vackra lilla frisör. Hon är så fin...
Efter att hon filat på mig, berättat det senaste och jag betalat henne med de sista av katternas pengar (de har varit vänliga och generösa nog att försörja mig hela denna månaden) möter jag upp Grizzlynallen över en kopp fika på Da Matteo.
Vi myser i solvärmen med varsin latte, innan vi fortsätter ner mot en blåsig hamnpromenad där vi kollar på de vackra kranarna.
Denna underbara människa till Grizzlynalle, ska ta mig på ett kransafari längs hela norra älvstranden (ända från Lundby till Scandiahamnen -där de STORA pojkarna är) snart.
Ett safari som jag med stor spänning och hoppande iver, ser fram emot.
Ryktet säger att det till och med skulle kunna avslutas med bubbel... Wich I LIKE!
Oj, vad jag kommer att dokumentera!
Det är den fasliga vinden som har tagit tag i huden under min haka och fladdrar fram den där dubbelhakan...
Väl hemma blev det gårdagens magiska lasagne och äpplekaka, msn och musikspelning med Grizzly och snart Pustervik med boysen!
Härliga lediga torsdag!
Puss Grizzly, och tack för idag. Du är en underbar vän!
It gots to happen
Ok!
Något måste göras... SNABBT!
Varje dag när jag kommer till jobbet så svär jag över mina hatiska, ljusblåa, fruktansvärda, klumpiga och helt enkelt vidriga...
Jag vågar knappt säga det... Fop... Neeej, det går inte!
Fop... FAN!
Oh... *Andas Sara*
... FOPPATOFFELJÄVLAR!
Jag skäms inför föräldrarna när jag kommer trampandes i de där tofflorna. Det är fan inte ok!
Jag måste köpa nya innetofflor... Men JAG VILL INTE HA ETT PAR NYA INNTOFFLOR!
Lika lite som jag vill köpa nya regnbyxor, nya stövlar eller ny regnjacka bara för att jag behöver det i jobbet.
Satan, vilka tråkiga pengar!
I 10 år har jag frusit skiten ur mina fötter varje vinter, och i 10 år har jag lovat mig själv att aldrig mer genomlida en sådan vinter.
Men så är det ju så, att när den där förbaskade vintern närmar sig och jag tittar på de där fula, men varma vinterskorna (som jag vet att jag bara kommer att använda i jobbet) så hittar jag huur mycket andra och roligare saker som helst att lägga den där 1000-lappen på.
Vi får se hur det blir med årets vinter...
Men tofflorna måste jag byta ut om jag ska kunna möta barn och föräldrar på ett värdigt sätt.
Usch, vilka tråkiga pengar! De kostar säkert flera svidande 100-lappar.
TÄNK hur många öl det blir. För att inte tala om tuggummin!!!
Något måste göras... SNABBT!
Varje dag när jag kommer till jobbet så svär jag över mina hatiska, ljusblåa, fruktansvärda, klumpiga och helt enkelt vidriga...
Jag vågar knappt säga det... Fop... Neeej, det går inte!
Fop... FAN!
Oh... *Andas Sara*
... FOPPATOFFELJÄVLAR!
Jag skäms inför föräldrarna när jag kommer trampandes i de där tofflorna. Det är fan inte ok!
Jag måste köpa nya innetofflor... Men JAG VILL INTE HA ETT PAR NYA INNTOFFLOR!
Lika lite som jag vill köpa nya regnbyxor, nya stövlar eller ny regnjacka bara för att jag behöver det i jobbet.
Satan, vilka tråkiga pengar!
I 10 år har jag frusit skiten ur mina fötter varje vinter, och i 10 år har jag lovat mig själv att aldrig mer genomlida en sådan vinter.
Men så är det ju så, att när den där förbaskade vintern närmar sig och jag tittar på de där fula, men varma vinterskorna (som jag vet att jag bara kommer att använda i jobbet) så hittar jag huur mycket andra och roligare saker som helst att lägga den där 1000-lappen på.
Vi får se hur det blir med årets vinter...
Men tofflorna måste jag byta ut om jag ska kunna möta barn och föräldrar på ett värdigt sätt.
Usch, vilka tråkiga pengar! De kostar säkert flera svidande 100-lappar.
TÄNK hur många öl det blir. För att inte tala om tuggummin!!!
I MORGON börjar skolan...
... Och jag är redan helt slut!
Hur GÖR folk när de hinner ta rast under en arbetsdag?
Dagen går, helt plötsligt är klockan 15:00 efter möten, konfliktlösningar, föräldrasamtal och födelsedagsfirande (hmm.. det kanske var en liten rast när jag tänker efter).
Men generellt sätt är rast inte att tänka på vid den tiden då det är full aktivitet bland barnen, mellanmål att fixa och föräldrar att möta.
Efter gå-hem-ruschen vid 16:00 pirrar mina ben av trötthet och huvudet dunkar av koffeinbristen (trots att jag, på tre minuter, svepte två feta koppar med kaffe vid fördelsedagsfirandet) var jag tvungen att för första gången på flera timmar, sätta mig ner och känna efter vart jag var och vad jag gjorde.
"Kom, så gör vi klart kompisbanden."
"JAAAAA!"
Tack gode gud för dessa, just nu, underbart lätthanterliga barn.
Jag ska, denna terminen, verkligen träna på, att verkligen lära mig, att verkligen försöka, att säga n e j!
Jag kan ju inte säga nej.
På jobbet tar jag ofta på mig alldeles för mycket arbete och i privatlivet är jag aldrig hemma och tar det lugnt, hur trött jag än är.
Jag kan vara på väg från jobbet med behagliga tankar på mjuk soffa och film när någon ringer och frågar om jag vill ta en öl, gå på bio eller vad som helst.
"JAAAA!" säger jag då glatt, trots att jag alldeles innan tänkte på hur vråltrött jag är!
Men det har ju i och för sig att göra med att jag är ett sådant flockdjur.
Jag klättrar på väggarna av tristess efter fem minuter ensam i den mjuka soffan.
Att göra saker med mina vänner är ju det som får mig att må bra och att hålla i många trådar på jobbet passar mig faktiskt väldigt bra.
Jag gillar det ju, så vad e det med mig?
Men rasterna... De ska jag försöka få ut den här terminen. Det kan nog vara bra!
Nu ska jag ta min glada men slitna slitna kropp, lämna jobbet och cykla hem till Heff, där jag ska bli bjuden på lasagne och trevligt sällskap ikväll.
Hur GÖR folk när de hinner ta rast under en arbetsdag?
Dagen går, helt plötsligt är klockan 15:00 efter möten, konfliktlösningar, föräldrasamtal och födelsedagsfirande (hmm.. det kanske var en liten rast när jag tänker efter).
Men generellt sätt är rast inte att tänka på vid den tiden då det är full aktivitet bland barnen, mellanmål att fixa och föräldrar att möta.
Efter gå-hem-ruschen vid 16:00 pirrar mina ben av trötthet och huvudet dunkar av koffeinbristen (trots att jag, på tre minuter, svepte två feta koppar med kaffe vid fördelsedagsfirandet) var jag tvungen att för första gången på flera timmar, sätta mig ner och känna efter vart jag var och vad jag gjorde.
"Kom, så gör vi klart kompisbanden."
"JAAAAA!"
Tack gode gud för dessa, just nu, underbart lätthanterliga barn.
Jag ska, denna terminen, verkligen träna på, att verkligen lära mig, att verkligen försöka, att säga n e j!
Jag kan ju inte säga nej.
På jobbet tar jag ofta på mig alldeles för mycket arbete och i privatlivet är jag aldrig hemma och tar det lugnt, hur trött jag än är.
Jag kan vara på väg från jobbet med behagliga tankar på mjuk soffa och film när någon ringer och frågar om jag vill ta en öl, gå på bio eller vad som helst.
"JAAAA!" säger jag då glatt, trots att jag alldeles innan tänkte på hur vråltrött jag är!
Men det har ju i och för sig att göra med att jag är ett sådant flockdjur.
Jag klättrar på väggarna av tristess efter fem minuter ensam i den mjuka soffan.
Att göra saker med mina vänner är ju det som får mig att må bra och att hålla i många trådar på jobbet passar mig faktiskt väldigt bra.
Jag gillar det ju, så vad e det med mig?
Men rasterna... De ska jag försöka få ut den här terminen. Det kan nog vara bra!
Nu ska jag ta min glada men slitna slitna kropp, lämna jobbet och cykla hem till Heff, där jag ska bli bjuden på lasagne och trevligt sällskap ikväll.
Regnkysst!
"WIIIEEEEHHH"
*Vrooooooom*
*Vrooooooom*
Så lät det i kväll, när sambon och jag var på Liseberg och åkte karuseller tillsammans med Mr Amazing!
Eftersom vädergudarna beslutat sig för att man nog inte bör gå på Liseberg utan öl i kroppen, så kastar de mindre husdjur på oss när vi går av spårvagnen, vilket i sin tur (förmodligen helt enligt planerna) medför att vi åker upp till Heaven 23 och avnjuter varsin Staropramen i skinnfotöljerna...
Mmm heavenly!
När regnet slutat retas entrar vi den stora entrén och gör Liseberg, där vi hade en underbar start med Lisebergsbanan, snabbt föjlt av Mr Amazings oskuldstur med Kanonen!
Sedan ville Mr Amazing inte åka mer...
Sambon och jag parkerar istället honom och hans vän på ett av världens bästa, manliga vuxendagis; Tyrolen (Clas Ohlson ligger också högt på den listan), medan vi själva fullkomligt dominerar Balder och Spinn-Rock genom att trycka bort alla kidsen där vi skulle sitta, längst fram och bredvid varandra!
Efter att ha fått i sig ett par öl kände sig Mr Amazing redo för en Balder-ride och vi ledde honom försiktigt fram under löften om att den inte åker upp-och-ner, baklänges eller något annat läskigt.
Jag tror faktiskt att han tyckte om sin åktur!
Mr Amazings vän var helt sjukt skicklig på att vinna vid alla hjulen.
Han vann storvinsten på Toblerone och Bilarhjulen och han vann 2:a vinsten på Daim och Centerhjulet.
Det är FAN inte ok!
(Å andra sidan har han nu flera kilo med problem att bli av med).
