Världsligt
Hur vet man om man är kär egentligen?
Är det när man tänker mycket på en person och saknar personen i fråga när man inte är med varandra, eller är det djupare än så?
Krävs det konstant pirr i magen och härlig nervositet inför att träffa personen för att vara kär, eller räcker det att man känner man tycker om någon oerhört mycket och vill vara med denne så mycket som möjligt?
Och när vet man sedan att man är ett par?
Är det så att man bara vet eller krävs det att man ändrar statusen på facebook till "in a relationship" för att det verkligen ska vara på riktigt?
Eller räcker det helt enkelt med att man inte vill vara, och därmed inte är med någon annan än den andra personen i fråga.
Det var mycket enklare när man var liten och frågade chans. Då var det ett rakt JA eller NEJ och det fanns liksom inga frågetecken.
Fast det är klart. När man skickade små lappar med chansfrågan så fanns det ju oftast en ruta att kryssa i som hette "kanske" förutom "ja" och "nej" -rutorna och den var ju lite jobbig att få. Då visste man ju fortfarande inte riktigt...
Jag tror att jag är kär, men jag vet inte riktigt.
Är det när man tänker mycket på en person och saknar personen i fråga när man inte är med varandra, eller är det djupare än så?
Krävs det konstant pirr i magen och härlig nervositet inför att träffa personen för att vara kär, eller räcker det att man känner man tycker om någon oerhört mycket och vill vara med denne så mycket som möjligt?
Och när vet man sedan att man är ett par?
Är det så att man bara vet eller krävs det att man ändrar statusen på facebook till "in a relationship" för att det verkligen ska vara på riktigt?
Eller räcker det helt enkelt med att man inte vill vara, och därmed inte är med någon annan än den andra personen i fråga.
Det var mycket enklare när man var liten och frågade chans. Då var det ett rakt JA eller NEJ och det fanns liksom inga frågetecken.
Fast det är klart. När man skickade små lappar med chansfrågan så fanns det ju oftast en ruta att kryssa i som hette "kanske" förutom "ja" och "nej" -rutorna och den var ju lite jobbig att få. Då visste man ju fortfarande inte riktigt...
Jag tror att jag är kär, men jag vet inte riktigt.
Telefonägare igen
Någonstans går faktiskt gränsen för vad jag pallar med, och igår fick jag till slut nog!
Se inte ner på mig, men jag gav upp helt enkelt och ringde pappa, fastän jag hade haft en allvarlig diskussion med mig själv om att inte göra det den här gången.
Han och brorsan får alltid vara mina backups och jag vill någonstans egentligen inte alls vara den här hjälplösa och/men underbart bortskämda ungen som bara ringer pappa så fort det blir motgångar eller brist på pengar eller tekniska prylar.
Så den här gången skulle jag klara mig själv och köpa mig en ny telefon för mina egna pengar...
Mmmm eller huuur!
Bankens hemsida hånskrattade mig rakt i ansiktet när jag beslutsamt och med gott mod, i går kväll, loggade in för att föra över pengar inför dagens telefonhandlande.
"Trodde du verkligen på det själv, flicka lilla? MOOHHAAHHHAAAAH!"
Det diaboliska skrattet ringde fortfarande rått i mina patetiska små öron när jag, efter att ha lugnat mig lite, slog hemnumret till mina föräldrar för att med ynklig och len röst be att få prata med pappa.
"Jo, jag har ju några liggandes här. Frågan är vad du vill ha och vad som kan passa."
UNDERBARA människa!
Vi bestämde att jag skulle möta upp dem på Kungsmässan idag på förmiddagen för lite seriöst telefontittande.
Klockan 12.00 sitter jag förväntansfullt på träbänken mittemot fiskaffären och bråttas med alla pensionärer som har varit och handlat och nu ska ringa färdtjänsten för hemgång.
Vart jag än var på den lilla bänken kom det en pensionär och ville sitta. Jag hoppade från sida till sida, och vägrade att resa mig upp.
Ett tag satt jag i mitten, fastklämd mellan en gigantisk och skrynklig tant på min högra sida och en minst lika stor gubbe med för korta byxor på min vänstra.
Båda hade väldigt välfyllda kundvagnar framför sig och jag måste ha varit en väldigt uppskattad syn, där jag satt i mitten av dem med mina ben slickade mot varandra och med handväskan prydligt i knät och hoppades på att deras färdtjänster skulle komma snart så att jag kunde röra på mig igen.
För reste mig och gick, det gjorde jag inte!
När jag suttit där ett tag och började känna igen människor som gått förbi ett par gånger kände jag mig lite som en nervös knarkare som väntade på att dealern skulle komma och leverera.
Där satt jag med min skinnjackekrage uppfälld, mössan nerdragen över ögonen så att det enda som syntes var en liten näsa och två svarta flätor och försökte läsa en tidning. (Faktum närmare bestämt).
Men istället för att slappna av och ge mig hän åt artiklarna flackade min gröna blick ideligen ovanför tidningskanten i hopp om att se två föräldrar komma gående.
Likt en nervös liten knarkarunge som väntade på delivery...
Till slut kom de i alla fall två föräldrar gåendes runt hörnet och satte sig på var sin sida av mig på bänken.
Pappa hade den tilltänkta telefonen i handen (en Sony Ericsson W830i) och jag kastade mig hungrigt över den, ivrig att kunna få kontakt med omvärlden igen.
Han visade mig några olika teman som han hade laddat ner till den och vi hittade ett jättefint med rosa blommor som passade ett litet vildhallon alldeles utmärkt.
Nu börjar den vilda jakten på mina vänners telefonnummer då alla ligger kvar i den trasiga telefonen på vardagsrumselementet...
Tack så mycket pappa!
Jag vet inte vad jag ska säga men jag är oerhört tacksam och lovar att (göra mitt absolut bästa med att) ta väl hand om min nya fina telefon.
Going Lara Croft
Mina vänner.... Jag saknar er såååå!
DUMMA dumma telefon!
Idag har jag gjort min första latte och tagit oskulden på min fantastiska och underbara kaffemaskin. Och vilket glas med kaffe jag fick... Mmmmmporr!
Det lär ju bli ett gäng med sådana kärleksglas under de kommande dagarna.
Nyår närmar sig och idag var jag ute på stan efter jobbet, och köpte det sista till min Lara Croft utstyrsel. Det blev hölster, vapen och patroner.
Sedan har jag suttit här hemma och klippt, häftat, klistrat, svurit och jublat och nu bloggar jag i min svarta klädsel med vapen och allt!
Det är några små justeringar kvar (enorma bröst bland annat) innan allt är klart, men det närmar sig trots allt!
Idag testade vi även det beryktade ståsolariet, mina ladies och jag.
Det kändes väldigt lustigt, hela situationen. Det var som en liten cylinderformad garderob där jag naken klev in och tog tag i handtagen framför mig. Sex minuter senare kliver jag ut och känner mig mycket nöjd med min nya upplevelse.
Jag stog och funderade på trevligheter samtidigt som fläktarna jobbade med mitt hår och den farliga uv-strålningen attackerade min hungriga hud, och jag slapp tänka på alla andra som har legat och svettats i samma solarie innan mig.
Ett grymt solarie som jag nog ska besöka på söndag igen så jag blir lite brun(are) innan måndagens nyårsfest!
Annars har det inte hänt så mycket sedan sist, förutom att jag har haft grymt mysigt med min sexiga handyman och min underbara sambo har kommit hem efter sitt julfirande i skåne.
Här blir nu vin och några världsliga problemlösningar med tjejerna innan jag förhoppningsvis somnar mot ett manligt bröst!
Puss och kläm
DUMMA dumma telefon!
Idag har jag gjort min första latte och tagit oskulden på min fantastiska och underbara kaffemaskin. Och vilket glas med kaffe jag fick... Mmmmmporr!
Det lär ju bli ett gäng med sådana kärleksglas under de kommande dagarna.
Nyår närmar sig och idag var jag ute på stan efter jobbet, och köpte det sista till min Lara Croft utstyrsel. Det blev hölster, vapen och patroner.
Sedan har jag suttit här hemma och klippt, häftat, klistrat, svurit och jublat och nu bloggar jag i min svarta klädsel med vapen och allt!
Det är några små justeringar kvar (enorma bröst bland annat) innan allt är klart, men det närmar sig trots allt!
Idag testade vi även det beryktade ståsolariet, mina ladies och jag.
Det kändes väldigt lustigt, hela situationen. Det var som en liten cylinderformad garderob där jag naken klev in och tog tag i handtagen framför mig. Sex minuter senare kliver jag ut och känner mig mycket nöjd med min nya upplevelse.
Jag stog och funderade på trevligheter samtidigt som fläktarna jobbade med mitt hår och den farliga uv-strålningen attackerade min hungriga hud, och jag slapp tänka på alla andra som har legat och svettats i samma solarie innan mig.
Ett grymt solarie som jag nog ska besöka på söndag igen så jag blir lite brun(are) innan måndagens nyårsfest!
Annars har det inte hänt så mycket sedan sist, förutom att jag har haft grymt mysigt med min sexiga handyman och min underbara sambo har kommit hem efter sitt julfirande i skåne.
Här blir nu vin och några världsliga problemlösningar med tjejerna innan jag förhoppningsvis somnar mot ett manligt bröst!
Puss och kläm
Mår fint nu
Ibland känns livet bara så himla gött!
Jag är visserligen helt knäckt över att min telefon beslutat sig för att göra slut med mig.
Jag menar... SÅ mycket vatten var det inte. Bara lite spill ifrån glaset som jag ju råkade välta och ingen anledning till att bli så sur att displayen inte fungerar längre.
Ni vet ju hur det är. Ingen telefon-inga vänner, så nu har jag skitit i det blå skåpet. Tack gode gud (eller whatever) för msn och facebook så att jag kan nå de flesta av mina vänner ändå!
Men utöver mitt lilla gräl med telefonen så mår jag väldigt bra just nu!
Allt bara flyter på bra och jag känner mig uppskattad, omtyckt och värdefull. Det är en fin känsla!
Ikväll ska jag och min snygga väninna äta på restaurang och dansa runt på Inferno där en sexig handyman ska lira plattor.
Men det får bli en rätt lugn kväll ändå eftersom det ska jobbas med de små kidsen i morgon... I morgon ska det även bli ett väldigt efterlängtat frisörbesök!
Oh joy
Jag är visserligen helt knäckt över att min telefon beslutat sig för att göra slut med mig.
Jag menar... SÅ mycket vatten var det inte. Bara lite spill ifrån glaset som jag ju råkade välta och ingen anledning till att bli så sur att displayen inte fungerar längre.
Ni vet ju hur det är. Ingen telefon-inga vänner, så nu har jag skitit i det blå skåpet. Tack gode gud (eller whatever) för msn och facebook så att jag kan nå de flesta av mina vänner ändå!
Men utöver mitt lilla gräl med telefonen så mår jag väldigt bra just nu!
Allt bara flyter på bra och jag känner mig uppskattad, omtyckt och värdefull. Det är en fin känsla!
Ikväll ska jag och min snygga väninna äta på restaurang och dansa runt på Inferno där en sexig handyman ska lira plattor.
Men det får bli en rätt lugn kväll ändå eftersom det ska jobbas med de små kidsen i morgon... I morgon ska det även bli ett väldigt efterlängtat frisörbesök!
Oh joy
Inte så illa som det låter
Det är tur man har kontakter som har kontakter.
På julaftonsdag fick jag ett sms om den årliga julfesten på Deep. Det var bara gästlista som gällde i år så ville man komma var det bara att svara på sms:et och så var det klart.
Jag svarade inte eftersom jag tänkte att vi hade andra planer, mina vänner och jag.
Nu ville det sig tyvärr så att det inte riktigt blev som planerat och jag åkte hem, ensam, till mina katter efter familjestunden.
Klockan 00.00 ringer min sexiga handyman, säger att han är på Deep och undrar om jag tänker komma.
Oh, crap!
Men som sagt. Det är tur man har kontakter som har kontakter.
En halvtimma senare har han fixat listan och jag sitter, tuggummituggandes och sms:ande, i en taxi på väg ner mot stan.
Deep bjöd på housemusik, kramar, spanande, vodka juice, klämmande och skratt innan jag och de tre killarna gav upp och gav oss i väg mot en taxi i julaftonsnatten.
Min handyman och hela hans släkt sover på ett hotell under juldagarna, så det var bara att klappra in där med honom och hoppas på att vi inte mötte någon, vilket vi lyckligtvis inte gjorde. (Klockan var ju i och för sig närmare 03.30).
Klockan tre på eftermiddagen idag ska jag smyga ut samma väg och hoppas på att det inte dyker upp en mamma eller så.
Mamman vet nog visserligen om att jag är där, på hotellet, (eftersom en väldigt skvallrig kusin varit och knackat på och ringt ett antal gånger) men det är inte på det viset jag vill träffa mammor.
