Jag försöker i alla fall... Eller tänker på att försöka... Mycket!
Nu har lördagen gått över till söndag och jag är fortfarande hemma.
Min första inte-gå-ut-helg sedan i våras tror jag och det enda jag kan tänka på är att det känns som att jag tjänat lite pengar på den här helgen.
Söndagen och dess Rosa Flamingo är ju fortfarande framför mig, så vi får se om min sitta-hemma-stil håller alla de tre dagar som ju helgen fortfarande innehåller.
Vi har just kollat på Dark Water, druckit vin och kaffe, ätit thai, chips och kexchoklad och knött ner oss tre personer, två katter, sex kuddar och rosa filtar i soffan. Det var vamt och trångt, I tell you!
Jag har seriösa tankar på att göra en Detoxomgång och rensa min stackars kropp från slaggprodukter och eventuellt lite extravikt.
Men med min bristande karaktär och dåliga moral behöver jag ett fast schema och klara recept för att inte vika av och äta något "förbjudet" under den veckan som jag går på avgiftning.
Var i hela världen hittar man sånt då? Hur svårt kan det vara egentligen? Varför har inte någon amitiös själ lagt ut en veckas frukost-lunch-middags-förslag till oss försvagade 30-åringar vars kroppar fullkomligt skriker efter något annat än kolhydrater just nu.
Min första inte-gå-ut-helg sedan i våras tror jag och det enda jag kan tänka på är att det känns som att jag tjänat lite pengar på den här helgen.
Söndagen och dess Rosa Flamingo är ju fortfarande framför mig, så vi får se om min sitta-hemma-stil håller alla de tre dagar som ju helgen fortfarande innehåller.
Vi har just kollat på Dark Water, druckit vin och kaffe, ätit thai, chips och kexchoklad och knött ner oss tre personer, två katter, sex kuddar och rosa filtar i soffan. Det var vamt och trångt, I tell you!
Jag har seriösa tankar på att göra en Detoxomgång och rensa min stackars kropp från slaggprodukter och eventuellt lite extravikt.
Men med min bristande karaktär och dåliga moral behöver jag ett fast schema och klara recept för att inte vika av och äta något "förbjudet" under den veckan som jag går på avgiftning.
Var i hela världen hittar man sånt då? Hur svårt kan det vara egentligen? Varför har inte någon amitiös själ lagt ut en veckas frukost-lunch-middags-förslag till oss försvagade 30-åringar vars kroppar fullkomligt skriker efter något annat än kolhydrater just nu.
H J Ä L P!
Sova middag -inte bara för barn!
Käre barn!
Klockan är 16:52 och jag vaknade just tvärt upp från någon konstig dröm, från soffan.
Jag somnade i soffan igår kväll med, efter mitt hejdlösa spelande, och hann nog precis se mat-Tinas glada vinnaransikte innan jag lojt försvann in i drömmarnas värld.
I morse kom sambon och hämtade mig vid 10-tiden och vi åkte till ICAMAXI, som de vuxna kvinnor vi är, och storhandlade.
Sambon signade upp sig på ett, vad vi kallar för, blippkort och är nu lika vuxen som jag.
Jag har nämligen blippkort på COOP men vi har någonstans hört att det är billigare att handla på MAXI, varpå vi testade där idag... Jag har dock inte övergett COOP ännu. Det är en väldigt fin äffär.
Inte lika fin som 4 gott (som har det färskaste smågodiset i hela stan) men ändå värd att hålla sig kvar vid.
Efter att ha packat upp maten och ätit kallopsen (där jag bestämt har för mig att man ska ha någonting gott till, och plockar fram svartavinbärsgelén, för det kändes ganska rätt. När sambon, efter min enorma geléklick på tallriken, tar fram rödbetorna kom jag på vad det var man brukar ha till kallops, och det var inte svartavinbärsgelé) som hennes mamma skickat med henne på morgonen (ljuvligt god) bestämmer jag mig för att jag vill se en film.
Döm av min förvåning när jag inte fick fram någon bild. Jag var helt vansinnig och kröp runt på golvet och svor som en annan fake ass gangster och kopplade sladdar från alla möjliga vinklar och håll.
Till sist scartade jag skiten men fick ändå ingen bild. VA FAN!
I det läget var det väldigt nära att jag ringde till varenda killkompis jag har för fjäska hit någon över en kopp kaffe och få hjälp med bilden, men hejdade mig och lade mig och spelade lite XBOX istället.
Det var bra att vara lite adrenalin-ilske-uppumpad, för jag spöade skiten ur mina motståndare och kände mig rätt häftig ett litet tag.
Men när handen återigen talade om för mig att sluta lade jag mig ner i soffan -och somnade.
Sambon hade visst pratat med mig men jag stensov.
När hon åkt till stallet (och innan dess tvingat i mig lite mera mat) somnade jag igen för att vakna nu, helt mojsig iskallen, en och en halv timma senare.
Undrar om det är så att jag bara är en trött människa nu för tiden? Det kanske inte alls är den stackars krogens fel, som man ju så lätt skyller på i alla lägen. Jag är ju precis lika trött nu när jag varit hemma som annars...
Kanske är det bara väldigt jobbigt för hjärnan att tänka i amerikanska hood, niggaz och gangstatermer hela tiden.
Jag ska se om det finns något trevligt naturspel i de stora spelhögarna i min låda...
Klockan är 16:52 och jag vaknade just tvärt upp från någon konstig dröm, från soffan.
Jag somnade i soffan igår kväll med, efter mitt hejdlösa spelande, och hann nog precis se mat-Tinas glada vinnaransikte innan jag lojt försvann in i drömmarnas värld.
I morse kom sambon och hämtade mig vid 10-tiden och vi åkte till ICAMAXI, som de vuxna kvinnor vi är, och storhandlade.
Sambon signade upp sig på ett, vad vi kallar för, blippkort och är nu lika vuxen som jag.
Jag har nämligen blippkort på COOP men vi har någonstans hört att det är billigare att handla på MAXI, varpå vi testade där idag... Jag har dock inte övergett COOP ännu. Det är en väldigt fin äffär.
Inte lika fin som 4 gott (som har det färskaste smågodiset i hela stan) men ändå värd att hålla sig kvar vid.
Efter att ha packat upp maten och ätit kallopsen (där jag bestämt har för mig att man ska ha någonting gott till, och plockar fram svartavinbärsgelén, för det kändes ganska rätt. När sambon, efter min enorma geléklick på tallriken, tar fram rödbetorna kom jag på vad det var man brukar ha till kallops, och det var inte svartavinbärsgelé) som hennes mamma skickat med henne på morgonen (ljuvligt god) bestämmer jag mig för att jag vill se en film.
Döm av min förvåning när jag inte fick fram någon bild. Jag var helt vansinnig och kröp runt på golvet och svor som en annan fake ass gangster och kopplade sladdar från alla möjliga vinklar och håll.
Till sist scartade jag skiten men fick ändå ingen bild. VA FAN!
I det läget var det väldigt nära att jag ringde till varenda killkompis jag har för fjäska hit någon över en kopp kaffe och få hjälp med bilden, men hejdade mig och lade mig och spelade lite XBOX istället.
Det var bra att vara lite adrenalin-ilske-uppumpad, för jag spöade skiten ur mina motståndare och kände mig rätt häftig ett litet tag.
Men när handen återigen talade om för mig att sluta lade jag mig ner i soffan -och somnade.
Sambon hade visst pratat med mig men jag stensov.
När hon åkt till stallet (och innan dess tvingat i mig lite mera mat) somnade jag igen för att vakna nu, helt mojsig iskallen, en och en halv timma senare.
Undrar om det är så att jag bara är en trött människa nu för tiden? Det kanske inte alls är den stackars krogens fel, som man ju så lätt skyller på i alla lägen. Jag är ju precis lika trött nu när jag varit hemma som annars...
Kanske är det bara väldigt jobbigt för hjärnan att tänka i amerikanska hood, niggaz och gangstatermer hela tiden.
Jag ska se om det finns något trevligt naturspel i de stora spelhögarna i min låda...
Playa unt Chun Li
Trots att jag sitter med riktiga kärring-hanledsvärmare och att läkaren sa till sambon att min hand skulle vara läkt till förra helgen får jag nu sluta spela that sugar candy sweet ass funk good stuff game eftersom min handled värker så.
Jag började till och med att förlora matcher på grund av att högerhanden inte kunde greppa kontrollen ordentligt, och det är fan inte ok.
Sedan kan ju värken till viss del bero på att jag hoppar runt med kontrollen som en annan wii-spelare i soffan.
Ska jag sparka en högerspark åker hela jag åt höger och ska jag göra en kick and roll så slår jag nästan knut på mig själv i soffan.
Min familj skrattade gott åt mig när jag bodde hemma och vi spelade Street fighter II eller Super Mario Cart då jag nästan knockade den stackarn som satt bredvid mig då jag skulle in i en kurva eller göra Chun-Li's dödliga rundspark.
Herregud, vilket spel det var (är)!
Jag minns det som det vore igår, när jag och brorsan fick öppna ett paket på julaftonsmorgonen och det var Street Fighter II till 16-bit.
Vi spelade hela dagen och sedan twentyfourseven efter att vi öppnat resten av julklapparna den kvällen.
Pappa spelade alltid med Blanca eller Dhalsim, jag med Chun Li och brorsan var nog lika duktig med alla, men spelade mest med Ken och Guile om jag inte minns fel.
Mamma fick nog ta hand om hemmet är jag rädd då vi andra var helt odugliga...
Ja, gud vad roligt vi hade med det spelet.
Det ligger fortfarande nerpackat bland 8-bit och 64-bit hos föräldrarna.
Man kanske skulle ta och plocka fram de gamla trotjänarna någon dag... Men nu var det XBOX och onda handleder vi pratade om. It sucks!
Jag hade tänkt kolla på tv en stund men insåg snabbt att DET ÄR JU BARA SKIT på tv.
Va? En fredagkväll och ingenting vettigt på tv?
Var är House, Californication, Heroes, Entourage och alla andra goa serier jag trodde att jag skulle få se, nu när jag för en gång skull är hemma en fredag?
Oh crap!
Jag får väl läsa en bok eller nåt istället...
Jag började till och med att förlora matcher på grund av att högerhanden inte kunde greppa kontrollen ordentligt, och det är fan inte ok.
Sedan kan ju värken till viss del bero på att jag hoppar runt med kontrollen som en annan wii-spelare i soffan.
Ska jag sparka en högerspark åker hela jag åt höger och ska jag göra en kick and roll så slår jag nästan knut på mig själv i soffan.
Min familj skrattade gott åt mig när jag bodde hemma och vi spelade Street fighter II eller Super Mario Cart då jag nästan knockade den stackarn som satt bredvid mig då jag skulle in i en kurva eller göra Chun-Li's dödliga rundspark.
Herregud, vilket spel det var (är)!
Jag minns det som det vore igår, när jag och brorsan fick öppna ett paket på julaftonsmorgonen och det var Street Fighter II till 16-bit.
Vi spelade hela dagen och sedan twentyfourseven efter att vi öppnat resten av julklapparna den kvällen.
Pappa spelade alltid med Blanca eller Dhalsim, jag med Chun Li och brorsan var nog lika duktig med alla, men spelade mest med Ken och Guile om jag inte minns fel.
Mamma fick nog ta hand om hemmet är jag rädd då vi andra var helt odugliga...
Ja, gud vad roligt vi hade med det spelet.
Det ligger fortfarande nerpackat bland 8-bit och 64-bit hos föräldrarna.
Man kanske skulle ta och plocka fram de gamla trotjänarna någon dag... Men nu var det XBOX och onda handleder vi pratade om. It sucks!
Jag hade tänkt kolla på tv en stund men insåg snabbt att DET ÄR JU BARA SKIT på tv.
Va? En fredagkväll och ingenting vettigt på tv?
Var är House, Californication, Heroes, Entourage och alla andra goa serier jag trodde att jag skulle få se, nu när jag för en gång skull är hemma en fredag?
Oh crap!
Jag får väl läsa en bok eller nåt istället...
Yo' muther fucker piece of shit punk ass nigga!
Den här tjejen lirar XBOX som ingen annan och jag har snöat in helt på DEF JAM: ICON.
Jag slåss som värstarste Bruce Lee (fast med street stil) och jag signar nya talanger (såsom Redman och Lil Jon) till mitt coola label.
Jag ser till att my man (Playa) har det senaste inom fashion, de fetaste bling blingen, coola tatueringar och vårdad frisyr.
Jag halvligger i full mysmundering i soffan med fötterna (som är istoppade i sambons rosa luddtofflor) på bordet, lyssnar på Grizzlynallens housemusik -samtidigt som det dånar ut rå hip hop från spelet (skön blandning, jag lovar)- och jag har en liten skål med godis liggandes bredvid mig i den vita soffan.
Jag har varit kissenödigt den senaste timman, men hela tiden tänkt; att jag ska bara ta den här fighten också, eller; att jag ska bara köpa lite nya kläder... Mmm, eller huuuur!
Till slut var jag helt enkelt tvungen att pausa spelet och sladda in på toan, för att sedan sätta mig här och berätta om hur jag i min ensamhet spenderar min fredagkväll.
Jag slåss som värstarste Bruce Lee (fast med street stil) och jag signar nya talanger (såsom Redman och Lil Jon) till mitt coola label.
Jag ser till att my man (Playa) har det senaste inom fashion, de fetaste bling blingen, coola tatueringar och vårdad frisyr.
Jag halvligger i full mysmundering i soffan med fötterna (som är istoppade i sambons rosa luddtofflor) på bordet, lyssnar på Grizzlynallens housemusik -samtidigt som det dånar ut rå hip hop från spelet (skön blandning, jag lovar)- och jag har en liten skål med godis liggandes bredvid mig i den vita soffan.
Jag har varit kissenödigt den senaste timman, men hela tiden tänkt; att jag ska bara ta den här fighten också, eller; att jag ska bara köpa lite nya kläder... Mmm, eller huuuur!
Till slut var jag helt enkelt tvungen att pausa spelet och sladda in på toan, för att sedan sätta mig här och berätta om hur jag i min ensamhet spenderar min fredagkväll.
Sugen på XBOX någon?
Jag kommer nämligen sitta här ett par timmar till och spara mina pengar från de farligt goda drinkarna på krogen.
Polisens uppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt förebygga och undersöka brott.
Påsklov på jobbet och ungarna har med sig diverse leksaker och annat kul som de sysselsätter sig med under dagarna då deras fröknar sitter vid datorn och bloggar eller snackar skit över en... Två... Eller fyra koppar kaffe.
En av sexåringarna på grannavdelningen är helt, och då menar jag verkligen helt, såld på poliser.
Han är den vänaste av små människor och hela den här polisfixeringen passar honom inte alls faktiskt.
Jag skulle förmodligen bara skratta om han som vuxen polis skulle haffa mig för något brott, (jag givetvis inte begått) gett honom en kram och gått därifrån med ett moderligt leende på läpparna.
Något av det absolut roligaste i hela min arbetskarriär hände igår, då vår lilla polis som vanligts prang runt och jagade alla andra, som var bovar, viftandes med sina pickadoller, rapporterandes i sina walkie talkies och då och då blåsandes i sin visselpipa (den övningen fick han inte göra ofta för sina dötrista fröknar).
Jag och en kollega från grannavdelningen satt och pratade om något väldigt viktigt över kanten på våra gröna kaffekoppar när kopplet av bovar tjutandes galopperar in i klassrummet med denna fantastskt fina lilla polis, indianhoppades, efter sig.
Mitt på klassrumsgolvet, precis framför mig och min kollega, tappar vår respektingivande polis, i sin vilda jakt, hela sitt överbelamrade bälte under ett öronbedövande skrammel.
Han tvärnitar och står helt tyst och stilla och tittar förtvivlat på högen av pistoler, telefoner, handklovar, walkie talkies, batonger och annat bråte som ligger utspridda runt hans fötter.
Vi kunde bara inte hålla oss under denna fantastiska syn, utan brast ut i ett diaboliskt asgarv där kaffefontänen var farligt nära (men jag lyckades svälja innan) och vi hickade gråtandes fram "förlåt, förlåt, men det såg bara så roligt ut" till det stackars barnet som fortfarande stod helt stilla och tittade med förvånade och oförstående ögon på sina polissaker på golvet.
En av sexåringarna på grannavdelningen är helt, och då menar jag verkligen helt, såld på poliser.
Han är den vänaste av små människor och hela den här polisfixeringen passar honom inte alls faktiskt.
Jag skulle förmodligen bara skratta om han som vuxen polis skulle haffa mig för något brott, (jag givetvis inte begått) gett honom en kram och gått därifrån med ett moderligt leende på läpparna.
Något av det absolut roligaste i hela min arbetskarriär hände igår, då vår lilla polis som vanligts prang runt och jagade alla andra, som var bovar, viftandes med sina pickadoller, rapporterandes i sina walkie talkies och då och då blåsandes i sin visselpipa (den övningen fick han inte göra ofta för sina dötrista fröknar).
Jag och en kollega från grannavdelningen satt och pratade om något väldigt viktigt över kanten på våra gröna kaffekoppar när kopplet av bovar tjutandes galopperar in i klassrummet med denna fantastskt fina lilla polis, indianhoppades, efter sig.
Mitt på klassrumsgolvet, precis framför mig och min kollega, tappar vår respektingivande polis, i sin vilda jakt, hela sitt överbelamrade bälte under ett öronbedövande skrammel.
Han tvärnitar och står helt tyst och stilla och tittar förtvivlat på högen av pistoler, telefoner, handklovar, walkie talkies, batonger och annat bråte som ligger utspridda runt hans fötter.
Vi kunde bara inte hålla oss under denna fantastiska syn, utan brast ut i ett diaboliskt asgarv där kaffefontänen var farligt nära (men jag lyckades svälja innan) och vi hickade gråtandes fram "förlåt, förlåt, men det såg bara så roligt ut" till det stackars barnet som fortfarande stod helt stilla och tittade med förvånade och oförstående ögon på sina polissaker på golvet.
Idag är han igång igen och haffar bovar som aldrig förr...
Min snygga väninna... Jag finns här för dig 24/7!
Fistips
Vi tycker ju själva att vi är väldigt roliga, sambon och jag. I alla fall så skrattar vi oerhört ofta åt oss själva i vår vardag.
Ibland händer det ju att även vi lite finare(!) flickor råkar släppa lite väder och då har vi en liten grej för oss som vi båda tycker är lika fantastiskt roligt varenda gång.
Låt oss säga att vi sitter vid vårt lilla köksbord och äter en trevlig frukost och sambon råkar släppa en liten fjärt.
Hon säger då, men ett förvånat uttryck:
"ÅH, en groda!!"
Varpå hon kastar sig om på stolen och låtsas leta efter en groda på golvet.
Vi vrider oss av skatt varenda gång.
Ibland händer det ju att även vi lite finare(!) flickor råkar släppa lite väder och då har vi en liten grej för oss som vi båda tycker är lika fantastiskt roligt varenda gång.
Låt oss säga att vi sitter vid vårt lilla köksbord och äter en trevlig frukost och sambon råkar släppa en liten fjärt.
Hon säger då, men ett förvånat uttryck:
"ÅH, en groda!!"
Varpå hon kastar sig om på stolen och låtsas leta efter en groda på golvet.
Vi vrider oss av skatt varenda gång.
Som en drog
När jag kom hem från jobbet idag tyckte jag väldigt synd om mig själv för att jag hade så DÖÖÖÖÖDENS väldans skittråkigt.
Jag satte mig lite buttert ner med mitt XBOX 360 som jag fick av världens snällase lillebror (han är min) och gottade ner mig i soffan under rosa filtar och började skeptiskt att spela...
Jag svor som en borstbindare när jag ideligen kraschade med min snygga Lamborgini, skrattade åt min uselhet, hoppade i soffan av lycka och gav mig själv high five när jag klarade ett mission.
Jag blev förbluffad över hur fruktansvärt snabbt en Ferrari accelererar, jag slutade spela motorcykelspelet efter ungefär 15 sekunder (herregud vad svårt) och jag berömde pedagogiskt mig själv när jag satte nytt banrekord (eller rättare sagt, slog min gamla, om möjligt ännu uslare tid).
Helt plötsligt hade det gått flera timmar och jag har bara spelat tre (varav motogp tog 15 sekunde som sagt) spel av de 16 bror gav mig.
Det blir ingen utgång för den här tjejen i helgen. Nej, nej... Det blir XBOX 360!
Tack som fan brorsan. Nu ska jag testa något annat spel!
Jag satte mig lite buttert ner med mitt XBOX 360 som jag fick av världens snällase lillebror (han är min) och gottade ner mig i soffan under rosa filtar och började skeptiskt att spela...
Jag svor som en borstbindare när jag ideligen kraschade med min snygga Lamborgini, skrattade åt min uselhet, hoppade i soffan av lycka och gav mig själv high five när jag klarade ett mission.
Jag blev förbluffad över hur fruktansvärt snabbt en Ferrari accelererar, jag slutade spela motorcykelspelet efter ungefär 15 sekunder (herregud vad svårt) och jag berömde pedagogiskt mig själv när jag satte nytt banrekord (eller rättare sagt, slog min gamla, om möjligt ännu uslare tid).
Helt plötsligt hade det gått flera timmar och jag har bara spelat tre (varav motogp tog 15 sekunde som sagt) spel av de 16 bror gav mig.
Det blir ingen utgång för den här tjejen i helgen. Nej, nej... Det blir XBOX 360!
Tack som fan brorsan. Nu ska jag testa något annat spel!
Dessa anonymiteter som följer mitt liv!
Kanske om Utmanad:
Man blir ju gott nyfiken på vem den stora kärleken var, men det förtäljer inte historien eller???
Vildhallonet om Kanske:
Man blir ju gott nyfiken på vem du är, men det förtäljer inte historien eller???
Man blir ju gott nyfiken på vem den stora kärleken var, men det förtäljer inte historien eller???
Vildhallonet om Kanske:
Man blir ju gott nyfiken på vem du är, men det förtäljer inte historien eller???
Torsdagstrevligheter
Tjejgruppen i tvåan har det lite turbulent på mitt jobb.
Turbulent på ett sådant sätt som det väl alltid blir, mer eller mindre, bland tjejer i en grupp.
Det är verkligen helt fantastiskt att den kvinnliga sidan av mänskligheten inte kan umgås flera utan att det blir tjafs och bråk.
Hur gjorde grottkvinnorna när männen var ute och jagade? Survival of the fittest?
I alla fall så har det varit väldigt mycket tårar och fula ord bland tjejerna i det sista och idag snodde jag åt mig tillfället att gå iväg och göra något mysigt med dem.
Vi gick till konditorit och köpte fikabröd och sedan gick vi hem till mig.
Jag hade under ett svagt ögonblick lovat en av tjejerna (när hon gick i sexårsverksamheten, dvs två år sedan) att hon skulle få komma hem och hälsa på mina katter och idag var perfekt för just det.
Vi satt här hemma och drack te, mumsade bullar och tjejerna lekte och gosade med katterna.
Hallon var ju inte svårflirtad direkt utan charmade in sig på studs och lät sig nöjt konkas runt på, från famn till famn, under ett konstant kurrande.
Müsli lät sig däremot inte luras så lätt utan var mer än lovligt misstänksam mot de fyra minimänniskorna som under ivrigt pratande och ljudligt tesurplande klampade in på hennes revir, utan någon som helst skam i kroppen.
Hon tittade surt på Hallon, som vältrade sig i uppmärksamheten under klappande händer, från sitt gömställe vid klätterträdet och man kunde riktigt se hur hon bakom sina knipande ögon tänkte: TRAITOOOR när hon blängde på sin superbelåtna kompis.
Men nyfikenheten och svartsjukan vann till slut över hennes misstankar om eventuella siamesmördare och hon kom fram efter ett tag och lät sig försiktigt hälsas på.
Barnen var jätteduktiga och lät henna bestämma själv när hon ville bli klappad.
De hade i och för sig Hallon som krävde uppmärksamhet från alla fyra samtidigt och hoppade från knä till knä för att ingen skulle glömma av att hon fanns där...
När vi var tvugna att gå var det fyra tjejer som skulle hem och säga till sina föräldrar att de ville ha en siameskatt.
Gissa om jag kommer bli poppis bland föräldrarna efter det här lilla hembesöket...
Nooot!
Turbulent på ett sådant sätt som det väl alltid blir, mer eller mindre, bland tjejer i en grupp.
Det är verkligen helt fantastiskt att den kvinnliga sidan av mänskligheten inte kan umgås flera utan att det blir tjafs och bråk.
Hur gjorde grottkvinnorna när männen var ute och jagade? Survival of the fittest?
I alla fall så har det varit väldigt mycket tårar och fula ord bland tjejerna i det sista och idag snodde jag åt mig tillfället att gå iväg och göra något mysigt med dem.
Vi gick till konditorit och köpte fikabröd och sedan gick vi hem till mig.
Jag hade under ett svagt ögonblick lovat en av tjejerna (när hon gick i sexårsverksamheten, dvs två år sedan) att hon skulle få komma hem och hälsa på mina katter och idag var perfekt för just det.