Själv fick jag minsann betala i efterskott för min lilla vinst.
Men det ska ju erkännas att det känns tryggt att veta att bambiögon och bländande leenden fortfarande fungerar.
Hon smälte som smör i solsken när jag (efter att högt ha sagt att jag borde spela på 4:an och 4:jäveln vinner) fladdrade med ögonfransarna och tittade drömskt på chokladbitarna bakom henne.
"Ok, men du får inte berätta det för NÅGON" säger hon strängt, när hon ger mig chokladen.
"Not a soul" svarar jag sannenligt och trycker påsen mot mitt bröst.
"Kanske bara i bloggen" mumlar jag dock när vi går därifrån...
Hey, jag vill ju inte ljuga och jag visste att jag nog skulle berätta om det.
Killarna tog in på öldagiset igen medan jag och sambon tog ännu ett besök till Kanonen där vi nu puttade bort barnen längst bak och fick oss en tur som hette duga.
Oh my gaaaad!
På vägen hem fick vi sedan en hel spårvagn för oss själva, sambon och jag...
Den var ju BARA för oss och vi kände oss hur kungliga och viktiga som helst, där vi satt och skumpade i en helt tom vagn hela vägen hem, där vi nu har druckit te och mumsat i oss min falska, men ändå fina vinst!
Tack Mr Amazing, för en fantastisk Lisebergsdejt med regn, öl, skratt och vindtovigt hår.
Det var min bästa tisdag på väldigt länge och jag ser med spänning fram emot vårt besök på Lerums badpalats, spännande städer och till slut, kanske rymden!
Puss darling!
Eftersom vädergudarna beslutat sig för att man nog inte bör gå på Liseberg utan öl i kroppen, så kastar de mindre husdjur på oss när vi går av spårvagnen, vilket i sin tur (förmodligen helt enligt planerna) medför att vi åker upp till Heaven 23 och avnjuter varsin Staropramen i skinnfotöljerna...
Mmm heavenly!
När regnet slutat retas entrar vi den stora entrén och gör Liseberg, där vi hade en underbar start med Lisebergsbanan, snabbt föjlt av Mr Amazings oskuldstur med Kanonen!
Sedan ville Mr Amazing inte åka mer...
Sambon och jag parkerar istället honom och hans vän på ett av världens bästa, manliga vuxendagis; Tyrolen (Clas Ohlson ligger också högt på den listan), medan vi själva fullkomligt dominerar Balder och Spinn-Rock genom att trycka bort alla kidsen där vi skulle sitta, längst fram och bredvid varandra!
Efter att ha fått i sig ett par öl kände sig Mr Amazing redo för en Balder-ride och vi ledde honom försiktigt fram under löften om att den inte åker upp-och-ner, baklänges eller något annat läskigt.
Jag tror faktiskt att han tyckte om sin åktur!
Mr Amazings vän var helt sjukt skicklig på att vinna vid alla hjulen.
Han vann storvinsten på Toblerone och Bilarhjulen och han vann 2:a vinsten på Daim och Centerhjulet.
Det är FAN inte ok!
(Å andra sidan har han nu flera kilo med problem att bli av med).
Själv fick jag minsann betala i efterskott för min lilla vinst.
Men det ska ju erkännas att det känns tryggt att veta att bambiögon och bländande leenden fortfarande fungerar.
Hon smälte som smör i solsken när jag (efter att högt ha sagt att jag borde spela på 4:an och 4:jäveln vinner) fladdrade med ögonfransarna och tittade drömskt på chokladbitarna bakom henne.
"Ok, men du får inte berätta det för NÅGON" säger hon strängt, när hon ger mig chokladen.
"Not a soul" svarar jag sannenligt och trycker påsen mot mitt bröst.
"Kanske bara i bloggen" mumlar jag dock när vi går därifrån...
Hey, jag vill ju inte ljuga och jag visste att jag nog skulle berätta om det.
Killarna tog in på öldagiset igen medan jag och sambon tog ännu ett besök till Kanonen där vi nu puttade bort barnen längst bak och fick oss en tur som hette duga.
Oh my gaaaad!
På vägen hem fick vi sedan en hel spårvagn för oss själva, sambon och jag...
Den var ju BARA för oss och vi kände oss hur kungliga och viktiga som helst, där vi satt och skumpade i en helt tom vagn hela vägen hem, där vi nu har druckit te och mumsat i oss min falska, men ändå fina vinst!
Tack Mr Amazing, för en fantastisk Lisebergsdejt med regn, öl, skratt och vindtovigt hår.
Det var min bästa tisdag på väldigt länge och jag ser med spänning fram emot vårt besök på Lerums badpalats, spännande städer och till slut, kanske rymden!
Puss darling!
Genialiskt och HELT i tiden
Tog en fika med sambon just.
Te och ostmacka (skogaholmslimpa. Kärlek, I tell you) och fantastiska South Park på tv.
Cartman sitter på ett gym och äter sina biscuits medan Butters tränar frenetiskt inför en gå-ner-i-vikt-tävling.
Cartman: "You're a big fat ass. Nobody loves you."
Butters: "Don't say that. My mom and dad loves me."
Cartman: "Hey, I'm just trying to pep you! "
Sara: Asgarvar!
Te och ostmacka (skogaholmslimpa. Kärlek, I tell you) och fantastiska South Park på tv.
Cartman sitter på ett gym och äter sina biscuits medan Butters tränar frenetiskt inför en gå-ner-i-vikt-tävling.
Cartman: "You're a big fat ass. Nobody loves you."
Butters: "Don't say that. My mom and dad loves me."
Cartman: "Hey, I'm just trying to pep you! "
Sara: Asgarvar!
Nöjd tjockis!
Jaha!
Då har väldens sämsta karaktär varit på power walk igen!
Jag tar dessa mycket raska promenader med min fantastiska kollega och vi går verkligen både långt, snabbt och länge!
En gång bestämde vi oss för att trampa runt i Ängårdsbergen och gick glada i hågen in där bland stigar och terräng, fullt babblande om arbetet, killar och boende!
(Vi har alltid hur mycket som helst att prata om, och har tagit Göteborg ur alla dess fyra väderstreck under alla de otaliga timmarna som vi ändå har avverkat).
Vi gick, och gick, och gick och när vi till slut nådde skogskanten visste vi inte alls vart vi var någonstans.
Det blev en härlig gissningslek innan vi skrattande var rörande överens om att vi hade gått ända till Mölndal!
Efter tre timmars promenad möter vi hennes bror, av vilken vi med bambiögon och darrande underläppar lurar av 50 spänn så att vi kunde köpa varsin välförtjänt och livsuppehållande glass.
Vad är det med dig? Vi var ju helt urlakade...
Men... Nu var det ju tyvärr inte den enda gången som vi syndade under våra promenader...
Nej, det var snarare efter DEN mastodontpromenaden som vi insåg att vi aldrig, aldrig mer skulle lämna hemmen utan pengar.
Alla våra power walks slutar med en mjukglass och noisettesås, en fika av något slag, en snickers eller något annat ohälsosamt.
Idag, när världens sämsta karaktär och hennes kollega hade svettats i lite mer än en timma, gick vi in på Super sushi och köpte två 7-bitars och två 33 cl cola som vi tog med oss till Oscar Fredrikskyrkan och slog oss ner i gräset som två bohemer!
Herregud, vad gott det var!
Efter det gick vi in i en affär och köpte en dubbelsnickers som vi delade på sista vägen hem!
"Jaha Sara, hur har det gått med dina fettbrännarpromenader?"
"Well... Jag vägde 50 kg när vi började. Nu väger jag 64, men guuud vad trevligt vi har haft det"
Då har väldens sämsta karaktär varit på power walk igen!
Jag tar dessa mycket raska promenader med min fantastiska kollega och vi går verkligen både långt, snabbt och länge!
En gång bestämde vi oss för att trampa runt i Ängårdsbergen och gick glada i hågen in där bland stigar och terräng, fullt babblande om arbetet, killar och boende!
(Vi har alltid hur mycket som helst att prata om, och har tagit Göteborg ur alla dess fyra väderstreck under alla de otaliga timmarna som vi ändå har avverkat).
Vi gick, och gick, och gick och när vi till slut nådde skogskanten visste vi inte alls vart vi var någonstans.
Det blev en härlig gissningslek innan vi skrattande var rörande överens om att vi hade gått ända till Mölndal!
Efter tre timmars promenad möter vi hennes bror, av vilken vi med bambiögon och darrande underläppar lurar av 50 spänn så att vi kunde köpa varsin välförtjänt och livsuppehållande glass.
Vad är det med dig? Vi var ju helt urlakade...
Men... Nu var det ju tyvärr inte den enda gången som vi syndade under våra promenader...
Nej, det var snarare efter DEN mastodontpromenaden som vi insåg att vi aldrig, aldrig mer skulle lämna hemmen utan pengar.
Alla våra power walks slutar med en mjukglass och noisettesås, en fika av något slag, en snickers eller något annat ohälsosamt.
Idag, när världens sämsta karaktär och hennes kollega hade svettats i lite mer än en timma, gick vi in på Super sushi och köpte två 7-bitars och två 33 cl cola som vi tog med oss till Oscar Fredrikskyrkan och slog oss ner i gräset som två bohemer!
Herregud, vad gott det var!
Efter det gick vi in i en affär och köpte en dubbelsnickers som vi delade på sista vägen hem!
"Jaha Sara, hur har det gått med dina fettbrännarpromenader?"
"Well... Jag vägde 50 kg när vi började. Nu väger jag 64, men guuud vad trevligt vi har haft det"
Så som sig bör
Borrningen ja!
Jag är ju ingen ball yrkesstolthet direkt, men nog borrade jag alltid...
Och om det nu är så som de säger, att övning ger färdighet, så renoverar jag väl snart lägenheten här.
Vad tror du om det kära hyresvärd? ;)
Jag är ju ingen ball yrkesstolthet direkt, men nog borrade jag alltid...
Och om det nu är så som de säger, att övning ger färdighet, så renoverar jag väl snart lägenheten här.
Vad tror du om det kära hyresvärd? ;)
Jag lovar att jag hade ingripit om det hade behövts... Jag är ju inte HELT okänslig!
På skolgården leker barnen "trasan" när en pappa kommer ut från dagiset med mobiltelefon, barnvagn, hund och en tultande son bakom sig.
