Evolution är källan till den stora variationen i den biologiska världen
"Fröken Babbel, har du opererat in silikon i läpparna?"
"Va? Ha ha.. Nej du, den här munnen är min och bara min..."
"Men brösten då? Har du silikon där?"
Jag tittar ner på mina små hallonbåtar (kommer du ihåg, mitt lilla socker?), lägger händerna på dem och säger:
"Njae, med tanke på storleken vore det en vansinnigt misslyckad operation i så fall, så nej, de här godingarna är också mina. Men fråga mig igen om två barn så får vi se hur det ser ut."
"Får man silikonbröst av barn?"
RozzoLive@SlutfunkAfterHour
Fredag eftermiddag på jobbet idag var som en lycklig vals på rosor (nu kan ju inte jag dansa vals, men jag är desto bättre på att vara glad).
Alla var på ett så gott humör, det var korv med bröd till mellis, (själv kräks jag nästan av bambas korvlukt, men kidsen är nöjda och det är väl huvudsaken antar jag) solen sken och fröken Babbel strålade ikapp med den!
Efter mellanmål och gårdsvistelse satte sig alla barnen och kollade på film (Min granne Totoro -underbar) men eftersom jag redan sett den bestämde jag mig för att baka!Alla var på ett så gott humör, det var korv med bröd till mellis, (själv kräks jag nästan av bambas korvlukt, men kidsen är nöjda och det är väl huvudsaken antar jag) solen sken och fröken Babbel strålade ikapp med den!
Två av tjejerna var med mig och vi plockade ivrigt fram ingredienser och karamellfärg, för här skulle det bakas rymdmuffins minsann...
Och oj, vad det bakades. Mjölet yrde i solskenet och karamellfärgen lyste klar på vår hud, där vi dansandes och pratandes skapade fem galaktiska plåtar med röda och gröna kosmos-goda rymdmuffinsar.
När jag, efter att ha fått MYCKET skeptiska blickar angående min ålder på systembolaget, kom hem och satte mig vid datorn blev jag ju inte på sämre humör direkt.
Jag började blogga och msn:a med världens goaste Grizzlynalle som genast lägger till lite skön musik i våran delade mapp, which me like!
Jag börjar spela hans tidigare mapp (japp, han har en egen mapp på min dator, det är få förunnat) och HERRE JÄTTEJÄVLAR vilket musikset som kom ut i högtalarna.
Det var något av det fetaste jag hört på länge och kände mig som det lyckligaste i världen, där jag sätt ensam i lägenheten med en katt i knät.
Jag höjde på max och kunde inte sitta still här framför datorn, utan rockade på som om jag stod med 100 000 stenade människor på en pir någonstans med lasrarna och projbilderna fladdrander runtom oss.
My gaaaad!
Min dator har ett par gånger påpekat att diskutrymmet börjar ta slut, så jag kollade upp det lite nu,(med gungande huvud) när den började gnälla om det igen och det visar sig att jag har 111 GB musik och 20.6 GB foton.
Det känns rätt mycket tycker jag... Eller?
Ska nog lägga lite tid på att rensa här innan sambon kommer hem.
Kram och kläm
Snart tar jag dig i benen och hivar dig opp och ner din going
Efter långrasten:
"Fröken Babbel... Jag är så himla hungrig!"
"Fröken Babbel... Jag är så himla hungrig!"
Jag är som en drog...
"Frö..öken Bab..bel..." Säger min lilla blondin med darrig röst och tittar på mig med nästan tåriga ögon.
"Jag är så himla hungrig."
Jag ger henne en banan och lektionen kan fortsätta...
Två minuter senare:
"Fröken Babbel... Jag har ont i magen." Hon kryper in i min famn och suckar tungt.
"Vi ska snart gå till bamba. Du ska se att det magonda går över när du får lite mat i magen."
10 minuter senare, i bamba:
"Fröken Babbel..." Två armar kramar mig bakifrån, vid salladsbordet.
"Jag är så himla mätt. Måste jag äta?"
"Jaaa, lilla norpan, det måste du. Annars kommer du aldrig att orka med dagen."
"Mmm, du har nog rätt." Hon gör hoppsasteg bort och hämtar lite mat.
Vid bordet:
"Fröken Babbel..." Hon kryper upp i knät.
"Jag har ingen matförlust och soppan var inte så god. Hur många apelsiner får man?"
Hon får sitta i knät en stund och lapa lite frökenkärlek innan hon går bort till sin plats och äter en tugga till.
"Fröken Babbel." Små barnhänder pillar mig i håret bakifrån.
"Jaa, vännen." Jag lägger huvudet bakåt och tittar på henne (upp och ned), lägger armarna bakom mig och håller om henne.
"Jag är liksom inte på topp idag." Underläppen darrar lite.
"Nej, jag märker det. Vad kan jag göra för att du ska känna dig bättre?"
"Bara vara här."
"Jag är här gumman..."
När jag är klar reser jag mig upp för att gå.
Min lilla blondin som precis hämtat en prickekorv med lite knäckebröd till, får panik i blick och springer efter mig.
"Fröken Babbel. Kan inte du vänta på mig. Jag vill inte gå upp själv."
Hon lämnar sin bricka med korven i munnen och kommer springandes med det blonda håret fladdrandes. Hon tar min hand och suckar tungt.
"Tack!"
På roliga timmen sitter hon i mitt knä och innan hon går up på långrast kommer hon fram och ger mig en puss på kinden.
"Du är så fin, fröken Babbel. Jag gillar dig. Nu går jag ut på rast..."
"Jag är så himla hungrig."
Jag ger henne en banan och lektionen kan fortsätta...
Två minuter senare:
"Fröken Babbel... Jag har ont i magen." Hon kryper in i min famn och suckar tungt.
"Vi ska snart gå till bamba. Du ska se att det magonda går över när du får lite mat i magen."
10 minuter senare, i bamba:
"Fröken Babbel..." Två armar kramar mig bakifrån, vid salladsbordet.
"Jag är så himla mätt. Måste jag äta?"
"Jaaa, lilla norpan, det måste du. Annars kommer du aldrig att orka med dagen."
"Mmm, du har nog rätt." Hon gör hoppsasteg bort och hämtar lite mat.
Vid bordet:
"Fröken Babbel..." Hon kryper upp i knät.
"Jag har ingen matförlust och soppan var inte så god. Hur många apelsiner får man?"
Hon får sitta i knät en stund och lapa lite frökenkärlek innan hon går bort till sin plats och äter en tugga till.
"Fröken Babbel." Små barnhänder pillar mig i håret bakifrån.
"Jaa, vännen." Jag lägger huvudet bakåt och tittar på henne (upp och ned), lägger armarna bakom mig och håller om henne.
"Jag är liksom inte på topp idag." Underläppen darrar lite.
"Nej, jag märker det. Vad kan jag göra för att du ska känna dig bättre?"
"Bara vara här."
"Jag är här gumman..."
När jag är klar reser jag mig upp för att gå.
Min lilla blondin som precis hämtat en prickekorv med lite knäckebröd till, får panik i blick och springer efter mig.
"Fröken Babbel. Kan inte du vänta på mig. Jag vill inte gå upp själv."
Hon lämnar sin bricka med korven i munnen och kommer springandes med det blonda håret fladdrandes. Hon tar min hand och suckar tungt.
"Tack!"
På roliga timmen sitter hon i mitt knä och innan hon går up på långrast kommer hon fram och ger mig en puss på kinden.
"Du är så fin, fröken Babbel. Jag gillar dig. Nu går jag ut på rast..."
Go to sleep bitch
Nu är klockan ändå midnatt och jag borde verkligen sova mina skönhetstimmar och absolut inte sitta här under min rosa filt och msn:a med heta dejter från i somras.
Stygga, stygga, jättevakna jag!
Nej, jag ska nog avrunda det hela och faktiskt sova mig söt till fredagen!
Nana dodis alla
Ingen kattpest i år heller
Jag har varit hos veterinären med Saddam och Bin Laden idag.
De har fått sina årliga stick-och-brinn-alla-dumma-bakterier-för-här-får-ni-inte-vara-sprutor för endast 900 kronor.
Det är så lustigt när man kommer in till veterinärmottagningen.
Alla människor som sitter i väntrummet vänder genast på huvudet, lägger det lite på sned och tittar intresserat in i kattboxen för att se vad som finns där innanför gallret.
Vad hoppas de på att få se? Krokodiler?
När folk sedan konstaterat att det är två (ok, jag får väl ändå medge) ovanligt charmiga flickor som fäktar med tassarna utanför gallret och försöker med alla medel prata sig ur den här olidliga situationen, börjar de genast samtala med dem, på bäbisspråk:
"Åååh... Nej, här vill du inte vara..." Eller:
"Dumma matte som har släpat hit er idag."
Vadå dumma matte? Bah! Jag kanske räddar livet på dem idag, vad vet du?
Och varför sitter du själv här med ett tomt koppel i handen. Din har ju uppenbarligen fått sova över på det här stället, till skillnad från mina som kommer få åka hem om en stund. Dumma du!
Eller en annan favorit:
"Ååååh, vad fiiina de är! Vad är det för ras?"
Det finns ingen... Tro mig, INGEN som inte känner till siameser, som tycker att de är såååå fina att man bara döööör.
Nej, det är rent skitsnack!
Det är väl härligt att folk är trevliga och så, men varför?
Jag kunde förstått det mer om jag kom med dem på spårvagnen och ett barn utbrast:
"Titta mamma, vilken söööööt katt."
Men hos veterinären har ALLA, som är på plats, djur och det är inget speciellt alls när någon kommer in med en hund eller en box med två tjötiga terrorister.
Är det så att vi, djurmänniskor, ska hålla ihop och vara lite extra trevliga mot varandra för att vi är lite speciella, eller är det bara jag som utsrålar:
Prata gärna med mig och mina djur?
Funkar det likadant på BVC?
"Åååhh, vilken söt bäbis du har. Får man klappa?"
Mmm... Illaluktande, döda djur i sås... Mmmm
De har fått sina årliga stick-och-brinn-alla-dumma-bakterier-för-här-får-ni-inte-vara-sprutor för endast 900 kronor.
Det är så lustigt när man kommer in till veterinärmottagningen.
Alla människor som sitter i väntrummet vänder genast på huvudet, lägger det lite på sned och tittar intresserat in i kattboxen för att se vad som finns där innanför gallret.
Vad hoppas de på att få se? Krokodiler?
När folk sedan konstaterat att det är två (ok, jag får väl ändå medge) ovanligt charmiga flickor som fäktar med tassarna utanför gallret och försöker med alla medel prata sig ur den här olidliga situationen, börjar de genast samtala med dem, på bäbisspråk:
"Åååh... Nej, här vill du inte vara..." Eller:
"Dumma matte som har släpat hit er idag."
Vadå dumma matte? Bah! Jag kanske räddar livet på dem idag, vad vet du?
Och varför sitter du själv här med ett tomt koppel i handen. Din har ju uppenbarligen fått sova över på det här stället, till skillnad från mina som kommer få åka hem om en stund. Dumma du!
Eller en annan favorit:
"Ååååh, vad fiiina de är! Vad är det för ras?"
Det finns ingen... Tro mig, INGEN som inte känner till siameser, som tycker att de är såååå fina att man bara döööör.
Nej, det är rent skitsnack!
Det är väl härligt att folk är trevliga och så, men varför?
Jag kunde förstått det mer om jag kom med dem på spårvagnen och ett barn utbrast:
"Titta mamma, vilken söööööt katt."
Men hos veterinären har ALLA, som är på plats, djur och det är inget speciellt alls när någon kommer in med en hund eller en box med två tjötiga terrorister.
Är det så att vi, djurmänniskor, ska hålla ihop och vara lite extra trevliga mot varandra för att vi är lite speciella, eller är det bara jag som utsrålar:
Prata gärna med mig och mina djur?
Funkar det likadant på BVC?
"Åååhh, vilken söt bäbis du har. Får man klappa?"
Mmm... Illaluktande, döda djur i sås... Mmmm
Boys have a penis, girls have a vagina!
Satt och bläddrade i en bok om kärlek på jobbet idag, när jag drack min fjärde kopp med kaffe, och fann den här fina beskrivningen av mannen och kvinnan:
Mannens snopp passar bra in i tofsen med hål i och det är bra om, jag citerar:
Man får lust att göra barn tillsammans!
Om man får lust.. Ha ha! underbart!
Sedan ser det ut som om de står upp på bilden och är hur avancerade som helst när de fick lust...
Fast de kanske bara har lust och inte tänker så mycket på befruktning i den här boken.
Vad vet jag?
Mannens snopp passar bra in i tofsen med hål i och det är bra om, jag citerar:
Man får lust att göra barn tillsammans!
Om man får lust.. Ha ha! underbart!
Sedan ser det ut som om de står upp på bilden och är hur avancerade som helst när de fick lust...
Fast de kanske bara har lust och inte tänker så mycket på befruktning i den här boken.
Vad vet jag?
Go Homer, go!
Spider Pig!
Spider Pig!
Does whatever a spider pig does!
can he swing from a web?
No he can't
He's a pig!
Lookout!
Here comes the spider pig!!
Så låter barnen på mitt jobb, när de sitter vid borden och leker med sina lerbrickor!
Jag har lärt dem allt jag kan och jag har gjort det jävligt bra om jag får säga det själv.
Sjukt nöjd tjej här.
I morgon ska jag nog lära dem om konstformen house när vi äter mellanmål!
Spider Pig!
Does whatever a spider pig does!
can he swing from a web?
No he can't
He's a pig!
Lookout!
Here comes the spider pig!!
Så låter barnen på mitt jobb, när de sitter vid borden och leker med sina lerbrickor!
Jag har lärt dem allt jag kan och jag har gjort det jävligt bra om jag får säga det själv.
Sjukt nöjd tjej här.
I morgon ska jag nog lära dem om konstformen house när vi äter mellanmål!
Babblande minister i antimobbningskläm
Efter en lång och utdragen rekryteringstid är det nu äntligen bestämt.
Den nya miljöministern tillsammans med bögen i församlingen blir, efter att noga ha läst alla inkomna ansökningar, allas vår fröken Babbel.
Japp, så då var jag minister då... Känns väldigt bra och viktigt.
Jag och min kollega drog genast fram kameran, efter att han tagit sitt beslut, och tog ett bländande kort på oss själva innan jag satte mig och skrev lite kort om oss båda på ett enormt vitt papper.
Ett papper vi sedan ramade in och prydde personalrummet med. (För det är väl klart att våra kollegor vill läsa lite kort om sina underbara medarbetare som ska jobba för skolans miljöcertifiering samt ha en 10 minuters miljöföreläsning under varje APT).
Jobbigt bara att miljömöterna kommer att krocka med mina , lika viktiga, likabehandlingsmöten...
Efter att ha satt upp vår enorma tavla bestämde vi oss för att pryda rummet lite till, så jag gjorde en skämtteckning på våra chefer som vi också satte upp, och tyckte själva att vi gjort det trista personalrummet till ett MYCKET trevligare rum att vistas i...
Den nya miljöministern tillsammans med bögen i församlingen blir, efter att noga ha läst alla inkomna ansökningar, allas vår fröken Babbel.
Japp, så då var jag minister då... Känns väldigt bra och viktigt.
Jag och min kollega drog genast fram kameran, efter att han tagit sitt beslut, och tog ett bländande kort på oss själva innan jag satte mig och skrev lite kort om oss båda på ett enormt vitt papper.
Ett papper vi sedan ramade in och prydde personalrummet med. (För det är väl klart att våra kollegor vill läsa lite kort om sina underbara medarbetare som ska jobba för skolans miljöcertifiering samt ha en 10 minuters miljöföreläsning under varje APT).
Jobbigt bara att miljömöterna kommer att krocka med mina , lika viktiga, likabehandlingsmöten...
Efter att ha satt upp vår enorma tavla bestämde vi oss för att pryda rummet lite till, så jag gjorde en skämtteckning på våra chefer som vi också satte upp, och tyckte själva att vi gjort det trista personalrummet till ett MYCKET trevligare rum att vistas i...
How many dies in Assault on precinct 13?
Efter 11 minuter in i filmen har fyra personer dött (varav de första tre efter knappt fem minuter) och jag är mycket nöjd med mitt filmval.
Efter det stiger dödssiffran avsevärt.
Jag Googlade faktiskt för att se om någon finnig ungdom räknat antal döda och sedan lagt upp det på internet.
För det är väl sånt de pysslar med nu för tiden, kidsen?
Efter filmen tittar vi på Carolina Gynnings försök att sälja sin nya parfym.
Jag har borstat tänderna och sitter nu lugnt med benen i kors i soffan och gurglar med mitt flour.
Carolina vandrar fram och tillbaka i ett rum i väntan på domen om huruvida hennes parfym kommer att gå hem eller inte, och säger med sin underbara tonårsdialekt:
"Asså, Jaa e övertygad om att det kommer gå vägen...Faktiskt... Och gör de inte de, så kommer jag hoppa ut genom det fönstret där." Kort tystnad...
"Så de e ju lite synd!"
Flouret sprutar ur munnen på mig när jag, efter hennes underbara kommentar, inte kan hålla mig utan brister ut i asgarv.
Jag hamnar i skrattsalvorna på alla fyra på golvet och tvingas svälja vad som är kvar av mitt gurgel då jag direkt insåg att jag aldrig kommer att hinna till handfatet utan att spruta ut allt flour på golvet.
Så där sitter jag på huk och skrattar så tårarna rinner efter att, med flit, ha svalt något som på vars flaska det står:
LÖSNINGEN FÅR EJ SVÄLJAS.
Lämna mig ifred...
Tack vare Snygg-Erik kunde jag förut börna på RIKTIGT hög musik i mitt lilla system när vi lagade middag, och det hjälpte lite mot helvetesklumpen.
Nu ska jag och sambon titta på en film där många människor dör fort, för det brukar också hjälpa när jag känner mig låg och lite småförbannad, som jag ju gör nu.
Jag vet tjejer som vill titta på romantiska komedier och dramafilmer där få människor dör långsamt, men va fan... Då blir man (jag) ju bara mer deppad.
Nej, fram med biljakterna, de klyschiga kommentarerna, ljudeffekterna och en Amerikan som räddar världen eller nåt.
Jag vill ha helikopterljud, skrik och pang pang som får soffan, med de två kompisarna, att lyfta här i rummet och jag vill ha glass med chokladsås till det...
Capish!
Nu ska jag och sambon titta på en film där många människor dör fort, för det brukar också hjälpa när jag känner mig låg och lite småförbannad, som jag ju gör nu.
Jag vet tjejer som vill titta på romantiska komedier och dramafilmer där få människor dör långsamt, men va fan... Då blir man (jag) ju bara mer deppad.
Nej, fram med biljakterna, de klyschiga kommentarerna, ljudeffekterna och en Amerikan som räddar världen eller nåt.
Jag vill ha helikopterljud, skrik och pang pang som får soffan, med de två kompisarna, att lyfta här i rummet och jag vill ha glass med chokladsås till det...
Capish!
Jag har inte tid nu.
Jag känner mig ledsen och ofantastisk och har en klump i magen.
Dumma, jättelöjliga, superonödiga, töntiga bajsklump!
Jag vill inte ha den, och jag vet hur jag kan få bort den, men jag gör det bara inte.
I dag har jag varit väldigt nära... -igen, men någonting stoppar mig, så jag får väl skylla mig själv när jag tänker efter.
Det handlar ju bara om att tankarna har hakat upp sig där de absolut inte hör hemma, så nu ska jag jobba lite på att lägga dem någon annanstans.
Förslagsvis på de sprödbakade torskfiléerna jag ska göra till middag...
Dumma, jättelöjliga, superonödiga, töntiga bajsklump!
Jag vill inte ha den, och jag vet hur jag kan få bort den, men jag gör det bara inte.
I dag har jag varit väldigt nära... -igen, men någonting stoppar mig, så jag får väl skylla mig själv när jag tänker efter.
Det handlar ju bara om att tankarna har hakat upp sig där de absolut inte hör hemma, så nu ska jag jobba lite på att lägga dem någon annanstans.
Förslagsvis på de sprödbakade torskfiléerna jag ska göra till middag...
Vatten schvatten
Vi har börjat med "piggpiller", sambon och jag. Mivitotal närmare bestämt, och man ska ta två kapslar vid måltid, vilket vi gör morgon och kväll.
Idag satt vi och mumsade på våra hemmarullade köttbullar och potatismos och drack av vårt utsökta vin, när sambon kom på de små pillrerna (som ju är väldigt lätta att glömma).
I morse sa hon att det inte var så bra att skölja ner dem med kaffe (vilket vi gjorde i alla fall) men hon sa ingenting om att skölja ner dem med vin, som vi gorde till middagen, så det är väl helt ok då gissar jag...
-Att svälja ner kosttillskott med rödvin, som de fina och sofistikerade damer vi är!
Idag satt vi och mumsade på våra hemmarullade köttbullar och potatismos och drack av vårt utsökta vin, när sambon kom på de små pillrerna (som ju är väldigt lätta att glömma).
I morse sa hon att det inte var så bra att skölja ner dem med kaffe (vilket vi gjorde i alla fall) men hon sa ingenting om att skölja ner dem med vin, som vi gorde till middagen, så det är väl helt ok då gissar jag...
-Att svälja ner kosttillskott med rödvin, som de fina och sofistikerade damer vi är!
Hon HADE ju kunnat cykla mitt i gatan också
Jag blev påcyklad idag.
Jag gick på trottoaren, minding my own business, lyssnade på Club Therapy - Peace Division (GRYMT bra låt) och tänkte på saker jag inte alls borde tänka på när jag helt plötsligt får, som ett hårt slag bakifrån.
Jag snubblar framåt några steg och vänder mig sedan förvånat om, med musiken dunkandes i öronen, och stirrar rakt in i en skrynklig tant med illgrön flanellrock och yviga vita lockar.
Hennes helt hysteriska blick är fäst vid någonting mycket längre fram (förbi mig) och hon trampar fortfarande på sin cykel, trots att hon måste ha tappat balansen när hon körde in i mig.
Jag tar ett steg åt sidan och hon sveper förbi med rocken fladdrandes bakom henne och ingen av oss sa ett ord.
Ärligt talat så undrar jag om hon ens såg mig.
Det enda hon hade i sikte var nog att klara att cykla hela uppförsbacken utan att få en hjärtattack och dö...
Eller så var det precis det hon ville, och inga svarthåriga tjejer i världen kunde stoppa henne från att göra just det!
Jag gick på trottoaren, minding my own business, lyssnade på Club Therapy - Peace Division (GRYMT bra låt) och tänkte på saker jag inte alls borde tänka på när jag helt plötsligt får, som ett hårt slag bakifrån.
Jag snubblar framåt några steg och vänder mig sedan förvånat om, med musiken dunkandes i öronen, och stirrar rakt in i en skrynklig tant med illgrön flanellrock och yviga vita lockar.
Hennes helt hysteriska blick är fäst vid någonting mycket längre fram (förbi mig) och hon trampar fortfarande på sin cykel, trots att hon måste ha tappat balansen när hon körde in i mig.
Jag tar ett steg åt sidan och hon sveper förbi med rocken fladdrandes bakom henne och ingen av oss sa ett ord.
Ärligt talat så undrar jag om hon ens såg mig.
Det enda hon hade i sikte var nog att klara att cykla hela uppförsbacken utan att få en hjärtattack och dö...
Eller så var det precis det hon ville, och inga svarthåriga tjejer i världen kunde stoppa henne från att göra just det!
Bara sådär
Jag tog med grabbarna grus ut, även denna måndag, och idag gjorde vi en egen mattebok med lästal som vi hittade på själva med hjälp av bilar, spårvagnar, bänkar och nycklar.
Nästa gång planerar vi att gå till Slottsskogen och räkna djur.
Vi har det så gott när vi är ute och går i vår lilla trio och det blir så intressanta samtalsämnen.
Idag diskuterades det huruvida man bör, eller inte bör, fånga vilda djur såsom älgar, hästar och pingviner.
Nästa gång planerar vi att gå till Slottsskogen och räkna djur.
Vi har det så gott när vi är ute och går i vår lilla trio och det blir så intressanta samtalsämnen.
Idag diskuterades det huruvida man bör, eller inte bör, fånga vilda djur såsom älgar, hästar och pingviner.
Klockan 08:00 i Göteborg kan man ha det hur trevligt som helst på sitt jobb...