En snabb titt åt vänster... En snabb titt åt höger... Sikten är fri och vi går snabbt emot hissen som tar mig osedd ner till bottenplan.
En hejdåpuss vid hissen och jag går ensam ut i dimmiga, pissiga göteborg, tar en 90 g burgare på Franks (som jag girigt sätter i mig på fyra tuggor) och sätter mig på spårvagnen hem, där jag i hallen möts av två mammakära flickor med stora öron.
Nu ska det slappas i soffan en stund innan jag återigen förvandlas från en tråkig larv till en vacker fjäril (!) och möter upp min snygga väninna över en skvallrig cider eller två, en stund innan vi möter upp de andra.
Nu är det tyvärr så, att jag råkade välta ut ett glas med vatten över min fantastiska telefon i morse. Den telefonen har verkligen visat prov på att tåla det mesta, men nu blev den nog trött på mina klantigheter, för den dog... Hoppas, hoppas att den torkar till kvällen, för hur ska jag annars kunna sammankalla ligan?
Hur gjorde man förr?
På julaftonsdag fick jag ett sms om den årliga julfesten på Deep. Det var bara gästlista som gällde i år så ville man komma var det bara att svara på sms:et och så var det klart.
Jag svarade inte eftersom jag tänkte att vi hade andra planer, mina vänner och jag.
Nu ville det sig tyvärr så att det inte riktigt blev som planerat och jag åkte hem, ensam, till mina katter efter familjestunden.
Klockan 00.00 ringer min sexiga handyman, säger att han är på Deep och undrar om jag tänker komma.
Oh, crap!
Men som sagt. Det är tur man har kontakter som har kontakter.
En halvtimma senare har han fixat listan och jag sitter, tuggummituggandes och sms:ande, i en taxi på väg ner mot stan.
Deep bjöd på housemusik, kramar, spanande, vodka juice, klämmande och skratt innan jag och de tre killarna gav upp och gav oss i väg mot en taxi i julaftonsnatten.
Min handyman och hela hans släkt sover på ett hotell under juldagarna, så det var bara att klappra in där med honom och hoppas på att vi inte mötte någon, vilket vi lyckligtvis inte gjorde. (Klockan var ju i och för sig närmare 03.30).
Klockan tre på eftermiddagen idag ska jag smyga ut samma väg och hoppas på att det inte dyker upp en mamma eller så.
Mamman vet nog visserligen om att jag är där, på hotellet, (eftersom en väldigt skvallrig kusin varit och knackat på och ringt ett antal gånger) men det är inte på det viset jag vill träffa mammor.
En snabb titt åt vänster... En snabb titt åt höger... Sikten är fri och vi går snabbt emot hissen som tar mig osedd ner till bottenplan.
En hejdåpuss vid hissen och jag går ensam ut i dimmiga, pissiga göteborg, tar en 90 g burgare på Franks (som jag girigt sätter i mig på fyra tuggor) och sätter mig på spårvagnen hem, där jag i hallen möts av två mammakära flickor med stora öron.
Nu ska det slappas i soffan en stund innan jag återigen förvandlas från en tråkig larv till en vacker fjäril (!) och möter upp min snygga väninna över en skvallrig cider eller två, en stund innan vi möter upp de andra.
Nu är det tyvärr så, att jag råkade välta ut ett glas med vatten över min fantastiska telefon i morse. Den telefonen har verkligen visat prov på att tåla det mesta, men nu blev den nog trött på mina klantigheter, för den dog... Hoppas, hoppas att den torkar till kvällen, för hur ska jag annars kunna sammankalla ligan?
Hur gjorde man förr?
Tack som fan!
Det värsta som finns (kanske inte det allra värsta, men ändå väldigt värst) är när jag måste använda en bruksanvisning för att få något att fungera. Jag hatar det. Det är inte bra för imagen ;)
Jag vill ju kunna smacka upp i stort sett vad som helst utan att behöva hjälp från ett pappershäfte...
Nu sitter jag här med en insruktionsbok av värsta slaget och ska förstå hur min splitter nya, fantastiskt braiga och framförallt snygga espressomaskin fungerar.
Man borde veta det va? Hur en espressomaskin fungerar. Vilken bonnläpp jag känner mig som nu!
Ingenting jag borde tala om för mina vänner och kollegor kanske... Men jag står för det. Jag står för min okunskap och ser till att lära mig i stället.
Nästa gång jag får besök står jag med en krämig latte i handen och med ett brett flin på läpparna. Mallig som få förmodligen!
Tack som fan brorsan!
Och tack som fan, mamma och pappa. You so totally rock duuudes!
Ännu en härlig och lycklig julafton är klar och jag är lika nöjd som alltid.
Mamma, du ska ha massor av cred för all rolig mat du jämt fixar och en särskild klapp på axeln för de underbara små Absolut Vodka-flaskorna som vi gladeligen skålade i oss vid middagen. Kul idé!
Nu ska jag dyka ner i espressomaskinernas värld och bli en baristatjej av världsklass!
Magiskt och vackert som en saga!
Jag vill ju kunna smacka upp i stort sett vad som helst utan att behöva hjälp från ett pappershäfte...
Nu sitter jag här med en insruktionsbok av värsta slaget och ska förstå hur min splitter nya, fantastiskt braiga och framförallt snygga espressomaskin fungerar.
Man borde veta det va? Hur en espressomaskin fungerar. Vilken bonnläpp jag känner mig som nu!
Ingenting jag borde tala om för mina vänner och kollegor kanske... Men jag står för det. Jag står för min okunskap och ser till att lära mig i stället.
Nästa gång jag får besök står jag med en krämig latte i handen och med ett brett flin på läpparna. Mallig som få förmodligen!
Tack som fan brorsan!
Och tack som fan, mamma och pappa. You so totally rock duuudes!
Ännu en härlig och lycklig julafton är klar och jag är lika nöjd som alltid.
Mamma, du ska ha massor av cred för all rolig mat du jämt fixar och en särskild klapp på axeln för de underbara små Absolut Vodka-flaskorna som vi gladeligen skålade i oss vid middagen. Kul idé!
Nu ska jag dyka ner i espressomaskinernas värld och bli en baristatjej av världsklass!
Magiskt och vackert som en saga!
Ensam men glad
Det känns så konstigt här hemma utan min lilla sambo. Inte för att jag har varit hemma så mycket de senaste dagarna, men det är så tomt och kallt här i lägenheten.
Katterna ligger under sin värmelampa och skiter fullkomligt i sällskapssjuka mig. Förmodligen är det en tyst protest genemot mig, eftersom jag lämnat dem ensamma så mycket den senaste tiden.
Jag har försökt städa undan lite, men hamnar hela tiden framför datorn och pratar med folk via msn.
Jag är i ett enormt behov av kontakt och sällskap just nu och jag ska vara gräsänka i en hel vecka. Hur i hela världen ska jag klara det?
Julafton i morgon i och för sig, och då blir det ju familj och mys. Sedan på kvällen kanske jag och min snygga väninna möter upp ligan ute...
Ligan ja!
Ligan, eller boysen som jag kallar dem, är ett alldeles underbart gäng killar som jag umgicks mycket med för några år sedan, men tyvärr tappade kontakten med (de var väl inte helt populära hos exet).
Kontakten har börjat återupptas (mycket är nog tack vare en viss handyman) och igår var en sån kväll med dem som jag värdesätter väldigt högt.
Klockan 20.00 kliver jag in på Tranquilo, där det sitter sex underbara killar och dricker öl runt ett bord. Jag får sex varma och glada kramar och en stol sätts in åt mig i gemenskapen.
Det var bara så härligt att få sitta där, med dem igen. Skratta, skoja, prata, skåla, retas och bara njuta av sällskapet.
Det här är ett gäng killar som verkligen älskar varandra och de har hållt ihop, like forever... Och jag diggar dem skarpt! Särskilt han som fått ett grymt jobb med grym lön och grymma resor. Jag har verkligen saknat dig!
Det är ett fint gäng att vara ensam tjej med. Jag blir så härligt omhändertagen och uppmärksammad! Love it!
Vi satt på Tranquilo ett tag innan vi drog till Inferno och drack billigt en stund, innan vi sökte oss till Lounges där Faik spelade. Han är lätt en av de bästa dj:s jag någonsin haft äran att lyssna på.
Ser ni någon poster eller whatever som visar att Faik ska lira, så missa inte det. Han är verkligen duktig...
Efter goda drinkar, barhäng och dansande gick jag arm i arm med en het handyman mot hans lilla etta i stan.
En perfekt avslutning på en perfekt kväll med boysen!
Katterna ligger under sin värmelampa och skiter fullkomligt i sällskapssjuka mig. Förmodligen är det en tyst protest genemot mig, eftersom jag lämnat dem ensamma så mycket den senaste tiden.
Jag har försökt städa undan lite, men hamnar hela tiden framför datorn och pratar med folk via msn.
Jag är i ett enormt behov av kontakt och sällskap just nu och jag ska vara gräsänka i en hel vecka. Hur i hela världen ska jag klara det?
Julafton i morgon i och för sig, och då blir det ju familj och mys. Sedan på kvällen kanske jag och min snygga väninna möter upp ligan ute...
Ligan ja!
Ligan, eller boysen som jag kallar dem, är ett alldeles underbart gäng killar som jag umgicks mycket med för några år sedan, men tyvärr tappade kontakten med (de var väl inte helt populära hos exet).
Kontakten har börjat återupptas (mycket är nog tack vare en viss handyman) och igår var en sån kväll med dem som jag värdesätter väldigt högt.
Klockan 20.00 kliver jag in på Tranquilo, där det sitter sex underbara killar och dricker öl runt ett bord. Jag får sex varma och glada kramar och en stol sätts in åt mig i gemenskapen.
Det var bara så härligt att få sitta där, med dem igen. Skratta, skoja, prata, skåla, retas och bara njuta av sällskapet.
Det här är ett gäng killar som verkligen älskar varandra och de har hållt ihop, like forever... Och jag diggar dem skarpt! Särskilt han som fått ett grymt jobb med grym lön och grymma resor. Jag har verkligen saknat dig!
Det är ett fint gäng att vara ensam tjej med. Jag blir så härligt omhändertagen och uppmärksammad! Love it!
Vi satt på Tranquilo ett tag innan vi drog till Inferno och drack billigt en stund, innan vi sökte oss till Lounges där Faik spelade. Han är lätt en av de bästa dj:s jag någonsin haft äran att lyssna på.
Ser ni någon poster eller whatever som visar att Faik ska lira, så missa inte det. Han är verkligen duktig...
Efter goda drinkar, barhäng och dansande gick jag arm i arm med en het handyman mot hans lilla etta i stan.
En perfekt avslutning på en perfekt kväll med boysen!
Gamla bokhyllor vs handyman
"Well, you done done me and you bet I felt it
I tried to be chill but your so hot that i melted"
Jason Mraz musik ekar mjukt i den tysta, mörka lägenheten men telefonens vibrator vrålar vansinnigt och argt åt mig att: -Svara nu för helvete! Ser du inte hur jag hoppar och far här på bordet för att få din odelade uppmärksamhet.
Vem i hela världen är det som ringer såhär mitt i natten?
"Hej mamma!"
"Sover du?"
"Mmmmm..."
"Men herregud. Klockan är ju jättemycket."
*MAX 07.00* Tänker jag sömndrucket, halvliggandes över manliga, håriga ben och med telefonen fastklämd mellan axeln och hakan medans mina händer febrilt fipplar efter en fungerande klocka.
"Vad har du för planer i helgen?"
Aj aj aj... Den frågan innebär att hon vill ha hjälp med något.
Jag sätter mig klumpigt upp i sängen samtidigt som det svischar förbi hemska bilder i mitt huvud av julstäd, förrådsrensningar och trädgårdsarbete.
Det är alldeles för tidigt för sånt här nu... (Klockan visade sig visserligen vara 10.00 men den klockan litar jag då rakt inte på).
"Det ÄR helg nu mamma, och nja, jag har väl inga direkta planer" (egentligen skulle jag ju möta upp en snygg väninna på stan för att handla julklappar och prova det nya spännande stå-solariet, men det sa jag inte.)
"Varför undrar du?"
Det kommer en snabb resumé om pappas tvätta-bil-morgon och problemen som med det följde, varpå min kära mamma behövde hjälp med att bära lite...
Jag såg vågskålarna framför mig.
Den ena skålen var alldeles överfull med mammas bröte som skulle bäras bort från sin nuvarande position till en annan, och i den andra skålen såg jag den snygga och nakna handyman som låg bredvid mig och sov.
Den sistnämda vägde MYCKET mer än den första... Konstigt!
Hur skulle jag klara mig ur det här på ett snyggt sätt?
"Kan jag inte hjälpa dig med det på måndag?" *Hoppas, hoppas*
"PÅ JULAFTON?"
*Inte det nej...*
"Pappa kommer ut och hämtar dig."
Det var ju visserligen väldigt snällt av honom, men att köra bil kändes som något av det sista han skulle göra i mitt tycke.