Den stora blöjan gjorde sitt bästa att försvåra gåendet för den vinglande lintotten som, efter att ha försökt springa ifatt sin pappa, rasar ihop i en hög mitt i ungarnas "trasanplan".
Pappan fortsätter pratandes att gå med hund och barnvagn, medan en av de lekande barnen går fram till den lille som ligger på backen och piper:
"Aj!"
Pojken kollar att den lille är ok och reser sig sedan upp och ropar till pappan:
"Hallå... HALLÅÅÅ... Du tappade ett barn!"Den stora blöjan gjorde sitt bästa att försvåra gåendet för den vinglande lintotten som, efter att ha försökt springa ifatt sin pappa, rasar ihop i en hög mitt i ungarnas "trasanplan".
Pappan fortsätter pratandes att gå med hund och barnvagn, medan en av de lekande barnen går fram till den lille som ligger på backen och piper:
"Aj!"
Pojken kollar att den lille är ok och reser sig sedan upp och ropar till pappan:
Jag gillar folk med humor...
I morse (för ca 10 minuter sedan) när jag cyklade till jobbet kom det en stor maskin och hetsade mig. En stor gul sak med helt enorma däck och en traktor på släp åkte på vägen, bredvid mig och vägrade köra om, eller bakom...
Då jag lätt blir hetsad som en unge av sådana saker trampade jag på lite för att komma före honom, men då gasar den jäveln, så att han fortfarande ligger precis bredvid mig.
WTF...
Det hela slutar med att jag trampar på som om det gällde livet och Contessa ligger (jag knäskrapade som värsta Moto GP föraren) ner i kurverna när jag till slut, med vilt uppspärrade ögon, flåsar in på skolgården.
Jag gick på det (som alltid) och gav nog föraren i det gula monstret en väldigt god start på sin dag.
Men det bjuder jag på.
Jag kom ju, tack vare honom, i tid till jobbet idag!
Då jag lätt blir hetsad som en unge av sådana saker trampade jag på lite för att komma före honom, men då gasar den jäveln, så att han fortfarande ligger precis bredvid mig.
WTF...
Det hela slutar med att jag trampar på som om det gällde livet och Contessa ligger (jag knäskrapade som värsta Moto GP föraren) ner i kurverna när jag till slut, med vilt uppspärrade ögon, flåsar in på skolgården.
Jag gick på det (som alltid) och gav nog föraren i det gula monstret en väldigt god start på sin dag.
Men det bjuder jag på.
Jag kom ju, tack vare honom, i tid till jobbet idag!
Världsklass!
Så är det bara ibland... Världsklass!
Vi tjejer satt först på piskbalkongen (eller piskis, som vår lilla gräddbakelse kallar den), frossade skaldjur i kvällssolen och tog igen förlorad tid.
Nog för att jag är en tjej som nästan uteslutande umgås med killar (sambon gills liksom inte. Vi är ju nästan ett, hon och jag), men gud vad viktigt och underbart det är att få dessa tjejkvällar ibland.
Jag behöver rejäla tjejdoser då och då, helt klart!
Vi fem tjejer stack sedan ner till Pustervik, där det satt fem underbara killar på uteserveringen, och tog emot oss med kramar, knän och leenden.
Vi satt där ett par timmar och skrattade, skålade, skojade och fotade innan vi gick till The Avenaange och Lounge(s) uteservering där vi mötte upp några vänner.
Tanken var först att vi skulle till Peacock, men kön där var oduglig så den tanken mörkade vi snabbt.
Efter ett par timmar med stoj på Lounge(s) vandrade vi till Push för att på ett mycket dansant sätt avsluta kvällen där...
Vi roade oss kungligt hela kvällen och jag vågar nog påstå att mina vänner är de snyggaste och ballaste jag vet.
När vi ska gå och äta den obligatoriska babben har jag så ont i fötterna så att jag nästan lipar, efter en helkväll i mina skyhöga klackar, och springer (läs: haltar svärandes) tillsammans med sambon mot en snart åkande spårvagn.
Hon hinner precis på, innan dörrarna stängs och vagnen börjar åka.
Det är nästan som i en film, när hon med näsan tryckt mot glaset glider iväg från mig, där jag står kvar på hållplatsen och vinkar åt hennes snabbt försvinnande ansikte.
Jag tar istället av mig mina skor, som nu stod för ren och skär ondska och börjar, tillsammans med Heff och Grizzlynallen att promenera, i den behagligt ljumna göteborgsnatten, mot 11:ans, där vi ska införskaffa vår kulinariska smakupplevelse.
Om några timmar ska jag hem till brorsan och borra lite...
Jodå, såatte... Visst vet du!
Jag ska minsann få borra med en riktigt pigg borr i en riktigt hård betongvägg... Och jag ska få borra flera hål. Typ fem tror jag. Yey!
Efter det blir det middag här hemma tillsammans med sambon och Heff.
Myspyssöndag...
Torsdag, fredag och lördag!
I torsdags spelade Takida på Götaplatsen. Något som jag och Mr Amazing ville missa minst lika lite som ölen man dricker till.
Väl i tåget av människor som är på väg upp mot Götaplatsen slår det mig att jag sticker ut från de andra.
Herregud! Jag höjde medelålden på Avenyn med säkert 10 år.
Vad är det som händer? Varför är alla runt om mig 12 och har sommarlov?
Att armbåga oss fram genom havet av hormonstinna tonåringar för att sedan stå i milslång kö för att slutligen få köpa en utspädd öl för ett säkerligen hutlöst pris, avböjde vi vänligt och sannerligen bestämt.
Vi stod istället en bit i från och smög i oss varsin glass, men tröttnade på det kassa ljudet och att inte dricka öl, så vi gick ner till The Bishops Arms och satte oss istället.
En öl blev fler (efter att ha klunsat om saken) och vi hamnade sedan på Smaka, där min snygga väninna, Handyman och Heff mötte upp oss. Smaka ledde till Tranquilo och Tranquilo ledde sedan hem för min del...
På fredagsmorgonen tog jag min (på morgonen) nypackade trunk och promenerade till jobbet.
Då ringer Heff, som är på väg hem från torsdagens oplanerade utgång, varpå jag 07:15, fick hans trevliga röstsällskap hela den tråkiga vägen till mitt arbete, som dagen till ära skulle åka iväg på äventyr.
En dubbeldeckare tar nämligen hela den pladdriga arbetsstyrkan till Halmstad, där vi skulle tillbringa ett (visade det sig) helt galet dygn.
På lunchrestaurangen, där jag hade förbeställt vegetarisk lasagne, kommer min chef fram till mig och frågar om jag tyckte om maten.
"Den är helt magiskt god" svarade jag med hela munnen full, för det var den verkligen.
"Det vet jag väl" svarade hon då, samtidigt som hon gick ivag och sa över axeln:
"Det är ju mitt recept!"
Happ!
Vad SA du nu?
Jomenvisst!
Min helt underbara chef har i förväg sagt till kockarna att göra lasagnen efter hennes eget recept eftersom hon vet att det är det godaste receptet.
Kan man göra annat än att älska sådant?
Jag funderade en stund på om en sne kock kanske hade spottat i min magiskt goda lasagne, men beslutade mig snabbt för att fullkomligt skita i det och äta upp mästerverket.
Det receptet kommer jag defenitivt att kräva av henne!
Efter lunchen blev det guidad tur genom Halmstad.
Finns det något töntigare än en enorm skara människor som är på en guidad tur genom en stad? Jag tror inte det...
Men även i sådana dorky uppdrag kan man hitta humor.
"... Så kan ni vända er om och titta på stenbumlingen där!"
50 pers vänder sig lydigt om och tittar rakt på en kollega som står bakom oss och tar kort.
Bögen i församlingen och jag går av, av skratt!
*titta på stenbumlingen där* Moahahahaha
"... Så den första filmen som visades här i på Röda Kvarn hette (vad det nu var) och visades då biografen stod klar 1926"
Bögen i församlingen och jag vänder oss mot en kollega och säger glatt:
"Den borde väl du komma ihåg!"
En ny skrattsalva och en (med glittrande ögon och en bok) slåendes kollega...
Kvällen bestod sedan av helt hysterika förfester i hotellrum (festen flyttade sig mellan rummen), berusade kollegor, vilda danser hela natten, vansinnigt mycket skratt och flams och härligt kollegebondande. Vi hade verkligen skitkul och är nu laddade för den kommande höstterminen med alla sina roligheter och tråkigheter!
Snart kommer tjejerna hit och då blir det skaldjur och skvaller på riktigt tjejig nivå.
UNDEBAAT!
Väl i tåget av människor som är på väg upp mot Götaplatsen slår det mig att jag sticker ut från de andra.
Herregud! Jag höjde medelålden på Avenyn med säkert 10 år.
Vad är det som händer? Varför är alla runt om mig 12 och har sommarlov?
Att armbåga oss fram genom havet av hormonstinna tonåringar för att sedan stå i milslång kö för att slutligen få köpa en utspädd öl för ett säkerligen hutlöst pris, avböjde vi vänligt och sannerligen bestämt.
Vi stod istället en bit i från och smög i oss varsin glass, men tröttnade på det kassa ljudet och att inte dricka öl, så vi gick ner till The Bishops Arms och satte oss istället.
En öl blev fler (efter att ha klunsat om saken) och vi hamnade sedan på Smaka, där min snygga väninna, Handyman och Heff mötte upp oss. Smaka ledde till Tranquilo och Tranquilo ledde sedan hem för min del...
På fredagsmorgonen tog jag min (på morgonen) nypackade trunk och promenerade till jobbet.
Då ringer Heff, som är på väg hem från torsdagens oplanerade utgång, varpå jag 07:15, fick hans trevliga röstsällskap hela den tråkiga vägen till mitt arbete, som dagen till ära skulle åka iväg på äventyr.
En dubbeldeckare tar nämligen hela den pladdriga arbetsstyrkan till Halmstad, där vi skulle tillbringa ett (visade det sig) helt galet dygn.
På lunchrestaurangen, där jag hade förbeställt vegetarisk lasagne, kommer min chef fram till mig och frågar om jag tyckte om maten.
"Den är helt magiskt god" svarade jag med hela munnen full, för det var den verkligen.