Vi satt här hemma och drack te, mumsade bullar och tjejerna lekte och gosade med katterna.
Hallon var ju inte svårflirtad direkt utan charmade in sig på studs och lät sig nöjt konkas runt på, från famn till famn, under ett konstant kurrande.
Müsli lät sig däremot inte luras så lätt utan var mer än lovligt misstänksam mot de fyra minimänniskorna som under ivrigt pratande och ljudligt tesurplande klampade in på hennes revir, utan någon som helst skam i kroppen.
Hon tittade surt på Hallon, som vältrade sig i uppmärksamheten under klappande händer, från sitt gömställe vid klätterträdet och man kunde riktigt se hur hon bakom sina knipande ögon tänkte: TRAITOOOR när hon blängde på sin superbelåtna kompis.
Men nyfikenheten och svartsjukan vann till slut över hennes misstankar om eventuella siamesmördare och hon kom fram efter ett tag och lät sig försiktigt hälsas på.
Barnen var jätteduktiga och lät henna bestämma själv när hon ville bli klappad.
De hade i och för sig Hallon som krävde uppmärksamhet från alla fyra samtidigt och hoppade från knä till knä för att ingen skulle glömma av att hon fanns där...
När vi var tvugna att gå var det fyra tjejer som skulle hem och säga till sina föräldrar att de ville ha en siameskatt.
Gissa om jag kommer bli poppis bland föräldrarna efter det här lilla hembesöket...
Nooot!
Memories
Pratade just med exet i telefon.
Han tyckte att det hade känts jättekonstigt och trist att inte ha den årliga påskmiddagen hemma hos mina föräldrar och jag kan inte göra annat än att hålla med.
Jag gick igenom ett större helvete när vi gjorde slut för lite mer än ett år sedan och nu pratar han rätt ofta om hur han saknar pipparna (terroristerna), fast han var rätt trött på katthåret innan, och hur han har börjat göra saker som jag ville att vi skulle göra när vi bodde ihop.
Han har börjat träna, han går på konserter och andra event, han lyssnar på hip hop och han fullkomligt öser ner sköljmedel när han tvättar.
"Det är lite Pippi kvar här hemma (Han kallade mig alltid så) och det känns som att jag lärt mig en livsläxa. Du har påverkat mig jättemycket"
Hur typiskt är inte det?
Han tyckte att det hade känts jättekonstigt och trist att inte ha den årliga påskmiddagen hemma hos mina föräldrar och jag kan inte göra annat än att hålla med.
Jag gick igenom ett större helvete när vi gjorde slut för lite mer än ett år sedan och nu pratar han rätt ofta om hur han saknar pipparna (terroristerna), fast han var rätt trött på katthåret innan, och hur han har börjat göra saker som jag ville att vi skulle göra när vi bodde ihop.
Han har börjat träna, han går på konserter och andra event, han lyssnar på hip hop och han fullkomligt öser ner sköljmedel när han tvättar.
"Det är lite Pippi kvar här hemma (Han kallade mig alltid så) och det känns som att jag lärt mig en livsläxa. Du har påverkat mig jättemycket"
Hur typiskt är inte det?
Här sliter man som ett djur för att få sin karl att göra saker med en och efter ett uppbrått värre än döden (nästan) så kommer han och säger att jag hade rätt... Typ!
Jag tar det ju positivt, men det är bara så typiskt.
Han påverkade givetvis mig med och jag är inte samma människa idag, som innan jag täffade honom, men det är allt lite lustigt hur det veckar ut sig ibland.
Här får du en bild på dig och pipparna darling.
Vi hörs snart och fixar det sista med mina grejer och siktar in oss på crossäsongen i vår.
Puss
Det är klart man hänger med
Kommer ni ihåg när man var barn och lekte en lek?
Lekarna fungerade ju som så att man berättade innan vad som skulle hända och sedan lekte man...
Tex:
"Ah, så var du liksom arg på mig, för att jag var en så busig hund."
"Ok. Och sedan blev du snäll när du såg hur jobbigt det var för mig."
Det är faktiskt likadant idag...
Hört på jobbet:
"...Aah, så ville du inte ha hand om barnen precis varje helg."
"Nää, för jag var väldigt upptagen med jobbet och så."
"...Men nu såg du på mig att jag inte orkade mer så då lovade du att försöka hjälpa mig."
"Jo, men jag var ju fortfarande väldigt upptagen och så."
Nyfiken fröken Babbel:
"Vad leker ni?"
Barn i kör:
"Skilsmässa!"
Lekarna fungerade ju som så att man berättade innan vad som skulle hända och sedan lekte man...
Tex:
"Ah, så var du liksom arg på mig, för att jag var en så busig hund."
"Ok. Och sedan blev du snäll när du såg hur jobbigt det var för mig."
Det är faktiskt likadant idag...
Hört på jobbet:
"...Aah, så ville du inte ha hand om barnen precis varje helg."
"Nää, för jag var väldigt upptagen med jobbet och så."
"...Men nu såg du på mig att jag inte orkade mer så då lovade du att försöka hjälpa mig."
"Jo, men jag var ju fortfarande väldigt upptagen och så."
Nyfiken fröken Babbel:
"Vad leker ni?"
Barn i kör:
"Skilsmässa!"
Utmanad
Fick utmaningen genom Petras fantastiska blogg:
Vad gjorde du för.....
5 år sedan:
Då var jag 25 år och bodde de sista nerviga månaderna med psykot på 4:e långgatan innan jag och Hallon äntligen fick egen lägenhet. Jag hängde med mina älskade "boys" på Pustervik och Nefertiti, och jobbade på samma jobb som idag.
10 år sedan:
20 år gammal och jobbade som fritidspegagog i Onsala. Var på väg att bryta upp med den stora kärleken och hängde en del i "röda stugan" med Onsalavännerna. Spenderade dock mer och mer tid med kompisarna i Göteborg och pendlade till jobbet.
15 år sedan:
15 år gammal... Gick i 8:an och var inte så himla häftig.
Hade väl börjat "hänga" på skolgården och stränderna med moppe på kvällar och helger, när det inte var hemmafest, men spenderade ändå större delen av min fritid i stallet.
20 år sedan:
10 år och just inflyttad till Onsala från Tynnereds trygga betong.
Jag gick från en ball och populär unge med en eller två pojkvänner (alltid) och pussdrottningen i kuddrummet till en osäker hästtjej med en enda riktig kompis.
Det var genom den flytten jag och sambon blev grannar och har nu varit bästa vänner i 20 år. Mäktigt!
Hmm..
Inte så händelserikt måste jag säga. Det känns som att de saker som ändå har hänt mig hände de åren mellan femårsperioderna...
Vad gjorde du för.....
5 år sedan:
Då var jag 25 år och bodde de sista nerviga månaderna med psykot på 4:e långgatan innan jag och Hallon äntligen fick egen lägenhet. Jag hängde med mina älskade "boys" på Pustervik och Nefertiti, och jobbade på samma jobb som idag.
10 år sedan:
20 år gammal och jobbade som fritidspegagog i Onsala. Var på väg att bryta upp med den stora kärleken och hängde en del i "röda stugan" med Onsalavännerna. Spenderade dock mer och mer tid med kompisarna i Göteborg och pendlade till jobbet.
15 år sedan:
15 år gammal... Gick i 8:an och var inte så himla häftig.
Hade väl börjat "hänga" på skolgården och stränderna med moppe på kvällar och helger, när det inte var hemmafest, men spenderade ändå större delen av min fritid i stallet.
20 år sedan:
10 år och just inflyttad till Onsala från Tynnereds trygga betong.
Jag gick från en ball och populär unge med en eller två pojkvänner (alltid) och pussdrottningen i kuddrummet till en osäker hästtjej med en enda riktig kompis.
Det var genom den flytten jag och sambon blev grannar och har nu varit bästa vänner i 20 år. Mäktigt!
Hmm..
Inte så händelserikt måste jag säga. Det känns som att de saker som ändå har hänt mig hände de åren mellan femårsperioderna...
Oh joy!
Petra:
OM jag känner mig piggare idag!
Jag har ju världens i särklass bästa jobb...
Dagen började med att jag hoppade över frukosten för att få sova lite extra innan jag dök ner i kläderna och med dånande musik i öronen begav mig ut i snöstormen för att entra dödsstjärnan... Eller jobbet som det också kallas.
Oj, vad roligt jag har haft idag.
Jag har åkt stjärtlapp så snör yr i ansiktet, rullat snögubbar och gjort snöänglar. Kastat snöbollskrig och skrattat ikapp med barnen.
Vadå 30 år och skitvuxen?
Idag har jag varit 12 år och härligt lycklig i snön.
Efter snölekar och spagetti med köttfärssås i bamba gick jag och två flickor till gymnastiksalarna och satte upp roliga klistermärken i duscharna.
Ett uppdrag jag i morse fick av min chef när jag galopperade in i personalrummet för att prata med kuratorn angående en elev.
"Titta här fröken Babbel, vad jag har köpt." Hon rotar ivrigt bland sina proppfulla IKEA påsar och drar fram fyra ark med havsinpirerade klistermärken
"Du klagar ju på att det är så trist här och nu har jag handlat minsann. Kan inte du vara en darling och sätta upp dem sedan? Om du har tid förstås."
"SJÄLVKLART!" svarar jag glatt medan jag busar runt med kuratorns lilla hund, sittandes på golvet.
"Tid är allt jag har."
Efter att ha prytt duscharna med färgglada fiskar, bubbliga bubblor och livliga bläckfiskar gick vi till en av gympasalarna och lekte lite.
"Kan du gå ner i brygga från stående fröken Babbel?" frågar en av tjejerna samtidigt som hon lätt som en fjäder jular förbi mig, på en hand.
"Klart att jag kan" svarar jag malligt samtidigt som jag insåg mitt fatala misstag...
"Gör det då!"
*Shit, shit, shit!* Jag fryser som en naken höna och jag har en mage som är knökfull av köttfärssås, men det här kunde jag bara inte prata mig ur.
"Jag kan ta ett kort på dig."
*Gött.. Det här blir bara bättre och bättre*
Jag ställer mig bredbent på mattan och barnet lika bredbent bredvid, redo med min telefon, för att föreviga detta ögonblick då hon hoppas på att få se en fröken Babbel rasa som ett plockepinspel på golvet.
En långsam böjning bakåt och jag var på väg mot min brygga...
En fullkomligt skrikande smärta i handleden och jag var där. Telefonen klickar till och jag lägger mig frustande, med slutna ögon, på rygg på mattan.
Det gick. Jag kunde fortfarande gå ner i brygga från stående, men herregud vad min handled inte var redo för sådana akrobatiska övningar ännu.
Efter att ha hämtat mig från handledschocken plockade vi ihop mattorna och gick ner till avdelningen där det vankades våfflor med sylt.
Åh, lyckliga jag som har det så bra!
Idag har jag alltså åkt stjärtlapp, klistrat klistermärken, lekt i gympasalen och ätit våfflor...
-Och fått betalt för det!
OM jag känner mig piggare idag!
Jag har ju världens i särklass bästa jobb...
Dagen började med att jag hoppade över frukosten för att få sova lite extra innan jag dök ner i kläderna och med dånande musik i öronen begav mig ut i snöstormen för att entra dödsstjärnan... Eller jobbet som det också kallas.
Oj, vad roligt jag har haft idag.
Jag har åkt stjärtlapp så snör yr i ansiktet, rullat snögubbar och gjort snöänglar. Kastat snöbollskrig och skrattat ikapp med barnen.
Vadå 30 år och skitvuxen?
Idag har jag varit 12 år och härligt lycklig i snön.
Efter snölekar och spagetti med köttfärssås i bamba gick jag och två flickor till gymnastiksalarna och satte upp roliga klistermärken i duscharna.
Ett uppdrag jag i morse fick av min chef när jag galopperade in i personalrummet för att prata med kuratorn angående en elev.
"Titta här fröken Babbel, vad jag har köpt." Hon rotar ivrigt bland sina proppfulla IKEA påsar och drar fram fyra ark med havsinpirerade klistermärken
"Du klagar ju på att det är så trist här och nu har jag handlat minsann. Kan inte du vara en darling och sätta upp dem sedan? Om du har tid förstås."
"SJÄLVKLART!" svarar jag glatt medan jag busar runt med kuratorns lilla hund, sittandes på golvet.
"Tid är allt jag har."
Efter att ha prytt duscharna med färgglada fiskar, bubbliga bubblor och livliga bläckfiskar gick vi till en av gympasalarna och lekte lite.
"Kan du gå ner i brygga från stående fröken Babbel?" frågar en av tjejerna samtidigt som hon lätt som en fjäder jular förbi mig, på en hand.
"Klart att jag kan" svarar jag malligt samtidigt som jag insåg mitt fatala misstag...
"Gör det då!"
*Shit, shit, shit!* Jag fryser som en naken höna och jag har en mage som är knökfull av köttfärssås, men det här kunde jag bara inte prata mig ur.
"Jag kan ta ett kort på dig."
*Gött.. Det här blir bara bättre och bättre*
Jag ställer mig bredbent på mattan och barnet lika bredbent bredvid, redo med min telefon, för att föreviga detta ögonblick då hon hoppas på att få se en fröken Babbel rasa som ett plockepinspel på golvet.
En långsam böjning bakåt och jag var på väg mot min brygga...
En fullkomligt skrikande smärta i handleden och jag var där. Telefonen klickar till och jag lägger mig frustande, med slutna ögon, på rygg på mattan.
Det gick. Jag kunde fortfarande gå ner i brygga från stående, men herregud vad min handled inte var redo för sådana akrobatiska övningar ännu.
Efter att ha hämtat mig från handledschocken plockade vi ihop mattorna och gick ner till avdelningen där det vankades våfflor med sylt.
Åh, lyckliga jag som har det så bra!
Idag har jag alltså åkt stjärtlapp, klistrat klistermärken, lekt i gympasalen och ätit våfflor...
-Och fått betalt för det!
You got me
Den här fick jag av en kollega när jag kom till jobbet idag.
"Kolla här fröken Babbel, vad jag har klippt ut till dig. Visst är den träffande och rolig?"
Jag tittade ner på mig själv, med kaffekoppen i vänsterhanden och en liten blondin i den högra, och såg mycket riktigt de gråa Björn Borg-boxertrosornas linning sticka upp mellan mina baggy jeans och Björn Borg pikétröjan som dagen till ära klär min överkropp...
"Kolla här fröken Babbel, vad jag har klippt ut till dig. Visst är den träffande och rolig?"
Jag tittade ner på mig själv, med kaffekoppen i vänsterhanden och en liten blondin i den högra, och såg mycket riktigt de gråa Björn Borg-boxertrosornas linning sticka upp mellan mina baggy jeans och Björn Borg pikétröjan som dagen till ära klär min överkropp...
Trött helg
Gårdagen var verkligen helt fucked up.
Jag kan inte minnas när jag var så förstörd senast och jag sov bort hela dagen.
Inte för att jag mådde dåligt eller så, utan jag var bara så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Visst var det vilda danser hela natten under lördagen, men inte så att jag borde vara så trasig som jag var igår.
Helst av allt hade jag velat ligga inrullad i filtar framför tv:n, men omständigheterna var sådana att jag faktiskt var tvungen att lämna hemmet, så jag stapplade in i duschen och sedan ner till vagnen som tog mig till underbar musik och fantastiska människor på trankan. Det kändes faktiskt jättehärligt att gå ut helt osminkad och i causual klädsel.
Så där stod jag sedan själv vid baren och surplade på en cider. Själv, eftersom alla jag känner låg hemma och var bakfulla. Något jag hade velat göra också, men som läget nu var, inte kunde.
Sia, Faik och Walther spelade så det dånade i väggarna och jag hade det riktigt bra i min ensamhet vid baren.
Jag hälsade på några bekanta ansikten men slöt mig sedan till mig själv, min cider och musiken eftersom jag helt enkelt inte orkade vara social, och det var rätt najs.
Efter ett tag kom dock min underbara blondin på Kyrkogatan och gav mig en kram bakifrån.
Gissa om jag blev glad att se honom ändå.
Vi stod där ett tag och njöt av musiken men fick till slut se oss besegrade av tröttheten, så vi tog oss en nattlig promenad genom stan i dalande snöflingor och knarrande snö.
Dagen idag började med film i soffan och sedan en underbar kopp fika tillsammans med tjejerna.
En krämig cappucino och morotskaka var vackert som en saga för min gottemage och jag njöt å det allra fullaste
av de magiska smakerna innan vi sa hej då och jag tog vagnen till min favoritblondin på Kyrkogatan.
Vi möttes upp vid Hemköp och köpte oss en redig påsklunch som vi lagade till hemma hos honom.
Eller rättare sagt, som han lagade till medan jag storögt tittade på snöflingorna och päste med datorn i soffan.
Efter god mat och trevligt sällskap tackade jag för mig och åkte hem till katter, disk och sambo. Jag är trött och inte så jättesugen på att jobba i morgon. Jag vill vara mera ledig men framför allt så vill jag åka till solen och värmen...
Vill någon följa med mig på en restresa?
Jag kan inte minnas när jag var så förstörd senast och jag sov bort hela dagen.
Inte för att jag mådde dåligt eller så, utan jag var bara så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Visst var det vilda danser hela natten under lördagen, men inte så att jag borde vara så trasig som jag var igår.
Helst av allt hade jag velat ligga inrullad i filtar framför tv:n, men omständigheterna var sådana att jag faktiskt var tvungen att lämna hemmet, så jag stapplade in i duschen och sedan ner till vagnen som tog mig till underbar musik och fantastiska människor på trankan. Det kändes faktiskt jättehärligt att gå ut helt osminkad och i causual klädsel.
Så där stod jag sedan själv vid baren och surplade på en cider. Själv, eftersom alla jag känner låg hemma och var bakfulla. Något jag hade velat göra också, men som läget nu var, inte kunde.
Sia, Faik och Walther spelade så det dånade i väggarna och jag hade det riktigt bra i min ensamhet vid baren.
Jag hälsade på några bekanta ansikten men slöt mig sedan till mig själv, min cider och musiken eftersom jag helt enkelt inte orkade vara social, och det var rätt najs.
Efter ett tag kom dock min underbara blondin på Kyrkogatan och gav mig en kram bakifrån.
Gissa om jag blev glad att se honom ändå.
Vi stod där ett tag och njöt av musiken men fick till slut se oss besegrade av tröttheten, så vi tog oss en nattlig promenad genom stan i dalande snöflingor och knarrande snö.
Dagen idag började med film i soffan och sedan en underbar kopp fika tillsammans med tjejerna.
En krämig cappucino och morotskaka var vackert som en saga för min gottemage och jag njöt å det allra fullaste
av de magiska smakerna innan vi sa hej då och jag tog vagnen till min favoritblondin på Kyrkogatan.
Vi möttes upp vid Hemköp och köpte oss en redig påsklunch som vi lagade till hemma hos honom.
Eller rättare sagt, som han lagade till medan jag storögt tittade på snöflingorna och päste med datorn i soffan.
Efter god mat och trevligt sällskap tackade jag för mig och åkte hem till katter, disk och sambo. Jag är trött och inte så jättesugen på att jobba i morgon. Jag vill vara mera ledig men framför allt så vill jag åka till solen och värmen...
Vill någon följa med mig på en restresa?
Det var ljust ute när vi gick och lade oss...
Festen hemma igår blev lite av en resa tillbaka i tiden.
En resa till när vi var 15 år, åkte moppe till festerna och folk drack hembränt och cola tills de kräktes i handfatet...
Nu drack jag själv ingenting när jag var 15 så jag kunde med nyktra ögon observera eländet runt om mig och sedan hjälpa redlösa tonåringar hem på min lånade moppe.
Det var, mig veteligen, ingen som kräktes i handfatet igår men känslan var densamma som för 15 år sedan då det var människor överallt, musiken var öronbedövande hög, det knackade på dörren hela tiden när nya gäster kom, och det utbröt mindre panik bland boskapen när det var dags att bege sig ut på stan, vid 01:00...
Jag kände mig väldigt vuxen när jag ideligen gick och sänkte musiken och höll ett vakande öga på de små terroristerna som ändå var goda värdinnor och fjäskade in sig hos varenda karl på festen.
Men när hyresvärden (som ju var den som faktiskt såg till att det blev fest) sa till mig att sluta mesa med musiken, utan höja istället släppte jag mina tankar på grannar och andra invånare i göteborg, utan lät folk själva bestämma volymen under löftet från hyresvärden, att om högtalarna sprängdes så köpte vi nya tillsammans...
Sambon och vår underbara vän från stockholm som är nere och hälsar på under helgen.
Vi startade, till min besvikelse (sambon var skitsur på mig och tyckte att jag minsann alltid skulle vara tvärtom mot alla andra. ALLA ville ju gå till dit utom jag) på Nivå.
Jag tycker verkligen inte om det stället. Hela atmosfären är hemsk och jag kan inte riktigt ha roligt där, och tro mig.. Jag har försökt många gånger nu.
Men jag följde ju med förstås under tanken; att det här blir jättekul.
Det blev det inte och jag messade Grizzlynallen som var på Lounge(s) där Faik spelade. Grizzly och Faik kom över till Nivå en pyttestund och sedan gick vi tillsammans över till Lounge(s) (tack Faik för inträdet) där det genast kändes bättre och humöret steg avsevärt.
Sambon, stockholmaren och blondinen på kyrkogatan följde också med och vi dansade och mös till bra musik tills vi, i vanlig ordning, hjälpte till att släcka och låsa.
Vi var på ett strålande humör!
Tjejerna gick till Kebabhouse medan vi andra tog en svänom på Orgia. Vi var ju inte direkt ensamma där och det kändes faktiskt lite konstigt att vara där när det inte fanns en Handyman i faggorna, då han har åkt till Thailand en månad, den lyllon.
Vi gav upp rätt snabbt och mötte upp tjejerna vid kebaben istället för att sedan åka hem till en upp och nervänd lägenhet.
I morse vaknade jag först av ett telefonsamtal, för att sedan somna om som en sten igen och vakna vid tre-tiden av ett sms.
Vi har inget brandlarm hemma men frågan är om det hade kunnat väcka mig när jag sover så djupt.
När det däremot piper sms i telefonen vaknar jag alltid med ett ryck, oavsett timmen på dygnet.
Börjar det brinna eller så, så skicka mig ett sms vetja'!
Sambon och jag gjorde oss en riktig arbetarbrunch med stekt potatis, blodpudding, bacon och stekt ägg. Till det tog vi ett enormt glas med kall mjölk innan vi entrade soffan och kollade film.
Nu har vi en lägenhet att sanera innan vi hoppar in i duschen och gör oss redo för kvällens Rosa Flamoingo på Trankan!
En resa till när vi var 15 år, åkte moppe till festerna och folk drack hembränt och cola tills de kräktes i handfatet...
Nu drack jag själv ingenting när jag var 15 så jag kunde med nyktra ögon observera eländet runt om mig och sedan hjälpa redlösa tonåringar hem på min lånade moppe.
Det var, mig veteligen, ingen som kräktes i handfatet igår men känslan var densamma som för 15 år sedan då det var människor överallt, musiken var öronbedövande hög, det knackade på dörren hela tiden när nya gäster kom, och det utbröt mindre panik bland boskapen när det var dags att bege sig ut på stan, vid 01:00...
Jag kände mig väldigt vuxen när jag ideligen gick och sänkte musiken och höll ett vakande öga på de små terroristerna som ändå var goda värdinnor och fjäskade in sig hos varenda karl på festen.
Men när hyresvärden (som ju var den som faktiskt såg till att det blev fest) sa till mig att sluta mesa med musiken, utan höja istället släppte jag mina tankar på grannar och andra invånare i göteborg, utan lät folk själva bestämma volymen under löftet från hyresvärden, att om högtalarna sprängdes så köpte vi nya tillsammans...
Sambon och vår underbara vän från stockholm som är nere och hälsar på under helgen.
Vi startade, till min besvikelse (sambon var skitsur på mig och tyckte att jag minsann alltid skulle vara tvärtom mot alla andra. ALLA ville ju gå till dit utom jag) på Nivå.
Jag tycker verkligen inte om det stället. Hela atmosfären är hemsk och jag kan inte riktigt ha roligt där, och tro mig.. Jag har försökt många gånger nu.
Men jag följde ju med förstås under tanken; att det här blir jättekul.
Det blev det inte och jag messade Grizzlynallen som var på Lounge(s) där Faik spelade. Grizzly och Faik kom över till Nivå en pyttestund och sedan gick vi tillsammans över till Lounge(s) (tack Faik för inträdet) där det genast kändes bättre och humöret steg avsevärt.
Sambon, stockholmaren och blondinen på kyrkogatan följde också med och vi dansade och mös till bra musik tills vi, i vanlig ordning, hjälpte till att släcka och låsa.
Vi var på ett strålande humör!
Tjejerna gick till Kebabhouse medan vi andra tog en svänom på Orgia. Vi var ju inte direkt ensamma där och det kändes faktiskt lite konstigt att vara där när det inte fanns en Handyman i faggorna, då han har åkt till Thailand en månad, den lyllon.
Vi gav upp rätt snabbt och mötte upp tjejerna vid kebaben istället för att sedan åka hem till en upp och nervänd lägenhet.