"Mamma. Klockan är typ mitt i natten. Kan jag inte få tänka på det och så ringer jag dig sen. Jag kanske kan komma ut i morgon och fixa det."
Vi lägger på och jag somnar om direkt, för att sova djupt och väldigt drömskt i två timmar till.
Klockan halv två möter jag upp min väninna, klockan halv tre äter jag brunch, klockan tre får jag dåligt samvete och ringer mamma för att säga att jag kan komma ut vid halv fem.
Nu behövde hon nog ingen hjälp trots allt, men är jag en dålig dotter som inte åkte ut direkt när frågan kom?
I tried to be chill but your so hot that i melted"
Jason Mraz musik ekar mjukt i den tysta, mörka lägenheten men telefonens vibrator vrålar vansinnigt och argt åt mig att: -Svara nu för helvete! Ser du inte hur jag hoppar och far här på bordet för att få din odelade uppmärksamhet.
Vem i hela världen är det som ringer såhär mitt i natten?
"Hej mamma!"
"Sover du?"
"Mmmmm..."
"Men herregud. Klockan är ju jättemycket."
*MAX 07.00* Tänker jag sömndrucket, halvliggandes över manliga, håriga ben och med telefonen fastklämd mellan axeln och hakan medans mina händer febrilt fipplar efter en fungerande klocka.
"Vad har du för planer i helgen?"
Aj aj aj... Den frågan innebär att hon vill ha hjälp med något.
Jag sätter mig klumpigt upp i sängen samtidigt som det svischar förbi hemska bilder i mitt huvud av julstäd, förrådsrensningar och trädgårdsarbete.
Det är alldeles för tidigt för sånt här nu... (Klockan visade sig visserligen vara 10.00 men den klockan litar jag då rakt inte på).
"Det ÄR helg nu mamma, och nja, jag har väl inga direkta planer" (egentligen skulle jag ju möta upp en snygg väninna på stan för att handla julklappar och prova det nya spännande stå-solariet, men det sa jag inte.)
"Varför undrar du?"
Det kommer en snabb resumé om pappas tvätta-bil-morgon och problemen som med det följde, varpå min kära mamma behövde hjälp med att bära lite...
Jag såg vågskålarna framför mig.
Den ena skålen var alldeles överfull med mammas bröte som skulle bäras bort från sin nuvarande position till en annan, och i den andra skålen såg jag den snygga och nakna handyman som låg bredvid mig och sov.
Den sistnämda vägde MYCKET mer än den första... Konstigt!
Hur skulle jag klara mig ur det här på ett snyggt sätt?
"Kan jag inte hjälpa dig med det på måndag?" *Hoppas, hoppas*
"PÅ JULAFTON?"
*Inte det nej...*
"Pappa kommer ut och hämtar dig."
Det var ju visserligen väldigt snällt av honom, men att köra bil kändes som något av det sista han skulle göra i mitt tycke.
"Mamma. Klockan är typ mitt i natten. Kan jag inte få tänka på det och så ringer jag dig sen. Jag kanske kan komma ut i morgon och fixa det."
Vi lägger på och jag somnar om direkt, för att sova djupt och väldigt drömskt i två timmar till.
Klockan halv två möter jag upp min väninna, klockan halv tre äter jag brunch, klockan tre får jag dåligt samvete och ringer mamma för att säga att jag kan komma ut vid halv fem.
Nu behövde hon nog ingen hjälp trots allt, men är jag en dålig dotter som inte åkte ut direkt när frågan kom?
Mmmmpuss
Jag måste ha sett helt eländig ut, där jag satt vid datorn och skrev om min julångest, för min blonda stjärna kom fram till mig och gav mig en hård kram och en puss på kinden.
"Du är fin," sa hon och fortsatte sedan med att tejpa upp teckningen som hon höll på att sätta upp på mitt skåp!
En teckning på en väldigt glad, svarthårig fröken Babbel!
"Du är fin," sa hon och fortsatte sedan med att tejpa upp teckningen som hon höll på att sätta upp på mitt skåp!
En teckning på en väldigt glad, svarthårig fröken Babbel!
Julstrul
Jag har verkligen ångest!
Julklappsångest!
Nu har jag spenderat ett par eftermiddagar/kvällar på stan i min jakt efter bra julklappar till de jag vill ge just julklappar. Men hur går det då?
Just det... ÅT HELVETE!!!
Vad köper jag till någon som har allt?
Vad i hela världen köper jag?
Igår när jag gick runt på Nordstan och svor tyst (och kanske en och annan svordom högt) för mig själv över alla idioter, som liksom mig, irrade runt i ovisshet och mindre panik, fick jag helt enkelt nog.
Jag köpte en enorm påse naturgodis, satte mig på en bänk mitt i myllret och åt mina chokladdraperade nötter under tung tystnad och deprimerande uppgivenhet.
"Jag ger upp", tänkte jag och kände mig löjligt nära lipen!
Nu är det tre dagar kvar och några julklappar har jag inte fått köpt.
Jo, en till brorsan, men det räcker ju inte!
I kväll åker jag hem till mamma och pappa och skriver ut ett kort på mig själv till mormor, så där blir det minus en i alla fall.
Egotjej som ger bort kort på sig själv, men varje gång jag hälsar på min mormor tänker jag att:
"Vad är det för kort hon har på sitt äldsta barnbarn egentligen? Jag ser ju inte klok ut. Det här håller inte. Det måste jag se till att ändra på!"
Så nu blir det ett uppdaterat kort till henne, och därmed basta!
God jul mormor! Här får du mig, i en ram!
Är det någon som ligger inne med en briljant idé på uppskattade julklappar mottages de idéerna mer än gärna av den här tjejen, som snart bojkottar julen för i år!
Jag avslutar med att tala om för min kollega på grannavdelningen, att du är ju helt underbar!
Tack för att du alltid är så gullig och ställer upp.
Det hjälper mig oerhört att få lämna bygget tidigare idag, för att med brorsans hjälp, fixa mormors julklapp innan det är dags att susa vidare till mina ladies för en kväll fylld av vitt vin och räkor!
God jul kära kollega.
Jag hjälper dig nästa termin!
Hängda änglar och sneda granar
Börjar med två bilder på de senaste dagarnas byggbrud, för de som gnällt över att det bara var manliga bilder med borrar!
Visst rockar jag i mina blåbyxor?!
Nettan är den gula! Hon jobbade bra vill jag lova!
Det var skolavslutning på jobbet idag, och ungarna har nu jullov.
Min blonda skapelse var uppe på scenen och sjung, då hon är med i skolans kör. Efteråt hoppar hon ner från scenen och springer rakt in i min öppna famn.
"Vet du, fröken Babbel! Idag har jag sjungit för ALLA och vet du?"
Hon tittar sig omkring och gestikulerar med armarna för att verkligen visa hur mycket folk som satt i publiken.
"Jag kände två stycken."
"Bara två? Men hela klassen var ju här..."
"Amen ååååhh... Två från dagis."
Lite senare på eftermiddagen under promenaden från mellanmålet, med samma barn.
"*Hick*... Fröken Babbel. Jag är så trött på den här *hick*...Hickan nu. Jag har hickat sedan igår (egentligen handlar det om ca fem minuter)*hick* och det är ingen som *hick*.. har skrämt mig. Det tycker jag ä...."
"WWWHHHHRRRRRRAAAAGGHH"
Jag kastar mig över det rosaklädda lilla barnet och vrålar henne i ansiktet och lyfter upp henne i luften. (Allt på ca 4 hundradelars sekund).
"Men, Frö...*hick* fröken Babbel. Vad arg du låter... *Hick*"
Jag muttrar något om att "Ja det gick ju bra" och släpper ner henne på marken igen, och vi går hand i hand in till klassrummet.
Några minuter innan jag ska gå hem kommer hon igen med ett leende på läpparna.
"Fröken Babbel. Jag kommer inte ihåg om det var i går eller idag, men jag har sjungit för JÄTTEMÅNGA människor."
"HAR du? Vad roligt. Vart var det?"
"Hmmm... Det var längst upp i skolan du vet."
"Ja, men det var ju i morse. På skolavslutningen. Jag var ju där och tittade på dig."
"Ja, det vet jag väl. Jag hade ju ögonkontakt med dig hela tiden."
"Hade du?"
"Ja, jag var ju tvungen att se till så att du inte hittade på något dumt medans jag stod på scen!"
På vår avdelning är fröknarna helt morbida och "hänger" barnens fina änglar...
Och vi stryper den redan förskräckta granen. Den ÄR verkligen sådär sne...
Kolla in fröken Babbels strumpor! Gissa om jag var trött i morse!
Snickartjej
Nu sitter jag på ett hotellrum med en vit, fluffig handduk virad runt min kropp.
Det gick väldigt snabbt i söndags när jag till slut bestämde mig för att följa med Peter Petrelli till Stockholm, trots att det var snormycket att göra på jobbet och att jag kanske inte hade fått tag på någon som kunde titta till katterna.
"Klart att du ska följa med en het handyman till Stockholm." Säger min underbara chef när jag ringer henne på en söndag och ber om ledighet...
Den första biten av bilresan satt jag mest i telefonen och samordnade med jobbet och kattvakt. Kul att ta med mig på en roadtrip, när jag sitter i telefonen hela tiden. Ball tjej, verkligen!
Men det blev till slut ca fem timmar av housemusik, omkörningar, prat och Mc Donald's innan vi svängde ner i hotellets garage, la oss i sängen och den här tjejen somnade som en mätt kattunge, mot ett manligt bröst.
På måndagen drog vi på oss blåstället (jajemen, vi åkte förbi exet i söndags och hämtade mina blåbyxor) och åkte mot Petrellis arbetsplats.
Hans blåbyxor är sådär härligt slitna, fulla med silicon, betongdamm, färg och annat gött som gör att de ser sådär proffsigt manliga och använda ut.
Mina var bara mörkblå, stela och såg SKITNYA ut. Jag kände mig verkligen som den prao-elev som jag ju i och för sig var.
Han klädde mig därför med arbetsknivar, pennor, rörskärare och annat smått och gott som fick mig att se lite mer "äkta" ut, men jag kände mig fortfarande alldeles för ren.
"Det löser vi lätt." Säger mitt manliga sällskap och smetar ner mina rena byxor med sina siliconkladdiga fingrar (efter att ha tätat ett nyborrat hål) och kastar lite betongdamm från golvet på mig så att det fastnade i kladdet på mina ben.
"Titta, vad fint det blev," säger jag nöjt och poserar stolt, i mina nu rätt så smutsiga och verktygsklädda byxor.
Resten av dagen tillbringade jag med att springa runt med en siliconspruta och täta golvluckor, sprickor och borrhål.
Jag satt med en kniv (min arbetsgivare vet ju ännu inte att jag är en mindre livsfara för mig själv, med en kniv i handen) och skalade elkablar och jag tittade fascinerat på när manliga händer hanterade Nettan, Ginger och Barbie med stor ömhet och respekt.
De här fina och speciella tjejerna är borrar och skruvdragare.
Oh, tänk att få vara Nettan för en dag.
På lunchrestaurangen kom det fram en man till mig när jag stod vid salladsbordet och sa:
"Nämen, är du snickare? Fan, vad häftigt!"
"Eller huuur," svarar jag stolt och går med sträckt rygg till min matbricka med världens bredaste leende på läpparna.
Jag såg ut som en äkta snickartjej, som satt och åt lunch med sin snickarpartner! Coolt!
"Vi" jobbade på till ca 18.00 men i slutet av arbetspasset var jag nog mer av en sällskapsdam en bra hjälp. Det var ju jobbigt att vara snickartjej för en dag.
När jag vid sista timmen frågade om jag kunde göra något, svarade han:
"Sitt du bara där och se söt ut" (Det var nog lättast så. Jag var säkert bara ivägen annars)
"Åh, vilken tur. Det är ju jag nämligen skitbra på" svarade jag och parkerade min nu rätt smutsiga lilla rumpa på en stol.
Den här stora och underbara borr som Peter Petrelli kelar med, är ännu namnlös. Jag försökte ju givetvis att döpa henne till mitt eget namn, men insåg rätt snart att det nog inte riktigt passade hennes personlighet.
Hon borde heta något i stil med Patricia eller Rebecca... Eller Pleasure... Eller helt enkelt Pure Seduction.. Eller varför inte Totally Irresistible... Eller nåt!
Idag ska jag spendera min dag med att leta julklappar till min fantastiska familj, innan kvällen nalkas.
En liten påminnelse till världens bästa bror om att inte glömma bort syrrans nya utseende till bloggen. Det går ju givetvis bra att helt och hållet byta domän/adress för att göra det lättare för dig att forma den så som vi vill ha den...
Den här skogslayouten är verkligen fruktansvärd!
Det gick väldigt snabbt i söndags när jag till slut bestämde mig för att följa med Peter Petrelli till Stockholm, trots att det var snormycket att göra på jobbet och att jag kanske inte hade fått tag på någon som kunde titta till katterna.