"Det vet jag väl" svarade hon då, samtidigt som hon gick ivag och sa över axeln:
"Det är ju mitt recept!"
Happ!
Vad SA du nu?
Jomenvisst!
Min helt underbara chef har i förväg sagt till kockarna att göra lasagnen efter hennes eget recept eftersom hon vet att det är det godaste receptet.
Kan man göra annat än att älska sådant?
Jag funderade en stund på om en sne kock kanske hade spottat i min magiskt goda lasagne, men beslutade mig snabbt för att fullkomligt skita i det och äta upp mästerverket.
Det receptet kommer jag defenitivt att kräva av henne!
Efter lunchen blev det guidad tur genom Halmstad.
Finns det något töntigare än en enorm skara människor som är på en guidad tur genom en stad? Jag tror inte det...
Men även i sådana dorky uppdrag kan man hitta humor.
"... Så kan ni vända er om och titta på stenbumlingen där!"
50 pers vänder sig lydigt om och tittar rakt på en kollega som står bakom oss och tar kort.
Bögen i församlingen och jag går av, av skratt!
*titta på stenbumlingen där* Moahahahaha
"... Så den första filmen som visades här i på Röda Kvarn hette (vad det nu var) och visades då biografen stod klar 1926"
Bögen i församlingen och jag vänder oss mot en kollega och säger glatt:
"Den borde väl du komma ihåg!"
En ny skrattsalva och en (med glittrande ögon och en bok) slåendes kollega...
Kvällen bestod sedan av helt hysterika förfester i hotellrum (festen flyttade sig mellan rummen), berusade kollegor, vilda danser hela natten, vansinnigt mycket skratt och flams och härligt kollegebondande. Vi hade verkligen skitkul och är nu laddade för den kommande höstterminen med alla sina roligheter och tråkigheter!
Snart kommer tjejerna hit och då blir det skaldjur och skvaller på riktigt tjejig nivå.
UNDEBAAT!
Lögnare där
På spårvagnens reklamskylt:
"Nu kommet S A T S närmare dig.
Vi öppnar ett nytt S A T S i Mölnycke."
Jag bor ju i Majorna!
"Nu kommet S A T S närmare dig.
Vi öppnar ett nytt S A T S i Mölnycke."
Jag bor ju i Majorna!
Holabalou
Iväg på övernattningsresa med jobbet nu... Kan gå hur som helst!
Poppis
Sitter i morgonrock med hårfärg i håret, folie om huvudet, äter falafel ur en glassburk och är allmänt råhet när jag beslutar mig för att göra vad jag hela tiden sagt att jag minsann aldrig tänker göra! (fröken världens sämsta karaktär var det va ja).
Jag loggar in mig på Bloggkoll och tänker lägga upp vildhallonet... Men titta!
Där är jag ju. Och vet ni!
Jag har EN prenumerant!
tjoho!!!
Jag loggar in mig på Bloggkoll och tänker lägga upp vildhallonet... Men titta!
Där är jag ju. Och vet ni!
Jag har EN prenumerant!
tjoho!!!
Felfri?
Jag gjorde just en (i mina gröna ögon) alldeles fantastisk upptäckt. Här har jag gått i 30 år och sju månader, i tron om att mina öron sitter symetriskt.
Ack så fel jag har haft.
Jag minns när jag skulle ta hål för mina spikar och killen på Barbarella (som det hette då) förklarade att han var tvungen att sätta hålen olika för att få en bra vinkel på örhängets spetsar och att det skulle se lika ut framifrån.
Idag, när jag står och färgar håret ser jag i spegeln (eller rättare sagt när jag torkar bort all färg som har kommit överallt, UTOM i just håret) hur det ena örat står ut mer än det andra.
"Vad i hela världen..." Tänker jag förbryllat och vänder och vrir på mitt huvud för att se från alla vinklar.
Men visst är det så!
Höger öra är nästan en centimeter ut från huvudet, medan vänster öra bara glipar lite!
Jag måste säga nu, att jag föredrar att ni frågar mig rakt ut om mitt handikapp när vi ses, och inte sitter och stirrar på mina öron för att se olikheterna.
Jag visar hellre och förklarar!
Men vad ska hända härnäst om jag börjar inspektera?
Kommer det ena bröstet vara större än det andra?
Ack så fel jag har haft.
Jag minns när jag skulle ta hål för mina spikar och killen på Barbarella (som det hette då) förklarade att han var tvungen att sätta hålen olika för att få en bra vinkel på örhängets spetsar och att det skulle se lika ut framifrån.
Idag, när jag står och färgar håret ser jag i spegeln (eller rättare sagt när jag torkar bort all färg som har kommit överallt, UTOM i just håret) hur det ena örat står ut mer än det andra.
"Vad i hela världen..." Tänker jag förbryllat och vänder och vrir på mitt huvud för att se från alla vinklar.
Men visst är det så!
Höger öra är nästan en centimeter ut från huvudet, medan vänster öra bara glipar lite!
Jag måste säga nu, att jag föredrar att ni frågar mig rakt ut om mitt handikapp när vi ses, och inte sitter och stirrar på mina öron för att se olikheterna.
Jag visar hellre och förklarar!
Men vad ska hända härnäst om jag börjar inspektera?
Kommer det ena bröstet vara större än det andra?
Holy shit, vad fint!
Många av er känner väl till min nästan maniska fascination vad det gäller borrar, kranar, handymen och andra byggrelaterade ämnen.
Gissa min lycka, när jag i morse sladdar in på skolgården och i stort sett styr rakt in i en stor, vacker, röd kran som står innanför en röd-gul inhängnad och sträcker ut sin långa arm.
Ååååh, vad fin hon är...
Och ååhhh, vad många karlar i blåbyxor som går runt på skolgården och klättrar i höga byggställningar.
Jag är helt salig!
Grizzlynallen!
När jag fyller år önskar jag mig att få köra en stor vacker kran!
Kanske till och med få borra lite.. Gärna i asfalt!
21 januari.. Lägg det på minnet!
Gissa min lycka, när jag i morse sladdar in på skolgården och i stort sett styr rakt in i en stor, vacker, röd kran som står innanför en röd-gul inhängnad och sträcker ut sin långa arm.
Ååååh, vad fin hon är...
Och ååhhh, vad många karlar i blåbyxor som går runt på skolgården och klättrar i höga byggställningar.
Jag är helt salig!
Grizzlynallen!
När jag fyller år önskar jag mig att få köra en stor vacker kran!
Kanske till och med få borra lite.. Gärna i asfalt!
21 januari.. Lägg det på minnet!
*händerna framför munnen och ett tvättäkta fröken Sverige-skrik*
Va, vann jag??!
Jag kan inte hjälpa att jag var smartast av er läsare;)
Kom precis på att jag måste vara noga med min svenska ty min sambo är lite av en "smyg svenskalärare". Sen undrar jag bara vart Mr Amazing och snygg-Erik tog vägen, dem verkar ju kvicka och "snilleblixtiga"?!
Skit samma, jag vann och har fått fria händer här i da Blogg. Sambon sitter i soffan med tandborsten i munnen och kan inte göra någonting. Ni kanske blir förvirrade nu när sambon skriver om sambon, men bilden hjälper nog till.
Sen vill jag tacka min familj. Min mamma, min pappa, syrran, alla mina vänner. Tack som fan!
Jag tror jag är färdig nu, det var lite läskigt att nå ut såhär till er.
Någon kan väl göra någon kommmentar *blink blink*
Jag kan inte hjälpa att jag var smartast av er läsare;)
Kom precis på att jag måste vara noga med min svenska ty min sambo är lite av en "smyg svenskalärare". Sen undrar jag bara vart Mr Amazing och snygg-Erik tog vägen, dem verkar ju kvicka och "snilleblixtiga"?!
Skit samma, jag vann och har fått fria händer här i da Blogg. Sambon sitter i soffan med tandborsten i munnen och kan inte göra någonting. Ni kanske blir förvirrade nu när sambon skriver om sambon, men bilden hjälper nog till.
Sen vill jag tacka min familj. Min mamma, min pappa, syrran, alla mina vänner. Tack som fan!
Jag tror jag är färdig nu, det var lite läskigt att nå ut såhär till er.
Någon kan väl göra någon kommmentar *blink blink*
Otroligt, men sant!
Det är inte sant?!
Jo, det ÄR sant!
Sambon sitter i soffan när jag skriver inlägget om regnet och frågar:
"Det här med lamporna på jobbet är kul. Jag har en tanke på vad det kan vara.... Har du fått några smarta svar?"
"En del" svarar jag. "Men jag gav svaret själv idag. Varför skrev du inget?"
"Men det jag tänkte var inget roligt. Du skrev ju att det var humor och att du älskade det."
"Jo, men vadå?! Säg vad du tror nu, innan du läser"
Hon sätter sig tillrätta i soffan...
"Jag tror att det helt enkelt är för att de inte ska synas utifrån. Lamporna alltså."
Dra mig baklänges!
Det är ju rätt... Vaktmästaren målade dem ju så att inte grannarna skulle se dem och bli så bländade!
Varsågod sambon min...
Ordet i nästa inlägg är ditt!
Jo, det ÄR sant!
Sambon sitter i soffan när jag skriver inlägget om regnet och frågar:
"Det här med lamporna på jobbet är kul. Jag har en tanke på vad det kan vara.... Har du fått några smarta svar?"
"En del" svarar jag. "Men jag gav svaret själv idag. Varför skrev du inget?"
"Men det jag tänkte var inget roligt. Du skrev ju att det var humor och att du älskade det."
"Jo, men vadå?! Säg vad du tror nu, innan du läser"
Hon sätter sig tillrätta i soffan...
"Jag tror att det helt enkelt är för att de inte ska synas utifrån. Lamporna alltså."
Dra mig baklänges!
Det är ju rätt... Vaktmästaren målade dem ju så att inte grannarna skulle se dem och bli så bländade!
Varsågod sambon min...
Ordet i nästa inlägg är ditt!
I just love myself!
Undrar just om jag är världens lataste eller världens mest positiva människa?
Idag när jag tog ut Contessa för att cykla ner till Nordstan, där jag skulle möta upp sambon, så regnade det.
"Oh, crap" tänkte jag i min vita och inte alls särskilt regntäta tröja.