I morse vaknade jag först av ett telefonsamtal, för att sedan somna om som en sten igen och vakna vid tre-tiden av ett sms.
Vi har inget brandlarm hemma men frågan är om det hade kunnat väcka mig när jag sover så djupt.
När det däremot piper sms i telefonen vaknar jag alltid med ett ryck, oavsett timmen på dygnet.
Börjar det brinna eller så, så skicka mig ett sms vetja'!
Sambon och jag gjorde oss en riktig arbetarbrunch med stekt potatis, blodpudding, bacon och stekt ägg. Till det tog vi ett enormt glas med kall mjölk innan vi entrade soffan och kollade film.
Nu har vi en lägenhet att sanera innan vi hoppar in i duschen och gör oss redo för kvällens Rosa Flamoingo på Trankan!
Humor
MOAHHAAHAAAHA!
Life is the shit
Jag vill bara delge hur fruktansvärt bra jag har det just nu!
Min snygga vän på Kyrkogatan sitter i soffan och spelar XBOX och jag sitter vid datorn och spelar musik.
Vi dricker färgglada cider och är mätta efter vår pestokyckling som vi lagade till förut...
Jag msn:ar med Grizzlynallen som ger mig helt sjukt bra musik som jag spelar högt, högt för mig själv och min vän i soffan!
Ibland är livet bara så himla bra!
Min snygga vän på Kyrkogatan sitter i soffan och spelar XBOX och jag sitter vid datorn och spelar musik.
Vi dricker färgglada cider och är mätta efter vår pestokyckling som vi lagade till förut...
Jag msn:ar med Grizzlynallen som ger mig helt sjukt bra musik som jag spelar högt, högt för mig själv och min vän i soffan!
Ibland är livet bara så himla bra!
Frölunda vann ju lätt...
FRRÖÖÖLÖÖÖNNDAAA... FRRÖÖÖLÖÖÖNNDAAA... FRRÖÖÖLÖÖÖNNDAAA!
Publikhavet vrålade på sin allra finaste göteborska efter Frölunda Indians helt fantastiska vändning från 2-4 till 5-4 på fem minuter till Färjestadsupportrarnas besvikelse.
Vi är inte så ofta på sportevenemang, min fina sambo och jag, men då vi är det så prickar vi verkligen in top notch av créme de la créme i matcher.
I höstas bestämde vi oss för att bli fotbollssupportrar varpå vi som vår första fotbollsmatch klockade in IFK-Hammarby där göteborgarna spelade i rosa för att stödja bröstcanserforskningen.
En grymt bra match som slutade 3-0 till de rosa änglarna och vi var de första att köpa biljettter till SM- finalen, som ju också blev en succé. (Se "rosa änglar" och "vi är blåvitt-bäst i sverige" i bloggen).
Igår tog vi sambons oskuld på hockey, och herre jättejävlar vilken match.
Frölunda vände ett tungt underläge till vinst, spelarna slogs så klubborna flög, fansen kastade in glasflaskor på isen och domare Andersson tabbade sig ordentligt.
Spänningen var oliiiidlig och jag mös med en öl i handen och klappade och hoppade och sjöng som värsta elitsupporten.
Ja, man är väl flexibel och kan "blend in" lite överallt och i olika situationer. Såsom fotboll och hockey!
Jag tror att det blir basket nästa nu... Har alltid velat hoppa runt med pom poms.
Folk som är på hockeymatch och hejar på Frölunda Indians är så härligt helgöteborska på något sätt.
Killen bredvid mig hade en prilla stor som en pingisboll under läppen och att han sedan var ungefär 3 decimeter över mina ca 160 cm gjorde att jag med lätthet kunde se hela vägen upp till ögonhålorna på honom när han vrålade bredvid mig.
Det blev många "jävla fittor" och "döda honom" under spelets gång, bland killarna runt om oss och jag kom på mig själv med att helt tråkigt och i värsta frökenanda tänka:
"Blev det inte bestämt under någon omröstning någonstans att kvinnans könsorgan skulle kallas för snippa?"
Men sedan slog det mig lika snabbt att det skulle ju inte slå så hårt om killarna vrålade:
"Ååååhh, din dumma snippa!" istället för:
"Va faaaaan, din jävla fitta!" när de blev upprörda på domaren eller en Färjestadsspelares, för mig osynliga, felsteg.
Efter matchen trotsade vi snöblåsten och tog oss ner till stan, där mitt goda humör sjönk som en häxa på 1500-talet. Vi gick från ställe till ställe och jag blev mer och mer inte ett dugg sugen på öl, så jag tog min sambo i armen och åkte hem... För att sedan vakna upp i Handymans säng i morse.
Vi gick upp redan vid 08:30 och lade oss i vardagsrumssoffan. Han spelade World Of Warcraft och jag låg inlindad i täcken och kollade på The Darjeeling Limited innan vi tillsammans skrattade oss igenom Crank för att sedan gå upp och börja vår dag.
Jag väntar nu besök från min fantastiska blondin på Kyrkogatan.
Han och jag ska spela Xbox, dricka latte och fika gott fikabröd. Kanske blir det dodis och pilm, som sambons systerdotter skulle ha sagt, också.
Vad mysigt vi ska ha darling
Glöm, som förälder, inte bort att säga hej då...
Mitt under den livsviktiga torsdagsfikan kommer en kollega från min andra avdelning med andan i halsen och panik i blick.
"Min" elev hade en sådan där jobbig dag och nu visste de snart inte vad de skulle göra eller vad som kunde hända.
Fröken Babbel fick helt enkelt lämna den välsmakande kaffekoppen och gå på pojkjakt.
Jag hittade honom i ett rum på skolan och såg till min glädje ett litet leende spridas på de ledsna läpparna när han såg att jag kom. Det är så mycket lättare att närma sig ett barn och arbeta med det om man möts av ett leende istället för en flygande stol eller kaplastavar...
Vi pratade en stund om det som hänt och gick sedan bort till min avdelning där vi googlade och youtubade allt vad vi orkade.
Det blev mycket The dead terrorist, Titanic, roliga djur och påskgubbar.
Vi hittade bland annat nedanstående bild som fick oss båda att skratta så vi vek oss på kontorsstolarna...
"Min" elev hade en sådan där jobbig dag och nu visste de snart inte vad de skulle göra eller vad som kunde hända.
Fröken Babbel fick helt enkelt lämna den välsmakande kaffekoppen och gå på pojkjakt.
Jag hittade honom i ett rum på skolan och såg till min glädje ett litet leende spridas på de ledsna läpparna när han såg att jag kom. Det är så mycket lättare att närma sig ett barn och arbeta med det om man möts av ett leende istället för en flygande stol eller kaplastavar...
Vi pratade en stund om det som hänt och gick sedan bort till min avdelning där vi googlade och youtubade allt vad vi orkade.
Det blev mycket The dead terrorist, Titanic, roliga djur och påskgubbar.
Vi hittade bland annat nedanstående bild som fick oss båda att skratta så vi vek oss på kontorsstolarna...
Nu har jag lämnat tillbaka ett mycket lugnare och utklätt (påskgubbe) barn till sin avdelning igen och hoppas att han håller sig så.
Men jag går på jour fram till klockan 14:00 då jag ska dit och jobba "på riktigt".
Min chef is the shit
APT möten är ju, som alla vet, DÖDEN tråkiga.
Idag diskuterade vi de fyra nya spåren som ska bildas på skolan och alla fördelar respektive nackdelar det kan medföra.
Vi, så kallat "löst folk", (min kära chef kläckte ut sig det för längesedan när hon pratade om de som inte har en bestämk klasstillhörighet, och det har hon fått höra minsann. Ha ha) har ingen direkt tillhörighet i spåren ännu så jag och en kollega satt och pratade om annat när snilleblixten kom.
Vi måste ju starta ett spår X där vi hör hemma.
Jag skrev snabbt som ögat ner en lapp till chefen (som gick runt och svarade på superseriösa pedagogiska frågor):
Kära chef.
Vad sägs om att det lösa folket startar ett spår X tillsammans?
Spår X har följande arbetsuppgifter:
* Fixa personalfester
* Se till att fredagsfikan fungerar (inklusive komposten)
* Stötta och uppmuntra trötta kollegor samt dela ut många och varma kramar
* Se till att skolan ser estetiskt inbjudande ut
Hon bara skrattade när jag gav den till henne.. Sedan sa hon:
"Har du ingenting att göra raring?"
Mötet fortsatte med tråk och mal, tills det var dags för de två miljöministrarna att ha ordet.
Vi ställer oss upp och börjar vandra runt i salen under uppmaningar om hur vansinnigt bra vi är på skolan med våra komposteringar, pappersinsamlingar och annat miljöarbete.
Vi basunerar ut en fråga om de största miljöbovarna och en framtida miljötävling klasserna emellan... Vi har innan mötet satt upp ÅTSKILLIGA reklamblad runt hela skolan där vi står sida vid sida och gör fåniga pooser. (Ingen, tro mig. INGEN har missat vilka som är miljöministrar på min arbetsplats).
Vi avslutar vårt framträdande med att rektorn (efter vår förfrågan) sjöng en liten sång om att slänga skräp =Succé!Idag diskuterade vi de fyra nya spåren som ska bildas på skolan och alla fördelar respektive nackdelar det kan medföra.
Vi, så kallat "löst folk", (min kära chef kläckte ut sig det för längesedan när hon pratade om de som inte har en bestämk klasstillhörighet, och det har hon fått höra minsann. Ha ha) har ingen direkt tillhörighet i spåren ännu så jag och en kollega satt och pratade om annat när snilleblixten kom.
Vi måste ju starta ett spår X där vi hör hemma.
Jag skrev snabbt som ögat ner en lapp till chefen (som gick runt och svarade på superseriösa pedagogiska frågor):
Kära chef.
Vad sägs om att det lösa folket startar ett spår X tillsammans?
Spår X har följande arbetsuppgifter:
* Fixa personalfester
* Se till att fredagsfikan fungerar (inklusive komposten)
* Stötta och uppmuntra trötta kollegor samt dela ut många och varma kramar
* Se till att skolan ser estetiskt inbjudande ut
Hon bara skrattade när jag gav den till henne.. Sedan sa hon:
"Har du ingenting att göra raring?"
Mötet fortsatte med tråk och mal, tills det var dags för de två miljöministrarna att ha ordet.
Vi ställer oss upp och börjar vandra runt i salen under uppmaningar om hur vansinnigt bra vi är på skolan med våra komposteringar, pappersinsamlingar och annat miljöarbete.
Vi basunerar ut en fråga om de största miljöbovarna och en framtida miljötävling klasserna emellan... Vi har innan mötet satt upp ÅTSKILLIGA reklamblad runt hela skolan där vi står sida vid sida och gör fåniga pooser. (Ingen, tro mig. INGEN har missat vilka som är miljöministrar på min arbetsplats).
Efter mötet möts jag av färdiglagad middag, tända ljus och rödvin av min underbara sambo. Under middagen ringer min telefon och det är chefen i andra änden:
"Jag ville bara tala om att ni är helt underbara, du och din miljökollega. Ha nu en trevlig kväll"
"DU är underbar" svarade jag och önskade henne en lika trevlig kväll.
Nu har vi planerat in en fest på lördag kära hyresvärd. Blir det bra?
Får du barnvakt Petra-darling så är det världens hla balou på lördag.
Lite bättre nu, tack
Jag tog min fröken Babbel-kaffekopp och gick ut i solen en stund. Det hjälpte lite och nu påskpysslar jag så det glöder i fingrarna igen.
Vi lyssnar på musik i klassrummet och skapar påskkärringar, kycklingar och kort!
Rätt ok...
Motivation tack!
Aaaarrrrrrggghhghghg...
Jag är så trött, så trött!
Orkar inte ens skriva.. Och jag älskar ju att skriva.
Min lilla blondin har sagt massor av roliga saker som tex att:
Den här festen rockar FETT, att någonting stort och viktigt saknas inom henne(vi letar fortfarande efter vad det är) och att jag är hennes favorit favvisfrukt.
Men varje gång jag sätter mig för att skriva, ligger fingrarna stilla på tangentbordet och jag kommer mig inte för att skriva ett enda ord.
Jag lovar dock att lägga in bilder på den här tjejen i röda trikåer från gårdagens kabaré när jag får händerna på dem.
Petra!
se nu till att diska och tvätta och allt sådant som ni hemmafruar gör. Och så bakar du en god kaka som vi pottor med skit till elevassistenter kan få bli bjudna på när hemmamamman tar en utflykt med barnen in till centrala Göteborg.
Jag är så trött, så trött!
Orkar inte ens skriva.. Och jag älskar ju att skriva.
Min lilla blondin har sagt massor av roliga saker som tex att:
Den här festen rockar FETT, att någonting stort och viktigt saknas inom henne(vi letar fortfarande efter vad det är) och att jag är hennes favorit favvisfrukt.
Men varje gång jag sätter mig för att skriva, ligger fingrarna stilla på tangentbordet och jag kommer mig inte för att skriva ett enda ord.
Jag lovar dock att lägga in bilder på den här tjejen i röda trikåer från gårdagens kabaré när jag får händerna på dem.
Petra!
se nu till att diska och tvätta och allt sådant som ni hemmafruar gör. Och så bakar du en god kaka som vi pottor med skit till elevassistenter kan få bli bjudna på när hemmamamman tar en utflykt med barnen in till centrala Göteborg.
De smälter in så lätt
Jag och Bridget Jones pratar om morgondagens APT och hon funderar på om hon behöver gå på sin kör på kvällen eller om hon kunde hoppa över den.
"Jag får ringa min körledare och fråga... Ha ha! Han är så härligt fjollig."
"Är det många gaykillar som sjunger i kören?" Frågar jag.
"Nej, jag vet bara en" svarar hon snabbt.
Så lägger hon benen i kors och tittar upp mot taket med hakan vilanes i ena handen.
"Men så är det ju en damkör."
"Jag får ringa min körledare och fråga... Ha ha! Han är så härligt fjollig."
"Är det många gaykillar som sjunger i kören?" Frågar jag.
"Nej, jag vet bara en" svarar hon snabbt.
Så lägger hon benen i kors och tittar upp mot taket med hakan vilanes i ena handen.
"Men så är det ju en damkör."
Snabblärd
I gymnastiksalen när vi ska välja ut två som jagar...
Min blondin är oerhört sugen på att jaga sina kamrater med ett rött band runt halsen:
"JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL! Hon hoppar på stället av iver och trycker upp den viftande handen i ansiktet på min kollega som ska välja.
Flickan bredvid vill också jaga, men sitter tyst med sin hand stilla i luften. Efter en stund säger hon vuxet till den hoppande flickan bredvid:
"Har du inte lärt dig ännu att den som låter mycket, gnäller eller hoppar aldrig blir tagen av våra fröknar? "
Den glada och ivriga blondinen landar blixtsnabbt på sin rumpa och sträcker upp handen så långt hon bara kan i luften och söker tyst men intensivt min kollegas ögonkontakt.
Min blondin är oerhört sugen på att jaga sina kamrater med ett rött band runt halsen:
"JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL! Hon hoppar på stället av iver och trycker upp den viftande handen i ansiktet på min kollega som ska välja.
Flickan bredvid vill också jaga, men sitter tyst med sin hand stilla i luften. Efter en stund säger hon vuxet till den hoppande flickan bredvid:
"Har du inte lärt dig ännu att den som låter mycket, gnäller eller hoppar aldrig blir tagen av våra fröknar? "
Den glada och ivriga blondinen landar blixtsnabbt på sin rumpa och sträcker upp handen så långt hon bara kan i luften och söker tyst men intensivt min kollegas ögonkontakt.
Kort bara
Stress, stress, stress... Jag har inte hunnit med mycket annat än jobb, jobb, jobb idag. (Och mammas goda mat då förstås).
Stod till och med upp vid diskbänken i klassrummet och åt min kalla lunch innan det var dags att fixa fram mellis.
Jag är trött och sliten nu och går direkt in på gårdagens premiär innan jag faktiskt ska låta min trötta kropp gå och lägga sig...
Det var en rosa premiär med mycket grönt laser och underbara beat!
Herregud... Jag orkar verkligen inte skriva. Jag låter bilderna tala...
Stod till och med upp vid diskbänken i klassrummet och åt min kalla lunch innan det var dags att fixa fram mellis.
Jag är trött och sliten nu och går direkt in på gårdagens premiär innan jag faktiskt ska låta min trötta kropp gå och lägga sig...
Det var en rosa premiär med mycket grönt laser och underbara beat!
Herregud... Jag orkar verkligen inte skriva. Jag låter bilderna tala...
Min fantastiska blondin på kyrkogatan och min svullna högerhand.
Kvällens hjältar; Handyman och Grizzlynallen... (Självklart var godingen, och den tredje klubbskaparen, i baren också en hjälte).
Jag kommer att varta en trogen gäst på Pink Flamingos framtida söndagar och jag kan verkligen se en enorm sommarsucce födas här.
Tack som fan killar. Nu ska den här tjejen sova.
Sorry kära hyresvärd. Jag ska försöka bättra mig i morgon.
Puss
Jag såg tussilagosar idag. Då är det vår!
Nu har jag målat naglarna inför kvällen.. Rosa!
Det lilla barnet som bodde hos oss i natt fick så väldigt ont i örat i morse, så istället för att ta med henne till stan, satte vi oss på Axessakuten.
När vi ändå var där passade jag på att fråga den rara kvinnan i receptionen om min hand...
"...För om jag måste vänta hela dagen på att få komma till en läkare, så är det inte värt det ska du veta." *Hård förhandlare här*
Hon jämför mina båda händer och säger med väldigt pedagogosk röst:
"Men du är ju väldigt svullen och blå. Jag tycker inte att du ska strunta i att röntga den handen med tanke på att du haft det sedan i fredags och svullnaden inte gått ner något."
"Jaja, men det lär ju inte bli värre om jag väntar en dag till då. Har du sett vädret ute? Jag tänker inte tillbringa en sådan här fin dag på akuten." *hård, hård förhandlare*
Där stod jag alltså, och pratade med en sköterska på en sjukmottagning, och försökte förhandla bort en titt på min onda hand, mitt nöt.
Och varför stod jag egentligen där och spelade viktig i tron om att hon brydde sig om hur jag ville tillbringa min dag? Hon jobbade, och det var ju faktiskt jag som tog upp ämnet från början.
"Vänta lite." Hon gick iväg och ringde ett samtal och kom tillbaka efter ca en minut.
"Du kan få en tid till ortopeden 13:45. Då har du tid att vara i solen innan. Blir det bra?"
"Oh, det blir pärla. Tack så mycket!"
He he!
1-0 till fröken Babbel, som hade kommit in på en barn-kölapp och fått en tid till röntgen på Axessakuten en söndag, då andra, faktiskt, sjuka människor får sitta och vänta en hel dag.
Så jag och sambon lämnade det örononda barnet till sin mamma och tog bilen till Nordstan... -Som inte hade öppnat än eftersom klockan bara var tio på förmiddagen.
Vi ställde bilen och tog en fika i solen innan vi jagade locktänger, rosa klänningar och vinkaraffer.
Sedan köpte vi en kycklingsallad som vi åt i solen, till måsarnas ski, vid kanalen och tyckte att livet var rätt underbart, innan vi åter entrade akutens portar och träffade en läkare som som inte ville annat än att få klämma lite på mig.
Fast under tiden som han klämde på mig, tittade han och pratade till min sambo. Han pratade med henne som han förmodligen pratar med mammor till barnen han klämmer på.
Han trodde väl att hon var min personliga assistent eller nåt. Hur många andra 30-åringar har med sig en kompis till läkaren idag?
Jag hade god lust att räcka upp min vänsterhand för att få ordet och säga:
"Här är jag doktorn!"
Men han berättade i alla fall för sambon att jag bara hade en ordentlig inre blödning och inga benbrott. Men jag kommer definitivt att ha en väldigt färgglad och stor hand att visa upp för kidsen på jobbet i morgon...
Snart smäller det! Bara några självande timmar kvar nu.
Det lilla barnet som bodde hos oss i natt fick så väldigt ont i örat i morse, så istället för att ta med henne till stan, satte vi oss på Axessakuten.
När vi ändå var där passade jag på att fråga den rara kvinnan i receptionen om min hand...
"...För om jag måste vänta hela dagen på att få komma till en läkare, så är det inte värt det ska du veta." *Hård förhandlare här*
Hon jämför mina båda händer och säger med väldigt pedagogosk röst:
"Men du är ju väldigt svullen och blå. Jag tycker inte att du ska strunta i att röntga den handen med tanke på att du haft det sedan i fredags och svullnaden inte gått ner något."
"Jaja, men det lär ju inte bli värre om jag väntar en dag till då. Har du sett vädret ute? Jag tänker inte tillbringa en sådan här fin dag på akuten." *hård, hård förhandlare*
Där stod jag alltså, och pratade med en sköterska på en sjukmottagning, och försökte förhandla bort en titt på min onda hand, mitt nöt.
Och varför stod jag egentligen där och spelade viktig i tron om att hon brydde sig om hur jag ville tillbringa min dag? Hon jobbade, och det var ju faktiskt jag som tog upp ämnet från början.
"Vänta lite." Hon gick iväg och ringde ett samtal och kom tillbaka efter ca en minut.
"Du kan få en tid till ortopeden 13:45. Då har du tid att vara i solen innan. Blir det bra?"
"Oh, det blir pärla. Tack så mycket!"
He he!
1-0 till fröken Babbel, som hade kommit in på en barn-kölapp och fått en tid till röntgen på Axessakuten en söndag, då andra, faktiskt, sjuka människor får sitta och vänta en hel dag.
Så jag och sambon lämnade det örononda barnet till sin mamma och tog bilen till Nordstan... -Som inte hade öppnat än eftersom klockan bara var tio på förmiddagen.
Vi ställde bilen och tog en fika i solen innan vi jagade locktänger, rosa klänningar och vinkaraffer.
Sedan köpte vi en kycklingsallad som vi åt i solen, till måsarnas ski, vid kanalen och tyckte att livet var rätt underbart, innan vi åter entrade akutens portar och träffade en läkare som som inte ville annat än att få klämma lite på mig.
Fast under tiden som han klämde på mig, tittade han och pratade till min sambo. Han pratade med henne som han förmodligen pratar med mammor till barnen han klämmer på.
Han trodde väl att hon var min personliga assistent eller nåt. Hur många andra 30-åringar har med sig en kompis till läkaren idag?
Jag hade god lust att räcka upp min vänsterhand för att få ordet och säga:
"Här är jag doktorn!"
Men han berättade i alla fall för sambon att jag bara hade en ordentlig inre blödning och inga benbrott. Men jag kommer definitivt att ha en väldigt färgglad och stor hand att visa upp för kidsen på jobbet i morgon...
Snart smäller det! Bara några självande timmar kvar nu.
Dodis, Hallonkatter och visavipestibalen
Klockan 07.00 kommer det en liten hand för att klappa Hallonkatten (hon kallar hallon så) som ligger i min famn och sover.
Hallonkatten tycker fortfarande att det är lite läskigt med små barnhänder och trycker sig närmare sin matte som slår upp ögonen och möts av en alldeles bedårande blondin.
Ett mycket trevligare sätt att vakna på än Kentas äckligt nöjda och skrovliga röst.
Det blev en intensiv eftermiddag/kväll igår när den lilla prinsessan kom innanför vår dörr med hela sin packning och fantastiska jag.
Man hörde henne redan i trapphuset när hennes små ben kämpade sig upp för fyra trappor under fasligt pladdrande med sin mamma och pappa, som till vår stora förtjusning hade fika med sig .
När mamma och pappa åkt satte vi igång med förberedelserna inför kvällens restaurangbesök.
Snygg-Erik fyller ju år och det ska firas med pompa och ståt.
På restaurangen gjorde hon succé, det lilla barnet, med sitt Fantaglas, pratande och härliga personlighet.
Att hon sedan var i sällskap med mig och sambon gjorde henne såklart inte mindre populär... Eller så var det tvärt om och vi körde det etablerade och alltid fungerande "barntricket".
Efter middagen var det spårvagnen hem igen.
Ni vet väl att det är det roligaste som finns i hela världen att åka spårvagn?
Vi köpte smådodis och bänkade oss i poffan och kollade på visavipestibalen med dodis, hallonkatter och piltar all over.
När klockan var 20:30 upphörde lekar och prat plötsligt, under ett ynkligt:
"Jag vill sova nu!"
När hon somnat som en sten i sambons säng fick vi besök av en god vän och vi satt tillsammans i soffan och mös till Björn Gustavsson och mumsade naturgodis och chips.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och jag är mycket nöjd med att jag inte var ute och drack drinkar, utan valde spännande spårvagnsfärder, sugrörsfylld Fanta, kladdiga barnhänder och klingande skratt, framför dönande musik och svettiga krogbesökare.
Idag ska vi ner till stan för att köpa locktång, fika och mysa med systerdottern innan hon får åka hem till sitt och sambon och jag trär på oss våra rosa fodral för att gå på Pink Flamingopremiär...
Snygg-Erik:
Hoppas att du hade en alldeles fantastisk födelsedag och att du svepte de andra under mattan med din skönsång.