"Klart att du ska följa med en het handyman till Stockholm." Säger min underbara chef när jag ringer henne på en söndag och ber om ledighet...
Den första biten av bilresan satt jag mest i telefonen och samordnade med jobbet och kattvakt. Kul att ta med mig på en roadtrip, när jag sitter i telefonen hela tiden. Ball tjej, verkligen!
Men det blev till slut ca fem timmar av housemusik, omkörningar, prat och Mc Donald's innan vi svängde ner i hotellets garage, la oss i sängen och den här tjejen somnade som en mätt kattunge, mot ett manligt bröst.
På måndagen drog vi på oss blåstället (jajemen, vi åkte förbi exet i söndags och hämtade mina blåbyxor) och åkte mot Petrellis arbetsplats.
Hans blåbyxor är sådär härligt slitna, fulla med silicon, betongdamm, färg och annat gött som gör att de ser sådär proffsigt manliga och använda ut.
Mina var bara mörkblå, stela och såg SKITNYA ut. Jag kände mig verkligen som den prao-elev som jag ju i och för sig var.
Han klädde mig därför med arbetsknivar, pennor, rörskärare och annat smått och gott som fick mig att se lite mer "äkta" ut, men jag kände mig fortfarande alldeles för ren.
"Det löser vi lätt." Säger mitt manliga sällskap och smetar ner mina rena byxor med sina siliconkladdiga fingrar (efter att ha tätat ett nyborrat hål) och kastar lite betongdamm från golvet på mig så att det fastnade i kladdet på mina ben.
"Titta, vad fint det blev," säger jag nöjt och poserar stolt, i mina nu rätt så smutsiga och verktygsklädda byxor.
Resten av dagen tillbringade jag med att springa runt med en siliconspruta och täta golvluckor, sprickor och borrhål.
Jag satt med en kniv (min arbetsgivare vet ju ännu inte att jag är en mindre livsfara för mig själv, med en kniv i handen) och skalade elkablar och jag tittade fascinerat på när manliga händer hanterade Nettan, Ginger och Barbie med stor ömhet och respekt.
De här fina och speciella tjejerna är borrar och skruvdragare.
Oh, tänk att få vara Nettan för en dag.
På lunchrestaurangen kom det fram en man till mig när jag stod vid salladsbordet och sa:
"Nämen, är du snickare? Fan, vad häftigt!"
"Eller huuur," svarar jag stolt och går med sträckt rygg till min matbricka med världens bredaste leende på läpparna.
Jag såg ut som en äkta snickartjej, som satt och åt lunch med sin snickarpartner! Coolt!
"Vi" jobbade på till ca 18.00 men i slutet av arbetspasset var jag nog mer av en sällskapsdam en bra hjälp. Det var ju jobbigt att vara snickartjej för en dag.
När jag vid sista timmen frågade om jag kunde göra något, svarade han:
"Sitt du bara där och se söt ut" (Det var nog lättast så. Jag var säkert bara ivägen annars)
"Åh, vilken tur. Det är ju jag nämligen skitbra på" svarade jag och parkerade min nu rätt smutsiga lilla rumpa på en stol.
Den här stora och underbara borr som Peter Petrelli kelar med, är ännu namnlös. Jag försökte ju givetvis att döpa henne till mitt eget namn, men insåg rätt snart att det nog inte riktigt passade hennes personlighet.
Hon borde heta något i stil med Patricia eller Rebecca... Eller Pleasure... Eller helt enkelt Pure Seduction.. Eller varför inte Totally Irresistible... Eller nåt!
Idag ska jag spendera min dag med att leta julklappar till min fantastiska familj, innan kvällen nalkas.
En liten påminnelse till världens bästa bror om att inte glömma bort syrrans nya utseende till bloggen. Det går ju givetvis bra att helt och hållet byta domän/adress för att göra det lättare för dig att forma den så som vi vill ha den...
Den här skogslayouten är verkligen fruktansvärd!
Det kommer mera
Oj, oj! Busy helg... Har inte hunnit skriva nåt...
Kära kollegor!
Jag kommer inte till jobbet måndag till onsdag, då jag kommer att vistas i hufvudstaden med en het handyman!
jag VET att det är väldigt dålig tajming med tanke på julfester och stundande avslutningar, men jag litar till fullo på att ni klarar er utan mig ett par dagar.
Vi får däremot ta en diskussion angående chefernas presenter.
Puss
Kära kollegor!
Jag kommer inte till jobbet måndag till onsdag, då jag kommer att vistas i hufvudstaden med en het handyman!
jag VET att det är väldigt dålig tajming med tanke på julfester och stundande avslutningar, men jag litar till fullo på att ni klarar er utan mig ett par dagar.
Vi får däremot ta en diskussion angående chefernas presenter.
Puss
I like you, I lööve you
Jag sitter och msn:ar med av mina absolut bättre vänner. I min msn-line har jag skrivit
"Candle light dinner med mig själv"
Vi kommer in på det faktum att jag är ensam hemma idag, att jag nog känner mig lite lonely bland mina ljus men att jag hoppades på att min nyopererade väninna skulle komma och hämta upp mig för en biltur...
Då fick jag, av honom, ett av de finaste meddelandena jag någonsin fått:
"Candle light dinner med mig själv"
Vi kommer in på det faktum att jag är ensam hemma idag, att jag nog känner mig lite lonely bland mina ljus men att jag hoppades på att min nyopererade väninna skulle komma och hämta upp mig för en biltur...
Då fick jag, av honom, ett av de finaste meddelandena jag någonsin fått:
"Vildhallonet är ett flockdjur som är i stort socialt behov av gruppen.
Om vildhallonet blir skiljt från sin ordinarie grupp blir hon strax ängslig. När ni skaffar husdjurshallon, skaffa dem alltid i par om 2 eller fler."
Jag frågar givetvis varifrån han fått alla dessa fantastiska ord, som ju så väldigt väl stämde in på mig!
"Ja, från alla naturprogram jag sett som vimlar omkring i mitt huvud."
Så fint, så fint!
Go Timbuk, go!
När jag kom till jobbet igår (och kollade fb, som jag alltid gör, samtidigt som jag onlinar mig på msn) fick jag ett grymt meddelande på min wall!
Jag och polarna ska på Timbutku imorgon (Onsdag) på trägårn.
Har lite gästlisteplatser över om du och sambon är sugna på att gå. Det är på trägårn och börjar klockan 20:00. Ring eller smsa mig så fort du läst detta, behöver (om så är fallet) ett nejsvar snabbt så vi får bjudigt någon annan.
Kram!
Nejsvar, my ass!
Här ska rockas Timbuk vill jag lova, varpå jag fullkomligt slänger mig på jobbtelefonen och flämtar fram de goda nyheterna till sambon, samtidigt som jag med vana fingrar, snabbt och smidigt knapprar iväg ett JAAAAA-sms till min coola och givmilda vän.
Kvart i åtta möter vi upp vår snygga väninna och killarna på Trädgårn och går, efter ett enormt kramkalas, till baren och tar igen förlorad tid tillsammans med öl och cider.
Har inte träffat killarna på ALLDELES för lång tid, så det var grymt härligt att se dem igen.
I've missed my lovely boys!
Zoolander! Fortfarande ett måste...
Tre tjejer på toan... Vi älskar varandra!
Timbuk rockar fett!
...Liksom vi!
En sak som slog mig (förutom att han är sjukt kort) när Mr Timbuktu entrade scenen, var att han knappt hade någon hals.
Killen såg ju nästan ut som om han hade kroppsuppbyggnaden av en dvärg. Konstigt! Det har jag minsann inte sett innan!
Men det blev en härlig konsertupplevelse, och det märks att Timbuktu verkligen älskar sin egen musik.
Han hade humorn i att lägga in "Trädgårn" på flera ställen i sina texter, och sånt uppskattas ju alltid.
Han snackade, dansade, sjöng och hoppade, liksom större delen av oss i publiken. Vi snackade, dansade, sjöng och hoppade som tokar, men Timbuk var ändå lite missnöjd över att han och bandet svettades mer än vad vi tycktes göra.
Hey! Vi gjorde ändå vårt bästa...
Tack för dansen gamle vän!
På lördag är det jag och tjejerna som underhåller dig... Make yourself ready for a night to remember honey!
Jag och polarna ska på Timbutku imorgon (Onsdag) på trägårn.
Har lite gästlisteplatser över om du och sambon är sugna på att gå. Det är på trägårn och börjar klockan 20:00. Ring eller smsa mig så fort du läst detta, behöver (om så är fallet) ett nejsvar snabbt så vi får bjudigt någon annan.
Kram!
Nejsvar, my ass!
Här ska rockas Timbuk vill jag lova, varpå jag fullkomligt slänger mig på jobbtelefonen och flämtar fram de goda nyheterna till sambon, samtidigt som jag med vana fingrar, snabbt och smidigt knapprar iväg ett JAAAAA-sms till min coola och givmilda vän.
Kvart i åtta möter vi upp vår snygga väninna och killarna på Trädgårn och går, efter ett enormt kramkalas, till baren och tar igen förlorad tid tillsammans med öl och cider.
Har inte träffat killarna på ALLDELES för lång tid, så det var grymt härligt att se dem igen.
I've missed my lovely boys!
Zoolander! Fortfarande ett måste...
Tre tjejer på toan... Vi älskar varandra!
Timbuk rockar fett!
...Liksom vi!
En sak som slog mig (förutom att han är sjukt kort) när Mr Timbuktu entrade scenen, var att han knappt hade någon hals.
Killen såg ju nästan ut som om han hade kroppsuppbyggnaden av en dvärg. Konstigt! Det har jag minsann inte sett innan!
Men det blev en härlig konsertupplevelse, och det märks att Timbuktu verkligen älskar sin egen musik.
Han hade humorn i att lägga in "Trädgårn" på flera ställen i sina texter, och sånt uppskattas ju alltid.
Han snackade, dansade, sjöng och hoppade, liksom större delen av oss i publiken. Vi snackade, dansade, sjöng och hoppade som tokar, men Timbuk var ändå lite missnöjd över att han och bandet svettades mer än vad vi tycktes göra.
Hey! Vi gjorde ändå vårt bästa...
Tack för dansen gamle vän!
På lördag är det jag och tjejerna som underhåller dig... Make yourself ready for a night to remember honey!
Det bästaste!
"Föken Babbel, VET du vad som är det bästaste med våran skola?" Frågar min lilla blondin med hela munnen full av saftig klementin.
"Oh, svår fråga. Kaaan det vara våran häftiga klätterställning?"
"Nää, gissa igen..." Hon mumsar vidare på sin gula klementin och dinglar med benen över bryggkanten, där vi sitter och äter matsäck!
"Oj, jag vet nog inget som slår den där råballa klätterställningen. Fritids kanske?"
"Nej" Brett leende... "DU är!"
"Wow! JAG?"
Hon sätter sig i mitt knä och räknar med fingrarna...
"Japp. Först kommer du, sedan kommer min bästa kompis, sedan mamma och pappa... Och så min lillebror såklart!"
"Oh, svår fråga. Kaaan det vara våran häftiga klätterställning?"
"Nää, gissa igen..." Hon mumsar vidare på sin gula klementin och dinglar med benen över bryggkanten, där vi sitter och äter matsäck!
"Oj, jag vet nog inget som slår den där råballa klätterställningen. Fritids kanske?"
"Nej" Brett leende... "DU är!"
"Wow! JAG?"
Hon sätter sig i mitt knä och räknar med fingrarna...
"Japp. Först kommer du, sedan kommer min bästa kompis, sedan mamma och pappa... Och så min lillebror såklart!"
På hur många arbetsplatser får man höra att man är det bästaste av precis ALLTING?
Det får ju självklart tas med en nypa salt, men den där villkorslösa kärleken är väldigt trevlig och uppskattad av oss elevassistenter, som ju inte verkar lyckas något vidare i vårat privata kärleksliv ;)
Jag är ju i alla fall alltid uppskattad på jobbet... Ha ha!
Vi var på teater med kidsen idag och jag hade ett blont plåster på mig hela tiden.
I ledet, på båten, unter matsäcksätningen, på teatern, på lussefikat, i ledet igen, på båten igen och i ledet igen. Till och med när hon gick på toan fick jag stå utanför och vakta.
Herrejösses vilken bra fröken jag måste vara.
Hoppas att hon aldrig inser hur väldigt bra de andra tre fröknarna hon har, också är. He he!
Fröken Babbel har gjort storkok på O,boy till alla barn och vuxna medans de var i aulan och tittadepå stämningsfullt luciatåg.
Det blir ju ingen riktig utflykt utan varm choklad. Att sedan få mumsa lussebullar (lussesnopparna fick stanna hemma) till det, gör det ju inte sämre direkt!