Men ställde jag henne och gick upp för att hämta en regnjacka?
Nej, nej...
Jag grenslar beslutsamt cykeln och cyklar utav bara helvetet (kisandes, eftersom det var svårt att se mellan de ilskna dropparna), i hopp om att cykla ifrån regnet!
Självklart kom jag fram till Nordstan genomblöt av regnet och varm som satan himself av mitt galna trampande.
Men frågan är fortfarande...
Var jag bara lat som inte orkade gå upp eller är jag härligt och idiotiskt positiv och hoppfull när jag faktiskt tänkte försöka cykla ifrån regnet?
Idag när jag tog ut Contessa för att cykla ner till Nordstan, där jag skulle möta upp sambon, så regnade det.
"Oh, crap" tänkte jag i min vita och inte alls särskilt regntäta tröja.
Men ställde jag henne och gick upp för att hämta en regnjacka?
Nej, nej...
Jag grenslar beslutsamt cykeln och cyklar utav bara helvetet (kisandes, eftersom det var svårt att se mellan de ilskna dropparna), i hopp om att cykla ifrån regnet!
Självklart kom jag fram till Nordstan genomblöt av regnet och varm som satan himself av mitt galna trampande.
Men frågan är fortfarande...
Var jag bara lat som inte orkade gå upp eller är jag härligt och idiotiskt positiv och hoppfull när jag faktiskt tänkte försöka cykla ifrån regnet?
Människor!
På väg hem från jobbet idag, tog jag mitt solavsaknade nylle och svängde förbi solariet.
Alla "bra" var upptagna och jag vägrar rebelliskt att ta mitt hatobjekt, som ändå var ledigt.
Alla "bra" var upptagna och jag vägrar rebelliskt att ta mitt hatobjekt, som ändå var ledigt.
Vadå? Spendera 20 minuter med någon du inte gillar, och dessutom betala för det. Nej tack!
Jag satte mig istället på en stol och väntade de 3 minutrarna som solaren i det ena rummet hade kvar. Jag hör belåtet när han är klar och börjar plocka ihop mig själv. Knyter upp skorna och så...
Vad är det med dig? Jag var sjukt redo att bli naken!
Då ringer hans telefon och snubben börjar prata... -INNE I SOLARIEBÅSET!
Han slår sig ner där inne och babblar ren skit i 10 minuter.
Där satt jag med mina uppknutna skor, jackor och väskor i knät, redo att kasta mig ner på britsen och hörde allting.
Va fan!
När han till slut kom ut gjorde jag en riktig glåpögd kärringblängning mot honom och tänkte nöjt när jag gled förbi att:
"Mmm, där fick han minsann! Ha!! Det misstaget lär han ju inte göra om efter den blicken."
Sedan var jag tvungen att skratta åt hur löjlig jag är... Stackars man!
Jag såg ut ungefär såhär:
http://www.s-anand.net/calvinandhobbes.html#19930220
Det är förövrigt samma strip som jag målade på min första snowboard!
På mitt jobb...
... Är taklamporna i trappuppgången till hälften målade på grund av att grannarna, i huset mittemot (ca 20 meter), blir bländade av ljuset.
Efter otaliga samtal till skolan angående det förfärligt starka(!) ljuset, fick vaktmästaren nog och målade lampornas fönstersidor svarta!
Jag bara älskar det!
Tänk att ringa till sin granne och säga att dennes kökslampa är lite för stark, för att sedan be om att den borde släckas för att inte blända mig, där jag sitter och inte har ett liv i min lägenhet.
Jag berättar i morgon
På mitt jobb är taklamporna i trappuppgången till hälften målade.
SNÄLLA, gissa varför!
Den som gissar rätt får ett eget inlägg ;)
En ledtråd:
Människor är verkligen helt underbara och jag älskar humorn i det!
SNÄLLA, gissa varför!
Den som gissar rätt får ett eget inlägg ;)
En ledtråd:
Människor är verkligen helt underbara och jag älskar humorn i det!
Man bestämmer det oftast inte. Det liksom bara blir...
Mamman till sin ivriga och upptäcktsgiriga dotter i affären:
"Kom inte bort nu, är du snäll."
"Nejdå" svarar flickan och kilar kvickt iväg bakom varuhyllan.
*Kom inte bort nu, är du snäll*
I love it
Tänk om man kunde säga så till sin plånbok, sina nycklar, sina tankar och (i alla fall vad det gäller mig) ibland, till och med sig själv.
Jag, som mamman om sin dotter, tror nämligen att mina prylar ständigt smider sluga planer på hur de ska komma bort ifrån mig...
"Kom inte bort nu, är du snäll."
"Nejdå" svarar flickan och kilar kvickt iväg bakom varuhyllan.
*Kom inte bort nu, är du snäll*
I love it
Tänk om man kunde säga så till sin plånbok, sina nycklar, sina tankar och (i alla fall vad det gäller mig) ibland, till och med sig själv.
Jag, som mamman om sin dotter, tror nämligen att mina prylar ständigt smider sluga planer på hur de ska komma bort ifrån mig...
W O W
Ja, då har den här Way Out west helgen gått och det är en trött, men nöjd tjej här vid datorn.
Höjdpunkten var nog Booka Shade, som hade en helt otroligt fet spelning. N*E*R*D och Neil Young var också två favoriter.
Sonic Youth's gitarrist var så full att han inte ens kunde stå upp. Jobbigt att kröka bort sin egen spelning. Nej, han hade nog ingen ångest alls igår morse...
Jag och Heff och några av hans kompisar hängde bland öltält och lera i två härliga dagar och han känner verkligan ALLA, den killen.
Vi kunde inte gå någonstans utan att jag fick stanna och se Heff hänga runt halsen på någon...
Jag träffade två personer som jag kände. TVÅ!
Poppis tjej här, verkligen!
Något jag gjorde regelbundet under mitt festivalande, var att besöka toaletterna och det är verkligen underhållande att stå i en kö full av fulla tjejer...
Kompis ett:
"Är det här Flamingon eller?" (Scenen)
Kompis två:
"Nej, det är Frans Ferdinand"
Hela jag kluckar av skratt...
I en annan kö står det två unga tjejer bakom mig och diskuterar sin mycket viktiga alkoholkonsumtion:
"Asså, jag har druckigt asmycke nu, men jag känner mig inte ens lullig"
"Jag veeeet. Det är skittråkigt. Vi måste häva lite"
Då ringer telefonen till den första tjejen som med exakt rätt schvung på orden säger:
"Var eeee du? Jag schtår i koatön!"
Moahahahahaha!
Efter Neil Young går Heff och jag mot Pustervik för att se Kristoffer Åström, men det var så fullt att inte ens vi kom in.
Det har nog faktiskt aldrig hänt innan...
Heff kommer ALLTID in.
Han har ju typ bott där i 10 år. Jag kommer ju alltid in för att jag är med som ett svarthårigt litet bihang till grabbarna, men detta var första gången vi nekades.
Istället tog vi en liten sväng mot Henriksberg, där Division Of Laura Lee spelade, men även där var det överfullt.
Bittra och frusna gick vi vidare och kollade utsikten vid Kampanilen eller Sjömanshustrun som hon väl egentligen heter, då en polisbil plötsligt kommer smygandes, tränger in oss i hörnet och blåser på helljuset.
Heff som pratar i telefonen avbryter lite skrattandes sitt samtal medan jag går fram till den nervevade rutan och frågar konstapeln om vad som står på.
"Hur länge har ni varit här?"Höjdpunkten var nog Booka Shade, som hade en helt otroligt fet spelning. N*E*R*D och Neil Young var också två favoriter.
Sonic Youth's gitarrist var så full att han inte ens kunde stå upp. Jobbigt att kröka bort sin egen spelning. Nej, han hade nog ingen ångest alls igår morse...
Jag och Heff och några av hans kompisar hängde bland öltält och lera i två härliga dagar och han känner verkligan ALLA, den killen.
Vi kunde inte gå någonstans utan att jag fick stanna och se Heff hänga runt halsen på någon...
Jag träffade två personer som jag kände. TVÅ!
Poppis tjej här, verkligen!
Något jag gjorde regelbundet under mitt festivalande, var att besöka toaletterna och det är verkligen underhållande att stå i en kö full av fulla tjejer...
Kompis ett:
"Är det här Flamingon eller?" (Scenen)
Kompis två:
"Nej, det är Frans Ferdinand"
Hela jag kluckar av skratt...
I en annan kö står det två unga tjejer bakom mig och diskuterar sin mycket viktiga alkoholkonsumtion:
"Asså, jag har druckigt asmycke nu, men jag känner mig inte ens lullig"
"Jag veeeet. Det är skittråkigt. Vi måste häva lite"
Då ringer telefonen till den första tjejen som med exakt rätt schvung på orden säger:
"Var eeee du? Jag schtår i koatön!"
Moahahahahaha!
Efter Neil Young går Heff och jag mot Pustervik för att se Kristoffer Åström, men det var så fullt att inte ens vi kom in.
Det har nog faktiskt aldrig hänt innan...
Heff kommer ALLTID in.
Han har ju typ bott där i 10 år. Jag kommer ju alltid in för att jag är med som ett svarthårigt litet bihang till grabbarna, men detta var första gången vi nekades.
Istället tog vi en liten sväng mot Henriksberg, där Division Of Laura Lee spelade, men även där var det överfullt.
Bittra och frusna gick vi vidare och kollade utsikten vid Kampanilen eller Sjömanshustrun som hon väl egentligen heter, då en polisbil plötsligt kommer smygandes, tränger in oss i hörnet och blåser på helljuset.
Heff som pratar i telefonen avbryter lite skrattandes sitt samtal medan jag går fram till den nervevade rutan och frågar konstapeln om vad som står på.
Det visar sig att det varit skottlossning utanför Respekt vid Järntorget och att det borde ha sprungit förbi en anfådd man vid oss.
Vi hade bara varit där i ca 10 minuter och dessvärre inte sett någon anfådd man, men lovade dyrt och heligt att ringa om vi såg honom.
Vi mötte senare upp sångaren i BLOFLY (Heffs band) http://www.youtube.com/watch?v=3UnPlgGJVns och gick tillsammans med honom in på Pustervik, där vi stannade till alldeles för sent, men hade som vanligt, vansinnigt trevligt.