Scenskräck i en annan dimension
Vi sitter i samlingen och prata om cabarén som vi ska ha för att avsluta vårt rymdtema när min lilla blondin kommer fram och viskar i mitt öra:
"Fröken Babbel... Jag är höjdrädd vet du. Jag vågar nog inte stå framför alla då. "
"Fröken Babbel... Jag är höjdrädd vet du. Jag vågar nog inte stå framför alla då. "
Snygg-Erik is the shit
Vi testade Push igår, tjejerna och jag.
Jag har varit väldigt skeptisk till att gå dit, ända sedan det på Göteborgs gator började pratas om "det nya skitfräcka-och-superballa-inne-stureplan-stället" som skulle öppna upp på Avenyn, och jag var ju inte själaglad när det igår bestämdes att vi skulle dit.
Men vem är jag att döma ut något jag inte ens har upplevt, så jag ställde mig snällt i kön med de andra. (Och läste på skylten med ordningsregler som stod på utsidan. Kom igen.. En skylt med ordningsregler vid kön)...
Efter två minuter (knappt) kommer det fram en vakt och frågar hur många vi var i sällskapet.
Redan i kön kör de a' la Spy Bar och handplockar folk, vilket jag tycker är störtlöjligt, men tro inte en sekund att jag klagar över att slippa köa, mitt dubbelmoraliska lilla stycke.
Där inne möts vi av varmt ljus och grym musik i trappan, så jag mjuknade rätt snabbt och tyckte att "det här kan nog bli rätt bra ändå".
Och det var rätt bra till en början.
Jag fick mig snabbt en läskande Mojito i handen och jag gungade nöjt till musiken och smuttade på min drink medan jag, under lugg, smygtittade på folket runtom mig.
Trots att jag ju älskade musiken och uppskattade min (faktiskt) välgjorda drink så gillade jag inte stämningen.
Folk var extremt upptagna med att se så snygga ut som möjligt och ville väldigt gärna att man skulle lägga märke till att just de var innanför vip-repen med sina nerkylda champagneflaskor.
En av ordningsvakterna var en gammal klasskamrat, men han var alldeles för viktig för att hälsa på lilla obetydliga mig utan sa bara (när jag öppnade munnen för att hälsa):
"Sitt inte på soffryggen. Vi gör inte det här."
*Vi? Vilka vi? Du och jag, eller bara jag och mina ladies?*
Jag hoppade dock, lydigt, ner och gick med sambon till dansgolvet, där vi hoppade runt lite.
Plötsligt är det någon som drar iväg med mig över golvet och väser i mitt öra:
"Du måste komma! Det är för bloggens skull."
Jag tittar förvånat på min vän och undrar vad i hela världen han menar, men det var inte läge att fråga vad det handlade om utan jag lät mig vackert dras runt genom hela lokalen.
Han puttar fram mig till Peter Svartling (som står och klämmer på en liten sak, i en icke existerande kjol) och säger muntert att vi ska festa ihop, för det sa nämligen tjejen som hämtade min vän i sin tur, till honom.
Jag har ju inte för vana att hoppa rakt i famnen på främlingar, och hade inga större planer på att börja göra det igår heller, så jag är ledsen alla ni som hoppades på smaskiga detaljer om Peter Svartling.
Det blev bara ett artigt "hej" innan jag vände ryggen åt och gick tillbaka till mina ladies.
Sorry kära vän som hoppades på roligheter. Men jag betvivlar inte en sekund att du hade en underbar fortsatt kväll i alla fall.
Från att ha startat som ett rätt bra ställe blev Push nästan outhärdligt ju mer folk de släppte på.
Det blev så fullt att man knappt kunde röra sig och alla människor verkade ha en pinne instoppad från anklar till axlar.
Stela jävlar!
Vi lite mer böjliga damer bestämde oss för att fly fältet och pinnade istället iväg till Aveny No1, där vi mötte upp vår favorit-nallebjörn, och trampade tillsammans med honom, rakt in i Dr Albans livliga framträdande.
Alban rockade fett och folk var som galna. Ha ha
Det var raka motsatsen till strikta Push och jag tyckte väl att det nästan blev för mycket åt andra hållet istället.
Det var först när de spelade Haddaways What is love som min svartklädda lilla rumpa lämnade den snirkliga stolen och gjorde några väl inövade moves på dansgolvet, med sambon och min snygga väninna innan vi, tillsammans med mr björn, bestämde oss för att vi nog kunde det här nu och åkte hem. (Sedan var det ju vissa av oss som faktiskt inte alls gjorde som vi bestämt, och åkte hem, utan dönade vidare till klockan 08:00 i morse och var lite sliten idag. Ha ha).
Själv har jag mått som en sessa idag och pysslat och plockat här hemma.
Fick besök av Snygg-Erik som hjälpte mig med att fixa det jag inte klarade själv med dator vs tv.
Du är en hjälte baby, men tyvärr fick jag ta bort att ha signal till båda. Upplösningen på datorskärmen blev fel... :(
Men det var oerhört trevligt att se din lilla stjärt när du låg på golvet och jobbade i alla fall.
Let's do it again sometime...
Tack för hjälpen alla ni som hjälp mig nu... Alla två, för det mesta klarade jag ju ändå själv ;)
Dags för bingen och laddning inför morgondagens grabbar.
Sov gott mina vänner.. Och Petra, du är välkommen NÄR DU VILL!
Jag har varit väldigt skeptisk till att gå dit, ända sedan det på Göteborgs gator började pratas om "det nya skitfräcka-och-superballa-inne-stureplan-stället" som skulle öppna upp på Avenyn, och jag var ju inte själaglad när det igår bestämdes att vi skulle dit.
Men vem är jag att döma ut något jag inte ens har upplevt, så jag ställde mig snällt i kön med de andra. (Och läste på skylten med ordningsregler som stod på utsidan. Kom igen.. En skylt med ordningsregler vid kön)...
Efter två minuter (knappt) kommer det fram en vakt och frågar hur många vi var i sällskapet.
Redan i kön kör de a' la Spy Bar och handplockar folk, vilket jag tycker är störtlöjligt, men tro inte en sekund att jag klagar över att slippa köa, mitt dubbelmoraliska lilla stycke.
Där inne möts vi av varmt ljus och grym musik i trappan, så jag mjuknade rätt snabbt och tyckte att "det här kan nog bli rätt bra ändå".
Och det var rätt bra till en början.
Jag fick mig snabbt en läskande Mojito i handen och jag gungade nöjt till musiken och smuttade på min drink medan jag, under lugg, smygtittade på folket runtom mig.
Trots att jag ju älskade musiken och uppskattade min (faktiskt) välgjorda drink så gillade jag inte stämningen.
Folk var extremt upptagna med att se så snygga ut som möjligt och ville väldigt gärna att man skulle lägga märke till att just de var innanför vip-repen med sina nerkylda champagneflaskor.
En av ordningsvakterna var en gammal klasskamrat, men han var alldeles för viktig för att hälsa på lilla obetydliga mig utan sa bara (när jag öppnade munnen för att hälsa):
"Sitt inte på soffryggen. Vi gör inte det här."
*Vi? Vilka vi? Du och jag, eller bara jag och mina ladies?*
Jag hoppade dock, lydigt, ner och gick med sambon till dansgolvet, där vi hoppade runt lite.
Plötsligt är det någon som drar iväg med mig över golvet och väser i mitt öra:
"Du måste komma! Det är för bloggens skull."
Jag tittar förvånat på min vän och undrar vad i hela världen han menar, men det var inte läge att fråga vad det handlade om utan jag lät mig vackert dras runt genom hela lokalen.
Han puttar fram mig till Peter Svartling (som står och klämmer på en liten sak, i en icke existerande kjol) och säger muntert att vi ska festa ihop, för det sa nämligen tjejen som hämtade min vän i sin tur, till honom.
Jag har ju inte för vana att hoppa rakt i famnen på främlingar, och hade inga större planer på att börja göra det igår heller, så jag är ledsen alla ni som hoppades på smaskiga detaljer om Peter Svartling.
Det blev bara ett artigt "hej" innan jag vände ryggen åt och gick tillbaka till mina ladies.
Sorry kära vän som hoppades på roligheter. Men jag betvivlar inte en sekund att du hade en underbar fortsatt kväll i alla fall.
Från att ha startat som ett rätt bra ställe blev Push nästan outhärdligt ju mer folk de släppte på.
Det blev så fullt att man knappt kunde röra sig och alla människor verkade ha en pinne instoppad från anklar till axlar.
Stela jävlar!
Vi lite mer böjliga damer bestämde oss för att fly fältet och pinnade istället iväg till Aveny No1, där vi mötte upp vår favorit-nallebjörn, och trampade tillsammans med honom, rakt in i Dr Albans livliga framträdande.
Alban rockade fett och folk var som galna. Ha ha
Det var raka motsatsen till strikta Push och jag tyckte väl att det nästan blev för mycket åt andra hållet istället.
Det var först när de spelade Haddaways What is love som min svartklädda lilla rumpa lämnade den snirkliga stolen och gjorde några väl inövade moves på dansgolvet, med sambon och min snygga väninna innan vi, tillsammans med mr björn, bestämde oss för att vi nog kunde det här nu och åkte hem. (Sedan var det ju vissa av oss som faktiskt inte alls gjorde som vi bestämt, och åkte hem, utan dönade vidare till klockan 08:00 i morse och var lite sliten idag. Ha ha).
Själv har jag mått som en sessa idag och pysslat och plockat här hemma.
Fick besök av Snygg-Erik som hjälpte mig med att fixa det jag inte klarade själv med dator vs tv.
Du är en hjälte baby, men tyvärr fick jag ta bort att ha signal till båda. Upplösningen på datorskärmen blev fel... :(
Men det var oerhört trevligt att se din lilla stjärt när du låg på golvet och jobbade i alla fall.
Let's do it again sometime...
Tack för hjälpen alla ni som hjälp mig nu... Alla två, för det mesta klarade jag ju ändå själv ;)
Dags för bingen och laddning inför morgondagens grabbar.
Sov gott mina vänner.. Och Petra, du är välkommen NÄR DU VILL!
Lättköpt
Det är lördag morgon och de lyckliga kompisarna sätter sig för att äta frukost i sitt lilla hem.
Köksradion lirar "ring så spelar vi" och det är faktiskt, i töntighetens namn lite mysigt.
Det påminner om när jag var en ännu mindre flicka och sov hos mormor och morfar och det alltid lyssnades på "melodikrysset" och "ring så spelar vi" på mornarna.
Hemma hos oss var det ju alltid Bruce Springsteen eller liknande som spelades.
Så där sitter vi med munnarna fulla av macka när det ringer in en liten snärta som precis ska flytta in i sitt nya hus med sin pojkvän, och vi nästan kräks när vi hör hur vansinnigt lycklig hon är.
Idag skulle hon och hennes mamma gå och kolla på möbler till det nya hemmet.
"Ska jag döda henne?" Frågar jag allvarligt och jag menar vartenda ord.
Men just då får vi reda på vilken låt hon vill höra och alla agg mot henne är som borta.
Det här är ju en bra tjej, det vet ju alla!
"...Så här spelar vi nu Takida med Curly Sue för dig när du handlar möbler..."
Jag sliter tag i gurkan på bordet och sambon tar smörkniven...
Köksradion lirar "ring så spelar vi" och det är faktiskt, i töntighetens namn lite mysigt.
Det påminner om när jag var en ännu mindre flicka och sov hos mormor och morfar och det alltid lyssnades på "melodikrysset" och "ring så spelar vi" på mornarna.
Hemma hos oss var det ju alltid Bruce Springsteen eller liknande som spelades.
Så där sitter vi med munnarna fulla av macka när det ringer in en liten snärta som precis ska flytta in i sitt nya hus med sin pojkvän, och vi nästan kräks när vi hör hur vansinnigt lycklig hon är.
Idag skulle hon och hennes mamma gå och kolla på möbler till det nya hemmet.
"Ska jag döda henne?" Frågar jag allvarligt och jag menar vartenda ord.
Men just då får vi reda på vilken låt hon vill höra och alla agg mot henne är som borta.
Det här är ju en bra tjej, det vet ju alla!
"...Så här spelar vi nu Takida med Curly Sue för dig när du handlar möbler..."
Jag sliter tag i gurkan på bordet och sambon tar smörkniven...
Oj, oj, oj, vilken bra låt det är...
Mallgroda!
Jag är så sjuuukt stolt över mig själv just nu... KOLLA vad jag har gjort, själv och helt utan manlig hjälp!
Japp, det är sant. Jag har kopplat ihop datorn och min nya platt-tv med hjälp av alla mina nya svindyra kablar och jag spricker nästan av stolthet.
Ja, ja! Jag veeet att alla andra tycker att det är skitlätt och en självklarhet, men som jag sa... HELT utan hjälp och nu kan jag också kolla på nya hippa hd-filmer...
Japp, det är sant. Jag har kopplat ihop datorn och min nya platt-tv med hjälp av alla mina nya svindyra kablar och jag spricker nästan av stolthet.
Ja, ja! Jag veeet att alla andra tycker att det är skitlätt och en självklarhet, men som jag sa... HELT utan hjälp och nu kan jag också kolla på nya hippa hd-filmer...
Man blir ju ALDRIG äldre än vad man gör sig
Ahhh, nerbäddad i soffan, efter att ha varit skitvuxen och storhandlat på Coop med min lilla honey.
(Jag hade under dagen ett samtal med ett ex om hur gammal man egentligen är. Han menade på att han fortfarande var 16' år i huvudet och att han hade en helt primitiv hjärna som bara tänkte på brudar, bilar och att flyga med hans nya radiostyrda helikopter.
Jag tyckte väl att det lät mest som att jag i så fall skulle ha en hängröv som en 30-åring och vara kåt som en nyfiken 16-åring, vilket inte lät så jättelockande, men han har kanske rätt ändå...
De som, igår, såg mig och sambon springa runt på Coop och låtsas vara viktiga men rysligt hemliga agenter med vår "Blippare" i handen som vapen, kan inte ha trott att vi var mycket äldre än 16 och utskickade i stormen för att handla åt våra föräldrar).
Vi hade i alla fall hyrt en film, köpt naturgodis (för 80 spänn) och bäddat ner oss framför tv:n när Nina Gordons underbart vackra röst börjar sjunga: "Straight outta Compton, crazy motherfucker named Ice Cube, from the gang called Niggaz With Attitudes..."
Jag blir så glad varje gång min telefon ringer. Inte bara för att jag är eftertraktad då, utan för att jag fullkomligt älskar Nina Gordons version N.W.A:S Straight outta Compton.
Det var helt otippat en gammal vän som jag inte träffat få flera år, som ringde och ville att jag skulle möta upp henne i stan, nu när hon var i göteborg och allt.
Den här tjejen har bott i Frankrike i flera år, sedan Åre och nu Stockholm, och jag har inte sett henne sedan våra glansdagar, efter att vi säsongade i Saalbach år 1999-2000.
Självklart pallrar jag mig upp från den varma soffan och ställer mig i duschen för att bli en lite fräschare 30- (16) åring och åker ner till stan för att dricka några öl med henne och hennes vänner.
Men trots mitt tappra försök, så var kroppen inställd på horisontellt läge, så när klockan var 01.00 tog jag min jacka och åkte hem till min mjuka säng.
Vi bestämde att vi skulle träffas idag och döna på lite mer. Jag och sambon ska på kalas hos två små pinglor ikväll innan vi entrar stan, men efter det så är vi redo för en eventuell dejt med Dr Alban och min underbara vän från Stockholm.
Nu ska vi baka en Prinsesstårta, gå till Systemet och kolla i garderoben vilken parningsdräkt som skulle kunna fånga den stiligaste prinsen i kväll.
Hörs sen
(Jag hade under dagen ett samtal med ett ex om hur gammal man egentligen är. Han menade på att han fortfarande var 16' år i huvudet och att han hade en helt primitiv hjärna som bara tänkte på brudar, bilar och att flyga med hans nya radiostyrda helikopter.
Jag tyckte väl att det lät mest som att jag i så fall skulle ha en hängröv som en 30-åring och vara kåt som en nyfiken 16-åring, vilket inte lät så jättelockande, men han har kanske rätt ändå...
De som, igår, såg mig och sambon springa runt på Coop och låtsas vara viktiga men rysligt hemliga agenter med vår "Blippare" i handen som vapen, kan inte ha trott att vi var mycket äldre än 16 och utskickade i stormen för att handla åt våra föräldrar).
Vi hade i alla fall hyrt en film, köpt naturgodis (för 80 spänn) och bäddat ner oss framför tv:n när Nina Gordons underbart vackra röst börjar sjunga: "Straight outta Compton, crazy motherfucker named Ice Cube, from the gang called Niggaz With Attitudes..."
Jag blir så glad varje gång min telefon ringer. Inte bara för att jag är eftertraktad då, utan för att jag fullkomligt älskar Nina Gordons version N.W.A:S Straight outta Compton.
Det var helt otippat en gammal vän som jag inte träffat få flera år, som ringde och ville att jag skulle möta upp henne i stan, nu när hon var i göteborg och allt.
Den här tjejen har bott i Frankrike i flera år, sedan Åre och nu Stockholm, och jag har inte sett henne sedan våra glansdagar, efter att vi säsongade i Saalbach år 1999-2000.
Självklart pallrar jag mig upp från den varma soffan och ställer mig i duschen för att bli en lite fräschare 30- (16) åring och åker ner till stan för att dricka några öl med henne och hennes vänner.
Men trots mitt tappra försök, så var kroppen inställd på horisontellt läge, så när klockan var 01.00 tog jag min jacka och åkte hem till min mjuka säng.
Vi bestämde att vi skulle träffas idag och döna på lite mer. Jag och sambon ska på kalas hos två små pinglor ikväll innan vi entrar stan, men efter det så är vi redo för en eventuell dejt med Dr Alban och min underbara vän från Stockholm.
Nu ska vi baka en Prinsesstårta, gå till Systemet och kolla i garderoben vilken parningsdräkt som skulle kunna fånga den stiligaste prinsen i kväll.
Hörs sen
Bästisarna goes Purple and Brown
Vi kollar en del på Purple and Brown, sambon och jag. (Det är så sjuukt bra att bo ihop med, och ha samma humor som sin bästaste vän).
En av favoriterna är när det tuggas tuggummi och varje gång vi tuggar tuggummi gör vi en "Purple and Brown" och tuggar som faan rent ut sagt.
Idag när vi gick ut genom dörren för att storhandla började jag tugga smaskande och ljudligt (fast utan tuggummi i munnen, det är lika roligt ändå) och sambon hängde på direkt och Ho, ho hoade och tuggade med mig.
Sedan skrattade vi så att vi grät när vi gick dubbelvikta ner till bilen...
Det låter säkert inte så roligt, men ta dig tid och kolla på några episoder så kommer vi (sambon och jag) inte vara de enda som skrattar som fån och tuggar tuggumi som tonårstjejer längre.
http://www.youtube.com/watch?v=DF0jZepcQSI
Muckar du eller -på göteborska mannen!
Nu har sambon bott i Göteborg i lite mer än ett år och här är hennes kommentar när taxichauffören påstår att hon inte visat honom sitt rabattkort i början av färden, när det är dags att betala, vilken hon ju bevisligen påstår att hon visst har gjort:
"Men härregud! JA SA JU TE DÄJ"
GISSA om den kommentaren kommer upp här hemma om någon av oss har glömt något på inköpslistan eller missat att sätta upp ny tvättid...
lo
"Men härregud! JA SA JU TE DÄJ"
GISSA om den kommentaren kommer upp här hemma om någon av oss har glömt något på inköpslistan eller missat att sätta upp ny tvättid...
loViktig sexåring
"Heeeej dååå, fröken Babbel. Jag går hem nu och vi ses INTE i morgon." Stora, blinkande och väldigt viktiga ögon tittar på mig.
"Nej, det har du rätt i. I morgon är det nämligen lördag och då är jag vansinnigt upptagen." Svarar jag och ger henne en hejdå kram.
"Ah, men nästa dag ses vi inte heller, bara så du vet..." Hon putar med munnen och lägger sin mammas händer på sina axlar.
"Ja, vi får se om fröken Babbel klarar sig utan dig i två hela dagar. Det kan nog bli tufft för dig" säger mamman och tittar på mig med ett leende.
"Särskilt med tanke på att det är helg." Fortsätter hon och försöker med milda drag i armen få med sig sin dotter hem.
"Men bara så du vet så ses vi inte på måndag heller." Flickan i ljusblå sommarklänning lägger armarna i kors över bröstet och låtsas inte alls om att hennes mamma är ivrig att komma hem.
"Jaså," svarar mamman med låtsasförvåning. "Och vad ska du göra på måndag då, min unga dam?"
"Ameeeen! Jag kanske är upptagen!"
"Nej, det har du rätt i. I morgon är det nämligen lördag och då är jag vansinnigt upptagen." Svarar jag och ger henne en hejdå kram.
"Ah, men nästa dag ses vi inte heller, bara så du vet..." Hon putar med munnen och lägger sin mammas händer på sina axlar.
"Ja, vi får se om fröken Babbel klarar sig utan dig i två hela dagar. Det kan nog bli tufft för dig" säger mamman och tittar på mig med ett leende.
"Särskilt med tanke på att det är helg." Fortsätter hon och försöker med milda drag i armen få med sig sin dotter hem.
"Men bara så du vet så ses vi inte på måndag heller." Flickan i ljusblå sommarklänning lägger armarna i kors över bröstet och låtsas inte alls om att hennes mamma är ivrig att komma hem.
"Jaså," svarar mamman med låtsasförvåning. "Och vad ska du göra på måndag då, min unga dam?"
"Ameeeen! Jag kanske är upptagen!"
Oh, my gaaaad!
Jag är rörd...
Chefen ringde ju och bad mig komma till hennes kontor, varpå jag lade ut en inte ännu färdig blogg och stack, i tron om att något hade hänt och att hon behövde hjälp.
När jag kom upp till henne och sladdade in på hennes kontor med andan i halsen , mötte hon mig med en underbar och välgjord bukett tulpaner.
(Hon var ledig när jag fyllde 30 och hade visst haft lite dåligt samvete för att hon inte var med på min 30-årspresent. Gud, vilka underbara människor jag har turen att jobba med).
"Jag vet ju att du gillar rosa, men det hade de inga så det blev de här. Grattis i efterskott söta fröken Babbel!"
Hon ger mig en kram och säger sedan:
"Det var allt jag ville. "
På kortet i buketten stod det:
"Till den vackraste på både in- och utsidan. Ha en underbar helg. Kram chefen." (Hon skrev ju givetvis sitt namn, men jag kallar henne alltid för chefen, och så även här).
Som sagt... Det är en lite,nej jätterörd, tjej som skriver nu, medan ungarna har roliga timmen i klassrummet.Chefen ringde ju och bad mig komma till hennes kontor, varpå jag lade ut en inte ännu färdig blogg och stack, i tron om att något hade hänt och att hon behövde hjälp.
När jag kom upp till henne och sladdade in på hennes kontor med andan i halsen , mötte hon mig med en underbar och välgjord bukett tulpaner.
(Hon var ledig när jag fyllde 30 och hade visst haft lite dåligt samvete för att hon inte var med på min 30-årspresent. Gud, vilka underbara människor jag har turen att jobba med).
"Jag vet ju att du gillar rosa, men det hade de inga så det blev de här. Grattis i efterskott söta fröken Babbel!"
Hon ger mig en kram och säger sedan:
"Det var allt jag ville. "
På kortet i buketten stod det:
"Till den vackraste på både in- och utsidan. Ha en underbar helg. Kram chefen." (Hon skrev ju givetvis sitt namn, men jag kallar henne alltid för chefen, och så även här).
Let's återgå till min morgon och experimentet med housemusik i lurarna istället för softisch när jag går till jobbet.
Jag har med säkerhet aldrig gått så fort till mitt arbete innan, och då är jag ändå en människa som av naturen går väldigt snabbt.
Jag fullkomligt flög fram över gator och trottoarer och när jag väl kom fram kastade jag rytmiskt, till musiken, (som jag inte alls ville stänga av) av mig kläderna och svetten pärlade sig på näsan.
Barnen undrade varför jag stod och dansade när jag hängde in mina kläder i skåpet så jag lät dem lyssna på vad som fick mig på så bra humör.
De bara skrattade och sa att jag var fullkomligt knäpp där de stor med lurarna i öronen, och fattade inte alls tjusningen.