Mitt rosaklädda plåster lånade kameran och knäppte av ett dussintals bilder. Det roligaste, där jag med öppen mun och blodtörstiga gaddar attackerar hennes rosa mössa med en brun dödskalle på, kan jag ju tyvärr inte ta med.
Istället blir det detta fantastiska kort där jag med min alldeles för stora mössa (som hela tiden ramlar ner över ögonen. TACK mormor för att du stickade en till, som var mindre. Tog bara fel i morse) kommer ut från toan på teatern, som ju var väl vaktad av rosa galonbyxor och blont hår...
Det får ju självklart tas med en nypa salt, men den där villkorslösa kärleken är väldigt trevlig och uppskattad av oss elevassistenter, som ju inte verkar lyckas något vidare i vårat privata kärleksliv ;)
Jag är ju i alla fall alltid uppskattad på jobbet... Ha ha!
Vi var på teater med kidsen idag och jag hade ett blont plåster på mig hela tiden.
I ledet, på båten, unter matsäcksätningen, på teatern, på lussefikat, i ledet igen, på båten igen och i ledet igen. Till och med när hon gick på toan fick jag stå utanför och vakta.
Herrejösses vilken bra fröken jag måste vara.
Hoppas att hon aldrig inser hur väldigt bra de andra tre fröknarna hon har, också är. He he!
Fröken Babbel har gjort storkok på O,boy till alla barn och vuxna medans de var i aulan och tittadepå stämningsfullt luciatåg.
Det blir ju ingen riktig utflykt utan varm choklad. Att sedan få mumsa lussebullar (lussesnopparna fick stanna hemma) till det, gör det ju inte sämre direkt!
Mitt rosaklädda plåster lånade kameran och knäppte av ett dussintals bilder. Det roligaste, där jag med öppen mun och blodtörstiga gaddar attackerar hennes rosa mössa med en brun dödskalle på, kan jag ju tyvärr inte ta med.
Istället blir det detta fantastiska kort där jag med min alldeles för stora mössa (som hela tiden ramlar ner över ögonen. TACK mormor för att du stickade en till, som var mindre. Tog bara fel i morse) kommer ut från toan på teatern, som ju var väl vaktad av rosa galonbyxor och blont hår...
Snuskfröken
"Fröken Babbel. Vad betyder flata?"
*Oh, vad jobbigt... Ska jag behöva förklara det, här nu på morgonen. Klockan är ju knappt halv nio. Och att frågan kom ifrån henne. Det var lite otippat... Tänk nu, tänk!*
"I vilket sammanhang tänker du?"
"Jo, men det står ju här. Flata tallrikar och djupa tallrikar!"
Minnen
"Åh, fröken Babbel. Jag längtar tillbaka till den gamla goda tiden." Hon tittar på mig med en drömmande blick och putar lätt med munnen.
"Jasså! Vad gjorde du på den gamla goda tiden då?"
"Jag var på stranden med min moster och badade i havet. RIKTIGT saltvatten. Fattar du eller!"
julpysseldag
Idag har det skapats på avdelningen, vill jag lova!
Tomtar, snögubbar, änglar, julkort och hårdrockare... Jag hade ju rätt såklart. Det blev en härlig dag!
Barnen har varit underbart kreativa och tillverkade fantastiska figurer, omringade av lim, glitter, vadd, garn och paljetter, och allt detta, trots att de blev halvt förblindade av fröken Babbels ideligen blixtrande kamera.
Det mumsades på pepparkakor, klipptes vykort, limmades vingar och målades huvuden.
Ungarna var rekordsnabba i bamba och kom upp, direkt in efter rasterna.
Konstigt! I vanliga fall är de sjukt sega från bamba och släpar sig in, ibland 5 minuter efter att skolklockan ringt in från rast, babblandes och bubblandes på någon viktig yo gi yoh händelse, sandlådans fuktighet eller vad som ska hittas på till nästa rast! Det gäller ju att ligga steget före. Ungefär som när jag på måndag eftermiddag tänker, att snart är det helg igen... Vad ska jag göra för roligt då?
En av de fantastiska änglarna som kom till världen, tack vare flitiga barnhänder, idag.
Älskar håret på henne!
De flesta änglar jag känner till har långt, fluffigt, vackert hår med underbara lockar och vackert fall.
Den här fantastiska skapelsen har bara ett stort, blont fluff och en härligt grön pussmun.
Jag kan nog inte säga det tillräckligt många gånger, så med risk för att bli tjatig måste jag säga det igen.
De flesta dagar på året, älskar jag verkligen mitt jobb!
Fröken Babbel och Bridget Jones!
Jag förstår precis varför föräldrarna på min avdelning känner sig trygga och har fullt förtroende för oss pedagoger som jobbar där!
Tomtar, snögubbar, änglar, julkort och hårdrockare... Jag hade ju rätt såklart. Det blev en härlig dag!
Barnen har varit underbart kreativa och tillverkade fantastiska figurer, omringade av lim, glitter, vadd, garn och paljetter, och allt detta, trots att de blev halvt förblindade av fröken Babbels ideligen blixtrande kamera.
Det mumsades på pepparkakor, klipptes vykort, limmades vingar och målades huvuden.
Ungarna var rekordsnabba i bamba och kom upp, direkt in efter rasterna.
Konstigt! I vanliga fall är de sjukt sega från bamba och släpar sig in, ibland 5 minuter efter att skolklockan ringt in från rast, babblandes och bubblandes på någon viktig yo gi yoh händelse, sandlådans fuktighet eller vad som ska hittas på till nästa rast! Det gäller ju att ligga steget före. Ungefär som när jag på måndag eftermiddag tänker, att snart är det helg igen... Vad ska jag göra för roligt då?
En av de fantastiska änglarna som kom till världen, tack vare flitiga barnhänder, idag.
Älskar håret på henne!
De flesta änglar jag känner till har långt, fluffigt, vackert hår med underbara lockar och vackert fall.
Den här fantastiska skapelsen har bara ett stort, blont fluff och en härligt grön pussmun.
Jag kan nog inte säga det tillräckligt många gånger, så med risk för att bli tjatig måste jag säga det igen.
De flesta dagar på året, älskar jag verkligen mitt jobb!
Fröken Babbel och Bridget Jones!
Jag förstår precis varför föräldrarna på min avdelning känner sig trygga och har fullt förtroende för oss pedagoger som jobbar där!
Morgonpresent
Klockan fem i i åtta på morgonen sitter jag vid bänkarna och läser en bok om skolans utveckling när jag hör min ena kollega till ett av barnen:
"Vad du ser lurig ut idag."
Inget svar...
"Nämen, du ser jättelurig ut. Har du något bus på gång" Skrattar hon och lutar sig ner mot barnet.
Det viskas en liten stund dem i mellan och sedan hör jag hur någon tyst kommer smygande mot mig. Jag tittar upp från min bok och ser hur min lilla blondin närmar sig, med ett enormt leende på läpparna och ett paket i handen.
"Den är till dig, fröken Babbel, och jag har gjort den själv" säger hon stolt och sträcker fram paketet, som är gjort av en vinröd servett, fyra lager tejp och ENORMA mängder glitter...
"Nämen! Paket på morgonen... Wow... Och till mig? Jag älskar ju paket"
Barnet kryper upp i mitt knä och hjälper mig ivrigt att komma igenom pansarlagret av tejp samtidigt som det yr glitter i alla de färger om oss.
Precis när hennes pappa kommer in för att ta avsked säger jag:
"Vet du vad jag alltid brukar säga?"
Hon tittar nyfiket på mig "Nääää"
"Det kan aldrig bli för mycket glitter"
"Jaså, det säger du" Säger pappan lite bittert, fast med ett leende.
"Jag har nämligen glitter i hela bilen"
Jag skrattar gott åt hans ansiktsuttryck och tittar, efter att ha sagt hej då till honom, på när den lilla blondinen bryter sig in i glitter och tejphavet.
Därinne låg en teckning.
En teckning med en halv Lucia, två kycklingar, en sol och flickans namn...
Till fröken Babbel stod det med darriga bokstäver, längst upp på teckningen!
Det här kommer att bli en bra dag... En bra pysseldag på mitt jobb!
"Vad du ser lurig ut idag."
Inget svar...
"Nämen, du ser jättelurig ut. Har du något bus på gång" Skrattar hon och lutar sig ner mot barnet.
Det viskas en liten stund dem i mellan och sedan hör jag hur någon tyst kommer smygande mot mig. Jag tittar upp från min bok och ser hur min lilla blondin närmar sig, med ett enormt leende på läpparna och ett paket i handen.
"Den är till dig, fröken Babbel, och jag har gjort den själv" säger hon stolt och sträcker fram paketet, som är gjort av en vinröd servett, fyra lager tejp och ENORMA mängder glitter...
"Nämen! Paket på morgonen... Wow... Och till mig? Jag älskar ju paket"
Barnet kryper upp i mitt knä och hjälper mig ivrigt att komma igenom pansarlagret av tejp samtidigt som det yr glitter i alla de färger om oss.
Precis när hennes pappa kommer in för att ta avsked säger jag:
"Vet du vad jag alltid brukar säga?"
Hon tittar nyfiket på mig "Nääää"
"Det kan aldrig bli för mycket glitter"
"Jaså, det säger du" Säger pappan lite bittert, fast med ett leende.
"Jag har nämligen glitter i hela bilen"
Jag skrattar gott åt hans ansiktsuttryck och tittar, efter att ha sagt hej då till honom, på när den lilla blondinen bryter sig in i glitter och tejphavet.
Därinne låg en teckning.
En teckning med en halv Lucia, två kycklingar, en sol och flickans namn...
Till fröken Babbel stod det med darriga bokstäver, längst upp på teckningen!
Det här kommer att bli en bra dag... En bra pysseldag på mitt jobb!
Bristande vuxentillsyn?
Min största skräck, som elevassistent, är att det ska hända något med det barnet som jag är assistent åt.
Så har jag känt ända sedan jag läste en artikel om en pojke som dog i en klätterställning för många år sedan. Han hade fastnat med halsduken så olyckligt att han ströps.
Den pojken hade en assistent och det blev ju ett väldigt rabalder om var den assistenten var vid olyckstillfället.
Sedan dess har jag som sagt varit väldigt rädd att det ska hända något med "mina" elever om jag inte är närvarande och kan förhindra det.
Samtidigt kan man ju inte bädda in barnen i bomull. De MÅSTE få lov att skada sig och råka ut för olyckor.
Vad är väl en sommar utan skrapade barnknän?
Men det känns alltid lite värre när något händer en elev som har en elevassistent än ett barn som inte har det. De ska på något sätt vara mer övervakade än de "vanliga" barnen...
Man kan ju inte alltid vara kloss an, men man kan ju prata med dem och på så vis förhindra vissa saker att hända.
T.e.x en sådan enkel sak som att inte springa efter en boll som rullar ut på gatan... Eller att inte klättra upp i ett skåp, som står på en bokhylla, för att gömma sig i blindbock!
Min värsta skräck blev verklighet idag...
Min pojk.. Dvs han som jag ska ha ett extra hököga på, kommer in i klassrummet med blödande huvud och sprutande tårar!
Gissa om det gjorde ont i bröstet på mig.
Jag hade ju för sjutton precis varit och kollat upp killarna som lekte jättebra och hade skitkul...
Men jag tycker ändå att de måste få leka utan vuxentillsyn om det går bra.
Vi kan inte vaddera in skolan och klä barnen i bubbelplast... Jag tycker det, men ändå har jag sjukt dåligt samvete för att jag inte var där och förhindrade en onödig olycka!
Min fantastiska chef säger att jag inte gjort något fel, och att jag måste inse att olyckor händer, vare sig eleven har assistent eller inte.
Hon har ju rätt såklart, så jag ska försöka släppa det nu, och sätta igång med kvällens lussebak och glöggdrickande...
Men det STÖR mig bara så... Det ska inte hända.
Inte under mitt pass i alla fall!
Så har jag känt ända sedan jag läste en artikel om en pojke som dog i en klätterställning för många år sedan. Han hade fastnat med halsduken så olyckligt att han ströps.
Den pojken hade en assistent och det blev ju ett väldigt rabalder om var den assistenten var vid olyckstillfället.
Sedan dess har jag som sagt varit väldigt rädd att det ska hända något med "mina" elever om jag inte är närvarande och kan förhindra det.
Samtidigt kan man ju inte bädda in barnen i bomull. De MÅSTE få lov att skada sig och råka ut för olyckor.
Vad är väl en sommar utan skrapade barnknän?
Men det känns alltid lite värre när något händer en elev som har en elevassistent än ett barn som inte har det. De ska på något sätt vara mer övervakade än de "vanliga" barnen...
Man kan ju inte alltid vara kloss an, men man kan ju prata med dem och på så vis förhindra vissa saker att hända.
T.e.x en sådan enkel sak som att inte springa efter en boll som rullar ut på gatan... Eller att inte klättra upp i ett skåp, som står på en bokhylla, för att gömma sig i blindbock!