Jag missade ju tyvärr Kristoffer Åström-spelningen, men han var med under efterfesten, så jag fick i alla fall pratat med honom lite.
Mycket sympatisk och trevlig man.
Det är fan inte ok...
... Att göra som taxichauffören gjorde igår.
Körningen mellan mitt hem och festivalområdet kostade 60 kronor och när jag betalar med en 100-lapp, tar han snabbt emot den och säger:
"Tack så mycket. Ha nu en trevlig kväll!"
Va? Vänta lite nu...
Jag sa, mig veterligen, ingenting om 40 spänn i dricks.
Jag hade tänkt be honom ge mig en 20:a tillbaka, vilket innebär 20 kr i dricks för honom. Något som jag tycker räcker gott och väl, men jag gick bara snopet ur bilen och funderade på vad som just hände.
Varför tar taxichaufförerna för givet att de ska få dricks jämt? Det är bannemig ingen som ger mig dricks på jobbet.
Och dessutom så åker jag ju med Mini Taxi just för att de är så billiga.
Hur kom det då sig att min billiga 60 kronorsresa kostade mig 100 kronor.
Mycket märkligt!
Körningen mellan mitt hem och festivalområdet kostade 60 kronor och när jag betalar med en 100-lapp, tar han snabbt emot den och säger:
"Tack så mycket. Ha nu en trevlig kväll!"
Va? Vänta lite nu...
Jag sa, mig veterligen, ingenting om 40 spänn i dricks.
Jag hade tänkt be honom ge mig en 20:a tillbaka, vilket innebär 20 kr i dricks för honom. Något som jag tycker räcker gott och väl, men jag gick bara snopet ur bilen och funderade på vad som just hände.
Varför tar taxichaufförerna för givet att de ska få dricks jämt? Det är bannemig ingen som ger mig dricks på jobbet.
Och dessutom så åker jag ju med Mini Taxi just för att de är så billiga.
Hur kom det då sig att min billiga 60 kronorsresa kostade mig 100 kronor.
Mycket märkligt!
Tjo ho
I dag släppte det.
Jag har inte sovit på hela veckan och är speedad som en liten övertrött unge!
Jag och Bridget har skämtat och töntat oss hela dagen och ungarna har bara tittat på oss med öppna munnar.
De nya sexåringarna som är på inskolning får sig en resa utan dess like med dessa två fröknar, som tydligen har en seriös släng av damp.
Idag, efter bamba, gick världens sämsta karaktär upp och bakade muffins (ananasen har fullkomligt sumpat sin chans).
Nu när vi skulle fika i oss mumsigheterna satte Bridget på sin nya favvoskiva -Mamma mia!
Fröken Babbel roffar åt sig en sked och Bridget sin knutna hand och vi showar som om vi fick pengar för det, runt bordet där barnen satt och tjöt av förtjusning.
Vi dansade, sjöng, skrattade och dundrade runt i klassrummet... Äntligen!
Jag har hittat mig själv på jobbet igen och det känns såååå skönt!
De nya barnen är överlyckliga och de "gamla" hänger snabbt med oss i show -och skämtsvängen!
Egentligen slutade jag klockan 12:00, men jag har så vansinnigt trevligt med min kollega och våra barn, att jag stannade över lite.
Får stressa som ett as att hinna till kyrkan och det blivande bröllopet snart...
Blöllop och Way Out West!
Jag har inte sovit på hela veckan och är speedad som en liten övertrött unge!
Jag och Bridget har skämtat och töntat oss hela dagen och ungarna har bara tittat på oss med öppna munnar.
De nya sexåringarna som är på inskolning får sig en resa utan dess like med dessa två fröknar, som tydligen har en seriös släng av damp.
Idag, efter bamba, gick världens sämsta karaktär upp och bakade muffins (ananasen har fullkomligt sumpat sin chans).
Nu när vi skulle fika i oss mumsigheterna satte Bridget på sin nya favvoskiva -Mamma mia!
Fröken Babbel roffar åt sig en sked och Bridget sin knutna hand och vi showar som om vi fick pengar för det, runt bordet där barnen satt och tjöt av förtjusning.
Vi dansade, sjöng, skrattade och dundrade runt i klassrummet... Äntligen!
Jag har hittat mig själv på jobbet igen och det känns såååå skönt!
De nya barnen är överlyckliga och de "gamla" hänger snabbt med oss i show -och skämtsvängen!
Egentligen slutade jag klockan 12:00, men jag har så vansinnigt trevligt med min kollega och våra barn, att jag stannade över lite.
Får stressa som ett as att hinna till kyrkan och det blivande bröllopet snart...
Blöllop och Way Out West!
Fizzy bizzy bubble bear
Nej Petra, det defenitivt inte bara du som vet vad alla smågodissorterna heter. Jag är nämligen lite av ett vandrande smågodislexikon!
Jag äter inte längre sura och hårda godisar, för de har, liksom ananasen, förstört mig fullkomligt.
Munnen blir helt "luddig" och trasig. Gommen kladdar och svider och tänderna blir ludna. Eugh!
Don't like!
Har ni tänkt på det här då?
Visst är de gamla godisarna godare än de nya. Inte gammalt såsom hårt godis, utan gammalt såsom prickar, svampar, fiskar och sockerbitar.
De hederliga godisarna som vi hade när vi var kids.
Och VAR är 50 öres tuggumina?
Jag kan fortfarande räkna i tuggumin ibland. (rätt ofta) Eller i öl. Jag räknar i öl med...
40 spänn... Det är en öl eller 80 tuggumin!
Jag äter inte längre sura och hårda godisar, för de har, liksom ananasen, förstört mig fullkomligt.
Munnen blir helt "luddig" och trasig. Gommen kladdar och svider och tänderna blir ludna. Eugh!
Don't like!
Har ni tänkt på det här då?
Visst är de gamla godisarna godare än de nya. Inte gammalt såsom hårt godis, utan gammalt såsom prickar, svampar, fiskar och sockerbitar.
De hederliga godisarna som vi hade när vi var kids.
Och VAR är 50 öres tuggumina?
Jag kan fortfarande räkna i tuggumin ibland. (rätt ofta) Eller i öl. Jag räknar i öl med...
40 spänn... Det är en öl eller 80 tuggumin!
Oups!
Jag är ju bara för underbar... Faktiskt. Jag ÄR det!
Underbar alltså!
Igår åkte jag direkt från jobbet, hem till Knutten (Fan, jag vill säga Heff och Heff... De heter ju det. Fuck om de inte bor ihop längre)... Hem till Heff och hjälpte honom att skruva ihop hans nya köksbord och stolar.
Han roddade sedan ihop en gryta av kärlek (fläskfilé, bacon, champinjoner, ädelost, grädde osv) och vi åt oss mer än mätta under livliga livsdiskussioner.
Tanken var att vi skulle på Tranquilos 3-årskalas och sedan vidare till Bliss, där Grizzlynallen spelade.
Vi sade dock till våra vänner som undrade över vår färdplan att:
"Det är ju planen, men vi ska inte säga för mycket. Man vet aldrig med oss. Vi kanske slutar på Pustervik hela kvällen"
Jodå, såatte... Gissa vart vi kom runt 00:00?
Gissa sedan vilket ställe vi lämnade vid 02:30 för att gå och nattakäka?
Jorå, alldeles riktigt -Pustervik!
Men vi var, trots allt, nöjda med den tidiga timmen och tog en taxi hem till Heff där jag skulle hämta Contessa. Till saken hör nu, att det regnade mindre husdjur så vi satte oss i köket och pratade, då jag inte alls var sugen på en sådan cykeltur...
När klockan närmade sig 04:30 borstar jag tänderna (med extratandborsten han hade köpt) och lägger mig i vetskap om att jag måste få sovit några timmar i alla fall. Jag skulle ju upp igen kl 06:00 eftersom jag började jobba halv sju.
Klockan ringer, jag snoozar två gånger.. Kastar ett öga på klockan som är 22 minuter över, slänger mig på Contessa 27 minuter över och sladdar in på skolgården en minut över halv.
SJUUUKT nöjd över att ha kommit i tid!
När jag går in tänker jag att "gud, vad upplyst det är" men lägger inte så mycket mer energi på det.
Jag låser upp och slänger en blick på spöket i spegeln när jag såkar se vad klockan är på väggen.
HALV ÅTTA???!!!
Skojar du Hans? Har jag kommit till jobbet en timma fel? Härregud, det har jag!
Den sjukt nöjda tjejen har ställt klockan en timma för sent och kastar sig, i panik, in till de andra (nu öppna) avdelningarna för att se om de hade några barn.
Till min lättnad har det inte varit en unge här mellan 06:30 och 07:30, så ingen kommer att skälla på mig.
Puh!
Nu blir det kaffe här... För att på ett väldigt sofistikerat sätt dölja att jag är sommarfräschheten personifierad!
Underbar alltså!
Igår åkte jag direkt från jobbet, hem till Knutten (Fan, jag vill säga Heff och Heff... De heter ju det. Fuck om de inte bor ihop längre)... Hem till Heff och hjälpte honom att skruva ihop hans nya köksbord och stolar.
Han roddade sedan ihop en gryta av kärlek (fläskfilé, bacon, champinjoner, ädelost, grädde osv) och vi åt oss mer än mätta under livliga livsdiskussioner.
Tanken var att vi skulle på Tranquilos 3-årskalas och sedan vidare till Bliss, där Grizzlynallen spelade.
Vi sade dock till våra vänner som undrade över vår färdplan att:
"Det är ju planen, men vi ska inte säga för mycket. Man vet aldrig med oss. Vi kanske slutar på Pustervik hela kvällen"
Jodå, såatte... Gissa vart vi kom runt 00:00?
Gissa sedan vilket ställe vi lämnade vid 02:30 för att gå och nattakäka?
Jorå, alldeles riktigt -Pustervik!
Men vi var, trots allt, nöjda med den tidiga timmen och tog en taxi hem till Heff där jag skulle hämta Contessa. Till saken hör nu, att det regnade mindre husdjur så vi satte oss i köket och pratade, då jag inte alls var sugen på en sådan cykeltur...