Min kollega tittade som i chock på mig när jag studsade in i klassrummet i bara ett rosa linne (jag fryser ju jämt och brukar ha minst tre tröjor och handledsvärmare på mig) och dansade runt hennes runda, gravida mage.
"Så här lite kläder har jag nog aldrig sett på dig. Mår du bra?"
Jag mår jättebra, tackar som frågar!
Housemusik is the shit...
fredag
Jag hann inte bara kissa och borsta tänderna på den halvtimmen, snygg-Erik, utan även lägga in ny musik i min telefon och skölja munnen med flour. Hur effektiv tjej som helst här ska du veta ;)
När jag går eller cyklar till jobbet (beroende på hur bråttom jag får) brukar jag lyssna på softisch musik, såsom Coldplay, Katie Melua, Kristofer Åström osv för att det är en skön start på dagen.
Men den senaste tiden har jag ju varit mer död än levande på mornarna så jag tänkte ändra på den, ändå rätt mysiga, vanan och fyllde igår telefonen med härligt igångsättande house.
Jag är ju så underbart scitzo att i morse när Kenta körde igång sin skönsång, ville jag gå upp, så att jag kunde gå till jobbet och få lyssna på all bra musik jag lagt in.
Sambon var redan uppe och fixade frukost i köket, med P4 (för det är den enda kanalen som funkar riktigt bra) i fläktradion.
Jag kastade bort täcket och hoppade upp ur sängen, sladdade in till henne i bara boxertrosorna och vrålade:
"Gooo morron, go' morron, go' morron" i äkta Veiron i ottan anda.
Jag var på ett strålande humör och satte mig en stund senare vid frukostbordet, klädd i tre rosa tröjor (alla i olika nyanser). Jättesött, jag lovar ;)
För att riktigt sätta pricken över i:t på min flickiga stil, bad jag sambon göra en inbakad fläta som hon fäste med ett rosa hårband i ryggen.
Hade det inte varit för att jeansen är så baggy att halva rumpan (inpackad de rosa Björn Borg trosorna) syns, så hade jag lätt blivit den flickigaste av flickor idag.
(Min chef sa att jag var vacker som en hel vecka när hon såg mig, trots att jag går och visar rumpan på arbetstid).
Oj.. När man talar om trollen. Nu ringde hon... Got's to go!
När jag går eller cyklar till jobbet (beroende på hur bråttom jag får) brukar jag lyssna på softisch musik, såsom Coldplay, Katie Melua, Kristofer Åström osv för att det är en skön start på dagen.
Men den senaste tiden har jag ju varit mer död än levande på mornarna så jag tänkte ändra på den, ändå rätt mysiga, vanan och fyllde igår telefonen med härligt igångsättande house.
Jag är ju så underbart scitzo att i morse när Kenta körde igång sin skönsång, ville jag gå upp, så att jag kunde gå till jobbet och få lyssna på all bra musik jag lagt in.
Sambon var redan uppe och fixade frukost i köket, med P4 (för det är den enda kanalen som funkar riktigt bra) i fläktradion.
Jag kastade bort täcket och hoppade upp ur sängen, sladdade in till henne i bara boxertrosorna och vrålade:
"Gooo morron, go' morron, go' morron" i äkta Veiron i ottan anda.
Jag var på ett strålande humör och satte mig en stund senare vid frukostbordet, klädd i tre rosa tröjor (alla i olika nyanser). Jättesött, jag lovar ;)
För att riktigt sätta pricken över i:t på min flickiga stil, bad jag sambon göra en inbakad fläta som hon fäste med ett rosa hårband i ryggen.
Hade det inte varit för att jeansen är så baggy att halva rumpan (inpackad de rosa Björn Borg trosorna) syns, så hade jag lätt blivit den flickigaste av flickor idag.
(Min chef sa att jag var vacker som en hel vecka när hon såg mig, trots att jag går och visar rumpan på arbetstid).
Oj.. När man talar om trollen. Nu ringde hon... Got's to go!
Kungälv is the shit
Folk har så konstiga prioriteringar om och kring saker och ting.
Vi hade bull-in på avdelningen idag. Bull-in är drop-in med en väldig massa kanelbullar och sjuka mängder kaffe, föräldrar och syskon.
Skolan slutar 13.20 och bull-in:et började 14.30.
På den timmen ska alla barnen få i sig sitt mellanmål och allt till festligheterna dukas fram innan de små familjerna kommer.
Där står jag och är superstressad med att duka fram mellis och koka kaffe samtidigt som jag plockar undan all skit, som alltid hamnar på köksbänkarna trots att jag rensar på dem varje dag, när min kollega kommer fram och säger:
"Jag tar min rast lite senare idag. Jag har lite saker att fixa först"
*Rast!* tänkte jag surt. Vem har tid med det?
Jag sa att hon fick göra vad hon ville och att jag sket i när hon tog sin rast, bara det flöt på med mellanmålet och förberedelserna till drop-in:et, i hopp om att hon skulle förstå att det kanske inte riktigt var läge att lämna mig med 39 mellanmålsätande ungar, (de äter i omgångar) kaffekok, saftblandning, framdukning av koppar, tepåsar, socker, bullar och städning av klassrummet.
Men den hinten tog hon inte, utan gick... OCH VAR BORTA I EN TIMMA.
Jag fullkomligt kokade när föräldrarna började droppa in och jag fortfarande hade ätande barn vid bordet och bullfat att fylla.
Vad fan tror hon, denna egotrippade människa som alltid sätter sig själv i första, andra och tredje hand?
Att hon är den enda som är trött efter skoldagen?
Det som nästan kan störa mig mest när vi hamnar i de här situationerna (för det händer mer ofta än sällan) är att jag ju egentligen "bara" är elevassistent på avdelningen och har, på pappret, hand om ett barn medan hon faktiskt är fritidspedagog och har huvudansvaret för hela fritidsverksamheten.
Ändå är det jag som fixar mellanmålet, ser till att komposten kommer iväg och allt annat sådant som hon tycker är extraarbete och jobbigt.
Det stör mig ju egentligen inte för jag tycker ju faktiskt att det är guld att få tiden att sitta och prata och skoja med barnen när de i lugn och ro äter sitt mellanmål.
Ha ha... Jag har bränt en s.k mellisskiva, med lugna låtar, som vi brukar ha på när vi äter och igår gav jag ungarna en helshow till Takidas fantastiska Curly Sue.
När musiken började spela snodde jag snabbt åt mig diskborsten, började dansa runt bordet och mimade med enorma munrörelser till den mjuka mansrösten.
Ungarna tjöööt av förtjusning och klappade ivrigt händerna när jag, likt värsta rockstaren, kastade mig på golvet i refrängen och med utsträckta armar sjöng till min älskade, efter att ha svept runt i klassrummet med min diskborstsmick och performat.
Som sagt, den tiden med barnen är underbar, och det är ju hennes enorma förlust att hon inte vill ha den.
Men dagar som idag, när det är stressigt och mycket att göra blir jag oerhört irriterad när hon bara tänker på sig själv och inte ser eller bryr sig om att det kan behövas lite hjälp och/eller att ingen annan än just hon tar ut sin rast.
När klockan slutligen var fem och avdelningen tom, var jag helt slut och benen bar mig knappt när jag promenerade hem, samtidigt som jag spydde galla om eftermiddagen, över telefonen till min stackars sambo (för jag kunde ju inte vänta de 15 minutrarna det tar för mig att gå hem innan jag berättade).
Hon lät mig dock inte däcka i soffan (som ju var min masterplan vid hemkomst) när jag slutligen ramlade hem, utan lyckades lura med mig till stallet, under löfte om Mc D'onalds (som den lilla unge jag ju är) till middag.
Men vad underbart det är att komma till stallet när kroppen är fylld av spänningar.
Jag ställde mig och busade med Beppo, som snabbt var med på noterna och lattjade tillbaka med mig.
Utan att jag egentligen tänkte på det, så stod jag där i stallgången och var glad igen och skrattade högt åt hans miner och lekfulhet när jag ryktade och retades med honom.
Efter stallet svängde vi av vid Kungälvs utsökta gyllende M för att avnjuta en festmåltid utan dess like.
Det blev en tvårätters middag med feta BigMac burgare, pommes och McFeastdip samt blåbär/vaniljpajer som fullkomligt dröp av härlig fritösolja. Till de kulinariska pajerna köpte vi även varsin vaniljshake som vi hade att doppa i, som en smarrig liten vaniljsås.
Nu är det bara en liten halvtimma kvar innan min hjälte Hank Moody entrar tv-rutan och innan dess ska jag både kissa och borsta tänderna.
Pussen och kramen!
Människohandel
Oj, oj, oj!
Snygg-Erik och min coola skateboardare måste verkligen gilla mig, så som de handlar.
83.469 feta dollar för den här tjejen är bannemig inte dåligt.
Frågan är om det kommer skyldigheter med att bli så här dyr?
Kan den som äger mig förvänta sig något av mig, förutom att få titta på mitt vackra yttre och skratta åt mitt klantiga inre?
Köper man en produkt har man ju oftast en baktanke med det och då ett tänkt användningsområde för sitt nya inköp. Som t.e.x en ny bil eller en påse med godis.
Snygg-Erik igår, när jag lite försiktigt tog upp frågan:
"Det är ju upp till produkten att göra vad den kan. Köper jag en mixer kan jag ju inte förvänta mig att den ska flyga."
Upp till produkten... I det här fallet jag!
Herregud, jag är ju bra på så mycket.
Det här är förmodligen det bästa köp du någonsin gjort med tanke på alla användningsområden du kan plocka fram mig till baby.
Keep up the good work boys, så ska jag passa på att lära mig lite nya saker...
Snygg-Erik och min coola skateboardare måste verkligen gilla mig, så som de handlar.
83.469 feta dollar för den här tjejen är bannemig inte dåligt.
Frågan är om det kommer skyldigheter med att bli så här dyr?
Kan den som äger mig förvänta sig något av mig, förutom att få titta på mitt vackra yttre och skratta åt mitt klantiga inre?
Köper man en produkt har man ju oftast en baktanke med det och då ett tänkt användningsområde för sitt nya inköp. Som t.e.x en ny bil eller en påse med godis.
Snygg-Erik igår, när jag lite försiktigt tog upp frågan:
"Det är ju upp till produkten att göra vad den kan. Köper jag en mixer kan jag ju inte förvänta mig att den ska flyga."
Upp till produkten... I det här fallet jag!
Herregud, jag är ju bra på så mycket.
Det här är förmodligen det bästa köp du någonsin gjort med tanke på alla användningsområden du kan plocka fram mig till baby.
Keep up the good work boys, så ska jag passa på att lära mig lite nya saker...
Hmm...
Jag har tänkt lite på en sak.
Inte så att jag har legat sömnlös på nätterna över det direkt, (det finns det istället andra saker som får mig att göra) men jag har ändå noterat det och funderat lite över det.
Jag tycker det är fantastiskt kul, det här med att blogga, och även om det från början mest var för min egen skull så är det ju klart mycket roligare nu, när den lilla läsarskaran växer, kommentarerna får mig att lé och bloggen min är ett samtalsämne på fester o.dyl.
Jag bloggar om mitt jobb, mina vänner, min familj, mina djur, mina tankar och brister och mig, mig, mig..
Ha ha! Rätt ego tjej här.
Jag tycker även att det är rätt kul att kika in på andras bloggar ibland och se hur de har det, hur de lägger upp sina bloggar och vad de skriver om... Och har då där, i andra bloggar, märkt en trend som jag ju totalt har missat i min egen... (Om man bortser från mina GRYMT snygga Pumaskor jag köpte för ett par veckor sedan).
Tjejer bloggar om sina kläder, accessoarer och små påklädda skadedjur till hundar.
"Hinner inte slänga in "dagens outfit" nu men jag lovar att det kommer upp när jag har kommit hem igen. Sjukt stressad, hörs senare. Visar upp vad jag shoppat då!"
"Jeansen är fina och verkar vara av bra kvalitet men 100% bomull är inget för mig. Stretch är min melodi. Lättare att få till en OK passform då. Om ni vill veta lite om storlekarna så fick jag på mig 27:orna och otroligt nog var det inte i midjan dom spände utan över höftbenen. 28:orna var för stora, särskilt i svanken."
"Jag älskar byxor i färgglada färger. Alla dessa par finns att köpa hos ASOS och jag skulle gärna beställa ett par av varje. Gillar du färgglada byxor?"
"Drömväskan är en Mulberry Bayswater/Piccadilly eller en LV Speedy. Klänningar har verkligen varit min last sedan barnsben, och det verkar vilja hålla i sig även nu."
Doft bajspåsar för 39 kronor
Bryr ni er om er hund och hittar på roliga saker med den så blir den verkligen din bästa vän!
De här tjejerna har hur många läsare som helst (flera tusen) och de berättar i stort sett bara vad de har för kläder och smycken. Både till sig själva och sina små, små pyttehundar. Inga dobermanns där inte! (Det spelar ingen roll vad de här tjejerna säger om sina taxar och chihuahuas, Lingon. Du är lätt den finaste, och coolaste hunden jag vet).
Och då undrar jag? Är det det folk vill veta om andra människor? Vad de har på sig på dagarna?
Jag menar, här skriver jag om hur jag glömmer mina bh:ar hos killar, får stryk av barn i tvåan och andra pinsamheter, när allt jag behöver göra är att ta bilder på mina och terroristernas (de har visserligen inga -än... Hmm förutom på Lucia när jag ger dem varsin Stjärngossestrut och kallar dem för Lussekatter bara för att det är så roligt) outfits för att få flera tusen läsare (om det nu är det jag vill).
Nej, jag tycker bara att det är lite kul och jag är grymt stolt över mina, under hundra, läsare...
Inte så att jag har legat sömnlös på nätterna över det direkt, (det finns det istället andra saker som får mig att göra) men jag har ändå noterat det och funderat lite över det.
Jag tycker det är fantastiskt kul, det här med att blogga, och även om det från början mest var för min egen skull så är det ju klart mycket roligare nu, när den lilla läsarskaran växer, kommentarerna får mig att lé och bloggen min är ett samtalsämne på fester o.dyl.
Jag bloggar om mitt jobb, mina vänner, min familj, mina djur, mina tankar och brister och mig, mig, mig..
Ha ha! Rätt ego tjej här.
Jag tycker även att det är rätt kul att kika in på andras bloggar ibland och se hur de har det, hur de lägger upp sina bloggar och vad de skriver om... Och har då där, i andra bloggar, märkt en trend som jag ju totalt har missat i min egen... (Om man bortser från mina GRYMT snygga Pumaskor jag köpte för ett par veckor sedan).
Tjejer bloggar om sina kläder, accessoarer och små påklädda skadedjur till hundar.
"Hinner inte slänga in "dagens outfit" nu men jag lovar att det kommer upp när jag har kommit hem igen. Sjukt stressad, hörs senare. Visar upp vad jag shoppat då!"
"Jeansen är fina och verkar vara av bra kvalitet men 100% bomull är inget för mig. Stretch är min melodi. Lättare att få till en OK passform då. Om ni vill veta lite om storlekarna så fick jag på mig 27:orna och otroligt nog var det inte i midjan dom spände utan över höftbenen. 28:orna var för stora, särskilt i svanken."
"Jag älskar byxor i färgglada färger. Alla dessa par finns att köpa hos ASOS och jag skulle gärna beställa ett par av varje. Gillar du färgglada byxor?"
"Drömväskan är en Mulberry Bayswater/Piccadilly eller en LV Speedy. Klänningar har verkligen varit min last sedan barnsben, och det verkar vilja hålla i sig även nu."
Doft bajspåsar för 39 kronor
Bryr ni er om er hund och hittar på roliga saker med den så blir den verkligen din bästa vän!
De här tjejerna har hur många läsare som helst (flera tusen) och de berättar i stort sett bara vad de har för kläder och smycken. Både till sig själva och sina små, små pyttehundar. Inga dobermanns där inte! (Det spelar ingen roll vad de här tjejerna säger om sina taxar och chihuahuas, Lingon. Du är lätt den finaste, och coolaste hunden jag vet).
Och då undrar jag? Är det det folk vill veta om andra människor? Vad de har på sig på dagarna?
Jag menar, här skriver jag om hur jag glömmer mina bh:ar hos killar, får stryk av barn i tvåan och andra pinsamheter, när allt jag behöver göra är att ta bilder på mina och terroristernas (de har visserligen inga -än... Hmm förutom på Lucia när jag ger dem varsin Stjärngossestrut och kallar dem för Lussekatter bara för att det är så roligt) outfits för att få flera tusen läsare (om det nu är det jag vill).
Nej, jag tycker bara att det är lite kul och jag är grymt stolt över mina, under hundra, läsare...
Barn, jobb och tankar
Jag väger 50 kilo.
En av killarna jag hjälper är stor som ett hus (jämfört med sina klasskamrater) och kompakt som ett lejon och jag skulle förmodligen inte ha en chans i världen om han fattade att jag faktiskt inte är så stark och häftig som jag hela tiden får honom att tro.
I dag skenade han fullkomligt varpå jag jagade fatt honom och satte honom i knät, med armarna om honom i ett stadigt grepp.
Han splattrade och fäktade som ett vilddjur och svetten rann längs tinningarna på mig, där jag satt i soffan med en kille i knät som inte väger många kilon minder än mig själv.
Han fick tag i ett av mina fingrar som han började bända bakåt i hopp om att jag skulle släppa.
Det gjorde ont så in i helvete och jag tänkte under bråkdelen av en sekund att:
*Helvete, han kommet att bryta av det*
Men faktum är, att han hade nog fått bryta av det i så fall, för släppa, det skulle jag aldrig göra med flit.
Så jag satt bara där och höll i honom och sa:
"Du får kämpa hur länge du vill och du vet ändå att du inte kommer att vinna det här.
Jag har hela eftermiddagen på mig att sitta här, och det är din egen fritidstid som försvinner. Så fort du blir lugn och vi kan prata så släpper jag dig, så du kan leka vidare med dina kompisar."
"Förresten så gör du mig illa när du bänder bak mitt finger sådär. Det gör faktiskt jätteont."
Han slutade att bända mitt stackars bultande finger och vände på huvudet och tittade på mig.
"Ok, jag är lugn."
Tänk om han hade vetat att han faktiskt med lätthet hade kunnat bända av mitt finger eller slå sig ur min famn, för han är otroligt stark.
Säkert lika stark, eller till och med starkare än mig själv och det ända jag egentligen har att sätta emot är min attityd/personlighet, kroppsspåk och självsäkerhet...
En annan elev som jag hade en allvarlig diskussion med idag (angående hennes uppförande gentemot en annan lärare) sa:
"Men hon får sådana utbrått när hon blir arg. När du blir arg ser man det i dina ögon och då behöver du inte skrika, man fattar ändå."
Samma elev när jag försöker få fram olika strategier på hur det ska bli bättre mellan henne och läraren ifråga:
"Men hennes knä är inte lika skönt att sitta i som ditt är. Jag vill hellre sitta hos dig för det är liksom mjukare."
Arma barn... Tro mig, mitt knä är inte mjukare. Hon känner ju givetvis av att den andra läraren har svårt för henne, på samma sätt som flickan själv inte riktigt klarar av läraren, och det är en svår nöt att knäcka.
För de har koll, ungarna. Precis som djur. De känner av vad det är för vibbar du ger ut till dem (trots att du tror att du inte visar vad du känner).
Osäkra, gillande/ogillande, glada, arga osv. De märker det och agerar efter det.
Själv försöker jag nog hålla mig ifrån de barn jag "inte tycker om" (man kan ju faktiskt inte tycka lika mycket om alla, trots att det är tabu att säga något annat) i den mån jag kan, när det kommer till konflikter och närkontakt, eftersom jag, som sagt, är övertygad om att de känner av mina känslor även om jag ju givetvis själv vill tro att jag alltid har på mig den proffessionella kappan som behandlar alla lika. (På jobbet, annars skiter jag nog i det).
Nåja, skit idet.
Det är inget lätt jobb men det är väl en del av tjusningen antar jag. En del av utmaningen och meningen någonstans...
Tog en timmes power walk och tittade in på det nya gymet vid Operan med min hurtiga väninna idag och det kändes så skönt.
Jag har verkligen saknat träningen men nu, nu jäklar vill jag sätta igång igen.
Go Sara, go!
En av killarna jag hjälper är stor som ett hus (jämfört med sina klasskamrater) och kompakt som ett lejon och jag skulle förmodligen inte ha en chans i världen om han fattade att jag faktiskt inte är så stark och häftig som jag hela tiden får honom att tro.
I dag skenade han fullkomligt varpå jag jagade fatt honom och satte honom i knät, med armarna om honom i ett stadigt grepp.
Han splattrade och fäktade som ett vilddjur och svetten rann längs tinningarna på mig, där jag satt i soffan med en kille i knät som inte väger många kilon minder än mig själv.
Han fick tag i ett av mina fingrar som han började bända bakåt i hopp om att jag skulle släppa.
Det gjorde ont så in i helvete och jag tänkte under bråkdelen av en sekund att:
*Helvete, han kommet att bryta av det*
Men faktum är, att han hade nog fått bryta av det i så fall, för släppa, det skulle jag aldrig göra med flit.
Så jag satt bara där och höll i honom och sa:
"Du får kämpa hur länge du vill och du vet ändå att du inte kommer att vinna det här.
Jag har hela eftermiddagen på mig att sitta här, och det är din egen fritidstid som försvinner. Så fort du blir lugn och vi kan prata så släpper jag dig, så du kan leka vidare med dina kompisar."
"Förresten så gör du mig illa när du bänder bak mitt finger sådär. Det gör faktiskt jätteont."
Han slutade att bända mitt stackars bultande finger och vände på huvudet och tittade på mig.
"Ok, jag är lugn."
Tänk om han hade vetat att han faktiskt med lätthet hade kunnat bända av mitt finger eller slå sig ur min famn, för han är otroligt stark.
Säkert lika stark, eller till och med starkare än mig själv och det ända jag egentligen har att sätta emot är min attityd/personlighet, kroppsspåk och självsäkerhet...
En annan elev som jag hade en allvarlig diskussion med idag (angående hennes uppförande gentemot en annan lärare) sa:
"Men hon får sådana utbrått när hon blir arg. När du blir arg ser man det i dina ögon och då behöver du inte skrika, man fattar ändå."
Samma elev när jag försöker få fram olika strategier på hur det ska bli bättre mellan henne och läraren ifråga:
"Men hennes knä är inte lika skönt att sitta i som ditt är. Jag vill hellre sitta hos dig för det är liksom mjukare."
Arma barn... Tro mig, mitt knä är inte mjukare. Hon känner ju givetvis av att den andra läraren har svårt för henne, på samma sätt som flickan själv inte riktigt klarar av läraren, och det är en svår nöt att knäcka.
För de har koll, ungarna. Precis som djur. De känner av vad det är för vibbar du ger ut till dem (trots att du tror att du inte visar vad du känner).
Osäkra, gillande/ogillande, glada, arga osv. De märker det och agerar efter det.
Själv försöker jag nog hålla mig ifrån de barn jag "inte tycker om" (man kan ju faktiskt inte tycka lika mycket om alla, trots att det är tabu att säga något annat) i den mån jag kan, när det kommer till konflikter och närkontakt, eftersom jag, som sagt, är övertygad om att de känner av mina känslor även om jag ju givetvis själv vill tro att jag alltid har på mig den proffessionella kappan som behandlar alla lika. (På jobbet, annars skiter jag nog i det).
Nåja, skit idet.
Det är inget lätt jobb men det är väl en del av tjusningen antar jag. En del av utmaningen och meningen någonstans...
Tog en timmes power walk och tittade in på det nya gymet vid Operan med min hurtiga väninna idag och det kändes så skönt.
Jag har verkligen saknat träningen men nu, nu jäklar vill jag sätta igång igen.
Go Sara, go!
Yey
Erik!
You're totally da man!
53000 dollars är inte dåligt för en så här babblig fröken!
Fast det är klart, det är ju inte vilken babblig fröken som helst...
Och sedan så tycker jag nog att du är värd minst lika mycket själv. I alla fall i mina ögon, även om jag inte köper dig på FB så att alla andra kan se det.
You're totally da man!
53000 dollars är inte dåligt för en så här babblig fröken!
Fast det är klart, det är ju inte vilken babblig fröken som helst...
Och sedan så tycker jag nog att du är värd minst lika mycket själv. I alla fall i mina ögon, även om jag inte köper dig på FB så att alla andra kan se det.