Min värsta skräck blev verklighet idag...
Min pojk.. Dvs han som jag ska ha ett extra hököga på, kommer in i klassrummet med blödande huvud och sprutande tårar!
Gissa om det gjorde ont i bröstet på mig.
Jag hade ju för sjutton precis varit och kollat upp killarna som lekte jättebra och hade skitkul...
Men jag tycker ändå att de måste få leka utan vuxentillsyn om det går bra.
Vi kan inte vaddera in skolan och klä barnen i bubbelplast... Jag tycker det, men ändå har jag sjukt dåligt samvete för att jag inte var där och förhindrade en onödig olycka!
Min fantastiska chef säger att jag inte gjort något fel, och att jag måste inse att olyckor händer, vare sig eleven har assistent eller inte.
Hon har ju rätt såklart, så jag ska försöka släppa det nu, och sätta igång med kvällens lussebak och glöggdrickande...
Men det STÖR mig bara så... Det ska inte hända.
Inte under mitt pass i alla fall!
Vad ville hon då?
"Fröken Babbeeel!"
"Mmmm..."
"Du är så söööt."
"Tack, det var snällt sagt."
"Och så har du så fina kläääder."
"Tack så mycket."
"Ah, och så är du den bästaste fröööken."
"Hörru du, din fjäskis. Du pratar med den obesegrade mästarinnan på att flörta och fjäska in sig hos folk. Vad är du ute efter?"
Två röda små barnkinder, ett "äsch" och små fötter som trampar iväg...
"Mmmm..."
"Du är så söööt."
"Tack, det var snällt sagt."
"Och så har du så fina kläääder."
"Tack så mycket."
"Ah, och så är du den bästaste fröööken."
"Hörru du, din fjäskis. Du pratar med den obesegrade mästarinnan på att flörta och fjäska in sig hos folk. Vad är du ute efter?"
Två röda små barnkinder, ett "äsch" och små fötter som trampar iväg...
Uppvaktade tjejer!
Jag och mina väninnor är bland de ballaste jag vet... Vilken helg vi har haft!
I fredags blev det vin och Idolfinal. Hur FAN kunde Marie vinna det? Folk är ju dumma i huvudet, helt seriöst!
Klockan fem på lördagsmorgonen kommer det ett sms från min Peter Petrelli, som saknar min ljuvliga kropp ;) Jag är ju inte den som är den, utan drar på mig jeansen, ringer en taxi och åker ner till Technobåten vid Casinot, där det var ett herrans ös. En helt utrymd båt, packad med folk, stenhård techno, lasrar och projektorer på väggarna. Grymt häftigt ställe att få fjortishångla lite på...
Efter en och en halv timma så fick vi dock nog och gick hem.
På lördagseftermiddagen lyckades min älskade sambo på något mystiskt sätt att dra mig från den lilla ettan för att möta upp henne på Nordstan. Jag HATAR Nordstan i julrusch. Får verkligen panik på alla människor!
Det blev en riktig kortis där innan vi åkte hem, somnade i soffan och gjorde oss sedan vackra inför kvällen.
Vi hade en helhäftig förfest... Tre glada tjejer i stickade klänningar, hög musik, vilda danser på vardagsrumsgolvet och mycket galet fotande.
Vi rockade loss som tokar hemma innan vi drog oss till Aveny nr 1, där vi minst sagt blev kungligt mottagna.
Japp! De här tre tjejerna gick hem hos killarna igår.
Vi fick champagne, fribiljetter och telefonnummer (de av oss som ville i alla fall) och vi dansade skiten ur oss själva ett par timmar. Men sedan lockade Inferno mer, så vi klapprade dit och surplade i oss lite fler gratisdrinkar.
Tack Peter Pitrelli. You so totally rock!
Så kom ändå tiden, då det var dags att gå hem. Två av oss hade en snygg och manlig man att sova bredvid, så det skulle i stort sett bara sägas hejdå innan vi spreds ut över stan.
Men så var det ju en kvar, som inte hade en manlig man att klämma på under natten.
Då det bor en liten pimp i mig och jag gick genast till verket och jobbade på en stilig karl till henne. Vad gör man inte för sina vänner :)...
Några sms och samtal senare kommer mannen jag valt ut åt min vän och hämtar upp henne utanför Inferno.
Slutet gott allting gott...
Det var en fantastisk kväll fylld av värme, kärlek, drinkar och svett! Jag älskar verkligen mina ladies och vi har ju sjukt kul ihop!
Ser fram emot på lördag tjicksen... Och då har vi ett viktigt mission också.
Glass och film med sambon nu...
Pöss
I fredags blev det vin och Idolfinal. Hur FAN kunde Marie vinna det? Folk är ju dumma i huvudet, helt seriöst!
Klockan fem på lördagsmorgonen kommer det ett sms från min Peter Petrelli, som saknar min ljuvliga kropp ;) Jag är ju inte den som är den, utan drar på mig jeansen, ringer en taxi och åker ner till Technobåten vid Casinot, där det var ett herrans ös. En helt utrymd båt, packad med folk, stenhård techno, lasrar och projektorer på väggarna. Grymt häftigt ställe att få fjortishångla lite på...
Efter en och en halv timma så fick vi dock nog och gick hem.
På lördagseftermiddagen lyckades min älskade sambo på något mystiskt sätt att dra mig från den lilla ettan för att möta upp henne på Nordstan. Jag HATAR Nordstan i julrusch. Får verkligen panik på alla människor!
Det blev en riktig kortis där innan vi åkte hem, somnade i soffan och gjorde oss sedan vackra inför kvällen.
Vi hade en helhäftig förfest... Tre glada tjejer i stickade klänningar, hög musik, vilda danser på vardagsrumsgolvet och mycket galet fotande.
Vi rockade loss som tokar hemma innan vi drog oss till Aveny nr 1, där vi minst sagt blev kungligt mottagna.
Japp! De här tre tjejerna gick hem hos killarna igår.
Vi fick champagne, fribiljetter och telefonnummer (de av oss som ville i alla fall) och vi dansade skiten ur oss själva ett par timmar. Men sedan lockade Inferno mer, så vi klapprade dit och surplade i oss lite fler gratisdrinkar.
Tack Peter Pitrelli. You so totally rock!
Så kom ändå tiden, då det var dags att gå hem. Två av oss hade en snygg och manlig man att sova bredvid, så det skulle i stort sett bara sägas hejdå innan vi spreds ut över stan.
Men så var det ju en kvar, som inte hade en manlig man att klämma på under natten.
Då det bor en liten pimp i mig och jag gick genast till verket och jobbade på en stilig karl till henne. Vad gör man inte för sina vänner :)...
Några sms och samtal senare kommer mannen jag valt ut åt min vän och hämtar upp henne utanför Inferno.
Slutet gott allting gott...
Det var en fantastisk kväll fylld av värme, kärlek, drinkar och svett! Jag älskar verkligen mina ladies och vi har ju sjukt kul ihop!
Ser fram emot på lördag tjicksen... Och då har vi ett viktigt mission också.
Glass och film med sambon nu...
Pöss
PS: Jag är inte tjejen som går ut och utnyttjar killarna för att få gratisdricka. Verkligen inte!!!
Men ibland är det faktiskt oerhört trevligt att få känna sig lite snygg och uppvaktad. Ville bara säga det, så det inte blir några missförstånd.
Jag betalar oftast för min egen dricka och jag bjuder gärna!
Idolfinal och lussebullar
Hur svårt ska det vara egentligen?
Följa med jobbet på en aw? Följa med en het brandman på en aw? Sitta hemma med en skitsnygg tjej och kolla på idolfinalen?
Fan! Jag KAN helt enkelt inte ta så svåra beslut en fradagkväll...
Jag vill ju alla tre!
Jag tycker det är skitbra när någon på jobbet tar initiativ att göra något ihop, eftersom det är så sällan jag träffar mina kollegor utanför jobbet, men det var ju samtidigt jättelängesedan jag träffade min favoritbrandman. Idol har jag ju aldrig följt, men min snygga väninna har jag ju inte heller sett på väldigt länge.
Mina föräldrar retade mig alltid när jag var yngre för att jag var livrädd för att missa något, och det kan väl ligga en liiiten gnutta sanning idet, men framför allt vill jag nog vara alla till lags.
Jag vill ju vara tjejen som direkt ropar "JAAAA, vilken bra idé!" när någon föreslår något eftersom jag själv tycker det är så trist när JAG föreslår något och den andra säger:
"Nja, jag vet inte.. Känner mig rätt trött och så!"
(Välkommen till mitt och mitt ex liv... No offence baby, men ibland var du rätt seg)!
Men så hamnar jag i dessa situationer ibland, när ALLA bara vill vara med mig. Jag förstår dem i och för sig, eftersom jag ju är en råball tjej, men det blir så svårt att välja!
Ikväll blir det dock Idol, middag och lussebullar, för att spara lite pengar och ladda inför morgondagens dönande på stan!
Vi ska ta ut vår nyopererade väninna på jaktmarkerna igen och det kräver att jag är alert och ger henne fullt stöd under kvällen... Kommer förmodligen få vara hennes bodyguard eftersom hon nu efter operationen är ÄNNU snyggare än innan. Hur DET nu är möjligt.
Jag säger som Lena Philipsson:
"Mina vänner är de snyggaste jag vet!!!"
Avslutar med dagens barnkommentar:
"Fröken Babbel... Är den här O'boyen vegetarisk?"
Följa med jobbet på en aw? Följa med en het brandman på en aw? Sitta hemma med en skitsnygg tjej och kolla på idolfinalen?
Fan! Jag KAN helt enkelt inte ta så svåra beslut en fradagkväll...
Jag vill ju alla tre!
Jag tycker det är skitbra när någon på jobbet tar initiativ att göra något ihop, eftersom det är så sällan jag träffar mina kollegor utanför jobbet, men det var ju samtidigt jättelängesedan jag träffade min favoritbrandman. Idol har jag ju aldrig följt, men min snygga väninna har jag ju inte heller sett på väldigt länge.
Mina föräldrar retade mig alltid när jag var yngre för att jag var livrädd för att missa något, och det kan väl ligga en liiiten gnutta sanning idet, men framför allt vill jag nog vara alla till lags.
Jag vill ju vara tjejen som direkt ropar "JAAAA, vilken bra idé!" när någon föreslår något eftersom jag själv tycker det är så trist när JAG föreslår något och den andra säger:
"Nja, jag vet inte.. Känner mig rätt trött och så!"
(Välkommen till mitt och mitt ex liv... No offence baby, men ibland var du rätt seg)!
Men så hamnar jag i dessa situationer ibland, när ALLA bara vill vara med mig. Jag förstår dem i och för sig, eftersom jag ju är en råball tjej, men det blir så svårt att välja!
Ikväll blir det dock Idol, middag och lussebullar, för att spara lite pengar och ladda inför morgondagens dönande på stan!
Vi ska ta ut vår nyopererade väninna på jaktmarkerna igen och det kräver att jag är alert och ger henne fullt stöd under kvällen... Kommer förmodligen få vara hennes bodyguard eftersom hon nu efter operationen är ÄNNU snyggare än innan. Hur DET nu är möjligt.
Jag säger som Lena Philipsson:
"Mina vänner är de snyggaste jag vet!!!"
Avslutar med dagens barnkommentar:
"Fröken Babbel... Är den här O'boyen vegetarisk?"
Spontanitet
I Karl Johanskyrkan, på en fin liten julpjäs med barnen...
Fåraherden i pjäsen till barnen:
"Men ni måste ju vara här för skatteskrivningen om ni inte kommer härifrån Bethlehem? Eller är det kanske så att era föräldrar kommer härifrån?"
"Neeej, Säger en pojke i klassen! De kommer från Kanada och Östersund!"
Lera
"Fröken Babbel! Du måste komma..."
Nedanför fönstret sitter "min" kille på huk och ser ut som en stor lerklump. Man ser i stort sett inte att han faktiskt har regnkläder på sig under alla lager med lera. Till och med händerna är geggamojja-insmorda.
Jag skickar ner en torr och ren flicka att öppna dörrarna för honom, eftersom han inte kan ta i något med sina lerhänder. Men när han kommer upp och korridoren fylls av en härlig odör av sankmark inser jag att det inte går att ha honom eller hans kläder inomhus.
"Sitt stilla här på golvet och rör dig inte, så ska jag hämta vattenkannan" Säger jag med skratt i rösten. Som han såg ut, ungen!
Jag fyller på kannan och tar med mig min lerhög ut på skolgården igen, där jag med hjälp av två stora kannor vatten får av den värsta leran från honom
Detta är andra kannan, så det värsta syns tyvärr inte alls...
Men till slut var det bara den lilla näsan kvar att tvätta, och det gjorde han under skratt. Han var ju skitnöjd såklart. Först få bada i lera och sen få bli spolad ute på skolgården med varmt vatten... Tilläggas kan ju, att detta var inte första gången vi gjorde den här proceduren.