Petra:
Jag förstår att det måste vara svårt med barnvakt, men skulle en ängel dyka upp MÅSTE du ringa och möta upp oss. Annars finns i och för sig möjligheten till rosa drinkar varenda söndag framöver, så din tid kommer...
Hallonkatten tycker fortfarande att det är lite läskigt med små barnhänder och trycker sig närmare sin matte som slår upp ögonen och möts av en alldeles bedårande blondin.
Ett mycket trevligare sätt att vakna på än Kentas äckligt nöjda och skrovliga röst.
Det blev en intensiv eftermiddag/kväll igår när den lilla prinsessan kom innanför vår dörr med hela sin packning och fantastiska jag.
Man hörde henne redan i trapphuset när hennes små ben kämpade sig upp för fyra trappor under fasligt pladdrande med sin mamma och pappa, som till vår stora förtjusning hade fika med sig .
När mamma och pappa åkt satte vi igång med förberedelserna inför kvällens restaurangbesök.
Snygg-Erik fyller ju år och det ska firas med pompa och ståt.
På restaurangen gjorde hon succé, det lilla barnet, med sitt Fantaglas, pratande och härliga personlighet.
Att hon sedan var i sällskap med mig och sambon gjorde henne såklart inte mindre populär... Eller så var det tvärt om och vi körde det etablerade och alltid fungerande "barntricket".
Efter middagen var det spårvagnen hem igen.
Ni vet väl att det är det roligaste som finns i hela världen att åka spårvagn?
Vi köpte smådodis och bänkade oss i poffan och kollade på visavipestibalen med dodis, hallonkatter och piltar all over.
När klockan var 20:30 upphörde lekar och prat plötsligt, under ett ynkligt:
"Jag vill sova nu!"
När hon somnat som en sten i sambons säng fick vi besök av en god vän och vi satt tillsammans i soffan och mös till Björn Gustavsson och mumsade naturgodis och chips.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och jag är mycket nöjd med att jag inte var ute och drack drinkar, utan valde spännande spårvagnsfärder, sugrörsfylld Fanta, kladdiga barnhänder och klingande skratt, framför dönande musik och svettiga krogbesökare.
Idag ska vi ner till stan för att köpa locktång, fika och mysa med systerdottern innan hon får åka hem till sitt och sambon och jag trär på oss våra rosa fodral för att gå på Pink Flamingopremiär...
Snygg-Erik:
Hoppas att du hade en alldeles fantastisk födelsedag och att du svepte de andra under mattan med din skönsång.
Petra:
Jag förstår att det måste vara svårt med barnvakt, men skulle en ängel dyka upp MÅSTE du ringa och möta upp oss. Annars finns i och för sig möjligheten till rosa drinkar varenda söndag framöver, så din tid kommer...
Grattis Snygg-Erik!
Jag har så magiskt ont i min handled.
Svullnaden har stigit upp mot handen nu och den har börjat bli blå.
Sedan känns det som om handen är kall inifrån. Skitskum känsla. Den är mycket kallare än den andra handen, men kylan kommer, som sagt, inifrån.
Det här är en helt ny erfarenhet för mig. Jag har aldrig stukat/brutit/fått spricka eller på annat sätt skadat något ben i kroppen innan så det är allt lite spännande att se vad som händer.
Visst funkar det att skriva på tangentbordet, men det ser ut som om jag vore stelopererad och jag för pekfinger (fast i mitt fall, långfinger) valsen till en ny dimension.
Jobbigare är ju att tex ta på sig kläder, vilket jag inte kunde göra själv innan, då vi skulle till stallet. Sambon fick hjälpa mig att trä på mig kläderna och knäppa jeansen och jag kände mig som ett litet barn som ber fröken om hjälp att knäppa jackan.
Att jag sedan inte kan diska och knyta soppåsen är ju mindre synd...
Snart kommer sambons livliga och underbara systerdotter som räknar med vår fulla uppmärksamhet till i morgon eftermiddag.
Taskigt för henne att allt jag kan tänka på är hur ont jag har och att sambon ligger i sängen och betalar sin kropp för gårdagens drinkar.
Joel!
Jag hoppas att min enorma dumhet väger lika bra som osammanhängande ord och att du inte är alltför besviken på mig.
Fast jag har ju två dagar kvar förstås.
Svullnaden har stigit upp mot handen nu och den har börjat bli blå.
Sedan känns det som om handen är kall inifrån. Skitskum känsla. Den är mycket kallare än den andra handen, men kylan kommer, som sagt, inifrån.
Det här är en helt ny erfarenhet för mig. Jag har aldrig stukat/brutit/fått spricka eller på annat sätt skadat något ben i kroppen innan så det är allt lite spännande att se vad som händer.
Visst funkar det att skriva på tangentbordet, men det ser ut som om jag vore stelopererad och jag för pekfinger (fast i mitt fall, långfinger) valsen till en ny dimension.
Jobbigare är ju att tex ta på sig kläder, vilket jag inte kunde göra själv innan, då vi skulle till stallet. Sambon fick hjälpa mig att trä på mig kläderna och knäppa jeansen och jag kände mig som ett litet barn som ber fröken om hjälp att knäppa jackan.
Att jag sedan inte kan diska och knyta soppåsen är ju mindre synd...
Snart kommer sambons livliga och underbara systerdotter som räknar med vår fulla uppmärksamhet till i morgon eftermiddag.
Taskigt för henne att allt jag kan tänka på är hur ont jag har och att sambon ligger i sängen och betalar sin kropp för gårdagens drinkar.
Joel!
Jag hoppas att min enorma dumhet väger lika bra som osammanhängande ord och att du inte är alltför besviken på mig.
Fast jag har ju två dagar kvar förstås.
I'm in pain!
Nu är det klart.
Nu vet vi!
Jag ÄR en komplett satans jubelidiot.
På gårdagens förfest hängde det en enorm boxning/sandsäck i ett rum och kallade på mig.
Som den väluppfostrade flicka jag är, kommer jag direkt när någon kallar, och så även denna gång.
Jag vevade med armen, knöt min lilla hand... Och slog till av alla krafter.
HELVETES JÄVLA SKIIIIIIT vad ont det gjorde. Det kändes som om handleden gick av och jag vek mig dubbel av smärta.
Hur dum får man vara?
Så här sitter jag nu och skäms lite över min dumhet med en svullen och helt obrukbar handled (kunde inte ens riva av toapappret efter morgondrillen för att det gjorde så ont) och funderar på hur mycket jag inte vill sätta mig på en mottagning någonstans för att få armen lindad eller nåt.
Nej, jag tänker nog låta detta gå över av sig självt. Gör det det?
Men utöver den lilla incidenten var det en bra kväll.
Vi var som flugor på en sockerbit vid datorn när 15 personer och lika många olika musiksmaker skulle bestämma vad alla skulle lyssna på.
Mig tappade de när det började dansas till Carola och Kicki Danielsson. Vad är det för fel på folk? Varför blir så många människor glada när de tjejerna klingar ur högtalarna.
Niklas, Du är med nu!
På spårvagnen börjar alla sjunga.. HÖGT och hemskt. Jag satt och tittade ut genom fönstret och ville bara därifrån. Jag har verkligen svårt för när människor gör så. WHY?
Utanför Parkan raglade det runt 18-åriga fylleglin och jag kände, att snart tappar jag det.
Jag ringde upp en vän och mötte upp dem på Tranquilo istället.
Där träffade jag Grizzlynallen och följde med honom och hans crew till Push, där vi hängde en stund och skrattade åt varandras försök att fälla alla stela sprättar som gick förbi.
Men allt roligt har ett slut och vi bestämde oss för att gå.. Vilket resulterade i att vi hamnade på Park Lane i alla fall. Aaarrgghgh!
Det blev en kort sväng där innan vi till slut fick fiskat in en taxi och åkt hem.
Jag och Grizzlynallen mellan Push och Parkan!
Du är fin vännen! Jag gillar dig.
Nu vet vi!
Jag ÄR en komplett satans jubelidiot.
På gårdagens förfest hängde det en enorm boxning/sandsäck i ett rum och kallade på mig.
Som den väluppfostrade flicka jag är, kommer jag direkt när någon kallar, och så även denna gång.
Jag vevade med armen, knöt min lilla hand... Och slog till av alla krafter.
HELVETES JÄVLA SKIIIIIIT vad ont det gjorde. Det kändes som om handleden gick av och jag vek mig dubbel av smärta.
Hur dum får man vara?
Så här sitter jag nu och skäms lite över min dumhet med en svullen och helt obrukbar handled (kunde inte ens riva av toapappret efter morgondrillen för att det gjorde så ont) och funderar på hur mycket jag inte vill sätta mig på en mottagning någonstans för att få armen lindad eller nåt.
Nej, jag tänker nog låta detta gå över av sig självt. Gör det det?
Men utöver den lilla incidenten var det en bra kväll.
Vi var som flugor på en sockerbit vid datorn när 15 personer och lika många olika musiksmaker skulle bestämma vad alla skulle lyssna på.
Mig tappade de när det började dansas till Carola och Kicki Danielsson. Vad är det för fel på folk? Varför blir så många människor glada när de tjejerna klingar ur högtalarna.
Niklas, Du är med nu!
På spårvagnen börjar alla sjunga.. HÖGT och hemskt. Jag satt och tittade ut genom fönstret och ville bara därifrån. Jag har verkligen svårt för när människor gör så. WHY?
Utanför Parkan raglade det runt 18-åriga fylleglin och jag kände, att snart tappar jag det.
Jag ringde upp en vän och mötte upp dem på Tranquilo istället.
Där träffade jag Grizzlynallen och följde med honom och hans crew till Push, där vi hängde en stund och skrattade åt varandras försök att fälla alla stela sprättar som gick förbi.
Men allt roligt har ett slut och vi bestämde oss för att gå.. Vilket resulterade i att vi hamnade på Park Lane i alla fall. Aaarrgghgh!
Det blev en kort sväng där innan vi till slut fick fiskat in en taxi och åkt hem.
Jag och Grizzlynallen mellan Push och Parkan!
Du är fin vännen! Jag gillar dig.
We so totally rock girl
Blir så glad när jag ser att du direkt kopplade vårat "sommarfräsch", baby!
Så här var det:
Jag och min underbara Stockholmskompis skulle jobba med ett event som delade ut L'Orial-produkter en sommar för några år sedan.
Det enda kravet vår chef hade, var att vi skulle vara klädda i vitt och vara "sådär härligt sommarfräscha" som han sa!
Sommarfräscha, tänkte vi.. Det här blir ju löjligt lätt!.
Hon kommer in till stan för att sova hos mig kvällen innan och vi har en riktig tjejkväll med nagellacksmålning och ansiktsmask...
Men när vi var klara med det och hade tagit några kalla blev vi (givetvis, vi är ju bara människor) sugna på att gå ut.
Tjejerna dönade loss som aldrig förr på Eden (Underbara Eden. I miss you) och kom hem bara nån timma innan det var dags att vara sommarfräsch.
Vi somnade, helt utmattade efter allt dansande, med sminket på, vaknade med sminket på, sminkade oss med sminket på och gick sedan vitklädda och sommarfräscha ner på stan med våra bländande leenden.
Efter den dagen myntades uttrycket sommarfräsch vilket, som ni förstår, är allt annat än just fräscht!
Ps. Vi jobbade med Big Brother Olga (innan hon var med då förstås) och vi kunde inte sluta skratta åt att hon kladdade på läppglans på sina redan oerhört glansiga läppar HELA tiden.
Snacka om fräsch tjej.
Så här var det:
Jag och min underbara Stockholmskompis skulle jobba med ett event som delade ut L'Orial-produkter en sommar för några år sedan.
Det enda kravet vår chef hade, var att vi skulle vara klädda i vitt och vara "sådär härligt sommarfräscha" som han sa!
Sommarfräscha, tänkte vi.. Det här blir ju löjligt lätt!.
Hon kommer in till stan för att sova hos mig kvällen innan och vi har en riktig tjejkväll med nagellacksmålning och ansiktsmask...
Men när vi var klara med det och hade tagit några kalla blev vi (givetvis, vi är ju bara människor) sugna på att gå ut.
Tjejerna dönade loss som aldrig förr på Eden (Underbara Eden. I miss you) och kom hem bara nån timma innan det var dags att vara sommarfräsch.
Vi somnade, helt utmattade efter allt dansande, med sminket på, vaknade med sminket på, sminkade oss med sminket på och gick sedan vitklädda och sommarfräscha ner på stan med våra bländande leenden.
Efter den dagen myntades uttrycket sommarfräsch vilket, som ni förstår, är allt annat än just fräscht!
Ps. Vi jobbade med Big Brother Olga (innan hon var med då förstås) och vi kunde inte sluta skratta åt att hon kladdade på läppglans på sina redan oerhört glansiga läppar HELA tiden.
Snacka om fräsch tjej.
Sommarfräsch!
"Har du mascara på dig idag fröken Babbel?"
"Ja, det är klart.. Det är ju fredag."
"Jaha! För du brukar ju inte ha det!"
"Ja, det är klart.. Det är ju fredag."
"Jaha! För du brukar ju inte ha det!"
Den hemska sanningen är att när fröken Babbel kom hem efter housemusik och cider inatt, så orkade hon inte tvätta av sig mascaran, utan dök i säng och somnade innan huvudet ens hann gotta ner sig i kudden.
När Kenta sedan sjöng om sin fantastiska dag i morse prioriterade jag att sova lite extra innan jag gick upp och drog på mig jeansen som låg på golvet och den första tröjan jag hittade i garderoben...
Mascaran som spridit sig nedåt kinderna under mitt uppenbarliga kuddgnuggande under natten, trollade jag bort med tops, innan jag fyllde på med lite ny på fransarna för att liksom klistra fast den gamla, söndervittrade...
Lite rouge på det, så var jag åter igen vacker som en saga och cyklade till jobbet, oförskämt pigg och tillsynes fräsch som en sommardag.
När Kenta sedan sjöng om sin fantastiska dag i morse prioriterade jag att sova lite extra innan jag gick upp och drog på mig jeansen som låg på golvet och den första tröjan jag hittade i garderoben...
Mascaran som spridit sig nedåt kinderna under mitt uppenbarliga kuddgnuggande under natten, trollade jag bort med tops, innan jag fyllde på med lite ny på fransarna för att liksom klistra fast den gamla, söndervittrade...
Lite rouge på det, så var jag åter igen vacker som en saga och cyklade till jobbet, oförskämt pigg och tillsynes fräsch som en sommardag.
Det finns en gnutta normalitet i mig ändå... Puh
Idag är en stor dag...
Jag gick med lätta steg från jobbet vid 16:30 och sjöng glatt med i musiken som dånade i skallen på mig.
Lurar man trycker in i öronen is the shit!
Jag ringer sambon för att tala om den goda nyheten; Att jag är på väg hem!
Döm av min besvikelse när hon då berättar att hon ska hem till en annan tjej (ja, det är sant) och plugga.
De skulle till och med äta middag ihop, så jag var ju fett dumpad för kvällen.
Snopet fröken Babbel!
Men när jag lagt på vrålar musiken i öronen igen och mina nedsaktande steg ökas avsevärt i takt med beaten och den bestämda rösten i Gabriele D'Andrea & Andy Funks - First Class (Giampiero Ponte remix) och jag säger högt:
"I guess you thought I would just fade away, but as you can se, you where wrong -SO WRONG!
Couse I'm still here, and guess what?
You can NEVER keep me down..."
Och så vidare...
Det är snabba, rytmiska och bestämda ben som helt plötsligt styr mig mot pizzerian utanför jobbet.
Jag vill ha vitlökssås... Och pizza.
Jag har inte ätit pizza sen... Jag minns inte ens... Med familjen för någon månad sedan tror jag.
När jag kommer hem sätter jag mig med min pizza på golvet framför tv:n, sätter på That 70:s Show, slicar upp min pizza, doppar trekanterna i vitlökssåsen.. Och njuuuter!
Jag njöt av min pizza och min ensamhet och det var helt underbart.
Nu ska jag in i duschen och göra mig redo för en kväll på stan. Först en sväng på Tranquilo och sedan Viktoria med min snygga väninna!
So long!
Jag gick med lätta steg från jobbet vid 16:30 och sjöng glatt med i musiken som dånade i skallen på mig.
Lurar man trycker in i öronen is the shit!
Jag ringer sambon för att tala om den goda nyheten; Att jag är på väg hem!
Döm av min besvikelse när hon då berättar att hon ska hem till en annan tjej (ja, det är sant) och plugga.
De skulle till och med äta middag ihop, så jag var ju fett dumpad för kvällen.
Snopet fröken Babbel!
Men när jag lagt på vrålar musiken i öronen igen och mina nedsaktande steg ökas avsevärt i takt med beaten och den bestämda rösten i Gabriele D'Andrea & Andy Funks - First Class (Giampiero Ponte remix) och jag säger högt:
"I guess you thought I would just fade away, but as you can se, you where wrong -SO WRONG!
Couse I'm still here, and guess what?
You can NEVER keep me down..."
Och så vidare...
Det är snabba, rytmiska och bestämda ben som helt plötsligt styr mig mot pizzerian utanför jobbet.
Jag vill ha vitlökssås... Och pizza.
Jag har inte ätit pizza sen... Jag minns inte ens... Med familjen för någon månad sedan tror jag.
När jag kommer hem sätter jag mig med min pizza på golvet framför tv:n, sätter på That 70:s Show, slicar upp min pizza, doppar trekanterna i vitlökssåsen.. Och njuuuter!
Jag njöt av min pizza och min ensamhet och det var helt underbart.
Nu ska jag in i duschen och göra mig redo för en kväll på stan. Först en sväng på Tranquilo och sedan Viktoria med min snygga väninna!
So long!
Av barn och dårar får man höra sanningen
Torsdag eftermiddag innebär den andra avdelningen och jag sitter i bamba och planerar upp aktiviteter med fritidspedagogen. Vi planerar att gå till gympasalen och spela gränsbrännboll.
"Ska "mina boys" med eller ville de vara kvar på avdelningen?" Frågar jag.
Den ena av dem, som var med mig på fiket och kyrkogården häromdagen, frågar:
"Dina boys. Är det jag och Micke?"
"Ja, det är det faktiskt." Vi ler mot varandra och så är det inte mer med det sedan.
Efter ett tag säger han:
"Fröken Babbel!"
"Jaaa."
"Varför behöver du oss?"
Oj.. Vad säger man?
"Jag tycker att det är roligt att vara med er. Vi gör ju så mysiga saker tillsammans!"
"Mmm... Jag ska gå hem halv tre, men vi hinner gå iväg en liten stund om du vill..."
Så himla fint sagt och vilket härligt sätt att se på att man har en "extrafröken"... Det är inte de som behöver mig, utan jag som behöver dem. Love it!
By the way. Micke heter något helt annat in real life!
"Ska "mina boys" med eller ville de vara kvar på avdelningen?" Frågar jag.
Den ena av dem, som var med mig på fiket och kyrkogården häromdagen, frågar:
"Dina boys. Är det jag och Micke?"
"Ja, det är det faktiskt." Vi ler mot varandra och så är det inte mer med det sedan.
Efter ett tag säger han:
"Fröken Babbel!"
"Jaaa."
"Varför behöver du oss?"
Oj.. Vad säger man?
"Jag tycker att det är roligt att vara med er. Vi gör ju så mysiga saker tillsammans!"
"Mmm... Jag ska gå hem halv tre, men vi hinner gå iväg en liten stund om du vill..."
Så himla fint sagt och vilket härligt sätt att se på att man har en "extrafröken"... Det är inte de som behöver mig, utan jag som behöver dem. Love it!
By the way. Micke heter något helt annat in real life!
Jobba med barn! Det är en superboost för egot.
Vi går över skolgården efter bamba...
"Där inne på det dagiset går min lillebror, fröken Babbel."
"Ja, just det. Och det gjorde ju du med... Men nu går du här hos oss!"
"Ja, och vet du? Gissa min värsta mardröm?"
"Oj... Vad svårt... Kan det vara att.. Nej, jag vet inte."
"Du är så kass. Det bästaste är ju du, så det värstaste hade ju såklart varit att inte få träffa dig."
Ja, såklart! Vad dum jag är ;)
Hon tar min hand och vi går tysta upp till klassrummet.
"Där inne på det dagiset går min lillebror, fröken Babbel."
"Ja, just det. Och det gjorde ju du med... Men nu går du här hos oss!"
"Ja, och vet du? Gissa min värsta mardröm?"
"Oj... Vad svårt... Kan det vara att.. Nej, jag vet inte."
"Du är så kass. Det bästaste är ju du, så det värstaste hade ju såklart varit att inte få träffa dig."
Ja, såklart! Vad dum jag är ;)
Hon tar min hand och vi går tysta upp till klassrummet.
Mmmm... Själv är jag oäkting!
Min lilla blondin sitter och tittar på när jag papir machérar huvudet på en kille. (Han ska vara Spock i kabarén och ska nu få en hård, svart hårhjälm).
Hon läser på tidningremsorna, som jag kladdar på med vana händer, och tjuter förtjust när vi kommer till brudparen i tidningen.
"Åh, bröllop.. Jäg ÄLSKAR bröllop"
Hon slår drömskt ihop händerna, sluter ögonen och drömmer sig förmodligen fram ett par år till den dag hon själv står i en vit gnistrande klänning.
Plötsligt slår hon upp ögonen och tittar stint på mig.
"Vet du fröken Babbel. Det här e så konstigt... Jag föddes INNAN mamma och pappa kom till kyrkan!"Hon läser på tidningremsorna, som jag kladdar på med vana händer, och tjuter förtjust när vi kommer till brudparen i tidningen.
"Åh, bröllop.. Jäg ÄLSKAR bröllop"
Hon slår drömskt ihop händerna, sluter ögonen och drömmer sig förmodligen fram ett par år till den dag hon själv står i en vit gnistrande klänning.
Plötsligt slår hon upp ögonen och tittar stint på mig.
What do you call these?
Vi är fortfarande godissugna och bestämmer oss för att göra negerb... Wienerbröd.
Nej, men chokladbollar, varpå sambon och vår snygga väninna med ilfart sladdar ut till köket och jag till datorn.
För nu har jag två roliga saker att berätta!
Min snygga väninnas kusin står i en kafékö och ska ha just en chokladboll. Bakom henne står en stor mörkhyad man och kusinen tänker upprepande för sig själv:
"Inte säga negerboll nu Kristina, inte säga neger... Chokladboll, chokladboll, chokladboll."
Hon beställer sin chokladboll och går iväg för att hämta servetter odyl. Än så länge har allt gått finfint!
När hon kommer tillbaka står det dock två fat med chokladbollar på disken, varpå kusin Kristina vill ha klarhet och vänder sig mot den mörkhyade mannen:
"Är det din boll... NEGER?"
I ungarnas mattebok finns det olika räkneuppgifter där man vet vilket antal godisar det ska finnas i burken och hur många godisar man har.
Uppgiften går således ut på att räkna ut hur många godisar som saknas för att uppnå rätt antal.
I en av dessa övningar har matteboksskaparna använt sig av mintkyssar, dvs sådant där julgodis med vit mintbotten och en choklatplutt ovanpå.
Det är bara det att i mitt och sambons lilla familjeliv kallas dessa godisar för negerögon...
-Vilket är exakt vad fröken Babbel talar om för den storögde eleven att hon ska räkna i sin mattebok! Negerögon!
Jag är så pedagogisk!
Och nej, jag är inte rasist, bara dum!
Nej, men chokladbollar, varpå sambon och vår snygga väninna med ilfart sladdar ut till köket och jag till datorn.
För nu har jag två roliga saker att berätta!
Min snygga väninnas kusin står i en kafékö och ska ha just en chokladboll. Bakom henne står en stor mörkhyad man och kusinen tänker upprepande för sig själv:
"Inte säga negerboll nu Kristina, inte säga neger... Chokladboll, chokladboll, chokladboll."
Hon beställer sin chokladboll och går iväg för att hämta servetter odyl. Än så länge har allt gått finfint!
När hon kommer tillbaka står det dock två fat med chokladbollar på disken, varpå kusin Kristina vill ha klarhet och vänder sig mot den mörkhyade mannen:
"Är det din boll... NEGER?"
I ungarnas mattebok finns det olika räkneuppgifter där man vet vilket antal godisar det ska finnas i burken och hur många godisar man har.
Uppgiften går således ut på att räkna ut hur många godisar som saknas för att uppnå rätt antal.
I en av dessa övningar har matteboksskaparna använt sig av mintkyssar, dvs sådant där julgodis med vit mintbotten och en choklatplutt ovanpå.
Det är bara det att i mitt och sambons lilla familjeliv kallas dessa godisar för negerögon...
-Vilket är exakt vad fröken Babbel talar om för den storögde eleven att hon ska räkna i sin mattebok! Negerögon!
Jag är så pedagogisk!
Och nej, jag är inte rasist, bara dum!
Att vara eller icke vara... Det är frågan!
Min laktos -och glutenintolleranta snygga väninna kommer förbi på ett spontanbesök.
"Åh, jag är så hungrig. Har ni någon corn flakes?"