Tekniska under
VHS är verkligen hur härligt som helst...
I morse bestämde jag mig för att ändra mina morgonvanor, varpå jag gick upp direkt (eller ja, nästan direkt. Snoozade bara en gång) när Kenta började sjunga.
Jag famlade mig fram till duschen (ögonen var så trötta och fortfarande slutna, så jag såg ju för sjutton ingenting) där jag skrubbade, tvålade, champonerade och faktiskt... -Vaknade.
Jag var nästan helt pigg när jag slutligen lämnade det ångande badrummet och smörjde in mig med väldigt väldoftande krämer och tog på mig väldigt nytvättade och väldoftande kläder.
Ska man ändra morgonrutiner innan jobbet, så ska det göras ordentligt, varpå jag belåtet smackade på lite rouge på de runda kinderna innan jag borstade tänderna och gav terroristerna mat.
Jag gav en snabb fundering åt att lägga mascara på ögonen, men insåg direkt att det orkade jag bannemig inte utan tog mig, ändå nöjd och lite småmallig över min enorma kraftansträngning, ner till cykelkällaren och trampade iväg till min fantastiska arbetsplats.
En arbetsplats där vi idag gjorde ett nytt försök att prata om Sedna och Pluto efter gårdagens graviditetsprat.
Men även idag gled vi iväg på andra ämnen, vilket ju är jätteintressant eftersom barnen har så bra och kloka frågor.
Vi pratade om den absoluta fryspunkten som ju är -273 grader och gled osökt in på flytande kväve (-120 grader) när en flicka frågar:
"Hur kan något som fryser bli flytande?"
Barnen på min avdelning låter verkligen sina fröknar använda sina grå och det blev en lång utläggning om olika gasformer och värmepunkter osv...
Precis i slutscenen på filmen försvinner bilden och allt på skärmen blir svart-vitt och sprakande.
Jag fullkomligt kastar mig över kameran för att dokumentera det hela.
Bandet prasslar och knastrar en stund innan videoluckan öppnas och spottar ut hyrvideon...
Spottar ut videon en bit vill säga, för mer går inte, då bandet är upptuggat och intrasslat i videons mörka inre.
Kom igen! Det är inte sant?!
Men jodå, det är sant, och jag får senare idag, ta mig en promenad till den trevliga killen som jag hyrde filmhelvetet av och förklara att hans film sitter fast i min video...
Jag fullkomligt kastar mig över kameran för att dokumentera det hela.
Bandet prasslar och knastrar en stund innan videoluckan öppnas och spottar ut hyrvideon...
Spottar ut videon en bit vill säga, för mer går inte, då bandet är upptuggat och intrasslat i videons mörka inre.
Kom igen! Det är inte sant?!
Men jodå, det är sant, och jag får senare idag, ta mig en promenad till den trevliga killen som jag hyrde filmhelvetet av och förklara att hans film sitter fast i min video...
I morse bestämde jag mig för att ändra mina morgonvanor, varpå jag gick upp direkt (eller ja, nästan direkt. Snoozade bara en gång) när Kenta började sjunga.
Jag famlade mig fram till duschen (ögonen var så trötta och fortfarande slutna, så jag såg ju för sjutton ingenting) där jag skrubbade, tvålade, champonerade och faktiskt... -Vaknade.
Jag var nästan helt pigg när jag slutligen lämnade det ångande badrummet och smörjde in mig med väldigt väldoftande krämer och tog på mig väldigt nytvättade och väldoftande kläder.
Ska man ändra morgonrutiner innan jobbet, så ska det göras ordentligt, varpå jag belåtet smackade på lite rouge på de runda kinderna innan jag borstade tänderna och gav terroristerna mat.
Jag gav en snabb fundering åt att lägga mascara på ögonen, men insåg direkt att det orkade jag bannemig inte utan tog mig, ändå nöjd och lite småmallig över min enorma kraftansträngning, ner till cykelkällaren och trampade iväg till min fantastiska arbetsplats.
En arbetsplats där vi idag gjorde ett nytt försök att prata om Sedna och Pluto efter gårdagens graviditetsprat.
Men även idag gled vi iväg på andra ämnen, vilket ju är jätteintressant eftersom barnen har så bra och kloka frågor.
Vi pratade om den absoluta fryspunkten som ju är -273 grader och gled osökt in på flytande kväve (-120 grader) när en flicka frågar:
"Hur kan något som fryser bli flytande?"
Barnen på min avdelning låter verkligen sina fröknar använda sina grå och det blev en lång utläggning om olika gasformer och värmepunkter osv...
Ska jag döda den mamma?
Ha ha ha!
Müsli reagerade väldigt snabbt och starkt på ljudet då vi spolade tillbaka filmen (som den oansvarliga personen som haft den innan oss inte hade gjort).
Det är första gången hon hör det ljudet, (hon är ju ändå tre år) så jag förstår henne.
Nu blir det film, alkoholfri cider i champagneglas och lax...
Vad sägs om Broadway snygging?
Vi tjejer har pratat en del om den underbara filmen Big fish och har länge varit sugna på att se den igen.
Idag gör vi slag i saken och jag tog vägen förbi den fantastiska video-solarie-gym- och godisaffären som ligger där vi bor.
Jag köpte en fet godispåse (för jag glömde ju totalt bort, att i den gröna Steinbrenner & Nyberg påsen jag bar i högerhanden låg de tre gluten- och laktosfria bakelserna jag köpt till oss, så att även min krångliga väninna skulle kunna vara med och fika) och letade lite förstrött efter filmen bland de äldre hyllorna innan jag gick fram till killen bakom disken och sa:
"Big Fish, honey. Hur har du det med den?" Samtidigt som jag dängde ner min feta godispåse på vågen som väl fick en mindre chock.
"Ja du, darling" svarade han släpigt och började knappra på sin dator.
"Den har jag i fantastiska VHS" Han skrattade lågt och tittade på mig i förväntan om att jag skulle vända på klacken och lämna honom ensam med mitt godis.
"VHS... Hmm... VHS... Det känner jag igen. Konstigt... Jag är säker på att jag har hört det förut!" Jag kliar mig teatrelistiskt på hakan och låtsas tänka mig bort.
Ja, jag vet! Jag är en töntig idiot, men jag kunde bara inte låta bli och filmen släpptes ändå 2003 så den borde väl ändå finnas i DVD.. Eller?
Men det ligger ju en igendammad video i tv-bänken så den kan ju likagärna användas tycker jag.
Jag hyr filmen som inte ens har ett eget fodral utan ges till mig i ett hemskt och enormt stort orange plastskal.
Idag gör vi slag i saken och jag tog vägen förbi den fantastiska video-solarie-gym- och godisaffären som ligger där vi bor.
Jag köpte en fet godispåse (för jag glömde ju totalt bort, att i den gröna Steinbrenner & Nyberg påsen jag bar i högerhanden låg de tre gluten- och laktosfria bakelserna jag köpt till oss, så att även min krångliga väninna skulle kunna vara med och fika) och letade lite förstrött efter filmen bland de äldre hyllorna innan jag gick fram till killen bakom disken och sa:
"Big Fish, honey. Hur har du det med den?" Samtidigt som jag dängde ner min feta godispåse på vågen som väl fick en mindre chock.
"Ja du, darling" svarade han släpigt och började knappra på sin dator.
"Den har jag i fantastiska VHS" Han skrattade lågt och tittade på mig i förväntan om att jag skulle vända på klacken och lämna honom ensam med mitt godis.
"VHS... Hmm... VHS... Det känner jag igen. Konstigt... Jag är säker på att jag har hört det förut!" Jag kliar mig teatrelistiskt på hakan och låtsas tänka mig bort.
Ja, jag vet! Jag är en töntig idiot, men jag kunde bara inte låta bli och filmen släpptes ändå 2003 så den borde väl ändå finnas i DVD.. Eller?
Men det ligger ju en igendammad video i tv-bänken så den kan ju likagärna användas tycker jag.
Jag hyr filmen som inte ens har ett eget fodral utan ges till mig i ett hemskt och enormt stort orange plastskal.
Jag har en musikalsjungande väninna i köket som fixar med vår middag och jag måste nog gå ut dit och banka den kristna musikalskiten ur hennes system.
Herregud, nu kommer hon ut till mig och skrålar:
"Du vill att vi ska säga nej till kärleksgläjen alla våra dager men släpper jag det nu så förnekar jag mig, min kropp, min själ, min lust till dig"
Hon bugar djupt och tackar sin enormt skeptiska publik här vid datorn.
"Hrmpf" och "Kristen skit" är allt hon får ut av mig även om jag vet att hon vill ha rungande applåder och att jag kanske borde ge det till henne.
"Det är ingen kristen skit. Det är Kristina från Duvemåla och det är vackert" säger hon förkrossat och gör smidiga baletthopp in till köket igen.
Hon är fin, min snygga (men totalt musiksmakbefriande) väninna som just nu sitter i soffan och har mördande tråkigt eftersom hon inte får all min uppmärksamnhet.
Bäst jag ger den till henne innan hon glider ner från soffan, likt Björn Gustavsson i parlamentet då han i tips från coachen fick "du har inga ben i kroppen".
Hej så länge
Flexibilitet
"Om mamman har sockersjuka så får väl bäbisen det med?"
"Eller cancer? Får bäbisen cancer om mamman har det?"
"Om mamman har cancer i magen så kan hon inte få barn för då måste hon operera bort sina äggstockar och då blir det inga bäbisar. Det var så min mamma gjorde."
Vår rymdtemalektion utvecklades till en lång diskussion om graviditeter, kejsarsnitt, sjukdomar, missfall och de två hamstrarna, Light och Torkel.
Vi insåg efter 30 minuters samtal med barnen att det inte skulle bli något tema och faktum är ju, att när barnen börjar prata om sådana saker känns det inte bra att avbryta dem... De behöver fråga och ventilera.
"Min mamma berättade om en flicka som var nio år som blev gravid. Men hon dog när bäbisen skulle födas för att hon var för liten där nere. De fick liksom trycka ihop huvudet på barnet." Berättar en kille i samlingen.
"Asså, jag måste bara fråga" säger en tjej direkt, med skeptisk röst.
"Hade hon verkligen knullat då? Nio år gammal"
"Eller cancer? Får bäbisen cancer om mamman har det?"
"Om mamman har cancer i magen så kan hon inte få barn för då måste hon operera bort sina äggstockar och då blir det inga bäbisar. Det var så min mamma gjorde."
Vår rymdtemalektion utvecklades till en lång diskussion om graviditeter, kejsarsnitt, sjukdomar, missfall och de två hamstrarna, Light och Torkel.
Vi insåg efter 30 minuters samtal med barnen att det inte skulle bli något tema och faktum är ju, att när barnen börjar prata om sådana saker känns det inte bra att avbryta dem... De behöver fråga och ventilera.
"Min mamma berättade om en flicka som var nio år som blev gravid. Men hon dog när bäbisen skulle födas för att hon var för liten där nere. De fick liksom trycka ihop huvudet på barnet." Berättar en kille i samlingen.
"Asså, jag måste bara fråga" säger en tjej direkt, med skeptisk röst.
"Hade hon verkligen knullat då? Nio år gammal"
Har vänt på linnet nu
Musköljer! Ha ha ha!
Jag är rolig!
Och du, min snuskiga väninna, är såklart den som kommenterade mitt lilla stavfel.
Jag har fixar tre smarriga gluten- och laktosfria bakelser till ikväll. Vad tror du om lite Tim och Big Fish till dem?
Puss och kram och kläm och så.
Jag är rolig!
Och du, min snuskiga väninna, är såklart den som kommenterade mitt lilla stavfel.
Jag har fixar tre smarriga gluten- och laktosfria bakelser till ikväll. Vad tror du om lite Tim och Big Fish till dem?
Puss och kram och kläm och så.
Morgonrutin
"JAG HAR VÄNTAT SÅ LÄNGE PÅ JUST DENNA DAG OCH DET ÄR SKÖNT ATT DEN ÄNTLIGEN KOMMER"
vrålar Kenta ur telefonen medan jag i mitt huvud, under kuddar och skyddande armar vrålar:
"DÖÖÖÖ nån gång¨, will you!"
Då var klockan 07.30 och jag hade snoozat i en halvtimma. Jag var verkligen tvungen att gå upp och ta Contessa till jobbet nu.
Jag gick upp, drog fram ett par jeans, ett linne, en tröja, borstar tänderna samtidigt som jag ger djuren mat, musköljer med flour när jag byter i deras låda, skrubbar ansiktet med iskallt vatten, sätter upp luggen, flätar två flätor, tar på mig skor och jacka, svär över att inte hitta vantarna och går sedan ner till cykelkällaren...
När jag kommer fram till jobbet, prick klockan 08.00, kan jag inte göra annat än skratta rätt hjärtligt åt mig själv.
Jag har två olika strumpor på fötterna, jag har glömt att ta på mig en bh (det verkar bli en vana hos mig nu. Varför händer det aldrig tjejer med stora bröst?) och jag har det rosa linnet under den röda tröjan ut och in.
"DÖÖÖÖ nån gång¨, will you!"
Då var klockan 07.30 och jag hade snoozat i en halvtimma. Jag var verkligen tvungen att gå upp och ta Contessa till jobbet nu.
Jag gick upp, drog fram ett par jeans, ett linne, en tröja, borstar tänderna samtidigt som jag ger djuren mat, musköljer med flour när jag byter i deras låda, skrubbar ansiktet med iskallt vatten, sätter upp luggen, flätar två flätor, tar på mig skor och jacka, svär över att inte hitta vantarna och går sedan ner till cykelkällaren...
När jag kommer fram till jobbet, prick klockan 08.00, kan jag inte göra annat än skratta rätt hjärtligt åt mig själv.
Jag har två olika strumpor på fötterna, jag har glömt att ta på mig en bh (det verkar bli en vana hos mig nu. Varför händer det aldrig tjejer med stora bröst?) och jag har det rosa linnet under den röda tröjan ut och in.
Måndagsöl, my ass
"Fy, vad kass du är" och:
"Men kom igen nu, det var ju därför jag satte mig på tåget och kom hit idag ju..."
... -Är bara några av kommentarerna min skatarvän gav mig igår, när han ville att jag skulle dricka mig bortom allt förnuft tillsammans med honom, och han spelade bra på skuldkortet.
Till och med så bra att jag nästan följde med honom och tog ett par öl efter bion, men jag stod ändå på mig.
Jag var inte helt i form och soffan med En annan del av Köping och Nip/Tuck lockade mer än en skränig lokal med öl (eller cider som jag förmodligen hade tagit).
Det kom under kvällen ett flertal sms som talade om vart deras ölturné befann sig och åtskilliga tillsägelser om att jag skulle ta på mig parningsdräkten och komma dit, men nej... Jag stannade hemma under löftet om att ta öl idag istället.
I eftermiddags ringde jag min vän (som jag lovat) från jobbet för att meddela vilken tid jag kunde möta honom i stan, men gissa vad?
Ha ha.
Han var magiskt bakfull och kved som ett (som jag kan tänka mig att det låter) skadeskjutet djur när jag kvittrade något om en omotiverad karatefylla runt fem-halv sex (en karatefylla jag ju egentligen inte ville ha, men hade väldigt roligt åt att begära av honom).
Vår dejt ställdes givetvis in (under skratt och hjärtligt hån) och jag mötte istället upp min (as)snygga väninna över en middag och fika.
Vi satt i en soffa, köpte in chokladpralin efter chokladpralin och pratade om det vi alltid pratar om:
Killar, jobb, kläder, pengar och framtid.
När jag tänker efter är nog faktiskt framtid det enda vi har just nu. Men den är ljus. Eller hur honey? Eller vad var det du sa om solglasögonen? Ha ha
Vår första -men då rakt inte sista, lilla chokladpralin väntar på att maten ska komma in så vi kan sluka honom till vårt röda och gröna, goda te.
Tack för idag min fina väninna. Vi syns i morgon igen och det ser jag fram emot.
Puss
Efter-lovet-kramen
Klockan är 13.40 och jag står på min ordinarie avdelning och plockar fram mellanmålet när barnen som har varit ute i skogen stormar in.
Jag ser inte så mycket mer än en blond blixt som kastar sig om mig och utbrister:
"Fröken Babbel! Äntligen, jag har saknat dig så."
Hon kramar mig så hårt att hela hennes lilla kropp skakar i kraftansträngningen och jag står där med skorpor i ena handen och en trasa i den andra och känner mig som den mest omtyckta människan i hela världen.
Det är en fin känsla.
Jag ser inte så mycket mer än en blond blixt som kastar sig om mig och utbrister:
"Fröken Babbel! Äntligen, jag har saknat dig så."
Hon kramar mig så hårt att hela hennes lilla kropp skakar i kraftansträngningen och jag står där med skorpor i ena handen och en trasa i den andra och känner mig som den mest omtyckta människan i hela världen.
Det är en fin känsla.
Let's fuck the school for a while...
Måndag morgon idag var verkligen en MÅNDAG morgon...
Bara att komma upp i morse var lite av ett skämt och jag gnällde som ett sjukt barn när Kenta sjöng "Just idag mår jag bra" ur telefonen klockan 07.00.
"Jag mår fan inte bra," muttrade jag mot kudden och snoozade bort Kentas skrovliga röst, vände mig demonstrativt bort från telefonen och borrade ner huvudet mellan kuddarna.
Men efter tio minuters djup och härlig sömn var han där igen och sjöng om sin fantastiska dag. Jobbiga människa!
På jobbet satt jag med mina två måndagskillar och gjorde ett tappert men lönlöst jobb att få dem till att arbeta.
*Fuck it* tänkte jag när den ena av dem låg med rumpan upp i vädret på stolen och yrade om en fluga i en låda.
Det var liksom ingen idé att ens försöka och jag kände mig bara som en sliten gnällkärring där jag satt och predikade om att jobba. Nej, skit i det här...
"Kom killar, vi drar iväg på en promenad istället. Det är ingen bra jobbdag idag för någon av oss ändå.
Vi byltade på oss mängder med kläder och promenerade ner till Röda sten, där vi samlade på fina stenar och kastade mackor i solen.
Nog för att jag är känd för att prata mycket (kallas ju inte Fröken Babbel för intet) men de här två grabbarna pratade oavbrutet i två timmar och vi hann gå igenom allt från brutna ben till badpalats och småkakor.
En underbar morgon med intressanta samtalsämnen, skämt och skratt.
Tack killar!
En glad och påpälsad fröken Babbel som är väldigt nöjd över att ha friheten att lägga upp sitt jobb hur hon vill ibland.
Lyllo mig!
Magi vs alldaglighet
By the way...
Svaret i "kanske" är något av det bättre jag läst. Läste det till och med flera gånger...
Vem är du?
Jag tror inte att du känner mig så väl. Du känner mig nog inte alls när jag tänker efter. Frågan är om vi ens har träffats... Har vi det?
Och vad menar du med att jag inte är din typ av tjej? Är du bög eller?
Jag är väl alla killars typ av tjej ;)
"Det börjar med en vilja av stål och ett öppet sinne, har du det vildhallon? ;)"
Ja, det vill jag nog säga att jag har!
Mer lekar och ledtrådar tack. Det här är superkul!
Lite magi i mitt alldagliga liv
Svaret i "kanske" är något av det bättre jag läst. Läste det till och med flera gånger...
Vem är du?
Jag tror inte att du känner mig så väl. Du känner mig nog inte alls när jag tänker efter. Frågan är om vi ens har träffats... Har vi det?
Och vad menar du med att jag inte är din typ av tjej? Är du bög eller?
Jag är väl alla killars typ av tjej ;)
"Det börjar med en vilja av stål och ett öppet sinne, har du det vildhallon? ;)"
Ja, det vill jag nog säga att jag har!
Mer lekar och ledtrådar tack. Det här är superkul!
Lite magi i mitt alldagliga liv
Min läxa från anonym (läs "Till anonym")
Oh, intressant!
Jag tänker såhär:
Den är inte svart, för det hade varit väldigt tråkigt om saker som känns svarta och tråkiga stannade på det viset. Både vad det gäller händelser, människor eller fåglar. (Annars så gillar jag ju svart. Det är en fantastisk färg).
Den är heller inte blå, för saker som har varit, blir sällan detsamma igen.
Jag tror inte på en vit fågel, för det känns lite tråkigt och menlöst. Likgiltligt nästan.
Jag säger att fågeln kommer att vakna upp och vara guldfärgad den femte dagen. Den upptäckte nog vilken underbar människa jag är och hur bra vi kommer att få det tillsammans...
Nå, hur lyder domen?
Jag tänker såhär:
Den är inte svart, för det hade varit väldigt tråkigt om saker som känns svarta och tråkiga stannade på det viset. Både vad det gäller händelser, människor eller fåglar. (Annars så gillar jag ju svart. Det är en fantastisk färg).
Den är heller inte blå, för saker som har varit, blir sällan detsamma igen.
Jag tror inte på en vit fågel, för det känns lite tråkigt och menlöst. Likgiltligt nästan.
Jag säger att fågeln kommer att vakna upp och vara guldfärgad den femte dagen. Den upptäckte nog vilken underbar människa jag är och hur bra vi kommer att få det tillsammans...
Nå, hur lyder domen?
Sweeney Todd may not be a wholly fictional character
Jaha!
Efter att ha hjälpt till med att släcka och låsa på Trädgår'n igår, har jag varit minst sagt mör idag.
Klockan 14.20 mötte jag upp min favoritskatare på stationen (han bor ju inte i stan -än) och vi gick till SoHo för att ta en fika (eller en kanna med shots som han ju egentligen ville att vi skulle ha).
Den fikan slutade i en brutal vansinnesbrunch med allt... Och då menar jag verkligen totalt rubbet och allt.
Vi svullade på fransk potatissallad, kräftstjärtsröra, pasta, grönsallad, köttbullar, exotiska frukter, bröd med olika färskostar, bacon, stekt potatis, pizza, dressingar, färska grönsaker, kaffe, sockerkaka mm.
Min vän vände nästan ut och in på sig själv och jobbade på riktigt bra med att försöka, trots mitt vingliga inre, att få i mig lite alkohol. (Han hade ju trots allt kommit till Göteborg för att supa mig under bordet igen. Sist lyckades han deka ner mig ordentligt en helt vanlig tisdageftermiddag).
Han öppnade upp lite försiktigt med att erbjuda mig fyra jägershots (för att komma igång) för att sedan gå vidare med att locka med en 6:a vodka/lime eller någon annan läskande drink.
Jag stod dock på mig och smuttade lydigt på mitt vatten medan han drack sina öl.
När den dyra, men farligt goda, brunchen låg och blandades i våra spända magar kom den fina blondinen från Kyrkogatan och slog sig ner vid vårt bord, alldeles innan det var dags att gå till bion.
Vi bestämde oss för att mr skater skulle gå på bion med oss så vi fjäskade till oss platsbyte från två till tre, hos den trevliga mannen bakom glaset i biljettluckan.
Kön ringlade sig lång bakom oss, men han tog sig tid och fixade det för oss. Underbara man (som fick skatarens allra finaste, glänsande guldtia som tack).
Där, i biljettkön känner jag hur rytmerna från gårdagen börjar röra sig i mig och jag kan inte hjälpa det, utan står och småhoppar och dansar mellan alla människor med tunga housebeats rungandes i huvudet.
Vad var det i den där brunchen egentligen? Lyrica?
Ni ser ju själva hur jääla glad hon e´asså!
Bion var lite av en chock... Även för att vara en Tim Burton film!
Att det var en musikal visste vi ju, så det var en chansning, men samtidigt är kombinationen Tim Burton och Johnny Depp (än så länge) alltid ett vinnande koncept, så det kunde liksom inte gå fel.
Sjöng gjorde de... Och mördade gjorde de... Och blod sprutade det.
Jag satt där, i mitten av två härliga killar, med bakfyllan gungandes i kroppen tillsammans med den feta brunchen och tittade på blod, vassa rakblad, döda kroppar och mörker och lyssnade till Johnnys sjungande stämma... Huhuh!
Men någonstans gillade jag nog filmen ändå. Den hade något... Eller tycker jag det bara för att det är just Tim och Johnny tillsammans igen?
Nää, så lättmanipulerad är jag väl ändå inte?
Jag har inte bestämt mig riktigt för vad jag tycker än, tror jag. Den var absolut inte dålig, men heller ingen WHOA.
Kanske är det en se-flera-gånger-film...
(Nu kom min sambo med en liten skål naturgodis till mig. I just love her).