Och det lär ju bli fler innan den här vintern är över...
Jag skickar ner en torr och ren flicka att öppna dörrarna för honom, eftersom han inte kan ta i något med sina lerhänder. Men när han kommer upp och korridoren fylls av en härlig odör av sankmark inser jag att det inte går att ha honom eller hans kläder inomhus.
"Sitt stilla här på golvet och rör dig inte, så ska jag hämta vattenkannan" Säger jag med skratt i rösten. Som han såg ut, ungen!
Jag fyller på kannan och tar med mig min lerhög ut på skolgården igen, där jag med hjälp av två stora kannor vatten får av den värsta leran från honom
Detta är andra kannan, så det värsta syns tyvärr inte alls...
Men till slut var det bara den lilla näsan kvar att tvätta, och det gjorde han under skratt. Han var ju skitnöjd såklart. Först få bada i lera och sen få bli spolad ute på skolgården med varmt vatten... Tilläggas kan ju, att detta var inte första gången vi gjorde den här proceduren.
Och det lär ju bli fler innan den här vintern är över...
Paket nr 5
"Titta på godisschemat" Viskar min kollega till mig, när jag med andan i halsen, kommer till jobbet idag.
Där, på den röda brickan, under mitt namn och på dagen onsdag, ligger det ett fyrkantigt litet paket med nr 5 på. Min underbara kollega har nämligen klurat ihop en julkalender med små paket till oss andra på avdelningen.
Hon är så fin.
Jag kallar henne för Bridget Jones, för de är SJUUUKT lika, de två kvinnorna.
När jag ser Bridget på tv, ser jag min kollega och när jag ser min kollega göra vissa saker eller hör henne säga vissa saker så är det Bridget som pratar. Det är min humor det ;)
Ni vet scenen där Bridget och Daniel Cleaver ska få till det på vardagsrumsgolvet och han säger:
"Now, these are very silly little boots, Jones..."
"And this is a very silly little dress..."
"And these are... -Fuck me! Absolutely enormous pants"
Häromdagen kom min kollega fram till mig och skrattade. Hon öppnade upp sina byxor lite och hade... Japp! Enormous pants på sig! Då skrattade vi gott.
Oj,vad jag gillar henne!
Alltid lika snäll och alltid lika rolig. Vi har egentligen inte alls samma humor och i början av vårt arbetskamratsskap var hon till och med lite rädd för mig, men vi kompleterar varandra otroligt bra och hon är en sådan människa jag bara inte kan bli arg på.
Inte för att jag går runt och vill bli arg på folk, men vissa människor kan man inte ens irritera sig på, trots att de gör saker som du i normala fall skulle ogilla. Sådan är min kollega...
Hon är en riktig slarver, där jag vill ha ordning. Hon vill att alla barnen ska vara ute i ur och skur, medan jag tycker att, vill inte jag vara ute i regnet, ska väl de slippa med. Hon är en av de som står för uttrycket: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
Det finns som fan dåligt väder. Det finns till och med skitdåligt väder...
Men det GÖR inget att vi är så olika, för hon är en av de bästa kollegorna jag någonsin haft och jag hoppas att jag får jobba ihop med henne många år framöver.
Förra året fick jag en jättefin skål av henne i julklapp, som hon hade gjort själv. Året innan dess fick jag hjärtformade formar att göra plättar i och en jättesöt handduk... Vad har hon fått i julklapp av mig genom åren?
INGENTING!!!
Snacka om att jag har haft dåligt samvete för det, men jag tänker ju bara inte!
Skärpning på mig detta året helt enkelt!
Underbara kollega!
Finns det något särskilt du önskar dig i julklapp eller ska jag bara se vad jag kan hitta ;)
Där, på den röda brickan, under mitt namn och på dagen onsdag, ligger det ett fyrkantigt litet paket med nr 5 på. Min underbara kollega har nämligen klurat ihop en julkalender med små paket till oss andra på avdelningen.
Hon är så fin.
Jag kallar henne för Bridget Jones, för de är SJUUUKT lika, de två kvinnorna.
När jag ser Bridget på tv, ser jag min kollega och när jag ser min kollega göra vissa saker eller hör henne säga vissa saker så är det Bridget som pratar. Det är min humor det ;)
Ni vet scenen där Bridget och Daniel Cleaver ska få till det på vardagsrumsgolvet och han säger:
"Now, these are very silly little boots, Jones..."
"And this is a very silly little dress..."
"And these are... -Fuck me! Absolutely enormous pants"
Häromdagen kom min kollega fram till mig och skrattade. Hon öppnade upp sina byxor lite och hade... Japp! Enormous pants på sig! Då skrattade vi gott.
Oj,vad jag gillar henne!
Alltid lika snäll och alltid lika rolig. Vi har egentligen inte alls samma humor och i början av vårt arbetskamratsskap var hon till och med lite rädd för mig, men vi kompleterar varandra otroligt bra och hon är en sådan människa jag bara inte kan bli arg på.
Inte för att jag går runt och vill bli arg på folk, men vissa människor kan man inte ens irritera sig på, trots att de gör saker som du i normala fall skulle ogilla. Sådan är min kollega...
Hon är en riktig slarver, där jag vill ha ordning. Hon vill att alla barnen ska vara ute i ur och skur, medan jag tycker att, vill inte jag vara ute i regnet, ska väl de slippa med. Hon är en av de som står för uttrycket: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
Det finns som fan dåligt väder. Det finns till och med skitdåligt väder...
Men det GÖR inget att vi är så olika, för hon är en av de bästa kollegorna jag någonsin haft och jag hoppas att jag får jobba ihop med henne många år framöver.
Förra året fick jag en jättefin skål av henne i julklapp, som hon hade gjort själv. Året innan dess fick jag hjärtformade formar att göra plättar i och en jättesöt handduk... Vad har hon fått i julklapp av mig genom åren?
INGENTING!!!
Snacka om att jag har haft dåligt samvete för det, men jag tänker ju bara inte!
Skärpning på mig detta året helt enkelt!
Underbara kollega!
Finns det något särskilt du önskar dig i julklapp eller ska jag bara se vad jag kan hitta ;)
En dag på mitt jobb
"Det här är min favvo favvo favvo favoritfavvisdag än så länge, fröken Babbel." Hon kilar in sin rosaklädda fleecehand i min gråa lovikavante och gör små hoppsasteg vid min sida.
"Jasså! Vad kan det möjligen vara som gör den här dagen så härligt speciell då?" Frågar jag och håller upp henne med handen så hon inte hamnar på rumpan när hon halkar på en halvfrusen vattenpöl.
"HÖRRÖ! Vi ska ju åka skridskor. Hon stannar upp och tittar på mig med stora ögon.
"Har du glömt det?"
Svårt att glömma med tanke på att jag leder en hel armé av termoklädda barn, bärandes på enorma ryggsäckar med små hjälmar guppandes längs sidorna, på väg mot spårvagnen.
"Klart jag inte har... Jag skojade lite bara!"
"INTE kul!"
Vi hade en UNDERBAR dag på Ruddalens skridskobana och fröken Babbel fotograferade de små skridskobarnen med stor entusiasm.
Solen sken och alla var på ett strålande humör.
Eller ja, alla utan den kollegan då kanske, som hellre åkte hem till skolan och planerade, eftersom hon hade planeringstid. Helt sjukt hur olika man prioriterar sin tid.
Hmmm, låt mig se... Sitta på ett kontor på skolan och titta i böcker, alt på datorn för att planera en framtida lektion, eller vara ute i solen med glada barn, dricka varm choklad och åka skridskor?
Svårt val...NOOOOT!
Den här elevassistenten väljer solsken, skridskor och glada barn framför varenda planeringstid i världen!
På vägen hem ser barnens led ut som Jerusalems förstörelse, varpå jag glatt utbrister:
"Åh, vad duktiga ni är på att ställa upp er på led, så vi snabbt kan räkna er. Jättebra, verkligen!"
"Men, fröken Babbel! Du skulle ju inte använda så mycket ironi. Det har du faktiskt lovat..."
De har koll på mig, ungarna!
"Jag har lovat att försöka dra ner på det" Svarar jag leéndes!
"Vad betyder ironi?" Frågar min rosaklädda lilla blondin.
"Hmm...Ironi är när man skojar, fast på ett tvärtomsätt... Tex som när du glömmer att plocka bort dina tofflor som du gör ibland...Rätt ofta..."
Hon tittar på mig med en väldigt skyldig blick och skrattar lite under höjda axlar.
"Då kan ju jag säga: -Vad BRA att du kom ihåg att ställa undan dina tofflor idag."
Hon fnissar lite.
"Förstår du vad jag menar?" Frågar jag och känner mig väldigt nöjd med mitt exempel.
"Nej"
Hon går lugnt vidare, hand i hand vid min sida med den tunga Bratzväskan på ryggen. Att inte denna lilla varelse ramlar baklänges av tyngden är för mig ett under.
"Ok" Säger jag och tänker febrilt hur jag ska förklara detta på bästa sätt.
"Men om du tänker på när vi är i bamba och du tar pytte, pyttelite mat, så kan jag säga: - OJ, orkar du verkligen allt det där? Ska jag inte ta och plocka bort lite mat från din tallrik ändå."
"Ja, så säger du!" Svarar hon och tittar rakt fram...
"Förstår du vad ironi är då?"
"Nej!"
Vi lämnar samtalsämnet och går in på hur det hade varit att vara insmetad med insektsmedel och hoppa från tak till tak...
Och hur dör egentligen insekterna?
Omtyckt
"FRÖÖKEN BABBEEEL!!!"
De rosa små tofflorna flyger av i stora vida bågar när den blonda lilla människan springer i 140 mot mig i korridoren med kjolen fladdrandes längs midjan och flätan som en propeller i luften.
"Äntligen är du tillbaka." Säger hon och borrar in sitt huvud mot min axel, efter att hon med ett vigt känguruhopp kastat sig upp i min famn.
"Ja, nu är jag tillbaka igen." Svarar jag, varm om hjärtat, och bär in henne i klassrummet, där vi ska ha elevens val.
Inne i klassrummet värmer jag en gelékudde i micron för att döva smärtan i min nacke.
"Vad gör du fröken Babbel?" Frågar hon samtidigt som hon med en enorm koncentration försöker trä en röd tråd på nålen hon har i sin skakiga hand.
"Jag värmer denna kudden till min nacke som hela tiden bråkar med mig!"
Hon drar ut (ca 5-6 cm) den röda tråden ur munnen, lägger ner nålen på bordet, tar handen om sin egen nacke och säger vuxet:
"Ja, dessa dumma nackar..." Hon knådar lite om sin nacke och fortsätter:
"Min bråkar med mig med... HELA tiden! Så himla jobbigt"
Hon himlar med ögonen och tar med skakande huvud upp arbetet med att trä nålen med sin droppande blöta sytråd...
Jag böjer mig bara ner och ger henne en kram.
UNDERBARA unge!
"Äntligen är du tillbaka." Säger hon och borrar in sitt huvud mot min axel, efter att hon med ett vigt känguruhopp kastat sig upp i min famn.
"Ja, nu är jag tillbaka igen." Svarar jag, varm om hjärtat, och bär in henne i klassrummet, där vi ska ha elevens val.
Inne i klassrummet värmer jag en gelékudde i micron för att döva smärtan i min nacke.
"Vad gör du fröken Babbel?" Frågar hon samtidigt som hon med en enorm koncentration försöker trä en röd tråd på nålen hon har i sin skakiga hand.
"Jag värmer denna kudden till min nacke som hela tiden bråkar med mig!"
Hon drar ut (ca 5-6 cm) den röda tråden ur munnen, lägger ner nålen på bordet, tar handen om sin egen nacke och säger vuxet:
"Ja, dessa dumma nackar..." Hon knådar lite om sin nacke och fortsätter:
"Min bråkar med mig med... HELA tiden! Så himla jobbigt"
Hon himlar med ögonen och tar med skakande huvud upp arbetet med att trä nålen med sin droppande blöta sytråd...
Jag böjer mig bara ner och ger henne en kram.
UNDERBARA unge!
Lyckliga jag!
Jag är verkligen lyckligt lottad, som har så underbara vänner, som jag faktiskt har.
Igår skulle min älskade sambo jobba hos P.G Gyllenhammar ute i Onsala där P.G skulle ha någon fin middag och sambon skulle vara servitris.
Detta innebar ju dock att jag blev alldeles ensam kvar i stora Göteborg.
Vad skulle jag göra nu?
Det är här mina andra vänner kommer in i bilden. Fantastiska Mr Amazing och Snygg-Peter lovade min sambo att de skulle passa mig under lördagsnatten, och de kom till och med och hämtade mig på kvällen.
"Har du ätit något?" Frågar Mr Amazing när jag sätter mig där bak i bilen!
Jag skäms lite när jag motvilligt måste erkänna att allt jag stoppat i mig var Keso med lingonsylt och lite nötter. Vuxna människa!!! Snart 30 år och kommer inte för mig att göra middag bara för att jag var ensam...