"Klart vi har. Men vi har ju ingenting som du kan ha till gumman."
"Men ni har väl mjölk?"
Jo, det är klart, men eftersom hon är laktosintollerant sållade jag snabbt bort det alternativet.
Men då hon ändå kände för att leva on the edge och kunde tänka sig att dricka mjölk frågade jag:
"Vill du inte ha lite chokladpudding då?"
"Men... Är det inte mjölk i det?"
"Åh, jag är så hungrig. Har ni någon corn flakes?"
"Klart vi har. Men vi har ju ingenting som du kan ha till gumman."
"Men ni har väl mjölk?"
Jo, det är klart, men eftersom hon är laktosintollerant sållade jag snabbt bort det alternativet.
Men då hon ändå kände för att leva on the edge och kunde tänka sig att dricka mjölk frågade jag:
"Vill du inte ha lite chokladpudding då?"
"Men... Är det inte mjölk i det?"
Snart färdigt...
Ha ha ha!
Jag har gjort två fina skålar med chokladpudding till mig och sambon och inser, när det är dags att vispa grädden, att jag inte orkar plocka fram elvisp och koppla och skit, så jag tar handvispen och börjar arbeta mig in mot vardagsrummet.
Just då ringer mormor varpå jag lägger telefonen mellan axeln och örat och vispar för glatta livet.
"Vad i hela världen gör du?" frågar hon när hon hör vispen banka mot bunken och min lätt ansträngda röst.
Oj... Jag ställer bort bunken och pratar färdigt med henne
Efter telefonsamtalet tar jag tag i vispandet igen och sätter mig framför datorn med bunken fastklämd mellan benen, vänsterhanden vispandes och högerhanden på musen.
Där sitter jag och blickar mot skärmen med vänster hand åkandes upp och ner mellan mina ben och höger hand frenetiskt klickande samtidigt som det kommer suspekta, liksom slaskande, ljud från den snart färdiga vispgrädden.
Samtidigt som jag kommer på hur fantastiskt det här måste se ut och vänder mig mot sambon för att berätta hur rolig jag är, ser jag hur hon slutat läsa sin bok och bara stirrar på mig från soffan.
"Det där ser inte så bra ut du!"
Tänk vad mycket roligare det kan vara att vispa grädden för hand istället för att mecka med elvispen!
Jag har gjort två fina skålar med chokladpudding till mig och sambon och inser, när det är dags att vispa grädden, att jag inte orkar plocka fram elvisp och koppla och skit, så jag tar handvispen och börjar arbeta mig in mot vardagsrummet.
Just då ringer mormor varpå jag lägger telefonen mellan axeln och örat och vispar för glatta livet.
"Vad i hela världen gör du?" frågar hon när hon hör vispen banka mot bunken och min lätt ansträngda röst.
Oj... Jag ställer bort bunken och pratar färdigt med henne
Efter telefonsamtalet tar jag tag i vispandet igen och sätter mig framför datorn med bunken fastklämd mellan benen, vänsterhanden vispandes och högerhanden på musen.
Där sitter jag och blickar mot skärmen med vänster hand åkandes upp och ner mellan mina ben och höger hand frenetiskt klickande samtidigt som det kommer suspekta, liksom slaskande, ljud från den snart färdiga vispgrädden.
Samtidigt som jag kommer på hur fantastiskt det här måste se ut och vänder mig mot sambon för att berätta hur rolig jag är, ser jag hur hon slutat läsa sin bok och bara stirrar på mig från soffan.
"Det där ser inte så bra ut du!"
Tänk vad mycket roligare det kan vara att vispa grädden för hand istället för att mecka med elvispen!
Moget hallonet... Verkligen!
Lästa i Petras blogg och tog genast fram telefonen för att bläddra bland mina kontakter:
Har du kysst nr 7?
Nej, han är upptagen. (Mmmm, för annars hade han ju förmodligen varit upphånglad... Eller? Bra svar där).
Har du träffat nr 9 i veckan?
SEB spärra-kortservice. Nej, inte i veckan, men vi har en frekvent telefonkontakt.
Älskar du nummer 10?
Ja, verkligen. Bögen i församlingen är en av mina mest värdefulla bekantskaper.
Är nr 11 en sötnos?
He he! Eh, njaaa men personligheten är det i alla fall.
Är nr 15 din bästis?
JAAAA, en av dem. Hon är ju min ursnygga väninna! Löve you girl!
Har nr 16 gått i samma klass som du?
Nej, jag är i en högre klass;) Sorry Handyman
Brukar du hänga med nr 19?
Jajamän! En mycket fin kollega
Är nr 20 bra?
Om Snygg-Erik är bra? Jo, det tycker jag allt!
Gillar du nummer 26?
Sommarens heta flirt. Ja, honom gillar jag!
Vet du om nr 31 har ett förhållande?
Nej, men hon är bannemig inte sysslolös.
Här lägger jag och sambon nu till egna frågor (för vi har nämligen alldeles för mycket fritid):
Har du drömt om nr 35?
Ja, det har jag faktiskt. När han spelade med bandet på Kos.
Är du avundsjuk/svartsjuk på nr 38?
Avundsjuk är väl fel ord, men han är ju en GRYM kille med ett GRYMT jobb och tjänar GRYMT med pengar.
Jag är bara en grym tjej med ett grymt jobb.
Skulle du vilja leka i snön med nr 42?
Författarinnan till boken jag illustrerade. Ja, henne hade jag kunnat leka i snön med. Härlig kvinna!
Skulle du kunna leva med nr 47?
Jobbets ursnygga, sexiga och coola kurator. Hade LÄTT kunnat leva med henne. OJ, vad roligt vi skulle haft!
Vet du var nr 51 gjorde i helgen?
Klart jag vet. Hon var med mig!
Har du NÅGON kontakt med nr 57?
Ja, men inte så ofta som jag kanske borde. Förlåt mamma!
Vad tycker du om nr 65:s klädsmak?
Oh, my gaaaaad! (Jag fuskade inte, jag lovar). Min sambo har precis lika fantastisk klädsmak som jag har. Vi delar ju garderob!
Hur många gånger tänker du, i snitt, på nr 70 under en dag?
Ingenting... Han dyker upp på msn ibland, men aldrig i mina tankar.
Skulle nr 77 vara en person du hade kunnat tänka dig att starta ett företag med?
Ja, faktiskt. Han är ovanligt smart och tänkande!
Nu orkar jag inte mer...
Har du kysst nr 7?
Nej, han är upptagen. (Mmmm, för annars hade han ju förmodligen varit upphånglad... Eller? Bra svar där).
Har du träffat nr 9 i veckan?
SEB spärra-kortservice. Nej, inte i veckan, men vi har en frekvent telefonkontakt.
Älskar du nummer 10?
Ja, verkligen. Bögen i församlingen är en av mina mest värdefulla bekantskaper.
Är nr 11 en sötnos?
He he! Eh, njaaa men personligheten är det i alla fall.
Är nr 15 din bästis?
JAAAA, en av dem. Hon är ju min ursnygga väninna! Löve you girl!
Har nr 16 gått i samma klass som du?
Nej, jag är i en högre klass;) Sorry Handyman
Brukar du hänga med nr 19?
Jajamän! En mycket fin kollega
Är nr 20 bra?
Om Snygg-Erik är bra? Jo, det tycker jag allt!
Gillar du nummer 26?
Sommarens heta flirt. Ja, honom gillar jag!
Vet du om nr 31 har ett förhållande?
Nej, men hon är bannemig inte sysslolös.
Här lägger jag och sambon nu till egna frågor (för vi har nämligen alldeles för mycket fritid):
Har du drömt om nr 35?
Ja, det har jag faktiskt. När han spelade med bandet på Kos.
Är du avundsjuk/svartsjuk på nr 38?
Avundsjuk är väl fel ord, men han är ju en GRYM kille med ett GRYMT jobb och tjänar GRYMT med pengar.
Jag är bara en grym tjej med ett grymt jobb.
Skulle du vilja leka i snön med nr 42?
Författarinnan till boken jag illustrerade. Ja, henne hade jag kunnat leka i snön med. Härlig kvinna!
Skulle du kunna leva med nr 47?
Jobbets ursnygga, sexiga och coola kurator. Hade LÄTT kunnat leva med henne. OJ, vad roligt vi skulle haft!
Vet du var nr 51 gjorde i helgen?
Klart jag vet. Hon var med mig!
Har du NÅGON kontakt med nr 57?
Ja, men inte så ofta som jag kanske borde. Förlåt mamma!
Vad tycker du om nr 65:s klädsmak?
Oh, my gaaaaad! (Jag fuskade inte, jag lovar). Min sambo har precis lika fantastisk klädsmak som jag har. Vi delar ju garderob!
Hur många gånger tänker du, i snitt, på nr 70 under en dag?
Ingenting... Han dyker upp på msn ibland, men aldrig i mina tankar.
Skulle nr 77 vara en person du hade kunnat tänka dig att starta ett företag med?
Ja, faktiskt. Han är ovanligt smart och tänkande!
Nu orkar jag inte mer...
18:23
Kanske!
Du har fångat min nyfikenhet igen. Det har varit så tyst ett tag, men nu verkar det glöda i fingrarna.
Drömmer om mig och allt. Vad trevligt.
En väldigt viktig fråga då... Var jag snygg?
Mr Amazing!
Jag vet inte hur jag ska tala om det här för dig, men jag och sambon fick ett sms igår.
Det lyder såhär:
Boka in söndag era puddingar. Då ska Snygg-Erik ta med er till vattenpalatset i Lerum!
Om det hjälper lite mot vårt svek är du jättevälkommen hem till oss och äta chokladpudding och kolla på Grey's Ana... FOTBOLL ikväll.
Annars vill vi väldigt gärna att du tar med oss på en annan utflykt (såvida du inte önskar att vi tre också åker till Lerum).
Säg ett utflyktsmål, vilket som helst! *Hrmm... Åby*
Snygg-Erik
Shit! Du jobbar bra nu.
Smart och snabbt move, måste jag säga!
Vi ska genast upp på vinden och hämta våra små bikinisar. Ska vi ta med fikakorg som en äkta liten familj eller köper vi kaffe och muffins i fiket?
Pappa
Jag älskar dig och tänker på dig!
Drömmer om mig och allt. Vad trevligt.
En väldigt viktig fråga då... Var jag snygg?
Mr Amazing!
Jag vet inte hur jag ska tala om det här för dig, men jag och sambon fick ett sms igår.
Det lyder såhär:
Boka in söndag era puddingar. Då ska Snygg-Erik ta med er till vattenpalatset i Lerum!
Om det hjälper lite mot vårt svek är du jättevälkommen hem till oss och äta chokladpudding och kolla på Grey's Ana... FOTBOLL ikväll.
Annars vill vi väldigt gärna att du tar med oss på en annan utflykt (såvida du inte önskar att vi tre också åker till Lerum).
Säg ett utflyktsmål, vilket som helst! *Hrmm... Åby*
Snygg-Erik
Shit! Du jobbar bra nu.
Smart och snabbt move, måste jag säga!
Vi ska genast upp på vinden och hämta våra små bikinisar. Ska vi ta med fikakorg som en äkta liten familj eller köper vi kaffe och muffins i fiket?
Pappa
Jag älskar dig och tänker på dig!
Lever upp till mitt smeknamn, men är going pink
De som vet säger att man kan bli ett riktigt hormonmonster när man blir gravid.
Det är nog, för allas trevnad, lika bra att jag håller mig platt om magen om min framtida graviditet skulle göra mig till det arga och labila monster jag har varit idag.
Fast jag hade förmodligen inte huggt lika blodtörstande och hungrigt om jag inte varit så trött och irriterad på att inte bli lämnad i fred av fröken fjäsk and suck up!
Idag, mitt i kabarébestyren, bestämde hon att ha uppvisning med sin cirkusklubb.
Jag sätter pengar på att det var rivalitet och ett sätt att visa alla att hon också är duktig och kan hitta på saker med barnen, precis som Bridget.
Bad timing, och frankly my dear...I don't give a damn!
Hon hade varit precis lika duktig om hon haft uppvisningen efter kabarén och barnen hade nog faktiskt tagit till sig det mer då med...
Det är nog, för allas trevnad, lika bra att jag håller mig platt om magen om min framtida graviditet skulle göra mig till det arga och labila monster jag har varit idag.
Fast jag hade förmodligen inte huggt lika blodtörstande och hungrigt om jag inte varit så trött och irriterad på att inte bli lämnad i fred av fröken fjäsk and suck up!
Idag, mitt i kabarébestyren, bestämde hon att ha uppvisning med sin cirkusklubb.
Jag sätter pengar på att det var rivalitet och ett sätt att visa alla att hon också är duktig och kan hitta på saker med barnen, precis som Bridget.
Bad timing, och frankly my dear...I don't give a damn!
Hon hade varit precis lika duktig om hon haft uppvisningen efter kabarén och barnen hade nog faktiskt tagit till sig det mer då med...
Mina kollegor har sett hur jag fullkomligt kokat och bubblat bakom min stängda mun (som ju aldrig är stängd annars) idag och jag har verkligen levt upp till sambons smeknamn på mig.
I hennes telefon står det: Min lilla terrier när det är söta och snälla lilla jag som ringer. (Var fick hon det smeknamnet ifrån? Jag fattar ingenting*-))
Min fantastiska höggravida kollega kom fram tidigare idag och gav mig en lång och hård kram, varpå lite av spänningarna släppte och det droppade några tunga tårar på hennes axel.
Herregud! Vad är det med mig? Psyket nästa för det här vildhallonet eller?
Fast jag skyddar mig bakom att jag sovit kasst hela veckan, är förkyld, jobbat som en tok (prova själv att jobba 8-9 tim/dag i barngrupp hela tiden. Man blir ju knäpp till slut)...
Nej, gud vad jag gnäller! Nu får jag lägga av. Barnen är ju jättegulliga (förutom hon då kanske, som fick sig ett rejält ryt ,när hon kastade smör på kamraten mittemot, när jag pratade i telefon med min snygga väninna) och jag är bara en grinig bitch som förmodligen bara behöver få sig nåt! ;-)
Jag lägger all min energi på helgen istället.
I morgon, torsdag, är det Viktoria och sedan på fredag DJ:s in the name of House på Parkan.
Lördagen bjuder på besök av en söt treåring, vilket förmodligen kommer att resultera i promenader, godis och kanske bio...
Men det absolut bästa blir ju på söndagen, då Pink Flamingo slår upp dörrarna för allra första gången.
Handyman och Grizzlynallen står bakom skivspelarna och vi (sambon och jag) kommer att klä oss i rosa outfits och dansa till deras kärlek!
Förlåt för mitt bittra jag. I morgon är jag nog på bättre humör igen.
Pussen
Något är på gång... Men mig lurar du inte!
Ni vet hur vissa människor aldrig skulle gör något för en annan utan en baktanke eller på något sätt, egen vinning...
Det senaste har min kollega fjäskat som en falsk tonårsbrud.
"Vill du att jag ska gå till bamba istället för dig?" (Fattar man ju, att hon tycker det är god mat och vill äta själv).
"Hur är det med din förkylning idag? Känns det bättre? Du låter lite dålig." (Snart kommer det... Om du går hem tidigare idag, kan jag göra det i morgon, eller nåt).
"Känns det ok för dig om jag..?"
"Vill du att jag..?"
"Hur tycker du att..?"
Lägg av!!
Vad är det som händer?
Kan vi inte bara fortsätta att undvika varandra?
Det gick ju så bra... Eller har hon pratat med någon som har sagt att hon ska vara lite extra snäll och fjäskig mot den hemska elevassistenten, för att förhoppningsvis ge elevassistenten dåligt samvete och på så vis vinna massor längre fram när hon blir för gravid för att orka jobba ordentligt?
I så fall har hon skitit i det blå skåpet.
Dåligt samvete? ALDRIG!
Det senaste har min kollega fjäskat som en falsk tonårsbrud.
"Vill du att jag ska gå till bamba istället för dig?" (Fattar man ju, att hon tycker det är god mat och vill äta själv).
"Hur är det med din förkylning idag? Känns det bättre? Du låter lite dålig." (Snart kommer det... Om du går hem tidigare idag, kan jag göra det i morgon, eller nåt).
"Känns det ok för dig om jag..?"
"Vill du att jag..?"
"Hur tycker du att..?"
Lägg av!!
Vad är det som händer?
Kan vi inte bara fortsätta att undvika varandra?
Det gick ju så bra... Eller har hon pratat med någon som har sagt att hon ska vara lite extra snäll och fjäskig mot den hemska elevassistenten, för att förhoppningsvis ge elevassistenten dåligt samvete och på så vis vinna massor längre fram när hon blir för gravid för att orka jobba ordentligt?
I så fall har hon skitit i det blå skåpet.
Dåligt samvete? ALDRIG!
Med bara lite tur
Hur tackar man någon som man (nästan) inte känner och som bjuder en på operan?
Här har jag bräkt på om vilken skit det är med musikaler (mest de med kristen skit i och för sig) och så hamnade jag på musikal igår... Och blev överväldigad!
Vad bra det var? Vilka manusförfattare och artister... Och vilket gott vin i pausen. Me like musicals, I tell you!
Petra, you so totally rock och jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig.
Du hade ju kunnat vara en vilde med ett basebollträ, då jag och sambon köpte grisen i säcken lite när vi utan att ens tänka två gånger, tackade ja till att följa med och titta på humor och skönsång i My fair lady.
Men du var ingen vilde med basebollträ, utan en jättegullig tjej, som jag misstänker gav oss de bättre platserna. Jag kan ha fel, men det kändes lite så! Så fint...
När vi väntar på vagnen efter föreställningen, sambon och jag, står vi under en markis för att skydda oss från regnet.
Plötsligt kommer det fram en man mot oss, och han verkar inte ha planer som helst på att ställa sig bredvis oss, utan går med bestämda steg mot, mot, mot de små flickorna under den röda markisen.
Precis när jag ska fråga, med uppkaxad och tuff röst, vad han håller på med säger han:
"Ursäkta mig" och snirklar sig mellan oss, och in till kebabstället, vars dörr vi fullkomligt hade barrikerat...
Ojdå!
Petra! Se nu till att fixa barnvakt till söndagens holabalou!
AAARRRRGGHHHG
Ett stort tack till de ungarna som hade lekt med Contessas ventiler när jag slutligen skulle trampa hem. Det var verkligen en perfekt avslutning på arbetsdagen.
Tack som fan!
Petra! Är inte du den gulligaste i hela världen just nu?
Tack som fan!
Petra! Är inte du den gulligaste i hela världen just nu?
Barn kan också må dåligt!
Oj, vilken eftermiddag!
Klockan 12.00 kommer kollegan från den andra avdelningen och berättar att den ena av "mina killar" varit riktigt aggressiv och frågade om jag kunde hjälpa dem en stund.
Jag plockade, två minuter senare, upp ett väldigt argt barn på skolgården och tog med honom till ett fik.
Där satt vi och småpratade om allt möjligt medan han mumsade på hallonpaj och drack en sprite.
Fröken Babbel nöjde sig med en latte.
Efter fikan tog vi en promenad till kyrkogården där vi gick runt och läste på gravstenar och räknade ut levnadslängd på de olika människorna.
När vi kom tillbaka till hans avdelning var han lugn och sansad igen, men då visade det sig att mina andra kollegor letat efter mig, då flickan jag har under min avingar på "min" avdelning också fått ett agg-utbrått.
Jag lämnade pojken och gick in till en alldeles vansinnig flicka som fullkomligt gått i klinsch...
Jag tog helt enkelt och gjorde om proceduren en gång till.
Det var ingen idé att försöka prata med henne. Det hade gått får långt så hon fick sig en snabb mellismacka och sedan gick vi också till fiket.
Hon babblade på om sina djur och ställde alla möjliga frågor om mina djur genom åren. Vi pratade om allt utom det som hänt innan, och även hon mjuknade och blev på bra humör efter en päronsoda och chokladboll.
Den här gången fick fröken Babbel en kopp med rykande rött te och honung.
Sedan tog även vi en promenad till kyrkogården och småpratade om spöken, skräckfilm, katter och syskon.
Jag förespråkar väl egentligen inte att ta med barn som betett sig illa till ett fik, men ibland är det bara att bryta av som hjälper, och idag behövde båda två ett brutalt avbrått från de trista situationerna de hamnat i.
Nu, nästan fyra timmar senare, sitter jag med blixthuvudvärk och jag är så trött att benen sticker och nästan känns bortdomnade. Skum känsla...
Fröken Babbel är trött och vill gå hem, men där vankas det tvätt och städ, så det lockar inget vidare det heller.
Jag vill bara krypa ner någonstans och gå i ide en stund.
Klockan 12.00 kommer kollegan från den andra avdelningen och berättar att den ena av "mina killar" varit riktigt aggressiv och frågade om jag kunde hjälpa dem en stund.
Jag plockade, två minuter senare, upp ett väldigt argt barn på skolgården och tog med honom till ett fik.
Där satt vi och småpratade om allt möjligt medan han mumsade på hallonpaj och drack en sprite.
Fröken Babbel nöjde sig med en latte.
Efter fikan tog vi en promenad till kyrkogården där vi gick runt och läste på gravstenar och räknade ut levnadslängd på de olika människorna.
När vi kom tillbaka till hans avdelning var han lugn och sansad igen, men då visade det sig att mina andra kollegor letat efter mig, då flickan jag har under min avingar på "min" avdelning också fått ett agg-utbrått.
Jag lämnade pojken och gick in till en alldeles vansinnig flicka som fullkomligt gått i klinsch...
Jag tog helt enkelt och gjorde om proceduren en gång till.
Det var ingen idé att försöka prata med henne. Det hade gått får långt så hon fick sig en snabb mellismacka och sedan gick vi också till fiket.
Hon babblade på om sina djur och ställde alla möjliga frågor om mina djur genom åren. Vi pratade om allt utom det som hänt innan, och även hon mjuknade och blev på bra humör efter en päronsoda och chokladboll.
Den här gången fick fröken Babbel en kopp med rykande rött te och honung.
Sedan tog även vi en promenad till kyrkogården och småpratade om spöken, skräckfilm, katter och syskon.
Jag förespråkar väl egentligen inte att ta med barn som betett sig illa till ett fik, men ibland är det bara att bryta av som hjälper, och idag behövde båda två ett brutalt avbrått från de trista situationerna de hamnat i.
Nu, nästan fyra timmar senare, sitter jag med blixthuvudvärk och jag är så trött att benen sticker och nästan känns bortdomnade. Skum känsla...
Fröken Babbel är trött och vill gå hem, men där vankas det tvätt och städ, så det lockar inget vidare det heller.
Jag vill bara krypa ner någonstans och gå i ide en stund.
Jag vill inte gå ut på rast... Vad ska jag hitta på för ursäkt?
"Fröken Babbeeel! Jag har så otroligt ont i hjärnan så det e inte klokt åt det."
*Håller tillbaka ett leende* "Oj! Det låter ju inte bra alls."
"Näääää, det e ju helt sjuuukt! Vad ska vi göra?"
Hon sätter sig i mitt knä medan vi tillsammans tänker på bästa lösningen för hjärnproblemet.
"Om jag skulle måla en teckning nu skulle jag måla en julgran, en flicka och en häxa... Och en kattunge!"
*Håller tillbaka ett leende* "Oj! Det låter ju inte bra alls."
"Näääää, det e ju helt sjuuukt! Vad ska vi göra?"
Hon sätter sig i mitt knä medan vi tillsammans tänker på bästa lösningen för hjärnproblemet.
"Om jag skulle måla en teckning nu skulle jag måla en julgran, en flicka och en häxa... Och en kattunge!"
Minnet är bra, men kort
Trots min höga feber (0,7 grader) har jag inte kunnat sova på hela natten.
Timmarna till sängs spenderade jag i stället till att tänka, och en av de tankarna (som också tog upp väldigt lång tid av mina vakna timmar) handlade om någonting väldigt viktigt och smart som jag skulle fixa/köpa i stan i veckan... Eller typ, idag.
Till min stora frustration kan jag inte längre komma på vad det var.
Jag minns däremot väldigt väl hur nöjd jag var över min plan inatt, hur mallig jag skulle vara när jag berättade det för sambon och hur duktig hon skulle tycka att jag var.
I morse lät det så här vid frukostbordet:
"Men vi pratade om plastmatta till piskbalkongen igår. Var det det?"
Mitt huvud skakade bittert.
"Vi pratade om vin, helgen och katterna. Var det de rosa legginsen till på söndag?"
Nej, nej, nej
"Elektronik kan det ha varit. Det vill du ju alltid ha."
En blick upp mot taket.. Det kan det ha varit.. Men, nej. Det ringer ingen klocka.
Jag kan helt enkelt inte komma på vad det var.
Nu är klockan i och för sig bara halv åtta, så jag har ju ett tag på mig, men hallå, vad irriterande!
Timmarna till sängs spenderade jag i stället till att tänka, och en av de tankarna (som också tog upp väldigt lång tid av mina vakna timmar) handlade om någonting väldigt viktigt och smart som jag skulle fixa/köpa i stan i veckan... Eller typ, idag.
Till min stora frustration kan jag inte längre komma på vad det var.