Den där ölen jag ju hade lovat min favoritskatare att ta idag lyckades jag ta mig ur, genom att lova att ta den i morgon istället.
Den här kvällen bjuder istället på lite plock här hemma och Nip/Tuck med glass och varma hallon.
Ha en härlig kväll mina vänner.
Efter att ha hjälpt till med att släcka och låsa på Trädgår'n igår, har jag varit minst sagt mör idag.
Klockan 14.20 mötte jag upp min favoritskatare på stationen (han bor ju inte i stan -än) och vi gick till SoHo för att ta en fika (eller en kanna med shots som han ju egentligen ville att vi skulle ha).
Den fikan slutade i en brutal vansinnesbrunch med allt... Och då menar jag verkligen totalt rubbet och allt.
Vi svullade på fransk potatissallad, kräftstjärtsröra, pasta, grönsallad, köttbullar, exotiska frukter, bröd med olika färskostar, bacon, stekt potatis, pizza, dressingar, färska grönsaker, kaffe, sockerkaka mm.
Min vän vände nästan ut och in på sig själv och jobbade på riktigt bra med att försöka, trots mitt vingliga inre, att få i mig lite alkohol. (Han hade ju trots allt kommit till Göteborg för att supa mig under bordet igen. Sist lyckades han deka ner mig ordentligt en helt vanlig tisdageftermiddag).
Han öppnade upp lite försiktigt med att erbjuda mig fyra jägershots (för att komma igång) för att sedan gå vidare med att locka med en 6:a vodka/lime eller någon annan läskande drink.
Jag stod dock på mig och smuttade lydigt på mitt vatten medan han drack sina öl.
När den dyra, men farligt goda, brunchen låg och blandades i våra spända magar kom den fina blondinen från Kyrkogatan och slog sig ner vid vårt bord, alldeles innan det var dags att gå till bion.
Vi bestämde oss för att mr skater skulle gå på bion med oss så vi fjäskade till oss platsbyte från två till tre, hos den trevliga mannen bakom glaset i biljettluckan.
Kön ringlade sig lång bakom oss, men han tog sig tid och fixade det för oss. Underbara man (som fick skatarens allra finaste, glänsande guldtia som tack).
Där, i biljettkön känner jag hur rytmerna från gårdagen börjar röra sig i mig och jag kan inte hjälpa det, utan står och småhoppar och dansar mellan alla människor med tunga housebeats rungandes i huvudet.
Vad var det i den där brunchen egentligen? Lyrica?
Ni ser ju själva hur jääla glad hon e´asså!
Bion var lite av en chock... Även för att vara en Tim Burton film!
Att det var en musikal visste vi ju, så det var en chansning, men samtidigt är kombinationen Tim Burton och Johnny Depp (än så länge) alltid ett vinnande koncept, så det kunde liksom inte gå fel.
Sjöng gjorde de... Och mördade gjorde de... Och blod sprutade det.
Jag satt där, i mitten av två härliga killar, med bakfyllan gungandes i kroppen tillsammans med den feta brunchen och tittade på blod, vassa rakblad, döda kroppar och mörker och lyssnade till Johnnys sjungande stämma... Huhuh!
Men någonstans gillade jag nog filmen ändå. Den hade något... Eller tycker jag det bara för att det är just Tim och Johnny tillsammans igen?
Nää, så lättmanipulerad är jag väl ändå inte?
Jag har inte bestämt mig riktigt för vad jag tycker än, tror jag. Den var absolut inte dålig, men heller ingen WHOA.
Kanske är det en se-flera-gånger-film...
(Nu kom min sambo med en liten skål naturgodis till mig. I just love her).
Den där ölen jag ju hade lovat min favoritskatare att ta idag lyckades jag ta mig ur, genom att lova att ta den i morgon istället.
Den här kvällen bjuder istället på lite plock här hemma och Nip/Tuck med glass och varma hallon.
Ha en härlig kväll mina vänner.
Doin' doin' doin'
Då var det gjort...
Tjejerna dundrade in på Trädgårn vid 00.30 igår och studsade sedan lyckligt omkring till fantastisk house till 05.00.
Vi startade kvällen hemma hos en grymt snygg kille (Det är du baby. Både snygg, rolig och trevlig, vilket inte är så vanligt) som bjöd sina gäster på Singstar och Guitar hero.
Vad är det med folk, att vilja stå framför tv:n och sjunga i en mick till helt tragiska lovesongs från 90-talet?
Och inte nog med att folk gör detta, för mig helt galna upptåg, de älskar det dessutom.
Ja, folk älskar verkligen att få kråma sig med micken och göra bort sig inför sina vänner med taskiga sångröster och dåligt tajmade refränger.
Misstolka mig inte nu, jag har inga som helst problem med att göra bort mig inför mina vänner, men Singstar? Nej, jag gör det bara inte!
Jag tog istället mina gungande höfter och bakgrundsdansade till sångfåglarna (för då gör man ju absolut inte bort sig) som på mellanstadiediscona, med sidsteg och gungande armar.
För dansa, det kan jag ;)
Sedan tog sambon och jag våra korta kjolar och baggyjeans till Trädgårn's portar för att starta vår studsiga natt.
Vi fick visa leg för vakten i kön, och vet ni.. Det var 18-årsgräns igår. 18!!!
"Oj, vad gamla ni är" sa han när han såg mitt stenålderspass. (Som ju går ut i år så nu måste du fixa det du ska fixa mamma)
"Japp, just rub it in will ya' "sa vi och kände oss som dinosaurier när vi entrade golvet och alla hormonstinna kids som just fått raka sitt första pubis.
Men skit i det, vi var ju ändå där för musiken och det var på den vi lade vår energi och lycka.
Och herregud, vad bra det var.
I LOVE HOUSE MUSIC
Vid Faiks bås (såklart) hittade vi en för oss, rätt ny bekant som vi snabbt satte klorna i. (Gött, en kille som inte är 12).
Denna underbara människa som jag bara inte kan göra annat än tycka riktigt mycket om, trots att jag fått jobba hårt de senaste månaderna för att charma honom.
Sambon gav upp lite tidigare eftersom hon har plugg att tänka på, men jag och min nallebjörn till body guard körde på ända till slutet med vilda danser, taskiga vad (som jag givetvis vann) och härliga skratt innan vi gav Faik en kram och delade en taxi hem. (Varsitt hem).
Idag blir det bio (Sweeney Todd) med blondinen på Kyrkogatan och sedan har jag, under ett svagt ögonblick, lovat min coola skateboardare att ta en öl med honom på stan ikväll.
Oj, oj, oj... Hur ska jag orka det? Känner mig rätt off faktiskt och är för tillfället inte ett dugg sugen på öl, eller cider, eller någon alkoholhaltig dryck över huvud taget.
Undrar om han blir besviken på mig om jag tar en kaffe istället?
Tjejerna dundrade in på Trädgårn vid 00.30 igår och studsade sedan lyckligt omkring till fantastisk house till 05.00.
Vi startade kvällen hemma hos en grymt snygg kille (Det är du baby. Både snygg, rolig och trevlig, vilket inte är så vanligt) som bjöd sina gäster på Singstar och Guitar hero.
Vad är det med folk, att vilja stå framför tv:n och sjunga i en mick till helt tragiska lovesongs från 90-talet?
Och inte nog med att folk gör detta, för mig helt galna upptåg, de älskar det dessutom.
Ja, folk älskar verkligen att få kråma sig med micken och göra bort sig inför sina vänner med taskiga sångröster och dåligt tajmade refränger.
Misstolka mig inte nu, jag har inga som helst problem med att göra bort mig inför mina vänner, men Singstar? Nej, jag gör det bara inte!
Jag tog istället mina gungande höfter och bakgrundsdansade till sångfåglarna (för då gör man ju absolut inte bort sig) som på mellanstadiediscona, med sidsteg och gungande armar.
För dansa, det kan jag ;)
Sedan tog sambon och jag våra korta kjolar och baggyjeans till Trädgårn's portar för att starta vår studsiga natt.
Vi fick visa leg för vakten i kön, och vet ni.. Det var 18-årsgräns igår. 18!!!
"Oj, vad gamla ni är" sa han när han såg mitt stenålderspass. (Som ju går ut i år så nu måste du fixa det du ska fixa mamma)
"Japp, just rub it in will ya' "sa vi och kände oss som dinosaurier när vi entrade golvet och alla hormonstinna kids som just fått raka sitt första pubis.
Men skit i det, vi var ju ändå där för musiken och det var på den vi lade vår energi och lycka.
Och herregud, vad bra det var.
I LOVE HOUSE MUSIC
Vid Faiks bås (såklart) hittade vi en för oss, rätt ny bekant som vi snabbt satte klorna i. (Gött, en kille som inte är 12).
Denna underbara människa som jag bara inte kan göra annat än tycka riktigt mycket om, trots att jag fått jobba hårt de senaste månaderna för att charma honom.
Sambon gav upp lite tidigare eftersom hon har plugg att tänka på, men jag och min nallebjörn till body guard körde på ända till slutet med vilda danser, taskiga vad (som jag givetvis vann) och härliga skratt innan vi gav Faik en kram och delade en taxi hem. (Varsitt hem).
Idag blir det bio (Sweeney Todd) med blondinen på Kyrkogatan och sedan har jag, under ett svagt ögonblick, lovat min coola skateboardare att ta en öl med honom på stan ikväll.
Oj, oj, oj... Hur ska jag orka det? Känner mig rätt off faktiskt och är för tillfället inte ett dugg sugen på öl, eller cider, eller någon alkoholhaltig dryck över huvud taget.
Undrar om han blir besviken på mig om jag tar en kaffe istället?
Kanske
Anonym om mitt liv:
Det du inte kan sätta fingret på? Det du saknar? Kan det vara lite mer magi och mindre alldagligt i ditt liv?
Hmm.. Mer magi och mindre alldaglighet!
Saknar inte alla mer magi och mindre alldaglighet i sina liv?
Jag vill som fan ha magi. Jag vill att mitt liv ska vara magiskt och vackert som en saga, men kom igen. Det funkar inte så!
Livet är väldigt sällan vackert som en saga. Oftast handlar det om att sova, äta, bajsa och jobba... Tyvärr. Men så är det väl ändå för de flesta av oss...
Då och då trillar det ju in personer eller händelser i livet som fyller det med lite magi, men de personerna/händelserna (eller magin i sig självt) har ofta en tendens att försvinna efter ett tag och vad gör man då?
Eller är den här totaltragiska och i skrivandets stund, lätt bittra elevassistenten på 30+ utan ett "normalt" fast förhållande, egen lägenhet och välbetalt jobb alldagligheten personifierad?
Vad menar du med mer magi? Ge mig magi då!
Och vad är det för fel på alldaglighet i alla fall när jag tänker efter?
Jag kanske är alldaglig men jag har en familj jag dyrkar och vänner jag älskar. Jag har ett jobb där jag känner mig uppskattad och där jag får skratta varje dag.
Klart att jag väl också hade velat öppna upp en liten bar på en sandstrand någonstans och inte alltid vara beroende av att jobba för att kunna leva det alldagliga liv jag lever, men någonstans så tycker jag nog om det.
Jag tycker faktiskt om mitt liv även om det är alldagligt, har svackor och bakslag (trots avsaknaden av äkta man, bostadsrätt och fyra olika pensionssparanden) och kanske ser tråkigt ut i andras ögon.
Kanske är det svackorna och bakslagen som gör att det INTE blir alldagligt i längden.
Kanske är det så, att den känslan av saknad som jag inte kan sätta fingret på, kommer vara det som gör att det händer saker nu.
Hmm.. kanske har du rätt, anonym.
Kanske är det så att jag behöver något som lyser upp nu så att min uttråkade kropp får lite magi och spänning för att...
Jag vet inte...
Det jag inte kan sätta fingret på? Det jag saknar? Kan det vara lite mer magi och mindre alldagligt i mitt liv?
13.43
Klockan är 13.29 och jag har nyss kommit hem till min underbara vän på Kyrkogatan, efter att ha varit på Kungsmässan med min familj en sväng (har fortfarande inte köpt någonting, trots alla presentkort som bränner i väskan).
Min underbara vän på Kyrkogatan är fortfarande smått berusad efter nattens vilda danser på stan och han ser helt fantastisk ut när han med ett brett flin och rufsigt blont hår, öppnar dörren för mig och ger mig den bästaste kramen jag fått på väldigt, väldigt länge.
Han har, as we speak, en visning på sin asfräscha lägenhet och klarar det med bravur måste jag säga.
Han låter hur proffsig och säker som helst (trots alkoholhalten han har kvar i sin kropp) där han går runt med två främlingar som kollar i skåp och skrymslen och ställer frågor om fönster och balkonger.
MIN vän.. Vad stolt jag blir!
Nu ska vi kompishänga och fixa lite Tacos eller nåt.
Puss
Min underbara vän på Kyrkogatan är fortfarande smått berusad efter nattens vilda danser på stan och han ser helt fantastisk ut när han med ett brett flin och rufsigt blont hår, öppnar dörren för mig och ger mig den bästaste kramen jag fått på väldigt, väldigt länge.
Han har, as we speak, en visning på sin asfräscha lägenhet och klarar det med bravur måste jag säga.
Han låter hur proffsig och säker som helst (trots alkoholhalten han har kvar i sin kropp) där han går runt med två främlingar som kollar i skåp och skrymslen och ställer frågor om fönster och balkonger.
MIN vän.. Vad stolt jag blir!
Nu ska vi kompishänga och fixa lite Tacos eller nåt.
Puss
Till Anonym
JA! Jag vill leka!
Hit me tiger
Hit me tiger
Hjälp, något är nog fel
Jag tror att jag är sjuk... Kanske till och med onaturligt och allvarligt sjuk.
Jag vet inte vad det är som är felet ännu, men det är defenitivt något som inte stämmer och det oroar mig såklart.
Jag menar, efter alla dessa år som jag har levt med mig själv så har jag ju haft en skaplig chans att lära känna mig själv och veta hur jag fungerar.. Och då, som nu, ibland inte fungerar.
Just nu fungerar jag inte som jag ska över huvud taget och jag reagerar helt fel i alla möjliga olika situationer.
Det är precis som att min snabbt arbetande hjärna tänker en sak men den envisa kroppen gör en annan, och/eller tvärt om.
Jag skickar sms till folk jag absolut inte bör skicka sms till, jag äter mat fastän jag inte alls är särskilt hungrig, jag tjuvåker på spårvagnen fast jag är livrädd för att åka fast och idag, idag hände det som verkligen fick mig att bli orolig över min hälsa.
Jag skulle möta upp min snygga väninna i stan över en fika (en fika som dessvärre slutade med att vi båda hade lite ont i magen över männen vi har samt inte har i våra liv) och hade lite dödtid över innan hon skulle komma.
"Gött," tänkte jag, som ju desperat behöver ett par nya stövlar och något ballt att ha på mig i morgon (eftersom jag håller på att fullkomligt dö av tristess varje gång jag stoppar in huvudet i garderoben).
Jag gick in i varenda sko- och klädaffär på och runtom Kungsgatan och varje gång jag hittade en fin stövel eller top tänkte jag:
*Men vänta nu, behöver jag verkligen den här? Det är nog bättre att spara de där pengarna till något bättre ändå och sååå snygg är den ju i alla fall inte!*
Och sedan lämnade jag alla affärerna utan vare sig stövlar eller annat klädesplagg... VA?! WHAT'S WRONG WITH ME?
Vem är den här genomtänkta tjejen utan några färgglada shoppingkassar i sina händer och var har hon gjort av den spontana och inte så ekonomiska tjejen som jag trodde att jag var?
Det är ju faktiskt ett känt faktum ätt det är mycket lättare att känna sig lite nere om man kommer hem med påsar fulla av väl spenderade pengar än att komma hem med bara sin trasiga handväska att lägga på det tomma hallgolvet.
Som sagt. Något är defenitivt fel just nu, men jag kan inte sätta fingret på vad det är...
Så här fint hade jag det i alla fall på jobbet innan jag åkte in till stan och inte handlade någonting och fick ont i magen över mitt ibland så trassliga men ändå inte existerande så kallade kärleksliv.
Men jag fick fikat och spenderat tid med min älskade snygga väninna, så det var ju värt varenda krona jag sparade på att inte handla något samt tjuvåka på spårvagnen hem.
Jag vet inte vad det är som är felet ännu, men det är defenitivt något som inte stämmer och det oroar mig såklart.
Jag menar, efter alla dessa år som jag har levt med mig själv så har jag ju haft en skaplig chans att lära känna mig själv och veta hur jag fungerar.. Och då, som nu, ibland inte fungerar.
Just nu fungerar jag inte som jag ska över huvud taget och jag reagerar helt fel i alla möjliga olika situationer.
Det är precis som att min snabbt arbetande hjärna tänker en sak men den envisa kroppen gör en annan, och/eller tvärt om.
Jag skickar sms till folk jag absolut inte bör skicka sms till, jag äter mat fastän jag inte alls är särskilt hungrig, jag tjuvåker på spårvagnen fast jag är livrädd för att åka fast och idag, idag hände det som verkligen fick mig att bli orolig över min hälsa.
Jag skulle möta upp min snygga väninna i stan över en fika (en fika som dessvärre slutade med att vi båda hade lite ont i magen över männen vi har samt inte har i våra liv) och hade lite dödtid över innan hon skulle komma.
"Gött," tänkte jag, som ju desperat behöver ett par nya stövlar och något ballt att ha på mig i morgon (eftersom jag håller på att fullkomligt dö av tristess varje gång jag stoppar in huvudet i garderoben).
Jag gick in i varenda sko- och klädaffär på och runtom Kungsgatan och varje gång jag hittade en fin stövel eller top tänkte jag:
*Men vänta nu, behöver jag verkligen den här? Det är nog bättre att spara de där pengarna till något bättre ändå och sååå snygg är den ju i alla fall inte!*
Och sedan lämnade jag alla affärerna utan vare sig stövlar eller annat klädesplagg... VA?! WHAT'S WRONG WITH ME?
Vem är den här genomtänkta tjejen utan några färgglada shoppingkassar i sina händer och var har hon gjort av den spontana och inte så ekonomiska tjejen som jag trodde att jag var?
Det är ju faktiskt ett känt faktum ätt det är mycket lättare att känna sig lite nere om man kommer hem med påsar fulla av väl spenderade pengar än att komma hem med bara sin trasiga handväska att lägga på det tomma hallgolvet.
Som sagt. Något är defenitivt fel just nu, men jag kan inte sätta fingret på vad det är...
Så här fint hade jag det i alla fall på jobbet innan jag åkte in till stan och inte handlade någonting och fick ont i magen över mitt ibland så trassliga men ändå inte existerande så kallade kärleksliv.
Men jag fick fikat och spenderat tid med min älskade snygga väninna, så det var ju värt varenda krona jag sparade på att inte handla något samt tjuvåka på spårvagnen hem.
Så självklart
... "Nej fy! Jag är så slarvig med mina avlagda kläder. Jag borde ju vara en duktig medborgare och ta dem till Myrorna eller något liknande men jag orkar liksom inte. Det slutar oftast med att jag bara slänger dem."
"Mmmm", svarar mamman framför mig. "Jag är likadan. Men som sagt, man hjälper ju andra genom att ge kläderna till Myrorna."
Dottern som håller på att ta på sig ytterkläderna under vårt samtal:
"Men mamma... Äter myror kläder?"
"Mmmm", svarar mamman framför mig. "Jag är likadan. Men som sagt, man hjälper ju andra genom att ge kläderna till Myrorna."
Dottern som håller på att ta på sig ytterkläderna under vårt samtal:
"Men mamma... Äter myror kläder?"
Låt mig gör något.. VAD SOM HELST!
"Får jag sy en snuttefilt?" Hoppfulla ögon och kramande händer
Pedagog som är trött på 14 halvfärdiga arbeten i fritidslådan:
"Jo, men höll inte du på att sy något annat alldeles nyss?"
"Jo, det förstås." Besviken blick och en skrapande fot mot golvet.
Uppmuntrande fröken Babbel:
"Men du kan ju sy färdigt det först och så kan du sy en snuttefilt sedan."
"Men jag är färdig. Den är typ hemma redan." Hoppet tänds i ögonen igen...
"Då håller du ju inte på med något annat."
"Nej." Kort tystnad "Får jag sy en snuttefilt då?"
"Javisst, men en snuttefilt är ju inte så mycket att sy på."
"Jag kan ju alltid sy en ekorre!"
Pedagog som är trött på 14 halvfärdiga arbeten i fritidslådan:
"Jo, men höll inte du på att sy något annat alldeles nyss?"
"Jo, det förstås." Besviken blick och en skrapande fot mot golvet.
Uppmuntrande fröken Babbel:
"Men du kan ju sy färdigt det först och så kan du sy en snuttefilt sedan."
"Men jag är färdig. Den är typ hemma redan." Hoppet tänds i ögonen igen...
"Då håller du ju inte på med något annat."
"Nej." Kort tystnad "Får jag sy en snuttefilt då?"
"Javisst, men en snuttefilt är ju inte så mycket att sy på."
"Jag kan ju alltid sy en ekorre!"
Hårt jobbande elevassistent
Alla hjärtans dag bjöd på middag på Tranquilo med min lilla sambo.
Där satt vi, två bästa vänner, och drack vin och åt gudomligt god mat i vår ensamhet (så ensamna som man nu kan bli i en fullsatt restaurang).
Hon fick en chokladask av mig och romantiken låg tjock i luften... Eller så köpte jag den chokladasken för att jag visste att om jag inte gjorde det så skulle jag inte få någon choklad, och det ville jag ju.
Vi hade tänkt gå till Viktorias Hemlighet och njuta av fyra duktiga dj:s efter vår kulinariska matupplevelse, men bestämde oss efter ett tag att faktiskt gå hem och njuta av Hank Moody (Californication) med varsin dubbel espresso och chokladpraliner i soffan istället. Ett beslut som, efter att mysbyxorna åkt på och mascaran tvättats bort, kändes helt rätt.
Arbetsdagen idag startade jag med att hälsa på min underbara kollega (bögen i församlingen) på hans avdelning, över en kaffe och hemmagjord semla.
"Så då ska du på soultrain i helgen?" Han tar en stor klunk av sitt kaffe och tittar skeptiskt på mig över koppkanten.
"Nej, housetåget har jag ju sagt typ åtta gånger." (Det här är mannen som kallar Facebook för My Face).
"Ja, ja." säger han och viftar med handen mot mig.
"Men ni kan väl komma förbi på min fest innan ni går på det här housetrain eller vad det heter i alla fall."
"HOUSETÅGET! Och jo, det är nog mycket möjligt att vi gör".
Jag skrattar åt hans underbara ointresse och tar ett sista bett på min kalorifulla frukost innan jag beslutar mig för att gå upp till mig egen avdelning och börja jobba. (Eller blogga som det ju visst blev).
Jag får väl ta mitt pedagogiska ansvar och ta med de små liven till bamba och äta järpar innan vi går ut i solen...
Puss
Där satt vi, två bästa vänner, och drack vin och åt gudomligt god mat i vår ensamhet (så ensamna som man nu kan bli i en fullsatt restaurang).
Hon fick en chokladask av mig och romantiken låg tjock i luften... Eller så köpte jag den chokladasken för att jag visste att om jag inte gjorde det så skulle jag inte få någon choklad, och det ville jag ju.
Vi hade tänkt gå till Viktorias Hemlighet och njuta av fyra duktiga dj:s efter vår kulinariska matupplevelse, men bestämde oss efter ett tag att faktiskt gå hem och njuta av Hank Moody (Californication) med varsin dubbel espresso och chokladpraliner i soffan istället. Ett beslut som, efter att mysbyxorna åkt på och mascaran tvättats bort, kändes helt rätt.
Arbetsdagen idag startade jag med att hälsa på min underbara kollega (bögen i församlingen) på hans avdelning, över en kaffe och hemmagjord semla.
"Så då ska du på soultrain i helgen?" Han tar en stor klunk av sitt kaffe och tittar skeptiskt på mig över koppkanten.
"Nej, housetåget har jag ju sagt typ åtta gånger." (Det här är mannen som kallar Facebook för My Face).
"Ja, ja." säger han och viftar med handen mot mig.
"Men ni kan väl komma förbi på min fest innan ni går på det här housetrain eller vad det heter i alla fall."
"HOUSETÅGET! Och jo, det är nog mycket möjligt att vi gör".