"Keso gills inte! Säger Mr Amazing strängt. "Jag har köpt mat till mig och Snygg-Peter. Det räcker till dig med."
Jag satt där bak som en olydig flicka och och kände mig jättedum.
Inte nog med att de var tvugna att ta hand om mig en lördagskväll,de var tvugna att se till att jag åt ordentligt också...
Det blev dock en härlig middag (killarna delade med sig brodeligt) med röd curry, ris och kött blandat med xcider och en hel del youtubande.
Vi lirade verkligen musik hela kvällen och det blev allt från Axl Rose och Elton Johns hyllning till Freddie Mercury till The Games feta diss mot 50 cent i The funeral (100 more bars), Nina Gordons underbara version av N.W.A:s Straight Out Of Compton och Hammarbyklackens tolkning av Kentas Just idag är jag stark.
Vi byttes om alla tre att få sitta vid datorn och bestämma låtar.
Det är verkligen helt sjuk att ALLT (eller nästan allt då jag kunde inte hitta Honey Is Cool och Girlsmen) finns på Youtube. Fascinerande!
Efter att xcidrarna, maten, dipen och ölen var slut (och tv:n hade pajat) promenerade vi ner mot stan och evighetskön in till Deep.
De var verkligen underbara mot mig under kvällen, killarna.
De hämtade xcidrar åt mig, öppnade dem och stoppade dem i handen på mig. De gav mig bästa platsen i soffan och satt tålmodigt och lyssnade på musiken jag valt. De såg till att jag inte frös när vi stod i kön och de erbjöd sina barstolar åt mig inne på Deep. Jag hade en jättetrevlig kväll, som tyvärr tog slut alldeles för fort.
Men det ska jag säga killar. Ni får passa mig igen NÄR ni vill!
Världens bästa passare!
Idag hade vi en liten get together med vänner hemma hos oss, där vi drack glögg och julmust, smarrade på lussebullar, pepparkakor, Aladdinchoklad, klementiner, baconrullade fetaostdadlar och lyssnade på fina julbitar!
Vi var på Frölunda torg innan och handlade inför kalaset, sambon och jag, och när vi sedan satt i bilen på väg hem blev vi jättetörstiga av allt handlande.
Då det är första advent fick vi ju lov att öppna upp vinterns första julmust, vilket vi gjorde och klunkade i oss...
"Bööörrp"
Båda två rapade som karlar och sambon sa förskräckt:
"Nej fy, vilka svin vi är!"
Då tittar vi på varandra (och det här är sant, jag lovar) och säger i kör:
"Men söta svin!"
Sedan skrattar vi glatt åt att vi än en gång tänkt och sagt samma sak, fortsätter rapa och susar hem för att förbereda vännernas nerdimpande!
Kolla in mina stjärnor som jag försökte spraya vita... De blev ju rosa, vilket är helt PERFEKT!!!!
Tack för en trevlig kväll mina vänner!
Får se vad vi hittar på till 2:a advent. Kanske bjuds det på pyssel och Luciatåg då :)
Igår skulle min älskade sambo jobba hos P.G Gyllenhammar ute i Onsala där P.G skulle ha någon fin middag och sambon skulle vara servitris.
Detta innebar ju dock att jag blev alldeles ensam kvar i stora Göteborg.
Vad skulle jag göra nu?
Det är här mina andra vänner kommer in i bilden. Fantastiska Mr Amazing och Snygg-Peter lovade min sambo att de skulle passa mig under lördagsnatten, och de kom till och med och hämtade mig på kvällen.
"Har du ätit något?" Frågar Mr Amazing när jag sätter mig där bak i bilen!
Jag skäms lite när jag motvilligt måste erkänna att allt jag stoppat i mig var Keso med lingonsylt och lite nötter. Vuxna människa!!! Snart 30 år och kommer inte för mig att göra middag bara för att jag var ensam...
"Keso gills inte! Säger Mr Amazing strängt. "Jag har köpt mat till mig och Snygg-Peter. Det räcker till dig med."
Jag satt där bak som en olydig flicka och och kände mig jättedum.
Inte nog med att de var tvugna att ta hand om mig en lördagskväll,de var tvugna att se till att jag åt ordentligt också...
Det blev dock en härlig middag (killarna delade med sig brodeligt) med röd curry, ris och kött blandat med xcider och en hel del youtubande.
Vi lirade verkligen musik hela kvällen och det blev allt från Axl Rose och Elton Johns hyllning till Freddie Mercury till The Games feta diss mot 50 cent i The funeral (100 more bars), Nina Gordons underbara version av N.W.A:s Straight Out Of Compton och Hammarbyklackens tolkning av Kentas Just idag är jag stark.
Vi byttes om alla tre att få sitta vid datorn och bestämma låtar.
Det är verkligen helt sjuk att ALLT (eller nästan allt då jag kunde inte hitta Honey Is Cool och Girlsmen) finns på Youtube. Fascinerande!
Efter att xcidrarna, maten, dipen och ölen var slut (och tv:n hade pajat) promenerade vi ner mot stan och evighetskön in till Deep.
De var verkligen underbara mot mig under kvällen, killarna.
De hämtade xcidrar åt mig, öppnade dem och stoppade dem i handen på mig. De gav mig bästa platsen i soffan och satt tålmodigt och lyssnade på musiken jag valt. De såg till att jag inte frös när vi stod i kön och de erbjöd sina barstolar åt mig inne på Deep. Jag hade en jättetrevlig kväll, som tyvärr tog slut alldeles för fort.
Men det ska jag säga killar. Ni får passa mig igen NÄR ni vill!
Världens bästa passare!
Idag hade vi en liten get together med vänner hemma hos oss, där vi drack glögg och julmust, smarrade på lussebullar, pepparkakor, Aladdinchoklad, klementiner, baconrullade fetaostdadlar och lyssnade på fina julbitar!
Vi var på Frölunda torg innan och handlade inför kalaset, sambon och jag, och när vi sedan satt i bilen på väg hem blev vi jättetörstiga av allt handlande.
Då det är första advent fick vi ju lov att öppna upp vinterns första julmust, vilket vi gjorde och klunkade i oss...
"Bööörrp"
Båda två rapade som karlar och sambon sa förskräckt:
"Nej fy, vilka svin vi är!"
Då tittar vi på varandra (och det här är sant, jag lovar) och säger i kör:
"Men söta svin!"
Sedan skrattar vi glatt åt att vi än en gång tänkt och sagt samma sak, fortsätter rapa och susar hem för att förbereda vännernas nerdimpande!
Kolla in mina stjärnor som jag försökte spraya vita... De blev ju rosa, vilket är helt PERFEKT!!!!
Tack för en trevlig kväll mina vänner!
Får se vad vi hittar på till 2:a advent. Kanske bjuds det på pyssel och Luciatåg då :)
Händig med sprayfärg
I dag är det första december och jag vaknade med ett pyssel-och-pyntbegär av sällan skådat slag.
Efter ett kokt ägg och en kopp med gudomligt kaffe studsade jag upp på vinden och hämtade ner den bruna jullådan.
Det är lika spännande varje år att öppna den där lådan, för jag lyckas alltid glömma av vad jag har i den, från år till år.
I dag blev det till exempel en väldigt angenämen överraskning att jag inte bara hade en, utan två ljusslingor liggandes bland söta luciatåg, lyckliga tomtar, färgglada julgranskulor, vackar julstjärnor och...
-VAFAN! Jag hade ju faktiskt lyckats förtränga att jag köpte oranga lampor/julstjärnor för två år sedan. Skit också. Det går ju inte att ha oranga stjärnor här hemma där allt är svart, vitt eller babyrosa.
De passade ju väldigt bra hemma hos mig och exet, där det mesta gick i jordnära färger, som brunt, vitt och beige, varpå det oranga blev en härlig färgklick. Men till babyrosa känns det ju inte helt klockrent!
Nu gällde det för mina grå att samarbeta, och det var nog en bra dag, för jag fick snilleblixtidé med en gång.
Klockan 09.00 msn:ar jag världens bästa bror och frågar om han är vaken, för nu behövde syrran komma in till stan snarast möjligt och lite sällskap är ju aldrig fel. (Att få åka BMW är ju heller aldrig fel).
Jag skrev en snabb liten inköpslista innehållandes:
strumpebyxor (One step a head hela tiden. Man vet ju aldrig när man behöver dem).
vita lampskärmar
stearinljus
mossa
vinglögg (Kommer ju underbara vänner på besök i morgon -första advent).
pepparkakor
amaryllisar
lådvin
Och sist men absolut inte minst, min snilleblixt... Vit färg på sprayburk!
Efter två timmars pyntande och fixande hemma kommer brorsan glidandes i sitt svarta monster och vi gasar in mot Nordstan, -där det var ett rent helvete att ta sig fram.
Vad GÖR alla människor ute en lördagsförmiddag? Har de inget bättre för sig än att stressa runt som idioter på Nordstan?
Jag fick panik efter ungefär fem sekunder av armbågar, Åhlenspåsar, visselpipstjut (eftersom någon tyckte att det var en strålande idé att ha en brottningsturnering mitt i Nordstan idag) barnskrik och allmän stress.
AAARRGGHHH... Ta mig härifrån, snälla!
Vi tar ett målmedvetet varv på systemet och plockar upp vinet och glöggen innan vi snabbt flyr fältet och åker till Bauhause i Bäckebol istället.
Där fyller jag korgen med allt resterande från min lista (bytte ut Amaryllisen mot en orkidé eftersom den var finare..Bli inte besviken kära sambo) och åker nöjt hem efter att ha spenderat MASSOR av pengar...
Nu ligger det fyra halvvita stjärnor på balkongen och väntar på att få lite mer färg över sig, så det är nog bäst att jag tillfredsställer dem snarast, så att de är klara till imorgon
.
Tack brorsan för att du är så underbar, och pepparkakorna kan du ju behålla som tack för hjälpen ;)
Efter ett kokt ägg och en kopp med gudomligt kaffe studsade jag upp på vinden och hämtade ner den bruna jullådan.
Det är lika spännande varje år att öppna den där lådan, för jag lyckas alltid glömma av vad jag har i den, från år till år.
I dag blev det till exempel en väldigt angenämen överraskning att jag inte bara hade en, utan två ljusslingor liggandes bland söta luciatåg, lyckliga tomtar, färgglada julgranskulor, vackar julstjärnor och...
-VAFAN! Jag hade ju faktiskt lyckats förtränga att jag köpte oranga lampor/julstjärnor för två år sedan. Skit också. Det går ju inte att ha oranga stjärnor här hemma där allt är svart, vitt eller babyrosa.
De passade ju väldigt bra hemma hos mig och exet, där det mesta gick i jordnära färger, som brunt, vitt och beige, varpå det oranga blev en härlig färgklick. Men till babyrosa känns det ju inte helt klockrent!
Nu gällde det för mina grå att samarbeta, och det var nog en bra dag, för jag fick snilleblixtidé med en gång.
Klockan 09.00 msn:ar jag världens bästa bror och frågar om han är vaken, för nu behövde syrran komma in till stan snarast möjligt och lite sällskap är ju aldrig fel. (Att få åka BMW är ju heller aldrig fel).
Jag skrev en snabb liten inköpslista innehållandes:
strumpebyxor (One step a head hela tiden. Man vet ju aldrig när man behöver dem).
vita lampskärmar
stearinljus
mossa
vinglögg (Kommer ju underbara vänner på besök i morgon -första advent).
pepparkakor
amaryllisar
lådvin
Och sist men absolut inte minst, min snilleblixt... Vit färg på sprayburk!
Efter två timmars pyntande och fixande hemma kommer brorsan glidandes i sitt svarta monster och vi gasar in mot Nordstan, -där det var ett rent helvete att ta sig fram.
Vad GÖR alla människor ute en lördagsförmiddag? Har de inget bättre för sig än att stressa runt som idioter på Nordstan?
Jag fick panik efter ungefär fem sekunder av armbågar, Åhlenspåsar, visselpipstjut (eftersom någon tyckte att det var en strålande idé att ha en brottningsturnering mitt i Nordstan idag) barnskrik och allmän stress.
AAARRGGHHH... Ta mig härifrån, snälla!
Vi tar ett målmedvetet varv på systemet och plockar upp vinet och glöggen innan vi snabbt flyr fältet och åker till Bauhause i Bäckebol istället.
Där fyller jag korgen med allt resterande från min lista (bytte ut Amaryllisen mot en orkidé eftersom den var finare..Bli inte besviken kära sambo) och åker nöjt hem efter att ha spenderat MASSOR av pengar...
Nu ligger det fyra halvvita stjärnor på balkongen och väntar på att få lite mer färg över sig, så det är nog bäst att jag tillfredsställer dem snarast, så att de är klara till imorgon
.Tack brorsan för att du är så underbar, och pepparkakorna kan du ju behålla som tack för hjälpen ;)