Jag minns däremot väldigt väl hur nöjd jag var över min plan inatt, hur mallig jag skulle vara när jag berättade det för sambon och hur duktig hon skulle tycka att jag var.
I morse lät det så här vid frukostbordet:
"Men vi pratade om plastmatta till piskbalkongen igår. Var det det?"
Mitt huvud skakade bittert.
"Vi pratade om vin, helgen och katterna. Var det de rosa legginsen till på söndag?"
Nej, nej, nej
"Elektronik kan det ha varit. Det vill du ju alltid ha."
En blick upp mot taket.. Det kan det ha varit.. Men, nej. Det ringer ingen klocka.
Jag kan helt enkelt inte komma på vad det var.
Nu är klockan i och för sig bara halv åtta, så jag har ju ett tag på mig, men hallå, vad irriterande!
Jag är en hemsk sambo
Jag står och tittar mig själv tomt i väggspegeln medan jag borstar mina tänder.
"Jag är så glad..." säger sambon som står bakom mig och gnolande och energist skrubbar handfatet med en svamp.
..."Att vi håller det så rent här hemma."
Jag sneglar försiktigt mot köket där det ligger ett berg av disk efter min middagslagning och vidare till hallen där högarna av skor, i stl 36, ligger i travar efter lördagens beslutsångest.
"Mmmm" svarar jag med löddrande mun, vänder mig mot spegeln igen och låter tankarna vandra iväg till vem den lyckliga är som får följa med Björn Gustavssons fina mage till havet i sommar.
"Jag är så glad..." säger sambon som står bakom mig och gnolande och energist skrubbar handfatet med en svamp.
..."Att vi håller det så rent här hemma."
Jag sneglar försiktigt mot köket där det ligger ett berg av disk efter min middagslagning och vidare till hallen där högarna av skor, i stl 36, ligger i travar efter lördagens beslutsångest.
"Mmmm" svarar jag med löddrande mun, vänder mig mot spegeln igen och låter tankarna vandra iväg till vem den lyckliga är som får följa med Björn Gustavssons fina mage till havet i sommar.
Kan du, kan jag!
Mina djurs vattenskål är sällan uppdrucken.
I wonder why?
I wonder why?
Lägg av!
Det är sjukt jäkla irriterande att texten i mina bloggar ibland blir helt liten och störande.
Är det någon som vet varför det blir så?
Och Mr Amazing... Om du vill ta upp kampen ordentligt med Snygg-Erik så är sambon och jag mer än lovligt sugna på Lerums badpalats!
Är det någon som vet varför det blir så?
Och Mr Amazing... Om du vill ta upp kampen ordentligt med Snygg-Erik så är sambon och jag mer än lovligt sugna på Lerums badpalats!
Det blir 166 kr tack
Sambon behövde pause från pluggandet och jag behövde tänka på något annat än min snoriga näsa och onda hals (hade faktiskt lite feber förut. Stackars, stackars mig) så vi tog våra jackor på och gick arm i arm ner till Waye's coffee och mös med kaffe och chokladpralin.
Aaah.. Vi satt sida vid sida och fortsatte prata om våra världsliga frågor (killar, killar, killar... Och vad vi ska ha på oss på söndag då Pink Flamingo har världspremiär) men hade nog inte fler lösningar än vid middagsbordet tyvärr.
Våra dubbelhakor och vi på ett kafé med mjuka soffor och skön musik...
Man har aldrig en tråkig middag i mitt och sambons sällskap
Vi sitter i köket och äter vår middag och pratar om alla stora saker som händer oss och saker som vi vill ska hända oss.
Jag har lagat laxpasta med massor av vitt vin och grädde (vi tog ett glas vitt till maten med eftersom flaskan ändå var öppnad. Tack, oh du ohyggligt snygga väninna).
Vi dricker väldigt sällan (aldrig) vitt vin i vårat lilla hushåll och till middagen idag påmindes vi om varför.
"Oh, det här tar mig genast tillbaka till Brodendahl" säger min söta sambo med ett grin i ansiktet efter sin första klunk på vinet.
"Ja, herregud" svarar jag och minns med fasa tillbaka till den kvällen, då vi som tonåringar (sluta läs nu mamma och pappa) gick längs vägen och likt två fyllekärringar klunkade i oss en flaska California White på fem minuter, för att bli lagom berusade innan vi kom till festen med alla coola killar som vi ju var lite förtjusta i.
Och OM vi blev berusade...
Samtidigt som jag tar en enorm tugga med färskpasta och lax säger sambon:
"Men det var ju då det. Nu är vi vuxna och mycket mer mogna."
"Ja, verkligen" svarar jag med mat i mun och en spagetti daskandes mot hakan så att såsen skvätter.
Efter det var det ju kört.
Jag brister ut i skratt (såsom jag har en väldigt irriterande vana att göra just när jag har saker i munnen... Nej ,inget snusk nu era dirty bitches) och frustar så att min snoriga näsa gör massor av bubblor och roliga ljud, varpå jag skrattar ännu mer och nästan ramlar av stolen i mina försök att hejda skrattet så att jag inte spottar halvtuggad pasta i hela köket.
Vad har jag lärt mig idag?
Jo, jag ska ta mindre tuggor, trots att jag är jättehungrig, och jag ska snyta mig ordentligt innan middagen.
Jag har lagat laxpasta med massor av vitt vin och grädde (vi tog ett glas vitt till maten med eftersom flaskan ändå var öppnad. Tack, oh du ohyggligt snygga väninna).
Vi dricker väldigt sällan (aldrig) vitt vin i vårat lilla hushåll och till middagen idag påmindes vi om varför.
"Oh, det här tar mig genast tillbaka till Brodendahl" säger min söta sambo med ett grin i ansiktet efter sin första klunk på vinet.
"Ja, herregud" svarar jag och minns med fasa tillbaka till den kvällen, då vi som tonåringar (sluta läs nu mamma och pappa) gick längs vägen och likt två fyllekärringar klunkade i oss en flaska California White på fem minuter, för att bli lagom berusade innan vi kom till festen med alla coola killar som vi ju var lite förtjusta i.
Och OM vi blev berusade...
Samtidigt som jag tar en enorm tugga med färskpasta och lax säger sambon:
"Men det var ju då det. Nu är vi vuxna och mycket mer mogna."
"Ja, verkligen" svarar jag med mat i mun och en spagetti daskandes mot hakan så att såsen skvätter.
Efter det var det ju kört.
Jag brister ut i skratt (såsom jag har en väldigt irriterande vana att göra just när jag har saker i munnen... Nej ,inget snusk nu era dirty bitches) och frustar så att min snoriga näsa gör massor av bubblor och roliga ljud, varpå jag skrattar ännu mer och nästan ramlar av stolen i mina försök att hejda skrattet så att jag inte spottar halvtuggad pasta i hela köket.
Vad har jag lärt mig idag?
Jo, jag ska ta mindre tuggor, trots att jag är jättehungrig, och jag ska snyta mig ordentligt innan middagen.
Bevismaterial
På msn...
Jag säger:
Vad ska vi göra?
Snygg väninna säger:
supa!
Jag säger:
haha!
Inte idag hjärtat!
Snygg väninna säger:
jag e fan så töstig!!!!
Jag säger:
Då blir jag ju sjuk till onsdag och torsdag :(
Snygg väninna säger:
vi kan sitta i min garderob
Jag säger:
he he he! Garderobssuparna...
Snygg väninna säger:
okej då. inte bli mer sjuka nu
Jag säger:
ne
Snygg väninna säger:
jag vet inte när jag e klar riktigt... borde vila lite känner jag oxå..... du får nog hem o störa sambon iaf....
Jag säger:
Absolut! Men då syns vi senare.
Snygg väninna säger:
det blir bra!
Jag säger:
pussen
Snygg väninna säger:
orkar inte stressa.....
Jag säger:
låter sunt
Snygg väninna säger:
Jag har en sketabra bok som du ska läsa tills på onsdag
Jag säger:
ok
Snygg väninna säger:
lova att läsa den
Jag säger:
Hmm.. lovar inget.. Men vi kan ju se
Snygg väninna säger:
lova så lovar jag dig minst TVÅ victoria i månaden
Jag säger:
JAG LOVAR!
Snygg väninna säger:
bra
Jag säger:
Fan, vad lättköpt jag är!
Snygg väninna säger:
den kommer förändra ditt liv
Jag säger:
haha
Vad handlar den om?
Snygg väninna säger:
du vet nog vilken det är
jag tar med den sen så fattar du
Jag säger:
Kama sutra?
Snygg väninna säger:
ha ha
Snygg väninna säger:
you wish.... bättre upp faktiskt
Jag säger:
WHAT?
Jag säger:
Kan det bli bättre än så menar du... Vad är bättre än sex?
Snygg väninna säger:
eh, nu fick du mej.... vet inte just nu
Jag säger:
HAHA!! I win!
Snygg väninna säger:
men det finns nog nåt. Att ha kontroll över när var hur och med vem man kan ha sex kanske.. och inte må dåligt
Jag säger:
Ok... Jag ska spara den här konversationen som bevis på att du lovat mig TVÅ Viktoria i månaden
Snygg väninna säger:
hahaha
Jag säger:
Efter att jag läst boken, vilket jag ju nu måste göra...
Väldigt viktig och kompetent på företaget
Min snygga väninna ringde för ca fem minuter sedan.
"Hallå vacker" svarar jag.
"Heeeej" säger hon mjukt. " vad gör du?"
"Inte mycket... Hmmm, jobbar."
Så mycket har jag att göra på jobbet. Ha ha!
"Hallå vacker" svarar jag.
"Heeeej" säger hon mjukt. " vad gör du?"
"Inte mycket... Hmmm, jobbar."
Så mycket har jag att göra på jobbet. Ha ha!
1 timma och 47 minuter lång
Jag sitter vid datorn för att hjälpa två flickor att kolla om de kan gå och se Förtrollad på bio själva.
Inne på SF:s sida läser vi om åldersgränsen och filmens längd...
"LÄNGD!" Utbrister en av tjejerna förtvivlat. "Måste man vara en viss längd? Shit! Då är det helt kört för min del. Jag är ju jättekort!"
Inne på SF:s sida läser vi om åldersgränsen och filmens längd...
"LÄNGD!" Utbrister en av tjejerna förtvivlat. "Måste man vara en viss längd? Shit! Då är det helt kört för min del. Jag är ju jättekort!"
Resumén
Förfest med bögar blir alltid helt galna.. Varför är det så?
Jag älskar det ju, men det är så konstigt att det alltid blir helt hysteriskt.
När jag kommer in i lägenheten sitter det ett gott gäng och kollar på melodifestivalen under höga utrop, förtjusta tjut och klappande händer.
Jag var väldigt trött och hade en ganska låg och tyst profil där jag satt i soffan och drack mina Xcider medan jag lyssnade på hurraropen när Carola åkte ut och tjuten av lycka när Ola gick vidare.
Själv var jag mest besviken över att Björn inte fick lov vara med (även om det fanns en liten tillfredsställelse i att se Carolas chockade min när hon faktiskt inte gick vidare).
Men som alla andra fester jag varit på där det är homosexuella män medverkande så lyfte humöret i takt med deras galna upptåg, nagellacksmålande, hårflätningar, danser i soffan och fotografiposande så utan att jag tänkte på det hade huvudvärken, tröttheten och olusten över att gå ut försvunnit och jag var i min vanliga fina form igen.
Vi var hemma hos bögen i församlingen och roade oss kungligt ett par timmar innan vi i gemensam trupp gick mot en av tjejerna i hanbollslaget.
Men utanför hennes dörr lämnade jag dem och gick i stället mot festen där alla boysen var.
Där var det hur mycket folk som helst och jag gjorde en blixtvisit på fem minuter innan jag och tre till gick till Stearin och mös till grymma beat och färgglada drinkar.
Sedan vidare till Pustervik där det var Locus igår... Jag har inte varit på Locus på flera år, så det var råhärligt att känna kärleken och värmen därifrån igen.
Vi hängde där bak och njöt till musik, öl och vin innan vi, i vanlig ordning, såg till att hjälpa med låsning och släckning.
(Det blev en kväll med massa kärlek, värme, alkohol och skön musik, och den här tjejen gjorde endast av med 20 kronor på en hamburgare. Det är så fint med goda kontakter ibland).
När de sista borden var avtorkade och glassplittret uppsopat gick vi och tog nattamaten innan vi långsamt vandrade hem i den blöta göteborgsmorgonen, mr Handyman och jag.
Vi sov sedan som mätta kattungar änta till 14.45 i eftermiddags... Shit!
Jag tror att det är en bacill på gång och hoppar i mig. Ont i halsen och huvudet, snorig och nysig och allmänt ur form.
När jag i alla fall väl kom hem tvingade sambon mig att följa med henne på storhandling på Coop, innan jag kunde sätta mig och berätta kort om min lördag, för de som vill veta.
Nu blir det dusch och horisontelläge resten av kvällen.
Go gay, go
Jag älskar det ju, men det är så konstigt att det alltid blir helt hysteriskt.
När jag kommer in i lägenheten sitter det ett gott gäng och kollar på melodifestivalen under höga utrop, förtjusta tjut och klappande händer.
Jag var väldigt trött och hade en ganska låg och tyst profil där jag satt i soffan och drack mina Xcider medan jag lyssnade på hurraropen när Carola åkte ut och tjuten av lycka när Ola gick vidare.
Själv var jag mest besviken över att Björn inte fick lov vara med (även om det fanns en liten tillfredsställelse i att se Carolas chockade min när hon faktiskt inte gick vidare).
Men som alla andra fester jag varit på där det är homosexuella män medverkande så lyfte humöret i takt med deras galna upptåg, nagellacksmålande, hårflätningar, danser i soffan och fotografiposande så utan att jag tänkte på det hade huvudvärken, tröttheten och olusten över att gå ut försvunnit och jag var i min vanliga fina form igen.
Vi var hemma hos bögen i församlingen och roade oss kungligt ett par timmar innan vi i gemensam trupp gick mot en av tjejerna i hanbollslaget.
Men utanför hennes dörr lämnade jag dem och gick i stället mot festen där alla boysen var.
Där var det hur mycket folk som helst och jag gjorde en blixtvisit på fem minuter innan jag och tre till gick till Stearin och mös till grymma beat och färgglada drinkar.
Sedan vidare till Pustervik där det var Locus igår... Jag har inte varit på Locus på flera år, så det var råhärligt att känna kärleken och värmen därifrån igen.
Vi hängde där bak och njöt till musik, öl och vin innan vi, i vanlig ordning, såg till att hjälpa med låsning och släckning.
(Det blev en kväll med massa kärlek, värme, alkohol och skön musik, och den här tjejen gjorde endast av med 20 kronor på en hamburgare. Det är så fint med goda kontakter ibland).
När de sista borden var avtorkade och glassplittret uppsopat gick vi och tog nattamaten innan vi långsamt vandrade hem i den blöta göteborgsmorgonen, mr Handyman och jag.
Vi sov sedan som mätta kattungar änta till 14.45 i eftermiddags... Shit!
Jag tror att det är en bacill på gång och hoppar i mig. Ont i halsen och huvudet, snorig och nysig och allmänt ur form.
När jag i alla fall väl kom hem tvingade sambon mig att följa med henne på storhandling på Coop, innan jag kunde sätta mig och berätta kort om min lördag, för de som vill veta.
Nu blir det dusch och horisontelläge resten av kvällen.
Go gay, go
My mistake
Och bara för Snygg-Eriks skull lägger jag in dessa bilder:
Bilden med muffinsarna var ju på din telefon honey, så den kan jag inte ta med. Hoppas det känns lite bättre nu.
Puss puss
Bilden med muffinsarna var ju på din telefon honey, så den kan jag inte ta med. Hoppas det känns lite bättre nu.
Puss puss
Sol, vind och vatten
Oj, vad brått det blev.
Från att ha suttit i mysbyxor vid datorn fick jag snabbt som bara den sladda in i ett par jeans och värma på varm choklad på spisen samtidigt som jag borstade tänderna och flätade håret.
Snygg-Erik var ju redan på väg... Så japp, kattlådan får vänta. Sorry tjejer!
När jag glatt hoppar ut till bilen med picknickfilten och kylväskan i högsta hugg inser jag bestört att jag glömt ta med solglasögonen.
Man MÅSTE ju ha solglasögon när man åker till havet och myser i solen. Varmt som kallt.
Som tur var hade Snygg-Erik ett par jag kunde låna.
De var självklart på tok för stora för mitt lilla minihuvud, men vad gjorde det?
Absolut ingenting. Jag skulle ju till havet!
Det blåste som satan och det var kallt så in i bänken men det var, som askungen säger, alldeles alldeles underbart.
Solen sken och vågorna slog hetsigt mot klipporna.
Vi hittade ett ställe som var hyfsat läigt där vi bredde ut filten och slog oss ner med vår choklad och de goda muffinsarna och diskuterade allt från ljudvallen till varför inte fåglarna någon gång missberäknade avståndet när de flög så nära vattenytan.
Jag hoppades innerligt (i hemlighet) att få se en fågel missa att det kom en våg, för att förvånat krascha och volta runt på vattenytan innan han fann sig och började simma (som om det var det som var meningen hela tiden) medan han försiktigt såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen såg hans krasch med vattnet.
Från att ha suttit i mysbyxor vid datorn fick jag snabbt som bara den sladda in i ett par jeans och värma på varm choklad på spisen samtidigt som jag borstade tänderna och flätade håret.
Snygg-Erik var ju redan på väg... Så japp, kattlådan får vänta. Sorry tjejer!
När jag glatt hoppar ut till bilen med picknickfilten och kylväskan i högsta hugg inser jag bestört att jag glömt ta med solglasögonen.
Man MÅSTE ju ha solglasögon när man åker till havet och myser i solen. Varmt som kallt.
Som tur var hade Snygg-Erik ett par jag kunde låna.
De var självklart på tok för stora för mitt lilla minihuvud, men vad gjorde det?
Absolut ingenting. Jag skulle ju till havet!
Det blåste som satan och det var kallt så in i bänken men det var, som askungen säger, alldeles alldeles underbart.
Solen sken och vågorna slog hetsigt mot klipporna.
Vi hittade ett ställe som var hyfsat läigt där vi bredde ut filten och slog oss ner med vår choklad och de goda muffinsarna och diskuterade allt från ljudvallen till varför inte fåglarna någon gång missberäknade avståndet när de flög så nära vattenytan.
Jag hoppades innerligt (i hemlighet) att få se en fågel missa att det kom en våg, för att förvånat krascha och volta runt på vattenytan innan han fann sig och började simma (som om det var det som var meningen hela tiden) medan han försiktigt såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen såg hans krasch med vattnet.
Vi satt där i ungefär en timma och hade det mysigt, pratade och lyssnade på musik innan det blev för kallt och vi packade ihop våra små pinaler och traskade tillbaka till bilen.
Det var en underbar liten eftermiddagstur med Snygg-Erik, fröken Babbel och alldeles för smarta fåglar.
Det var till min enorma besvikelse ingen av dem som träffade vattnet...
Tack så mycket vännen, för att du tog hand om mig en stund och vallade mig till havet så jag fick lite frisk luft och sol på min näsa.
Puss på dig!
Vilken hjälte
Don Corleone i all ära, men jag somnade efter 10 min och hade en fin liten dreggelpöl på kudden när jag vaknade av skrik och hästhuvuden i sängen (inte min då förstås).
Jag satte mig istället vid datorn, och där var han... Mannen som kommer med sin snabba bil och som en nobel prins räddar mig ur min miserabla ensamhet.
Snygg-Erik och jag ska åka till havet och låta vinden blåsa i vårat hår....
Och så ska vi dricka varm choklad och äta muffins!
Jag satte mig istället vid datorn, och där var han... Mannen som kommer med sin snabba bil och som en nobel prins räddar mig ur min miserabla ensamhet.
Snygg-Erik och jag ska åka till havet och låta vinden blåsa i vårat hår....
Och så ska vi dricka varm choklad och äta muffins!
Smittar ADHD? I så fall har jag en arbetsskada
Nu har jag varit ensam i ungefär en timma och jag klättrar, bokstavligt talat, på väggarna.
Jag har gjort alla telefonsamtal, (varför har alla andra massor av saker att göra och jag ingenting) jag har msn:at och jag lade mig under den rosa filten i soffan och låg där i (jag ljuger inte) ganska exakt 30 sekunder innan jag med panik i blick kastade undan filten, reste mig upp och satte mig här igen.
VARFÖR kan jag inte njuta av ensamhet?
Jag blir så rastlös att jag inte tar mig för att göra någonting utan vandrar runt här som en osalig ande och räknar minutrarna tills det är dags att gör mig i ordning för kvällen.
Jag borde ju kunna rensa i en garderob, diska, kolla på en film, ta den där promenaden, läsa en bok, måla naglarna eller vad normalt folk nu gör när det njuter av sin ensamhet och bara ger tid till sig själva.
Suck!
Jag ska be min fina maskin göra mig en ENORM latte.
Sedan ska jag tina en av sambons goda muffins och till sist ska jag tvinga mig själv att titta på en film, nerbäddad bland rosa filtar och katter.
Med alla pauser och nervöst vandrande inräknat borde ju klockan vara lagom för dusch och kvällens fodral när filmen är slut.
Så får det bli!
Och det blir Gudfadern...
Jag har gjort alla telefonsamtal, (varför har alla andra massor av saker att göra och jag ingenting) jag har msn:at och jag lade mig under den rosa filten i soffan och låg där i (jag ljuger inte) ganska exakt 30 sekunder innan jag med panik i blick kastade undan filten, reste mig upp och satte mig här igen.
VARFÖR kan jag inte njuta av ensamhet?
Jag blir så rastlös att jag inte tar mig för att göra någonting utan vandrar runt här som en osalig ande och räknar minutrarna tills det är dags att gör mig i ordning för kvällen.
Jag borde ju kunna rensa i en garderob, diska, kolla på en film, ta den där promenaden, läsa en bok, måla naglarna eller vad normalt folk nu gör när det njuter av sin ensamhet och bara ger tid till sig själva.
Suck!
Jag ska be min fina maskin göra mig en ENORM latte.
Sedan ska jag tina en av sambons goda muffins och till sist ska jag tvinga mig själv att titta på en film, nerbäddad bland rosa filtar och katter.
Med alla pauser och nervöst vandrande inräknat borde ju klockan vara lagom för dusch och kvällens fodral när filmen är slut.
Så får det bli!
Och det blir Gudfadern...
Det är ju en så bra låt just nu
"Det e så vänligt ute att jag mår illa..."
... Skriver min snygga väninna på msn då vi pratar om det underbara solskenet och att jag ju borde ta en promenad.
Hon kan ju dessvärre inte eftersom hon inte är frisk, men tror ni jag lyfter min lilla indianrumpa från stolen och går ut?
Sluta tjata på mig. My gaaad, jag är på väg....
Hon kan ju dessvärre inte eftersom hon inte är frisk, men tror ni jag lyfter min lilla indianrumpa från stolen och går ut?
Sluta tjata på mig. My gaaad, jag är på väg....
Det är mesigt med övernattningsombyten
Kom hem nu och tittade mig i spegeln.
Jag ÄR verkligen en underbar liten människa utan någon som helst självbevarelsedrift.
Jag har promenerat på linnégatan som ett annat engångsligg, varit på systemet och åkt spårvagn med håret i en enda stor tova, den lilla handväskan dinglandes, klackarna klapprandes och tuggandes tuggummi som en annan tonåring.
Men jag tror inte det var någon mer än jag som såg hur smutsig jag egentligen var.
Jag vill gärna tro att jag såg väldigt perky och fräsch ut där jag stod med housemusiken dånandes i lurarna och väntade på spårvagnen med min systemetpåse och toviga svarta hår.
Men det är modernt med tovigt långt hår. Kolla bara på Pamela och Viktoria...
Jag är bara inne och het, pappa.. Japp, så är det.
Det var riktigt roligt igår. Kollegorna körde karatefylla och det dönades på som aldrig förr hemma hos bögen i församlingen.
Den lilla elevassistenten tog det dock rätt lugnt som den sofistikerade kvinna jag är och satt med benen i kors och studerade mina vilda kollegor... Nåja! Lite var jag väl med och tokade, men inte på samma nivå som vissa andra.
Sedan ut och möta upp Grizzlynallen och hans kollegor på lokal. Skoj skoj!
När jag blev för trött för det slängde jag iväg ett sms till Handyman:
"Vad säger du baby, ska vi gå och lägga oss snart?"
Sicken tur jag hade att han och några andra kompisar var på ett ställe precis runt hörnet, varpå vi gick och mötte upp dem, sedan 7 Eleven för att köpa frukost och hem till handymans nya lya där det nu bor två härliga grabbar.
Grymt väder idag. Jag ska nog gå ut på något sätt innan kvällsaktiviteterna.
Jag ÄR verkligen en underbar liten människa utan någon som helst självbevarelsedrift.
Jag har promenerat på linnégatan som ett annat engångsligg, varit på systemet och åkt spårvagn med håret i en enda stor tova, den lilla handväskan dinglandes, klackarna klapprandes och tuggandes tuggummi som en annan tonåring.