Jag skrattar åt hans underbara ointresse och tar ett sista bett på min kalorifulla frukost innan jag beslutar mig för att gå upp till mig egen avdelning och börja jobba. (Eller blogga som det ju visst blev).
Jag får väl ta mitt pedagogiska ansvar och ta med de små liven till bamba och äta järpar innan vi går ut i solen...
Puss
Första... Andra... SÅLD!
Jag är visst värd pengar. Rätt mycket pengar, tycker jag nog.
Tydligen startar man med att vara värd 500 dollar och sen kan folk köpa och sälja en hur som helst. Låter ju sweet!
Fick reda på att folk köpslog över mig mig igår och hämtade såklart genast hem den här friends for sale grejen (sjukt nyfiken som jag ju är) på fejjan.
Och kolla! Folk har ju verkligen köpt mig... Min coola skateboardarkompis har, efter häftigt köpslående med den vackra fén, köpt mig för 30.099 dollars och är nu min "ägare".
Visserligen hände detta för typ sex månader sedan, så sådär vansinnigt eftertraktad är jag ju tydligen inte, men ändå... 30.000 dollar är väl inte så pjåkigt? Ha ha!
Tydligen startar man med att vara värd 500 dollar och sen kan folk köpa och sälja en hur som helst. Låter ju sweet!
Fick reda på att folk köpslog över mig mig igår och hämtade såklart genast hem den här friends for sale grejen (sjukt nyfiken som jag ju är) på fejjan.
Och kolla! Folk har ju verkligen köpt mig... Min coola skateboardarkompis har, efter häftigt köpslående med den vackra fén, köpt mig för 30.099 dollars och är nu min "ägare".
Visserligen hände detta för typ sex månader sedan, så sådär vansinnigt eftertraktad är jag ju tydligen inte, men ändå... 30.000 dollar är väl inte så pjåkigt? Ha ha!
Cutie McPretty kan bli din för bara lite mer än 30.099 dollars!
Flertalet svenska kvinnor jämte afsevärt antal män äro absolut nyktra och hafva icke behof af spritdrycker!
Idag när jag kom upp för att kopiera biljetterna till morgondagens filmfestival på jobbet stötte jag på vår ursnygga kurator som stod och skrattade med en gammal och maläten bok i handen.
Boken var från 1800-talet och handlade om spritdryckernas natur och verkningar.
Hon läste högt:
"Förgiftning genom spritdrycker är en sjukdom, som kallas alkoholism.
Den är dels akut d.v.s häftig, tillfällig, dels kronisk d.v.s långvarig.
Du har kanske med rädsla eller afsky har sett en "full" d.v.s rusig person som raglar fram på gatan eller måste redlös släpas till "kurran" eller hemmet betedde sig i ord, åthäfvor och gärning såsom en dåre eller led af häftigt illamående på grund af sin "fylla". En sådan person är akut spritförgiftad.
Vid den smygande kroniska spritförgiftningen (som vi fullt normala 30-åriga singlar förmodligen lider av) uppstår sjukdomar förnämligast i matsmältningsorganen, lefvern, hjärtat, njurarna och andningsvertygen..."
Vi bestämde oss genast för att kopiera upp detta uppslag från 1800-talet och ge till våra spritglada väninnor på 2000-talet.
Vidare står det i boken att:
1. vin är en svag spritdryck
2. ändock anbefalles väl afpassad måttlighet, annars säger bibeln att: Till och med vinet till slut hugger som en orm och stinger som en huggorm
Ho ho.. Rolig bok och jäkligt häftigt att de faktiskt hade sån koll på det tidiga 1800-talet...
Boken var från 1800-talet och handlade om spritdryckernas natur och verkningar.
Hon läste högt:
"Förgiftning genom spritdrycker är en sjukdom, som kallas alkoholism.
Den är dels akut d.v.s häftig, tillfällig, dels kronisk d.v.s långvarig.
Du har kanske med rädsla eller afsky har sett en "full" d.v.s rusig person som raglar fram på gatan eller måste redlös släpas till "kurran" eller hemmet betedde sig i ord, åthäfvor och gärning såsom en dåre eller led af häftigt illamående på grund af sin "fylla". En sådan person är akut spritförgiftad.
Vid den smygande kroniska spritförgiftningen (som vi fullt normala 30-åriga singlar förmodligen lider av) uppstår sjukdomar förnämligast i matsmältningsorganen, lefvern, hjärtat, njurarna och andningsvertygen..."
Vi bestämde oss genast för att kopiera upp detta uppslag från 1800-talet och ge till våra spritglada väninnor på 2000-talet.
Vidare står det i boken att:
1. vin är en svag spritdryck
2. ändock anbefalles väl afpassad måttlighet, annars säger bibeln att: Till och med vinet till slut hugger som en orm och stinger som en huggorm
Ho ho.. Rolig bok och jäkligt häftigt att de faktiskt hade sån koll på det tidiga 1800-talet...
Läkemedelshumor
Tänk att det finns viktigpettrar i vita rockar, som är helt smarta och så, som faktiskt har humor...
Ex ett:
LYRICA används för att behandla långvarig smärta som orsakats av en nervskada.
Då LYRICA inte bara hjälper mot värken utan även får fart på humöret har en viss (rätt saftig) lyckoeffekt bör du enligt Fass inte köra bil, sköta avancerade maskiner eller delta i andra aktiviteter som kan vara riskfyllda innan du vet hur denna medicinering påverkar din förmåga att utföra dessa aktiviteter.
Ha ha.. LYRICA... Ha ha!
Ex två:
STILNOCT (still knockt) är ett snabbverkande sömnmedel. Den tid du sover blir längre och risken för att du vaknar upp under natten minskar.
STILNOCT används som sömnmedel vid olika former av sömnstörningar, som svårigheter att somna, för tidigt uppvaknande eller för många nattliga uppvaknanden.
Ha ha...STILNOCT... Ha ha!
Ex ett:
LYRICA används för att behandla långvarig smärta som orsakats av en nervskada.
Då LYRICA inte bara hjälper mot värken utan även får fart på humöret har en viss (rätt saftig) lyckoeffekt bör du enligt Fass inte köra bil, sköta avancerade maskiner eller delta i andra aktiviteter som kan vara riskfyllda innan du vet hur denna medicinering påverkar din förmåga att utföra dessa aktiviteter.
Ha ha.. LYRICA... Ha ha!
Ex två:
STILNOCT (still knockt) är ett snabbverkande sömnmedel. Den tid du sover blir längre och risken för att du vaknar upp under natten minskar.
STILNOCT används som sömnmedel vid olika former av sömnstörningar, som svårigheter att somna, för tidigt uppvaknande eller för många nattliga uppvaknanden.
Ha ha...STILNOCT... Ha ha!
Så liten, men så mycket kärlek
Sportlov är inget äkta sportlov om man inte tar ut ungarna i skogen och låter dem tälja sin egen grillpinne, så det var precis vad vi gjorde idag.
Vi fixade pinnbrödsdeg och varm choklad på morgonen (skickade ner fyra snabba tjejer att hämta korv, bröd och ketchup i bamba) och tog sedan hela tåget av barn mot skogen där vi grillade, luntade och lekte ett par timmar.
När vi skulle gå hem frågade en av tjejerna:
"Åh, kan inte jag få släcka ljuset?" Med tindrande ögon.
*släcka ljuset* tänkte jag förbryllat och fattade inte riktigt vad hon menade, men sa:
"Visst, släck det du."
Ungen ställer sig upp och blåser för fulla lungor på den röda glöden... Som givetvis blev ännu rödare och glödande, varpå hon blåste ännu hårdare och... Ja, ni förstår händelseförloppet (och kan förmodligen se den skratt-frustande fröken Babbel som satt på sin stock, framför er)!
Sedan fick hon en påse i handen, som hon kunde hämta vatten från bäcken i, och döda glöden ordentligt.
Här ska eldas ordentligt innan grillningen!
Ivriga pinnbröd och korvar över den heta glöden.
Efter jobbet drog jag med sambon till det nya stallet och hjälpte till med hästinsläpp och ryktning, snabbt som vinden, sedan vi tog hennes systerdotter i bilen och åkte hem till Kogänget, kattlekar och myspys i soffan innan resten av tjejligan kom.
Underbara lilla varelse till sambo-systerdotter som nästan försvinner i vår vita soffa. (Det här var den enda stunden hon satt stilla, det fantastiska lilla yrvädret).
Här blir det nu storfika med systrar, barn, mostrar, siameser och mormödrar.
Vi fixade pinnbrödsdeg och varm choklad på morgonen (skickade ner fyra snabba tjejer att hämta korv, bröd och ketchup i bamba) och tog sedan hela tåget av barn mot skogen där vi grillade, luntade och lekte ett par timmar.
När vi skulle gå hem frågade en av tjejerna:
"Åh, kan inte jag få släcka ljuset?" Med tindrande ögon.
*släcka ljuset* tänkte jag förbryllat och fattade inte riktigt vad hon menade, men sa:
"Visst, släck det du."
Ungen ställer sig upp och blåser för fulla lungor på den röda glöden... Som givetvis blev ännu rödare och glödande, varpå hon blåste ännu hårdare och... Ja, ni förstår händelseförloppet (och kan förmodligen se den skratt-frustande fröken Babbel som satt på sin stock, framför er)!
Sedan fick hon en påse i handen, som hon kunde hämta vatten från bäcken i, och döda glöden ordentligt.
Här ska eldas ordentligt innan grillningen!
Ivriga pinnbröd och korvar över den heta glöden.
Efter jobbet drog jag med sambon till det nya stallet och hjälpte till med hästinsläpp och ryktning, snabbt som vinden, sedan vi tog hennes systerdotter i bilen och åkte hem till Kogänget, kattlekar och myspys i soffan innan resten av tjejligan kom.
Underbara lilla varelse till sambo-systerdotter som nästan försvinner i vår vita soffa. (Det här var den enda stunden hon satt stilla, det fantastiska lilla yrvädret).
Här blir det nu storfika med systrar, barn, mostrar, siameser och mormödrar.
Bjuder lite på min dumhet
Man lär sig något nytt varje dag.
Idag har jag återigen lärt mig att jag är en komplett idiot när det kommer till datorer, plus att jag har lärt mig hur man avinstallerar ett program.
Min diskussion på msn med brorsan tidigare idag:
Jag säger(efter att ha fått en påminnelse om att uppgradera min prenumeration på Anivirus):
VA, måste man KÖPA virusskydd?
Det är ju svindyrt!
Bror säger:
Nja, surfa inte på en massa skitsidor bara.
Finns gratis med.
Jag säger:
Det tror jag inte att jag gör...
Bror säger:
Du får säkert en del "dumma" mail.
Jag säger:
Jag trodde att jag hade ett gratis men fick en prenumerationspåminnelse nu att mitt virusskydd gick ut om ett par dagar.
Bror säger:
Nej, du hade ett jag la in som var i ett år.
Jag säger:
jaha!
Jag säger:
Så vad gör jag nu?
Bror säger:
Du kan formatera om datorn och lägga in det igen.
Jag säger:
Låter ju lätt!
Bror säger:
Eller betala, eller leta upp något bra gratisex.
Jag säger:
Bra! Gratisex låter jättebra.
Var hittar man sånt?
Bror säger:
TROR detta är det vanligaste
Bror säger:
Jag säger:
Suveränt!
Jag säger:
Laddar ner nu. Tack
Bror säger:
Men tänk på att du måste ta bort din andra först!
Jag säger:
VA?
Bror säger:
Aldrig två antivirusprogram samtidigt.
Jag säger:
ojdå
Jag säger:
Hur gör man det då?
Bror säger:
Alltså innan du intstallerar.
Jag säger:
gör ju det nu...
Men avinstallerar först då.
Bror säger:
Du skall avinstallera Norton.
Jag säger:
Anti Norton heter det va?
Bror säger:
haha
Bror säger:
Nej, Norton Antivirus
Jag säger:
haha
Bror säger:
Finns typ avinstallera på startmenyn > Norton annars så får du gå in i kontrollpanelen > lägg till ta bort program,
Jag säger (under avinstallationen):
Den säger att det finns filer i karantän.. VAD MENAR DE MED DET???
Bror säger:
Att den hittat misstänkta virus som den spärrat.
Jag säger:
Tar bort det då...
Bror säger:
Kan vara "bra" filer
Jag säger:
fan...
Jag säger:
JAG VET JU INTE!
Jag kände mig modig och edgade genom att ta bort allting.
Hoppas att jag inte gjorde bort mig helt nu. hihi
Mr Amazing ligger i min soffa och klagar på hungrig mage så jag ska mata honom med lasagne och våra hembakade chocolate cheesecake muffins, som vi snabbt slevade ihop när lasagnen var i ugnen...
Ett gruppboende, fyra vänner och massor av känslor.
Det är verkligen helt magiskt bra och vackert som en saga, detta underbara program om de fyra vännerna i Köping.
Jag ligger i soffan med ett brett leende varje gång jag ser på det och jag mår helt bra i kroppen när sluttexterna och Mama Cass - Make your own kind of music (tyvärr alldeles för fort) kommer.
Filip Hammar är verkligen lite av ett tv-geni .
Go Tobbe, Micke, Linda och Mats.
You so totally rock
Nu ska jag fortsätta min söndagskväll med fantastiska Nip/Tuck och ta ett bett på sambons makrillmacka!
Jag ligger i soffan med ett brett leende varje gång jag ser på det och jag mår helt bra i kroppen när sluttexterna och Mama Cass - Make your own kind of music (tyvärr alldeles för fort) kommer.
Filip Hammar är verkligen lite av ett tv-geni .
Go Tobbe, Micke, Linda och Mats.
You so totally rock
Nu ska jag fortsätta min söndagskväll med fantastiska Nip/Tuck och ta ett bett på sambons makrillmacka!
Sockriga myntadrinkar och rumpfyllda händer
Grabbarna från Helsingborg har lämnat lägenheten och här sitter jag och tänker på hur jag borde gå och ta hand om köket, som efter vår enormous frukost, åter igen ser ut som Jerusalems förstörelse.
Men det är ju så tråååkigt att diska.
Fuckin' hate it...
Seriöst! Att diska, dammsuga, lägga pengar på margarin och missa spårvagnen måste ju vara något av det tråkigaste ändå.
Nä, disken får vackert vänta. Nu blir det Katie Melua i högtalarna och blogg till vännerna istället innan sambon kommer hem och vi åker till hennes underbara mormor på söndagsmiddag.
Killarna dundrade in i lägenheten igår kväll med sin breda skånska och glada humör, drack några öl och bytte kläder tre gånger medan jag smuttade på min latte.
Sedan drog de glada i hågen på sitt 30-årskalas ungefär samtidigt som jag tog sista klunken ur mitt latteglas.
Jag vet inte om det var de som var snabba eller jag som var långsam men kaffet var verkligen i glaset under hela tiden de var i lägenheten. Sjukt!
Sambon och jag avnjöt i vår ensamhet en spagetti och köttfärssåsmiddag med candlelight och rödvin innan vi, med våra vinglas, hamnade i soffan och kände oss allt annat än party.
Men vi tog oss i kragen (för det var ju lördag, och vad gör man som singel i Göteborg en lördagkväll om man inte går ut) och åkte hem till en vän för att se slutet av melodi-skit-festivalen.
Det enda som var viktigt för mig var att få se solstickan Björn Gustavsson. Denna underbara lilla 21-åring har fångat mitt hjärta med sina blonda lockar, barnsliga leende och fantastiska humor.
Att han sedan smackar av en helt briljant, egen tolkning av Haddaways- What Is Love gör ju inte att jag tycker mindre bra om honom. Nej, nej... Han bara växer!
Kvällen startar sedan på ett ovanligt glatt Tranquilo. Musiken var riktigt bra (inte alls de där hysteriska sambatonerna) med gött housebeat och Mojiton smakade superbt (kan man säga så) och jag trivdes väldigt bra där jag satt och gungade till musiken med en drink i handen och vackra vänner runtom mig.
Men Nivå lockade ändå på de andra, så vi lämnade de goda drinkarna på Tranquilo för päroncidern på Nivås uteterass...
Men även Nivå har sina glansdagar och gårdagen var defenitivt en av dem.
Jag träffade massor av härligt folk bland gamla säsongarkompisar och deras assnygga motorcykelåkande kompisar, handbollstjejerna, löst bekanta, kollegorna och såklart, Helsingborgkille, sambo och den underbara lilla fen som tyvärr lämnade oss för tidigt.
(För att inte tala om hur jag saknade min snygga väninna som jag ser alldeles för lite av nu för tiden. Fika i veckan honey)?
Sedan fanns där främlingar som trodde att det var ok to grab my ass med båda händerna och främlingar som med en förvånad min fick veta att det är fan inte ok to grab my ass med båda händerna.
Kvällen avslutas (med resten av hela Avenyns besökare) på kebabhouse, vilket var ett kärt återseende då vi inte varit där sedan i somras, innan vi tog en taxi och åkte hem.
Att inte Göteborgs taxichaufförer lärt sig ännu, att de inte kan lura mig när det kommer till fast pris och svarta eller vita pengar, är för mig ett under.
Jag har nog haft den diskussionen med de flesta nu och jag vinner ju alltid, så som vi ju faktiskt alltid gör i min familj!
Jag menar: Generellt sätt har jag alltid rätt!
Nej, nu hinner jag verkligen inte mer.
Måste duscha av mig gårdagen innan middagen med sambons familj.
Som de rutinerade värdinnorna vi är, sambon och jag, gav vi killarna varsin säng och sov sedan själva på soffan.
Men det är ju så tråååkigt att diska.
Fuckin' hate it...
Seriöst! Att diska, dammsuga, lägga pengar på margarin och missa spårvagnen måste ju vara något av det tråkigaste ändå.
Nä, disken får vackert vänta. Nu blir det Katie Melua i högtalarna och blogg till vännerna istället innan sambon kommer hem och vi åker till hennes underbara mormor på söndagsmiddag.
Killarna dundrade in i lägenheten igår kväll med sin breda skånska och glada humör, drack några öl och bytte kläder tre gånger medan jag smuttade på min latte.
Sedan drog de glada i hågen på sitt 30-årskalas ungefär samtidigt som jag tog sista klunken ur mitt latteglas.
Jag vet inte om det var de som var snabba eller jag som var långsam men kaffet var verkligen i glaset under hela tiden de var i lägenheten. Sjukt!
Sambon och jag avnjöt i vår ensamhet en spagetti och köttfärssåsmiddag med candlelight och rödvin innan vi, med våra vinglas, hamnade i soffan och kände oss allt annat än party.
Men vi tog oss i kragen (för det var ju lördag, och vad gör man som singel i Göteborg en lördagkväll om man inte går ut) och åkte hem till en vän för att se slutet av melodi-skit-festivalen.
Det enda som var viktigt för mig var att få se solstickan Björn Gustavsson. Denna underbara lilla 21-åring har fångat mitt hjärta med sina blonda lockar, barnsliga leende och fantastiska humor.
Att han sedan smackar av en helt briljant, egen tolkning av Haddaways- What Is Love gör ju inte att jag tycker mindre bra om honom. Nej, nej... Han bara växer!
Kvällen startar sedan på ett ovanligt glatt Tranquilo. Musiken var riktigt bra (inte alls de där hysteriska sambatonerna) med gött housebeat och Mojiton smakade superbt (kan man säga så) och jag trivdes väldigt bra där jag satt och gungade till musiken med en drink i handen och vackra vänner runtom mig.
Men Nivå lockade ändå på de andra, så vi lämnade de goda drinkarna på Tranquilo för päroncidern på Nivås uteterass...
Men även Nivå har sina glansdagar och gårdagen var defenitivt en av dem.
Jag träffade massor av härligt folk bland gamla säsongarkompisar och deras assnygga motorcykelåkande kompisar, handbollstjejerna, löst bekanta, kollegorna och såklart, Helsingborgkille, sambo och den underbara lilla fen som tyvärr lämnade oss för tidigt.
(För att inte tala om hur jag saknade min snygga väninna som jag ser alldeles för lite av nu för tiden. Fika i veckan honey)?
Sedan fanns där främlingar som trodde att det var ok to grab my ass med båda händerna och främlingar som med en förvånad min fick veta att det är fan inte ok to grab my ass med båda händerna.
Kvällen avslutas (med resten av hela Avenyns besökare) på kebabhouse, vilket var ett kärt återseende då vi inte varit där sedan i somras, innan vi tog en taxi och åkte hem.
Att inte Göteborgs taxichaufförer lärt sig ännu, att de inte kan lura mig när det kommer till fast pris och svarta eller vita pengar, är för mig ett under.
Jag har nog haft den diskussionen med de flesta nu och jag vinner ju alltid, så som vi ju faktiskt alltid gör i min familj!
Jag menar: Generellt sätt har jag alltid rätt!
Nej, nu hinner jag verkligen inte mer.
Måste duscha av mig gårdagen innan middagen med sambons familj.
Som de rutinerade värdinnorna vi är, sambon och jag, gav vi killarna varsin säng och sov sedan själva på soffan.
I badet med Saddam och Bin Laden
Fredag kväll var sådär härligt lugn som bara en hemmakväll med sin sambo kan bli.
Vi städade lägenheten och badade katterna.
Hallon jamade högt i duschen, i hopp om att någon skulle höra henne och komma och rädda henne från den uppenbarligt helt galna människan som satt naken på golvet och hällde vatten på henne.
Ja, det är nog en härlig syn när jag badar mina små djur, där jag sitter på knä i duschen med en alldeles förtvivlad och löddrande katt framför mig.
Stackars Hallon... En högst förnedrande upplevelse för en lady som henne.
Efter bad, städ och fiskmiddag känner vi oss oerhört kulturella och bestämmer oss för att titta på en fransk film samtidigt som vi mumsar chokladpudding med grädde.
Filmen börjar och vi lägger oss tillrätta i soffan. Sambon mot soffkanten och jag över sambon med kuddar, katter och filtar all over.
Jag tror jag var kulturell i ungefär fem minuter innan jag drömde härliga drömmar om öppna landskap och flygande får.
Vi städade lägenheten och badade katterna.
Hallon jamade högt i duschen, i hopp om att någon skulle höra henne och komma och rädda henne från den uppenbarligt helt galna människan som satt naken på golvet och hällde vatten på henne.
Ja, det är nog en härlig syn när jag badar mina små djur, där jag sitter på knä i duschen med en alldeles förtvivlad och löddrande katt framför mig.
Stackars Hallon... En högst förnedrande upplevelse för en lady som henne.
Efter bad, städ och fiskmiddag känner vi oss oerhört kulturella och bestämmer oss för att titta på en fransk film samtidigt som vi mumsar chokladpudding med grädde.
Filmen börjar och vi lägger oss tillrätta i soffan. Sambon mot soffkanten och jag över sambon med kuddar, katter och filtar all over.
Jag tror jag var kulturell i ungefär fem minuter innan jag drömde härliga drömmar om öppna landskap och flygande får.
Klockan 23.00 slutar filmen och vi vaknar båda två och masar oss in till sängarna där vi stensomnar och sover ända till 09.30i morse.
Utvilade tjejer som åt en underbar frukost, städade det sista och tog en härlig promenad till vår favvoklädaffär (utan att köpa något), systemet och mataffären för att köpa upp oss inför kvällen då vi får övernattningsbesök från Helsingborg.
Nu blir det fika i stan en sväng.
Puss
Gratisreklam
Ibland är ödet härligt.
Torsdag är den dagen då jag spenderar min eftermiddag på en annan avdelning och idag var inget undantag.
På min ordinarie avdelning hade vi planering på rasten idag så någon sådan hade jag inte haft när jag gick över till barngrupp nummer två.
Inte för att jag haft en särskilt jobbig dag, inte alls, men det suger ändå energi att vara med 28 livliga ungar en hel dag, så det är skönt att få den där halvtimman mitt på dan.
I alla fall så kände jag mig väldigt trött och gäspade stort och upprepande (de stackars barnen satt och kippade efter luft likt levande fiskar på land, då mina enorma gäspningar tog allt syre i rummet) när jag kom till eftermiddagsjobbet.
Min ena kollega hade varit tvungen att hämta sin son som nu var med på fritids och jag fick på något sätt dåligt samvete för att hon skulle stänga och vara sen trots att hon hade sin son med och allt.
Å ena sidan var jag ju grymmetrött och ville åka hem men å andra sidan så ska jag ju iväg på galej ikväll och orkar man det, så orkar man jobba, varpå jag frågar henne om hon ville gå hem så kunde jag stänga.