När klockan närmade sig 04:30 borstar jag tänderna (med extratandborsten han hade köpt) och lägger mig i vetskap om att jag måste få sovit några timmar i alla fall. Jag skulle ju upp igen kl 06:00 eftersom jag började jobba halv sju.
Klockan ringer, jag snoozar två gånger.. Kastar ett öga på klockan som är 22 minuter över, slänger mig på Contessa 27 minuter över och sladdar in på skolgården en minut över halv.
SJUUUKT nöjd över att ha kommit i tid!
När jag går in tänker jag att "gud, vad upplyst det är" men lägger inte så mycket mer energi på det.
Jag låser upp och slänger en blick på spöket i spegeln när jag såkar se vad klockan är på väggen.
HALV ÅTTA???!!!
Skojar du Hans? Har jag kommit till jobbet en timma fel? Härregud, det har jag!
Den sjukt nöjda tjejen har ställt klockan en timma för sent och kastar sig, i panik, in till de andra (nu öppna) avdelningarna för att se om de hade några barn.
Till min lättnad har det inte varit en unge här mellan 06:30 och 07:30, så ingen kommer att skälla på mig.
Puh!
Nu blir det kaffe här... För att på ett väldigt sofistikerat sätt dölja att jag är sommarfräschheten personifierad!
Oväntat!
Då jag bestämt mig att förhindra chokladen från att slinka ner i mig, köpte jag idag en ananas för att med en djävulsk listighet, lura det förrädiska sötsuget.
Vet ni hur farligt det är med ananas?
Det bränner och svider, river och bultar i hela munnen. Jag är helt trasig.
Så skulle godiset aldrig göra mot mig... Aldrig!
I morgon blir det melon. det är lenare och mjukare i längden.
Vet ni hur farligt det är med ananas?
Det bränner och svider, river och bultar i hela munnen. Jag är helt trasig.
Så skulle godiset aldrig göra mot mig... Aldrig!
I morgon blir det melon. det är lenare och mjukare i längden.
Ameen...
Vänta lite nu!
Igår skapade jag två nya kategorier:
Favoriter och Skoj på jobbet.
Tanken var ju att jag skulle kunna flytta dit gamla blogginlägg och ha dem samlade liksom. En tanke som gick käpprätt och i 240, åt helvete.
Nu läser jag i Kottebys blogg att han gjort något liknande till sina barn.
Va fan!
Varför kan han och inte jag?
Varför Paris Hilton så mycket pengar och inte jag?
Min pappa är MYCKET starkare än hennes!
Igår skapade jag två nya kategorier:
Favoriter och Skoj på jobbet.
Tanken var ju att jag skulle kunna flytta dit gamla blogginlägg och ha dem samlade liksom. En tanke som gick käpprätt och i 240, åt helvete.
Nu läser jag i Kottebys blogg att han gjort något liknande till sina barn.
Va fan!
Varför kan han och inte jag?
Varför Paris Hilton så mycket pengar och inte jag?
Min pappa är MYCKET starkare än hennes!
Förlorade första matchen
"Hur många barn är sugna på glass och chokladsås?"
"JAAAAAAAAAAG!!!!"
*No shit*
Världens sämsta karaktär ställer sig vid spisen och trollar fram ljuv magi med hjälp av margarin, sirap, kakao, mjölk och vaniljsocker...
Vad skulle jag göra?
Hela mitt jag skrek efter choklad och jag hade inget val.
Jag höll nästan på att dö av abstinenesen och kom, efter ett långt och smärtsamt överläggande med mig själv, fram till att detta var en ypperligt dålig dag att dö på.
Det blir power walk ikväll och jag tog faktiskt minst glass och chokladsås av alla... Faktiskt!
"JAAAAAAAAAAG!!!!"
*No shit*
Världens sämsta karaktär ställer sig vid spisen och trollar fram ljuv magi med hjälp av margarin, sirap, kakao, mjölk och vaniljsocker...
Vad skulle jag göra?
Hela mitt jag skrek efter choklad och jag hade inget val.
Jag höll nästan på att dö av abstinenesen och kom, efter ett långt och smärtsamt överläggande med mig själv, fram till att detta var en ypperligt dålig dag att dö på.
Det blir power walk ikväll och jag tog faktiskt minst glass och chokladsås av alla... Faktiskt!
Inte från min avdelning... INTE!!!
En flicka till en annan i bamba:
"Vadå? Är du allergisk mot kyckling?"
Viktig röst:
"Nej, men jag är vegeterian"
En tredje flicka:
"Jag väger 20 kilo"
Första flickan igen:
"Så du gillar inte kyckling?"
"Jo, men jag gillar levande kycklingar."
Tredje flickan:
"FINNS det levande kycklingar? Det har jag aldrig sett"
Första flickan:
"Såklart det gör. Hönans barn du vet."
Tredje flickan:
Gris!?
"Vadå? Är du allergisk mot kyckling?"
Viktig röst:
"Nej, men jag är vegeterian"
En tredje flicka:
"Jag väger 20 kilo"
Första flickan igen:
"Så du gillar inte kyckling?"
"Jo, men jag gillar levande kycklingar."
Tredje flickan:
"FINNS det levande kycklingar? Det har jag aldrig sett"
Första flickan:
"Såklart det gör. Hönans barn du vet."
Tredje flickan:
Gris!?
Nöjd
Då jag ännu en gång gick runt här och spottade och frustade över hur äckligt mitt innan så goda kaffe blev, efter att jag micrat det, skickade jag till 118100:
"VARFÖR blir mitt så goda kaffe så äckligt när jag (efter att det blivit kallt) micrar det?"
Svaret löd som såhär:
"När kaffe får svalna i rumstemperatur tappar det stora delar av smaken, och den goda lukten och får, som det mesta som man värmer i micron en lite annorlunda smak.
För att undvika detta kan vi rekommendera dig att införskaffa en termosmugg. Den håller ditt kaffe varmt längre och håller inne den goda smaken.
Ha en fortsatt underbar dag med ditt kaffe."
Jag är lite kär i 118100.
Det är alltid så härliga svar (tro mig, jag har många frågor) och de säger alltid mer än bara svaret på frågan.
I love it.
Kan man dejta 118100... Är 118100 singel?
Hmm.. Jag kanske skulle skicka en fråga om det!
"VARFÖR blir mitt så goda kaffe så äckligt när jag (efter att det blivit kallt) micrar det?"
Svaret löd som såhär:
"När kaffe får svalna i rumstemperatur tappar det stora delar av smaken, och den goda lukten och får, som det mesta som man värmer i micron en lite annorlunda smak.
För att undvika detta kan vi rekommendera dig att införskaffa en termosmugg. Den håller ditt kaffe varmt längre och håller inne den goda smaken.
Ha en fortsatt underbar dag med ditt kaffe."
Jag är lite kär i 118100.
Det är alltid så härliga svar (tro mig, jag har många frågor) och de säger alltid mer än bara svaret på frågan.
I love it.
Kan man dejta 118100... Är 118100 singel?
Hmm.. Jag kanske skulle skicka en fråga om det!
Klart att jag lyssnar och respekterar dig, men jag bestämmer...
Det händer då och då att mina vänner ber mig att inte skriva om något i bloggen.
Till det har jag två saker att säga:
För det första är det MIN blogg. Ingen annans. Jag har ensamrätt på vad som publiceras i inläggen och jag skriver om precis vad jag vill.
För det andra så funderar jag lite över förtroendet mina vänner ger mig. Har jag någonsin hängt ut någon annan än mig själv? (Förutom när det är något hysteriskt roligt förstås).
Jag vill i alla fall tro att jag kan skilja på humor och saker som andra inte har att göra med...
Vad skulle jag få ut av att skriva om mina vänners misstag och tankar?
Den här bloggen handlar ju om mina misstag och tankar, och som den egotrippade tjejen jag är, har jag faktiskt inga som helst planer på att blanda in andra i det.
Skriv en egen blogg vetja ;)
Och för det andra så händer det massor i mitt liv som inte kommer upp här -såklart.
Vad trodde ni?
Till det har jag två saker att säga:
För det första är det MIN blogg. Ingen annans. Jag har ensamrätt på vad som publiceras i inläggen och jag skriver om precis vad jag vill.
För det andra så funderar jag lite över förtroendet mina vänner ger mig. Har jag någonsin hängt ut någon annan än mig själv? (Förutom när det är något hysteriskt roligt förstås).
Jag vill i alla fall tro att jag kan skilja på humor och saker som andra inte har att göra med...
Vad skulle jag få ut av att skriva om mina vänners misstag och tankar?
Den här bloggen handlar ju om mina misstag och tankar, och som den egotrippade tjejen jag är, har jag faktiskt inga som helst planer på att blanda in andra i det.
Skriv en egen blogg vetja ;)
Och för det andra så händer det massor i mitt liv som inte kommer upp här -såklart.
Vad trodde ni?
WTF
Än en gång kaffe som kräver tuggor, än en gång nära gråten när klockan ringer, än en gång på jobbet tidigt!
Jag måste få sova snart, innan jag skjuter mig själv!
I morse, 06:30, när jag kom till jobbet började jag läsa Snabba Cash av Jens Lapidus.
Döm av min förvåning när jag, redan på sidan 17, läser:
"Livet sket på Jorge. Livet sög hästballe. Livet var tufft..."
Livet sög hästballe?!
Här har jag gått i lycklig ovetskap och trott att jag hade ett alldeles eget uttryck i att något suger hästballe (vilket jag använder mycket mer än sällan) och så dyker det upp i en bok på det här viset.
Visserligen är den från 2006 (tror jag) så Jens kan ju faktiskt ha snott det från mig.
Föga troligt dock!
Jag måste få sova snart, innan jag skjuter mig själv!
I morse, 06:30, när jag kom till jobbet började jag läsa Snabba Cash av Jens Lapidus.
Döm av min förvåning när jag, redan på sidan 17, läser:
"Livet sket på Jorge. Livet sög hästballe. Livet var tufft..."
Livet sög hästballe?!
Här har jag gått i lycklig ovetskap och trott att jag hade ett alldeles eget uttryck i att något suger hästballe (vilket jag använder mycket mer än sällan) och så dyker det upp i en bok på det här viset.
Visserligen är den från 2006 (tror jag) så Jens kan ju faktiskt ha snott det från mig.
Föga troligt dock!