Men jag tror inte det var någon mer än jag som såg hur smutsig jag egentligen var.
Jag vill gärna tro att jag såg väldigt perky och fräsch ut där jag stod med housemusiken dånandes i lurarna och väntade på spårvagnen med min systemetpåse och toviga svarta hår.
Men det är modernt med tovigt långt hår. Kolla bara på Pamela och Viktoria...
Jag är bara inne och het, pappa.. Japp, så är det.
Det var riktigt roligt igår. Kollegorna körde karatefylla och det dönades på som aldrig förr hemma hos bögen i församlingen.
Den lilla elevassistenten tog det dock rätt lugnt som den sofistikerade kvinna jag är och satt med benen i kors och studerade mina vilda kollegor... Nåja! Lite var jag väl med och tokade, men inte på samma nivå som vissa andra.
Sedan ut och möta upp Grizzlynallen och hans kollegor på lokal. Skoj skoj!
När jag blev för trött för det slängde jag iväg ett sms till Handyman:
"Vad säger du baby, ska vi gå och lägga oss snart?"
Sicken tur jag hade att han och några andra kompisar var på ett ställe precis runt hörnet, varpå vi gick och mötte upp dem, sedan 7 Eleven för att köpa frukost och hem till handymans nya lya där det nu bor två härliga grabbar.
Grymt väder idag. Jag ska nog gå ut på något sätt innan kvällsaktiviteterna.
Det BRÄNNER i bröstet
Måste bara tala om hur glad jag är över att känna så grymma dj:s som förser mig med så fantastisk musik.
Jag spelar så att hela fastigheten hoppar och jag kan nästan känna hur det blir sprickor i husgrunden, men det skiter jag i för det är ju så jävla bra rent ut sagt, och jag är hur nöjd som helst här när jag gör mig i ordning inför kvällens öl (som Joel så fint förutspådde att jag skulle ta).
Mr on vs Jungle Brothers - Breathe Dont Stop nu och JAG ÄLSKAR DET!
Handyman och Grizzlynalle... Ni är mina idoler!
Jag spelar så att hela fastigheten hoppar och jag kan nästan känna hur det blir sprickor i husgrunden, men det skiter jag i för det är ju så jävla bra rent ut sagt, och jag är hur nöjd som helst här när jag gör mig i ordning inför kvällens öl (som Joel så fint förutspådde att jag skulle ta).
Mr on vs Jungle Brothers - Breathe Dont Stop nu och JAG ÄLSKAR DET!
Handyman och Grizzlynalle... Ni är mina idoler!
Vuxen nog att snacka pension?
På väg hem från jobbet idag ringer jag min snygga vännina för att få lite sällskap under min gråa promenad.
Hon har varit sjuk ett tag och mitt lilla ego till jag har inte fått den dos av henne som jag ju behöver för att må som bäst.
(Har inte fått den dos jag behöver av många saker när jag tänker efter... Mest doser av jobb och sambo, vilket i och för sig är viktiga doser, men jag behöver så mycket mer för att bli en fulländad människa).
Vi pratar på som vanligt och efter 10 minuter ser jag kaffe -och tebutiken där jag vill gå in för att handla bönor.
"Honey, vi kan väl höras lite senare. Jag ska gå in och handla lite nya kaffebönor nu."
Jag stressar över vägen och blir nästan påkörd av en röd bil som har rysligt bråttom (vilket jag inte hade, och kunde gott ha väntat tills han kört förbi).
"Ååååhh", säger hon ynkligt med sin kraxiga röst i andra änden. "Jag vill också vara vuxen och ha ett fast jobb och köpa kaffe."
"Men herregud" säger jag förnärmat (vägrar ju vara vuxen). "Du har ju ett eget företag. Det är ju hur vuxet som helst."
- För att inte tala om bröllopet som nästan skedde.
Sedan dricker hon ju inte ens kaffe, min konstiga (men oerhört snygga) väninna så vad ska hon med ett mörkrostat kaffe från högkvalitativa bönor som -trots den mörka rostningen -har kvar de flesta av sina aromer till?
Vi lägger på under pussar och löften om att höras väldigt snart och jag går in i den väldoftande butiken och köper nya bönor och ett rött te (ok, jag köpte en.. Två... små chokladpraliner också) jag inte smakat på tidigare.
På vägen hem tänker jag lite på vårt samtal. Jag, vuxen.. Bah!
Eller?
Jag har ju ett fast jobb och jag har ju både ett pensionsspar och ett långtidsspar, utöver katternas konto (ja just det. Jag är ju ägare till två djur också) och det vanliga sparkontot (som ju i och för sig oftast är tomt. Någonstans måste man få pengar ifrån i slutet -mitten, av månaden).
Jag har två olika olycksfallsförsäkringar, hemförsäkring och djurförsäkring, och jag har skrivit ner en förmyndare till mina (icke existerande) pengar (så någon "olycka" är det meningslöst att jag råkar ut för) om något skulle hända mig.
Jag blir orolig över att något har hänt, om någon är sen eller inte hör av sig som den ska och jag ser alltid till att hälsa med ett fast handslag...
... Å andra sidan bor jag i en tvåa (utan kontrakt) med min bästa vän, jag är singel vid 30 och jag har inget körkort.
Jag vill gå ut och ta en öl mitt i veckan och jag kan sms:a skitfort med bara tummen.
Jag älskar Southpark, Ren and Stimpy och Simpsons och jag blir rastlös och orolig om jag lämnas ensam. (Som i morgon till exempel, då jag är gräsänka och lite orolig över vad jag ska göra. Ensam hemma en lördagskväll VILL JAG INTE VARA).
Jag kan, efter ett år och lite till, fortfarande inte mitt postnummer och jag tycker det är döden tråkigt med melodifestivalen och let's dance!
Vuxen? Jag vet inte, men äldre, absolut!
Och du, min snygga väninna!
I Löööve you
Hon har varit sjuk ett tag och mitt lilla ego till jag har inte fått den dos av henne som jag ju behöver för att må som bäst.
(Har inte fått den dos jag behöver av många saker när jag tänker efter... Mest doser av jobb och sambo, vilket i och för sig är viktiga doser, men jag behöver så mycket mer för att bli en fulländad människa).
Vi pratar på som vanligt och efter 10 minuter ser jag kaffe -och tebutiken där jag vill gå in för att handla bönor.
"Honey, vi kan väl höras lite senare. Jag ska gå in och handla lite nya kaffebönor nu."
Jag stressar över vägen och blir nästan påkörd av en röd bil som har rysligt bråttom (vilket jag inte hade, och kunde gott ha väntat tills han kört förbi).
"Ååååhh", säger hon ynkligt med sin kraxiga röst i andra änden. "Jag vill också vara vuxen och ha ett fast jobb och köpa kaffe."
"Men herregud" säger jag förnärmat (vägrar ju vara vuxen). "Du har ju ett eget företag. Det är ju hur vuxet som helst."
- För att inte tala om bröllopet som nästan skedde.
Sedan dricker hon ju inte ens kaffe, min konstiga (men oerhört snygga) väninna så vad ska hon med ett mörkrostat kaffe från högkvalitativa bönor som -trots den mörka rostningen -har kvar de flesta av sina aromer till?
Vi lägger på under pussar och löften om att höras väldigt snart och jag går in i den väldoftande butiken och köper nya bönor och ett rött te (ok, jag köpte en.. Två... små chokladpraliner också) jag inte smakat på tidigare.
På vägen hem tänker jag lite på vårt samtal. Jag, vuxen.. Bah!
Eller?
Jag har ju ett fast jobb och jag har ju både ett pensionsspar och ett långtidsspar, utöver katternas konto (ja just det. Jag är ju ägare till två djur också) och det vanliga sparkontot (som ju i och för sig oftast är tomt. Någonstans måste man få pengar ifrån i slutet -mitten, av månaden).
Jag har två olika olycksfallsförsäkringar, hemförsäkring och djurförsäkring, och jag har skrivit ner en förmyndare till mina (icke existerande) pengar (så någon "olycka" är det meningslöst att jag råkar ut för) om något skulle hända mig.
Jag blir orolig över att något har hänt, om någon är sen eller inte hör av sig som den ska och jag ser alltid till att hälsa med ett fast handslag...
... Å andra sidan bor jag i en tvåa (utan kontrakt) med min bästa vän, jag är singel vid 30 och jag har inget körkort.
Jag vill gå ut och ta en öl mitt i veckan och jag kan sms:a skitfort med bara tummen.
Jag älskar Southpark, Ren and Stimpy och Simpsons och jag blir rastlös och orolig om jag lämnas ensam. (Som i morgon till exempel, då jag är gräsänka och lite orolig över vad jag ska göra. Ensam hemma en lördagskväll VILL JAG INTE VARA).
Jag kan, efter ett år och lite till, fortfarande inte mitt postnummer och jag tycker det är döden tråkigt med melodifestivalen och let's dance!
Vuxen? Jag vet inte, men äldre, absolut!
Och du, min snygga väninna!
I Löööve you
Det man inte vet har man inte ont av och det man inte minns har inte hänt
På personaltoan på mitt jobb:
"När man blandar vatten och mjöl får man lim, men när man lägger till ägg och socker blir det till en kaka.
Vart tar då limmet vägen?
Jo, det ska jag tala om. Det är det som sätter sig på höfter och mage... Bara så ni vet!"
Vad menar hon med det?
"När man blandar vatten och mjöl får man lim, men när man lägger till ägg och socker blir det till en kaka.
Vart tar då limmet vägen?
Jo, det ska jag tala om. Det är det som sätter sig på höfter och mage... Bara så ni vet!"
Vad menar hon med det?
Jag använder min vänstra hjärnhalva mesta tiden
Vi är så sjukt smarta, min kollega och jag.
Varje gång det är hon och jag som tar med barnen (de andra är så fega och ordentliga) på utflykt pickar djävulen på våra axlar med sin grep, och vi drabbas av fullkomlig snålhet, liksom idag.
Vi bara vägrar betala med våra 100-kort när vi ju gör roliga saker på arbetstid med barnen.
Idag kom jag på den briljanta idén att istället för att stämpla alla barnens kort med en gång, så drog jag ut på det och såg väldigt upptagen ut och blippade de blåa korten varje gång spårvagnen stannade och det kom på folk. Sedan slutade jag stämpla när ingen kom och kollade mig, för att sedan frenetiskt blippa igen, nästa gång vagnen stannade.
På så vis kunde jag bara säga att jag inte hunnit stämpla för mig och min kollega ännu, om en kontrollant skulle komma och ifrågasätta mig.
Smart va?
Men jag drömde desto mer...
När jag gick och lade mig igår kom sambon och la en varm vetekudde runt min onda nacke, och när jag vaknade i morse låg det en kall vetekudde runt min onda nacke.
Jag hade med andra ord inte rört mig ur fläcken på hela natten... Är det ens möjligt om man inte går och lägger sig på en karatefylla?
Jag hade med andra ord inte rört mig ur fläcken på hela natten... Är det ens möjligt om man inte går och lägger sig på en karatefylla?
Våga vara patetisk
Tyst tjej med lermask i ansiktet här.
Tyst tjej som ätit två favoritkakor och tyckt lite synd om sig själv, även om Grizzlynallen inte tycker att hon har rätt till det.
Tyst tjej som ska titta på Hank Moody och tyst tjej som inte kommer att må dåligt på jobbet i morgon.
Tyst tjej som tänker att:
Det är ju skönt!
Tyst tjej som sparar pengarna i dag, tar ölen med jobbet i morgon och hoppas på bra musik då istället.
Tyst tjej som är sorgligt patetisk och ynklighetens elände personifierad...
Ha ha.
Jag älskar verkligen mig själv...
Over and out!
Tyst tjej som ätit två favoritkakor och tyckt lite synd om sig själv, även om Grizzlynallen inte tycker att hon har rätt till det.
Tyst tjej som ska titta på Hank Moody och tyst tjej som inte kommer att må dåligt på jobbet i morgon.
Tyst tjej som tänker att:
Det är ju skönt!
Tyst tjej som sparar pengarna i dag, tar ölen med jobbet i morgon och hoppas på bra musik då istället.
Tyst tjej som är sorgligt patetisk och ynklighetens elände personifierad...
Ha ha.
Jag älskar verkligen mig själv...
Over and out!
Where is the love?
Vad är det för FEL på mina kompisar?
I min mailbox ang Restaurang Viktoria:
"Torsdags-succén rullar vidare!
En helt magisk kväll förra Torsdagen, hemskt mycket kärlek, hemskt mycket bra musik, och hemskt mycket hemligheter!
Regel och inte undantag på våra torsdagar är fantastisk stämning, underbara människor, mycket kärlek och den överlägset bästa musiken!
Kom som du är, mysbyxor eller D&G-jeans, hiphopare eller househead, vi älskar alla, alla älskar oss!
Som vanligt är det löjliga priser i baren, fri entré hela kvällen lång, och en galen DJ-lineup.
Bakom skivspelarna har vi Mike The Greek, Mikael Weermets, Axloh och Christian Dahlman som levererar allt mellan hiphop, house, broken beats, disco och annat dansant.
Kom, svep en bärs och spontandansa lite med oss på Torsdag, så fortsätter hemligheterna flöda!
Kärlek!"
Hur kan man INTE vilja gå på det?
Nu har jag tjatat på mina vänner i tre veckor på att följa med mig dit, efter premiären, och hela tiden blir jag dumpad. Jag fattar ingenting.
Är det seriöst något fel på dem eller är det helt enkelt så att de inte vill vara mina vänner längre?
Bör jag ta detta som ett tecken att byta vänskapskrets eller är jag en komplett idiot som faktiskt vill gå ut och ta en öl och lyssna på fantastisk musik en torsdag?
Hjälp! Jag börjar bli knäckt på riktigt...
I min mailbox ang Restaurang Viktoria:
"Torsdags-succén rullar vidare!
En helt magisk kväll förra Torsdagen, hemskt mycket kärlek, hemskt mycket bra musik, och hemskt mycket hemligheter!
Regel och inte undantag på våra torsdagar är fantastisk stämning, underbara människor, mycket kärlek och den överlägset bästa musiken!
Kom som du är, mysbyxor eller D&G-jeans, hiphopare eller househead, vi älskar alla, alla älskar oss!
Som vanligt är det löjliga priser i baren, fri entré hela kvällen lång, och en galen DJ-lineup.
Bakom skivspelarna har vi Mike The Greek, Mikael Weermets, Axloh och Christian Dahlman som levererar allt mellan hiphop, house, broken beats, disco och annat dansant.
Kom, svep en bärs och spontandansa lite med oss på Torsdag, så fortsätter hemligheterna flöda!
Kärlek!"
Hur kan man INTE vilja gå på det?
Nu har jag tjatat på mina vänner i tre veckor på att följa med mig dit, efter premiären, och hela tiden blir jag dumpad. Jag fattar ingenting.
Är det seriöst något fel på dem eller är det helt enkelt så att de inte vill vara mina vänner längre?
Bör jag ta detta som ett tecken att byta vänskapskrets eller är jag en komplett idiot som faktiskt vill gå ut och ta en öl och lyssna på fantastisk musik en torsdag?
Hjälp! Jag börjar bli knäckt på riktigt...
Men rödhårig och tjock är nog mer än jag klarar av... Eller älskar man dem villkorslöst?
När jag var barn sa jag till min mamma att:
"Rödhåriga ungar är det värsta jag vet" och sedan slogs jag så flisorna flög, med brorsan av de rödhåriga tvillingarna på dagis.
Nu i vuxen ålder har jag (lite på skoj) sagt till mig själv, att om jag skulle föda ett rödhårigt barn (och då särskilt en rödhårig pojke) så skulle jag lite försiktigt försöka byta ut mitt nyfödda barn mot ett annat, mindre rödhårigt, eller gapat och skrikit om att personalen förväxlat mitt barn mot den här rödhåriga bäbisen som så uppenbart inte är min.
Men när den underbara lilla rödhåriga sexåringen på min avdelning sladdar in till mellanmålet med sitt luftvapen draget och med mörk röst, säger:
"Hands up baby!"
... Tänker jag att rödhåriga ungar kanske inte är så tokiga ändå ;-)
"Rödhåriga ungar är det värsta jag vet" och sedan slogs jag så flisorna flög, med brorsan av de rödhåriga tvillingarna på dagis.
Nu i vuxen ålder har jag (lite på skoj) sagt till mig själv, att om jag skulle föda ett rödhårigt barn (och då särskilt en rödhårig pojke) så skulle jag lite försiktigt försöka byta ut mitt nyfödda barn mot ett annat, mindre rödhårigt, eller gapat och skrikit om att personalen förväxlat mitt barn mot den här rödhåriga bäbisen som så uppenbart inte är min.
Men när den underbara lilla rödhåriga sexåringen på min avdelning sladdar in till mellanmålet med sitt luftvapen draget och med mörk röst, säger:
"Hands up baby!"
... Tänker jag att rödhåriga ungar kanske inte är så tokiga ändå ;-)
Inte skratta fröken Babbel... INTE skratta!
På spårvagnen på väg hem från teatern:
"Kan du den här fröken Babbel?"
"Jag vet inte... Säg, så får vi se om jag har hört den innan."
"Ok... Det var två bögar och en smet. Hur många var det då kvar?"
"Kan du den här fröken Babbel?"
"Jag vet inte... Säg, så får vi se om jag har hört den innan."
"Ok... Det var två bögar och en smet. Hur många var det då kvar?"
Dalande stjärna?
Jag glömde min telefon hemma igår, och gissa hur många sms och missade samtal jag hade när jag kom hem?
INGA... Inte ett enda litet sms, inte nåt. Inte ens mormor som brukar vara så duktig på att ringa mig hade försökt.
Inte minsta lilla ljud hade kommit från min skyddsling medan jag var borta och det är ju fruktansvärt.
Var det verkligen INGEN som tänkte på mig eller ville höra min röst under alla de timmarna?
Herregud... Jag har tappat det.
Dessutom har jag ont i örat...
INGA... Inte ett enda litet sms, inte nåt. Inte ens mormor som brukar vara så duktig på att ringa mig hade försökt.
Inte minsta lilla ljud hade kommit från min skyddsling medan jag var borta och det är ju fruktansvärt.
Var det verkligen INGEN som tänkte på mig eller ville höra min röst under alla de timmarna?
Herregud... Jag har tappat det.
Dessutom har jag ont i örat...
Tuppen i hönsgården
Ja ha!
Efter 12 timmars arbete, (utan lunch) varav de sista två bestod av discodansande små rymdvarelser, stormtroopers, minimonster och livsfarliga muffins var mitt ursketna päron till jag, något att likna med en mamma, vars kolikbarn vill ha ett slumber party i en bowlinghall...
Skitdålig jämförelse, så låt oss bara säga att jag var lite ur bana när jag till slut stapplade upp för trapporna till lägenheten... Bara för att direkt vända i dörren (fick inte ens av mig jackan) och åka hem till Mr Amazing, som beslutat sig för att komma in mitt och sambons liv igen.
Kanske var han helt enkelt trött på att Snygg-Erik fått så stor plats i det sista, och bestämde sig för att åter bli herren på täppan genom att muta oss med mat. (Vilket ju alltid går hem)... Hehe
Vi har ju, som sagt, aldrig tackat nej till gratis mat och en snygg killes sällskap, så hans erbjudande om middag och mys i soffan mottogs med jubel och glada utrop.
Inne i lägenheten luktade det ljuvligt och det var himmelen självt att få sätta sig vid köksbordet med ett glas Fanta (som han köpt för min skull -UNDERBARA människa) och prata om bloggar (han erkände lite försiktigt att han vänstrade, genom att läsa i Petras blogg varje dag, och jag svarade att det gjorde han helt rätt i. Så länge det handlar om att vänstra med en fyrbarnsmamma som har den mest underbara humor så kan jag inte göra annat än att uppmuntra det. Dessutom har jag fler vänner som är härligt otrogna med just Petra) bakfyllor och barn samtidigt som vi fick se en uppmusklad kille stå vid spisen och laga mat.
Salladen (skuren i små, perfekta bitar som tar lång tid) hade han förberett innan och den stod på köksbordet under ett litet lock av folie och väntade på resten av härligheterna.
Ljuvliga härligheter som vi åt, på rad, tätt intill varandra framför hans 50' tv och kollade på Grey's Anatomy.
Eller jag menar, vi kollade ju givetvis på fotbollen egentligen och i pauserna kollade vi på Grey's.
Ja så var det ju, och absolut inte tvärt om.
För han är ju ingen wimp, vår Mr Amazing.. Nej, nej.
Han är ju en riktig karlakarl som absolut aldrig skulle komma hem till oss varje tisdag och äta paj och kolla på Desperate housewifes, trots att han blir bjuden på hockey av sina polare.
Hrmpf.. Vad trodde ni?
Men hur trevligt det än är att ligga sida vid sida med en underbar kille och kolla på tv efter att han fyllt min mage med mat, så gick min kropp på reserven.
Varningsklockorna ringde rätt starkt när jag, likt en övertrött unge, skrattade högt åt de mest bisarra saker och sedan inte kunde sluta, utan låg där och hoppade av skratt när alla andra för länge sedan gått vidare och börjat prata om något helt annat.
Sedan var jag ju tvungen att skriva också innan jag fick krypa ner i sängvärmen så vid halv elva fick jag dra upp sambon ur soffan och tacka för oss.
Tack som fan Mr Amazing.
Du köpte oss med en amazingly god middag och amazingly good company så jag ser ivrigt fram emot nästa dinnerparty.
Buffé då kanske?
Så tar vi över igen när det blir Desperate och paj.. Eller nej, förlåt.. Fotboll och öl, på tisdagar.
Nana dodis alla
Efter 12 timmars arbete, (utan lunch) varav de sista två bestod av discodansande små rymdvarelser, stormtroopers, minimonster och livsfarliga muffins var mitt ursketna päron till jag, något att likna med en mamma, vars kolikbarn vill ha ett slumber party i en bowlinghall...
Skitdålig jämförelse, så låt oss bara säga att jag var lite ur bana när jag till slut stapplade upp för trapporna till lägenheten... Bara för att direkt vända i dörren (fick inte ens av mig jackan) och åka hem till Mr Amazing, som beslutat sig för att komma in mitt och sambons liv igen.
Kanske var han helt enkelt trött på att Snygg-Erik fått så stor plats i det sista, och bestämde sig för att åter bli herren på täppan genom att muta oss med mat. (Vilket ju alltid går hem)... Hehe
Vi har ju, som sagt, aldrig tackat nej till gratis mat och en snygg killes sällskap, så hans erbjudande om middag och mys i soffan mottogs med jubel och glada utrop.
Inne i lägenheten luktade det ljuvligt och det var himmelen självt att få sätta sig vid köksbordet med ett glas Fanta (som han köpt för min skull -UNDERBARA människa) och prata om bloggar (han erkände lite försiktigt att han vänstrade, genom att läsa i Petras blogg varje dag, och jag svarade att det gjorde han helt rätt i. Så länge det handlar om att vänstra med en fyrbarnsmamma som har den mest underbara humor så kan jag inte göra annat än att uppmuntra det. Dessutom har jag fler vänner som är härligt otrogna med just Petra) bakfyllor och barn samtidigt som vi fick se en uppmusklad kille stå vid spisen och laga mat.
Salladen (skuren i små, perfekta bitar som tar lång tid) hade han förberett innan och den stod på köksbordet under ett litet lock av folie och väntade på resten av härligheterna.
Ljuvliga härligheter som vi åt, på rad, tätt intill varandra framför hans 50' tv och kollade på Grey's Anatomy.
Eller jag menar, vi kollade ju givetvis på fotbollen egentligen och i pauserna kollade vi på Grey's.
Ja så var det ju, och absolut inte tvärt om.
För han är ju ingen wimp, vår Mr Amazing.. Nej, nej.
Han är ju en riktig karlakarl som absolut aldrig skulle komma hem till oss varje tisdag och äta paj och kolla på Desperate housewifes, trots att han blir bjuden på hockey av sina polare.
Hrmpf.. Vad trodde ni?
Men hur trevligt det än är att ligga sida vid sida med en underbar kille och kolla på tv efter att han fyllt min mage med mat, så gick min kropp på reserven.
Varningsklockorna ringde rätt starkt när jag, likt en övertrött unge, skrattade högt åt de mest bisarra saker och sedan inte kunde sluta, utan låg där och hoppade av skratt när alla andra för länge sedan gått vidare och börjat prata om något helt annat.
Sedan var jag ju tvungen att skriva också innan jag fick krypa ner i sängvärmen så vid halv elva fick jag dra upp sambon ur soffan och tacka för oss.
Tack som fan Mr Amazing.
Du köpte oss med en amazingly god middag och amazingly good company så jag ser ivrigt fram emot nästa dinnerparty.
Buffé då kanske?
Så tar vi över igen när det blir Desperate och paj.. Eller nej, förlåt.. Fotboll och öl, på tisdagar.
Nana dodis alla
Svenskarna går i pension allt tidigare
Jag känner mig så gammal...