Torsdag är den dagen då jag spenderar min eftermiddag på en annan avdelning och idag var inget undantag.
På min ordinarie avdelning hade vi planering på rasten idag så någon sådan hade jag inte haft när jag gick över till barngrupp nummer två.
Inte för att jag haft en särskilt jobbig dag, inte alls, men det suger ändå energi att vara med 28 livliga ungar en hel dag, så det är skönt att få den där halvtimman mitt på dan.
I alla fall så kände jag mig väldigt trött och gäspade stort och upprepande (de stackars barnen satt och kippade efter luft likt levande fiskar på land, då mina enorma gäspningar tog allt syre i rummet) när jag kom till eftermiddagsjobbet.
Min ena kollega hade varit tvungen att hämta sin son som nu var med på fritids och jag fick på något sätt dåligt samvete för att hon skulle stänga och vara sen trots att hon hade sin son med och allt.
Å ena sidan var jag ju grymmetrött och ville åka hem men å andra sidan så ska jag ju iväg på galej ikväll och orkar man det, så orkar man jobba, varpå jag frågar henne om hon ville gå hem så kunde jag stänga.
Det är trevligt att erbjuda någon hjälp när man ser hur uppskattat det är. Hela hon lös upp och jag kände mig genast mycket piggare.
Nu visade det sig så illa att det eventuellt skulle vara barn kvar till 18.30 och så sent kunde jag tyvärr inte stanna (eftersom galejet var ivägen). Jag trodde hon jobbade till 17.30 och då skulle jag precis hinna hem och duscha innan jag mötte upp de andra.
Men nu till det härliga ödet.
Nästan alla barn går helt plötsligt hem och kvar sitter min kollega och jag och skojar om Carola och andra stora världsliga vesäntligheter över varsin kopp med guds gåva till oss pedagoger -Kaffe! (Inte för att jag på något sätt tror på gud, men gud ska veta att jag tror på kaffe).
"Men herregud," säger hon när jag (med ett fett leende, eftersom flickan som jobbar med tråden ser EXAKT ut som musen i askungen när denne trär den enorma nålen med sin smala arm) sitter och trär tråd på en nål till en färgglad garnboll.
"Här är ju jättelugnt och jag var ju inställd på att jobba till 18.30. Vi vet ju fortfarande inte om det blir så sent, och blir det 17.30 så är det fortfarande tidigt för mig. Gå hem du istället och njut av en tidig dag."
Jag behövde i ärlighetens namn inte tänka två gånger över att ta beslutet att stanna kvar och se om jag ens kunde stänga eller gå hem lite tidigare och göra viktigheter som att blogga, msn:a och kolla fejjan innan kvällens festligheter.
Jag tog på mig jackan, tackade för mig och cyklade hem. (Handlade den obligatoriska hallonjuicen, bröd och dill på vägen bara).
Så istället för att jobba till 17.30 tog jag min rosa cykel redan innan 16.00... Fint va?!
Ikväll är det :
PREMIÄR!
Trött på Avenyn?
Kniper det i plånboken?
Känns Bob Sinclar & Carola överstökat?
Frågorna är många, svaret är ensamt.
Varje Torsdag berättar vi en hemlighet.
En hemlighet om bra musik för alla smaker, från den svängigaste discon, till
den djupaste tech-housen, till den fetaste 90-talshiphopen, utmålad på två
våningar.
En hemlighet om fingertoppskänsla, en stämning som går att ta på.
En hemlighet om en samlingsplats för de människor som tycker det är skönt
med en avslappnad och familjär miljö.
Premiärkvällens soundselectors :
* Christian Dahlman -
En rutinerad trendsättare, en riktig Göteborgsikon. Tidigare @ :
Club Mook, Tranquilo, Respekt, Main, Ish, Stearin m.m.
* Mike The Greek -
Göteborgs kanske mest mångasidiga DJ, från disco till electrohouse. Tidigare @ :
Respekt, Heaven 23, Friday Feeling, Sticky Fingers, m.m.
* Axloh -
Ung ikon för Göteborgs klubbliv, ett välkänt ansikte bakom skivspelarna. Tidigare @ :
BLVD, Ice Cream Parlour, Respekt, Nivå, Heaven 23, Berså m.m.
* Mikael Weermets -
Placerad 6a i "Nordics Most Popular DJ 2007", 1a i Sverige. Tidigare @ :
Tisdagsklubben, Housetåget, Sturecompagniet, Park Lane, Deep m.m
Vill du veta en hemlighet?
Vi bjuder på fri entré, hela kvällen. Bara du lovar att dyka upp!
PREMIÄR TORSDAG 7:E Feb!
Viktorias Hemlighet - Torsdagar från 21.00 @ Restaurang Viktoria
Viktoriagatan 2B
411 25 Göteborg
Tel 031-13 88 00
[email protected]
Jag tror på att det kan bli en najs kväll (att en snygg handyman står bakom en av skivspelarna och ger oss lite ögongodis gör ju inte saken så mycket sämre heller hehe) och vi träffas över en öl på Vasastan innan om någon känner sig ensam ikväll ;)
PREMIÄR!
Trött på Avenyn?
Kniper det i plånboken?
Känns Bob Sinclar & Carola överstökat?
Frågorna är många, svaret är ensamt.
Varje Torsdag berättar vi en hemlighet.
En hemlighet om bra musik för alla smaker, från den svängigaste discon, till
den djupaste tech-housen, till den fetaste 90-talshiphopen, utmålad på två
våningar.
En hemlighet om fingertoppskänsla, en stämning som går att ta på.
En hemlighet om en samlingsplats för de människor som tycker det är skönt
med en avslappnad och familjär miljö.
Premiärkvällens soundselectors :
* Christian Dahlman -
En rutinerad trendsättare, en riktig Göteborgsikon. Tidigare @ :
Club Mook, Tranquilo, Respekt, Main, Ish, Stearin m.m.
* Mike The Greek -
Göteborgs kanske mest mångasidiga DJ, från disco till electrohouse. Tidigare @ :
Respekt, Heaven 23, Friday Feeling, Sticky Fingers, m.m.
* Axloh -
Ung ikon för Göteborgs klubbliv, ett välkänt ansikte bakom skivspelarna. Tidigare @ :
BLVD, Ice Cream Parlour, Respekt, Nivå, Heaven 23, Berså m.m.
* Mikael Weermets -
Placerad 6a i "Nordics Most Popular DJ 2007", 1a i Sverige. Tidigare @ :
Tisdagsklubben, Housetåget, Sturecompagniet, Park Lane, Deep m.m
Vill du veta en hemlighet?
Vi bjuder på fri entré, hela kvällen. Bara du lovar att dyka upp!
PREMIÄR TORSDAG 7:E Feb!
Viktorias Hemlighet - Torsdagar från 21.00 @ Restaurang Viktoria
Viktoriagatan 2B
411 25 Göteborg
Tel 031-13 88 00
[email protected]
Jag tror på att det kan bli en najs kväll (att en snygg handyman står bakom en av skivspelarna och ger oss lite ögongodis gör ju inte saken så mycket sämre heller hehe) och vi träffas över en öl på Vasastan innan om någon känner sig ensam ikväll ;)
Genialiskt bra
Nu ligger det på min hårddisk tre helt fantastiska album med Kimya Dawson och soundtracket till Juno (tack bror)!
"If I was a flower growing wild and free
All I'd want is you to be my sweet honey bee.
And if I was a tree growing tall and green
All I'd want is you to shade me and be my leaves"
- Barry Louis Polisar
"If I was a flower growing wild and free
All I'd want is you to be my sweet honey bee.
And if I was a tree growing tall and green
All I'd want is you to shade me and be my leaves"
- Barry Louis Polisar
Lycka
Herregud, vilket fantastiskt jobb jag har. Det är ju verkligen helt sjukt!
Idag var det sista simningen med tvåorna och vi, "fröken" och jag, har i smyg för barnen samlat in 40 kronor per barn från föräldrarna som vi skulle ha till en överraskningsfika efter simningen.
Ungarna fick basta och ta det lugnt eftersom vi dealat till oss en senare bambatid och nu hade gott om tid, istället för stressen som vanligen är efter onsdagssimningen, för att hinna till bamba.
Jag satt inne i tjejernas bastu en stund och småpratade med dem om allt och inget och sedan var jag även hos dem när de bytte om efter duschen (eftersom jag inte bastade lika länge och var färdig innan dem).
Det var så mysig stämning och vi skojade, busade och skrattade med varandra.
När alla var klara möttes vid utanför och gick mot spårvagnen där jag vänder mig mot min kollega:
"Nä, men vad säger du fröken? Jag är lite fikasugen... Är inte du det?"
"Joo." Hon vänder sig mot barnen.
"Är inte ni lite fikasugna efter allt simmande? Ska vi inte gå in på Frölunda Torg och ta en liten fika?"
"JAAAAAA!" ropar barnen i kör, och vi går i samlad trupp in på ett fik.
Barnen är i extas och hoppar runt bland bullar och kakor och räknar febrilt på vad de ska välja för att få ut absolut så mycket som möjligt på sina 40 kronor.
Det blev ca två bullar och en festis per barn.
Själv mumsar jag i mig en en grov ostfralla, en Mozartkula och en latte.
Efter fikat delade vi ut ett diplom till alla lyckliga och bullfyllda barn runt bordet.
Ett diplom för att de klarat vår lilla simskola med sådan bravur. Jag är så stolt över att få vara deras fröken. Underbara ungar som alltid lyssnar och sköter sig exemplariskt när vi är iväg.
Sedan promenerade vi hela vägen från Marklandsgatan till skolan och dansade och sjöng, höll om varandra och skojade.
Jag tog en av tjejernas hand till mick och körde mitt allra rockigaste Carola-program när vinden blåste som bäst i mitt hår. Hur uppskattat som helst vill jag lova ;)
Jag och min kollega påminde varandra att vi verkligen har världens bästa jobb. INGET kan ju slå den förmiddagen som vi just har haft.
Nu ska jag ta ner sju mätta nio-åringar till bamba för att äta lite rinsgrynsgröt.
Chip!
Idag var det sista simningen med tvåorna och vi, "fröken" och jag, har i smyg för barnen samlat in 40 kronor per barn från föräldrarna som vi skulle ha till en överraskningsfika efter simningen.
Ungarna fick basta och ta det lugnt eftersom vi dealat till oss en senare bambatid och nu hade gott om tid, istället för stressen som vanligen är efter onsdagssimningen, för att hinna till bamba.
Jag satt inne i tjejernas bastu en stund och småpratade med dem om allt och inget och sedan var jag även hos dem när de bytte om efter duschen (eftersom jag inte bastade lika länge och var färdig innan dem).
Det var så mysig stämning och vi skojade, busade och skrattade med varandra.
När alla var klara möttes vid utanför och gick mot spårvagnen där jag vänder mig mot min kollega:
"Nä, men vad säger du fröken? Jag är lite fikasugen... Är inte du det?"
"Joo." Hon vänder sig mot barnen.
"Är inte ni lite fikasugna efter allt simmande? Ska vi inte gå in på Frölunda Torg och ta en liten fika?"
"JAAAAAA!" ropar barnen i kör, och vi går i samlad trupp in på ett fik.
Barnen är i extas och hoppar runt bland bullar och kakor och räknar febrilt på vad de ska välja för att få ut absolut så mycket som möjligt på sina 40 kronor.
Det blev ca två bullar och en festis per barn.
Själv mumsar jag i mig en en grov ostfralla, en Mozartkula och en latte.
Efter fikat delade vi ut ett diplom till alla lyckliga och bullfyllda barn runt bordet.
Ett diplom för att de klarat vår lilla simskola med sådan bravur. Jag är så stolt över att få vara deras fröken. Underbara ungar som alltid lyssnar och sköter sig exemplariskt när vi är iväg.
Sedan promenerade vi hela vägen från Marklandsgatan till skolan och dansade och sjöng, höll om varandra och skojade.
Jag tog en av tjejernas hand till mick och körde mitt allra rockigaste Carola-program när vinden blåste som bäst i mitt hår. Hur uppskattat som helst vill jag lova ;)
Jag och min kollega påminde varandra att vi verkligen har världens bästa jobb. INGET kan ju slå den förmiddagen som vi just har haft.
Nu ska jag ta ner sju mätta nio-åringar till bamba för att äta lite rinsgrynsgröt.
Chip!
Spontaneous girls
Efter att det gått 5 minuter in på fimen (Juno- oväntat bra film, där filmmusiken var HELT FANTASTISK) hade jag och sambon ätit upp vårat godis.
Vi var väldigt rutinerade och köpte en stor påse med naturgodis på hungrig mage. Det sa bara schwoop så var den välfyllda papperspåsen bara några nötsmulor i botten.
Vår snygga väninna hade kvar sin påse lite längre, men efter en halvtimma kvider hon:
"Åh, jag mår illa," och knycklar ihop sin påse. Men i exakt samma andetag och efter att ha slängt ner pappersknycklet på golvet, säger hon med panik irösten:
"VAR är mina pop corn?"
Jag hickar till av skratt på min stol och sambon ger henne pop cornlådan...
En liten stund senare kommer det en zoo-tablettask vandrandes. Den hade hon visst fått på köpet. Ha ha!
Det finns en mage för allt, enligt min snygga väninna. En mage för mat, en för godis, en för pop corn osv...
Min egen mage var full av nötter och M&M:s så där fanns det ingen plats för vare sig pop corn eller röda apor från en tablettask.
Ska ni på bio snart och inte är ute efter en film där många människor dör fort, så kan jag varmt rekommendera Juno!
Om inte annat så se den för soundtrackets skull...
Vi var väldigt rutinerade och köpte en stor påse med naturgodis på hungrig mage. Det sa bara schwoop så var den välfyllda papperspåsen bara några nötsmulor i botten.
Vår snygga väninna hade kvar sin påse lite längre, men efter en halvtimma kvider hon:
"Åh, jag mår illa," och knycklar ihop sin påse. Men i exakt samma andetag och efter att ha slängt ner pappersknycklet på golvet, säger hon med panik irösten:
"VAR är mina pop corn?"
Jag hickar till av skratt på min stol och sambon ger henne pop cornlådan...
En liten stund senare kommer det en zoo-tablettask vandrandes. Den hade hon visst fått på köpet. Ha ha!
Det finns en mage för allt, enligt min snygga väninna. En mage för mat, en för godis, en för pop corn osv...
Min egen mage var full av nötter och M&M:s så där fanns det ingen plats för vare sig pop corn eller röda apor från en tablettask.
Ska ni på bio snart och inte är ute efter en film där många människor dör fort, så kan jag varmt rekommendera Juno!
Om inte annat så se den för soundtrackets skull...
Badvaktshopp
Jag har nyss duschat, där jag skrubbade mig ordentligt, gjorde inpackning på håret och rakade mig len och mjuk, varpå jag nu sitter här framför datorn soft som en barnrumpa och luktar väldigt fräscht och gott, och ändå är det bara tisdag.
MEN, till saken hör ju, att det inte är vilken tisdag som helst..
Nej, nej! Det är ju fettisdag och det måste firas å det allra högtidligaste med nyrakade ben och tvättmedelsdoftande kläder!
Eller så är det så, att mitt hår var fett som en Sibyllahamburgare och benen såg ut som en mindre stubbåker när jag klev in i duschen, så jag bestämde mig för att köra helgprogrammet, trots att det bara är tisdag.
Sedan ska vi ju faktiskt till simhallen med kidsen i morgon igen, och vem vet. Kanske dyker det upp en het badvakt den här gången...
Eller inte! Men fina ben kommer jag ju att ha...
Jag köpte med mig två mulliga semlor till mig och sambon, på väg hem från jobbet idag.
Två små underbara mandelmassafyllda underverk som nu står i kylen och väntar på sin domedag i en vit bageripåse.
Men sambon är i stallet nu och när hon kommer hem ska vi till Partille och hämta tre biocheckar eftersom vi plötsligt blev bjudna på bio, sambon, vår snygga väninna och jag. Hur trevligt som helst, men när ska vi hinna äta våra semlor?
Det får bli inatt när vi kommer hem från bion... Eller i morgon kväll, i lugn och ro med en krämig latte bredvid!
Oh lord! *ryser av välbehag*Jag lägger min röst på morgondagen och latten!
Smackade av ett kort med webcamen... Osminkad, men ack så ren!
Blandade småhopp!
Åhhh! Kommer ni ihåg detta mästerverk?
http://www.youtube.com/watch?v=GIFJHYUrcfE
Herregud, vad roligt det är...
Vi har det fartfyllda långa bandprogrammet och den fina tekniska balansbommen
Vi har spännande ryggvändare... Och så en till... OCH SÅ VÄNDER HAN OCH GÖR EN RYGGVÄNDARE ÅT ANDRA HÅLLET.
Den berömda filipinska rondellen med raka armar och vakumhopp är inte heller att förakta..
För att inte TALA om vinkelvolten.
Titta och njut!
http://www.youtube.com/watch?v=GIFJHYUrcfE
Herregud, vad roligt det är...
Vi har det fartfyllda långa bandprogrammet och den fina tekniska balansbommen
Vi har spännande ryggvändare... Och så en till... OCH SÅ VÄNDER HAN OCH GÖR EN RYGGVÄNDARE ÅT ANDRA HÅLLET.
Den berömda filipinska rondellen med raka armar och vakumhopp är inte heller att förakta..
För att inte TALA om vinkelvolten.
Titta och njut!
Cornflakes, ägg, godis och porr
"Ååååh, vad jag vill ha thaimat," kvider min snygga väninna ynkligt efter att vi kramat om varandra vid spårvagnen.
"Mmm, det ska du få, men först handlar vi dodis," säger jag med godisvattnande mun.
Efter att ha plockat två påsar med härligt färgglada kalorimonster (i min påse finns det i och för sig mest brunt och svart) går vi tuggandes och smaskandes (har ni testat att tugga godis, prata och promenera samtidigt någon gång? Man (läs jag) blir helt anfådd) på vårt godis, mot thairestaurangen... -SOM ÄR STÄNGD!
"Neeeeeeeeej!" Ropar min snygga vän förtvivlat. "Vad ska jag äta nu?"
Vi gick in på restaurangen bredvid, men de hade inget lockande på glutenfritt-bordet så vi bestämde oss för att fixa något hemma istället.
Efter en titt i kyl, skåp och frys valde min underbara väninna att äta cornflakes med mjölk och jorgubbar, samt ett kokt ägg innan attacken mot godiset.
Vad är väl thai mot den här inbjudande skålen med cornflakes?
Så nu sitter vi och äter socker, zappar mellan Fuck for the forest på 5:an, Prinsar och prinsessor på 4:an och Simpsons på 6:an (vi är väl lite oense på vad vi vill titta på) och skvallrar så som bara tjejer kan.
En underbar qualitytime med min snygga väninna som jag ska lämna datorn för nu...
"Mmm, det ska du få, men först handlar vi dodis," säger jag med godisvattnande mun.
Efter att ha plockat två påsar med härligt färgglada kalorimonster (i min påse finns det i och för sig mest brunt och svart) går vi tuggandes och smaskandes (har ni testat att tugga godis, prata och promenera samtidigt någon gång? Man (läs jag) blir helt anfådd) på vårt godis, mot thairestaurangen... -SOM ÄR STÄNGD!
"Neeeeeeeeej!" Ropar min snygga vän förtvivlat. "Vad ska jag äta nu?"
Vi gick in på restaurangen bredvid, men de hade inget lockande på glutenfritt-bordet så vi bestämde oss för att fixa något hemma istället.
Efter en titt i kyl, skåp och frys valde min underbara väninna att äta cornflakes med mjölk och jorgubbar, samt ett kokt ägg innan attacken mot godiset.
Vad är väl thai mot den här inbjudande skålen med cornflakes?
Så nu sitter vi och äter socker, zappar mellan Fuck for the forest på 5:an, Prinsar och prinsessor på 4:an och Simpsons på 6:an (vi är väl lite oense på vad vi vill titta på) och skvallrar så som bara tjejer kan.
En underbar qualitytime med min snygga väninna som jag ska lämna datorn för nu...
Tårar och godis
Jag fick ett telefonsamtal nu.
Ett telefonsamtal som betydde oerhört mycket för mig och som gjorde att den klumpen jag haft i magen, i över en vecka, äntligen släppte.
Efter att vi lagt på luren rann tårarna tyst ner för kinderna och droppade ner på kudden där jag låg.
En del av dem rann för att jag blev så glad över att han ringde och bröt den (för mig) tryckta tystnaden, och en del av dem för de tråkiga nyheter han hade att berätta om sig själv.
Det var längesedan jag grät och det kändes nästan lite skönt att få släppa på det trycket lite.
Nu ska jag gå ner till spårvagnen och möta upp min snygga väninna som bråkat med en väldigt nära person och behöver lite godis och stöd.
Jag tänker på dig som ringde förut och jag hoppas att det finns andra lösningar.
Puss!
Ett telefonsamtal som betydde oerhört mycket för mig och som gjorde att den klumpen jag haft i magen, i över en vecka, äntligen släppte.
Efter att vi lagt på luren rann tårarna tyst ner för kinderna och droppade ner på kudden där jag låg.
En del av dem rann för att jag blev så glad över att han ringde och bröt den (för mig) tryckta tystnaden, och en del av dem för de tråkiga nyheter han hade att berätta om sig själv.
Det var längesedan jag grät och det kändes nästan lite skönt att få släppa på det trycket lite.
Nu ska jag gå ner till spårvagnen och möta upp min snygga väninna som bråkat med en väldigt nära person och behöver lite godis och stöd.
Jag tänker på dig som ringde förut och jag hoppas att det finns andra lösningar.
Puss!
Bullfitta
Vi bakade minibullar på avdelningen idag.
Minibullar som i morgon ska förvandlas till fantastiska små minisemlor fullknökade med vaniljröra, (mandelmassa är nämligen högst förbjudet på Göteborgs skolor) grädde, florsocker och ev godisströssel, för att festa till det lite extra.
Till och börja med så hade vi missat att köpa laktosfri mjölk, varpå jag med min allra lenaste fjäskröst ringer till bamba och flörtar till mig några deciliter från dem.
Barnen rullar själva ihop sina små bollar och när det är dags att lägga in dem i ugnen kommer vi på att vi glömt det vi alltid glömmer när vi ska baka. -Ägg att pensla med!
Fördelen (eller EN av dem) med att jobba på fritids är att det finns så många villiga barnarbetare att ta hjälp av.
Vi lägger upp ett fat med smarriga kakor och ber en av pojkarna att gå ner till bamba med kakorna och säga att de(bambatjejerna) är helt underbara och hjälpsamma och fantastiska osv och att vi vill ge dem de här kakorna OCH att vi skulle behöva "låna" ett ägg.
"Jaha, så kakorna är som en muta," säger killen med ett leende.
"Ja, precis" svarar jag och min kollega i kör. "Du har fattat vad det går ut på, det här."
Efter en liten stund ringer telefonen och jag säger skrattande till min kollega:
"Nu ringer de från bamba, jag lovar!"
Hon tittar på telefondisplayen och skrattar hon med.
"Jaa, det är bamba. Du får ta det. Du har så bra kontakt med dem din fjäskis."
"Heeeej bamba"
"Den gubben gick inte!"
"Vadå? Tyckte ni inte om kakorna?" *blink blink*
"Jodå, men vi har inga ägg, så där fick ni tji."
"Attans. Men det var värt ett försök. Njut av kakorna så ringer jag igen om det är något mer vi behöver..."
Jag får ett skratt tillbaka innan vi lägger på och jag kallar till mig två tjejer som händelsevis/lyckligtvis råkar stå bredvid.
De blev givetvis själaglada när de fick en 20:a i handen för att gå till affären och köpa ägg till våra ungslängtande bullar... Slutet gott allting gott och det spred sig snabbt en underbar doft av nybakade bullar i korridoren.
Tillverkningen av bullarna var ett kapitel för sig och det skapades de mest fantastiska kreationer innan det slutligen blev runda bollar på plåtarna.
Här är en bulle som ser ut att vara tagen direkt ur en bildserie i Aktuell Rapport!
Efter baket och stöket kommer min lilla blondin fram till mig och väser:
"Fröken Babbel. Jag måste säga en sak till dig... NU!"
Hon tar tag i min hand och drar iväg mig ur klassrummet.
"Det är jätteviktigt och jag måste säga det bara till dig. INGEN annan får höra."