Överraskningsmoment och för andra ett kodak moment
Efter en första och faktiskt, helt ok dag på jobbet gränslar jag Contessa och trampar lugnt hem i duggregnet. (Jag slutade egentligen tidigare, men väntade för att inte behöva cykla i spöregnet och bli dyngsur).
Helt plötsligt, alltså verkligen, totalt out of the blue, blir jag helt nersköljd av vatten.
Det var så mycket, tungt och snabbt att jag nästan ramlade mitt på gatan, med cykeln.
"Vad i helvete?"
Jag tvärnitar ilsket och blänger upp mot huset bredvid mig, beredd att se skitungar vrålgarvandes med åtta 10-litershinkar i famnen.
Men istället för skrattandes busungar ser jag ett stort vitt rör som går ut ca tre meter från hustaket, och ur det röret droppar det nu lite vatten.
Det pågår något slags bygge på taket och de behöver väl bli av med allt vatten som samlas där.
Den killen eller tjejen som kläckte idén med ett rör några meter ut från taket räknade nog inte med slarviga cyklister som, eftersom de inte har några stänkskärmar, undviker att cykla i cykelbanans vattenpölar utan tar vägen bredvid.
Det var en leendes Sara som sedan droppandes cyklade hem...
Helt plötsligt, alltså verkligen, totalt out of the blue, blir jag helt nersköljd av vatten.
Det var så mycket, tungt och snabbt att jag nästan ramlade mitt på gatan, med cykeln.
"Vad i helvete?"
Jag tvärnitar ilsket och blänger upp mot huset bredvid mig, beredd att se skitungar vrålgarvandes med åtta 10-litershinkar i famnen.
Men istället för skrattandes busungar ser jag ett stort vitt rör som går ut ca tre meter från hustaket, och ur det röret droppar det nu lite vatten.
Det pågår något slags bygge på taket och de behöver väl bli av med allt vatten som samlas där.
Den killen eller tjejen som kläckte idén med ett rör några meter ut från taket räknade nog inte med slarviga cyklister som, eftersom de inte har några stänkskärmar, undviker att cykla i cykelbanans vattenpölar utan tar vägen bredvid.
Det var en leendes Sara som sedan droppandes cyklade hem...
Första jobbdagen, fyra koppar kaffe och kalorier i överflöd!
Jag fick en present av min favvo-Bridget idag, som hon tyckte var jag:
Är inte det den finaste av kylskåpsmagneter någonsin?
Tillsammans med presenten kom två härligt sockriga och smöriga Wienerbröd som vi nu smarrar i oss, framför varsin dator!
Men sedan blir det ändring!
NO MOOOORE of that shit in me...
Eller jo... Kanske bara lite till. Bara idag!
Min mammalediga kollega kommer förbi med fika om någon timma och jag hade ju tänkt att kanske hälsa på min fina mormor i eftermiddag.
Och alla vet väl att mormödrar innebär kaffe i snirkliga koppar med guldkant samt fikabröd.
Just shoot me, will ya'!
Det här kommer att bli en bråkig höst med min karaktär, men jag ska klara det. Jag SKA!
Är inte det den finaste av kylskåpsmagneter någonsin?
Tillsammans med presenten kom två härligt sockriga och smöriga Wienerbröd som vi nu smarrar i oss, framför varsin dator!
Men sedan blir det ändring!
NO MOOOORE of that shit in me...
Eller jo... Kanske bara lite till. Bara idag!
Min mammalediga kollega kommer förbi med fika om någon timma och jag hade ju tänkt att kanske hälsa på min fina mormor i eftermiddag.
Och alla vet väl att mormödrar innebär kaffe i snirkliga koppar med guldkant samt fikabröd.
Just shoot me, will ya'!
Det här kommer att bli en bråkig höst med min karaktär, men jag ska klara det. Jag SKA!
I surrender
"Människor som blir kära lägger sig ner på marken och slickar på varandras tungor!"
"Då har jag sett massor av käringar i Slottsskogen..."
Ok, lite mysigt är det kanske att vara tillbaka bland kidsen igen.... Eller ja... Ganska så väldigt mysigt ändå!
"Då har jag sett massor av käringar i Slottsskogen..."
Ok, lite mysigt är det kanske att vara tillbaka bland kidsen igen.... Eller ja... Ganska så väldigt mysigt ändå!
Demonjakt
06:45 ringer klockan, 07:10 går jag upp, 07:17 hämtar jag Contessa och 07:25 är jag på jobbet!
Jag vill bara gråta. Vad gör jag här? Jag fattar inte...
Idioterna som har gjort storstädet har flyttat runt allt, så jag får börja mitt arbetspass med att städa. AAAAARRRRGGHHGG
Jag har gjort mig en kaffekopp, så stark att jag tuggar i mig kaffet och jag förbereder mig nu mentalt på att möta ondskan och döda alla demoner, en gång för alla!
slutskedet...
Två väldigt kralliga och irriterande högljudda killar (den typen som vrålar: "Fan mannen, det är tvärvarmt i vattnet du vet") kommer fram till oss på Vinga i fredags och ber om en cigg.
Småpratet medans ciggen tänds låter ungefär såhär:
Krallig kille till Knutten:
"Coolt.. Tack fan. Är du från Hisingen eller?"
Knutten till krallig kille:
"Nej, Masthugget."
Krallig kille till Knutten:
"Åh!"
Krallig kille till alla:
"Har ni båt eller"
Saras huvud:
*Nej, men vi är jävligt bra simmare.*
Basisten till krallig kille:
"Jajemen"
Krallig kille till Basisten:
"Fett, vi med"
Saras huvud:
*Nähä!*
Hur kan man vara längst ut i Göteborgs skärgård och fråga om folk kom dit med båt? Sist jag kollade gick det inga flyg dit i allafall...
Efter ljuvligt bad och ett besök uppe i fyren åkte vi ut på havet och fiskade i skymningen.
Plötsligt hoppar Basisten till bredvid mig och tjuter:
"Shit! Vad fan var det?"
Alla fem i båten kastar sig mot relingen och blickar ut över havet.
Precis bredvid oss simmar det faktiskt tumlare. Flera stycken!
Det var en supermäktig upplevelse att se dem komma upp mot vattenytan precis framför oss och vi åkte sakta efter dem, men de simmade såklart ifrån oss så vi återgick, efter att vi tydligt talat om för varandra hur coolt det hela var, till det lugna fiskandet.
En makrill blev det, men han fick återgå till livet i havet. (Vi hade plockat massor av feta musslor som skulle tillagas på kvällen).
Till vännerna på Knuttens gård, kom vi runt 23-snåret och de var väl lite halvnöjda med vår fashionabla senhet, då vi bestämt att träffas runt 20:00.
Men det var så fint ute på havet... Grill fick vänta!
Våra medplockade musslor som Basisten trollade med i köket gjorde dock succé.
Se till att omge er med vänner som har kockjobbat. Det är helt suveränt, I tell you!
Utgången blev sen (eller tidig, det beror på hur man ser på det) och på lördagen går jag, i regnet, hem till Knutten och hjälper honom att diska upp från grillningen.
Vi chillar i hans soffa och kollar på motorcykel-trix-filmer. Fast sanningen är att det var betydligt mer bröst och underliv än coola trix med hojarna.
Sedan blir det bio för oss. Batman.. Bra rulle som varmt rekommenderas!
Efter bion gick vi på det igen och zippade rosé på Klaras för att sedan ha en ALL IN-kväll till halv sju i morse, då jag kastade in handduken, ringde en taxi och åkte hem!
Nu är det A perfect circle i högtalarna och lite småplock här hemma innan kvällsaktiviteterna på semesterns allra sista dag.
I morgon börjar livets verklighet igen...
Småpratet medans ciggen tänds låter ungefär såhär:
Krallig kille till Knutten:
"Coolt.. Tack fan. Är du från Hisingen eller?"
Knutten till krallig kille:
"Nej, Masthugget."
Krallig kille till Knutten:
"Åh!"
Krallig kille till alla:
"Har ni båt eller"
Saras huvud:
*Nej, men vi är jävligt bra simmare.*
Basisten till krallig kille:
"Jajemen"
Krallig kille till Basisten:
"Fett, vi med"
Saras huvud:
*Nähä!*
Hur kan man vara längst ut i Göteborgs skärgård och fråga om folk kom dit med båt? Sist jag kollade gick det inga flyg dit i allafall...
Efter ljuvligt bad och ett besök uppe i fyren åkte vi ut på havet och fiskade i skymningen.
Plötsligt hoppar Basisten till bredvid mig och tjuter:
"Shit! Vad fan var det?"
Alla fem i båten kastar sig mot relingen och blickar ut över havet.
Precis bredvid oss simmar det faktiskt tumlare. Flera stycken!
Det var en supermäktig upplevelse att se dem komma upp mot vattenytan precis framför oss och vi åkte sakta efter dem, men de simmade såklart ifrån oss så vi återgick, efter att vi tydligt talat om för varandra hur coolt det hela var, till det lugna fiskandet.
En makrill blev det, men han fick återgå till livet i havet. (Vi hade plockat massor av feta musslor som skulle tillagas på kvällen).
Till vännerna på Knuttens gård, kom vi runt 23-snåret och de var väl lite halvnöjda med vår fashionabla senhet, då vi bestämt att träffas runt 20:00.
Men det var så fint ute på havet... Grill fick vänta!
Våra medplockade musslor som Basisten trollade med i köket gjorde dock succé.
Se till att omge er med vänner som har kockjobbat. Det är helt suveränt, I tell you!
Utgången blev sen (eller tidig, det beror på hur man ser på det) och på lördagen går jag, i regnet, hem till Knutten och hjälper honom att diska upp från grillningen.
Vi chillar i hans soffa och kollar på motorcykel-trix-filmer. Fast sanningen är att det var betydligt mer bröst och underliv än coola trix med hojarna.
Sedan blir det bio för oss. Batman.. Bra rulle som varmt rekommenderas!
Efter bion gick vi på det igen och zippade rosé på Klaras för att sedan ha en ALL IN-kväll till halv sju i morse, då jag kastade in handduken, ringde en taxi och åkte hem!
Nu är det A perfect circle i högtalarna och lite småplock här hemma innan kvällsaktiviteterna på semesterns allra sista dag.
I morgon börjar livets verklighet igen...