De senaste två timmarna har jag, tillsammans med barnen, fixat mellanmålet, städat på avdelningen, gjort girlanger till kvällens rymddisco, inträdesbiljetter till kabarén, skyltar till kabarén, blåst upp ballonger till kvällens rymddisco, bakat blåa muffins till kvällens rymddisco samt slevat i mig min lunch på fyra sekunder.
När jag nu satte mig vid datorn kände jag mig som barbapappa i kroppen och jag inser med tungt hjärta att jag inte orkar hålla på som för tio år sedan när jag var en sprudlande ung och fräsch fritidspedagog med energi som en fullblodsarab.
Nu känner jag mig mest om en trött och nerdekad elevassistent, som nog borde se till att ta ut sin rast på dagarna, trots att det är så mycket att göra med barnen...
Men det är ju så roligt och vi har ju så kul!
Vem har tid och lust att ta rast när bandspelaren spelar Fronda - Rullar fram, barnen skriker JAAAAA när man säger att de ska städa och pynta inför kvällen...
Och om sanningen ska fram så vill jag nog vara med, och se till att saker och ting blir så som JAG vill ha dem. ;-)
Nu är det popcorn poppande och det sista fixandet kvar, och faktiskt och herregud!
Du är ju bara 30 år, och ska hålla på i 30 år till, så sluta gnäll fröken Babbel och se till att jobba vidare nu.
De senaste två timmarna har jag, tillsammans med barnen, fixat mellanmålet, städat på avdelningen, gjort girlanger till kvällens rymddisco, inträdesbiljetter till kabarén, skyltar till kabarén, blåst upp ballonger till kvällens rymddisco, bakat blåa muffins till kvällens rymddisco samt slevat i mig min lunch på fyra sekunder.
När jag nu satte mig vid datorn kände jag mig som barbapappa i kroppen och jag inser med tungt hjärta att jag inte orkar hålla på som för tio år sedan när jag var en sprudlande ung och fräsch fritidspedagog med energi som en fullblodsarab.
Nu känner jag mig mest om en trött och nerdekad elevassistent, som nog borde se till att ta ut sin rast på dagarna, trots att det är så mycket att göra med barnen...
Men det är ju så roligt och vi har ju så kul!
Vem har tid och lust att ta rast när bandspelaren spelar Fronda - Rullar fram, barnen skriker JAAAAA när man säger att de ska städa och pynta inför kvällen...
Och om sanningen ska fram så vill jag nog vara med, och se till att saker och ting blir så som JAG vill ha dem. ;-)
Nu är det popcorn poppande och det sista fixandet kvar, och faktiskt och herregud!
Du är ju bara 30 år, och ska hålla på i 30 år till, så sluta gnäll fröken Babbel och se till att jobba vidare nu.
Någon som vill praoa på mitt jobb någon dag?
Vilken förmiddag.
Vi skulle åka till stadsmuseet och när vi kommit halvvägs till spåvagnen kommer jag på att jag glömt en sak som jag lovat att ta med, varpå jag och min lilla blondin springer tillbaka för att hämta den.
När vi kommer till hållplatsen har de andra redan åkt, så vi får ta nästa vagn själva.
"Åh, va mysigt det här e, fröken Babbel." Hon sitter på bänken och dinglar med benen. "Nu kan vi låtsas att du är min mamma"
Det lilla barnet pratar sedan oavbrutet och håller låda på spårvagnen. Jag ser i ögonvrån hur folk sitter och ler åt hennes berättelser.
"... så vi trodde ju att fisken var död, och då tog vi upp den och la den i en skål i köket, och vet du? Då började den hoppa och skutta som bara den i skålen. Fattar du fröken Babbel.. Den behövde bara lite frisk luft..."
"...Så då hade jag haft ont i benet göralänge och pappa fick mustascha mig..."
"Vänta nu.. Mustascha dig" säger jag "vad betyder det?"
"Men du vet." Hon visar på benet.
"Jaha massage, han masserade dig på benet. Hjälpte det då?"
"Nej"
"... Så när fåglar föds ser de ut som nyrakade får ungefär?"
"Jo, så kanske man kan säga" Bra förklarat fröken Babbel...
"... Så därför tror jag att jag är lite magisk. Ser du olika färger och konstiga saker så ibland fröken Babbel"
Jag tänker tillbaka på mitt liv och svarar leendes:
"Hmm.. Jo, det har väl hänt."
"...Och då blev det en blå klänning och... Vad heter det... Äh... MEEN, vad heter det nu... Sånt där, du vet.... äh, VÄNTA!"
Hon börjar gräva i fickan och drar upp en folieboll.
"Folie" säger jag "Ska du ha folie på dig?"
"Japp! Och min blåa klänning. Det kommer bli skitsnyggt"
Inne på stadsmuseet står vår guide, utklädd till rymdvarelse, och pratar om att vara en bra kompis osv. Hon har precis skrattat för första gången på väldigt (för på hennes planet skrattar ingen) länge och tar sig nu för magen:
"Åh, vilken konstig känsla jag fick i magen nu. Den börjar liksom i mitten här och sprider sig utåt längs sidorna."
En av killarna räcker upp handen och säger:
"Har du mensvärk?"
Vi skulle åka till stadsmuseet och när vi kommit halvvägs till spåvagnen kommer jag på att jag glömt en sak som jag lovat att ta med, varpå jag och min lilla blondin springer tillbaka för att hämta den.
När vi kommer till hållplatsen har de andra redan åkt, så vi får ta nästa vagn själva.
"Åh, va mysigt det här e, fröken Babbel." Hon sitter på bänken och dinglar med benen. "Nu kan vi låtsas att du är min mamma"
Det lilla barnet pratar sedan oavbrutet och håller låda på spårvagnen. Jag ser i ögonvrån hur folk sitter och ler åt hennes berättelser.
"... så vi trodde ju att fisken var död, och då tog vi upp den och la den i en skål i köket, och vet du? Då började den hoppa och skutta som bara den i skålen. Fattar du fröken Babbel.. Den behövde bara lite frisk luft..."
"...Så då hade jag haft ont i benet göralänge och pappa fick mustascha mig..."
"Vänta nu.. Mustascha dig" säger jag "vad betyder det?"
"Men du vet." Hon visar på benet.
"Jaha massage, han masserade dig på benet. Hjälpte det då?"
"Nej"
"... Så när fåglar föds ser de ut som nyrakade får ungefär?"
"Jo, så kanske man kan säga" Bra förklarat fröken Babbel...
"... Så därför tror jag att jag är lite magisk. Ser du olika färger och konstiga saker så ibland fröken Babbel"
Jag tänker tillbaka på mitt liv och svarar leendes:
"Hmm.. Jo, det har väl hänt."
"...Och då blev det en blå klänning och... Vad heter det... Äh... MEEN, vad heter det nu... Sånt där, du vet.... äh, VÄNTA!"
Hon börjar gräva i fickan och drar upp en folieboll.
"Folie" säger jag "Ska du ha folie på dig?"
"Japp! Och min blåa klänning. Det kommer bli skitsnyggt"
Inne på stadsmuseet står vår guide, utklädd till rymdvarelse, och pratar om att vara en bra kompis osv. Hon har precis skrattat för första gången på väldigt (för på hennes planet skrattar ingen) länge och tar sig nu för magen:
"Åh, vilken konstig känsla jag fick i magen nu. Den börjar liksom i mitten här och sprider sig utåt längs sidorna."
En av killarna räcker upp handen och säger:
"Har du mensvärk?"
Nej, släng dem inte mamma! De kan alltid komma till användning någon annanstans...
Klockan är 07.54 och jag står i klassrummet och plockar vid diskbänken (så som jag ju av någon anledning måste göra varje dag) när min lilla blondin kommer med händerna bakom ryggen och ett brett flin på läpparna.
När hon kommer fram till mig tar hon fram vad hon har bakom ryggen och ger till mig med spända, raka armar.
"De här e till dig." Hon hoppar på stället av iver när jag tar blommorna och virar av det dyblöta toapappret runt dem.
"Woah! Tulpaner. Jag älskar tulpaner..."
På diskbänken i klassrummet står det nu en vas med vita tulpaner, som såg sina bästa dagar för ungefär tre dagar sedan.
De hänger trött över vaskanten och är lita bruna på kronbladen, men de är ju alldeles, alldeles underbara!
När hon kommer fram till mig tar hon fram vad hon har bakom ryggen och ger till mig med spända, raka armar.
"De här e till dig." Hon hoppar på stället av iver när jag tar blommorna och virar av det dyblöta toapappret runt dem.
"Woah! Tulpaner. Jag älskar tulpaner..."
På diskbänken i klassrummet står det nu en vas med vita tulpaner, som såg sina bästa dagar för ungefär tre dagar sedan.
De hänger trött över vaskanten och är lita bruna på kronbladen, men de är ju alldeles, alldeles underbara!
Nyfikenhetens överhuvud
Vi är nog de största fegisarna i hela Götet, sambon och jag.
Vi svarar (nästan) aldrig i telefonen när det står "okänt nummer" * och vi öppnar sällan dörren om vi inte känner igen personen i titthålet.
Står det dessutom en okänd människa med en stor pärm i famnen där utanför kan han (för det är oftast en han, faktiskt) ju fetglömma att vi öppnar.
Detta bara för att vi inte betalar tv-licensen och vi har heller inga direkta planer på att börja göra det i det närmaste, varpå främlingar inte har någon större chans att komma in i vår lägenhet.
Idag när vi satt och åt vår middag, och berättade för varandra om vår dag, knackade det på dörren och vi båda frös till is med blickarna naglade mot varandra.
"Vem är det?" väste sambon när jag reste mig för att kolla vem det var.
"Ingen aaning" viskar jag tillbaka och smyger som en indian fram för att kolla i hålet.
Där utanför står en ung man med en enorm pärm i famnen, en viktig ID-bricka runt halsen och en partner bakom sig i trappan.
Mmm... Fattar man ju, att han kommer med sin partner för att suga oss på pengar. Glöm det pysen.
Jag vänder mig om och skakar tyst på huvudet mot sambon, smyger in till vardagsrummet för att sänka musiken (för den hade han ju förmodligen inte hört innan) och tassar sedan tillbaka till min stol i köket där jag knappt vågade tugga på min gurka i tron om att han kunde höra mig.
Efter en stund av spännande tystnad smyger sambon upp och kollar om han försvunnit, vilket han hade...
"Men" säger jag tankfullt. "Om det hade varit från radiotjänst hade de ju lämnat in en sådan där lapp i brevinkastet. Det gjorde inte den här."
"Nej det har du rätt i" svara sambon.
"Fan" säger jag. "Nu blir jag ju sjukt nyfiken på vem det var och vad han ville. Kan man öppna dörren nu och ropa tillbaka honom?"
"Hallå vänta, kom tillbaka.. Vi ÄR hemma"
* En gång när radiotjänst ringde (till min mobil) sa jag till damen i luren att min tv hade gått sönder men att min kära far lovat mig en ny när jag fyllde år, så då kunde hon ju mer än gärna prova att ringa igen...
När de sedan ringde sambon använde hon sig av samma lögn, men tillade att hon fyllde till sommaren, varpå telefonrösten skeptiskt sa:
"Men du fyller ju i april och sist jag kollade var det inte sommaren..."
They have eyes everywhere
Vi svarar (nästan) aldrig i telefonen när det står "okänt nummer" * och vi öppnar sällan dörren om vi inte känner igen personen i titthålet.
Står det dessutom en okänd människa med en stor pärm i famnen där utanför kan han (för det är oftast en han, faktiskt) ju fetglömma att vi öppnar.
Detta bara för att vi inte betalar tv-licensen och vi har heller inga direkta planer på att börja göra det i det närmaste, varpå främlingar inte har någon större chans att komma in i vår lägenhet.
Idag när vi satt och åt vår middag, och berättade för varandra om vår dag, knackade det på dörren och vi båda frös till is med blickarna naglade mot varandra.
"Vem är det?" väste sambon när jag reste mig för att kolla vem det var.
"Ingen aaning" viskar jag tillbaka och smyger som en indian fram för att kolla i hålet.
Där utanför står en ung man med en enorm pärm i famnen, en viktig ID-bricka runt halsen och en partner bakom sig i trappan.
Mmm... Fattar man ju, att han kommer med sin partner för att suga oss på pengar. Glöm det pysen.
Jag vänder mig om och skakar tyst på huvudet mot sambon, smyger in till vardagsrummet för att sänka musiken (för den hade han ju förmodligen inte hört innan) och tassar sedan tillbaka till min stol i köket där jag knappt vågade tugga på min gurka i tron om att han kunde höra mig.
Efter en stund av spännande tystnad smyger sambon upp och kollar om han försvunnit, vilket han hade...
"Men" säger jag tankfullt. "Om det hade varit från radiotjänst hade de ju lämnat in en sådan där lapp i brevinkastet. Det gjorde inte den här."
"Nej det har du rätt i" svara sambon.
"Fan" säger jag. "Nu blir jag ju sjukt nyfiken på vem det var och vad han ville. Kan man öppna dörren nu och ropa tillbaka honom?"
"Hallå vänta, kom tillbaka.. Vi ÄR hemma"
* En gång när radiotjänst ringde (till min mobil) sa jag till damen i luren att min tv hade gått sönder men att min kära far lovat mig en ny när jag fyllde år, så då kunde hon ju mer än gärna prova att ringa igen...
När de sedan ringde sambon använde hon sig av samma lögn, men tillade att hon fyllde till sommaren, varpå telefonrösten skeptiskt sa:
"Men du fyller ju i april och sist jag kollade var det inte sommaren..."
They have eyes everywhere
Flodhästar, kalvar och rosa rumpor
Aaahh, måndag morgon och solen strålar från klarblå himmel.
Fröken Babbel och grabbarna grus tar med sig penna, sudd och mattehäftet och går till Slottsskogen för att göra mattetal.
Vi går över Azaleadalen och gör skuggfigurer och fånar oss när den ena killen utbrister:
"Åh, fröken Babbel. Hoppas att sälarna och flodhästarna är ute."
Jag kunde bara inte hålla mig för skratt, utan brast ut i ett jättegarv och frågade honom frustande var flodhästarna var någonstans, för de har jag nämligen missat helt.
När vi kommer fram till Gotlandsrussen springer killarna ivrigt fram till dem för att klappa.
"Undrar vad de heter" frågar han som sett flodhästar i slottsskogen.
"Ingen aning" svarar jag.
"En av dem heter säkert Cissi" säger den andra killen allvarligt och klappar en av hästarna på mulen.
"Mmm, kanske det" svarar jag men undrar för mig själv varför i hela världen den skulle heta Cissi (även om det är ett fantastiskt namn som jag vet väldigt fina tjejer som heter).
"Titta fröken Babbel.. En kalv!"
Ok... Först ser han flodhästar bland sälarna och sedan föder hästar kalvar... Jag får nog ha en biologilektion med de här killarna snart.
På vägen hem stöter vi på en kåt påfågelhane som hoppar, skakar, dansar och med alla medel han kan, förtvivlat försöker impa på en något ointresserad påfågelhona.
Jag var otroligt impad av att han orkar hålla upp de stora fjädrarna så länge och förklarar väldigt pedagogiskt för pojkarna varför han gör som han gör, men det enda grabbarna såg var fågelns stora, vidgande, rosa rumphål...
Men jag håller med dem. Det var ett enormt rumphål som han liksom öppnade och stängde under sin maffiga dans.
Konstiga fågel!
Fröken Babbel och grabbarna grus tar med sig penna, sudd och mattehäftet och går till Slottsskogen för att göra mattetal.
Vi går över Azaleadalen och gör skuggfigurer och fånar oss när den ena killen utbrister:
"Åh, fröken Babbel. Hoppas att sälarna och flodhästarna är ute."
Jag kunde bara inte hålla mig för skratt, utan brast ut i ett jättegarv och frågade honom frustande var flodhästarna var någonstans, för de har jag nämligen missat helt.
När vi kommer fram till Gotlandsrussen springer killarna ivrigt fram till dem för att klappa.
"Undrar vad de heter" frågar han som sett flodhästar i slottsskogen.
"Ingen aning" svarar jag.
"En av dem heter säkert Cissi" säger den andra killen allvarligt och klappar en av hästarna på mulen.
"Mmm, kanske det" svarar jag men undrar för mig själv varför i hela världen den skulle heta Cissi (även om det är ett fantastiskt namn som jag vet väldigt fina tjejer som heter).
"Titta fröken Babbel.. En kalv!"
Ok... Först ser han flodhästar bland sälarna och sedan föder hästar kalvar... Jag får nog ha en biologilektion med de här killarna snart.
På vägen hem stöter vi på en kåt påfågelhane som hoppar, skakar, dansar och med alla medel han kan, förtvivlat försöker impa på en något ointresserad påfågelhona.
Jag var otroligt impad av att han orkar hålla upp de stora fjädrarna så länge och förklarar väldigt pedagogiskt för pojkarna varför han gör som han gör, men det enda grabbarna såg var fågelns stora, vidgande, rosa rumphål...
Men jag håller med dem. Det var ett enormt rumphål som han liksom öppnade och stängde under sin maffiga dans.
Konstiga fågel!
Vildhallon är sociala flockdjur som inte mår bra av att vara hemma en helg
Kom hem från stallet runt sju, efter att ha stannat till vid ICA MAXI och, med en stark hästodör som en svans efter oss, handlat ingredienser till vår FANTASTISKA middag.
Liksom fredagen var vi sjukt sega och satt i soffan efter middagen (som tog oss över en timma att tillaga och ganska exakt sju minuter att äta. Seriöst honey, vi MÅSTE öva på att äta i normal takt) och delade på en flaska vin framför slutet av melodifestivalen... Som förövrigt suger fett.
Jag hejade (såklart) på Fronda, men det var jag visst ensam om, och när sedan enda anledningen till att jag egentligen tittade på skiten kommer, så har han gjort en Robert Gustavsson rip-off och besvikelsen är total och obeskrivlig.
Min Björn.. Min fina 21-åring... Varför gjorde du så?
Liksom fredagen var vi sjukt sega och satt i soffan efter middagen (som tog oss över en timma att tillaga och ganska exakt sju minuter att äta. Seriöst honey, vi MÅSTE öva på att äta i normal takt) och delade på en flaska vin framför slutet av melodifestivalen... Som förövrigt suger fett.
Jag hejade (såklart) på Fronda, men det var jag visst ensam om, och när sedan enda anledningen till att jag egentligen tittade på skiten kommer, så har han gjort en Robert Gustavsson rip-off och besvikelsen är total och obeskrivlig.
Min Björn.. Min fina 21-åring... Varför gjorde du så?
Vi zappar lojt runt bland kanalerna, som bara bjuder på skit, och smuttar på, vad som är kvar, av vårt vin när vi helt plötsligt gör en repris på fredagen...
Jag sätter mig vid datorn och smackar på fet house på enorm volym (våra grannar måste avsky oss) och vi vaknar till liv, likt två fjärilar som kommer ur sina puppor, och börjar dansa oss in i duschen (nej, alla ni som hoppades, inte tillsammans, utan en och en) för att sedan studsa ner i jeans och t-shirt, föna håret och smeka på en lätt sminkning innan vi sida vid sida sätter oss i soffan igen.
För vart skulle vi gå?
Musiken dånar i lägenheten och vi sitter i soffan och diskuterar fram och tillbaka om vilken vår slutdestination ska bli.
Klockan var ändå 23:30 så det kanske inte var någon idé att crasha in på någons förfest, utan att vi nog skulle sätta oss på en bar någonstans... Vilket vi inte gjorde, utan placerade våra små rumpor på vagnen hem till vår favoritblondin på Kyrkogatan, där vi lyssnade på grym musik, drack öl och umgicks med goda vänner fram till 02:00, då vi blev hungriga och bestämde oss för att dra ner på stan i alla fall.
Tanken var att gå till 11:ans först och sedan Orgia, men efter maten försvann orken och vi tog istället svängen förbi 7 eleven och köpte kanelbullar som vi, när vi kom hem, värmde i micron och åt till kall mjölk...
Söndagen spenderade jag först bredvid en handyman, men vid tre-tiden tog jag vagnen ner till stan och mötte upp blondinen från Kyrkogatan och hans vänner på en lunch, för att sedan gå med min underbara blondin hem till honom och halvsova mot hans axel, i soffan tillsammans med The Simpsons och jordötter.
Jo, det måste jag berätta.
När jag väl masat mig upp ur hans soffa och sitter på spårisen hem hör jag ett konstigt ljud bredvid mig, och sitter länge och försöker gissa vad det kan vara för något.
När jag gissat på allt från kaffesurplande till ett missbildat barn vrider jag på huvudet och ser en man i 40-årsåldern som sitter på andra sidan mittgången och dricker.. Ja, dricker potatissallad ur dess original-plastbunke.
Han har potatissallad runt hela munnen och han surplar girigt i sig den utspädda geggan och jag känner att jag får kväljningar när det kommer vågor av potatissalladslukt i samband med surplandet och smaskandet. Vidrigt!!!
Ha en fortsatt underbar söndag mina vänner. Nu ska jag äta middag och deka framför tv:n innan sängdags.
En särskild hälsning till min sjuka Grizzlynalle... Krya på dig fining!
Up and down, here we go!
Vi var två slagna hjältinnor igår kväll, sambon och jag.
Det var en rätt trött stämning under middagen (trots det goda vinet) och det var två tysta kompisar som sedan, med fötterna på bordet, halvlåg i soffan och kollade på tv med varsitt vinglas i handen.
Men så kom det ett sms som undrade hur det gick för tjejerna med deras kväll, varpå jag kämpade mig ur min grop i soffan och satte på Samim - Heater på hög volym.
Här är vi så härliga, sambon och jag.
En bra låt kan verkligen få oss att vakna till liv ur vilken koma som helst och likaså denna gång.
Vi började fåna oss och göra löjliga frisyrer, såsom snetofs, DeDe-tofs, cheerleadertofs, två tofsar osv.
Sedan hoppade vi runt i lägenheten och fånade oss med våra fåniga frisyrer och skrattade så vi grät när någon av oss fick till ett roligt sving med sin fåniga tofs eller en satte pricken över i:t med en goofy dans.
Sådana stunder gör ju vem som helst pigg och vi satte igång kvällsplaneringarna samtidigt som vi spelade gamla godingar för varandra.
När jag stod i duschen drämde hon till med Hypertraxx - The Darkside och jag blev som alldeles tokig under vattenstrålarna.
När vi bodde i Växjö spelade vi den hur mycket som helst och det var en grymt rolig tid i våra liv! Go Sivans, go...
Efter en rolig förfest för oss själva tog vi våra systemetpåsar och åkte hem till handyman och fortsatte där kvällen med dessa härliga killar.
Det är verkligen ett helt underbart killgäng och man har alltid roligt med dem.
I och för sig har man alltid roligt med mig och sambon också, så det är ju en win win, så att säga!
Idag åt jag Subway för första gången sedan jag flyttade från Linné och Oh my gaaad, vad gott det var... Hade liksom glömt att deras tonfiskmacka är min favorit i nästan hela världen.
Väl hemma hos sambon igen blev det kaffe och favoritkaka och nu blir det stallet resten av eftermiddagen.
Vad kvällen bjuder på får bli en överraskning.
Var är du Grizzlynallen? Jag har ringt och ringt men du är borta...
Det var en rätt trött stämning under middagen (trots det goda vinet) och det var två tysta kompisar som sedan, med fötterna på bordet, halvlåg i soffan och kollade på tv med varsitt vinglas i handen.
Men så kom det ett sms som undrade hur det gick för tjejerna med deras kväll, varpå jag kämpade mig ur min grop i soffan och satte på Samim - Heater på hög volym.
Här är vi så härliga, sambon och jag.
En bra låt kan verkligen få oss att vakna till liv ur vilken koma som helst och likaså denna gång.
Vi började fåna oss och göra löjliga frisyrer, såsom snetofs, DeDe-tofs, cheerleadertofs, två tofsar osv.
Sedan hoppade vi runt i lägenheten och fånade oss med våra fåniga frisyrer och skrattade så vi grät när någon av oss fick till ett roligt sving med sin fåniga tofs eller en satte pricken över i:t med en goofy dans.
Sådana stunder gör ju vem som helst pigg och vi satte igång kvällsplaneringarna samtidigt som vi spelade gamla godingar för varandra.
När jag stod i duschen drämde hon till med Hypertraxx - The Darkside och jag blev som alldeles tokig under vattenstrålarna.
När vi bodde i Växjö spelade vi den hur mycket som helst och det var en grymt rolig tid i våra liv! Go Sivans, go...
Efter en rolig förfest för oss själva tog vi våra systemetpåsar och åkte hem till handyman och fortsatte där kvällen med dessa härliga killar.
Det är verkligen ett helt underbart killgäng och man har alltid roligt med dem.
I och för sig har man alltid roligt med mig och sambon också, så det är ju en win win, så att säga!
Idag åt jag Subway för första gången sedan jag flyttade från Linné och Oh my gaaad, vad gott det var... Hade liksom glömt att deras tonfiskmacka är min favorit i nästan hela världen.
Väl hemma hos sambon igen blev det kaffe och favoritkaka och nu blir det stallet resten av eftermiddagen.
Vad kvällen bjuder på får bli en överraskning.
Var är du Grizzlynallen? Jag har ringt och ringt men du är borta...