*Hjälp!* tänker jag. *Vad har hänt nu?*
Hon drar mig från rum till rum men det är inte tomt någonstans så hon går ut till toaletterna i korridoren, ställer sig mot väggen och tittar på mig med stora ögon.
"Så här är det."
*Ja ja. Fram med det nu...*
"Jag går på VÄRLDENS bästa skola och har VÄRLDENS bästa fröknar. Sen har jag VÄRLDENS bästa klasskamrater också. Men särskilt DU. Du är bäst. Jag vill ALDRIG sluta här."
"Jaah,"svarar jag allvarligt och sätter mig på huk framför henne med mina händer på hennes axlar.
"Jag tror faktiskt att du har rätt. Du GÅR nog på världens bästa skola och du har med all säkerhet VÄRLDENS bästa fröknar och klasskamrater. Lyckliga, lyckliga du!"
"Jag veeeet," skrattar hon och ger mig en kram innan hon springer före mig in till klassrummet, och mellanmålet igen.
Minibullar som i morgon ska förvandlas till fantastiska små minisemlor fullknökade med vaniljröra, (mandelmassa är nämligen högst förbjudet på Göteborgs skolor) grädde, florsocker och ev godisströssel, för att festa till det lite extra.
Till och börja med så hade vi missat att köpa laktosfri mjölk, varpå jag med min allra lenaste fjäskröst ringer till bamba och flörtar till mig några deciliter från dem.
Barnen rullar själva ihop sina små bollar och när det är dags att lägga in dem i ugnen kommer vi på att vi glömt det vi alltid glömmer när vi ska baka. -Ägg att pensla med!
Fördelen (eller EN av dem) med att jobba på fritids är att det finns så många villiga barnarbetare att ta hjälp av.
Vi lägger upp ett fat med smarriga kakor och ber en av pojkarna att gå ner till bamba med kakorna och säga att de(bambatjejerna) är helt underbara och hjälpsamma och fantastiska osv och att vi vill ge dem de här kakorna OCH att vi skulle behöva "låna" ett ägg.
"Jaha, så kakorna är som en muta," säger killen med ett leende.
"Ja, precis" svarar jag och min kollega i kör. "Du har fattat vad det går ut på, det här."
Efter en liten stund ringer telefonen och jag säger skrattande till min kollega:
"Nu ringer de från bamba, jag lovar!"
Hon tittar på telefondisplayen och skrattar hon med.
"Jaa, det är bamba. Du får ta det. Du har så bra kontakt med dem din fjäskis."
"Heeeej bamba"
"Den gubben gick inte!"
"Vadå? Tyckte ni inte om kakorna?" *blink blink*
"Jodå, men vi har inga ägg, så där fick ni tji."
"Attans. Men det var värt ett försök. Njut av kakorna så ringer jag igen om det är något mer vi behöver..."
Jag får ett skratt tillbaka innan vi lägger på och jag kallar till mig två tjejer som händelsevis/lyckligtvis råkar stå bredvid.
De blev givetvis själaglada när de fick en 20:a i handen för att gå till affären och köpa ägg till våra ungslängtande bullar... Slutet gott allting gott och det spred sig snabbt en underbar doft av nybakade bullar i korridoren.
Tillverkningen av bullarna var ett kapitel för sig och det skapades de mest fantastiska kreationer innan det slutligen blev runda bollar på plåtarna.
Här är en bulle som ser ut att vara tagen direkt ur en bildserie i Aktuell Rapport!
Efter baket och stöket kommer min lilla blondin fram till mig och väser:
"Fröken Babbel. Jag måste säga en sak till dig... NU!"
Hon tar tag i min hand och drar iväg mig ur klassrummet.
"Det är jätteviktigt och jag måste säga det bara till dig. INGEN annan får höra."
*Hjälp!* tänker jag. *Vad har hänt nu?*
Hon drar mig från rum till rum men det är inte tomt någonstans så hon går ut till toaletterna i korridoren, ställer sig mot väggen och tittar på mig med stora ögon.
"Så här är det."
*Ja ja. Fram med det nu...*
"Jag går på VÄRLDENS bästa skola och har VÄRLDENS bästa fröknar. Sen har jag VÄRLDENS bästa klasskamrater också. Men särskilt DU. Du är bäst. Jag vill ALDRIG sluta här."
"Jaah,"svarar jag allvarligt och sätter mig på huk framför henne med mina händer på hennes axlar.
"Jag tror faktiskt att du har rätt. Du GÅR nog på världens bästa skola och du har med all säkerhet VÄRLDENS bästa fröknar och klasskamrater. Lyckliga, lyckliga du!"
"Jag veeeet," skrattar hon och ger mig en kram innan hon springer före mig in till klassrummet, och mellanmålet igen.
Jag bara ler där jag går bakom henne och fortsätter att fixa med mellis...
Ni anar inte hur glada ni är att jag är här idag!
Oj, oj, oj vilken lördagsnatt vi smackade in igår, sambon och jag.
Först var det ju ett 30-årskalas fullknökat av skratt och tokigheter.
Jag fick ett litet uppdrag när jag kom innanför dörrarna till festen, i vilket jag under middagen skulle resa mig upp och fråga om det fanns några villiga singelkillar som ville ligga med mig.
Jag är ju som sagt, inte den som är den, utan reser mig upp och fångar allas uppmärksamhet en bit in på maten.
En snabb rekning av killarna i lokalen sade mig dock att de som inte hade en flickvän hängandes på armen var istället soooo gay, varpå jag under mitt tal ändrade det till om någon var villig över huvud taget.
En av killarna förstod inte riktigt att detta var ett skämt (förmodligen för att de andra som fick uppdrag inte tog sitt festliga ansvar och gjorde bort sig själva inför ca 50 främlingar) utan ringde in sin singel-lillebror på 24 år.
En singel-lillebror som ju mycket riktigt kom till festen frampå småtimmarna och hoppades på att få ligga med den så tydligt villiga svarthåriga tjejen, varpå jag hade en blond liten 24-åring på två meters avstånd resten av kvällen.
Jag är 30 plus nu (eller 30 år och 13 dagar). Jag gör inte 24 åringar längre...
En bit in på kvällen kommer min underbara kollega (även kallad bögen i församlingen av oss kollegor) fram med en drink fullproppad med jordgubbar.
Han gillar inte sådana frysta jordgubbar så mycket, utan börjar mata mig med en gaffel. Gubbe efter gubbe fiskas upp ur drinken och gubbe efter gubbe matas in i min mun.
"Men herregud," säger jag med hela munnen full av stora, goda, röda bär. "Hur många jordgubbar har du stoppat i din drink egentligen?"
"Om JAG har," säger han förvånat. "Det här är inte ens min drink."
*Host, harkel, spott och fräs*
Födelsedagsbarnets föräldrar har tidigare under kvällen hållt ett väldigt fin tal till sin dotter, och en av berättelserna i det talet innehöll hennes förmåga att alltid sätta sig själv i första hand. Tex:
"Vilka var det som var med och simmade då?"
"Jo, det var JAG och..."
När födelsedagsbarnet senare ska hålla ett litet tal till sina barndomskamrater har hon blivit lite rund under fötterna och säger högt och tydligt, med blicken riktad mot sina gamla vänner (som för övrigt inte bor i Göteborg, utan har kommit bara för festen):
"Ni anar inte hur glada ni är att jag är här idag!"
Hon vände ju givetvis på orden, men jag tjöööt av skratt på min stol och gick sedan runt resten av kvällen och sa just denna mening till alla mina vänner. Fruktansvärt roligt!
Men allt roligt har ett slut och det börjar tunnas ut på folk. Sambon, jag och två tjejer till åker vidare mot stan och bestämmer oss för Nivå.
Vi vill inte stå i jättekön, så jag gör något jag faktiskt aldrig har gjort tidigare. (Alla andra har säkert gjort det, men inte jag).
Vi ställer oss i VIP-kön och när det blir vår tur säger jag med min allra bästa affärsröst:
"Vi är fyra tjejer från First Assistence." (Ett företag som mig veteligen inte existerar).
"First Assistence," säger vakten skeptiskt. "Det har jag aldrig hört talas om."
"Jag kan ju inte hjälpa vilka företag du känner till och inte känner till, men vi jobbar på båtmässan i helgen och ville göra stan inatt. Vi fick tipset om Nivå."
Han sveper med blicken över oss och plockar sedan bort kedjan och släpper in oss under ett vänligt:
"Välkomna in tjejer."
"Tack så mycket," kvittrar vi och skrider in.
Först var det ju ett 30-årskalas fullknökat av skratt och tokigheter.
Jag fick ett litet uppdrag när jag kom innanför dörrarna till festen, i vilket jag under middagen skulle resa mig upp och fråga om det fanns några villiga singelkillar som ville ligga med mig.
Jag är ju som sagt, inte den som är den, utan reser mig upp och fångar allas uppmärksamhet en bit in på maten.
En snabb rekning av killarna i lokalen sade mig dock att de som inte hade en flickvän hängandes på armen var istället soooo gay, varpå jag under mitt tal ändrade det till om någon var villig över huvud taget.
En av killarna förstod inte riktigt att detta var ett skämt (förmodligen för att de andra som fick uppdrag inte tog sitt festliga ansvar och gjorde bort sig själva inför ca 50 främlingar) utan ringde in sin singel-lillebror på 24 år.
En singel-lillebror som ju mycket riktigt kom till festen frampå småtimmarna och hoppades på att få ligga med den så tydligt villiga svarthåriga tjejen, varpå jag hade en blond liten 24-åring på två meters avstånd resten av kvällen.
Jag är 30 plus nu (eller 30 år och 13 dagar). Jag gör inte 24 åringar längre...
En bit in på kvällen kommer min underbara kollega (även kallad bögen i församlingen av oss kollegor) fram med en drink fullproppad med jordgubbar.
Han gillar inte sådana frysta jordgubbar så mycket, utan börjar mata mig med en gaffel. Gubbe efter gubbe fiskas upp ur drinken och gubbe efter gubbe matas in i min mun.
"Men herregud," säger jag med hela munnen full av stora, goda, röda bär. "Hur många jordgubbar har du stoppat i din drink egentligen?"
"Om JAG har," säger han förvånat. "Det här är inte ens min drink."
*Host, harkel, spott och fräs*
Födelsedagsbarnets föräldrar har tidigare under kvällen hållt ett väldigt fin tal till sin dotter, och en av berättelserna i det talet innehöll hennes förmåga att alltid sätta sig själv i första hand. Tex:
"Vilka var det som var med och simmade då?"
"Jo, det var JAG och..."
När födelsedagsbarnet senare ska hålla ett litet tal till sina barndomskamrater har hon blivit lite rund under fötterna och säger högt och tydligt, med blicken riktad mot sina gamla vänner (som för övrigt inte bor i Göteborg, utan har kommit bara för festen):
"Ni anar inte hur glada ni är att jag är här idag!"
Hon vände ju givetvis på orden, men jag tjöööt av skratt på min stol och gick sedan runt resten av kvällen och sa just denna mening till alla mina vänner. Fruktansvärt roligt!
Men allt roligt har ett slut och det börjar tunnas ut på folk. Sambon, jag och två tjejer till åker vidare mot stan och bestämmer oss för Nivå.
Vi vill inte stå i jättekön, så jag gör något jag faktiskt aldrig har gjort tidigare. (Alla andra har säkert gjort det, men inte jag).
Vi ställer oss i VIP-kön och när det blir vår tur säger jag med min allra bästa affärsröst:
"Vi är fyra tjejer från First Assistence." (Ett företag som mig veteligen inte existerar).
"First Assistence," säger vakten skeptiskt. "Det har jag aldrig hört talas om."
"Jag kan ju inte hjälpa vilka företag du känner till och inte känner till, men vi jobbar på båtmässan i helgen och ville göra stan inatt. Vi fick tipset om Nivå."
Han sveper med blicken över oss och plockar sedan bort kedjan och släpper in oss under ett vänligt:
"Välkomna in tjejer."
"Tack så mycket," kvittrar vi och skrider in.
Det blev vilda danser och många skratt där inne innan vi glada men trötta lämnade stället och gick åt var sitt håll. Jag gick till Tranquilo och mötte upp en snygg handyman, gick hem till honom och kollade på 300 till klockan sex på morgonen. Då somnade jag, nöjd med min lördag och vaknade lika nöjd i morse.
Idag har vi legat och garvat till South Park hela dagen innan jag tog mitt pick och pack och åkte hem till min ensamma lilla sambo, som nu ligger i soffan och kollar på film på 3:an.
Jag ska fixa lite glass och hemmagjord chokladsås innan jag lägger mig i soffan bredvid henne.
Ha en underbar kväll allihopa
Oups! I did it again
Köpa present bara för att du måste är nog lätt... Nooot!
Jag gick runt i varenda affär i hela stan för att hitta en snygg topp eller väska till kvällens födelsedagsbarn.
Min första tanke var ju att köpa ett par fancy örhängen till henne men fick vid vidare efterforskning veta att hon inte hade några hål.
VA? Vad är det för en vuxen, mogen kvinna som inte har hål i öronen? Har inte alla tjejer över 12 år det?
Jag var i alla fall nära bristningsgränsen och frustrationslipen över att inte hitta någonting att köpa till henne när jag bara "råkade" slinka in på Nilson.
De stora SLUTREA-skyltarna ropade med mjuka och välkomnande röster på mig, och vem är jag att inte komma när någon ber så snällt?
Och där i stålkastarljuset, på den vita hyllan stod den. MIN sko...
"Hej raring," säger jag och plockar upp det vita underverket från hyllan. "Vill du följa med mig hem?"
Jag vet inte om jag tror på kärlek vid första ögonkastet egentligen, men här fattades det tycke med en gång och skorna hamnade snabbt i en grå påse som fick åka med hem till Majorna.
Kolla vilket fantastiskt litet blommönster. Jag är kär!
Jag kan inte förklara det, men det är ändå ett välkänt faktum. Vi tjejer mår helt enkelt bra av att få spendera våra pengar.
Efter detta vansinnesköp (för tro inte ett ögonblick att mina nya vita skor stod på den där SLUTREA-hyllan och pratade med mig. Nej, nej. De stod på den där svindyra-men-fruktansvärt-snygga-och-nödvändiga-måste-ha-hyllan) kände jag mig på mycket bättre humör och gick glad i hågen in på Åhléns och hittade direkt en svart väska som jag köpte till min vän.
Sådär ja! Varför började jag inte dagen med att köpa något till mig själv (Eller, jo.. Jag provade ju ett par jeans, men de var väldigt otrevliga mot min rumpa, så de fick inte följa med hem) så hade jag sparat flera timmars irritation och onödigt lidande.
Nöjd med mina inköp (och under vetskapen att jag har två veckors öppet köp på mina nya älsklingar OM det skulle vara så att jag inser att jag inte har råd med dem. OM...) ringer jag min snygga vän som bor på kyrkogatan och frågar om han vill ta en kopp fika med mig. Lyckligtvis var han också på Nordstan, så vi möttes snabbt upp och satte oss ned med kaffe och kanelbulle under skvaller om sex, drömmar och livsprestationer (eller kanske avsaknaden av just det).
Nu är det grym housemusik till duschen och påklädningen innan kvällens fest!
Puss
Jag gick runt i varenda affär i hela stan för att hitta en snygg topp eller väska till kvällens födelsedagsbarn.
Min första tanke var ju att köpa ett par fancy örhängen till henne men fick vid vidare efterforskning veta att hon inte hade några hål.
VA? Vad är det för en vuxen, mogen kvinna som inte har hål i öronen? Har inte alla tjejer över 12 år det?
Jag var i alla fall nära bristningsgränsen och frustrationslipen över att inte hitta någonting att köpa till henne när jag bara "råkade" slinka in på Nilson.
De stora SLUTREA-skyltarna ropade med mjuka och välkomnande röster på mig, och vem är jag att inte komma när någon ber så snällt?
Och där i stålkastarljuset, på den vita hyllan stod den. MIN sko...
"Hej raring," säger jag och plockar upp det vita underverket från hyllan. "Vill du följa med mig hem?"
Jag vet inte om jag tror på kärlek vid första ögonkastet egentligen, men här fattades det tycke med en gång och skorna hamnade snabbt i en grå påse som fick åka med hem till Majorna.
Kolla vilket fantastiskt litet blommönster. Jag är kär!
Jag kan inte förklara det, men det är ändå ett välkänt faktum. Vi tjejer mår helt enkelt bra av att få spendera våra pengar.
Efter detta vansinnesköp (för tro inte ett ögonblick att mina nya vita skor stod på den där SLUTREA-hyllan och pratade med mig. Nej, nej. De stod på den där svindyra-men-fruktansvärt-snygga-och-nödvändiga-måste-ha-hyllan) kände jag mig på mycket bättre humör och gick glad i hågen in på Åhléns och hittade direkt en svart väska som jag köpte till min vän.
Sådär ja! Varför började jag inte dagen med att köpa något till mig själv (Eller, jo.. Jag provade ju ett par jeans, men de var väldigt otrevliga mot min rumpa, så de fick inte följa med hem) så hade jag sparat flera timmars irritation och onödigt lidande.
Nöjd med mina inköp (och under vetskapen att jag har två veckors öppet köp på mina nya älsklingar OM det skulle vara så att jag inser att jag inte har råd med dem. OM...) ringer jag min snygga vän som bor på kyrkogatan och frågar om han vill ta en kopp fika med mig. Lyckligtvis var han också på Nordstan, så vi möttes snabbt upp och satte oss ned med kaffe och kanelbulle under skvaller om sex, drömmar och livsprestationer (eller kanske avsaknaden av just det).
Nu är det grym housemusik till duschen och påklädningen innan kvällens fest!
Puss
Torra gator utanför fönstret
Jag vaknar av att sambon ligger och tittar på mig.
Hon hade nog precis vaknat hon med.
"God morgon," mumlar jag och sträcker nöjt på mig under täcket. Katterna flyger förnärmat ner på golvet när den varma och mjuka gropen vid mitt knäveck brutalt jämnas ut längs sängkanten.
Sambon går upp och jag ligger kvar och funderar på hur jag ska lägga upp min dag. Solen skiner in i sovrummet när jag hör hur hon fixar frukost ute i köket och jag är väldigt nöjd med hur den här lördagen startar.
Jag viker undan duntäcket och trär på mig ett par jeans och en svartrandig tröja, går in på toan och får för mig att totalrengöra ansiktet. Jag tvättar och skrubbar och tvättar och lägger på en lermask.
"Hallåå Beda," ropar sambon från köket med en väl inövad pensionärsröst. "Kommer du nån gång eller. Frukosten är klar?"
"Jadå, älsklingen min" kraxar jag till svar med min egen inövade tantröst. "Jag ska bara avsluta här."
När jag närmar mig frukosten hör jag mjuka toner som sprider sig från vår inbyggda köksradio och jag känner mig väldigt väl till mods när jag med mitt lerröda ansikte skrider in i köket.
Så där sitter vi och äter en dunderfrukost bestående av kaffe, hallonjuice, ägg, kalkon, ost, färska grönsaker och macka och lyssanar på Ring så spelar vi, som de två pensionärer vi ju tydligen är.
Hon hade nog precis vaknat hon med.
"God morgon," mumlar jag och sträcker nöjt på mig under täcket. Katterna flyger förnärmat ner på golvet när den varma och mjuka gropen vid mitt knäveck brutalt jämnas ut längs sängkanten.
Sambon går upp och jag ligger kvar och funderar på hur jag ska lägga upp min dag. Solen skiner in i sovrummet när jag hör hur hon fixar frukost ute i köket och jag är väldigt nöjd med hur den här lördagen startar.
Jag viker undan duntäcket och trär på mig ett par jeans och en svartrandig tröja, går in på toan och får för mig att totalrengöra ansiktet. Jag tvättar och skrubbar och tvättar och lägger på en lermask.
"Hallåå Beda," ropar sambon från köket med en väl inövad pensionärsröst. "Kommer du nån gång eller. Frukosten är klar?"
"Jadå, älsklingen min" kraxar jag till svar med min egen inövade tantröst. "Jag ska bara avsluta här."
När jag närmar mig frukosten hör jag mjuka toner som sprider sig från vår inbyggda köksradio och jag känner mig väldigt väl till mods när jag med mitt lerröda ansikte skrider in i köket.
Så där sitter vi och äter en dunderfrukost bestående av kaffe, hallonjuice, ägg, kalkon, ost, färska grönsaker och macka och lyssanar på Ring så spelar vi, som de två pensionärer vi ju tydligen är.
Gårdagen bjöd på hemlagad lasagne med vin till, bio (National Treasure. Du behöver inte bråttom med att se den) och några cider på Tranquilo efter det. vi var hemma igen vid tvåtiden och somnade gott i våra nybäddade sängar. (Herreguuud, det ÄR verkligen pensionärvarning på oss.)
Nu ska jag ner till solariet och besudla mig innan jag med spårvagnens hjälp tar mig till Nordstan och jagar rätt på en 30-årspresent till kvällens kalas.
Ha världens bästa dag mina vänner.
Själv ska jag njuta av Göteborgs, idag, torra gator och strålande sol.
Suck
AAARRRRGGHH!!!
JAG HATAR DET JAG HATAR DET, JAG HATAR DET!
Jag fixar inte det här vädret länge till!
Hela jag blir en stor deppklump av allt förbannade jävla regn, och som om inte det räckte så ska det envisas med att blåsa storm nu också.
Hela jag blir en stor deppklump av allt förbannade jävla regn, och som om inte det räckte så ska det envisas med att blåsa storm nu också.
JAG HATAR DET JAG HATAR DET, JAG HATAR DET!
Jag avskyr att vakna (även om det är rätt härligt att ryckas till liv av Kentas Just idag är jag stark) när jag hör regnet smattra mot sovrumsfönstret och blåsten slita i de stackars grenarna utanför.
Jag blir irriterad av att gå till jobbet i pissregn och snålblåst eftersom jag inte har någon ordentlig regnjacka, så jag blir ju dyngsur om kropp, ben och fötter (eftersom mina enda par med gummistövlar står torra och oanvända på jobbets skohylla).
Eller jo, jag har en jättefin, röd Peak Performance regnjacka som jag tycker väldigt mycket om, men den har storlek XS så det får ju inte direkt plats någon tjock olle under den.
Jag var precis lika välplanerad och förutsägande som vanligt när jag köpte den... Men den är snygg och tuff, och det är ju bra!
Jag vill ha sol och värme eller snö och kallt.
Jag vill ha en välmående planet och en glad själ.
Just nu känner jag mig bara så oerhört irriterad, frustrerad och nästan lite arg.
ALLT är ju givetvis inte vädrets fel (inga namn nämda) men regnet och blåsten gör att mitt tålamod ställs inför svåra prov och jag vet inte hur länge till jag kan fyra av ett bländande leende varje gång jag möter en kollega eller förälder som jag egentligen inte alls orkar prata med just nu.
Dessutom är det regnets och blåstens fel att sambon inte kan vara med till fullo och fira i morgon kväll och det gör mig också besviken och arg.
Dumma, dumma regn och blåst. Jag tycker inte om er något vidare just nu.
Bara så ni vet!
Jag blir irriterad av att gå till jobbet i pissregn och snålblåst eftersom jag inte har någon ordentlig regnjacka, så jag blir ju dyngsur om kropp, ben och fötter (eftersom mina enda par med gummistövlar står torra och oanvända på jobbets skohylla).
Eller jo, jag har en jättefin, röd Peak Performance regnjacka som jag tycker väldigt mycket om, men den har storlek XS så det får ju inte direkt plats någon tjock olle under den.
Jag var precis lika välplanerad och förutsägande som vanligt när jag köpte den... Men den är snygg och tuff, och det är ju bra!
Jag vill ha sol och värme eller snö och kallt.
Jag vill ha en välmående planet och en glad själ.
Just nu känner jag mig bara så oerhört irriterad, frustrerad och nästan lite arg.
ALLT är ju givetvis inte vädrets fel (inga namn nämda) men regnet och blåsten gör att mitt tålamod ställs inför svåra prov och jag vet inte hur länge till jag kan fyra av ett bländande leende varje gång jag möter en kollega eller förälder som jag egentligen inte alls orkar prata med just nu.
Dessutom är det regnets och blåstens fel att sambon inte kan vara med till fullo och fira i morgon kväll och det gör mig också besviken och arg.
Dumma, dumma regn och blåst. Jag tycker inte om er något vidare just nu.
Bara så ni vet!
